Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kvinnligt företagande

Interpellation 2004/05:615 av Andersson, Magdalena (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-05-19
Inlämnad
2005-05-19
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2005-06-02
Svar fördröjt anmält
2005-06-03
Besvarad
2005-06-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 maj

Interpellation 2004/05:615

 av Magdalena Andersson (m) till näringsminister Thomas Östros om kvinnligt företagande

Under perioden 1998@2003 har det startats mellan 34 000 och 38 000 företag per år. Det som är slående är att för varje kvinna som startar ett företag så går det två män. År 2003 startades ungefär 25 000 företag av män, och bara knappt 12 000 av kvinnor.

Statistiken håller i sig om man ser bakåt i tiden. Situationen år 1998 var liknande. 22 000 företag startades av män under året medan kvinnorna inte ens kom upp i 11 000.

Detta är naturligtvis bekymmersamt ur flera aspekter. Det är lätt att konstatera att om kvinnor startade företag i samma grad som män skulle vi ha betydligt fler företag och därmed jobb i landet.

Nedbruten statistik visar också att kvinnor startar den absoluta merparten av sina företag inom tjänstesektorn. Samma tjänstesektor som är det område som förväntas öka mest i framtiden och där det därför finns en stor potential för nya företag startade av kvinnor.

Många kvinnor som är potentiella egenföretagare jobbar i dag inom vårdsektorn. Där motarbetas nya företag aktivt av regeringen som upprätthåller vårdmonopolet med stopplagar och landstingsprotektionism. Kvinnor inom vårdsektorn skulle som egenföretagare få en helt annan möjlighet att styra sin arbetssituation och få fler alternativa arbetsgivare. Undersökningar visar att en stor andel av de sjukskrivna kvinnorna skulle kunna tänka sig att gå tillbaka i arbete om de bara kunde välja en annan arbetsgivare eller arbetsplats. Nystartade företag inom vårdsektorn, antingen av dem själva eller av någon annan skulle där vara ett bra alternativ.

Ett införande av avdrag för hushållsnära tjänster, så kallat "Rutavdrag" skulle också kunna bidra till kvinnligt företagande på två olika sätt. Dels genom att nya företag för hushållsnära tjänster skapas och därmed leder till fler nya jobb. Det skulle också kunna bidra till att kvinnor och män som vill starta företag kan få en avlastning i hemmet och därmed ha mer tid till främst de första arbetssamma åren som egenföretagare.

I Finland som är ett mindre land än Sverige har avdrag för hushållsnära tjänster snabbt skapat många nya jobb. Det är rimligt att anta att det skulle bli ännu fler i det nästan dubbelt så stora landet Sverige. Almega har i en rapport beräknat andelen till minst 20 000. Dessa jobb uteblir helt eller bedrivs av den svarta sektorn med dagens svenska skattesystem.

För att klara den gemensamma välfärden och pensionerna i framtiden krävs att fler av de 1,4 miljoner människor som i dag står utanför arbetsmarknaden får ett jobb. Ett ökat antal nystartade företag och möjligheten för redan befintliga företag att växa måste vara en del av lösningen på det problemet. Om kvinnor hade startat nya företag i samma utsträckning som män under 2003 hade ytterligare ca 12 000 företag skapats. Det räcker med att dra ut den utvecklingen i åtta år för att inse att vi går miste om hundra tusen nya företag om vi inte kan stimulera det kvinnliga nyföretagandet mer. Det har Sverige inte råd med.

Mina frågor till näringsministern är därför:

1. Hur avser näringsministern att agera för att stärka det kvinnliga nyföretagandet?

2. Avser näringsministern att komma till riksdagen med ett konkret förslag på skatteavdrag för hushållsnära tjänster och, i så fall, när?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:615, kvinnligt företagande

Interpellationsdebatt 2004/05:615

Webb-tv: kvinnligt företagande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)
Anf. 35 Thomas Östros (S)
Fru talman! Magdalena Andersson och Inger René har frågat mig hur jag avser att agera för att stärka kvinnors nyföretagande samt om jag avser att komma till riksdagen med ett konkret förslag på skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Nyföretagandet ökar i Sverige. Under år 2004 blev det 10 000 fler företagare i Sverige. Det är bra, men vi behöver ännu fler företag och företagare. Jag instämmer i att vi behöver fler kvinnor som företagare. Omkring en fjärdedel av det totala antalet företagare är kvinnor. Bland nyföretagarna är andelen kvinnor drygt 30 %. Regeringen har därför satsat särskilt på att stärka kvinnors nyföretagande. Regeringen satsade totalt 42 miljoner kronor åren 2002-2004 för att främja företagande bland invandrare och kvinnor. Från 2005 permanentas satsningen med 19 miljoner kronor per år. Kvinnor som företagare etablerar sig ofta inom småskalig näringsverksamhet, i många fall även i kooperativ samverkan. Under innevarande år stöder regeringen information och rådgivning om etablering av näringsverksamhet i kooperativ form med 35 miljoner kronor. Samtliga av dessa insatser har Moderaterna motsatt sig i riksdagen. Inom den regionala utvecklingspolitiken avsätter regeringen därutöver 36 miljoner kronor till Resurscentrum för kvinnor. Man arbetar bland annat med att främja företagandet bland kvinnor. För att stärka de generella förutsättningarna för de små företagen genomför regeringen nu steg för steg ett program för fler och växande företag i hela landet som gynnar både kvinnor och män i sitt företagande. 291 åtgärder för att minska företagens regelbörda genomförs. Många förenklingar är redan genomförda. Även myndigheternas service till företagen effektiviseras. Ett gott exempel är Företagarguiden, en informationsplats på Internet, där information och rådgivning för att starta och driva företag finns samlad på ett ställe. Vi genomför en nationell satsning för att öka ungdomars intresse för entreprenörskap och företagande. Totalt satsas 130 miljoner kronor under en treårsperiod. Arvs- och gåvoskatten har avskaffats samtidigt som ett program har påbörjats för att underlätta kommande generationsskiften i företag. En särskild satsning sker för att stimulera de små och medelstora företagen att utnyttja sin exportpotential. 2 miljarder kronor satsas för att säkerställa tillgången på kapital för de företag som befinner sig i skärningspunkten mellan idé och färdig produkt, så kallad såddfinansiering. Skattereglerna för delägare i fåmansbolag, de så kallade 3:12-reglerna, håller på att reformeras. Vid årsskiftet genomfördes en del förändringar av 3:12-reglerna. Ytterligare förbättringar kommer att genomföras den 1 januari 2006. Totalt kommer förbättringarna att ge 1 miljard kronor i sänkt skatt till småföretagen. Magdalena Andersson liksom Inger René tar vidare upp frågan om avdrag för hushållsnära tjänster och om detta skulle kunna bidra till att öka kvinnors företagande. Den privata servicesektorn är en viktig bransch som kommer att växa med eller utan skattesubventioner. Att med skattemedel styra vilken inriktning denna expansion ska ha anser jag vara missvisande. Särregler för enstaka branscher eller yrkesområden kan skapa gränsdragningsproblem. Det är trots allt de med högre inkomster som kommer att efterfråga denna typ av tjänster och därmed få del av skattesubventionen. Sammantaget finns goda möjligheter för kvinnor att starta företag. Regeringen satsar både generellt på företagande och direkt på att underlätta för kvinnor att både starta och utveckla sina företag.
Magdalena Andersson (M)
Anf. 36 Magdalena Andersson (M)
Herr talman! Jag har bett riksdagens utredningstjänst att ta fram statistik på nyföretagande i Sverige under den senaste femårsperioden fördelad på män och kvinnor. Det är det som är grunden till min interpellation. Det som slår mig först när jag tittar i denna statistik är att det är en väldigt stor skillnad mellan mäns och kvinnors startande av företag. För varje kvinna som startar ett eget företag går det två eller tre män. Det andra som slår mig är inom vilka branscher som dessa nya företag växer upp. Jag som kommer från det industritäta Jönköpings län ser med sorg att industrinäring och tillverkning är bland förlorarna. Men jag ser också med stort intresse att tjänstesektorn är den som växer och har möjligheten att växa. Då måste man fundera lite grann. Vi vet att många kvinnor föredrar att jobba med vård, utbildning, hälso- och sjukvård och socialt arbete. Samtidigt vet vi att det är områden som till stor del är blockerade. De behärskas av den offentliga sektorn. Jag menar att om kvinnor ska få samma chans som män att bli företagare måste man öppna dörren och ge möjligheter inom de branscher där de har både erfarenhet och kunskap. Man måste skapa förutsättningar för kvinnor att starta eget inom dessa områden och tillåta kvinnliga företagare inom de områden där de själva känner sig trygga och vill verka och tillåta alternativ till den offentliga verksamheten. Det finns många rapporter och beskrivningar om både kvinnligt företagande och ledarskap. Svenskt Näringsliv har tagit fram en som handlar just om kvinnligt företagande. Där beskriver man olika vägar för att öka det kvinnliga företagandet. En väg är skatteavdrag för hushållsnära tjänster. En annan väg är att luckra upp monopolen inom den offentliga sektorn och att kanske införa startlagar i stället för stopplagar. Kvinnor är ofta utbildade och har arbeten, precis som jag sade tidigare, inom just dessa områden. Och där finns möjligheterna till de nya företagen som skulle kunna växa fram. Det finns andra rapporter som beskriver arbetsbelastningen för kvinnor som har ledande befattningar. Att ha ett krävande arbete och att dessutom ha en familj med allt vad det innebär och dessutom sköta hushållsarbete är sannerligen inte befrämjande för att fler kvinnor ska överväga att lägga ännu mer tid på sitt arbete. Snarare får man den ena beskrivningen efter den andra om att kvinnor går in i väggen, att de arbetar för mycket och känner sig otillräckliga och att livspusslet inte går ihop för dem. Har man även detta perspektiv är det lite paradoxalt att det finns en så stark motvilja hos regeringen mot framväxten av en tjänstesektor för sådant som tidigare har varit obetalt arbete och obeskattat arbete, främst utfört av kvinnor. Att utveckla den sektorn borde också ses som en jämställdhetsfråga, särskilt om man tycker att kvinnors ekonomiska makt och inflytande ska öka. Både uppgifterna att arbeta med hushållsnära tjänster som är typiskt kvinnliga och hushållsnära tjänster som är typiskt manliga behövs i hemmet. Det är lite underligt att det har blivit norm att de typiskt manliga ska ges ett skatteavdrag men inte de typiskt kvinnliga. Jag skulle vilja fråga ministern varför det är viktigt att stödja dessa typiskt manliga arbeten i stället för typiskt kvinnliga arbeten. Varför är det helt okej att ge ett skatteavdrag för att måla fönstren men inte för att putsa dem?
Inger René (M)
Anf. 37 Inger René (M)
Herr talman! Tack statsrådet för svaret som var ovanligt omfattande i dessa sammanhang. Det var bra. Jag ska fortsätta på temat om den segregerade arbetsmarknaden. Kvinnor och män arbetar inom olika delar av arbetsmarknaden. Män arbetar inom de områden som ger högre lön, och kvinnor arbetar inom de områden som ger lägre lön. Kvinnor får lägre ersättning från Försäkringskassan, vilket hänger ihop med lönen. Kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än män. Och män har fast anställning i större utsträckning än kvinnor. Män startar också företag i större utsträckning än kvinnor. År 2003, det är den senaste statistiken, startades 25 000 företag av män och 12 000 företag av kvinnor. Och om vi går några år tillbaka ser vi att mönstret har sett likadant ut. Dubbelt så många män, i runda tal, startar företag jämfört med kvinnor. Om vi kan få kvinnor att starta företag i samma utsträckning som män hade ytterligare 13 000 företag startats 2003. Och det är en glädjande potential som väldigt väl stämmer överens med Nuteks önskan, nämligen att om vi ska ersätta jobb som försvinner behöver det startas ungefär 10 000 nya företag varje år framöver. Vad ska man då fokusera på för att öka det kvinnliga företagandet? Ett problem, som jag tidigare berörde, är att arbetsmarknaden är könsuppdelad. I den privata sektorn är det framför allt män som arbetar - 63 % respektive 37 %. I landsting och kommuner arbetar i stället 80 % kvinnor. Könsuppdelningen är särskilt markant inom vissa yrkesgrupper. Den största yrkesgruppen i lönestatistiken är här vård- och omsorgspersonal. I den gruppen återfinns närmare 440 000 anställda, och 80 % av dem är kvinnor. Om till exempel en sjuksköterska har visionen att hon vill utveckla sitt arbete i egen verksamhet händer det inte sällan att hon nekas F-skattsedel. Det gör hon med motiveringen att hon inte kan visa att hon har många uppdragsgivare. Hur ska hon kunna visa det när det i hennes fall har funnits bara kommun- och landsting som uppdragsgivare? Det är på något sätt ett moment 22. Det är inte heller ovanligt att man främst i socialdemokratiskt styrda landsting säger upp de vårdavtal som faktiskt redan har funnits. Vi har gott om exempel på detta, inte minst i mitt hemlandsting Västra Götaland. Jag ska ta ett annat exempel. För inte så länge sedan sade Malmö kommun nej till en dagbarnvårdare som ville starta privat verksamhet. Jag vågar påstå att det inte är ovanligt att socialdemokratiska kommuner och landsting diskriminerar de kvinnor som vill starta egna verksamheter inom traditionellt kvinnliga områden. Jag undrar vad statsrådet vill göra åt det. När det gäller ROT-avdragen kan jag inte låta bli att kommentera det som Magdalena Andersson sade. Efter att vi hade ROT-avdrag senast i Sverige 1993 sade man att man skulle utvärdera hur detta hade blivit och att man skulle lägga jämställdhets- och genusperspektiv på det. När regeringen nu införde ROT-avdrag för ungefär ett och ett halvt år sedan frågade jag var jämställdhets- och genusperspektivet när det gäller dessa avdrag finns. Jag har hittills inte fått något svar på den frågan, men jag skulle bra gärna vilja ha det i dag.
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 38 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Sverige behöver fler människor i arbete, och från Centerpartiet är vi övertygade om att alla människor har något att bidra med på arbetsmarknaden. Arbete och företagsamhet är en förutsättning för välfärden eftersom resurserna som skapas av arbetet finansierar välfärden. Ja, Sverige behöver fler entreprenörer och fler småföretag. Villkoren för småföretagande behöver kraftigt förbättras. Regelverket för företagande måste förenklas. Jag kom in i riksdagen år 2002. Då fick jag reda på att det fanns 22 000 sidor med regler. Under mitt första riksdagsår tillkom det tydligen 800 sidor. Jag tycker att det är alarmerande. Vi behöver få en mer positiv inställning till kvinnligt företagande. Därför är det en angelägen interpellationsdebatt som jag här vill ansluta mig till. Normen för en företagare i dag är fortfarande en svensk man. Det finns enligt viss statistik tre gånger så många manliga företagare som kvinnliga. Det är även färre kvinnor, det har vi hört, som startar nya företag. På så sätt får vi ett ojämställt näringsliv och ett resursslöseri då kvinnors kompetens inte utnyttjas. Min fråga till ministern blir då: Är ministern beredd att verka för riktad affärsrådgivning för kvinnor som driver eller vill starta företag? En annan viktig fråga i detta sammanhang är forskning kring kvinnors företagande. Här har Centerpartiet under många år varit pådrivande. Jag undrar om ministern är beredd att ta några initiativ så att vi får mer forskning kring kvinnors företagande. En utsatt grupp kvinnor är de som har någon form av funktionshinder. De har mycket kreativitet och energi som skulle kunna kanaliseras genom företagande. De skulle med hjälp av arbetsplatsanpassning och ibland personlig assistent kunna starta företag. Jag undrar om ministern är beredd att driva på så att inte bara löntagare utan även företagare kan få bidrag till anpassningsåtgärder på arbetsplatsen och bidrag till personlig assistent om det behövs. Ministern har ju tidigare sysslat med frågor om utbildning. Det känns för mig naturligt att koppla utbildning till företagande. Det finns undersökningar som visar att sju av tio unga kan tänka sig att starta ett eget företag. Men inte ens tre av tio ser det som ett förstahandsval. För att det ska bli mer hoppfullt är det viktigt att öka kunskapen om företagande hos unga människor. Jag tror att det behövs tidiga och bra kontakter mellan skola och företagande och en förändring av läroplaner så att vikten av företagande och entreprenörskap framgår tydligt. Ministern utlovar i sitt svar 130 miljoner kronor för att öka ungdomars intresse för entreprenörskap. Det vore intressant att se hur de pengarna ska fördelas. En viktig tanke hos oss i Centerpartiet är att hela landet ska leva. Det är viktigt att kunna bo och arbeta på landsbygden. Men tyvärr är det så att undersökningar visar att kvinnor i glesbygd anser att det är svårt att starta företag. Bland annat nämns svårigheten att låna pengar som en anledning till att de inte startar företag. Jag undrar till sist: Vad vill ministern göra för att underlätta kvinnors företagande på landsbygden?
Thomas Östros (S)
Anf. 39 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det är mycket viktiga frågeställningar och en viktig interpellationsdebatt. Låt mig säga till Lars-Ivar Ericson att i stort sett allt du sade var kloka synpunkter. Som jag redovisade i interpellationssvaret är det på precis de områdena som regeringen arbetar. Magdalena Andersson och Inger René koncentrerar sig på vård-, utbildnings- och omsorgssektorn. Det är ingen tvekan om att tjänstesektorn är en väldigt viktig del av den framtida växande ekonomin. Så är det. Så ser det ut i Sverige. Så ser det ut i alla mogna industriländer. Industriproduktionen ökar, men i fråga om antal anställda är det i tjänstesektorn som vi ser den stora dynamiken. Det gäller i offentlig sektor men det gäller framför allt i privat tjänstesektor. Det är ju där sysselsättningen har ökat kraftigt sedan 1994, då vi tog över regeringsmakten. Jag ser också vård, utbildning och omsorg som väldigt viktiga framtidssektorer, som en del av tjänstesektorn. Och visst finns det många entreprenörer inom det området. Ser vi på den senaste tioårsperioden har vi ju en kraftig framväxt av olika typer av alternativa lösningar inom det som traditionellt har varit både finansierat och producerat av offentlig sektor. På skolans område, som jag har varit mycket aktiv i, har vi många olika typer av privata, kooperativa skolor. Inom förskolan har vi i många kommuner en mycket hög andel kooperativ, föräldrakooperativ och personalkooperativ, eller privata lösningar. Vi ser också många entreprenörer inom vård- och omsorgssektorn. Vi är väldigt noga med en sak. Vi vill dra en skarp skiljelinje när det gäller att vi inte vill ha en utförsäljning av de stora akutsjukhusen, de stora universitetssjukhusen. Det riskerar att dränera kompetens från den offentliga sektorn och i grunden förändra hur vi fördelar sjukvård i landet. För man in vinsten som mekanism i fördelningen av sjukvård kommer vi också att få mycket stora klyftor. Det är därför vi har varit väldigt noga med den så kallade stopplagen och att säga att där går gränsen. Vi ser gärna entreprenörer. Vi ser gärna alternativa metoder. Vi välkomnar människor att komma med sina idéer och sina förslag att arbeta. Men akutsjukhusen och universitetssjukhusen är offentliga viktiga institutioner som måste skyddas och bevaras. Minst ett offentligägt sjukhus i varje landsting tycker jag är en ganska rimlig begäran. När det gäller frågan om ROT-avdrag kontra avdrag för hushållsnära tjänster i övrigt, inte minst städtjänster, vill jag börja med att säga att för mig är det väldigt respektabla arbetsuppgifter. Det gäller såväl tillbyggnad och ombyggnad som städning och annan typ av service till hushållen. Det är människor som har goda yrkeskunskaper och som är värda all respekt för det arbete de utför. Men när vi diskuterar genusperspektivet måste vi se på varför vi har ett ROT-avdrag. Det är för att byggbranschen är en väldigt konjunkturberoende bransch. Det går upp och det går ned med stor hastighet. Vi får perioder med hög arbetslöshet och vi får perioder med arbetskraftsbrist. Då finns ROT-avdraget där under lågkonjunkturer för att försöka hålla uppe efterfrågan inom byggnadssektorn när det finns väldigt mycket ledig kapacitet och många arbetslösa byggnadsarbetare. Städsektorn är ju inte sådan att den går upp och ned med konjunkturen. Därför finns det ingen anledning att ha en konjunkturpolitisk åtgärd inom denna sektor. Tittar vi då, till slut, på vad detta ger så lyfts ju Finland fram som ett exempel. Konjunkturinstitutet tittade på detta och försökte räkna ut hur många helårsarbeten det finska avdraget har givit inom städsektorn. Det har givit mellan 550 och 750 helårsarbeten. Så visst kan man diskutera den där typen av lösningar, men någon lösning för sysselsättningen är det ju inte.
Magdalena Andersson (M)
Anf. 40 Magdalena Andersson (M)
Herr talman! I dag finns det ett ROT-avdrag som gäller arbete inom byggsektorn för att, precis som ministern säger, stimulera ökade möjligheter för mäns arbete. Men ett avdrag för hushållsnära tjänster, som både skulle stimulera både kvinnligt företagande och ta bort svartjobb, vill man inte ta i med tång ens. Jag tycker att det är synd, när man vet att det finns ökade möjligheter till nya arbeten för en del och möjligheter att ta ökat ansvar utanför hemmet för andra, att man inte gör detta. Man fortsätter att säga nej. Man tycker att visst, okej, männens arbete är norm och det kan vi göra avdragsgillt. Kvinnors är det inte. I Finland har man gjort en utvärdering av försöket med hushållsnära tjänster. Jag har av riksdagens utredningstjänst - även där - fått uppgifter om detta. Jag tänkte berätta lite för ministern om vad man säger där. Antalet hushåll som utnyttjade det här avdraget har nästan fördubblats mellan 2001 och 2003. Antalet hushåll som är potentiella användare av hushållsavdraget under de kommande åren beräknas uppgå till ungefär 400 000 eller vart sjätte hushåll i Finland. Man säger att städtjänsterna är en speciellt bra och lovande form av tjänster för hushållet på grund av sysselsättningsmöjligheterna samt det intresse som finns för de här tjänsterna. Arbetet som utfördes inom ramen för hushållsavdraget uppskattas till mellan 5 400 och 6 700 manår, det vill säga 8 000 arbetsplatser. Man har kalkylerat att arbetsplatser till ett värde av ungefär 2 000 manår skapades under år 2004 som en följd av rätten till hushållsavdrag. Arbetsplatserna är marknadsbaserade och fasta och tar inte arbetsplatser från sådana som redan är sysselsatta. Intressant att notera är att största delen av de jobb som tidigare utfördes svart har man med hjälp av hushållsavdraget fått inom ramen för den lagliga verksamheten. Företagen själva gör uppskattningen att den svarta delen av arbetets relativa andel har minskat från att ha varit 60 % hushållsarbete till en fjärdedel, ungefär 25 %. Man säger också att systemet med hushållsavdrag har visat sig vara ett fungerande system vars effekter har växt och att detta fortsättningsvis borde utvecklas. Så säger man i Finland. Jag tycker att det är ganska intressant att lyssna på vad de säger och har väldigt svårt att förstå varför inte också vi i Sverige, om man nu har uppfunnit ett hjul som snurrar och är bra, kan använda det här hjulet. Det finns hushållsavdrag som fungerar på olika sätt. I Belgien har man i stället checkar som man gör avdrag för och så vidare. Framför allt handlar det om att ge kvinnor chansen och möjligheten att starta företag inom de här branscherna. Men det handlar också om möjligheten för andra kvinnor att ta ledande befattningar och leda företag. Jag skulle vilja veta när ministern tänker likställa alla arbeten, både typiskt manliga och typiskt kvinnliga. När ska det vara okej med både ROT-avdrag och det som vi kallar för Rutavdrag? När kommer kvinnlig arbetsmarknad att vara lika viktig som den manliga?
Inger René (M)
Anf. 41 Inger René (M)
Herr talman! Tack, ministern, för delvisa svar, får jag säga! Ministern anförde exempel på positiva effekter när det gäller näringslivsutveckling på skolans område. Det var roligt, tycker jag. Det har ju sin grund i den frihetsrevolution som var inom skolan under de borgerliga regeringsåren i början av 1990-talet. Jag skulle bara önska att vi hade en lika stor frihetsrevolution också inom vårdområdet, men det ser inte ut att bli så under den nuvarande regeringen. Därför kvarstår min fråga om sjuksköterskan som jag sade befann sig i ett moment 22: Hur vill statsrådet hjälpa henne? Hon skulle ju ha erfarenhet från flera arbetsgivare, men det är lite svårt i denna monopoliserade situation. Jag frågade också vari genus- och jämställdhetsperspektivet ligger när det gäller ROT-avdragen - det som skulle ligga till grund för nästa omgång med ROT-avdrag, räknat från år 1993. Vi måste inse att vi, för att få ett dynamiskt näringsliv som skapar jobb och tillväxt, inte har råd att avstå från stora delar av befolkningens kompetens och skaparkraft. Vad är det då som gör att så få kvinnor ger sig in i småföretagarverksamheten? Ja, jag tror att det är fråga om ett antal olika faktorer. Att de i stor utsträckning arbetar i en monopoliserad värld är en faktor. Väldigt många upplever också regelverken som krångliga, tidsödande och onödigt komplicerade, och många tycker att tiden inte räcker till för både hem och företagande. Där kan vi som strutsen stoppa huvudet i sanden och säga att det inte borde se ut som det gör när det gäller hemarbete. Män borde ta ett större ansvar, men så är det inte. Det är bättre att se världen som den är än att göra som strutsen. Det är inte sant att de så kallade Rutavdragen till största delen används av dem med högre inkomster, som statsrådet sade. Det var åtminstone inte sant när vi i Kungälv hade ett EU-försök för bra precis tio år sedan. Då såg man att de som var de mest frekventa användarna av Rutavdragen var pensionärer och barnfamiljer. Statsrådet har tidigare fått en rapport från mig om detta. Tyvärr har jag inte kvar någon nu, men det går kanske att leta reda på rapporten. I boken Kamikazekvinnor och pappas prinsessor har ett antal yrkesverksamma kvinnor i högre positioner, kvinnor som också har höga löner, berättat hur viktigt det varit för dem i deras karriär att ha möjlighet att köpa hushållsnära tjänster. Den möjligheten borde komma också de kvinnor till del som inte har kommit så långt i karriären och som inte har så höga inkomster. En annan fördel som manliga blivande företagare ofta har gentemot kvinnliga är det nätverksuppbyggande som, vågar jag påstå, män av tradition har mer av än kvinnor. Att starta företag är ingen one man show , utan det är en social process med många inblandade - kunder, revisorer och marknadsförare; det gäller att hitta ett nätverk. Det börjar växa upp sådana också bland kvinnor, men de behöver få vårt stöd och vår förståelse. I Bohuslän finns nätverket Business in West. Jag har frågat vad de vill ha av oss politiker. Svaren är entydiga: De vill ha enklare regelverk, och de vill att det ska vara lättare att få tag i riskkapital - vi skulle kunna tala om förmögenhetsskatt här men det hinner vi väl inte. De säger också att det borde vara lättare att få F-skattebevis. Vidare vill de ha en kontaktperson på skattemyndigheten att diskutera med, ungefär som man har på bankerna. De vill ha möjligheter att lättare ansöka om EU-projekt. De vill ha ett enklare redovisningsförfarande när det gäller EU-projekt och att regelverket anpassas till företagets storlek - ett enmansföretag borde inte ha samma regelverk som ett 200-personersföretag. Jag skulle vilja höra statsrådets syn på detta med anledning av dessa synpunkter.
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 42 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Ett område som ställer till problem för kvinnors företagande är trygghetssystemen. Lagstiftningen där verkar bygga på uppfattningen att företagare inte kan bli sjuka och att de absolut inte vill bli föräldrar. Särskilt drabbar diskrimineringen i föräldraförsäkringen kvinnor som startar och driver företag. Egenföretagare har fasta kostnader vid sjukdom eller föräldraledighet. Samtidigt som företaget är stängt, med inkomstbortfall som följd, riskerar företaget även att tappa kunder. Dessa söker sig till andra leverantörer. Egenföretagare drabbas också av reglerna om den tillfälliga föräldrapenningen. Det innebär att egenföretagaren får lägre ersättning än en anställd när han eller hon är hemma och tar hand om sjuka barn. Det gör det svårare för dem som har barn att starta företag. Centerpartiet anser att samma villkor ska gälla för företagare som för anställda när det gäller sjukpenning, föräldraförsäkring och ersättning vid arbetslöshet. Jag undrar om ministern anser att en förändring av trygghetssystemen skulle kunna underlätta kvinnligt företagande. Med fler kvinnor som startar och driver företag får vi en starkare ekonomisk utveckling. Men det får också andra positiva effekter. En sådan effekt är att fler kvinnor skapar och deltar i de informella nätverk från vilka styrelseledamöter, vd:ar och ordförande rekryteras. Fler kvinnor i näringslivet undergräver de könsroller och normer som exkluderar kvinnor från inflytande och delaktighet i samhället. Jag hoppas att de vackra orden om kvinnligt företagande också omsätts från ministerns sida i praktisk handling.
Thomas Östros (S)
Anf. 43 Thomas Östros (S)
Herr talman! Låt mig vid detta tillfälle ägna några sekunder åt Lars-Ivar Ericson eftersom jag inte hade möjlighet att göra det tidigare. När det gäller frågan om kvinnor i näringslivet delar jag helt din uppfattning; där behövs det krafttag. Se hur vi gör med de statliga bolagen! Där går vi verkligen fram och är föredömen i några av de i Sverige största och för svensk ekonomi viktigaste företagen. Nu har vi nått 42 % andel kvinnliga styrelseledamöter. Näringslivet i övrigt har drygt 15 % och segar sig upp mot 17 %. Det är klart att det är alldeles otillständigt att inte nå högre nivåer. Det blir ett kvalitetsproblem i hela näringslivet om det är så liten andel kvinnor i styrelserna. Genom att gå före och visa på, menar vi, välutvecklade och vinstgivande statliga bolag med en kraftigt ökad jämställdhet i bolagsstyrelserna sätter vi normer i samhället som jag tror att det kommer att vara svårt att värja sig mot i det övriga näringslivet. Lars-Ivar Ericson talar också om förändringar av attityder. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi tidigt påverkar unga människor att se företagande och entreprenörskap som en lika naturlig utveckling som att man blir anställd. Här gör vi nu tillsammans med näringslivet insatser. Vi avsätter ganska stora pengar de kommande åren för att särskilt verka för ett ökat samarbete mellan skola, högskola och näringsliv och få in kunskaper om entreprenörskap tidigt för att påverka attityder och beteende. Ung Företagsamhet gör exempelvis väldigt fina insatser här i att vara med i skolan och arbeta med konkret företagande. Eleverna startar företag, utvecklar sina affärsidéer och får pröva på under sin studietid. Lars-Ivar Ericson efterlyser riktad affärsrådgivning och riktade insatser. Det är roligt att Centerpartiet gör det. Problemet är att Moderaterna kraftigt motsätter sig sådant och röstar nej när vi föreslår resurser för detta. Nu har vi majoritet i riksdagen så vi får igenom det. Men det är också här en splittring i högeralliansen som visar att man inte har någon riktigt gemensam idé om hur näringspolitiken ska bedrivas. Lars-Ivar Ericson tar också upp frågan om regelförenkling. Det är någonting som jag är väldigt engagerad i. Vi har lämnat närmare 300 konkreta förslag till riksdagen. Vi går nu vidare med en konkret målsättning på de olika områdena. Hur ska vi utöver de 300 förslagen sätta mål för minskning av regelbördan de kommande åren? Där hoppas jag att kunna få stöd också från Centerpartiet för att engagerat arbeta med att förbättra vardagen för Sveriges småföretagare. Låt mig komma tillbaka till Magdalena Anderssons och Inger Renés frågor när det gäller ROT-avdragen, och Rutavdragen som de väljer att kalla det när det gäller övriga hushållstjänster. Ni talar som om att avdragsrätten för städning i hemmet ger mycket stora sysselsättningseffekter. Vi har ett fullfjädrat experiment i Finland. Där har det gett 550-750 helårstjänster. När Magdalena Andersson räknar upp drygt 4 000 tjänster är de övriga byggnadstjänster. När det gäller just städtjänsterna har det gett en mycket blygsam sysselsättningseffekt. Det viktiga är inte det. Det viktiga är att vi har ROT-avdrag som en konjunkturpolitisk åtgärd. Ingen har i den här diskussionen påstått att städsektorn är av den art att vi behöver konjunkturpolitiskt betingande åtgärder. ROT-avdraget försvinner vid halvårsskiftet just på grund av att byggsektorn nu återigen är uppe i en högkonjunktur. Det är det genusperspektiv som är lagt på detta. Här handlar det om konjunkturbetingade åtgärder och inte om en permanent åtgärd. Jag menar att det ger mycket blygsamma sysselsättningseffekter, och det finns inte konjunkturpolitisk betingade skäl att införa detta. Dessutom är det en svårighet att i skattesystemet börja subventionera på lång sikt olika typer av branscher. Det skapar inlåsningseffekter och negativa tillväxteffekter. Det är de flesta överens om.
Magdalena Andersson (M)
Anf. 44 Magdalena Andersson (M)
Herr talman! Organisationen Företagarna har låtit Sifo göra småföretagarbarometrar. Det gör den löpande. I dem kan man nu se att det har blivit en rejäl förskjutning av vad småföretagare upplever som tillväxthinder. Sedan förra året har antalet som upplever att regelverket för arbetsrätt och medfinansiering av sjukfrånvaro är det absolut viktigaste hindret ökat med 50 %. Man har gjort en undersökning hos 1 500 företagare som visar att fyra av fem småföretagare numera saknar förtroende för regeringens företagarpolitik. Alldeles särskilt alarmerande är företagens framtidsförväntningar. Det är bara 4 % som tror att regeringen kommer att föra en politik som gör det enklare för dem att växa under året. Nästan hälften tror att politiken kommer att minska möjligheterna till tillväxt. Detta är inte bra. Samtidigt vet vi att Svenskt Näringslivs nya vd kallar till en kris- och framtidskommission för att möta det han upplever som hot mot de små och medelstora företagen. Herr talman! Om jag vore ansvarigt statsråd hade det varit en mycket oroande larmsignal för mig. Men ministern nämner inte ett ord om det. Han slår sig för bröstet och säger att man gör väldigt bra saker. Men han kommenterar inte med ett ord vad företagens egna organisationer säger. Hur kan regeringen vara nöjd med en politik som underkänns så totalt av de svenska företagen? Är regeringen verkligen nöjd med, trots de åtgärder man har vidtagit, att kvinnor startar inte hälften utan mellan en tredjedel och hälften av det antal företag som männen startar?
Inger René (M)
Anf. 45 Inger René (M)
Herr talman! Rutavdragen handlar inte bara om att skapa nya företag, herr statsråd. Rutavdragen handlar också om att göra det möjligt för nya företagare att faktiskt bli företagare. Att ha ett nystartat företag innebär inte att man har en arbetstid som är mellan åtta till fem. Det innebär i allmänhet betydligt mer. Då är det omvittnat att man behöver hjälp med det som vi kallar för hushållsnära tjänster. Det klarar man inte att betala med de skatter och de arbetsgivaravgifter som vi har i dag. Det är därför som Rutavdragen är viktiga i det sammanhang som vi diskuterar just nu. Statsrådet har inte svarat på någon av mina frågor. Han har inte svarat på frågan om F-skattebevis och inte på frågan om förenklingar. Statsrådet sade lite svepande: Vi arbetar på förenklingar. Det har jag hört den socialdemokratiska regeringen säga ända sedan år 1993. Där kan man verkligen tala om att det blivit en tummetott av det hela. Den moderata politiken kommer att ge fler kvinnliga företagare och fler kvinnojobb. Vi ser framför oss ett betydligt större behov av vård- och omsorgstjänster i framtiden. Efterfrågan på tjänster brukar också innebära att lönerna ökar om konkurrensen fungerar på marknaden. Eftersom det i hög grad är arbeten i offentlig sektor, där konkurrensen i dag är nära nog obefintlig, blir det inte samma effekt. För kvinnors skull är det därför viktigt att möjligheter ges till mer konkurrens inom vård- och omsorgssektorn. Jag hinner inte tala så mycket om näringslivet i övrigt. Jag vill i varje fall avsluta med att säga följande. När det handlar om kvinnlig företagsamhet är det inte en bit här och en bit där, utan man måste ha en helhetssyn. Man måste låta det växa åt alla håll och kanter. Jag har lite svårt att citera Mao, men jag tror att jag gör det i det här sammanhanget. Det är viktigt att man i det här sammanhanget verkligen låter alla dessa tusen blommor blomma.
Thomas Östros (S)
Anf. 46 Thomas Östros (S)
Herr talman! Själv brukar jag avstå från att citera Mao. Låt mig säga något om diskussionen om näringspolitiken. Här presenterar regeringen ett brett program för att öka företagandet i Sverige. Det är ganska radikala skatteförändringar för arvs- och gåvoskatten och på fåmansbolagssidan. Det görs exportfrämjande insatser för att man tidigare ska komma ut på exportmarknaderna. Det är närmare 300 konkreta och inte ett dugg svepande förslag som hur vi ska förkorta handläggningstider, förbättra service och minska regelbördan för företagandet. Det är ett program för att påverka attityder bland unga människor till företagande, och så vidare. Svaret från Moderaterna är: Avdrag för hushållsnära tjänster. När jag beskriver att det har gett en knappt mätbar effekt på sysselsättningen - 550-750 helårsarbeten i Finland när det gäller just städning - väljer man att inte alls kommentera det. Det förstår jag att man inte gör. Det går inte ihop med den bild man försöker skapa av att det här handlar om tusentals nya jobb. Jag menar att det inte är den vägen som vi ska gå. Det är ett enstaka förslag med mycket marginell effekt. Det är ett viktigt område av tjänstesektorn. Det är värt all heder och respekt, och det är yrkeskunniga människor som arbetar med detta. Men att ägna all kraft och energi åt att hitta på ett fiffigt avdrag för det tror jag inte är bra. När det gäller frågan om svartarbete finns det också en fråga om moral grundat i detta, om vi tycker att det är rimligt med svartarbete och vad det innebär för arbetsvillkor för dessa människor. Det finns också väldigt tydliga attitydskapande åtgärder, och alla partier bör delta i den debatten. Vi tror på en generell stark näringspolitik. Nu ser vi också att tiotusen fler har valt att bli företagare. Svensk ekonomi står starkare än ekonomin i de flesta andra europeiska länder. Men vi behöver göra ytterligare insatser för att öka företagandet i Sverige. Det är viktigt för sysselsättningen och ekonomisk tillväxt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.