kvalificerad yrkesutbildning
Interpellation 2004/05:537 av Granbom, Karin (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-04-19
- Inlämnad
- 2005-04-19
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-04-28
- Sista svarsdatum
- 2005-05-10
- Besvarad
- 2005-05-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 april
Interpellation 2004/05:537
av Karin Granbom (fp) till statsrådet Lena Hallengren om kvalificerad yrkesutbildningMellan 1985 och 2002 minskade antalet jobb inom tillverkningsindustrin i Sverige med ungefär 180 000. De senaste två åren har 3 000 industrijobb lämnat Sverige varje månad, trots att industrikonjunkturen varit uppåtgående. Skulle nedgången fortsätta i denna takt kommer svensk industri att vara borta om 25 år. Detta måste motverkas på olika sätt. Ett sätt att stå stark i konkurrensen är att ha välutbildad arbetskraft.
Inom de närmaste åren kommer vi att se stora pensionsavgångar. Personer med stor arbetslivserfarenhet och specialistkompetens kommer att lämna arbetslivet. Tillverkningsindustrin, som är den främsta motorn i svensk ekonomi, upplever svårigheter att ersätta skickliga yrkesarbetare och produktionsnära tjänstemän.
Ungdomar väljer i dag i hög grad inte gymnasieutbildning med tanke på kommande arbetsliv. Dessutom är utbudet av yrkesinriktade utbildningar mycket begränsat. Gymnasievalen och utbildningarna matchar inte näringslivets efterfrågan.
Kvalificerade yrkesutbildningar är en eftergymnasial utbildningsform som syftar till att möta behovet av kvalificerad, yrkesutbildad arbetskraft. En mycket hög andel, 85 %, av dem som genomgått en kvalificerad yrkesutbildning har fått jobb eller startat eget företag. Regeringen har tilldelat medel för 12 500 årliga utbildningsplatser. Dessa platser är sedan två år tillbaka fullt utnyttjade.
Antalet ansökningar för att starta kvalificerade yrkesutbildningar som bedömdes uppfylla uppställda kvalitetskrav översteg vida resurserna förra året. Många utbildningar som skulle ha lett till att personer kom i arbete kunde aldrig starta. Eftersom Östergötland är mitt hemlän ger jag nedan ett exempel på dagens situation:
I dag bedrivs cirka tio kvalificerade yrkesutbildningar i länet. I snitt börjar 85 % av studenterna efter genomförd utbildning arbeta. Hösten 2004 lämnades det in ansökan om att få starta tolv nya utbildningar samt omansökan av tre utbildningar. I december kom beskedet att enbart fyra utbildningar godkänts för fortsatt hantering.
I Östergötland finns 23 % av de förvärvsarbetande inom tillverkningsindustrin. Drygt 50 % av dem som jobbar i tillverkningen eller med produktionsnära tjänster är äldre än 50 år. Beräkningar visar att nyrekryteringsbehovet om fem till tio år kommer att ligga runt 800 personer per år.
Mot denna bakgrund frågar jag:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att mildra kompetensproblem vid nyrekrytering inom industrisektorn när 40-talisterna går i pension?
Vilka planer har statsrådet för framtida kvalificerad yrkesutbildning?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:537
Webb-tv: kvalificerad yrkesutbildning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:120 Fredagen den 13 majProtokoll 2004/05:120 5 § Svar på interpellation 2004/05:537 om kvalificerad yrkesutbildning
Protokoll från debatten
Anf. 11 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Karin Granbom har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att mildra kompetensproblem vid nyrekrytering inom industrisektorn när 40-talisterna går i pension, dels vilka planer jag har för framtida kvalificerad yrkesutbildning.
Det är av stor vikt att samhällets behov av utbildad arbetskraft inom olika yrkesområden kan tillgodoses. Ansvaret för detta delas mellan staten, kommunerna och arbetslivet. Inom gymnasieskolan och de eftergymnasiala utbildningarna finns redan nu förutsättningar för de studerande att inrikta sig på arbete inom det industriella området.
Förändringar som gagnar yrkesutbildningens förutsättningar är aktuella i olika sammanhang. Som regeringen har framhållit i sin proposition
Kunskap och kvalitet - elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan
(prop.
2003/04:140) bör lokalt samråd mellan kommun och arbetsmarknadens parter i frågor som rör yrkesinriktade program i gymnasieskolan åter göras obligatoriskt. Detta ska bidra till att öka intresset för arbete inom industrisektorn. Även genom införandet av en gymnasial lärlingsutbildning och en ökad samverkan mellan skola och arbetsliv förbättras möjligheterna för de yrkesinriktade utbildningarna att få det elevintresse som är önskvärt.
Regeringen har vidare tillsatt en yrkesutbildningsdelegation som bland annat har till uppgift att verka för att höja kvaliteten och öka rekryteringen till gymnasieskolans yrkesinriktade utbildningar (dir. 2004:72). Syftet med insatserna är att på ett bättre sätt tillgodose arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft och därmed bidra till att möta den efterfrågan som uppstår i samband med de pensionsavgångar som kan väntas. Nyligen har delegationen beslutat stödja regionala utvecklingscentrum i Mälardalen och Trollhättan som ett led i detta arbete.
Kommunerna har en betydelsefull roll att spela inte bara när det gäller utbildningen av ungdomar. Det är viktigt att kommunerna inom den kommunala vuxenutbildningen kan erbjuda sådana grundläggande yrkesutbildningar som det finns ett behov av och intresse för. Utöver de nationella kurser som står till buds kan individuella och lokala kurser tas fram tillsammans med det lokala arbetslivet, även i form av arbetsplatsförlagd utbildning.
Studie- och yrkesvägledningen har stor betydelse för yrkesval och rekryteringen till utbildningar. Aktiv information och vägledning som ökar kunskaperna om yrken inom industrisektorn är väsentligt för att öka dess attraktionskraft. Det är ett ansvar som vilar på kommunerna i stor utsträckning. Engagemanget från arbetslivets företrädare i denna uppgift är emellertid en förutsättning för rekryteringen till de industriella yrkesområden som kommer att behöva personal.
Den kvalificerade yrkesutbildningen, KY, är ett viktigt instrument för att öka tillgången på kvalificerad och välutbildad arbetskraft. Överförandet av vissa tidigare påbyggnadsutbildningar till KY har medfört en kraftig expansion på ca 2 000 platser. Regeringen har i 2005 års ekonomiska vårproposition föreslagit att medel ska anslås för en tillfällig satsning på ytterligare ca 1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning höstterminen 2005 (prop. 2004/05:100). Fördelningen av platser på yrkesområden och geografiska områden görs i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen.
Avslutningsvis anser jag det viktigt att påpeka att intresset för att arbeta inom industrisektorn och för de utbildningsvägar som leder dit inte kan kommenderas fram. Villkoren måste också vara sådana att det gör yrkesvalen intressanta. Jag anser att utveckling och modernisering av yrkesutbildningarna på såväl den gymnasiala som eftergymnasiala nivån är angeläget för att kompetensförsörjningen ska säkras. Den snabba tekniska utvecklingen gör det nödvändigt att anpassa uppläggning och innehåll så att de kan ge den kompetens som efterfrågas. Det är en uppgift som såväl staten som arbetslivet har ansvar för.
Det är min uppfattning att den kvalificerade yrkesutbildningen och andra kortare yrkesutbildningar ska fortsätta att utvecklas för att möta de behov som finns på arbetsmarknaden. En fortsatt utökning utöver den som för närvarande är aktuell kommer att genomföras i den takt som det statsfinansiella läget medger.
Anf. 12 Karin Granbom (Fp)
Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret. Jag tror att vi utifrån det kommer att ha en bra diskussion.
Jag har skrivit den här interpellationen eftersom vi står inför ett problem som blir alltmer tydligt och som kommer att förvärras om inget görs. Det handlar just om att många skickliga yrkesarbetare, födda på 40-talet, snart kommer att lämna arbetslivet och att alltför få kan efterträda eftersom de yngre som kommer efter inte har den kunskap som behövs. Tillverkningsindustrin är en väldigt viktig del av svensk ekonomi, och det är den största näringsgrenen i mitt hemlän, Östergötland. Tillverkningsindustrin upplever just nu stora problem att ersätta arbetskraft vid kommande pensionsavgångar. Arbetskraftsbrist råder.
I Östergötland är ungefär 23 % av alla förvärvsarbetande anställda i tillverkningsindustrin. Det motsvarar ca 40 000 personer. 11 600 av dessa är i åldern 50-plus och kommer alltså ganska snart att pensioneras. I en mycket omfattande och noggrann kartläggning av yrken inom den östgötska tillverkningsindustrin kan man se hur pensionsavgångarna ser ut och vilka sektorer som drabbas. Enligt den här rapporten behöver tillverkningsindustrin i Östergötland nyrekrytera ca 800 yrkeskunniga personer per år ett antal år framöver, och i dag finns inte de här personerna. Vi har hög arbetslöshet i Östergötland, men de arbetslösa har inte rätt kompetens och får i dagsläget inte heller rätt utbildning. Gör vi inget åt det kommer ekonomin att krympa.
I sitt svar sade statsrådet att det redan nu finns förutsättningar för studerande att inrikta sig inom det industriella området i den gymnasiala och eftergymnasiala utbildningen. Jag håller inte med om det, och det gör inte företagarna och arbetsgivarna heller. De yrkesinriktade gymnasieutbildningarna är inte tillräckligt praktiska och fokuserade på yrkeskunskap. De innehåller inte den praktik som är nödvändig. Dessutom väljer alltför få de gymnasieutbildningar som kan vara relevanta inom industrin.
Vad ska man då göra åt att ungdomarna inte väljer de här programmen? Självklart kan man inte kommendera eleverna, utan man ska utveckla och modernisera utbildningen, precis som statsrådet sade. Men på vilket sätt ska statsrådet egentligen se till så att ungdomar väljer de här utbildningarna? Folkpartiets förslag är att yrkesprogrammen ska bli mer yrkesinriktade och att eleverna ska få mer arbetslivserfarenhet. Vi har länge motionerat om det här, men då har Socialdemokraterna sagt nej. Har ni ändrat på detta? Vad säger statsrådet nu?
Socialdemokraterna satsar på att 50 % av alla elever ska in på universitetet och har teoretiserat alla gymnasieprogram för att alla ska få högskolebehörighet. Jag tycker också att akademiska studier har ett stort värde, både för individen och för samhället, men för att lösa efterfrågan på arbetskraft, särskilt inom industrin, är en satsning på akademin inte det som behövs. Dessutom ska jag säga att alltför många akademiker kastas ut i arbetslöshet, men det är en annan fråga.
Kvalificerad yrkesutbildning har den förmånen att nästan 85 % av dem som genomgått utbildningarna har fått jobb. Förra året fanns det 12 500 platser för KY. Betydligt fler utbildningar skulle ha kunnat startas om medel funnits, och fler hade därmed fått den utbildning som ger jobb. Nu har regeringen anslagit 30 miljoner i vårpropositionen. Det är bra, men långt ifrån tillräckligt. Folkpartiet anslog redan i höstas 100 miljoner extra, och jag vet att vi skulle ha kunnat satsa ännu mera och fått bra valuta för pengarna.
Statsrådet säger slutligen att det kommer att ske en fortsatt ökning av platserna inom KY i den takt som det statsfinansiella läget medger. Det är en bra intention, men det säger ju ingenting. Det handlar om att prioritera. Jag säger: Ta bort en del av Amsutbildningarna och satsa långsiktigt på KY! Det kommer att ge jobb och lönsamhet.
Anf. 13 Solveig Hellquist (Fp)
Fru talman! Jag ska knyta an till samma område som Karin Granbom, men vi har problem i Västernorrland. Västernorrland är ju ett skogslän, ett väldigt närande län, med landets näst högsta bruttoregionprodukt. Men vi har också ett stort problem, och det är arbetslösheten. 30 000 av länets 245 000 invånare är arbetslösa eller utanför arbetsmarknaden på annat sätt. Därför är det oerhört viktigt att matcha utbildning mot bristyrken, och det var inte så länge sedan jag hörde statsministern uttala just detta också.
Jag har träffat representanter för SCA Skog som har påtalat att Västernorrland är i stort behov av många skogsmaskinförare många år framöver, och det gäller hela länet och hela landet. Jag har också varit i kontakt med andra aktörer liksom naturbruksgymnasiet i Skedom som alla är mycket bekymrade. Skolan har ansökt om sju utbildningar till KY-myndigheten, och endast en har beviljats. Det är den till skogsmaskinförarutbildningen. Den kräver mycket dyra och moderna maskiner. Utbildningen har tidigare kostat 180 000 kr per elev. Nu har KY-myndigheten beviljat 80 000 kr. Det säger sig självt att det inte går ihop. Det här är en mycket angelägen utbildning för regionens skogsentreprenörer. Man räknar alltså med att norra Sverige behöver hundra förare per år inom överskådlig tid, och dessutom finns det behov i hela landet. I dag hyrs maskiner under användningsperioderna. En samordning av utnyttjandet av maskinerna sker mellan vuxenutbildning och ungdomsutbildning. Om inte vuxenutbildningen kan genomföras innebär det också att ungdomsutbildningen blir dyrare.
Jag ser det som väldigt viktigt med just matchningen mellan arbetskraftsbrist och arbete. En ökad tillgång på kvalificerad yrkesutbildning är en nödvändighet för att möta den arbetskraftsbrist som kommer att uppstå inom olika yrkesområden.
Min fråga till statsrådet - egentligen har jag flera frågor - är: Vad tänker statsrådet göra för att det ska vara möjligt att utbilda de skogsmaskinförare som länet och landet behöver? Är det inte dags att satsa på utbildningar som faktiskt leder till arbete i stället för att välja bidragsberoende eller pseudoåtgärder i en tid då ungefär 1,4 miljoner människor i landet står utanför arbetsmarknaden? Jag tänker också på de konsekvenser det innebär för Sollefteå och Västernorrland om inte frågan om skogsmaskinförarutbildningen blir löst.
Anf. 14 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Karin Granbom har i sin interpellation väckt en mycket angelägen fråga. Särskilt angelägen är frågan i dagsläget eftersom arbetslösheten fortfarande är hög. Alltför många står utanför arbetsmarknaden trots att vi nu befinner oss mitt i en högkonjunktur. De utmaningar vi står inför i framtiden kräver fler i arbete, fler företag och ökad tillväxt. Då tycker jag att KY är ett riktigt bra alternativ när det gäller eftergymnasiala utbildningar.
I dag är det precis fyra veckor sedan som jag själv besökte en kvalificerad yrkesutbildning i min hemkommun Nyköping. Den utbildningen hade inriktning på visuell kommunikation, grafisk formgivning eller projektledning. Jag gavs då tillfälle att prata med både lärare och elever. Eleverna framhöll den positiva utbildningsformen, där en tredjedel av utbildningen är förlagd till arbetsplatser. Detta med ett aktivt lärande i arbetet leder nämligen till goda relationer mellan arbetsplats och elever, och det i sin tur leder till goda möjligheter att få ett arbete, vilket också utvärderingar visat.
Men det framkom också ett missnöje. Eleverna ansåg att informationen om KY-alternativet varit väldigt dålig. De menade att studie- och yrkesvägledarna inte sprider kunskapen om KY som ett alternativ, trots att dessa elever kom från olika kommuner.
Här har det enligt min uppfattning uppstått en obalans. Det finns uttalade mål när det gäller gymnasieelevers vidarestudier inom högskola, universitet och så vidare, men alternativen, såsom KY och andra alternativ, har fått låg status. Det avspeglas också i elevers val till gymnasieskolan, där de yrkesinriktade programmen inte är lika attraktiva. Eleverna upplever att när de säger att de går i KY får de ständigt förklara vad KY handlar om, för KY-formen är tämligen okänd. Därför tycker jag att det är beklagligt att regeringen gör en tillfällig utökad satsning. Det skickar nämligen ut en signal när man säger att den utökade satsningen är tillfällig.
Jag skulle vilja ha lite kommentarer kring vad statsrådet anser om obalansen i statusen mellan olika former av eftergymnasiala utbildningar. Vad kan vi göra för att höja statusen på kvalificerade yrkesutbildningar, öka kunskapen om kvalificerade yrkesutbildningar och öka yrkesvägledarnas information till eleverna om att det är ett verkligt bra utbildningsalternativ?
Anf. 15 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Jag kan inte låta bli att lägga mig i den här debatten med tanke på att det rör sig om en fråga som ligger mig och mitt parti väldigt varmt om hjärtat. Kristdemokraterna har länge efterfrågat yrkesutbildningar av olika slag och en yrkeshögskola.
Jag har hört att man i debatten tagit upp olika aspekter, och jag tänker därför inte upprepa dem. Det har sagts väldigt mycket bra. Jag stöder Karins interpellation och efterfråga. Det som dock inte tagits upp i debatten är de enskilda unga människorna och de enskilda människornas begåvningar och resurser.
Vi är olika som människor. Vi har hyllmetrar av forskning som visar vilka olika typer av begåvningar vi har och som dominerar våra sinnen och våra benägenheter och beteenden. Och vi har en typ av begåvning som i dag inte tas till vara fullt ut. Det är den så kallade praktiska begåvningen, nämligen de som har en större läggning åt hantverket, åt handens kunskap, de med möjligheter till den typen av kunskap.
Utifrån ett historiskt perspektiv kan vi se att den kunskapen i början av 1900-talet var den som dominerade hela samhället och att den teoretiska kunskapen endast fanns för ett fåtal. I dag är det den teoretiska kunskapen som är tillgänglig för alla medan möjligheten till den praktiska kunskapen, utvecklingen av de praktiska förmågor som många människor har, inte finns. Enligt Stockholms Hantverksakademi saknas i vårt land yrkesutbildning för ungefär 300 yrken där vi borde ha möjlighet att få utbildning. Vi måste alltså uppmärksamma att det handlar om att ta vara på de resurser som människor är bärare av och som de också har rätt att få utveckla för att kunna blomstra, för att kunna göra det som de är bra på.
Jag vill fråga ministern: Hur kan vi på ett bättre sätt ta vara på olika människors kunnande så att både praktiska och teoretiska begåvningar, där de dominerar, kan tas till vara i vårt samhälle? Jag skulle vilja få svar på den frågan i debatten.
Här fokuserar vi på att systemet ska kunna möta de behov som finns i samhället. Men vi har också ett annat behov, nämligen människors rätt att utveckla den begåvning och det kunnande som de har. Det skulle jag väldigt gärna vilja att ministern lyfte fram.
Anf. 16 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Det är roligt att det är så många som deltar i debatten. Det kunde jag inte ana när jag gick hit i dag.
Vi kan inledningsvis konstatera att det finns mycket utbildning, men om jag tar just det som interpellationen handlar om, teknik och industri, är sökintresset lågt. Jag tror att vi får ägna mycket tid och funderingar åt att se vad ytterligare som kan göras åt detta. Kvalificerad yrkesutbildning är en alldeles utmärkt utbildningsform bland annat för teknik och tillverkning. Jag är väldigt glad att vi kunnat omvandla flera av de riksrekryterande påbyggnadsutbildningarna till kvalificerade yrkesutbildningar.
Vi breddar också det som är regeringens sysselsättningspaket, från arbetsmarknadsutbildning till att även innehålla kvalificerad yrkesutbildning. Det är så man ska se de tillfälliga tusen platserna, alltså att det inte enbart är fråga om arbetsmarknadsutbildning utan att det också ges möjlighet till kvalificerad yrkesutbildning med tusen platser. Jag hoppas naturligtvis att de platserna inte är tillfälliga. Just nu är dock platserna tillfälliga, och jag ska göra mitt yttersta för att de ska bli kvar och vi ska få fler än så.
Jag vill ge lite fakta om de industriellt inriktade utbildningar som finns på KY. Det är det näst största utbildningsområdet inom KY; 19 % av platserna är inom det området. Däremot är sökandetrycket bland de allra lägsta. Det finns i snitt 2,2 sökande per plats. Tyvärr kan vi se att många av dem som har ambitionen att starta utbildningar, och också blir beviljade dessa, inte har möjlighet att starta. Alltför få söker, och det blir inte ekonomi i utbildningen. Det sviktande studerandeintresset funderar KY-myndigheten väldigt mycket på, och jag är helt övertygad om att också de olika anordnarna funderar mycket över detta. Även jag har funderat en hel del på hur vi kan göra.
Näringslivet säger, precis som Karin berättade, att det finns en efterfrågan. Samtidigt ska vi vara medvetna om att det inte alltid är så lätt för näringslivet att specificera sin efterfrågan. Som en information vill jag säga att av dem som lämnade en kvalificerad yrkesutbildning inom den här branschen fick 64 % jobb år 2000. År 2003 var den siffran nere på 45 %, vilket man naturligtvis kan fundera över.
En slutsats som jag drar av detta är att det inte alltid när man planerar utbildningen är så lätt att veta exakt vilket behovet är när eleverna två år senare lämnar utbildningen. Ett behov finns, men var det precis den kompetensen som krävdes? Stannar personen som gått utbildningen i området och i den bransch som var med och planerade utbildningen?
Utvecklingstendenserna i industrin är dock sådana att det naturligtvis även framöver kommer att behövas människor som jobbar i industri och tillverkning, trots att vi alla talar så mycket om kunskapssamhälle, tjänstesamhälle, informationssamhälle och allt vad de heter. Men visst har förädlingsvärdet i industrin ökat något enormt, samtidigt som sysselsättningen minskat. Den utvecklingen ligger naturligtvis också i botten och ska inte glömmas bort.
Det ställdes många frågor och jag ska försöka återkomma till dem, om inte nu så under mina senare inlägg. När det handlar om att hälften av alla går till högskolan delar jag den problembild som interpellanterna ger. Jag har talat mycket om detta och funderat mycket på vad som i olika sammanhang lyfts fram. Vad händer med den andra halvan? brukar jag fråga. Där finns den flexibla vuxenutbildningen och möjligheten till lärlingsutbildningar i gymnasieskolan, som införs i och med den nya gymnasieutbildningen 2007. Samtidigt vill jag verkligen betona vikten av högskolebehörighet, för jag vill inte att vi låter unga människor passera gymnasieskolan utan att ha högskolebehörighet. Det vore att lura en generation genom att säga att de inte behöver den kompetensen. Den dag man står där och kanske ska ägna sig åt annan vidareutbildning blir steget onödigt långt.
Skogsmaskinförarutbildningen kan jag inte uttala mig om, vilket Solveig kanske anade, men det är klart att arbetsmarknadsbehovet ska vara avgörande. Jag tror att vi båda är medvetna om att arbetsmarknadsbehovet givetvis är väldigt avgörande och styr KY:s beviljande av platser.
Yvonne tog upp flexibiliteten i utbildningen. Det handlar naturligtvis om att vuxenutbildningen och utbildningssystemet måste vara flexibla, vilket jag menar att de också är. Vidare handlar det om påbyggnadsutbildningar, kompletterande utbildningar, kvalificerad yrkesutbildning, folkhögskolor och vuxenutbildning i olika former med olika anordnare, där alltfler blir allt duktigare på att ha koppling till arbetslivet.
Anf. 17 Karin Granbom (Fp)
Fru talman! Tack, statsrådet. Jag ser att statsrådet talar med engagemang om detta. Det är verkligen roligt. Statsrådet säger att hon ska fortsätta att arbeta för att åtminstone de här tillfälliga platserna ska bli permanenta. Jag tycker att målsättningen ska vara att de ska bli mycket fler.
Skillnaden mellan oss och Socialdemokraterna kan jag inte låta bli att påpeka. Hade vi fått bestämma skulle det ha varit 16 000 platser redan vid årets början, vilket kan jämföras med 12 000 som ekonomin nu ser ut.
Vi är överens om att vi behöver öka informationen om KY. Som jag berättade finns det en bra rapport som är gjord i Östergötland och som skulle kunna göras för andra län också. Den pekar verkligen ut vilka bristområden det finns, där vi behöver utbilda människor för att fylla de behov som arbetsgivarna har.
Jag håller fullständigt med om att statusen på dessa utbildningar måste öka. När jag själv har sett på dessa utbildningar har jag varit fascinerad av att se hur mycket spännande det finns på det här området. Jag, som själv har gått den akademiska vägen, har inte tänkt på detta förut. När jag har läst om till exempel VVS-utbildningarna - det betyder ventilation, värme och sanitet - har jag väl inte tyckt att det verkat så spännande, men när jag har gått vidare och sett närmare på det har jag förstått att det är en riktig framtidsbransch. Det handlar till exempel om intelligenta hus, byggautomation och inneklimat - det finns ju mycket allergier och liknande. Där behövs den här typen av utbildning. Vi ser att branschen behöver många som har riktigt bra gymnasieutbildning eller just kvalificerad yrkesutbildning och mycket färre akademiker.
Statsrådet säger att det är svårt att planera vilken utbildning som krävs. När jag ser på statistiken över vilka som har fått jobb av dem som har gått kvalificerad yrkesutbildning är mitt intryck att det ser väldigt bra ut. Av dem som har slutfört utbildningen har faktiskt 85 % fått jobb. Väldigt många har fått jobb i det yrke som de har satsat på att få. Prognoserna ser alltså oerhört bra ut.
Jag skulle vilja fortsätta med att prata lite om gymnasieskolan. Den har Socialdemokraterna gjort om på ett sätt som inte har varit särskilt lyckat. Jag pratade tidigare om att man skulle låta dem som verkligen ville få ett ordentligt yrkeskunnande få det. Jag skulle också vilja prata om den fyraåriga tekniska utbildningen. Företagen skriker efter det som vi tidigare kallade gymnasietekniker, alltså personer som har gått fyraårig teknisk linje. Kvalificerad yrkesutbildning täcker en del av detta behov, men det skulle behövas betydligt fler. Vi borde återinföra den tekniska gymnasielinjen.
Jag frågade statsrådet om möjligheten att låta arbetslösa få någon form av stöd för att gå KY. I dag är det många som går på vad jag tyvärr skulle vilja kalla mer eller mindre värdelös utbildning inom Ams. Den leder ingen vart, men många hålls sysselsatta för stunden, och det är möjligen det värde man kan se. Det ser bra ut i statistiken, men det innebär tyvärr konstgjord andning och är inte någon särskilt stor investering för framtiden.
Anf. 18 Solveig Hellquist (Fp)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret. Jag förstår att statsrådet kanske inte är inläst på alla utbildningar som finns i Sverige, men jag lovar att återkomma med denna fråga, för denna utbildning är mycket speciell. Och den leder till att åtminstone 75 % av dem som går den får arbete. Den är ytterst viktig för Västernorrland, som är ett skogslän. Många kan intyga att det finns ett stort behov av just den här arbetskraften.
I dag har Lena Hallengren gått ut med att det kommer ett särskilt anställningsstöd för ungdomar som har varit arbetslösa länge. Det rör mer än 60 000 ungdomar. Det kommer också att tillsättas en nationell koordinator. Det kan väl vara lovvärt, men det som jag ser som angelägnast är att regeringen tittar på vilka åtgärder man faktiskt kan vidta för att matcha arbetskraftsbristen med rätt utbildning.
I Sollefteå, som har varit hårt drabbat av regementsnedläggningar, utlovades ganska många satsningar som inte gick i uppfyllelse. Jag kan nämna att det också finns andra utbildningar, inom hundskolan, lastbilsutbildning, bussförarutbildning och så vidare som leder till jobb men som har samma svårigheter som skogsmaskinförarutbildningen.
Anf. 19 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Statsrådet missade min fråga. Den handlade om statusen på kvalificerade yrkesutbildningar.
Statsrådet refererade till att det är ett lågt tryck vad gäller sökande till industrirelaterade utbildningar. Jag tror att detta hänger samman. Statusen och kunskapen om yrket hänger samman med att det blir ett lågt tryck på utbildningar som faktiskt kan leda till jobb.
Jag har besökt ytterligare ett företag. Det gjorde jag i Eskilstuna i måndags. Det var ett företag som jobbar med ett komplett paket i robotindustrin, det vill säga att man säljer, servar och utbildar när det gäller robotar. Detta företag startade 1994 och har växt med två anställda per år. Trots att arbetslösheten i Eskilstuna enligt den allra senaste prognosen är 8,5 % har man svårt att hitta människor som kan platsa i det här företaget.
Min uppfattning är att det finns ett glapp mellan utbildningssidan och företagens behov. Detta företag planerar att växa och fördubbla sin omsättning till 2010, så här finns det verkligen plats om man bara hittar rätt människor, om det finns människor med rätt utbildning. Eskilstuna är också en kommun med en tradition inom verkstadsindustrin, och ändå finns detta glapp.
Eskilstuna finns inte heller med på listan där det ska bli nya kvalificerade yrkesutbildningar i den satsning på 1 000 platser som regeringen gör. Med Folkpartiets satsning hade det ju blivit 2 000 platser till, så då kanske Eskilstuna hade funnits med på listan.
Det var också tydligt att det här företaget inte kände till KY som utbildningsform. Därför ställer jag min fråga till statsrådet igen, eftersom jag inte fick svar på den: Vad gör regeringen för att öka kunskapen om KY hos allmänheten, hos studie- och yrkesvägledare och hos företagare, och vad gör regeringen för att öka statusen på KY?
Anf. 20 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Jag är naturligtvis glad över statsrådets intresse för de här frågorna. Jag har försökt att välja individperspektivet här, men jag står naturligtvis bakom det som mina debattkamrater har sagt också.
Jag kommer också från Östergötland, och där har jag sett det här mycket tydligt när jag har träffat gymnasieelever som funderar på vad de ska göra i höst. Nu i dagarna är det massor som gör det, nämligen de 50 % för vilka regeringen inte har målet att de ska gå vidare till universitet och högskola. Vad har de att söka sig till?
Vi kan tala om KY, folkbildning, vuxenutbildning och de flexibla utbildningsdelarna, som vi ska vara glada för att vi har i det här landet och som är oerhört bra, men det är inget som våra ungdomar kan söka direkt från gymnasiet. Ungefär 50 % - för att använda den siffran - får möjligheten att söka universitet och liknande, och de vill det och är hängivna i sina ansökningar. Men vad gör de 50 % som inte har vare sig lust, håg eller längtan att gå vidare i akademiska studier? Tänk om de skulle ha en bra lärlingsutbildning att söka, eller en yrkesutbildning.
Våra gymnasieutbildningar är ju yrkesförberedande, men det är inga yrkesutbildningar. Man ska inte vara färdig för att gå in och ta ett yrke efteråt, utan det behövs lite till. Hur kan vi ge dessa elever en påbyggnad på den yrkesförberedande utbildningen efter gymnasiet, där de kanske får utveckla sitt kunnande i den praktiska verkligheten?
Återigen, fru talman: Är det inte så att tiden är inne för ett alternativ för dem som inte känner att deras längtan är att gå vidare i akademisk utbildning? Det är ju där vi behöver ett erbjudande till dem så att också de eleverna får känna att de kan se fram mot framtiden.
Anf. 21 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag ska börja med att säga att det fanns 13 800 platser i kvalificerad yrkesutbildning att tillgå förra året.
När det sedan gäller hur många som kom i arbete vill jag också rätta lite i siffrorna. De var uppe i 85 %, precis som Karin Granbom sade, 2001. Dessvärre har vi sett en minskning fram till 2004. Nu är vi nere på 73 %. Det är fortfarande väldigt bra siffror, men vi bör naturligtvis fundera över vad det kan bero på och hoppas att det finns möjlighet att ytterligare stärka utbildningen.
Det är klart att möjligheten att få jobb också hänger ihop med hur arbetsmarknaden ser ut generellt. Det jag talade om tidigare var teknik och industri. Det var där det var en markant lägre möjlighet att få arbete direkt efter avslutad utbildning.
Nästa fråga handlade om att kunskapen inom industrin är bristfällig och att alla inte vet om att det finns kvalificerade yrkesutbildningar. År 1996 var det försöksverksamhet; 2002 blev det en reguljär verksamhet. Det är klart att så många år på nacken har inte KY. Självfallet kan mer hela tiden göras. Myndigheten jobbar med det. Min bild är ändock att det har spritt sig oerhört mycket. Jag är förvånad över hur många som redan förstår den förkortning som vi alltid ägnar oss åt i utbildningspolitiska sammanhang, nämligen KY, men som framför allt kopplar status till utbildningen, som inte tycker att det är en utbildning som inte är lika mycket värd som andra utan tvärtom med stolthet går i KY. Visst kan man alltid öka information och kunskap, men detta är en relativt ny utbildningsform som jag tycker har lyckats väldigt väl på den korta tiden.
KY:s möjlighet att bedriva uppdragsutbildning är någonting som ses över. Jag tror att det var Karin som frågade om det. Den uppdragsutbildningen kan bland annat handla om Ams, vilket är ett sätt att öka KY-volymen utan att göra det på fast basis. Också där kan man få en tydligare koppling till det som är bristyrken, vilket ju är en del av arbetsmarknadsutbildningen.
Den andra halvan, de som inte går vidare till högskolestudier, ska jag säga några ord om. Det är bland annat därför vi talar om kvalificerad yrkesutbildning här. Det är därför vuxenutbildningen och påbyggnadsutbildningarna är viktiga. Om man gör stora neddragningar i vuxenutbildningen och av resurserna där påverkar det inte bara dem som har möjlighet att komma igen och läsa gymnasiets kärnämnen för att få högskolebehörighet utan också dem som har möjlighet att gå en påbyggnadsutbildning. Det är klart att de neddragningar som föreslås från Folkpartiets sida påverkar påbyggnadsutbildningen. Det ska man vara väl medveten om.
Det har nyligen presenterats en ny proposition om gymnasieskolan. Jag ska inte dra hela den, men där finns flera inslag som gäller lärlingsutbildningarna. Möjligheten att bedriva viss utbildning på entreprenad ses över. Det innebär inte bara att man har hela utbildningar och hela skolor, utan det handlar om att enskilda elever, som svar på Yvonnes fråga, faktiskt har möjlighet att få en ännu mer skräddarsydd utbildning.
Syftet med gymnasieskolan är naturligtvis att så många som det bara är möjligt till dess man fyller 20 år verkligen ska klara av att avsluta sina gymnasiestudier. Vi vet vilka förutsättningar den har som avslutar gymnasiestudier jämfört med den som inte avslutar sina gymnasiestudier. Det är under många år framöver i livet som man har en sämre möjlighet att konkurrera om de jobb som finns.
Jag tror att det finns många goda förändringar som vi kommer att få se med den nya gymnasieskolan. Vi får väl avvakta de förändringarna innan vi fortsätter den debatten, tror jag.
Anf. 22 Karin Granbom (Fp)
Fru talman! Det behövs ett antal förändringar när det gäller gymnasieskolan. Vi ser ju att framför allt de som går dagens yrkesutbildning hoppar av. En stor del hoppar av, och väldigt få befinner sig i sitt målyrke när de är klara.
Även om statsrådet säger att antalet som får jobb efter det att de gått en kvalificerad yrkesutbildning minskar ser man ändå att just KY har oerhört bra förutsättningar, kanske de allra bästa, för att deras studenter ska komma i jobb, just därför att ansökningarna och själva utbildningen sker i väldigt nära samarbete med företag och framtida arbetsgivare. En väldigt stor del av utbildningen sker på arbetsplatsen.
Jag vill tacka statsrådet för den här diskussionen. Jag tycker att det har varit en bra interpellationsdebatt där det har framkommit en hel del spännande tankar. Vi kan vara överens om att de platser som finns i dagsläget är för få. Det kom såvitt jag förstod ungefär tusen nya ansökningar förra året, men väldigt få av dem fick bifall så det kunde tyvärr starta alldeles för få nya utbildningar förra året. Det kan bli betydligt fler.
Anf. 23 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag vill bara avsluta med att också tacka för en bra debatt och säga att kvalificerad yrkesutbildning är väldigt viktigt som en del av en flexibel vuxenutbildning och ett livslångt lärande. Det är en eftergymnasial utbildning som har väldigt goda resultat. Även om den minskat från 85 % till 73 % hoppas jag att den ökar. Men vi kan konstatera att det är en väldigt bra utbildningsform. Karin Granbom förstod mig alldeles rätt när jag sade att jag hoppas att vi kan göra stora satsningar framöver på kvalificerad yrkesutbildning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.