Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Kunskapskrav för gymnasieskolans förberedande program
Interpellation 2007/08:673 av Yazdanfar, Maryam (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2008-05-09
- Inlämnad:
- 2008-05-09
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2008-05-23
- Sista svarsdatum:
- 2008-05-23
- Besvarad:
- 2008-06-10
Interpellationen
den 9 maj
Interpellation
2007/08:673 Kunskapskrav för gymnasieskolans förberedande program
av Maryam Yazdanfar (s)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Nyligen besökte jag arbetsförmedlingen i Sigtuna. Ett av de hinder som utpekades för ungas inträde på arbetsmarknaden var de höga teoretiska kunskapskrav som i dag ställs för till synes enkla praktiska arbeten. Ett exempel är att alla anställda på Arlanda flygplats är skyldiga att kunna engelska – från flygledarna till de restauranganställda.
Utbildningsministern har tidigare klargjort att teoretiska kunskaper såsom matematik, svenska och engelska inte är viktiga på yrkesförberedande gymnasieutbildningar. De kunskapskrav som ställs på Arlanda flygplats motbevisar den tesen.
Med anledning av detta frågar jag utbildningsminister Jan Björklund:
Avser utbildningsministern att ta initiativ till att avskaffa ytterligare kunskapskrav än dem som nämnts ovan på gymnasieskolans yrkesförberedande program?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:673
Webb-tv: Kunskapskrav för gymnasieskolans förberedande program
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 31 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Maryam Yazdanfar har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att avskaffa ytterligare kunskapskrav, utöver dem som hon i sin interpellation påstår att jag vill ta bort, på gymnasieskolans yrkesförberedande program.
Naturligtvis ska inte kunskapskraven på gymnasieskolans yrkesförberedande program tas bort. Tvärtom syftar regeringens utbildningspolitik till att höja nivån och kraven inom skolväsendet.
Sedan mitten av 1990-talet har kunskapsresultaten i matematik, naturvetenskap och läsförståelse försämrats. Regeringen satsar därför på att stärka arbetet med läsning, skrivning och räkning i skolan. Obligatoriska kontrollstationer och fler nationella prov ska införas i grundskolan och motsvarande skolformer. Både nuvarande och blivande lärares kompetens ska stärkas. Skolan ska präglas av gott ledarskap och välutbildade lärare, en tydlig fokusering på kunskapsresultaten och en trygg och lugn miljö.
Syftet med alla dessa reformer är att ungdomarna ska komma bättre förberedda till gymnasieskolan än vad som hittills har varit fallet. Det gäller också dem som vill studera på yrkeslinjer.
Alltför många ungdomar avbryter sina gymnasiestudier. Drygt var tredje svensk 20-åring har inte klarat en fullständig gymnasieutbildning med godkända betyg. Svenska och internationella studier visar att dessa ungdomars arbetsmarknad är både osäker och begränsad. Det skapas få nya jobb för en person som inte avslutat gymnasieskolan med godkänt resultat. När ett företag måste minska sin personalstyrka är det oftast just dessa ungdomar som får gå först.
Det är alltså både angeläget och nödvändigt att se till att fler klarar gymnasieskolan. Framför allt måste avbrotten från yrkesprogrammen minska. Fler ungdomar än hittills måste få möjlighet att fullfölja den utbildning de påbörjat. Vi vill ge dem bättre förutsättningar för detta.
I februari 2007 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över gymnasieskolan. Av direktiven framgår att yrkesförberedande program ska fokusera på yrkesämnen och leda till en gymnasieexamen med inriktningen yrkesexamen. Programmen ska ha hög kvalitet och ska leda till skicklighet i yrket.
Det är således inte fråga om att sänka krav, utan om att ställa andra och tydligare krav på yrkeskunnande. Det ökar elevernas anställningsbarhet och möjlighet till fortsatt lärande.
Gymnasieutredningen överlämnade sitt betänkande
Framtidsvägen - en reformerad gymnasieskola
(SOU 2008:27) till mig i slutet av mars i år.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att återkomma med en proposition till riksdagen efter att ha tagit del av synpunkterna från remissinstanserna.
Slutligen vill jag poängtera att det av Gymnasieutredningens tilläggsdirektiv tydligt framgår att utredaren ska utgå från att svenska, engelska och matematik även framöver ska vara kärnämnen i gymnasieskolan, just för att kunskaper i dessa ämnen är viktiga på samtliga program i gymnasieskolan. Jag anser också, liksom utredaren, att alla elever på yrkesförberedande program som så önskar ska kunna välja till kurser för att nå högskolebehörighet. Genom regeringens satsning på förbättrade baskunskaper i grundskolan och den kommande reformen av gymnasieskolan bedömer jag att arbetslivets krav på goda kunskaper kommer att bättre tillgodoses i framtiden.
Anf. 32 Maryam Yazdanfar (S)
Herr talman! Om utredningen heter
Framtidsvägen - en reformerad gymnasieskola
kanske jag får komma med ett förslag på namn på propositionen. Den kanske kan heta: Vissa får gå ut bakvägen. För det är det som blir resultatet av regeringens politik.
Jag ska berätta om bakgrunden till den här interpellationen. I våras besökte jag Arbetsförmedlingen i Märsta som ligger i en väldigt expansiv region, i Stockholmsregionen där jag kommer ifrån. Där finns Stockholms läns största arbetsplats, Arlanda flygplats. Många unga människor som söker sig till Arbetsförmedlingen i Märsta skulle kunna slussas vidare dit.
Problemet är att de inte har rätt kompetens för de allra minst kvalificerade yrkena på Arlanda flygplats. Det är sådana yrken som för 30 år sedan kanske bara krävde grundskolebehörighet och knappt det. I dag krävs det ganska avancerade kunskaper i engelska och gärna i ett språk till. Det krävs ganska avancerade kunskaper i matte.
De ungdomar som är ute i långtidsarbetslöshet kommer ofta från de yrkesförberedande programmen. De har inte kunnat tillgodogöra sig de här ämnena. Nu tycker utbildningsministern inte att de behöver göra det i framtiden heller. Då undrar jag en sak. Till vilka företag tänker Jan Björklund gå ut och säga: Jag vet att vi lever i en föränderlig värld där det är väldigt viktigt att ha teoretiska kunskaper för att man ska kunna få en livslång utbildning, men våra gymnasieelever i Sverige behöver inte de teoretiska utbildningarna, för det är inte fråga om att sänka krav utan om att ställa andra och tydligare krav på yrkeskunnande, det vill säga inga krav på det teoretiska kunnandet.
Det är det som leder till det sorteringssamhälle som Folkpartiet tydligt har tagit ställning för.
Jag såg att utbildningsministern i morse debatterade betyg för de elever som till hösten ska börja i årskurs 1. Som sjuåring ska man kunna veta att man har blivit icke godkänd. Det börjar redan där. Man ska också veta att vissa människor jobbar bäst med händerna. De kan inte ta till sig de teoretiska kunskaper som finns i samhället.
På så sätt skapar vi ett A- och ett B-lag i samhället där vi redan på förhand bestämmer vilka som ska jobba med huvudet och vilka som ska jobba med händerna. Och du ska inte komma hit och tro att du kan byta väg i livet. Vi sparar ju in på komvux. Det tycker jag inte är ett sätt som man bygger framtidens utbildningsväsen på. Det är inte på det sättet som man förbereder dagens unga människor inför framtidens arbetsmarknad.
Jag tycker att det är oerhört häftigt att vi lever i ett föränderligt samhälle där vi inte är protektionister, där vi faktiskt har uppmuntrat förändringens vindar och de strukturomvandlingar som har skett i Sverige under hela 1900-talet. Men det här sätter den borgerliga regeringen stopp för. Det här är ett exempel på den politik som gör att det sätts stopp för den förändringsbenägenheten. Det är väldigt tråkigt.
Anf. 33 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag tycker att det vore klädsamt med lite ödmjukhet från Socialdemokraternas sida när det gäller utbildningspolitiken.
För 40 år sedan kom det många delegationer från andra länder och studerade svenskt skolväsen och svensk utbildningspolitik. I dag kommer inga delegationer från andra länder och studerar Sverige. Jag tycker att Socialdemokraterna ska fundera på varför ingen vill lära av Sverige.
Sanningen är att Sverige är ett avskräckande exempel när det gäller utbildningspolitik och har varit det under ett antal år. Resultaten har sjunkit oavbrutet de senaste 15 åren. Anledningen till att vi nu genomför omfattande reformer av det svenska skolväsendet är ju att er flummiga skolpolitik har misslyckats.
Ni har varit livrädda för att ställa krav i skolan. Ni har varit livrädda för att utvärdera resultat i skolan. Ni har varit livrädda för att ge läraryrket den status och den ställning som läraryrket förtjänar för att vi ska kunna rekrytera duktiga lärare. Ni har varit livrädda för att säga att det är de vuxna som ska bestämma i skolan. Ni har infört styrelser där eleverna ska bestämma över rektorer och lärare, och i många skolor är det de mest högljudda gängen som bestämmer i stället för de vuxna.
Det är resultaten av er skolpolitik som innebär det stora misslyckande som den svenska skolan i dag redovisar i de internationella resultattabellerna.
Lite ödmjukhet från socialdemokratins sida vore väl ändå på sin plats?
Det svenska gymnasiet slår ut fler ungdomar än någon annan gymnasieskola i hela världen. En tredjedel av varje årskull når aldrig målen. De hoppar av eller blir underkända och slås ut. Det är resultatet av den jämlika gymnasieskola som interpellanten talar om. En tredjedel slås ut. Inget annat land i hela den utvecklade världen har så höga
dropouts
, så hög utslagning från sin gymnasieskola. Att komma och säga att den nuvarande gymnasieskolan skulle skapa jämlikhet är ju blaha blaha.
Sanningen är att de ungdomar som interpellanten talar om, som hon hade besökt på Arbetsförmedlingen i Märsta, som hade svårt att få jobb, har gått i Socialdemokraternas gymnasieskola. Vår gymnasieskola är ännu inte införd. Den kan väl inte klandras för de problem som interpellanten tar upp.
Varför misslyckas gymnasiet med sin huvuduppgift i dag? Det finns två orsaker. Den ena är att grundskolan inte har lärt ungdomarna tillräckligt - läsa, skriva, räkna och allt vad det är - för att de ska vara förberedda för gymnasiet. Sedan är det den andra orsaken. Det är den grundläggande feltanken som Sverige hade och det som infördes med Göran Perssons gymnasiereform 1990 i Sverige. Det var tanken att jämlikhet skulle skapas genom att alla skulle bli akademiker.
Högskoleväsendet byggdes ut så att så många som möjligt skulle gå på universiteten, och så sade man: Alla som går på gymnasiet ska läsa in högskolebehörighet. Alla ska bli universitetskompetenta.
Dåvarande skolministern Göran Persson sade i sin motivtext att Sverige kommer att bli ett föregångsland. Många andra länder kommer att följa efter detta. Sanningen är att i dag, 18 år senare, har inget annat land tagit efter Sverige. Varför då? Jo, därför att vår gymnasieskola visar att den tanken var fel tänkt.
Alla ungdomar vill inte bli akademiker. Alla kan inte bli akademiker, och samhället fungerar inte om alla blir akademiker. Högskoleekonomer kan gå rakt ut i arbetslöshet i dag, medan det knappt går att få tag på en målare. Vi måste återigen uppvärdera yrkesarbete.
Det är så märkligt att just det parti som kallar sig för arbetarparti, Socialdemokraterna, så till den grad har nedvärderat yrkesutbildningar. Vad är det för fel på yrkeskunskap? Varför ska det nedvärderas? Status i utbildningen räknas bara om man läser akademiska ämnen på gymnasiet. Yrkesämnena är ingenting värda.
LO gav ut en rapport nyligen. Läs den! Där skriver man nu: Vi måste rusta upp yrkesutbildningarna igen. Jag tycker att de har helt rätt.
Svenska, engelska och matematik ska ingå i alla utbildningar. Försök inte inbilla någon att regeringens reform skulle innebära någonting annat.
Det obligatoriska utrymmet för engelska är precis lika stort i det kommande gymnasiet som det har varit hittills. Däremot måste inte alla läsa in universitetsbehörighet. Det är den stora skillnaden mellan den gymnasieskola vi nu bygger och den ni hade byggt.
Lite ödmjukhet borde ni visa med tanke på alla de misslyckanden som svensk skolpolitik redovisar.
Anf. 34 Maryam Yazdanfar (S)
Herr talman! Utbildningsministern undrar varför det inte kommer några utländska delegationer för att lära av Sverige. Vad vet jag? Kanske beror det på att utbildningsministern och regeringen för en skolpolitik för forntiden. Det kanske inte är så attraktivt att studera det som ett framtidsexempel.
Skillnaden mellan dig och mig, Jan Björklund, är att jag tror att det i framtiden inte kommer att duga att kunna måla i 50 år. Du måste kunna vara mottaglig och föränderlig i en föränderlig arbetsmarknad.
Jag vill inte ha de klassklyftor som det innebär när vissa har chansen att skola om sig, att utbilda sig under en hel livstid och hela tiden vara i framkanten på arbetsmarknaden. Andra däremot lämnas bakom, utanför.
Du vill ha ett samhälle där klassklyftorna cementeras, där vissa får vara med och andra lämnas utanför. Det är det som det här är ett exempel på. Det finns många andra exempel i din politik som befäster de klassklyftor som redan finns och som kommer att öka dessa i framtiden.
När man inte lyckas, då behöver man hjälp, tror jag. Jag tror inte att det finns dåliga barn och bra barn. Det finns inte smarta barn och dumma barn.
Det finns barn som kommer från studiemotiverade hem. Det finns barn som kommer från välbärgade hem. Det finns också barn som kommer från hem utan studietradition och kanske också från socioekonomiskt svaga hem. Det är för deras skull som jag vill ha höga teoretiska kunskapskrav. Med resurser vill jag också se till att de här barnen kan tillgodogöra sig de kunskaper som de behöver för framtidens arbetsmarknad. Du lämnar dem utanför. Du struntar i dem. Du säger att vissa ungdomar kan tänka och att andra inte kan tänka och därför inte ska behöva tillgodogöra sig de teoretiska kunskaperna. Så var det också på 1800-talet. Man sade sig inte bygga ett utbildningssystem för framtiden.
Anf. 35 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det är väl ändå väl vulgärt att påstå att jag säger att vissa inte kan tänka och att andra kan tänka.
Interpellanten kan väl ge ett svar på frågan: Vem är det som har haft ansvaret för den skolpolitik som har lett till den största utslagningen i världen från gymnasiet - vilket parti är det? Låt mig tänka lite. Kan det vara Socialdemokraterna i Sverige? Ja, sanningen är att det är så.
Varför har er politik misslyckats så i grunden trots alla goda ambitioner? Den frågan måste ni fundera över.
Den oerhört hemska skolpolitik som jag står för håller Socialdemokraterna - det läser jag dagligen i tidningarna - på och kopierar bit för bit. Varför gör ni det om det är så hemskt? Även om interpellanten själv inte har kommit till insikt så har väl interpellantens parti kommit till insikt om att det inte har fungerat. Det är väl sanningen.
Utslagning, elever som inte lär sig läsa, skriva och räkna, alldeles för få ungdomar som vill bli lärare i skolan och det individuella programmet som svämmar över av elever - det individuella programmet som var den inriktning som skulle hjälpa elever med svårigheter och som skulle bli ett undantag, skrev Göran Persson i sin gymnasieproposition, är i dag gymnasiets största utbildning; hjälpklassen är den största klassen i skolan - är resultatet av er utbildningspolitik. Det är det vi nu rättar till. Vi ska ge de ungdomar som slås ut i er skola nya chanser.
Jämför Sverige med borgerligt styrda Danmark! Danmark har en mycket lägre ungdomsarbetslöshet. Man satsar på yrkesutbildningar. Man nedvärderar inte yrkesutbildningar. Unga människor får jobb i Danmark. I Sverige har vi haft en högre ungdomsarbetslöshet. Det har berott bland annat på gymnasiets organisation - ni tror ju att jämlikhet skapas genom att alla ska bli akademiker. Omvärdera den och ompröva detta!
Anf. 36 Maryam Yazdanfar (S)
Herr talman! Jag måste börja med att påminna Jan Björklund om vad som hände i september 2006. Det var ju så att ni i de borgerliga partierna vann valet, så från och med september 2006 är det faktiskt du som har makten, du som har ansvaret och du som inte längre är i opposition. Så sluta vara i opposition mot en gammal politik som fördes för flera år sedan och börja ta ansvar för den politik som du nu har ansvaret för att bedriva!
Nej, det handlar inte om att nedvärdera yrkesutbildning. Jag är otroligt stolt och glad över att vi i Sverige har en tradition av bra yrkesutbildningar. Ganska många gånger hör man att svenska elever i gymnasieskolan till exempel vinner olika hantverkstävlingar och yrkesskicklighetstävlingar runt om i världen. Jag tycker att det är jättehäftigt. Men även de barnen ska ha en chans att utbilda om sig om de vill det. Det ska inte vara bara en gåva till de barn som kommer från socioekonomiskt starka eller studiemotiverade hem eller, för den delen, för det här är ren och skär klasspolitik, rika hem. De barnen ska kunna ha alla chanser hela livet.
Men de fattiga barnen ska vi stänga vägarna för. Dem ska vi ge färre vägar. Redan i ettan ska de få veta att de inte är godkända. På gymnasienivå ska de få höra: Du har kanske inte hjärnans kompetens, och du har kanske inte tankens kompetens. Men om du håller dig till handens kompetens ska det nog gå bra för dig också.
Det är ett cyniskt och diskriminerande sätt att se på elever och barn och på ungdomars förmåga, tycker jag.
Anf. 37 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Alla gymnasieelever ska läsa svenska, engelska och matematik i samma utsträckning som i dag. Det har jag nu sagt tre gånger. Jag kan säga det också en fjärde gång. Det går kanske ändå inte in hos interpellanten, men det är sanningen och det som ingår i den nya gymnasiereformen.
Måste alla bli akademiker? Interpellanten påstår att jag är cynisk när jag menar att den som har, som interpellanten kallar det för, en handens kompetens skulle kunna få en bra yrkesutbildning. Varför är det cyniskt? Varför har ni en så nedvärderande syn på yrkesarbete och yrkesutbildningar?
Hur kan ett parti som har ett så starkt samarbete med Landsorganisationen som organiserar alla dessa arbeten - många av dem är just en handens kompetens, eller hur det nu uttrycktes från interpellantens sida - säga att man är cynisk om man vill värdera de arbetena? Det är en väldigt märklig inställning. Jag förstår inte varifrån ni har fått föreställningen att yrkesutbildningen ska ges status genom att akademiska utbildningar ska kopieras.
För mig är det ingen statusskillnad mellan yrkesutbildningar och teoretiska utbildningar, men så är det hos er socialdemokrater. Jag vet inte vad ni har för komplex för den vita studentmössan - som i grunden ligger bakom det här. Någonting är det ju.
Ni kan inte erkänna att en yrkesutbildning kan ha hög status och att ett gott yrkesskickligt kunnande ska ha hög status i sig, utan det ska ges status genom att akademisera så mycket som möjligt. Jag tycker att det är en otroligt märklig inställning.
Betygen är till för att ge både föräldrarna och eleverna - framför allt när det är fråga om små barn handlar det om föräldrar - en väldigt tydlig information om hur det går för eleven i skolan. Jag uppfattar ett mycket starkt stöd bland Sveriges föräldrar för en tydligare information. Och jag uppfattar att interpellantens parti - även om det här låter som att interpellanten är mot alla betyg - med stormsteg är på väg mot vår politik också på det området. Jag välkomnar det.
Jag tror - jag kan då gärna använda interpellantens termer - att det är arbetarklassens egna barn som har förlorat på den socialdemokratiska skolan. På 40-50 år har egentligen inte någonting åstadkommits när det gäller ökad jämlikhet och social utjämning trots att det har varit ambitionen. Det beror på att den skolpolitik som förts har varit misslyckad och felaktig.
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.