Kostnadseffektiv miljö- och klimatpolitik
Interpellation 2013/14:508 av Matilda Ernkrans (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2014-05-28
- Överlämnad
- 2014-05-28
- Anmäld
- 2014-06-02
- Sista svarsdatum
- 2014-06-13
- Besvarad
- 2014-06-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Miljöminister Lena Ek (C)
Vi som arbetar med miljö- och klimatpolitik slås av att ordet ”kostnadseffektivt” används väldigt flitigt i all kommunikation kring miljö och klimat som regeringen producerar.
Vid närmare granskning visar det sig att ordet förekommer 48 gånger i regeringens stora klimatproposition (prop. 2008/09:162). Men även i de två större propositioner som Lena Ek undertecknat som kommit 2014 används ordet ofta. I kemikaliepropositionen (prop. 2013/14:39) finns det med 14 gånger och i propositionen kring biologisk mångfald (prop. 2013/14:141) 21 gånger.
Det är uppenbart att ordet är en viktig ingrediens i regeringens politik och bärande för att förklara regeringens politik. Men när man börjar granska andra propositioner blir man ännu mer fundersam. Ordet ”kostnadseffektivt” borde ju i så fall vara extra viktigt i de propositioner som producerar av finansministern, kan tyckas, eftersom finanspolitiken inte sällan handlar om kostnader.
Men i den mycket omfattande propositionen (323 sidor) om förstärkta kapitaltäckningsregler som kom nu i vår förekommer ordet 0 gånger. Också i propositionen Nya mervärdesskatteregler (prop. 2013/14:224) saknas ordet helt.
I budgetpropositionen (BP) finner vi dock ordet 15 gånger, vilket självklart innebär att ordet är oerhört mer sparsamt använt än i både kemikaliepropositionen och propositionen om biologisk mångfald eftersom BP har ett mycket större omfång. Men om man dessutom granskar de 15 förekomsterna finner man att 11 av dessa rör just klimat och miljö.
Denna min lilla undersökning visar alltså att regeringens princip om kostnadseffektivitet endast verkar gälla klimat- och miljöpolitiken och är mycket sällsynt använt som begrepp på andra politikområden.
Min fråga till miljöminister Lena Ek är:
Varför är det just inom miljö- och klimatområdena som regeringen driver kostnadseffektiviteten så hårt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:508
Webb-tv: Kostnadseffektiv miljö- och klimatpolitik
Dokument från debatten
- Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:131 Onsdagen den 25 juniProtokoll 2013/14:131 Svar på interpellation 2013/14:508 om kostnadseffektiv miljö- och klimatpolitik
Protokoll från debatten
Anf. 156 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! Matilda Ernkrans har frågat mig varför det är just inom miljö- och klimatområdena som regeringen driver kostnadseffektiviteten så hårt. Matilda Ernkrans tar upp en viktig och grundläggande fråga som rör hur samhällets resurser ska användas, såväl statliga medel som medborgarnas och företagens.
Precis som Matilda Ernkrans konstaterar har regeringen ambitionen att föra en kostnadseffektiv miljö- och klimatpolitik - detta eftersom det är regeringens ambition att vi ska uppnå miljökvalitetsmålen, och det till lägsta möjliga kostnad för samhället.
Rätt utformade skatter och andra ekonomiska styrmedel har en stor potential att på ett kostnadseffektivt sätt bidra till detta och samtidigt skapa arbetstillfällen.
Våra möjligheter att nå målen är beroende av att insatser görs även i andra länder.
Det ska vara lätt och billigt att vara miljövänlig, och det ska kosta att släppa ut. Det är förorenaren som ska betala.
Matilda Ernkrans tar upp flera propositioner som regeringen antagit de senaste åren inom miljöpolitiken och anger hur många gånger ordet "kostnadseffektivt" används.
Det första exemplet som Matilda Ernkrans tar upp är regeringens klimatproposition från 2009. Här nämns enligt interpellanten ordet 48 gånger. Det tycker jag är bra.
Klimatpolitiken är det tydligaste exemplet på där en kostnadseffektiv politik är helt central om vi ska kunna hejda klimatförändringarna. Varken i Sverige eller i något annat land har vi råd att slösa resurser på onödigt dyra eller ineffektiva klimatåtgärder.
OECD:s genomförda analys av den svenska miljöpolitiken pekar just på detta arbetssätt som framgångsrikt och något som andra länder borde ta efter.
Det andra exemplet är kemikaliepropositionen, som regeringen beslutade i slutet av november förra året. Regeringen lyfter här fram att de åtgärder som föreslås i kemikaliepolitiken ska vara effektiva på att minska gifterna och inte kosta mer än de behöver, det vill säga de ska vara kostnadseffektiva.
Ett exempel är att kontroll av kemikalier i samband med att de sätts på marknaden är mycket kostnadseffektivt i jämförelse med att hantera problem med föroreningar, förgiftningar och saneringar i senare led. Det sparar pengar och är bättre för miljön. För mig är detta bra.
Interpellantens tredje exempel är propositionen om biologisk mångfald och ekosystemtjänster som regeringen presenterade i våras. Propositionen tydliggör att det är en stor utmaning att bevara vår biologiska mångfald och att stärka de oerhört viktiga tjänster som naturen ger oss.
Den stora utmaningen för miljöpolitiken, som Matilda Ernkrans inte lyfter upp, ligger i stället i att miljökostnader nästan aldrig återfinns i marknadspriser. De är så kallade externa kostnader. Här ligger den stora utmaningen: att försöka sätta rätt pris.
Det är till exempel samhällsekonomiskt motiverat att väga in ekosystemtjänster och de kostnader som är förenade med negativ miljöpåverkan.
Det är därför regeringen tydligt driver på för utvecklingen av marknader för utsläppshandel och för att skapa ett pris på koldioxid. Regeringens etappmål om att värdet av ekosystemtjänster ska integreras i beslutsprocesser är också ett viktigt steg i detta.
Självklart är det fler politikområden än miljö och klimat där kostnadseffektivitet är centralt för ett verkningsfullt genomförande av politiken. Jag tror att vi har kommit långt inom klimat- och miljöpolitiken vad gäller att förklara att kostnadseffektivitet är viktigt och att andra politikområden kan vara betydligt bättre och tydligare i denna fråga.
Anf. 157 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Låt mig först poängtera, så att det inte råder något tvivel om det, att jag också tycker att kostnadseffektivitet är viktigt. Det är dock inte riktigt det denna debatt handlar om.
Min fråga till miljöministern var ju: Varför är det just inom miljö- och klimatområdena som regeringen driver kostnadseffektiviteten så hårt?
Vi som arbetar med miljö- och klimatpolitik slås av att ordet "kostnadseffektivt" används väldigt flitigt i all kommunikation som regeringen producerar om miljö och klimat.
Jag har ju gjort en liten undersökning och kan konstatera att ordet förekommer 48 gånger i klimatpropositionen från 2008/09. Det finns också i de två propositioner som Lena Ek har undertecknat och som har kommit under 2014. I kemikaliepropositionen används "kostnadseffektivt" 14 gånger, och i propositionen om biologisk mångfald används det 21 gånger.
Man får en känsla av att kostnadseffektivitet är en viktig ingrediens i regeringens politik och bärande för att förklara regeringens politik.
Men när jag granskar andra propositioner blir jag lite fundersam. Om kostnadseffektivitet är så viktigt för regeringen som det verkar i de propositioner och förslag som kommer från regeringen när det gäller miljö och klimat borde "kostnadseffektivt" finnas med i propositioner som kommer från andra departement, till exempel från Finansdepartementet och finansministern eftersom finanspolitiken inte sällan handlar om kostnader.
Men i den omfattande propositionen på 323 sidor om förstärkta kapitaltäckningsregler som kom i våras finns ordet med noll gånger. Också i propositionen om nya mervärdesskatteregler saknas ordet helt. I budgetpropositionen finns "kostnadseffektivitet" med 15 gånger, men 11 av dessa 15 gånger rör det just miljö och klimat.
Det här är bara en liten undersökning som jag har gjort på egen hand. Jag tycker mig ändå kunna konstatera att "kostnadseffektivitet" används flitigt när det handlar om miljö och klimat men att det är ett sällsynt begrepp på andra politikområden.
Jag tycker att miljöministern bör få en chans till att försöka förklara varför det är inom just miljö- och klimatområdena som regeringen driver kostnadseffektivitet så hårt. Eller kan ministern visa att min undersökning inte stämmer?
Anf. 158 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Detta håller på att bli en rolig interpellationsdebatt.
Jag sitter inte och textanalyserar propositioner från andra ministrar; det ska jag ärligt deklarera för protokollet.
På miljö- och klimatområdet har jag funderat mycket på hur vi ska få andra sektorer att förstå hur viktigt det är att arbeta förebyggande och att använda polluter pays principle, alltså att den som förorenar ska betala. Jag möter fortfarande personer som är ansvariga för olika former av miljöskador som blir helt ställda när jag säger att de och deras företag har ett ansvar och ett kostnadsansvar.
Det är den ena sidan, alltså att vi behöver få människor att förstå att bristande hänsyn till miljö och klimat orsakar kostnader i kort och långt perspektiv.
På klimatsidan fick vi en global rapport, Nicholas Stern-rapporten, som pekade på kostnader om vi inte gör något åt klimatet. Rapporten fick många att fundera över förebyggande åtgärder, försäkringskostnader och det som kallas stranded assets. Finansmarknadsminister Peter Norman och jag har haft flera aktiviteter för att få den svenska finansmarknaden att förstå att här finns egendomsslag som tappar i värde medan annat blir mer värdefullt när vi går över till ett fossilfritt samhälle.
Jag har dragit i gång ett stort globalt forskningsprojekt som heter Global Commission on the Economy and Climate för att visa på den andra sidan av myntet, att man kan tjäna pengar, skapa jobb och utveckla den hållbara tillväxten genom att investera på rätt sätt och tänka förebyggande i olika former av infrastrukturinvesteringar, energiinvesteringar eller över huvud taget när man gör något i samhället. Den globala kommissionen sammanträder i Sverige i morgon och på fredag för att sätta ihop en text som ska rapporteras till FN:s högnivåmöte om klimat i New York i september.
Den andra delen handlar om att värdera de ekosystemtjänster som finns. Det är fråga om ren luft, rent vatten, pollinering, ren mark och så vidare. I samhällsplaneringen behöver man fundera över vad ekosystemtjänsterna betyder inte bara ur hälsosynpunkt, för välbefinnande eller biologisk mångfald utan också vilket värde de har. Då blir man mer rädd om dem. Det är min enkla tes. Det är rätt många som diskuterar ekosystemtjänster i världen med den utgångspunkten.
De länder som har upplevt och upplever ekosystemtjänstkollapser inser vad det kostar att återställa miljöer. När regeringen har lagt fram de två stora propositionerna om en ny svensk kemikaliepolitik tycker jag att det är korrekt att tala om kostnader för hälsa och miljö. Samtidigt ska vi hitta de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Jag är fullt övertygad om att miljö plus jobb är lika med sant! Det skapar tillväxt om man gör rätt.
Anf. 159 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Även om jag kanske inte riktigt tycker att jag får svar på frågan om varför det är så viktigt med kostnadseffektivitet på enbart miljö- och klimatområdet kan jag konstatera att det är viktigt för regeringen med kostnadseffektivitet på just miljö- och klimatområdet. Vi som läser allt som kommer från Lena Ek och Regeringskansliet slås ofta av att ordet kostnadseffektivitet finns inpetat på en mängd ställen.
Ibland förstår jag inte riktigt hur ni räknar fram kostnadseffektiviteten. Sveriges klimatmål ska vara -40 procent till 2020. Det är regeringens mål. Ni har räknat ut att det är billigare per ton att minska utsläppen i utvecklingsländer än i Sverige. Visst är det så, men för mig går det ändå inte riktigt ihop. Om utsläppen ska minskas i Sverige, varför är det mest kostnadseffektivt att minska på andra ställen? Det är som att säga att vi skulle bygga ett hus i Sverige för att minska bostadsbristen, men det blev billigare att bygga i Kina. Då hjälper vi dem med deras bostadsbrist i stället. Det är solidariskt och bra, och jag har verkligen inget emot det, men vi har fortfarande kvar vår egen bostadsbrist att lösa.
När 2020 kommer och vi enligt regeringens sätt att räkna har nått 40-procentsmålet visar det sig att utsläppen bara har minskat med 27 procent i Sverige. Vad ska vi göra då? Jo, vi måste fortsätta att minska våra utsläpp. Hur vi än vänder och vrider oss är det 0 som är målet. Det finns inget alternativ. Det har forskarna i FN:s klimatpanel lärt oss. Det finns ingen lagom utsläppsnivå. Efter 2020 måste vi fortsätta att minska utsläppen, men vi måste dessutom minska utsläppen med de 13 procenten som Reinfeldt och Lena Ek har lurat i svenskarna att vi kan slippa.
Jag väljer att fatta mina beslut utifrån ett vetenskapligt underlag och utifrån det som forskningen har lärt oss. Nicholas Stern, som Lena Ek nämnde här, har i sin kända Sternrapport också lärt oss att det är billigare att göra något nu. Det vore kul att få lyssna på ett samtal mellan Lena Ek, Anders Borg och Nicholas Stern när de tillsammans diskuterar begreppet kostnadseffektivitet i klimatpolitiken.
Utsläppen finns kvar här hemma. När hade ni tänkt, Lena Ek, att vi skulle ta itu med dem? För mig låter inte det speciellt kostnadseffektivt.
Anf. 160 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Det var väl en lustig slump att Matilda Ernkrans slutar med att nämna ett samtal med Nicholas Stern. Du kan väl följa med i morgon när vi ska ha ett samtal med Nicholas Stern i Stockholm i samband med att vi ska jobba med Global Commission on the Economy and Climate? Vi ska diskutera just tillväxtfrågorna. Nu kommer inte Anders Borg att vara med, men Peter Norman kommer att vara med på näringslivsseminariet kl. 1 på Näringsdepartementet. Det är en bra lokal, och vi sparar pengar genom att vara där.
Då ska vi diskutera frågor om kostnadseffektivitet, tillväxt och hur miljö plus jobb är lika med sant. Frågan är hur vi kommer dithän. Hela forskningsprojektet handlar om hur världens olika regeringar ska förstå att det är lönsamt att minska utsläppen nu, att det går att skapa en situation där både ekonomin växer och utsläppen minskar. Det är precis som det har varit i Sverige sedan 1990. Utsläppen har minskat med 23 procent, och bnp har vuxit med 60 procent.
Skillnaderna i våra åsikter är inte så stora, men det finns på vänstersidan två partier som är tillväxtskeptiska för att inte säga tillväxtfientliga. Miljöpartiet har precis fattat ett stämmobeslut om att ha en ekonomi som inte bygger på tillväxt som grund. Det är konstigt, måste jag säga.
Låt oss diskutera kostnadseffektivitet och klimatfrågor i Europa. Detta är naturligtvis inte allenarådande, men det är en viktig faktor. Det finns forskning och vetenskap på det miljöekonomiska området. Det är också att bygga på forskningen som grund.
Låt oss se hur vi ska fördela vad Europa ska göra i fråga om de globala klimatutsläppen. Jag brukar säga till skolelever - visserligen förenklat, men ändå - att om världens utsläpp motsvarar 1 meter motsvarar Europas utsläpp 1 decimeter och Sveriges utsläpp 1 millimeter. Vi har i Sverige bestämt att vi ska vara ned i 0 till 2050, och vi ska nå dit på ett bra sätt. Just nu tittar vi på vilka mål vi måste sätta efter 2020 för att klara nästa mål på ett kostnadseffektivt sätt, så att vi inte samtidigt förstör vår ekonomi. Det ska faktiskt ske en tillväxt. Vi tror på att en hållbar tillväxt är bra.
Låt oss se på fördelningen av det europeiska ansvaret. Om det fördelas proportionellt blir det ett helt annat nationellt ansvar för till exempel Sverige, respektive Polen, respektive Estland. Om ansvaret fördelas kostnadseffektivt vet vi att det finns länder som knappt har börjat resan som Sverige har hållit på med ett par decennier under olika regeringar. Det är därför kostnadseffektivt sett med den parametern att fördela ansvaret mellan olika europeiska medlemsländer. Det är kanske lättare för Polen, som precis ska börja sin resa, eftersom där finns fler lägre hängande frukter, att ta de första stegen mot nollutsläpp till 2050.
Jag tycker fortfarande att kostnadseffektivitet i miljö- och klimatsammanhang är en parameter, inte den enda, absolut inte, men att detta i många sammanhang har diskuterats för lite.
Anf. 161 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Jag önskar naturligtvis miljöministern lycka till i de samtal som hon ska ha med Nicholas Stern i morgon. Jag hoppas att ministern kan locka dit Anders Borg. Det vore lite intressant. Jag har förmånen och förtroendet att vara vald riksdagsledamot och har åtaganden i riksdagen. Talmannen har bett oss att närvara i kammaren i morgon när han ska tacka av de ledamöter som inte längre kandiderar, så jag har inte möjlighet att vara med, men jag önskar naturligtvis miljöministern lycka till i samtalen. Jag hoppas att ministern lyssnar och på allvar värderar det Nicholas Stern säger, att det är mest kostnadseffektivt att göra mer nu, att inte vänta.
En annan effekt av det som regeringen hävdar är kostnadseffektiva åtgärder är att trycket i omställningen i det svenska samhället och de svenska företagen inte riktigt blir lika stort nu när bensin- och dieselpriserna rusar i höjden. Om vi de senaste åtta åren hade haft en tuffare klimatpolitik hade vi kanske inte haft samma beroende av fossila drivmedel som vi har i dag. Företagen hade kanske haft fler biogasbilar, och vi hade kunnat ha en större produktion av biogas i kommunerna om regeringen hade engagerat sig i att investera i en ambitiös klimatpolitik. Kanske är det en massa andra saker som hade gjort att företagen just nu inte drabbades lika hårt av de ökade kostnaderna som deras konkurrenter världen över. Plötsligt hade svenska produkter blivit billigare. Och vad hade det gjort för jobben och arbetslösheten?
Jag hoppas att Lena Ek lyssnar och tar väl vara på det som Nicholas Stern säger i morgon. För hur kan det vara kostnadseffektivt att vänta med det vi måste göra?
Anf. 162 Miljöminister Lena Ek (C)
Herr talman! Det är roligt att få ha en mer principiell diskussion i en interpellationsdebatt, och därför vill jag tacka Matilda Ernkrans för interpellationen.
Jag tycker att kostnadseffektivitet är en parameter som man behöver diskutera när det gäller miljö- och klimatfrågor. Man kan fundera över hur vi kan gå över från farliga kemikalier till mindre farliga kemikalier och ekonomiska styrmedel i det. Där funderar vi på hur man ska utforma en kemikalieskatt, ett initiativ som jag har tagit och som jag tycker är väldigt intressant som styrmedel.
CO2-skatten uppskattas oerhört mycket av OECD. I sin analys av Sveriges miljöpolitik säger man att Sverige på många områden är ett föregångsland. Man ger rekommendationer, och många av de rekommendationerna handlar om att ta det här ett steg vidare, till exempel på kemikaliesidan.
I kostnadseffektiviteten finns en dimension av hållbar tillväxt. Det som bekymrar mig mycket är att vi har två partier som är starkt tillväxtkritiska som vill samarbeta med Matilda Ernkrans och Socialdemokraterna. Miljöpartiet sade senast på sin stämma att det vill ha en ekonomi som inte är baserad på tillväxt. Det tror jag blir farligt, för då kan man inte använda den hävstång som nya gröna jobb är för att garantera och förbättra välfärden och se till att vårt samhälle fungerar. Därför tror jag att det i det sammanhanget är bra att diskutera den hållbara tillväxten. Kostnadseffektivitet och ekosystemstjänster ska som bekant vara med i det svenska budgetarbetet 2018.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.