Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kostnader för jaktarrende under svinpestrestriktioner

Interpellation 2025/26:222 av Åsa Eriksson (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2025-12-09
Överlämnad
2025-12-10
Anmäld
2025-12-11
Sista svarsdatum
2026-01-13
Svarsdatum
2026-01-22
Besvarad
2026-01-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Kostnader för jaktarrende under svinpestrestriktioner (pdf, 88 KB)

Interpellationen

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

 

Många av de jägare som gjorde stora insatser för att hindra spridningen av afrikansk svinpest i norra Västmanland häromåret har inte fått någon ersättning för den uteblivna jakten de betalat för. Flera jaktlag har ansökt om ekonomisk kompensation för en del av de jaktarrenden de betalat under den tid som jakt var förbjuden. Att jägarna som ställde upp och under flera veckor genomsökte det drabbade området var avgörande för att utbrottet av afrikansk svinpest stoppades har slagits fast av forskare. Ändå lämnas de nu utan ersättning för kostnader de haft och jakt som uteblivit. 

Jordbruksverket har avslagit ansökningarna med hänvisning till epizootilagen. 

När landsbygdsministern besökte det smittade området sa han att regeringen skulle ta ansvar om myndigheterna misslyckades. 

Jag vill därför fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:

 

Kommer ministern att agera för att det införs en möjlighet för jaktlag att få ersättning för kostnader för utebliven jakt, exempelvis under svinpestrestriktioner?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2025/26:222, Kostnader för jaktarrende under svinpestrestriktioner

Interpellationsdebatt 2025/26:222

Webb-tv: Kostnader för jaktarrende under svinpestrestriktioner

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Peter Kullgren (KD)
Anf. 122 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig om jag kommer att agera för att det införs en möjlighet för jaktlag att få ersättning för kostnader för utebliven jakt, exempelvis under svinpestrestriktioner.

Afrikansk svinpest konstaterades för första gången någonsin i Sverige 2023. Tack vare snabba och effektiva insatser, inte minst av jägare, kunde Sverige friförklaras från smittan efter ett år, vilket är rekordkort tid i ett internationellt perspektiv.

Regler för hur smittsamma djursjukdomar ska övervakas och bekämpas finns bland annat i epizootilagen (1999:657). Det finns även EU-bestämmelser på djurhälsoområdet som innebär skyldigheter för Statens jordbruksverk att besluta om åtgärder och restriktioner för att bekämpa allvarliga djursjukdomar som till exempel afrikansk svinpest.

Det kan vara åtgärder såsom avlivning och sanering på de drabbade djuranläggningarna samt restriktioner i närområdet inklusive jaktförbud och avspärrning av skogsområden om smittan även drabbar vilda djur. Det kan innebära konsekvenser för de företag och privatpersoner som berörs, och därför finns också bestämmelser om ersättning i epizootilagen.

I syfte att ge djurägare incitament att anmäla misstänkta sjukdomsfall samt följa myndigheters råd vid bekämpning betalar staten till exempel ut ersättning till djurägare för kostnader som uppkommit på grund av beslut från Jordbruksverket. Den som anser sig ha drabbats av kostnader eller förluster till följd av Jordbruksverkets beslut har möjlighet att ansöka om ersättning. Jordbruksverket ska pröva ersättningsanspråken, och den som är missnöjd med Jordbruksverkets beslut har också möjlighet att överklaga besluten till förvaltningsdomstol.

Enligt Jordbruksverkets beslut, som inte har ändrats av förvaltningsdomstol i de fall som överklagats, har bedömningen gjorts att inget av de jaktlag eller andra aktörer som har ansökt om ersättning för kostnader eller förluster kopplade till utebliven jakt i samband med restriktionerna vid det aktuella svinpestutbrottet har haft rätt till ersättning enligt epizootilagen.

Sverige har lång erfarenhet av förebyggande arbete med djurhälsa och smittskydd, som är grunden för att förhindra uppkomst och spridning av sjukdomar mellan djur och människor. Under senare år har också stort arbete lagts ned på beredskapen att snabbt kunna bekämpa ett utbrott. Jägarkåren har bjudits in till seminarier och övningar i att bekämpa afrikansk svinpest tillsammans med berörda myndigheter och djurorganisationer.

Vid dessa tillfällen har det tydligt framkommit att jägarna har en avgörande roll i bekämpandet av vildsvin som sprider smitta. Det har även framgått att annan aktivitet i skogen kommer att behöva begränsas en period för att hindra smittspridning, så för jägarkåren har den stoppade jakten inte kommit som en överraskning.

Jag är glad över att jägarna var redo och snabbt kunde bidra vid bekämpandet av smittan under utbrottet av afrikansk svinpest. Det var något som de bland annat fick mycket beröm för i dåvarande Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps utvärdering av den aktörsgemensamma hanteringen av utbrottet.

Åsa Eriksson (S)
Anf. 123 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Bakgrunden till min interpellation är en ganska lång artikel i tidskriften Svensk Jakt i december förra året, där man redogör för det uppkomna fallet. Jaktlagen i Fagersta och Norberg, som precis som landsbygdsministern redogjorde för, ryckte ut i stort sett mangrant. De tog ledigt från jobbet, tog semester och gick timme ut och timme in genom snårig skog i alla typer av väder för att leta efter kadaver och hitta fler svin för att stoppa svinpesten. De gjorde det rekordsnabbt, precis som landsbygdsministern säger.

Ministern var själv på besök i Fagersta, vilket uppskattades. Enligt tidskriften sa ministern att om myndigheterna skulle misslyckas med att ersätta dem som hade hjälpt till med att stoppa smittan skulle regeringen ta ansvar. Det ser vi tyvärr ingenting av nu, herr talman.

Jag har själv pratat med Lennart Skansfors, som leder Persbo jaktlag och som artikeln handlade om, för att förstå deras kritik bättre. Han berättade att de är 13 personer i laget – 13 vanliga människor, boende huvudsakligen i Fagersta och Norberg, som ställde upp när samhället kallade. Han sa att några av dem har lagt så mycket som 500 timmar på att genomsöka skog och leta smittade svin.

”Vi gjorde det för att samhället bad oss om det. Men regeringen struntar i oss nu när det är över”, sa han. ”Pengarna i sig har inte så stor betydelse, utan det är känslan som är det värsta – att vi blev utnyttjade.”

Herr talman! Det här är starka ord, men de kommer ur en väldigt konkret verklighet. Jakten är många av jägarnas huvudsakliga intresse, och det är en livsstil som de förbjöds att utöva under restriktionerna. Marker stängdes. Arrendena var förstås redan betalade. När jägarna sedan vände sig till Jordbruksverket för att få ersättning för arrendet fick de nej med hänvisning till att arrendet redan var betalt. Ja, jaktarrenden betalas vanligen årsvis, och det var ingen som visste att det skulle bli svinpest och restriktioner.

Jag tycker att regeringen gömmer sig bakom myndigheten och låter myndigheten ta smällen. Myndigheten måste givetvis följa lagstiftningen. Jag säger ingenting annat. Men om myndigheten inte kan bevilja ersättning för att arrendet var betalt innan svinpesten upptäcktes måste väl regeringen kunna rycka in och göra någonting åt det här?

Det som händer annars är att dessa jägare, och en massa andra, känner sig lurade. Det skickar även en signal till hela samhället att nästa gång det blir en kris, kanske ett svinpestutbrott någon annanstans i Sverige, kommer jägare och frivilliga att fundera på om de verkligen ska lägga ned en massa tid, ta ledigt från jobbet och ställa upp för samhället om de när det är över kommer att känna sig utnyttjade och inte ha fått betalt för sina kostnader för något de inte har haft någon glädje av.

Herr talman! Min fråga till statsrådet är därför: Kommer regeringen att ta ansvar och kompensera dessa jägare så att de kan känna att de har fått uppskattning?

Peter Kullgren (KD)
Anf. 124 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

Herr talman! Jag blir lite beklämd av det sätt som ledamoten beskriver situationen på, och jag tycker att ledamoten spär på en oro och målar upp en bild som inte stämmer. Ledamoten blandar och ger när det gäller ersättningen. Menar ledamoten att de jägare som de facto var ute och arbetade inte fick någon ersättning över huvud taget, att de inte fick betalt för det arbete de utförde? Det tror jag inte. Ledamoten pratar om detta i samma andetag som hon pratar om jaktarrenden, och jag tycker att det är lite väl fräckt och målar upp en bild som faktiskt inte stämmer.

Min bild är att de jägare som var ute och aktivt arbetade under restriktionstiden fick den ersättning vi pratade om. Det säger jag också i den artikel som ledamoten hänvisar till. Men om man inte klarar av att ersätta jägarna för det arbete de gör ska vi titta på det.

Epizootilagen är ganska tydlig med att den som är direkt drabbad har rätt till ersättning. I många fall tolkas det som att man äger något – att man behöver avliva ett djur, att man inte får bruka sin mark eller att ens skörd inte kan tas om hand. Vi hade också ganska komplicerade diskussioner om vem som skulle söka ersättning för beställda skogsmaskiner som inte fick användas. Var det ägaren till skogsmaskinen eller markägaren? Allt detta är snårig juridik och något som Jordbruksverket har ansvar att bedöma och som domstolar ytterst prövar.

I de fall med jaktarrenden som jag har sett har det inte hänvisats till något av det som ledamoten pratar om här i kammaren. En fråga tillbaka är därför: Har ledamoten läst de underlag som finns från Jordbruksverket om varför det enligt epizootilagen inte har funnits skäl att betala ut ersättning?

Herr talman! Jag vill också fråga om ledamoten i sina samtal med jaktlagen har uppmanat något av dem att överklaga beslutet så att det prövas. Eller har hon bara sett en politisk möjlighet att ge en bild av att regeringen är sämre än vad den de facto är? Det må vara hänt, men det skulle vara intressant att veta. Det är ju genom ett överklagande vi får prövat om Jordbruksverkets bedömning var rätt.

Jag har också läst artiklar i Svensk Jakt, och i dem har man varit ganska tydlig med att du ska ha en diskussion med den du arrenderar jaktmarken av. Man har också uppmanat markägare att söka ersättning. Det har också beskrivits hur avtalen ska vara utformade för att man ska få ersättning enligt epizootilagen.

Jag tycker att det är lite ofint att blanda ihop dessa saker och få det att låta som att de jägare som var ute och letade vildsvinskadaver och avlivade vildsvin i det drabbade området inte skulle ha fått ersättning när de tog ledigt från arbetet, för det stämmer de facto inte.

Åsa Eriksson (S)
Anf. 125 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Det är bara Peter Kullgren som blandar ihop detta. Jag har bara pratat om jaktarrende, och det är rubriken på interpellationen. Det är dessa pengar jaktlagen inte har fått, och det är de besvikna över. De känner sig utnyttjade. De ställde upp och fixade men kunde inte jaga över huvud taget för att det var restriktioner, och nu när de kan jaga finns det inga svin. De tycker att de borde få ersättning för de jaktarrenden de betalade för men inte kunde använda. Det är detta artikeln och min interpellation handlar om.

Jag kan inte tolka Peter Kullgrens svar på något annat sätt än att han tycker att detta är bra. Det är signalen till alla Sveriges jägare och alla andra som funderar på att ställa upp när samhället kallar. Så här blev det.

Regeringen tänker uppenbarligen inte göra något åt detta. Det tycker jag är synd, och jag tror att alla jägare i Persbo jaktlag också tycker att det är väldigt synd och tråkigt. Det skickar inga bra signaler till andra som funderar på att ställa upp i framtiden.

Signalen från regeringen är tydlig, och jag beklagar det men noterar det.

Peter Kullgren (KD)
Anf. 126 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

Herr talman! Det är bra att det som sägs i kammaren spelas in. Ledamoten pratar om att man inte fick en krona för att ta ledigt från jobbet för att leta efter kadaver och avliva vildsvin. Men det är rent oärligt att stå i Sveriges riksdag och säga så. Vi kan ha hårda politiska debatter, men som riksdagsledamot har man ett ansvar att skilja på sanning och lögn – och detta är lögn. Det finns på band, så det är bara att lyssna om man gick ifrån talmanuset. Jag tror inte att det bara är jag som uppfattar att Åsa Eriksson står i riksdagens talarstol och säger att de inte fick betalt när de tog ledigt från arbetet och gjorde en central och viktig samhällsinsats. Men det är inte sant, för det fick de.

Jag negligerar inte problemen, och jag tycker synd om de jägare som hamnar i juridiskt trassel och hårklyveri kring vem som är direkt och indirekt berörd. Men det ligger inte på mig att sätta mig över rättsprocesser i detta land.

Jag anser att epizootilagen är ganska tydlig. Den som är direkt drabbad och har lidit ekonomisk skada av ett beslut som är fattat av staten har enligt epizootilagen rätt till ersättning. Det är Jordbruksverket som hanterar dessa ärenden, och är man inte nöjd med verkets beslut har man alla möjligheter att överklaga det.

Jag upprepar min fråga: Hur många av de oroade jägarna har Åsa Eriksson uppmanat att överpröva det beslut de inte är nöjda med? Eller har ledamoten bara riktat kängan mot regeringen för att plocka billiga politiska poäng?

Åsa Eriksson (S)
Anf. 127 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Det är tur att det finns en inspelning. Jag uppmanar landsbygdsministern att lyssna på den, för då kommer han nog att ångra en del av de anklagelser han just har levererat.

Denna debatt handlar bara om jaktarrenden. Landsbygdsministern och jag har tidigare debatterat svinpesten, och då var det företag som inte fick den ersättning de hade krävt. Då liksom nu argumenterar Peter Kullgren som att epizootilagen är den enda lagstiftningen i Sverige, men det finns andra möjligheter om regeringen skulle vilja.

Jag har aldrig påstått att statsrådet ska överpröva myndigheternas tolkning av lagstiftningen. Myndigheterna gör sitt jobb och tolkar lagstiftningen så som den ser ut. Men det finns andra möjligheter om man vill. Det är dock tydligt att denna regering inte vill ge ersättning till de jägare som har betalat för ett jaktarrende de inte kunde använda för att staten belade markerna med restriktioner. Det är detta debatten handlar om.

Känslan att ha blivit utnyttjad kommer att sända en signal till resten av Sverige, och det är detta jag och Socialdemokraterna är rädda för.

Svaret är tydligt: Regeringen kommer inte att agera. Jag kan bara beklaga det.

Peter Kullgren (KD)
Anf. 128 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

Herr talman! Landsbygdsministern kan läsa – jag ser vad interpellationen handlar om. Det jag reagerade starkt emot var när interpellanten i det talade ordet tog upp jägare som är ute och gör stora insatser men som inte får betalt för det. Det finns som sagt på inspelningen.

Jag beklagar att jägare inte har kunnat utnyttja jaktarrende som de har betalat för, att de inte har fått ersättning och att de inte har kunnat göra upp med dem som de arrenderat mark av och betalat till. Det hade varit en fungerande process.

Jag har försökt sätta mig in i fallen för att få en bakgrund. I de olika beslut som fattats ser man argumentationen och varför verket har ansett att jägare inte är berättigade till ersättning enligt epizootilagen. Men, återigen: Om man inte är nöjd med beslutet bör man få det prövat av högre instans. Det har man all möjlighet till om man inte är nöjd.

Jag har mycket tydligt berömt jägarnas insatser i Sverige och Europa. När andra länder drabbats av den här hemska djursjukdomen har de vänt sig till Sverige för att fråga hur vi kunde agera så snabbt som vi gjorde. Mitt svar har alltid varit att det beror på att vi har en oerhört dedikerad jägarkår som ställde upp utan att tveka och utan att veta om de skulle få ersättning för det arbete de utförde. De tog semester eller ledigt från sitt arbete och förlorade inkomst utan att de i agerandets stund hade någon given garanti.

Därför var det viktigt för mig att konstatera i artikeln att vi måste lösa det här, så att ingen behöver lida ekonomisk skada när de är ute i skogen och letar efter vildsvin som dött av svinpest.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.