Könsdiskriminerande reklam

Interpellation 2006/07:122 av Frid, Egon (v)

den 1 december

Interpellation

2006/07:122 Könsdiskriminerande reklam

av Egon Frid (v)

till statsrådet Nyamko Sabuni (fp)

Dagligen utsätts vi för ett flöde av reklam som förstärker och befäster stereotypa könsroller och andra idealbilder av hur främst kvinnor men även män förväntas vara. Den könsdiskriminerande reklamen brukar delas in i två huvudgrupper, kränkande reklam som förmedlar ett budskap som nedvärderar könet i fråga och schabloniserande reklam som återspeglar ett föråldrat könstänkande och därigenom motverkar strävan efter jämlikhet mellan könen.

Frågan om könsdiskriminerande reklam har debatterats och utretts i flera omgångar sedan mitten av 1970-talet. Eftersom problematiken med denna typ av reklam inte minskat utan snarare ökat krävs det kraftfullare åtgärder än vad frivilliga branschöverenskommelser kan erbjuda. Dagens reklam är nästan utan undantag retuscherad vilket innebär att de kroppsideal den förmedlar är alltigenom onaturliga. Dessa skeva ideal där kvinnor är trådsmala och män muskulösa påverkar både flickor och pojkar negativt. Den könsdiskriminerande reklamen sänder även signaler om att det är acceptabelt att behandla andra människor, i synnerhet kvinnor, som objekt som kan köpas för pengar och konsumeras. Att reklamen influeras av ett pornografiskt bildspråk försvårar jämställdhetsarbetet i samhället då kvinnors underordning legitimeras.

Den socialdemokratiska regeringen hade i slutet av den förra mandatperioden påbörjat en ny översyn av omfattningen av sexualiseringen i reklamen. Syftet var att på nytt ta ställning till om den könsdiskriminerande reklamen kräver en reglering. Delar av den borgerliga alliansregeringen har dock tydligt deklarerat att något förbud mot könsdiskriminerande reklam inte är aktuellt för dem. I en reservation i betänkandet 2005/06:LU33 (s. 73) skriver de bland annat att ”sexism och könsrollsschabloner inte kan förbjudas bort” och att ”en eventuell utredning i en sådan riktning vore en återvändsgränd som bara betydde att värdefull tid gick förlorad”.

Vi i Vänsterpartiet förstår självfallet också att det inte går att utplåna sexismen och användandet av förlegade könsroller i samhället genom ett förbud. Däremot menar vi att ett förbud mot könsdiskriminerande reklam i kombination med kännbara ekonomiska sanktioner mot de företag som bryter mot förbudet i förlängningen skulle medverka till ett mer jämställt samhälle.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1.   Vad avser statsrådet att göra för att motverka den könsdiskriminerande reklamens negativa konsekvenser för jämställdhetsarbetet?

2.   Vad avser statsrådet att göra åt att företag kan använda sig av reklam som är grovt kränkande för kvinnor och män utan att drabbas av någon sanktion?