kunskapsmålen i grundskolan

Interpellation 2001/02:273 av Jonsson, Sofia (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-02-21
Anmäld: 2002-03-05
Besvarad: 2002-03-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 februari
Interpellation 2001/02:273
av Sofia Jonsson (c) till utbildningsminister Thomas Östros om kunskapsmålen i grundskolan

I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) har vi satt upp mål och riktlinjer för grundskolan. Det är mål att sträva mot som anger inriktningen på skolans arbete samt önskad kvalitetsutveckling i skolan. Det är också mål att uppnå som uttrycker vad eleverna minst ska ha uppnått när de lämnar skolan.

Även om vi i våra måldokument för grundskolan är överens om mål och riktlinjer som innebär att alla elever ska ges möjlighet att lära, oavsett bakgrund, vilken skola de går i eller hur de lär sig, har det någonstans på vägen blivit fel. Målen och resultaten stämmer inte överens. Varje gång Skolverket presenterar statistik över hur målen i grundskolan uppnås visar statistiken tyvärr på ständigt sämre resultat i skolans måluppfyllelse. Den senaste mätningen visar att andelen elever som saknar ett eller flera ämnesbetyg har ökat från 20,4 % våren 1998 till 25,7 % våren 2001.

Vi är många som har ansvar för grundskolan. Riksdagen och regeringen anger riksgiltiga mål och riktlinjer för arbetet i skolan, inom dessa ramar är det sedan kommunerna och lärarna som har huvudansvaret för verksamheten. Socialdemokraterna som regeringsparti har dock ett övergripande ansvar för dagens skolpolitik och måluppfyllelsen i grundskolan.

I åtta år har socialdemokraterna haft makten, och i åtta år har det pratats om att det ska göras förbättringar i vård, skola och omsorg. Att då som statsministern säga att skolan återigen kommer att bli den största valfrågan är ett jättesvek mot alla elever, lärare och föräldrar. Regeringens insatser är och har varit helt otillräckliga och de har med all tydlighet visat att de inte har lyckats i sin skolpolitik. Förvisso tilldelas skolan en del extra resurser men när genomgripande reformer av skolväsendet saknas är det ändå inte tillräckligt.

Det viktigaste just nu är att se till att alla elever, lärare och föräldrar ges möjlighet att skapa en skola där alla elever klarar kunskapsmålen, precis som vi har slagit fast i våra måldokument för grundskolan. Vi måste börja med grundskolan och se till att vi lever upp till målet att alla elever ska ges möjligheten att lämna grundskolan med godkända kunskaper. Det är inte acceptabelt att vi har en skola som tidigt sorterar ut människor.

Jag vill med anledning av detta fråga skolministern följande:

Vilka reformer är skolministern beredd att genomföra för att nå målet att alla elever ska lämna grundskolan med godkända kunskaper?

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:273

Webb-tv: kunskapsmålen i grundskolan

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 51 Utbildningsminister Thom (S)

Herr talman! Sofia Jonsson har frågat mig vilka reformer jag är beredd att genomföra för att nå målet att alla elever ska lämna grundskolan med godkända kunskaper. Elevernas kunskaper måste stå i fokus i skolan. Jag menar att det är oacceptabelt att så många elever inte når målen. Även om de stora genomgripande systemförändringarna från början av 90-talet står fast gäller det nu att varje nivå i systemet tar ansvar för en ökad måluppfyllelse. Regeringen har redan påbörjat och kommer att genomföra flera stora satsningar för att uppnå detta syfte. Regeringen genomför sedan hösten 2001 en mycket stor ekonomisk satsning på skolorna genom de riktade statsbidragen till personalförstärkningar i kommunerna. Vi vet att en av orsakerna till de resul- tat vi nu ser är de stora besparingar som ägde rum under början av 1990-talet, när de elever som nu går ut grundskolan gick sina första år i skolan. Därför är det så viktigt att vi nu kan öka resurserna till skolan för att kunna anställa fler lärare och annan personal i skolan. Nivån på statsbidraget höjs med sammanlagt 17,5 miljarder under en femårsperiod. Jag är överty- gad om att vi får se resultat av denna ekonomiska förstärkning framöver. Nästa steg för ökad måluppfyllelse är ett effekti- vare och mer strukturerat kvalitetsarbete i kommuner och skolor. Det behövs en mer regelbunden och hel- täckande kvalitetsutvärdering av skolorna, kombine- rat med effektiva insatser för skolor som inte möter kraven. Statens skolverk har här en mycket viktig uppgift att i sina utvecklingsdialoger diskutera med kommunerna vilka åtgärder som behövs för att för- bättra måluppfyllelsen. Särskilt viktigt är det att kommuner och skolor sätter in stöd för elever så tidigt som möjligt. Skolverket har i sina kommentarer till betygssta- tistiken pekat på att skolor som lyckas förbättra sin måluppfyllelse har tydliga regler och normer, att skolorna har arbetsro och att lärarna har höga för- väntningar på alla elever. De kännetecknas också av att man är tydlig när det gäller målen och noggrann med att följa upp varje elevs utveckling och att kom- municera med eleven och föräldrarna när det gäller detta. Jag anser att skolorna måste ta ett tydligare ansvar för varje elevs kunskapsutveckling. I utvecklings- samtalen ska eleven och föräldrarna enligt nuvarande bestämmelser få klara besked om vad eleven kan och en bedömning av hur långt eleven kommit i förhål- lande till målen. Detta bör också enligt min mening regelmässigt leda till en framåtsyftande individuell utvecklingsplan, som visar vilka insatser som behövs för att eleven ska nå de nationella målen. Elever och föräldrar bör också kunna få denna framåtsyftande del av utvecklingssamtalen dokumenterad skriftligt. Därmed skulle rätten stärkas för eleverna att få det stöd och den stimulans de behöver för att gå vidare, och de överenskommelser eller åtaganden som sko- lan, eleven och föräldrarna gör skulle få ökad bety- delse. Förskolan är det första viktiga steget i utbild- ningssystemet. Här får barnen en god grund för lä- rande och språkutveckling. Det är därför mycket betydelsefullt att vi genomför de viktiga reformer som ger fler barn tillgång till förskolans pedagogik, allmän förskola för 4- och 5-åringar, maxtaxa och rätt till förskola för barn till arbetslösa och föräldralediga. Lärarna har en nyckelroll i genomförandet av en skola med hög kvalitet. Vi behöver fler lärare, och vi behöver lärare med god utbildning. Den nya lärarut- bildningen har en starkare knytning till forskningen inom det utbildningsvetenskapliga området för att höja lärarprofessionens status. Regeringen driver ett program för att ge 4 000 obehöriga lärare den komp- letterade utbildning de behöver för att nå lärarbehö- righet. Vi gör också riktade satsningar på kompe- tensutveckling i specialpedagogik för lärare som stöd bl.a. till elever med läs- och skrivsvårigheter. Frågan om att fler elever ska lämna grundskolan med godkända betyg har hög prioritet. Med ökade resurser och en fortsatt kvalitetsutveckling läggs grunden för att fler elever ska ha de kunskaper med sig som de behöver för att vara rustade för framtiden.

Sofia Jonsson (C)

Anf. 52 Sofia Jonsson (C)

Herr talman! Tack för svaret. I riksdagen har vi beslutat om högt ställda mål för skolan, vilket är väldigt bra. Tyvärr vet vi att de högt ställda målen och de verkliga resultaten inte stämmer överens. Det finns ett stort glapp däremellan. Det finns också ett stort glapp, och ett ökande glapp, mellan dem som redan har kunskapen och dem som inte har möjlighet att få den. Vi har kunnat se att antalet elever som lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper ökar markant för varje år. Skolministern säger i svaret att det är oacceptabelt att så många elever inte når kunskapsmålen. Jag hål- ler med - det tror jag alla gör - i den frågan. Men frågan är vad den ansvariga ministern tänker göra åt det konkret. Det viktiga är, som jag ser det, att det tas ett hel- hetsgrepp om skolpolitiken och att det kommer ge- nomgripande reformer som omfattar hela skolväsen- det. Resurserna är en viktig del, men det är också viktigt att det kommer konkreta förslag, så att det ges bättre förutsättningar ute på varje skola och för varje elev. Mycket av det som Thomas Östros skriver i svaret kan låta väldigt bra. Men jag tycker nog att skolmi- nistern har valt att argumentera mer som en opposi- tionspolitiker än som ansvarig minister. På punkt efter punkt pekar Thomas Östros på vad som borde göras bättre: Här borde vi öka resurserna! Här borde det tas fram förslag! Men var är de konkreta försla- gen, Thomas Östros? När får vi se nya resurser? Är det fortfarande bara fina ord i t.ex. svar på interpella- tioner som gäller, i stället för konkret handling? Centerpartiet har tagit ett helhetsgrepp om grund- skolepolitiken. Vi har gjort det bl.a. genom att öka resurserna direkt ut till kommunerna. Men vi har framför allt lagt fram tre stora reformer. Vi har valt att kalla dem Rätt till kunskap, Lokal makt och Fler lärare. I den del som handlar om rätt till kunskap har vi samlat ett antal förslag om hur eleverna ska få bättre möjligheter att tillgodogöra sig kunskaperna i en mer individanpassad skola än i dag. Det handlar om att det är kunskapen och inte tiden som ska styra skolan och om att alla elever får den hjälp och det stöd som de behöver för att nå kunskapsmålen. Det krävs tidiga insatser för läs- och skrivutveckling, som vi har lagt fram ett program för och också resurser till. Det krävs att vi avskaffar timplanen och att det införs individu- ella studieplaner för alla elever. Det krävs också in- satser för lärarfortbildning. Skolministern var inne på flera av dessa frågor i svaret. Han har också i andra debatter sagt att det kan vara bra idéer och förslag. I dagens svar säger Tho- mas Östros att individuella studieplaner är en bra idé. Men frågan är om Thomas Östros i dag är beredd att säga att det är viktigt att det kommer tidiga insatser och konkreta förslag från regeringen när det bl.a. gäller ett läs- och skrivprogram och att man måste tillföra resurser för det. Kan vi redan i dag säga att vi ska avskaffa timplanen? Vi måste se till att varje elev står i centrum i stället för att alla ska lära sig inom samma mall och på samma tid. Kan vi redan i dag, Thomas Östros, få höra att vi ska ta fram individuella studieplaner för varje elev på varje skola? Kan vi få de svaren i dag? Thomas Östros skriver också att regeringen gör stora ekonomiska satsningar på personalförstärkning i skolan. De resurser som skolministern pratar om - de miljarder han tog upp - räcker till en tjänst på 400 elever. Är det en stor ekonomisk förstärkning för skolorna? Är det personalförstärkning av stora mått? Jag undrar om pengarna finns i budgeten i dag eller om skolministern är beredd att tillföra nya resurser.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 53 Ulf Nilsson (Fp)

Herr talman! Det är naturligtvis en oerhört viktig fråga som tas upp i interpellationen. Ingen kan vara nöjd med att ungefär en fjärdedel av eleverna inte når upp till grundskolans mål. När man har diskuterat detta förut har man ibland sagt att det kan vara något ämne som eleverna inte lyckas så bra i, men att det ändå är många ämnen som de lyckas i. Tittar vi på basämnena - de ämnen man behöver för att vara behörig för att komma in på gymnasiet - ser vi att det faktiskt är 11 % som misslyckas. Det är väldigt dåligt att mer än var tionde grundskoleelev inte har tillräckliga kunskaper för att gå vidare till gymnasiet. Det finns naturligtvis många orsaker till det här. Framför allt har vi i skoldebatten märkt en väldig rädsla från regeringens sida för utvärdering, en väldig rädsla för tydlig information till elever och föräldrar. Vi har märkt en benägenhet att sopa problem under mattan. Vi har märkt en benägenhet att göra insatser när det är för sent, när elever redan har kommit så långt i systemet att det är väldigt sent att reparera skador. Under de år sedan 1998 som jag har deltagit i riksdagsdebatter om skolpolitik har diskussionen handlat om sådana saker som huruvida det är tillåtet att informera eleven och föräldrarna skriftligt eller inte. Detta har kritiserats från ministerhåll och från skolverkshåll. Det har handlat om att avskaffa kravet på godkänt för att få börja gymnasiet. Det har varit varningar från Skolverkets sida för att skolan ska bli för kunskapsinriktad. Det har varit förslag om nya ämnen med ett väldigt suddigt innehåll. Men debatten har inte handlat om hur vi ska försöka komma åt de verkliga problem vi har. Det är alltså helt uppenbart, herr talman, att rege- ringen inte har menat - hittills, i alla fall - att det behövs några nya åtgärder utan att problemen på något sätt kommer att lösa sig själva. Men det är min övertygelse att reformer behövs. Vi kan ha en del olika uppfattningar, men en sak är väldigt viktig: Skolvärlden väntar helt enkelt på konkreta förslag från utbildningsministerns och rege- ringens sida. Tyvärr är de riktigt stora frågorna be- gravda i två kommittéer som inte ska lägga fram sina förslag förrän långt efter valet. Jag hoppas dock och tror att Thomas Östros är beredd att diskutera de viktiga frågorna om olika konkreta förslag som gäller skolan och inte bara hela tiden hänvisar till att vi har en kommitté som arbetar med detta. Det är nämligen inte skolan hjälpt av. Från Folkpartiets sida har vi ett antal konkreta förslag: Vi vill införa olika längd på den tid man går i skolan så att eleverna får sluta när målen har nåtts. Det kan ta åtta år, det kan ta nio år och det kan ta tio år, men det är mycket bättre för en människa att lära sig läsa när han är liten än att lära sig det i gymnasie- skolan. Vi vill hålla kvar kravet på att man ska få godkänt i basämnena innan man kommer in på gymnasiet. Det är inte i gymnasiet man ska läsa grundskolekurser, och vi ska inte slussa elever vidare till misslyckanden uppe i gymnasieskolan. Vi tror att nationella prov ska sättas in tidigt, just för att stöd till läsinlärning osv. kan sättas in riktigt tidigt i grundskolan och så att vi också kan öka anta- let speciallärare tidigt i grundskolan. Här har vi ett antal reformer och förslag som jag skulle vilja höra skolministerns uppfattning om. Framför allt skulle jag vilja höra vilka förslag minis- tern själv har.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 54 Utbildningsminister Thom (S)

Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att re- surserna spelar en mycket viktig roll när det gäller möjligheterna för skolan att stötta alla elevers rätt att nå de kunskaper de behöver för att gå vidare i utbild- ningssystemet och för att gå vidare ut i livet. Resurs- frågan är därför alldeles central. Det är alldeles klart att de besparingar som gjor- des i skolan på 90-talet har haft effekter. Därför är det så oerhört viktigt att vi får den här vändningen, sär- skilt som de resurser vi nu satsar - som kommer att räcka till omkring 15 000 nyanställningar i skolan av lärare och andra specialister - ska riktas mot att öka måluppfyllelsen. De ska i skolans arbete riktas mot att se till att eleverna får den hjälp och det stöd de behöver. Det kan handla om ytterligare speciallärare, om att skolpsykologsfunktionen behöver stärkas på skolan osv. Det måste avgöras lokalt. Men det är väldigt viktigt att de resursinsatser vi nu gör faktiskt riktas till skolan. Det är därför jag är så väldigt besviken på Center- partiet, som talar vitt och brett - och väl, måste jag säga - om satsningar på skolan men vägrar att öron- märka dem till skolan. I stället vill man att det ska avgöras i kommunerna. Där vet vi att det finns många angelägna uppgifter. Om en kommun väljer att satsa de här pengarna på att förstärka äldreomsorgen, vilket ju också är viktigt, är då Sofia Jonsson nöjd med de inte gick till skolan? Jag ser det som ett väldigt viktigt trendbrott att vi nu har ett öronmärkt statligt stöd för att utveckla skolan, ett öronmärkt statligt stöd för att anställa fler lärare och andra specialister. Till detta säger Center- partiet blankt nej. Det bekymrar mig, då Centerpartiet är ett parti som annars brukar kunna ha en förnuftig hållning i skolfrågan. Det är klart att resurserna gör det möjligt att tidigt ge de insatser till barnen som kommer att behövas. Jag tror att det är väldigt centralt och viktigt att man följer upp barnen väldigt noga och ser hur det går med kunskapsutvecklingen. Att man använder sig av prov och test är självklart, men man måste också vara väldigt tydlig i sin information till föräldrar och ele- ver. Det ska syfta till en individuell utvecklingsplan som gör att föräldrar och barn får en starkare ställning i att begära de resurser som behövs för att barnen ska kunna nå de mål som vi har fastställt att alla barn ska nå. Att arbeta tidigt och medvetet på varje skola med detta är viktigt. Och - vilket är centralt - om skolan ser att man inte lyckas nå målen måste det till ett väldigt aktivt kvalitetsarbete i hur man ska nå målen. Detta menar jag är ännu en viktig strategisk fråga: kvalitetsarbetet ute på skolorna. Skolverket bör bli än starkare i att vara den tillsynsmyndighet och utvärderingsmyndig- het som ska driva den här utvecklingen framåt. Här ser vi de viktiga delar som behövs för att få en vändning och en fortsatt förstärkning framöver av andelen elever som går ut nian med godkända betyg: mer resurser för att kunna ge barnen hjälp tidigt, ett mer medvetet kvalitetsarbete på skolorna för att se var man behöver förstärka sitt eget arbete och, natur- ligtvis, en rejäl satsning på att se till att obehöriga lärare i skolan får chansen att få behörighet. Detta gör vi nu i ett unikt program där 4 000 obehöriga lärare får den kompetensen. Centern har sagt nej till öronmärkta satsningar på skolan. Centern säger i stället att vi i riksdagen ska besluta om ett särskilt läs- och skrivprogram. Jag tycker inte att det är lämpligt att riksdagen fastställer exakt hur det ska gå till. Visa respekt för professio- nen! Se till att de får resurser! Formulera inte exakt hur lärarna ska jobba i riksdagen! Alla inom samma mall, säger Sofia Jonsson. Det är ju där vi riskerar att hamna om Sofia Jonsson tror att en aktiv skolpolitik är detaljreglering bestämd av riksdagen.

Sofia Jonsson (C)

Anf. 55 Sofia Jonsson (C)

Herr talman! Som vanligt ger Thomas Östros inga direkta eller klara besked. Det är de fina orden som fortsätter om hur viktigt det är att alla ska nå kun- skapsmålen och hur viktigt det är att vi får mer resur- ser till varje kommun och varje skola. Men jag börjar fundera på vilken linje Thomas Östros egentligen väljer. Är det de allmänt fina orden, eller är det de förutsättningar och möjligheter som vi kan ge häri- från ut till varje skola, ut till varje elev? Utbildningsministern pratar om stärkta resurser. Det är en av de viktigaste sakerna, säger han. Ja, men när kommer de då? Är det de som redan ligger i rege- ringens budget? De räcker ju inte särskilt långt. De räcker inte till särskilt mycket av det som Thomas Östros diskuterade alldeles nyss - fler specialpedago- ger, fler lärare osv. De pengar som ligger i Socialde- mokraternas budget räcker inte långt för att utveckla det. Centerpartiet har under lång tid arbetat för lokal makt. Det är den lokala kommunen och de lokala skolorna som ska ha makten att besluta och bestäm- ma. Det är därför vi motsätter oss en centralisering där någon, precis som Thomas Östros sade, sitter och styr med pekpinnar uppifrån. Vi tror på och litar på våra lokala politiker, vilket inte Thomas Östros gör med sina egna lokala politiker. Vi säger: Ge makten och ge resurserna till varje kommun! Vi lägger 10 miljarder mer än regeringen ut till kommunerna för att bl.a. kunna satsa på skolan. I den potten ligger också en satsning på ett läs- och skrivprogram som ska ge en möjlighet att arbeta utefter den metod som man väljer på varje skola. Jag tycker också att Thomas Östros har en ganska märklig vinkling när han diskuterar fler lärare. Han säger att man nu satsar på att utbilda 4 000 obehöriga lärare. Det är ju en bra början. Men vi vet också att det höstterminen 2000 fanns 15 000 obehöriga lärare ute på skolorna i hela landet. Vi vet att de stora pen- sionsavgångarna kommer och att det behövs ännu fler lärare. Vilka ess har skolministern mer i rockärmen att ta fram och säga: Det här ska vi göra så att fler vill bli lärare. Hur ska vi göra för att förbättra arbetsmil- jön ute på varje skola? Utbildningsministern var återigen inne på att dis- kutera kunskapsmålen. Är regeringen beredd att säga att det är kunskapen och inte tiden som ska styra? Är regeringen en gång för alla beredd att säga: Men nu ska vi låta varje elev få en chans i skolan. Nu ska vi ge de resurser som behövs på skolorna. Vi ska ge varje elev det stöd och den hjälp som behövs. Är skolminister Thomas Östros beredd att säga att det behövs mer resurser till de tidiga insatserna, att det ska bli individuella studieplaner för varje elev? Kan utbildningsministern ge besked om det i dag?

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 56 Ulf Nilsson (Fp)

Herr talman! Det är klart att det behövs mycket pengar till skolan. De extra pengar som Thomas Östros talar om, som för övrigt Folkpartiet har bifallit i riksdagen, kan säkert göra en viss nytta, men absolut inte tillräckligt. Det viktiga är ju hur pengarna an- vänds. Jag brukar säga att en bra skola kostar pengar, men en dålig skola kostar mycket mer pengar. Det gäller ju att använda pengarna på rätt sätt. Pengarna läggs fel så länge vi har kvar hela det system som bygger på att alla elever ska gå nio år och sedan gå vidare. Har de inte kunskaper går de vidare till individuella programmet på gymnasieskolan. Pengarna läggs på att hjälpa elever som är 16-18 år som kunde ha fått hjälp när de var 7-9 år. Herr talman! Hela Thomas Östros anförande var som vanligt på många sätt mycket vältaligt. Med reservation för att jag inte uppfångade alla ord upp- fattade jag inte några konkreta förslag till förändring- ar i systemet som skulle kunna hjälpa fler elever att nå upp till kunskapsmålen. Vi från Folkpartiets sida säger att resurserna ska sättas in i rätt tid. Det är tidigt, i grundskolan. Därför vill vi avskaffa individuella programmet och lägga de pengarna på mycket mer resurser i grundskolan. Vi vill införa en flexibel grundskola där olika elever tar olika lång tid på sig. Det är några av våra förslag, och vi har hört några av Centerpartiets förslag. Nu skulle det vara intressant att få höra vad regeringen har för förslag redan i år och inte behöva vänta till efter va- let.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 57 Utbildningsminister Thom (S)

Herr talman! Det är synd att Ulf Nilsson inte lyss- nar. Det kanske är så att Folkpartiet nu har en så cent- raldirigerad hållning i skolfrågan att det är bäst att försöka hålla fast vid den oavsett inlägg och kritik. Det oroar mig att Folkpartiet har gått så långt åt höger i skoldebatten. Det oroar mig därför att det innebär ett radikalt skifte av den tradition som Folkpartiet står för. Vad döljer sig bakom de ord som Ulf Nilsson le- vererade i sitt inlägg? Där döljer sig en återgång till en mycket gammal form av skola med sortering som en pedagogisk idé, där barnen mycket tidigt i skolan ska sorteras i grupper efter hur pass duktig man har varit på proven och där man också mycket tidigt i skolåren med automatik ska sorteras bort från klassen om man inte uppfyllt provkraven. Jag är mycket oroad när det gäller att genomföra en sådan politik på bred front. Vad kommer det att leda till när man ser på elevernas studiemotivation och lust till inlärning? Vad kommer det att leda till när eleverna, som ni vill redan i nioårsåldern - om man betänker att de är mycket beroende av sin sociala miljö, den klass de går i - kommer att uppleva att om man inte klarar de prov som Folkpartiet har bestämt att man ska klara vid en viss tidpunkt får man inte längre vara kvar i klassen? 2Min lösning på det hela är att vi måste se till att skolan har kraft och resurser att sätta in för att hjälpa barnet i den miljö där barnet trivs. Det är klart att det kan hända om föräldrar, elever och skola är överens att man kan gå om ett år. Det kan man göra redan i dag. Men inte utsortering som en automatiskt verkan- de funktion i den svenska skolan. Sedan vill ni gå vidare. I högstadiet ska man helst inte läsa samma djup i ämnena. Sedan vill ni gå vidare. I gymnasieskolan ska man heller inte ha ambitioner för eleverna som går de yrkesinriktade programmen. De ska inte läsa kärnäm- nen. Där ska inte kunskapskraven vara så höga. Där ska vi snarare säga att vill man bli yrkesarbetare be- höver man inte så mycket av djupa kunskaper. Sorte- ring hela vägen som pedagogisk idé. Vi har sett att Centerpartiet har reagerat mot den- na idé. Det är förhoppningsfullt. Jag tror att det blir viktigt i skoldebatten framöver att göra det vägvalet. Jag menar att en individualisering av utbildningen alls icke kräver sortering av eleverna. Det kräver att vi faktiskt låter barnen arbeta i den takt som bäst passar barnen. Det är riktigt. Det kräver att läraren följer varje elevs utveckling mycket noggrant, gärna använder sig av test och prov för att känna sig trygg med att veta hur elevens utveckling går. Det kräver att vi kan ge insatser tidigt med speci- alpedagoger, med de typer av yrkesgrupper som kan stötta den elevens utveckling. Men det kräver inte en genomgripande sortering med jämna mellanrum som kommer att leda till att skolan får än sämre målupp- fyllelse. Det vet vi från länder som vi kan jämföra oss med. Tyskland har valt ett system som påminner om det gamla svenska skolsystemet, en mycket tidig sortering, tidiga betyg och resultat som ligger långt efter de svenska resultaten. Sofia Jonsson säger att kommunerna ska bestäm- ma om vi ska satsa på skolan eller inte. Det är klart att kommunerna spelar en väldigt viktig roll. Ska vi få en stark utveckling av skolan måste kommunerna vara fortsatt starkt engagerade. Men det Sofia Jonsson säger samtidigt är att i valet mellan att satsa på äldre- omsorgen eller på skolan är hon beredd att säga att skolan kan få komma i andra hand. Jag menar att vi behöver öronmärka pengarna till skolan för att vara säkra på att få de resurser och det antal lärare som skolan behöver.

Sofia Jonsson (C)

Anf. 58 Sofia Jonsson (C)

Herr talman! Thomas Östros säger att Centerpar- tiet reagerar på skolpolitiken. Det gör vi, t.o.m. mer än vad Socialdemokraterna själva verkar göra. I åtta år har Socialdemokraterna haft makten. I åtta år har Socialdemokraterna pratat om att vård, skola och omsorg ska bli bättre. Det måste göras någonting, säger man. Men vad har det konkreta resultatet blivit? Hur kan vi se att det har hänt någon- ting ute på varje skola, att eleverna har fått mer resur- ser, att eleverna kunnat nå de kunskapsmål som vi gemensamt i riksdagen har satt upp? Vi har inte sett det resultatet, men i åtta år har regeringen pratat om de förbättringar som ska komma, som inte har synts ute på varje skola och som inte kommer till konkreta förslag här i riksdagen. Jag tycker att det är väldigt synd att Thomas Östros och regeringen för en sådan politik. Jag tycker att det är ett svek. Det är ett svek mot alla dem som lade sin röst just på Socialdemokraterna därför att man sade att nu krävs det förbättringar, nu ska vi gå i bräschen och göra någonting för att alla elever ska få det stöd och de möjligheter som man har rätt till i skolan. Så har det inte blivit, och nu tänker Socialde- mokraterna återigen ta upp det som en devis i valrö- relsen inför hösten. Det är synd, Thomas Östros, att vi återigen ska få den debatten. Jag är helt övertygad om att kunskap är den enda rätta och hållbara vägen till verklig social utjämning. Det är därför som Centerpartiet satsar stort på skolan. Det är därför som vi satsar de pengar som vi gör så att kommunerna kan utveckla skolan till en bra skola där alla får en rättvis möjlighet från start. Vi gör det där- för att vi anser att eleverna ska få den möjligheten. Vi gör det därför att vi tror på eleverna, inte för att vinna fler poäng i valrörelsen.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 59 Utbildningsminister Thom (S)

Herr talman! Jag bedömer att det egentligen finns en ganska god grund i det politiska Sverige för att ha en gemensam uppfattning i skolpolitiken. Min be- dömning är egentligen att det är Folkpartiet som med stora steg har lämnat det som har varit mitten- och vänsterpolitikens grund för skolan. Det är väldigt olyckligt att man har gjort det. Det innebär också att de möter starka reaktioner från lärare, från sociallibe- raler, från människor som definierar sig själva som tillhörande politikens mitt. Centern har ännu inte gjort det. Jag hoppas att det inte heller blir så framöver. Jag vet att ni samarbetar tätt. Om det blir statlig skolpeng med Centerns stöd, om det blir sorteringsskolan som ska gälla i grund- skolan framöver, kommer Centerns väljare inte att vara intresserade. Kommer ni att överge öronmärkta satsningar på skolan och låta det bli en öppen fråga om skolan ska få mer resurser eller inte, eller är det andra angelägna delar i kommunernas verksamheter som ska få resurserna? Vi har sett hur Centern i andra fall har varit tveksam till t.ex. storstadssatsningar i storstädernas ytterförorter. Vi har sett när Centern inte har varit intresserade av att öronmärka satsningar på skolan. Jag ser lärarutbildningen som en av de verkligt viktiga frågorna framöver. Vi ska få en attraktiv lä- rarutbildning, som fortsätter att anta fler studenter, som får en stark forskningskoppling, som också kny- ter forskning och utveckling till skolans verksamhet. Där har vi kanske en av de viktigaste långsiktiga frågorna, dvs. att få mer av forskning kopplad till skolans utveckling. Här har Centern deltagit i ett arbete med att re- formera lärarutbildningen. Jag hoppas att det är ett tecken på att Centern också framöver kan tänka sig att lämna högerburen i skolfrågorna.

Intressenter

Frågeställare

Jonsson, Sofia (c) Centerpartiet

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna