konstnärers pensionsvillkor

Interpellation 2002/03:365 av Lindgren, Anna (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-05-12
Inlämnad: 2003-05-12
Besvarad: 2003-05-26
Sista svarsdatum: 2003-05-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 maj
Interpellation 2002/03:365
av Anna Lindgren (m) till kulturminister Marita Ulvskog om konstnärers pensionsvillkor

Den 4 december 2002 besvarade kulturminister Marita Ulvskog en fråga 2002/03:205 av Lena Adelsohn Liljeroth om nya pensionsvillkor för dansare och sångare inom de statsstödda teater-, dans- och musikinstitutionerna.

Av svaret framgick att en översyn av tjänstepensionsbestämmelserna pågick i Regeringskansliet, bland annat med hänsyn till de nya bestämmelserna i LAS. Arbetet sades föras i fortlöpande samråd med parterna på teaterområdet. I svaret förutskickas att de ekonomiska effekterna av ett nytt avtal kommer att beaktas i kommande budgetarbete.

Strax efter att detta besked givits i riksdagen presenterades parterna av Regeringskansliet en ny förordning, vars innehåll inte skulle tillgodose något av parternas krav och inte omhänderta några av de problem som parterna fört fram. Tvärtom skulle nya svåröverblickbara problem skapas som ytterligare skulle försvåra och fördröja arbetet med att få till stånd ett bra och hållbart pensionssystem. Parterna protesterade och föreslog att det då vore bättre att låta de gamla reglerna gälla tills man hittade ekonomiskt utrymme för reformen. Trots protesterna beslutade regeringen den 6 februari i år om en ny PISA-förordning med retroaktiv verkan från den 1 januari 2001.

Den nya förordningen innebär att staten frånträder ett kulturpolitiskt åtagande @ nämligen att tillse att de anställda vid de samhällsägda scenerna får rimliga pensionsvillkor. Staten kommer nu endast att ta ansvar för de anställdas pensionsnivå före 65 års ålder. Pensionsnivån efter 65 år lämnar man successivt därhän.

Från årsskiftet har alla anställda lagenlig rätt att stanna i sin anställning till 67 års ålder. De ofördelaktiga pensionsvillkoren medför att bland andra dansare och sångare med en osäker alternativ verksamhet kan se sig tvingade att stanna i sin anställning av rent ekonomiska skäl. Detta gör att institutionerna inte kan bedriva verksamhet på den konstnärliga nivå som publik och anslagsgivare har rätt att kräva.

Teatrarnas riksförbund, Teaterförbundet och Sveriges yrkesmusikerförbund har inför vårpropositionen framfört följande önskemål:

1. I PISA-förordningen införs garantiregler som motverkar att de anställda riskerar en sänkning av sin allmänna pension från 65 år. De kostnader som en sådan garanti kan medföra belastar statsbudgeten först om 24 respektive 13 år när dagens 41-åriga dansare respektive 52-åriga sångare fyller 65 år.

2. Regler som stimulerar och underlättar yrkesväxling införs i PISA-förordningen.

3. Teater-, musik- och dansinstitutionerna ges ekonomiska förutsättningar att införa det nya statliga pensionsavtalet PA-03 i sin helhet (inklusive KÅPAN) för de anställda. Det handlar om en kostnad motsvarande 2 % av lönesumman.

Med anledning av det ovan nämnda vill jag fråga kulturminister Marita Ulvskog:

Vilka åtgärder kommer kulturministern att vidta för att i det kommande budgetarbetet tillgodose konstnärernas önskemål?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:365

Webb-tv: konstnärers pensionsvillkor

Protokoll från debatten

Marita Ulvskog (S)

Anf. 14 Marita Ulvskog (S)

Fru talman! Jag tror att det finns många viktiga inslag förutom utbildning - självfallet lärlingssystem. Där har Stiftelsen Hantverk & Utbildning i Leksand en viktig roll att spela eftersom det är den som har i uppdrag att utfärda mästarbreven. Jag tror att den verksamheten och liknande skulle kunna utvecklas. Sedan är det viktigt att våra kulturinstitutioner har möjlighet att fortsätta att vara stora beställare av hantverk. När Stockholms Hantverksförening för en tid sedan hade en större satsning där man visade sitt arbete vid en aktivitet på Nordiska museet framgick det väldigt tydligt att de stora centrala i huvudsak statliga men också andra stora kulturinstitutioner betyder väldigt mycket för att de som ägnar sig åt hantverk i dag faktiskt ska kunna överleva själva och också ta emot lärlingar. Det är alltså viktigt att vi har kraftfullt statligt fi- nansierade kulturinstitutioner för att de också ska kunna hålla i gång hantverkarna och hantverksyrkena. Att intresset finns bland unga människor och också bland äldre att utveckla hantverket vet vi. Vi har också använt den förkättrade kretsloppsmiljarden till att se till att den här delen av yrkeslivet, alltså hant- verken, har fått ökade resurser. Vi har också använt den förkättrade Östersjömiljarden till att utveckla hantverksyrken. Så både olika typer av projekt, men framför allt en stadig finansiering år efter år när det gäller den statliga kultursektorn, tror jag är avgörande för en del av dessa yrken, och naturligtvis det som vi som privatpersoner väljer att intressera oss för och få ökad kunskap om via bygghyttor och andra typer av byggnadsvårdande folkbildningsverksamheter.

Anna Lindgren (M)

Anf. 15 Anna Lindgren (M)

Fru talman! Berit Jóhannesson har frågat vad jag avser att göra för att verka för ett omedelbart morato- rium vad avser klusterbomber inom EU, i FN och i övriga internationella forum där Sverige är represen- terat. Berit Jóhannesson har vidare frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att arbetet med vapenkon- ventionen CCW ska påskyndas. Som Berit Jóhannesson nämner i frågan pågår nu internationella förhandlingar om ett nytt protokoll till 1980 års vapenkonvention om så kallade explosiva lämningar av krig bland annat från klusterbomber. Sverige deltar aktivt i förhandlingarna, i form av både konstruktiva textförslag och konsultationer med andra länder, för att ett nytt protokoll ska antas så snart som möjligt. Samtidigt är det viktigt att förhandlingarna resulterar i ett protokoll som verkligen får betydelse för civilbefolkningen i drabbade länder. Sverige före- språkar att protokollet, vars syfte är att minimera de humanitära konsekvenserna av oexploderad ammuni- tion, även måste omfatta förebyggande regler. Det är ju framför allt genom olika förebyggande åtgärder som stora mängder av oexploderad ammunition kan undvikas i framtiden. Ett led i dessa ansträngningar är att öka kvaliteten på och tillförlitligheten hos de va- pen och ammunitionstyper, inklusive klusterbomber, som används så att dessa vapen inte riskerar att ex- plodera i efterhand. För svensk del är det också viktigt att protokollet bland annat omfattar tydligt ansvar för olika åtgärder efter ett krig såsom att röja oexploderad ammunition samt att varna och utbilda civilbefolkningen om faran som dessa lämningar utgör. Vi verkar också för att protokollet ska innehålla uppmaningar till stater att bistå drabbade länder i att ta hand om människor som fallit offer för explosiva lämningar. Klusterbomber är i sig inte förbjudna enligt folk- rätten, men de omfattas givetvis av humanitärrättsliga regler för hur vapen får användas under en väpnad konflikt. Endast militära mål får anfallas. Alla tänk- bara försiktighetsåtgärder måste vidtas för att skydda civilbefolkningen, civila och civil egendom. Huma- nitärrättsliga regler bör enligt svensk uppfattning återspeglas i protokollet om explosiva lämningar av krig. Sverige verkar aktivt för att åstadkomma detta. Vi har presenterat förslag och arbetspapper i för- handlingarna, och vi kommer även fortsättningsvis att engagera oss i denna fråga. Sverige har traditionellt haft ett starkt engage- mang för att stärka 1980 års vapenkonvention och för att reglera de vapen som anses vara särskilt skade- bringande och ha indiskriminerande effekter. Nu har vi möjligheten att ytterligare stärka denna konvention i syfte att minska det humanitära lidande som bland annat klusterbomber orsakar för civila. Utöver att verka för internationella regleringar om explosiva lämningar av krig ger Sverige varje år om- fattande stöd till humanitär minröjning vilket också omfattar stöd till röjning av ammunition som inte har exploderat. Exempelvis bistår Sverige, genom Rädd- ningsverket, FN i arbetet med röjning av minor, ode- tonerade bomber och ammunition efter konflikten i Irak. Under 2002 uppgick det svenska stödet till hu- manitär min- och ammunitionsröjning till drygt 70 miljoner kronor.

Marita Ulvskog (S)

Anf. 16 Marita Ulvskog (S)

Fru talman! Jag vill tacka Anna Lindh för svaret på min interpellation. Det har gått en tid sedan den ställdes - den 4 april - men jag tycker att svaret är ganska bra. Klusterbomber har använts länge och i många krig. Klusterbomber sprider död och förödelse långt efter det att ett krig är avslutat. USA använder regel- bundet, rutinmässigt, klusterbomber. Men kluster- bomber finns också i många andra länders militära arsenaler. Sedan förra Irakkriget, 1991, har minst 4 000 ira- kier dött eller skadats av kvarvarande klusterbomber. Men det är inte bara i Irak som sådana här farliga rester finns. Från Afghanistan kommer många rapp- orter. Lennart Gunnarsson, som är svensk bombexpert och som nu arbetar i Kosovo, säger att varje år dör människor till följd av bomber och att man varje månad hittar nya bomber trots att det är ganska länge sedan det kriget avslutades. Om bomberna inte exploderar i nedslagsögon- blicket kan de i mjuk mark sjunka ned under jordytan utan att detonera. Sedan kan de på grund av erosion krypa upp ur jorden en lång tid efter kriget. Lennart Gunnarsson uppskattar att 6-40 % av klusterbomber- na blir blindgångare. Enligt de senaste siffrorna från USA blir 16 % av fällda klusterbomber blindgångare. Steve Goose, chef för Human Rights Watch, säger att en artilleripjäs kan avfyra tolv raketer med totalt 7 728 små enheter i en enda salva. Om 16 % finns kvar betyder det 1 200 blindgångare i en enda salva. Enligt Internationella rödakorskommitténs kontor i Basra har 50 personer dödats eller skadats av klus- terbomber sedan britterna tog över staden - detta enligt ett TT-telegram. Vad de här klusterbomberna ställer till med är väl känt och väl dokumenterat. I dag finns det ingenting som reglerar detta. Klusterbomberna är till och med farligare än antipersonella minor eftersom de dödar i större utsträckning. Detta är verkligheten och även bakgrunden till min interpellation. De här ohyggliga vapnen måste förbjudas. Anna Lindh säger att klusterbomber inte är för- bjudna enligt folkrätten men att det finns humanitär- rättsliga regler. I Haagkonventionen, som antogs så tidigt som år 1907, står det faktiskt att projektiler eller ämnen som är ägnade att förorsaka onödigt lidande är förbjudna. De är alltså egentligen förbjudna. Problemet med klusterbomberna är att de inte kan kontrolleras. Ponera att man skulle ha fällt kluster- bomber bara mot militärt mål. Efter bombningen mot detta militära mål sprider de här små projektilerna sig långt utanför målet och under en lång tid efter det att själva kriget är över. Anna Lindh har i sitt svar inte besvarat min kon- kreta fråga angående ett moratorium så jag vill upp- repa min fråga: Vad avser Anna Lindh att göra för att få till stånd ett moratorium i både EU och FN?

Anna Lindgren (M)

Anf. 17 Anna Lindgren (M)

Fru talman! Vi kan se att det finns väldigt stora risker med klusterbomber. De innebär ofta, precis som Berit Jóhannesson säger, väldigt stora risker för civilbefolkningen. Därför är det avgörande att vi lyckas reglera dem. Vi tror, tyvärr, att det är en oframkomlig väg att säga att vi ska ha ett moratorium. Däremot tror vi, eftersom det nu pågår förhandlingar om det tidigare vapenprotokollet, att det ska finnas möjligheter att försöka få en mycket starkare reglering av vilken typ av vapen som används och hur dessa ska utformas för att inte orsaka sådana här stora risker för civilbefolk- ningen. Som exempel kan tas detta med vikten av att klusterbomberna förstörs så snart som möjligt så att de inte ligger kvar i marken en längre tid. Sett till möjligheterna vet vi att det för vissa vapentyper handlar om att de förstörs inom en timme, vilket väsentligt minskar riskerna för civilbefolkningen. Det handlar också om hur många delar som finns i klus- terbomberna för att minska riskerna för skador på civilbefolkningen. Genom den här typen av reglering tror vi att det är lättare att få till stånd en internationell överenskom- melse som faktiskt kan minska lidandet för civilbe- folkningen. Sedan är det en annan sak att allra bästa sättet att minska lidandet för civilbefolkningen är att se till att det över huvud taget inte blir krig där klusterbomber kommer till användning.

Marita Ulvskog (S)

Anf. 18 Marita Ulvskog (S)

Fru talman! Naturligtvis är det viktigaste att över huvud taget undvika krig. Där är vi väldigt överens. Den konvention om särskilt inhumana vapen som 1980 antogs av FN:s generalförsamling trädde i kraft 1983. I flera år har diskussioner mer eller mindre aktivt förts om att just inkludera klusterbomber i den här konventionen. Det har bildats en expertgrupp, och denna expertgrupp har lagt fram ett förslag. Jag är väldigt intresserad av att höra om Anna Lindh vet vad det är för ett förslag som den här expertgruppen har lagt fram. Jag skulle också vilja fråga hur långt man har kommit i de här förhandlingarna och om det går att se ett slut på dem - att det finns en möjlighet att inom kort se ett slut på detta så att vi kan förbjuda det. Vidare skulle jag vilja kommentera detta med ett moratorium. Ett sådant skulle nämligen ge mycket tydliga signaler om att världssamfundet inte accepte- rar den här typen av bomber, vilket också betyder en signal om att man jobbar vidare med det som Anna Lindh tar upp - att det blir säkrare - och att man över huvud taget tar bort sådana här saker ur sina arsena- ler. Jag tror att det är oerhört väsentligt att vi ger sådana signaler.

Anna Lindgren (M)

Anf. 19 Anna Lindgren (M)

Fru talman! Vårt hopp är att vi ska kunna ha ett färdigförhandlat avtal till november i år - att det är klart för att antas då. Om vi klarar det visar sig vid nästa stora möte som äger rum redan den 16 juni i Genève. Vår målsättning är alltså att få ett avtal till november. Samtidigt får vi inte i tid pressa på så mycket att vi riskerar att det blir en sämre förhand- ling. Det är ju väldigt många och viktiga frågor som står på spel. Vad vi från svensk sida har krävt är bland annat att man ska stärka protokollet när det gäller den inter- nationella humanitära rätten, de förebyggande aspek- terna - det gäller då just de tekniska exempel som jag tidigare gett - och ansvaret för röjning av explosiva lämningar. Det handlar också om skyddet av civila och om efterlevnadsregler beträffande konventionen. Det är alltså en rad förslag som kommer att dis- kuteras i juni. Sedan får vi se vilket gehör vi får från andra länder. Tyvärr kan vi se att stormakterna - USA, Ryssland och Kina, för att nämna några exem- pel - har varit skeptiska till att försöka reglera explo- siva lämningar av krig. Vi har alltså en uppförsbacke att passera men vi hoppas att vi får ett tillräckligt starkt stöd för våra förslag.

Marita Ulvskog (S)

Anf. 20 Marita Ulvskog (S)

Fru talman! Har de krav som Sverige har ställt på det förebyggande och allt annat inkluderats i expert- gruppens förslag, eller ska det här så att säga arbetas in? När det nu är ett sådant motstånd från vissa länder och vi ser de humanitära effekterna av dessa fruk- tansvärda vapen anser jag att ett moratorium skulle ge en signal även till de här länderna om att vi inte ac- cepterar detta. Därför tycker jag att ett moratorium är oerhört viktigt. Där skulle jag vilja höra en kommen- tar. Sedan är det naturligtvis också oerhört viktigt att vi arbetar mycket intensivt med våra egna minröj- ningsresurser. Den öppna statistiken för minröjningsresurser vi- sar att antalet miljoner som vi satsar faktiskt har sjun- kit de senaste åren. Nu vet jag att minröjning inklude- ras i andra biståndsprojekt. Jag tror att det är oerhört väsentligt att vi verkligen sätter in alla klutar för att få till stånd en bra minröjning och att Sverige fortsätt- ningsvis går i bräschen för att få till stånd detta.

Intressenter

Frågeställare

Anna LindgrenModeraterna

Besvarad av

Marita UlvskogSocialdemokraterna