konsekvensanalyser av statliga omlokaliseringar
Interpellation 2004/05:360 av Andreasson, Martin (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-02-04
- Anmäld
- 2005-02-08
- Besvarad
- 2005-02-15
- Sista svarsdatum
- 2005-02-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 4 februari
Interpellation 2004/05:360
av Martin Andreasson (fp) till statsrådet Ulrica Messing om konsekvensanalyser av statliga omlokaliseringarDen 25 januari 2005 överlämnade förre riksdagsledamoten Jan Bergqvist (s) en delrapport från Lokaliseringsutredningen. Rapporten innehåller förslag om att omlokalisera nästan 2 700 tjänster inom statlig sektor till fyra regioner vars arbetsmarknad drabbas negativt vid genomförandet av det försvarsbeslut som riksdagens majoritet (s, v, mp) antog i december 2004. Totalt påverkas 18 myndigheter och ett statligt bolag av förslagen.
I regeringens uppdrag till Jan Bergqvist ingår, enligt beslutet den 23 september 2004, att "redovisa omfattningen av omlokaliseringen och såväl preliminära ekonomiska som personella konsekvenser". Ändå innehåller Bergqvists delrapport över huvud taget ingen sammanhållen analys av konsekvenserna för de lokala arbetsmarknadsregioner som tjänsterna är tänkta att hämtas från.
Nästan 2 000 av de tjänster som föreslås omlokaliseras kommer från Stockholmsregionen. En seriös bedömning av effekterna av en så omfattande utflyttning måste ta hänsyn till att arbetsmarknadssituationen i huvudstadsregionen varierar stort mellan olika yrken. Vissa anställda har många potentiella arbetsgivare att välja mellan. Andra rör sig på en smal och starkt specialiserad sektor av arbetsmarknaden där den statliga sektorn i praktiken kan vara den enda arbetsgivaren. I sådana situationer kan den enskilde ställas inför valet mellan omskolning, arbetslöshet eller att följa med myndigheten till den nya orten. Medflyttning är till fördel för att behålla kontinuitet i verksamheten, men när personalen flyttar med myndigheten får man inte de positiva lokala sysselsättningseffekter som var det ursprungliga syftet med flytten.
Omlokaliseringen av statliga myndigheter kan alltså i praktiken innebära att sysselsättningsmöjligheterna i Stockholmsregionen inom ett antal specialiserade yrken drabbas mycket kraftigt. Ett av flera exempel är den verksamhet som bedrivs vid Riksantikvarieämbetet. När regeringen tar ställning till de positiva och negativa effekterna av omlokaliseringar är det nödvändigt att det finns ett beslutsunderlag som också beskriver konsekvenserna även för de lokala arbetsmarknadsregioner som får avstå statliga tjänster.
I bilagematerialet till Bergqvists delrapport finns vidare beräkningar av hur personalkostnaderna påverkas av hur stor andel av personalen som följer med vid en omlokalisering. Tre olika alternativ har kostnadsberäknats med förutsättningarna att 30, 50 respektive 70 % av de anställda flyttar med. Erfarenheterna av tidigare omlokaliseringar tyder på att den faktiska andelen medflyttande kan bli betydligt lägre. Också på denna punkt är det angeläget att underlaget kompletteras.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att i konsekvensanalysen av omlokaliseringarna inkludera effekterna för de arbetsmarknadsregioner som tjänsterna hämtas från, bland annat Stockholmsregionen?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att i konsekvensanalysen av omlokaliseringarna inkludera de lokala sysselsättningseffekterna i särskilt högspecialiserade yrkessektorer?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att i konsekvensanalysen av omlokaliseringarna inkludera mer realistiska beräkningar av andelen medflyttande personal?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:360
Webb-tv: konsekvensanalyser av statliga omlokaliseringar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:76 Tisdagen den 15 februariProtokoll 2004/05:76 6 § Svar på interpellation 2004/05:360 om konsekvensanalyser av statliga omlokaliseringar
Protokoll från debatten
Anf. 38 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Martin Andreasson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att i konsekvensanalysen av omlokaliseringarna dels inkludera effekterna för de arbetsmarknadsregioner som tjänsterna hämtas från, dels inkludera de lokala sysselsättningseffekterna i särskilt högspecialiserade yrkessektorer och dels inkludera mer realistiska beräkningar av andelen medflyttad personal.
Frågan är ställd mot bakgrund av de planerade statliga insatserna för de mest berörda regionerna med anledning av de förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation som beslutats om av riksdagen.
Lokaliseringsutredningen överlämnade sin delrapport
Omlokalisering av statlig verksamhet
till regeringen den 25 januari 2005. Beredningen av de förslag som utredningen lämnade pågår nu för fullt. I detta beredningsarbete ingår också att fördjupa och bredda de myndighetsspecifika analyserna. Detta sker inom varje ansvarigt departement, och det är därmed svar på Martin Andreassons två sista frågor i hans interpellation.
Vad gäller den första frågan, som berör effekterna på bland annat arbetsmarknaden i Stockholmsregionen, är det regeringens övergripande ambition att omlokalisering av statliga myndigheter inte ska drabba redan utsatta eller särskilt sårbara regioner.
Anf. 39 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! De omlokaliseringar som nu föreslås och som Jan Bergqvist har tagit fram en utredning om som regeringen nu bereder är en följd av ett försvarsbeslut som drevs igenom av regeringen och dess samarbetspartier mot alliansens alternativa förslag. Nu kommer effekterna också när det gäller omlokaliseringen för att kompensera de försvarsnedläggningar som nu blir aktuella.
Jag vill naturligtvis tacka statsrådet för svaret, men det är oerhört tomt på konkreta besked. Det utbreder sig en ödslighet i de rader som finns i detta mycket kortfattade interpellationssvar.
Till att börja med ställde jag frågan om huruvida regeringen avser att i konsekvensanalysen inkludera effekterna för de arbetsmarknadsregioner som tjänsterna är tänkta att hämtas från. Jan Bergqvist gör ju, vilket är fullt naturligt, en analys av vilka effekter som kommer i de regioner som arbetena är tänkta att överföras till. Men inte på något sätt berör man effekterna i de olika orter i landet som arbetstillfällena är tänkta att hämtas ifrån.
Jag tycker att det vore en ganska enkel och på förhand given fråga, att det i ett allsidigt beredningsunderlag borde, när det sker en omlokalisering, finnas med en konsekvensanalys där man tittar på effekterna på i båda berörda regioner.
Men nu förstår jag att svaret på den frågan är nej. Regeringen tänker inte inkludera detta i en särskild konsekvensanalys. Det gör mig väldigt förvånad med tanke på inte bara de allmänna formerna för hur regeringsbeslut ska beredas utan framför allt därför att detta är - vilket statsrådet Messing själv nämnde i sitt interpellationssvar i den tidigare debatten - en av de största omlokaliseringarna av statlig förvaltningsverksamhet som har ägt rum i detta land. Då borde det vara naturligt att det i varje enskild omlokalisering görs en ordentlig konsekvensanalys i båda berörda regioner.
Om man tittar på huvudstadsregionen kan man i ett antal yrken förutse att de personer som inte flyttar med till den nya ort som förvaltningen är tänkt att lokaliseras till borde ha möjlighet att hitta nya arbetstillfällen i den region som de bor i. Men så är det långt ifrån på alla yrkesområden. Här kommer jag in på den andra frågan, nämligen sysselsättningseffekterna för särskilt högspecialiserade yrkessektorer.
Bland annat har situationen på Riksantikvarieämbetet uppmärksammats, men man kan räkna upp ett antal andra myndigheter som befinner sig i precis samma situation, som Folkhälsoinstitutet, Konsumentverket och så vidare. Statsrådet svarar inte heller på frågan om regeringen tycker att sysselsättningseffekterna borde inkluderas på ett rimligt sätt i utredningen av Bergqvist, som statsrådet i sitt förra interpellationssvar kallade för ett väl genomarbetat och väl berett förslag.
Ödsligheten blir störst när statsrådet i sitt svar på den tredje frågan om andelen medflyttande personal säger att frågan ska överlämnas till varje ansvarigt departement. Samtidigt är det ju statsrådet själv som har ansvaret för att omlokaliseringarna ska få de sysselsättningseffekter som är själva tanken med den. Då borde det vara rimligt att Messing har ett övergripande ansvar för att se till att det blir en realistisk beräkning av andelen personal som kommer att flytta med och andelen personal som måste nyrekryteras på orten.
Herr talman! Här anser jag att statsrådet har abdikerat från hela frågeställningen. Jag välkomnar om statsrådet kan använda sin talartid i den nu påbörjade debatten till att ge lämna besked som inte finns i interpellationssvaret.
Anf. 40 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Det var bra att Martin Andreasson avslutade med den frågan. Det är där som kärnan ligger i den regionalpolitiska inriktningen och i synen på regionalpolitik. Här skiljer sig ledamöterna i Sveriges riksdag åt. Jag tror inte att jag och Martin Andreasson har samma uppfattning om vad lokal och regional utvecklingspolitik innebär och vem som har ansvaret för den.
Om politiken ska kunna ta hänsyn till de lokala och regionala effekterna kan man inte ha en ansvarig minister som inför varje beslut, på varje politikområde eller inom varje departement granskar besluten utifrån ett regionalt eller lokalt perspektiv. Vi har en jämställdhetsminister som vaktar generellt över jämställdhetspolitiken, driver processer, kommer med påminnelser och har idéer om vad hon eller han vill med ett jämställt Sverige. På samma sätt har arbetet med de regionalpolitiska frågorna delats upp, och det gjordes för flera år sedan. Varje statsråd och varje departement är ansvariga för konsekvenserna och analyserna av deras beslut ur ett lokalt och regionalt perspektiv. Det är jätteviktigt.
Om regionalpolitiken ska fungera på riktigt måste beslut som rör till exempel bolagen ses i ett regionalt perspektiv. Beslut som rör psykiatrin måste ses i ett lokalt perspektiv. Det gäller också satsningar på annat håll inom vårt samhälle. På samma sätt arbetar vi nu med de förslag som Jan Bergqvist har lämnat över till regeringen och som är en följd av försvarsomställningen.
Alla myndigheter som Jan Bergqvist har analyserat och vägt på guldvåg har fått chans att lämna synpunkter på hans arbete. Jan Bergqvist har sedan landat på ett förslag som han har lämnat till regeringen. Efter det har regeringen låtit alla myndigheter tycka till om Jan Bergqvists slutrapport. Nu bereds alla dessa frågor på varje ansvarigt departement. Sedan är det jag som ska se till att alla beredningar samordnas och att vi lämnar ett besked till de berörda orterna, till de berörda anställda och till Sveriges riksdag i vårpropositionen. Det har jag ansvaret för.
Det finns en röd tråd i Jan Bergqvists arbete. Han har sett på vilka verksamheter som kan fungera på de nya orterna och hur de statliga arbetstillfällena kan komplettera den regionala och den lokala arbetsmarknaden.
Det är ingen tillfällighet att man i området kring Kristinehamn och Karlstad sedan många år tillbaka har varit väldigt inriktad på räddningsverksamhet. Nu förstärker vi detta via de insatser som vi gör genom försvarsomställningen.
Det är ingen tillfällighet att Jan Bergqvist föreslår att Folkhälsoinstitutet ska lokaliseras till Östersund. Där finns det också en tradition. Det finns en högskola som ska arbeta i den riktningen via de extra forskningspengar som vi nu destinerar särskilt till Östersunds nya universitet. Sedan ska de nya tjänsterna vid Nutek och ITPS fungera väl ihop med Glesbygdsverket, som finns där sedan tidigare.
Det finns alltså en tanke bakom förslagen. Regeringen hade också en tydlig tanke när vi gav Jan Bergqvist i uppdrag att se till att omlokaliseringen av myndigheter inte skulle drabba de mest utsatta och sårbara orterna. Analysen av myndigheternas förslag pågår nu på departementet. Jag vet att det finns en stor oro för att förslaget från myndigheterna så här långt pekar på att ett oacceptabelt högt antal tjänster skulle flyttas från Kalmar till de fyra berörda orterna. Jag vill då till Martin Andreasson och alla andra säga att det inte är aktuellt. I regeringens fortsatta arbete kommer man att ta hänsyn till skevheter av den typen i förslaget.
Anf. 41 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Det här är en av de största förvaltningsreformer som kommer att genomföras i Sverige under lång tid. Det är med beklagande som jag ser att statsrådet undviker att svara på de frågeställningar som jag har tagit upp i interpellationen. Tyvärr använder hon större delen av sin talartid - hittills, men det finns tillfälle att bättra sig - till att belysa andra och mer övergripande resonemang.
Jag har i min interpellation tagit upp arbetsmarknadseffekterna i olika regioner som arbetena är tänkta att hämtas ifrån. Från en region, som påverkas mycket av försvarsbeslutet, kommer det att hämtas 2 000 statliga arbetsplatser, och det är Stockholmsregionen. Den regionen befinner sig naturligtvis i en annan situation jämfört med många andra regioner i landet, men Stockholmsregionen är inte osårbar.
I och för sig tror jag inte att lösningen vore att begära andra ersättningsjobb för Stockholmsregionens vidkommande, utan då handlar det om att till exempel berörda lokala arbetsmarknader kan få tillfälle till angelägna infrastrukturinvesteringar och annat som skulle vara till stor hjälp för att komma till rätta med de hinder som finns i denna region.
Men den grundläggande frågan är att statsrådet å ena sidan tar på sig huvudansvaret för den samlade omlokalisering som nu föreslås. Å andra sidan abdikerar hon från ansvaret när det gäller effekterna av och realismen i de förslag som nu har presenterats i Lokaliseringsutredningens förslag.
Om man vill kompensera de av försvarsbeslutet drabbade regionerna med nya arbetstillfällen, är det ganska väsentligt ifall andelen medflyttande anställda från de olika myndigheterna ligger på 30 %, 50 % eller 70 % - som är de tre räkneexempel som Bergqvist har rört sig med i sitt utredningsmaterial, vilket statsrådet väl känner till - eller om medflyttandegraden i själva verket blir en helt annan och betydligt lägre.
Herr talman! Det finns starka skäl att anta att personalförsörjningsproblemen kommer att bli mycket betydande under en ganska lång övergångstid, med tanke på de erfarenheter som finns från tidigare omlokaliseringar som har skett under så brådskande former som den som nu förbereds. Då borde det vara naturligt att det ansvariga statsrådet, det statsråd som har undertecknat uppdraget till Omlokaliseringsutredningen, är beredd att på något sätt kommentera realismen i de beräkningar som görs om hur många som kommer att följa med, eftersom svaret på den frågan ger svaret på hur många arbetstillfällen som netto kommer att genereras i de berörda regionerna.
Jag anser, herr talman, att det är väldigt förvånande att statsrådet har kallat det utredningsarbete som hittills har genomförts för väl genomarbetat och väl berett. Jag tror att många på de berörda myndigheterna delar min inställning till de förslag som nu har kommit. Om statsrådet vill verka för att man nu gör alla de kompletterande konsekvensanalyser som krävs så brådskar det.
Anf. 42 Ulrica Messing (S)
Herr talman! De frågor som Martin Andreasson har ställt, alltså vilka hänsyn som tas, vilka avvägningar som görs och vilka konsekvensanalyser som görs, har jag svarat på både i mitt interpellationssvar och i mitt första inlägg. Det är nog så att Martin Andreasson inte gillar mitt svar därför att han inte gillar den arbetsordning vi har i Regeringskansliet, och då får vi båda acceptera det. Men det pågår en beredning nu av de synpunkter som alla myndigheter själva har fått lämna till regeringen och till ansvarigt departement med anledning av Jan Bergqvists förslag.
Det är oerhört svårt att i dag värdera hur många medflyttande det kan tänkas bli i samband med omlokaliseringen. Det har i alla fall inte de ansvariga generaldirektörerna själva lyckats göra. Jag tror inte att det är så konstigt, därför att varje enskild anställd - kvinna eller man - som berörs av en omlokalisering eller en strukturförändring på arbetsmarknaden, oavsett om det är en statlig, kommunal, landstingskommunal eller privat anställning, ställs naturligtvis inför ett oerhört svårt faktum. Varje kvinna eller man som får ett erbjudande från sin arbetsgivare att följa med måste få fundera över det väldigt noggrant, därför att det berör inte bara en enskild person utan hela familjen. Det gäller inte bara de statliga myndigheterna, utan det gäller varje gång det händer på arbetsmarknaden i stort. Därför har vi i dagsläget bara de egna prognoser eller antaganden som generaldirektörerna själva har gjort. Några menar att det kan bli upp till en fjärdedel som väljer att följa med. Några menar att det kan bli lite mindre eller lite mer än så.
Utgångspunkten i Jan Bergqvists uppdrag är just att staten ska vara representerad över landet, och vi har ett bra underlag från Statskontoret som tydligt visar var staten i dag är klart överrepresenterad som arbetsgivare och också var staten är klart underrepresenterad. Det har legat med i det uppdrag som Jan Bergqvist har fått.
Det arbete som ligger bakom direktiven till Jan Bergqvists uppdrag är inte något hafsverk utan en medveten strategi som grundar sig på analyser och underlag som vi har fått från många av våra myndigheter. Det skulle naturligtvis inte vara möjligt att genomföra den här omlokaliseringen om vi inte trodde att kompetensen var jämnt fördelad över landet, men vi är övertygade om att den är jämnt fördelad över landet.
Sedan försöker vi lära av den stora omlokalisering som ägde rum på 70-talet. Jag tog den som ett exempel i min tidigare interpellationsdebatt med Marietta de Pourbaix-Lundin. Den var betydligt större än de förslag till omlokaliseringar som Jan Bergqvist nu har lämnat till regeringen. Den omfattade 10 000 arbetstillfällen. Erfarenheterna av omlokaliseringen visade efter fem år och efter tio år att i en så stor arbetsmarknad och i en så kraftig tillväxtregion som Stockholm och Stockholms län såg man inga märkbart dämpande effekter på tillväxten när det handlade om 10 000 arbetstillfällen. Det betyder inte att omlokaliseringar inte påverkar enskilda kvinnor och män. Det vet vi att de gör. Då är också den vanliga politiken - att vara en bra arbetsgivare, att hitta möjligheter till vidareutbildning, att hjälpa till att skapa nya arbetsmarknadsmöjligheter och så vidare - självklart avgörande. Det är lika viktigt för de statligt anställda som för de privat anställda när de ställs inför stora omstruktureringar.
Anf. 43 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Statsrådet pekar på konsekvenserna vid en omlokalisering för den enskilde anställde och för arbetsmarknadsregionerna i stort. Båda de här synsätten är naturligtvis mycket viktiga att ha med i sammanhanget. Men återigen tar statsrådet inte i beaktande de sysselsättningseffekter som uppstår i de specialiserade yrkessektorer där kanske staten själv är den enda dominerande arbetsgivaren, där kanske en statlig myndighet är den huvudsakliga rekryteraren av en viss yrkeskompetens. Riksantikvarieämbetet är ett exempel på detta, men det finns fler, som jag nämnde i mitt första inlägg i denna interpellationsdebatt.
Det är oerhört viktigt att alla i hela landet ges likvärdiga möjligheter till vidareutbildning, till kvalificerade yrkesstudier på samma sätt som vi ska ha bra förskola, grundskola och gymnasium i hela landet oavsett i vilken kommun man råkar bo eller vara född. Men när det gäller de sedan länge etablerade verksamheterna som handlar om mycket specialiserade yrkessektorer är det inte så enkelt som att antalet fackutbildade inom ett visst område är jämnt fördelat över landet. De råkar kanske vara koncentrerade till just den plats där den enda arbetsgivaren på området, som kanske är en statlig myndighet, är belägen. Det är inget märkligt med det. Det finns många exempel från den privata arbetsmarknaden på just den sortens koncentrationseffekter.
Jag beklagar att statsrådet inte har tagit tillfället till att i den här interpellationsdebatten belysa de frågeställningar som jag har tagit upp. De berör inte bara alla de myndigheter som nu påverkas - personalen på dessa myndigheter och deras familjer - utan det handlar också om möjligheten att behålla högspecialiserade yrkessektorer på olika orter i landet.
Jag tror att vi är många i och utanför denna kammare som med stor oro har sett på konsekvenserna av det beredningsunderlag som hittills har tagits fram. Den oron tror jag inte har stillats efter den här interpellationsdebatten.
Anf. 44 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Vi fortsätter att med stort allvar bereda de underlag som vi har fått från Jan Bergqvist, men också de synpunkter som har kommit från alla berörda myndigheter.
Det är klart att det som Martin Andreasson pekar på avslutningsvis, alltså behovet av spetskompetens inom ett antal olika områden, är viktigt. Vi är beredda att använda den generella politiken via utbildningssystemet på högskolor och universitet men också inom forskningen och den riktade arbetsmarknadspolitiken till att möta behovet av spetskompetens i det privata näringslivet. På samma självklara sätt tittar vi nu på vilket behov som finns av ökade satsningar på spetskompetens till de fyra berörda orterna med anledning av de beslut som regeringen planerar för.
Det är många frågor som kommer att avgöra tempot i omlokaliseringen. De är också med i beredningsarbetet. En fråga är till exempel hyresavtal, och det är även en del andra tekniska frågor.
Men arbetet är viktigt. Det är en tydlig signal att när staten drar sig tillbaka som en stor arbetsgivare på en ort har staten också ett ansvar för att hitta alternativa arbetsmarknader efteråt. Staten är dessutom en viktig aktör runtom i hela vårt land.
25 år efter den senaste stora omlokaliseringen tycker jag att det är dags att göra på liknande sätt, om än denna omlokalisering bara är en femtedel så stor. Men här har regeringen ett ansvar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.