Kulturmålen och demokratin
Interpellation 2006/07:614 av Israelsson, Margareta (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-05-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2007-05-30
- Svar fördröjt anmält
- 2007-06-05
- Sista svarsdatum
- 2007-06-14
- Besvarad
- 2007-06-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 maj
Interpellation
2006/07:614 Kulturmålen och demokratin
av Margareta Israelsson (s)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Regeringen och kulturministern har uttalat att man avser att ta fram nya mål för kulturpolitiken i Sverige. Detta har skett vid två tidigare tillfällen, 1974 och 1996. Vid båda tillfällena inleddes arbetet med en parlamentarisk utredning. Riksdagspartierna och företrädare för kultursektorn kunde på så sätt gemensamt dryfta problem och möjligheter för kulturen i Sverige.
Både under utredningstiden och efter riksdagsbeslutet använde man ett brett samråd som metod för att förankra målen. Detta blev i sig en del av en mycket stark samsyn, något som varit bärande för båda utredningarna. Det har också lett till att de kulturpolitiska målen varit djupt förankrade ute i samhället. Många känner till målen och de har en stark bäring på samhällsplanering och bidragsgivning.
Ett sådant arbetssätt innebär också en viktig politisk poäng och skapar i sig en kraftfull demokratisk förankring.
Kulturmålen och kulturen i sig har en mycket stor inverkan på många människor, både i den grå vardagen och till fest och nöje. Därav kommer att det är av stor betydelse att arbetet med nya kulturmål inte bara blir ett tillfälle för politisk retorik och förändring, utan snarare ett tillfälle att skapa samling och gemenskap.
Nu tycks det som att även denna fråga ska inskränkas till att bli en enmansutredning och jag vill därför fråga kulturministern:
Avser ministern att ge utredaren ett brett politiskt mandat som öppnar för samtal och diskussion?
På vilket sätt avser ministern att stimulera till en bred politisk debatt kring nya kulturmål?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:614
Webb-tv: Kulturmålen och demokratin
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:128 Måndagen den 18 juniProtokoll 2006/07:128 10 § Svar på interpellation 2006/07:614 om kulturmålen och demokratin
Protokoll från debatten
Anf. 52 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Nu blir det ett något längre svar, vilket jag hoppas gläder Margareta Israelsson.
Margareta Israelsson har med anledning av den förestående utredningen om kulturpolitikens inriktning frågat mig om jag avser att ge utredaren ett brett politiskt mandat som öppnar för nya samtal och diskussioner samt om jag avser att ge utredaren ett brett politiskt mandat kring nya kulturmål.
De nu gällande kulturpolitiska målen har funnits i ett decennium. I de flesta hänseenden uttrycker de värderingar som fortfarande torde möta bred enighet, medan de i andra kan te sig föråldrade. De är således i väsentlig utsträckning desamma som formulerades redan år 1974. Målen är också allmänt hållna och ger därför inte vägledning för politiska prioriteringar. Likaså är målen formulerade och beslutade enbart som mål för en avgränsad kulturpolitik men berör i hög grad också andra samhällsområden. Det finns också skäl att överväga överensstämmelsen mellan målen och de medel genom vilka de kan förverkligas. Bland annat på denna grund finns det skäl att se över de kulturpolitiska målen.
De nu gällande målen är också i väsentlig utsträckning desamma som formulerades redan 1974. Min uppfattning är att kulturpolitiken ska följa, spegla och bidra till samhällsutvecklingen. De djupgående samhällsförändringar som skett sedan 1970-talet ger därför ytterligare motiv för en översyn av målen.
Den förestående utredningen ska dock på intet sätt begränsas till frågan om målen, utan ska avse kulturpolitikens inriktning och arbetsformer i vid mening. För att kunna uppnå ett bra resultat behöver utredningen arbeta med en bred förankring hos kulturlivets företrädare i vid mening.
Det är också en väl etablerad tradition inom svensk kulturpolitik att politiken utformas inom ramen för ett samtal som omfattar alla de demokratiska partierna. Den förestående utredningen kommer därför att behöva sträva efter en öppen dialog även med de politiska partierna.
Jag tror dock att den bästa ordningen är att utredningen först får fullgöra sitt uppdrag, med en strävan att ge en så saklig och allsidig belysning av kulturpolitiken som möjligt. När utredningen redovisar resultatet av sitt arbete ankommer det på de politiska partierna att värdera hur utredningens förslag tillgodoser de olika politiska prioriteringarna.
Självfallet kommer dock en fortlöpande kulturpolitisk debatt under utredningstiden att vara till god vägledning för utredningen. Margareta Israelsson har med sin interpellation givit ett bidrag till den debatten. Jag välkomnar flera.
Anf. 53 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Tack, kulturministern, för svaret. Som Lena Adelsohn Liljeroth sade är det något längre den här gången. Det var roligt, tycker jag.
Jag ska uppehålla mig vid tre ord i kulturministerns svar: föråldrad, avgränsad och ankommer.
Om kulturmålen är föråldrade eller inte är något som många funderar över. Det skulle vara intressant att höra vad det är som är föråldrat. Är det att värna yttrandefriheten, delaktighet i kulturlivet, motverka kommersialismens negativa verkningar, en obunden kraft, kulturarv eller bildningssträvanden?
Som en klok människa, närmare bestämt Bengt Göransson, har sagt är kulturmålen lite samma sak som tio Guds bud. Det är inte något som man klarar av och som man kan pricka av och säga att nu har jag följt det första budet, nu har jag följt det femte budet. Det är inte något som man uppnår utan något som man tillämpar. Det är heller inte någon åtgärdskatalog.
Funderingen blir naturligtvis om ministern och regeringen tänker sig att man nu har klarat av målen, eller om man helt enkelt bara tycker att det ska vara andra mål. Då måste ju något vara dåligt. Det vore intressant att veta.
När vi funderar över demokratin när det gäller framtagandet av kulturmål gläder det mig att kulturministern och departementet kan se något positivt i förslagen att arbeta mer brett ute i samhället med diskussioner. Jag förvånar mig över ministerns formulering: När utredningen redovisar resultatet av sitt arbete ankommer det på de politiska partierna att värdera hur utredningens förslag tillgodoser de olika politiska prioriteringarna.
Det är, tycker jag, en mycket skarp formulering. Man säger: Göre sig icke besvär med att delta i arbetet fram till dess. När vi är klara ska ni i alla fall få tala om vad ni tycker. Det utgår jag ifrån om det är något som ska passera riksdagens bord.
Ministern säger att kulturmålen uttrycker en avgränsad kulturpolitik. Jag förstår att det då handlar om hur kulturen ska kunna samverka med andra sektorer. Det finns ingenting i de gällande kulturmålen som säger att så inte kan vara fallet. Man ställer sig då frågan om det är den modell som den nya majoriteten i Örebro jobbar med. Där vill man skapa en utmaningsrätt för all kommunal verksamhet.
Kultur- och medborgarnämnden och fritids- och turistnämnden ska nu kunna utmanas av vem som helst. Man ska alltså kunna privatisera både kulturskolan, fritidsgårdar och bibliotek.
Är det en ambition som också finns med när det gäller att inte avgränsa kulturen på det statliga området?
Anf. 54 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag ska börja med det sista som Margareta Israelsson tog upp. Jag känner inte till hur det är i Örebro. Men jag undrar om det inte är socialdemokratiskt styre där, och om de har utmaningsrätt på alla områden får Margareta Israelsson ta kontakt med sina partifränder där.
Man kan säga att den kulturpolitiska översyn som vi ska göra också har varit efterfrågad under lång tid. Det är inget plötsligt hugskott från vår sida. Jag kan konstatera att detta var något som ofta återkom under de fyra år som jag satt i opposition därför att man såg att det fanns stora brister. Samverkan fungerade inte så väl som man skulle önska. Många kommuner och regioner har utarbetat egna kulturpolitiska mål samtidigt som den statliga överbyggnaden så att säga fortsätter att jobba på, och många gånger uppstår diskrepanser.
Detta är alltså inte ett förslag som har väckts på kammaren, om jag får säga så, utan det är en önskan från många inom kulturlivet att man ska se över hur det fungerar. Det har nämligen varit ett lappande och ett lagande. Man har fyllt på lite pengar här och lite pengar där, samtidigt som det blir allt tydligare att kulturen inte är någon ensam sektor. Den lever inte för sig själv, utan kulturen går in alltmer på andra områden. Det handlar om såväl regional utveckling som näringsliv, och vi har nu till och med börjat tala om kultur i vården, vilket är väldigt spännande.
Inom EU finns det också en rapport som kommissionen har tagit fram där den kreativa sektorn, vilken i hög grad motsvarar kultursektorn, i hög grad också bidrar till ett lands ekonomiska utveckling. Vi är med i EU.
Jag talar om att målen ofta formulerades i en tid då Sverige såg annorlunda ut, i synnerhet 1974. Vi har fått runt en miljon människor från andra delar av världen. Det är också tydligt att de instruktioner som finns på regional nivå ofta kommer i kläm mellan dessa mål. Jag har verkligen stor respekt för Bengt Göransson. Jag tycker att det är en spännande och engagerad person som jag också har mött i min nya roll. Men jag tycker ändå inte att man kan göra en jämförelse mellan tio Guds bud och de kulturpolitiska målen.
Målen är också föråldrade i den meningen att de är väldigt vida. De säger egentligen ingenting. Det är därför som det finns skäl att se över målen. Men det är inte detta som är det primära med översynen, utan det är att se över hur de statliga kulturinsatserna bättre kan korrespondera med det som i övrigt sker ute i landet och hur man också kan involvera den ideella sektorn och det civila samhället mer i kulturarbetet.
Anf. 55 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Jag tackar för dessa klarlägganden. Men jag måste kontrollera att jag har förstått detta rätt. Om jag har förstått rätt är kulturministerns kritik mot de nuvarande målen att de är för vida och att det finns diskrepanser ute i landet som inte skapar möjligheter för alla sektorer. Jag tror att jag sammanfattningsvis har tolkat detta rätt.
Ska jag då också, så att jag inte drar fel slutsats av dessa uttalanden, tolka detta som att kulturministern anser att målen ska vara mer styrande, att de ska se till att vi gör samma sak i stad och land, att det ska finnas en klarare riktning när det gäller vad vi ska åstadkomma och att det i målen inte ska talas om vad vi vill uppnå utan hur vi ska göra det?
Jag delar kulturministerns uppfattning att det finns en mängd spännande områden där kulturen kommer in. De är kanske inte så nya, men vi lägger in en annan värdering av vad kulturen kan innebära, exempelvis, som ministern nämnde, i vårdsammanhang både när det gäller yngre och äldre. Vi kan inte säga att allt detta är nytt.
Men jag har svårt att se hur just ett sådant område kan vara formulerat som något som då skulle gälla mål för kulturpolitiken. Då är man inne på ett sakområde. Att man har målsättningen att kulturen ska nå olika åldrar, att den ska nå hela landet och att den ska nå personer med olika etniska bakgrunder kan jag förstå.
Det skulle vara intressant att höra lite mer om vad ministern tänker sig i fråga om att motverka diskrepanser. Men jag skulle naturligtvis vilja höra lite mer om den fråga som egentligen är grunden till min interpellation. Jag gör det lite grann för att få möjlighet att tala med kulturministern i denna fråga innan vi så småningom får direktiv presenterade för utredningen. Då ligger frågan så att säga där.
Om jag nu har tolkat kulturministerns svar på rätt sätt menar hon att vi i oppositionen får sitta still i båten och möjligtvis ha någon egen liten kulturutredning. Sedan får vi ha synpunkter när utredningen är klar. I svaret står nämligen: "När utredningen redovisar resultatet av sitt arbete ankommer det på de politiska partierna att värdera hur utredningens förslag tillgodoser de olika politiska prioriteringarna." Det är ändå något annat än att försöka formulera kulturpolitiska mål samfällt, något som vi i Sveriges riksdag tycker är viktigt. Det behöver inte på något sätt frångå det som kulturministern ger uttryck för, nämligen att saker och ting förändras.
Det som vi förundras lite grann över är den oerhört stora oro som ni måste ha skaffat er på Kulturdepartementet och i regeringen för att ni, om ni samtalar, kanske inte får det som ni vill, eller att ni, om ni sätter er ned och samtalar, kanske måste lyssna på vad vi tycker, vilket ni inte vill. Det måste finnas något slags grund för att ni är så avvisande till att samspråka om kulturmål eller public service som vi alltid har gjort.
Anf. 56 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag ska börja med att säga till Margareta Israelsson att svaret mycket väl kan missuppfattas. Det är absolut inte meningen att någon på något sätt ska sitta still i båten och inte delta i debatten - sannerligen inte. Det för inte arbetet framåt, tvärtom. Jag är en varm anhängare av dialog och diskussion, också när det gäller kritiska synpunkter eftersom det alltid för utredningen, utvecklingen eller diskussionen framåt.
Det finns också annat i svaret som jag hoppas ska kunna lugna Margareta Israelsson, till exempel att det är en väl etablerad tradition inom svensk kulturpolitik att politiken utformas inom ramen för ett samtal som omfattar alla de demokratiska partierna och att man också ska sträva efter en öppen dialog, vilket jag förutsätter sker under hela detta arbete.
Direktiven kommer inom kort, vilket jag har sagt. Jag har sagt att de bör komma före halvårsskiftet, och det tror och hoppas jag fortfarande är fallet.
När det gäller parlamentarism, apropå den diskussion som vi hade i föregående debatt, kan jag säga att den utredning som ledde fram till 1974 års kulturpolitik inte var parlamentarisk. Det är alltså inte ett måste eller en tradition. Men däremot avser vi att ha en kommitté och ingen ensamutredare just för att fånga upp de synpunkter som är viktiga därför att frågan har väckts i kulturlivet och att det också är en översyn som ska kunna bottna, tas emot och också kunna leva under en lång tid.
Saker och ting förändras. Det har vi talat om tidigare. Det finns många som har kritiserat också den starka politiska styrningen inom kulturlivet, där politikerna har suttit i styrelser på lokal, regional och statlig nivå. Det är någonting som vi försöker arbeta oss ifrån nu på Kulturdepartementet med, som jag tycker, ett mycket gott resultat, inte därför att vi misstror politiker utan just därför att kunskaperna om det som är viktigt hos sektorn ofta finns bland sektorns företrädare själva.
Anf. 57 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Tack för detta klarläggande, kulturministern. Vi ser med spänning fram emot när kommittén presenteras och naturligtvis också direktiven. Vi ska följa rapporten från torsdagens regeringssammanträde med stor spänning.
Som jag tidigare sade när det gällde samtalen med Rose-Marie Frebran har vi för avsikt att göra vad vi kan, om nu den möjligheten ges, för att delta i samtalen. Vi har en kanske något mer nyanserad syn, om jag får kalla det så, på politisk styrning eller politiskt inflytande. Vi ser det som en möjlighet för människorna i hela landet att komma till tals.
Det är korrekt som kulturministern säger. Människor kan också vara företrädda av personer som kommer från kulturverksamhetens område. Även de kan ha politiska synpunkter och rösta. Jag tror man ska vara försiktig med att göra något slags skillnad mellan människor och politiker, som jag tycker att det blir lite grann ibland. Skulle det i några fall bli en oerhört stor skillnad är det bara att beklaga den personen i så fall.
Avslutningsvis vill jag säga att det viktiga när regeringen nu låter utreda och ta fram nya mål är att de fortfarande får en sådan utformning att de kan vara mångfasetterade mål. Vi ska se på hur direktiven utformas, och så får vi fortsätta vår dialog därifrån. Tack för interpellationsdebatterna.
Anf. 58 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag ska inte bli så långrandig. Jag tror att vi har rett ut de eventuella frågeställningar som fanns i Margareta Israelssons interpellation. Jag hoppas att det är möjligt att anta direktiven inom kort. Exakt när vågar jag ännu inte lova, men förhoppningsvis i varje fall före halvårsskiftet.
Jag välkomnar också en diskussion och debatt under hela den tid som utredaren och kommittén ska arbeta som planerat under ett och ett halvt år fram till slutet av 2008. Ju fler röster som finns i debatten, desto bättre, eftersom det gagnar kulturen.
Det handlar även fortsättningsvis om demokrati, tillgänglighet och rättvisa. Kultur ska finnas i hela landet. Men Sverige ser annorlunda ut i dag än det gjorde för 30 år sedan. Det bör vi beakta och bejaka.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.