Kredittider för underleverantörer
Interpellation 2011/12:429 av Ekström, Hans (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-06-26
- Anmäld
- 2012-06-28
- Besvarad
- 2012-08-23
- Sista svarsdatum
- 2012-08-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 26 juni
Interpellation
2011/12:429 Kredittider för underleverantörer
av Hans Ekström (S)
till näringsminister Annie Lööf (C)
Många storföretag inom till exempel fordonsbranschen ställer allt hårdare krav på sina leverantörer att förlänga kredittiderna. Utvecklingen har gått från 30 till 60 och nu till 90 dagars kredittid. Denna utveckling skapar betydande problem för underleverantörerna. I Frankrike har nationell lagstiftning vidtagits, och frågan diskuteras mycket i EU.
Min fråga till statsrådet Annie Lööf är mot ovanstående:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att underlätta situationen för underleverantörerna?
Debatt
(5 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:429
Webb-tv: Kredittider för underleverantörer
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:138 Torsdagen den 23 augustiProtokoll 2011/12:138 9 § Svar på interpellation 2011/12:429 om kredittider för underleverantörer
Protokoll från debatten
Anf. 10 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Herr talman! Hans Ekström har, med hänvisning till att storföretag ställer allt hårdare krav på sina leverantörer att förlänga kredittiderna, frågat näringsministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att underlätta situationen för underleverantörer.
Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.
Långa betalningstider och sena betalningar kan orsaka kostnader och likviditetsproblem för leverantörer. Det är ganska uppenbart. Inom EU har ett arbete för att förkorta betalningstiderna och bekämpa sena betalningar bedrivits under en längre tid. Arbetet har utmynnat i ett nytt EU-direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, vilket antogs 2011. Direktivet syftar till att förkorta de avtalade betalningstiderna och skärpa sanktionerna vid betalningsförseningar. En avsikt är att främja särskilt de små och medelstora företagens konkurrenskraft. I direktivet anges att betalningstiden i förhållanden mellan företag inte får överstiga 60 dagar, om inte annat uttryckligen fastställts i avtalet. EU-direktivet medger att man på nationell nivå inför mer strikta lagregler än vad som anges i direktivet, till exempel regler om kortare betalningstider.
I betänkandet
Snabbare betalningar,
som överlämnades till mig i våras, lämnas förslag på hur det nya direktivet bör genomföras i svensk rätt. Utredningen föreslår att betalning aldrig ska få ske senare än 60 dagar efter det att borgenären har krävt betalning, om inte en längre betalningsperiod uttryckligen har godkänts. Det föreslås också att det görs en informationsinsats på betalningsområdet för att öka framför allt små och medelstora företags medvetenhet och kunskap om handelskrediter och kredithantering.
Det här betänkandet, som har remitterats, bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Arbetet har hög prioritet, och en proposition kan förväntas under hösten.
Anf. 11 Hans Ekström (S)
Herr talman! Till att börja med vill jag tacka statsrådet för svaret.
Min fråga är väldigt viktig för många underleverantörer. De har genom kredittider på 90 dagar - det är ganska normalt - och i vissa fall till och med uppåt 120 dagar fått sina balansräkningar uppblåsta, likviditeten ansträngd och ökade problem med att finansiera sina investeringar.
Man kan säga att underleverantörerna har kommit att bli bank åt storföretagen. Man kan fråga sig om företag som Volvo, Scania, Fiat, Ford och GM har sämre finansieringsmöjligheter än underleverantörerna och också vad det på sikt leder till för kostnader för de insatsvaror som de här företagen behöver. Det verkar väldigt kortsiktigt också från deras sida.
Regeringen pratar näringspolitik. Men detta är ett område där det går att göra saker för klämda underleverantörer, inte bara prata. Det finns utrymme för åtgärder.
Jag har inget att invända mot statsrådets svar. Men kanske skulle näringsministern ha tagit den här debatten, för det är en näringspolitisk fråga. Och kanske skulle näringsministern ha engagerat sig i frågan om hon hade haft utrymme också för extern representation så att hon hade mött underleverantörerna.
Ett exempel på att det här är en allvarlig fråga är att räntabiliteten för ett företag faller, om det går från 90 dagars kredittid till 120 dagar, från 1,99 procent på eget kapital till 1,73 procent. Det är ett ganska stort fall i avkastning på det egna kapitalet.
I de utredningar som är gjorda har man jämfört ett företags balansräkning när kredittiden är 30 dagar med balansräkningen när kredittiden är 120 dagar. Balansräkningen för ett mindre företag fördubblas nästan, och då förstår ni naturligtvis hur det påverkar det företagets möjlighet att gå till banken och begära pengar för att investera i sin produktion.
Min fråga till statsrådet är därför varför inte Sverige redan har infört en nationell lagstiftning som exempelvis Frankrike redan har gjort.
Anf. 12 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Herr talman! Först vill jag gärna säga att det är ganska många lagstiftningsfrågor som är näringspolitik och som hanteras via Justitiedepartementet. Det ligger inom ansvarsområdet, och det är också viktigt att lagar och regler på det här området är centrala.
Om vi börjar med situationen som den ser ut och de problem som Hans Ekström pekar på är det i normalfallet 30 dagar som gäller i Sverige när vi tittar på kredittiderna generellt. De stora problemen finns enligt undersökningar som är gjorda, och sådana görs ju kontinuerligt, i länder som Grekland och en del andra.
Jag tycker dock att det var bra att Hans Ekström tog upp just till exempel Volvo, Ford och Fiat. Det finns stora skillnader, och vi ser att problemet framför allt finns inom fordonsindustrin, vilket är industrier med väldigt många små underleverantörer och långa avtalade betalningstider. Det är alltså tydligt att här har vi ett bekymmer.
Varför har Sverige inte gjort mer tidigare? Jag vill gärna säga att det här EU-direktivet blev färdigt i sin nuvarande form 2011, om jag kommer ihåg rätt. Vi har jobbat med detta och gjort en utredning, remitterat den, och nu jobbar vi med prioritet med detta på departementet, för jag tycker att det är viktigt att vi kommer fram. Det återstår att se hur vi landar i alla detaljer.
Varför gör vi då inte som en del länder och lagstiftar om vad som ska gälla? Grunden är avtalsfriheten. Även för små företag generellt sett är avtalsfrihet viktigt, och då pratar jag inte bara om fordonsindustri och underleverantörer. Det finns situationer där man vill avtala om både kredittider och annat, och det ska man kunna göra. Det är ju inte så att avtalsfriheten innebär att man får göra precis hur som helst eller att den store på ett oacceptabelt sätt får ställa den svagare i en besvärlig situation. Det finns regler också på detta område.
I grunden är det dock så att vi har valt att ha avtalsfriheten som en grund för näringslivet för att det visar sig vara det flexibla och det som fungerar väl. Då tror jag att det är riktigt som EU nu gör, det vill säga att man säger att det här inte får vara sämre än på ett visst vis och att det finns regler för det. Nu ska vi pröva och se om vi kan hitta ramregelverk och annat som kan påverka bland annat att vi inte får onödigt långa kredittider och att det är rätt väg att gå.
Jag är däremot inte beredd att tycka att det verkar särskilt klokt att lagstifta, för jag tror att om man begränsar företagens möjligheter att hitta adekvata lösningar så blir det inte rätt.
Det är också fel att tro att detta enbart är till fördel för de stora företagen. Som liten företagare har man ibland ganska stor nytta av att kunna avtala om kredittiderna. Gör du stora inköp inför en säsong kan det vara ganska skönt att hinna sälja av eller använda en del innan du måste betala. Det finns alltså ett behov av den här flexibiliteten, och jag är rädd att om man går in och lagstiftar så får man en stelhet som kan vara till men för vissa företag i vissa situationer.
Under hösten kommer vi förhoppningsvis att lägga fram förslag när det gäller det jag har redovisat om kredittider och annat, och om inget oförutsett inträffar kommer riksdagen också att få ta ställning till ett förslag under hösten.
Anf. 13 Hans Ekström (S)
Herr talman! Inom det här området finns ju en så kallad marknadsimperfektion. Marknaden fungerar inte riktigt inom det här området, och jag tycker nog att justitieministern försöker tona ned problemet.
När det gäller fordonsindustrin kan jag ta några exempel enligt en undersökning som gjorts av kredittiderna inom området. 30 dagar tillämpas av 14 procent av leveranserna. Upp till 60 dagar tillämpas av 44 procent, 90 dagar av 37 procent, 105 dagar av 17 procent och över 105 dagar av nästan 3 procent.
Fordonskomponentgruppen bedömer att det här är ett av de allvarligaste problemen för svenska underleverantörer inom fordonsindustrin. Därför tycker jag att det är en näringspolitisk fråga, och jag tycker att näringsministern borde ha engagerat sig i frågan.
Anf. 14 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Herr talman! Formellt när det gäller fördelningen av interpellationer handlar det inte om att man tycker eller inte tycker någonting, utan när de formella frågorna ligger under ett statsråds ansvarsområde så hamnar interpellationen där. Det är skälet till att jag har fått frågan.
De exempel som Hans Ekström tar upp pekar återigen på att problem finns inom framför allt transportsektorn och fordonsindustrin. Jag har inget att erinra mot den beskrivningen. Men de undersökningar vi har gjort när det gäller näringslivet generellt pekar på att problemet inte är av samma art i andra delar.
Det synes mig ändå lite besvärligt att gå in och begränsa avtalsfriheten just när det gäller fordonsindustrin eller vissa branscher. Det kan bli till ett bekymmer. Jag tror att ett förslag och ett beslut i riksdagen som ger tydliga signaler eller sätter upp regler för vad som krävs och vad som är normalfallet ändå rimligen borde vara någonting som man tar intryck av.
Vi måste också beakta att fordonsindustrin, och då menar jag både de stora företagen och underleverantörerna, har ett intresse av att helheten fungerar. Inte ens de stora företagen klarar sig om de underleverantörer man har inte kan hantera sin situation. Där ser vi en imperfektion, det är ingen tvekan om den saken, och därför är den här diskussionen så viktig. Men jag tror inte att det är politiker som ska lösa det genom lagstiftning i Sveriges riksdag, för då riskerar vi att få en stelhet och en fyrkantighet som är till men för näringslivet också inom den här sektorn.
Regeringen kommer som sagt att lägga fram förslag vad gäller sena betalningar utifrån den utredning och de remissynpunkter som har kommit. Det kommer att vara klart under hösten. Jag har sett till att det arbetet bedrivs med prioritet, eftersom jag tycker att detta är viktigt, och jag tror att det här är en fråga där vi behöver ha ordning och reda.
I den här diskussionen tycker jag också att det ska sägas att vi inte ser någon stor förändring i beteendet. Det har ju diskuterats mycket i medierna att man skulle se kraftiga förändringar i betalningstider och annat generellt. Så är det inte. Däremot finns det flera mindre, enstaka undersökningar som pekar på att det finns företag som har allvarliga problem och där detta har varit ett bekymmer, och det är naturligtvis någonting som man måste beakta.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.