Kriminalisering av svenska medborgares köp av sexuella tjänster utomlands

Interpellation 2025/26:569 av Jamal El-Haj (-)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Sverige var först i världen med att kriminalisera köp av sexuella tjänster. Syftet med sexköpslagen har varit att minska efterfrågan på prostitution och därigenom motverka människohandel, sexuell exploatering och annan organiserad brottslighet. Regeringen har återkommande framhållit att lagen har en viktig normbildande funktion och att ansvaret ska ligga hos den som köper sexuella tjänster.

Trots detta gäller fortfarande i huvudsak principen om dubbel straffbarhet när svenska medborgare eller personer med hemvist i Sverige köper sexuella tjänster utomlands. Det innebär att om handlingen inte är straffbar enligt lagen i det land där den begås kan den normalt inte lagföras i Sverige. Konsekvensen blir att personer med anknytning till Sverige i praktiken kan kringgå den svenska sexköpslagen genom att resa utomlands.

Flera organisationer, däribland World Childhood Foundation och Ecpat, har under lång tid pekat på sambandet mellan internationellt resande, stora ekonomiska maktskillnader och ökad risk för sexuell exploatering, särskilt av barn och andra utsatta personer. Även om köp av sexuella tjänster från barn redan är kriminaliserat med långtgående svensk jurisdiktion kvarstår frågan om vuxenprostitution och den efterfrågan som svenska sexköpare bidrar till.

Köp av sexuella tjänster sker dessutom sällan mellan två jämbördiga parter. Prostitution präglas ofta av stora ekonomiska och sociala maktskillnader där den ena parten har ekonomiska resurser och den andra befinner sig i fattigdom, utsatthet eller beroendeställning. Internationella organisationer, däribland FN, har återkommande beskrivit hur efterfrågan på sexuella tjänster bidrar till människohandel och organiserad brottslighet. Människohandel för sexuella ändamål är en av världens mest lönsamma kriminella verksamheter och drivs ytterst av efterfrågan från sexköpare.

Flera uppmärksammade internationella rättsfall har också visat hur ekonomisk och social makt kan användas för att utnyttja människor sexuellt. De illustrerar att sexuell exploatering många gånger handlar om makt, pengar och möjligheten att köpa sig till andra människors utsatthet, snarare än om frivilliga relationer mellan jämlika individer.

Om Sverige anser att köp av sexuella tjänster är en handling som bidrar till exploatering och människohandel bör denna princip rimligen gälla oavsett om handlingen sker i Sverige eller utomlands. Annars riskerar den svenska sexköpslagens normbildande syfte att försvagas genom att det som är kriminaliserat i Sverige blir möjligt att kringgå genom att resa till ett annat land.

Norge har sedan länge en lagstiftning som innebär att norska medborgare kan dömas för sexköp även när gärningen begås utomlands, oberoende av om den är straffbar i landet där den sker. Sverige har tidigare utrett en liknande ordning men har ännu inte infört en sådan lagstiftning.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:

1. Avser ministern och regeringen att ta bort kravet på dubbel straffbarhet för köp av sexuella tjänster utomlands så att svenska medborgare och personer med hemvist i Sverige kan lagföras enligt svensk sexköpslag oavsett i vilket land gärningen begås?
2. Avser ministern och regeringen att ta initiativ till en översyn av den svenska lagstiftningen med utgångspunkt i den norska modellen och Sveriges internationella arbete mot människohandel och sexuell exploatering?