Kostnader om klimatåtaganden inte uppfylls
Interpellation 2025/26:275 av Aida Birinxhiku (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2026-01-09
- Överlämnad
- 2026-01-12
- Anmäld
- 2026-01-13
- Sista svarsdatum
- 2026-01-27
- Svarsdatum
- 2026-02-06
- Besvarad
- 2026-02-06
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Enligt regeringens egna beräkningar i den senaste budgetpropositionen är Sverige på väg att missa sina klimatåtaganden inom EU till 2030. Samtidigt har finansministern offentligt försvarat regeringens klimatpolitik i samband med budgetpresentationen och uttalat att Sverige är ett föregångsland.
Enligt EU:s regelverk kan medlemsländer som inte uppfyller sina klimatmål till 2030 behöva kompensera detta genom att köpa överprestationer från andra medlemsstater. Flera medlemsländer har redan analyserat de statsfinansiella konsekvenserna av ett sådant scenario. I Irland har de nationella myndigheterna uppskattat kostnaden till motsvarande 90 till 290 miljarder kronor fram till 2030. Därutöver kan överträdelser av EU-rätten i sista hand leda till betydande ekonomiska sanktioner.
Hur stora dessa kostnader kan bli för Sverige har regeringen ännu inte redovisat offentligt. Det är därför hög tid att klargöra om och i vilken utsträckning sådana prognoser tas fram i Finansdepartementets arbete, där finansministern är ytterst ansvarig. Detta är särskilt angeläget med hänsyn till frågornas relevans för statens budget, de offentliga finanserna och finanspolitikens långsiktiga hållbarhet.
Särskilt relevant är ESR-åtagandet, eftersom regeringen konstaterar att ytterligare åtgärder krävs men samtidigt inte verkar planera att presentera några sådana åtgärder under mandatperioden. Det innebär i praktiken att kostnader och ansvar lämnas över till nästa regering.
Mot denna bakgrund vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
- Vilka analyser har ministern låtit ta fram inom Finansdepartementet över kostnaderna för Sverige i form av köp av utsläppskrediter eller annan kompensation om ESR-åtagandet till 2030 inte uppfylls?
- Vilka analyser har ministern låtit ta fram inom Finansdepartementet över risken för och storleken på eventuella böter som kan följa av överträdelser av EU-rätten kopplade till att ESR-åtagandet till 2030 inte uppfylls?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:275
Webb-tv: Kostnader om klimatåtaganden inte uppfylls
Dokument från debatten
- Fredag den 6 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:70
- Protokoll 2025/26:70 Fredagen den 6 februariProtokoll 2025/26:70 Svar på interpellation 2025/26:275 om kostnader om klimatåtaganden inte uppfylls
Protokoll från debatten
Anf. 15 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Aida Birinxhiku har frågat finansministern vilka analyser ministern har låtit ta fram inom Finansdepartementet av kostnaderna för Sverige i form av köp av utsläppskrediter eller annan kompensation om ESR-åtagandet till 2030 inte uppfylls samt vilka analyser ministern har låtit ta fram inom Finansdepartementet av risken för och storleken på eventuella böter som kan följa av överträdelser av EU-rätten kopplade till att ESR-åtagandet till 2030 inte uppfylls.
Arbetet inom regeringen är fördelat som så att det är jag som ska svara på frågan.
Sverige är, som alla medlemsstater i EU, bundet av ESR-förordningen. Regeringen verkar för att Sverige ska leva upp till sitt åtagande i enlighet med förordningen. Sverige är ett av länderna med tuffast ESR-åtagande till 2030. Det finns kopplingar mellan ESR-förordningen och LULUCF-sektorn som innebär att ett eventuellt underskott eller överskott från LULUCF-förordningens första åtagandeperiod automatiskt täcks av utrymme inom ESR-sektorn.
LULUCF-sektorn har stora inneboende osäkerheter när det gäller både hur framtiden för nettoupptaget utvecklas och hur mätningar och beräkningar görs. Sverige har bland de högsta nettoupptagen av koldioxid i skogsmark i EU.
Under 2010-talet minskade tillväxten i den svenska skogen. Det berodde i stor utsträckning på faktorer som politiken har svårt att påverka, såsom torka och omfattande angrepp av skadedjur som granbarkborre. Nedgången i tillväxt har haft en väsentlig negativ effekt på det redovisade svenska nettoupptaget, inte minst i början av den första åtagandeperioden. Enligt regeringen är det inte rimligt att Sverige belastas eller straffas för en utveckling som i grunden ligger utanför politisk kontroll. Därför har regeringen fört en aktiv och konstruktiv dialog med EU-kommissionen tillsammans med andra medlemsstater, såsom Finland, för att framhålla dessa utmaningar.
Samtidigt finns även positiva tecken. Statistiken för 2024 visar en återhämtning i skogens tillväxt under de senaste åren och därmed ett ökat upptag av koldioxid i skog och mark. Detta kan få betydelse för Sveriges LULUCF-åtagande, men givet osäkerheterna i rapporteringen och de naturliga variationerna inom sektorn är det ännu för tidigt att dra några slutsatser om hur åtagandet inom sektorn kommer att falla ut. Därmed är det i dagsläget väldigt svårt och för tidigt att avgöra hur förutsättningarna för att nå Sveriges klimatåtaganden inom EU ser ut.
Anf. 16 Aida Birinxhiku (S)
Fru talman! Jag tackar klimatministern för svaret. Det här är en interpellation som jag ställde till finansministern, eftersom det handlar om analyser som det rimligen borde ankomma på Finansdepartementet att göra. Finansministern valde att lämna över interpellationen till klimatministern. Jag har egentligen inga synpunkter på vem som levererar svaret, fru talman. Problemet är att mina interpellationsfrågor inte besvaras.
Det jag efterfrågar är alltså vad det kommer att kosta för Sverige om vi missar vårt ESR-åtagande till 2030. Det är en högst berättigad fråga med tanke på att nuvarande regering i den egna budgetpropositionen konstaterar att Sverige kommer att missa sitt ESR-åtagande till 2030. Dessutom visar andra prognoser att elektrifieringstakten går ännu långsammare än tidigare beräknat och att gapet till att nå det här åtagandet är ännu större än vad regeringen tidigare räknat med.
Det här får såklart stora konsekvenser för den globala uppvärmningen och för klimatförändringarna, frågor som vi pratar om alldeles för sällan. Men det handlar också om vår ekonomi, om förlorade arbetstillfällen, utebliven tillväxt och investeringar som inte blir av.
Dessutom handlar det om kostnader som den här regeringen inte verkar vilja prata om, nämligen de kostnader som kan följa av att vi dels behöver köpa överprestationer från andra länder som har gjort jobbet, dels betala EU-böter för att vi inte når vårt åtagande enligt ESR-förordningen. Det är pengar som vi skulle kunna använda till mycket bättre saker, som att öka takten i klimatomställningen.
Fru talman! Det klimatministern framför här om en annan sektor, om LULUCF-sektorn, förstärker egentligen bara mitt argument om behovet av att vidta åtgärder för att kunna minska utsläppen i transportsektorn, vilket den här regeringen inte gör. Tvärtom såg vi under förra året den största utsläppsökningen på 15 år. Därför räcker det inte att regeringen hävdar att man verkar för att Sverige ska leva upp till sitt åtagande enligt ESR-förordningen. Vad ser vi i praktiken? Jo, att planen tycks vara att invänta en utredning, den så kallade Styrmedelsutredningen, vars betänkande ska lämnas först i maj. Det är alldeles för sent för att kunna vidta tillräckliga åtgärder under den här mandatperioden, och det vet ministern mycket väl.
Prognoser är enligt ministern behäftade med osäkerhet, men det ligger så att säga i prognosernas natur. Det är ingen anledning till att inte ta fram dem över huvud taget. Vi ser att andra medlemsländer har gjort just det. Dessutom bidrar regeringens agerande till ökad osäkerhet eftersom man skjuter åtgärder på framtiden och gör oss mer beroende av fossila bränslen.
Fru talman! Ministern avslutade med att säga att det är för tidigt att uttala sig om hur förutsättningarna ser ut. Men regeringen konstaterar som sagt själv att Sverige ser ut att missa ESR-åtagandet till 2030 med nuvarande politik. Då borde ministern rimligen kunna svara på frågan om de statsfinansiella konsekvenserna av att Sverige gör det på grund av den här regeringens politik. Den frågan skulle jag vilja ha ett svar på.
Anf. 17 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Den här interpellationsdebatten blir lite udda givet att det inte går att räkna ut en siffra på ett eventuellt belopp som ska komma efter 2030 i ett hypotetiskt scenario med ett visst utfall, inte minst då klimatutsläpp är väldigt oförutsägbara och det finns stora osäkerheter på grund av att LULUCF-sektorn är inkluderad. Det vill ledamoten använda till sin fördel i den här debatten. Hon påstår att regeringen är ansvarslös som inte har räknat ut en siffra som de facto är omöjlig att räkna ut exakt. Man kan göra generella bedömningar, men de skiftar kraftigt från år till år.
Jag vet inte om ledamoten har gjort något försök på egen hand, bett riksdagens utredningstjänst titta på det eller på annat vis försökt undersöka hur beräkningarna går till. Men hade ledamoten gjort det hade hon nog insett att det här inte är ett försök från regeringen att undanhålla något eller undgå ansvar, utan det är helt enkelt ett faktum att det är svårt att räkna ut en siffra utifrån hypotetiska utsläppssiffror fram till 2030 som ska leda till böter, särskilt som man inte vet detaljerna för hur böterna beräknas utifrån utsläppssiffrorna. Det är väldigt många svåra variabler att ta hänsyn till här. Trots att det finns doktorer i matematik i regeringen är det inte vårt fokus att ägna tid och resurser åt att räkna ut eventuella siffror för eventuella böter, utan regeringen arbetar för att nå de här klimatmålen.
Fru talman! Det är inte regeringens uppfattning att vi kommer att missa klimatmål, utan det vi gör är en bedömning utifrån varje budget: Hur ser läget ut i dag? Hur ser prognoserna ut? Vad är det som saknas för att vi ska lyckas nå klimatmål?
Då är det mer politik för elektrifiering som krävs. Elektrifieringen behöver många saker, inte minst laddinfrastruktur. Där satsar den här regeringen mer än någon tidigare regering. Ett rekordstort antal laddpunkter ställs upp med den här regeringen. Men man behöver i slutändan också el, fossilfri energi. Därför är det den här regeringens största fokus i klimatpolitiken.
Fru talman! Ledamoten far med lögner och påstår att den största utsläppsökningen på decennier skedde förra året. Faktum är att utsläppen minskade förra året, så jag vill gärna att det förs till protokollet att det inte stämmer att utsläppen ökade år 2025.
Även det år under den här mandatperioden då Sveriges utsläpp ökade tillfälligt, nämligen det enskilda året 2024, var Sverige bäst av samtliga EU-länder per capita. Per person hade vi lägst utsläpp i hela EU, och det tycker jag är något som är bra. Det tycker jag är något som man ska ta fasta på.
Jag tycker att den här debatten förtjänar att handla lite mer om faktisk politik, det vill säga hur man löser klimatutmaningen och minskar utsläppen, och lite mindre om hypotetiska scenarier utifrån hypotetiska summor. Ledamotens parti har självt inte något särskilt mycket bättre svar på hur en sådan hypotetisk summa skulle se ut eftersom den är väldigt svår att beräkna. Den bygger på parametrar som vi inte vet.
Anf. 18 Aida Birinxhiku (S)
Fru talman! Det finns mycket att bena ut efter det inlägget, bland annat att ministern verkar påstå att det är omöjligt att göra en sådan analys när vi ser att andra medlemsländer har gjort det.
Dessutom har riksdagens utredningstjänst tittat på vad det här skulle innebära för konsekvenser när det gäller köp av överprestationer. Att det är svårt är en sak, men det är inte en anledning att inte göra den typen av prognoser och dessutom inte vara transparent mot väljarna om vad det kostar för Sverige när den här regeringen missar klimatmålen som ett direkt resultat av regeringens politik.
Fru talman! Nu har vi förvisso haft några debatter i den här kammaren, men jag kan bara konstatera att klimatministern gärna använder sina inlägg till att prata runt frågan, prata om andra partier och prata om saker som hon själv hellre vill prata om, det vill säga allt annat än att ge ett tydligt och rakt svar på interpellantens fråga, vilket någonstans är själva poängen med en interpellationsdebatt.
Min fråga är väldigt enkel, fru talman, och kan besvaras med ett ja eller ett nej. Antingen har regeringen tagit fram analyser av kostnaderna till följd av den här regeringens klimatpolitik, som man då borde redovisa öppet, eller så har regeringen helt enkelt inte gjort det. Då borde man redovisa och vara öppen med det och omgående påbörja det arbetet, precis som andra medlemsländer har gjort.
Fru talman! Om regeringen konstaterar dels att befintliga åtgärder inte är tillräckliga för att nå målet och dels att man inte tänker presentera några nya åtgärder för att nå målet, då finns det ingen plan. Ett plus ett blir två, fru talman. Klimatministern lämnar en springnota till nästa regering och verkar inte ens ha koll på hur stor den kommer att bli. Antingen har man koll på siffrorna, eller så har man inte det. Jag förstår att klimatministern gärna vill prata om andra saker, men det går inte att prata runt siffrorna.
På tal om siffror, fru talman, visade faktiskt Indikator i måndags att det är ytterst få som tycker att det är Romina Pourmokhtari och hennes parti som står för en ambitiös klimatpolitik. Det gäller till och med i de egna leden. Det tycker jag att klimatministern borde ha i åtanke när hon menar att vi socialdemokrater inte har någon politik för det här.
Med vår politik, fru talman, hade vi haft goda förutsättningar att nå ESR-åtagandet till 2030. Vi hade använt dessa fyra år till att faktiskt få fart på elektrifieringen och den svenska biodrivmedelsproduktionen, inte till att bidra till den största utsläppsökningen på 15 år under 2024.
När ministern här säger att utsläppen minskade 2025 vill jag också föra till protokollet att hon jämför just med den rekordstora utsläppsökningen och inte med hur det såg ut när regeringen tillträdde 2022. Nya siffror från SCB visar att utsläppen är 3,1 procent högre jämfört med när regeringen tillträdde 2022.
Jag vill upprepa min fråga, fru talman. Det finns andra länder som har gjort det, och riksdagens utredningstjänst har tittat på det. Varför kan klimatministern inte vara transparent? Regeringen konstaterar själv att vi inte kommer att nå målen till 2030. Hur kan man då inte ha någon koll på de statsfinansiella konsekvenserna av att Sverige på grund av regeringens klimatpolitik inte gör det?
Anf. 19 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Jag noterar att ledamoten väljer att ignorera det faktum att jag sa att hon nyss for med osanning när hon sa att Sveriges utsläpp förra året ökade mer än på flera decennier. Det är felaktigt. Hon valde då att omedelbart korrigera och uttala sig på ett annat sätt i sitt andra anförande, i stället för att bemöta det faktum att hon hade sagt något som inte stämmer och att det var fel.
Det blir också lite svårt att begripa vad ledamoten menar när hon pratar om att man har räknat på konsekvenser av köp av överprestationer. Ledamoten får gärna förtydliga vad det är hon hänvisar till som RUT har tittat på. Köp av överprestationer är inte samma sak som en bedömning av kostnader för eventuellt icke uppfyllda klimatmål.
Det är såklart väldigt tacksamt för oppositionen att i denna interpellationsdebatt diskutera analyser av eventuella böter efter 2030. Faktum är dock att Sverige fortfarande har kapacitet att klara av landets klimatmål, trots att vi har de tuffaste klimatmålen i hela Europeiska unionen.
Det finns ett fåtal länder som har samma höga målnivå som oss. De länderna har en fossil uppvärmningssektor, och Sveriges uppvärmningssektor är i stor utsträckning redan ren. Det gör att vi verkligen har en unik situation bland samtliga EU-länder i att vi redan har de lägsta utsläppen per person men samtidigt en förväntan på att minska våra utsläpp allra mest.
Detta är inte minst någonting som ledamotens parti självt har förhandlat fram åt Sverige. Man menar ju att man med sitt eget partis politik når mål och att allting är frid och fröjd, men man väljer att inte påpeka att man för att göra det här planerar att kraftigt öka reduktionsplikten på diesel till en nästan dubbelt så hög nivå som i dag.
Det vore väldigt intressant att höra om ledamoten kan svara på om det blir dyrare bränsle vid ett maktskifte eller hur mycket dyrare det blir vid pump vid ett maktskifte. Detta har dock varenda socialdemokrat som jag har frågat det senaste året tvärvägrat att svara på. Det vore ett unikt tillfälle om ledamoten faktiskt kunde svara för sitt partis politik i stället för att leda väljarna på villovägar. Hon ignorerar frågor om vad konsekvenserna skulle bli av partiets förda klimatpolitik och hur den påverkar svenska folkets inställning inte minst till klimatfrågor och deras syn på sin egen hushållsekonomi. Att stå här och reflektera kring möjligen uppfyllda klimatmål är så oerhört tacksamt.
Vi behöver ju verkligen arbeta för att nå klimatmålen, och regeringens sätt att hantera den utmaning som Sverige står inför är som sagt att satsa på elektrifieringen. Den här regeringen satsar mer än de rödgröna på att bygga ut laddinfrastrukturen.
Just infrastrukturen för elektrifiering är någonting vi menar är statens ansvar och som staten behöver ta ett kliv framåt kring. Vi arbetar också väldigt aktivt med att bygga ut det svenska kraftsystemet så att det faktiskt finns ren el både för vår transportsektor och för vår industri.
Det är mycket positivt att ledamotens parti nu föreslår precis samma summor som regeringen gör för exempelvis finansiering av kärnkraft. Det är ett väldigt välkommet besked, inte minst för den svenska industrins omställning.
Det är som sagt för tidigt att göra analyser av vad eventuella böter skulle kosta. Jag ser fram emot att höra ledamotens resonemang om konsekvenser av köp av överprestationer, så att jag förstår lite hur hon resonerar.
Anf. 20 Aida Birinxhiku (S)
Fru talman! Det är väldigt intressant att se att ministern tycker att jag borde göra det här jobbet i stället. Ministern pratar om att vi socialdemokrater ska vara transparenta med konsekvenserna av vår politik, när ministern först säger att Sverige inte ser ut att nå vårt ESR-åtagande till 2030 och sedan inte ens har koll på vilka kostnader detta kommer att innebära för svensk del.
Jag noterar att jag inte kommer att få svar på mina frågor i dag, fru talman. Jag noterar också att ministern alltid är frustrerad över berättigad kritik från oppositionen men aldrig över missade klimatmål. Det är så det brukar låta.
Fru talman! Jag vill också svara på frågan, och jag ska ge ett väldigt kort och enkelt svar: Nej, vi socialdemokrater har inget förslag om att höja drivmedelsskatten.
Jag vill också svara på frågan om de verkliga kostnaderna för regeringens politik. Vi får ju inte något svar från vare sig finansministern eller klimatministern. Det vi däremot har fått är en springnota till nästa regering, och klimatministern har inte ens koll på hur stor den kommer att bli.
Jag tycker att klimatministern borde ställa sig frågan om skattebetalarnas pengar ska gå till att köpa överprestationer från andra medlemsländer och till att betala EU-böter eller om de ska gå till satsningar här för att öka takten i omställningen, skapa nya jobb och stärka vårt välstånd. Det är verkligen satsningar som behövs när vi ser hur den här regeringens mandatperiod har sett ut.
Fru talman! Klimatministern kan alltid hoppas att det inte blir ett regeringsskifte, men förtroendet för den här regeringen och inte minst för klimatministerns eget parti indikerar något helt annat. Inte ens Liberalerna verkar tro på den liberala ministerns klimatpolitik, och kanske är det därför klimatministern verkar lägga så mycket tid på oss socialdemokrater och vad vi kommer att säga eller inte säga i våra kommande regeringsförhandlingar. Det om något, fru talman, visar att ingen verkar tro på den här regeringens klimatpolitik – inte ens klimatministern själv.
(Applåder)
Anf. 21 Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Nu när jag hört ledamoten resonera kring konsekvenser av köp av överprestationer inser jag att hon inte verkar begripa skillnaden mellan böter vid eventuellt icke uppfyllda klimatmål och köp av överprestationer från andra medlemsländer. Ledamoten påstod i sitt andra anförande att hon har siffror som hon har tittat på, och hon kritiserar regeringen för att vi inte har siffror. Det hon de facto har tittat på är dock helt andra siffror än dem hon ställer frågor till mig om i sin interpellation.
Det är kanske ett tecken på okunnighet som spiller över i klimatpolitiken när ledamoten i fråga också står här och säger att Socialdemokraterna inte vill öka några drivmedelsskatter. Nej, men ni vill som sagt däremot ha en kraftigt ökad reduktionsplikt, vilket var det jag sa. Ni vill snudd på dubblera reduktionsplikten på diesel. Ni vill ha den på 19,3, och vi har den på 10.
Detta skulle få konsekvenser för svenska hushåll när de tankar – konsekvenser som ledamoten vägrar att ta ansvar för och vägrar att stå för här i kammaren. Hade det i stället varit en annan socialdemokratisk ledamot som stått här och debatterat mot finansministern eller energiministern hade man säkerligen pratat om att man absolut inte vill höja priserna vid pump.
På detta vis försöker man vilseleda väljarna och påstå att man kan nå klimatmål utan att det får några konsekvenser i plånboken. Det är oseriöst.
Det är synd att man inte väljer att begripa det man ställer frågor om i interpellationsdebatter. Det interpellationsdebatten de facto handlar om, det vill säga hypotetiska böter i de fall då klimatåtaganden inte uppfylls, är som sagt helt osäkra parametrar att utgå från när man ska räkna fram sådana belopp eftersom de inte existerar.
Regeringen arbetar vidare med elektrifieringen, och vi får helt enkelt se hur väljarna röstar på valdagen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.