Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Kulturaktion 07
Interpellation 2006/07:637 av Papadopoulos, Nikos (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2007-05-31
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2007-05-31
- Svar fördröjt anmält:
- 2007-06-08
- Sista svarsdatum:
- 2007-06-15
- Besvarad:
- 2007-06-18
Interpellationen
den 31 maj
Interpellation
2006/07:637 Kulturaktion 07
av Nikos Papadopoulos (s)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
På världsteaterdagen den 27 mars genomförde Kulturaktion 07 en första manifestation mot regeringens nedskärningar inom scenkonsten. Fler lär enligt utsago följa.
Kulturaktion 07 beskriver sig som ett partipolitiskt obundet nätverk som består av fria scenkonstnärer. Aktionen på världsteaterdagen genomfördes i samarbete med Teaterförbundet och med stöd av Svensk Teaterunion.
Manifestationen utmynnade bland annat i en appell till kulturministern som skrevs under av totalt 5 700 personer. Appellen krävde att följande frågor rättades till:
· De verksamma inom scenkonsten behöver en arbetslöshetsförsäkring anpassad till en arbetsmarknad med tidsbegränsade anställningar!
· Scenkonsten behöver de momspengar som regeringen nu har dragit in!
· Fria teater- och dansgrupper behöver de höjda statsanslag som utlovades i valrörelsen!
Appellen överlämnades till kulturministern fredagen den 25 maj.
Jag skulle med anledning av detta vilja fråga kulturministern:
Vilka slutsatser drar kulturministern utifrån denna appell och Kulturaktion 07:s krav?
Vilka eventuella åtgärder ämnar kulturministern vidta för att gå Kulturaktion 07:s krav till mötes och speciellt en arbetslöshetsförsäkring anpassad för deras situation?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:637
Webb-tv: Kulturaktion 07
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 80 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Nikos Papadopoulos har frågat mig vilka slutsatser jag drar utifrån en appell till kulturministern från Kulturaktion 07 och vilka eventuella åtgärder jag tänker vidta för att gå appellen till mötes, särskilt vad avser kravet på en arbetslöshetsförsäkring anpassad till en arbetsmarknad med tidsbegränsade anställningar.
Nikos Papadopoulos utgår från den appell med 5 700 namnunderskrifter som överlämnades till mig av representanter för Kulturaktion 07 den 25 maj. Namnunderskrifterna har samlats in efter det att en appell med anledning av de ändrade reglerna i arbetslöshetsförsäkringen lästes upp från ett flertal scener runt om i landet vid världsteaterdagen den 25 mars.
Jag ser Kulturaktion 07 som en engagerad publiks stöd för scenkonsten och dess konstnärer. Det är ett engagemang som jag själv delar i allra högsta grad. Jag har vid flera tidigare tillfällen här i kammaren givit uttryck för min respekt och förståelse för den oro som många grupper inom svensk scenkonst upplever inför förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen. Det är därför mycket viktigt att fortsatt noggrant följa utvecklingen på arbetsmarknaden för kulturskapare.
Jag vill samtidigt understryka att det redan i vårpropositionen lämnades klara besked om en utökad satsning på alliansmodeller inom scenkonstområdet med 30 miljoner kronor för åren 2008-2010. Regeringen avser också att återkomma i budgetpropositionen för 2008 med förslag till en långsiktig strategi för att stärka barn- och ungdomskulturen, vilket även kan komma att involvera professionella kulturskapare. Även den så kallade momsfrågan på scenkonstområdet har nu fått en balanserad lösning.
Avslutningsvis vill jag understryka att min utgångspunkt är att kulturarbetsmarknaden ska kunna växa och utvecklas och att efterfrågan på konst och kultur ska kunna öka på ett sätt som gör att kulturen når fler människor, inte minst barn och unga, och samtidigt skapar fler arbetstillfällen och inkomstmöjligheter för konstnärerna.
Anf. 81 Nikos Papadopoulos (S)
Fru talman! Jag vill tacka kulturministern för svaret på min fråga. Kulturministern har i sitt interpellationssvar uttryckt att det är viktigt att fortsatt följa utvecklingen på arbetsmarknaden för kulturarbetare.
När nu den moderatledda regeringen lett Sverige i snart ett år undrar man vad man hittills har sett för utveckling. Sjunkande arbetslöshet totalt, men hur ser verkligheten ut för kulturarbetarna?
Fru talman! Hittills har det mest rapporterats om en massflykt från a-kassan för att man inte anser sig ha råd med den kraftigt höjda avgiften. Kulturaktion 07:s appell och kravet på en arbetslöshetsförsäkring anpassad till verklighetens arbetsmarknad är ett uttryck för den oro som många av Sveriges kulturarbetare uttryckt under snart ett år sedan systemskiftet inleddes med en kraftigt försämrad arbetslöshetsförsäkring.
Uttryck som "Fixa först så vi kan leva på vårt yrke innan ni försämrar vår tillvaro vid arbetslöshet!" är något som frekvent kommer fram i debatten. Det är bara att hålla med, tycker jag.
Fru talman! Kulturministern lyfter i sitt svar fram de 30 miljoner kronor som regeringen satsat på alliansmodellerna inom scenkonstområdet. Det är bra gjort av kulturministern, tycker jag.
Jag är den första att säga att varje krona är välkommen. Men vilka nivåer är det vi pratar om? Dessa 30 miljoner kronor kan väl inte komma mer än 100 eller 200 personer till del.
Vidare lyfter kulturministern fram en strategi för barn- och ungdomskulturen som förhoppningsvis kommer i årets höstbudget. Vi socialdemokrater applåderar en sådan strategi. Vi kan påminna denna kammare om att borgerligheten skrotade idén om ett barnkulturår 2007. Det återstår att se vilken ambitionsnivå det blir på denna strategi. Men att lyfta fram den som ett svar på kulturarbetarnas bekymmersamma arbetsmarknadssituation med osäkra, ofta korta, anställningar känns en aning konstigt.
Fru talman! Jag hade hoppats att kulturministern i dag skulle ta chansen att måla med de stora penseldragen och beskriva hur kulturarbetarnas arbetsmarknadssituation ska förbättras i framtiden. Om detta hörde vi inget. Det är en besvikelse för mig, men förmodligen också för Kulturaktion 07-arbetet och för alla dem som har skrivit under appellen.
Anf. 82 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag har redan i de diskussioner som Nikos Papadopoulos och jag har haft tidigare, och även med andra i kulturutskottet, sagt att jag kommer att följa utvecklingen på kulturskaparnas område. Det gör jag också. Förutsättningen hänger naturligtvis intimt samman med efterfrågan. Det är vad det handlar om. Finns det ingen efterfrågan blir det heller inga jobb. Nu kan man konstatera att det finns en stark efterfrågan.
Jag vet inte om Nikos Papadopoulos har läst de senaste siffrorna från Arbetsmarknadsstyrelsen och Af Kultur. Det har visat sig här att Ams prognos för 2007 och 2008 visar på en fortsatt god tillväxt på jobb inom kulturbranscherna, även om det är i något avtagande takt. Det blir fler jobb, lägre arbetslöshet och en fortsatt ökning av tillfälliga anställningar och uppdrag. Samtidigt fortsätter antalet egenföretagare inom kulturområdet att öka.
Arbetsförmedlingen Kultur konstaterar också att det går allt bättre. Under det senaste året har det varit i en snabbare takt än vad Arbetsförmedlingen Kultur räknade med i sin prognos i höstas. Sysselsättningen kan stiga med 2 500 personer under 2007 och 2008.
Jag tycker att Nikos Papadopoulos egentligen skulle applådera. Det visar att kultursektorn växer, vilket är något som vi alla välkomnar. Det finns problem. Det är vi alla medvetna om. Det här är en osäker bransch. Det finns många skäl till det. Men det finns flera andra branscher som också är osäkra, som också bygger på att det finns en efterfrågan på allt det som sker inom kulturområdet. Det som också är ett bekymmer är att det framför allt är unggruppen 25-40 år som har fått de nya jobben och uppdragen. Hur man arbetar med detta är också något som vi får återkomma till. Det finns en hel del idéer och projekt på gång. Verkligheten håller vi oss väl ajour med.
Apropå den oro som Nikos Papadopoulos talar om finns det alltid en oro vid förändringar. Jag skulle i så fall känna en större oro för - det har också kommit fram i de samtal jag har haft med företrädare för kultursektorn - att man inte har gjort något från den tidigare regeringens sida utan man lät det hela löpa på. A-kassan, som var tänkt för något helt annat, fick fungera som något slags förtäckt stöd till kultursektorn. Det är egentligen inte tillfredsställande för någon och absolut inte i linje med vad som är tänkt.
Jag kan också tacka för lovorden när det gällde utbyggnaden av allianserna. Det handlar trots allt om att man har gått från 20 miljoner och lägger på 30 miljoner per år och skapar också en musikallians. Det har i hög grad glatt de verksamma inom musikområdet. De har kanske på många sätt en ännu svårare situation än andra inom scenkonstområdet har.
Nu pågår diskussioner med företrädare från sektorn, Kulturdepartementet och andra om hur man bäst ska använda de nya medlen. Jag känner mig trots allt rätt trygg i att vi är på rätt väg och att det händer en hel del.
I detta anförande instämde Mats Johansson (m).
Anf. 83 Nikos Papadopoulos (S)
Fru talman! De 30 miljonerna är positivt. Det är också positivt att kulturministern har ändrat sig och att momsen gavs tillbaka. Men frågan är om den moms, som kulturministern har nämnt, som gavs tillbaka bara gällde för i fjol, var en engångsföreteelse, så att momsen måste betalas i framtiden.
Samtidigt säger kulturministern att arbetssituationen är bättre. Visst har arbetslösheten sjunkit. Men hur är arbetslösheten bland kulturarbetarna? Vilken trygghet har de? De känner sig osäkra på om de klarar kriterierna för att få komma med i a-kassan. Får de jobb varje dag? De flesta, 90 procent, som kulturministern känner till, till exempel skådespelarna, är frilansare. Hur ska de klara detta?
Kulturministern har sagt att de naturligtvis kan bli egna företagare. Men kulturarbetarna är inte födda att bli egenföretagare. En kulturarbetare vill ge något till samhället utan att få en profit, en vinst. Men varje företag måste ha en vinst. Men kulturarbetarna skapar något för att ge något, och de har sin lön. Lönen måste vara klar och säker. Hur tänker kulturministern fortsätta att ge dem den tryggheten?
Kulturministern sade att Socialdemokraterna inte har gjort något tidigare. Det har vi gjort. Vi har givit alla kulturarbetare trygghet. Det fanns en överenskommelse, en a-kassa. Alla kände sig trygga. I dag känner ingen sig trygg med den a-kassa alliansregeringen tog fram.
Jag hoppas att kulturministern, som har känsla för kultur, har jobbat för och älskar kulturen, vill ge dem möjligheter att existera. Tillsammans med dem kan Sveriges kultur också existera.
Anf. 84 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag tror trots allt att Nikos Papadopoulos missuppfattar situationen om man tror att kulturskaparna känner sig trygga med att det finns en a-kassa. Så är det inte. Kulturskaparna känner sig trygga om det finns en efterfrågan på deras arbeten och tjänster. Den har i hög grad ökat. 2 500 personer ytterligare har fått arbete inom kultursektorn 2005, och det kommer också att gälla under 2008. Det är i så fall trygghet.
Nikos Papadopoulos säger att vi har ändrat oss i momsfrågan. Vi har också haft den debatten tidigare. Det var uppenbart att det var oklart när det handlade om momspengarna. Nu har 400 miljoner gått till kultursektorn, till scenkonstsektorn. Det är ett engångsanslag, men säkert oerhört välkommet bland de institutioner som har fått det. Jag tror inte att någon i de underhandskontakter jag har haft har givit vid handen att om det hade varit en fortsatt socialdemokratisk regeringen hade man inte fortsatt att höja momsen. Så hade inte skett. Man hade tagit mycket av kulturbudgeten. Det måste ändå vara prioriteringar från år till år.
Det är väl lite oklart om det är en massflykt från a-kassan. En del har säkert valt andra a-kassor, men det finns också de som nu står nära inför pension som har valt att inte betala in till a-kassan. Det är ingen lycklig lösning, och vi tycker att alla ska vara med i en a-kassa.
Jag kan konstatera att det trots allt händer mycket positivt på området. Det finns inget tvång att bli egenföretagare. Däremot finns det en stark önskan och en nyfikenhet enligt Arbetsförmedlingen Kultur, som ger rådgivning på detta område, att starta eget. Man ser att det finns fördelar i det, men det finns också en hel del rädsla och okunskap om hur man bygger upp ett företag. Det handlar om budgetar och om skattefrågor. Det är precis samma resonemang som vi har när det gäller de konstnärliga utbildningarna, där det också finns stora behov av detta.
Vare sig man vill det eller inte är det här en sektor som är osäker. Någonting som man har kommit överens om från både arbetstagarparten och arbetsgivarparten är att det måste fungera på det här sättet - det finns ingen annan lösning.
Då tycker jag att det som vi har börjat göra när det handlar om stödet till allianserna, som är en 150-procentig ökning jämfört med den föregående regeringen, det uppdrag som Almi Företagspartner har fått, det extra stöd som går till kvinnors företagande via Näringsdepartementet - det är också många kvinnor verksamma inom den här sektorn - och de samtal som vi för på Kulturdepartementet med Näringsdepartementet borde lugna Nikos Papadopoulos en hel del.
Anf. 85 Nikos Papadopoulos (S)
Herr talman! Visst är det tryggt när kulturministern nämner allt detta, men verkligheten skiljer sig från ordet. Alla kulturarbetare kan inte vara trygga. Om man går ut och pratar med kulturarbetare hör man att de är väldigt oroliga. Med de höga a-kasseavgifter som införs och de låga ersättningar som de får blir de självklart oroliga.
Då kan man inte, kulturministern, komma och säga att de ska börja med eget företag. Det är inte lätt. Av egenföretagare krävs mycket för att de ska bli bra företagare, och en kulturarbetare kan inte alltid bli egenföretagare.
Därför är det lite svårt att jämföra kulturarbetare med egenföretagare. De flesta kulturarbetare siktar inte på profit, utan de siktar på sitt arbete och vad de kan ge till samhället och individerna.
I det fallet måste vi se hur vi ska kunna behålla alla våra kulturarbetare. De berikar kulturen mycket i Sverige. Vilken trygghet kan vi ge dem?
A-kassan är ett sätt för dem att känna trygghet under den tid de inte har arbete. Eftersom de flesta, 70 procent av dem, är frilansare behöver de en trygghet under den tid som de inte har något arbete. Jag hoppas att kulturministern tänker vidta åtgärder som kan trygga deras framtid.
Jag vill önska kulturministern en skön och trevlig sommar. Det har du förtjänat.
Anf. 86 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Tack, snälla Nikos! Jag önskar även dig en skön sommar. Det har du också förtjänat.
Jag vet inte om vi kommer så mycket längre. Den här frågan kommer jag naturligtvis att följa under hösten också. Låt mig säga att a-kassan trots allt inte har lagts ned. Jag vidhåller ändå den absoluta övertygelsen att a-kassa inte kan vara den enda tryggheten.
Det måste handla om att det finns ett önskemål om att se och höra musiker, konstnärer, skådespelare, dansare och alla andra som är aktiva inom scenkonstsektorn på scenen. Men scenen kan också se annorlunda ut. Det är det som är väldigt spännande i de samtal jag har haft med företrädare för sektorn, som jag har träffat väldigt mycket just för att följa de här diskussionerna och den utveckling som vi nu ser.
En scen kan finnas på flera olika områden. Det behöver kanske inte alltid vara en teater. Det är väldigt intressant att se när kulturskaparna själva upptäcker andra möjligheter att använda sin kompetens och att på så vis sprida kulturen.
Detta i kombination med en god konjunktur, som också har ökat efterfrågan och givit nya jobb, gör åtminstone mig ganska lugn för framtiden. Sedan vet jag att det finns oro, som alltid vid förändringar, och att det finns en osäkerhet just därför att det handlar väldigt mycket om tillfälliga jobb och projektanställningar. Men det är en verklighet som kultursektorn lever med inte bara i Sverige utan i hela världen.
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.