Könsblind regeringsform
Interpellation 2008/09:107 av Kakabaveh, Amineh (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-11-11
- Inlämnad
- 2008-11-11
- Besvarad
- 2008-11-21
- Sista svarsdatum
- 2008-11-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 november
Interpellation
2008/09:107 Könsblind regeringsform
av Amineh Kakabaveh (v)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor, Cedawkommittén, har i en kommentar från 2008 uttryckt oro över att en statlig utredning (SOU 2007:67) kommit fram till att regeringsformen är könsblind. Kommittén noterar även med oro att det saknas rättslig hänvisning till Cedawkonventionen i RF. Kommittén uppmanar vidare Sverige att göra en noggrann översyn av alla de fyra grundlagarna ur ett jämställdhetsperspektiv för att säkerställa att de är förenliga med bestämmelserna i konventionen.
Översynen av den svenska regeringsformen ur ett könsperspektiv (SOU 2007:67) visar att RF saknar en tydlig markering om hur arbetet för en ökad jämställdhet ska främjas. Regeringsformen riskerar därför att bevara den rådande ordningen i stället för att förändra den. Ett av utredningens förslag är att initiera en större studie av konstitutioner ur ett könsperspektiv. Syftet med en internationell jämförelse av olika konstitutioner skulle kunna vara att utforma en konstitution med jämställdhet som det primära målet. Utredningen kritiserar även det faktum att RF inte innehåller ett uttryckligt avståndstagande mot könsrelaterat våld. Enligt utredaren bidrar därmed RF till att såväl osynliggöra den verklighet som många kvinnor lever i som förminska ett problem som för många kvinnor handlar om liv och död.
Med anledning av vad som anförts vill jag ställa följande frågor till justitieministern:
1. Hur avser statsrådet att hantera Cedawkommitténs kritik när det gäller ovanstående frågor?
2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att implementera jämställdhetsperspektivet i grundlagarna?
3. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att regeringsformen tydligt ska ta avstånd från mäns våld mot kvinnor?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:107
Webb-tv: Könsblind regeringsform
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:33 Fredagen den 21 novemberProtokoll 2008/09:33 3 § Svar på interpellation 2008/09:107 om könsblind regeringsform
Protokoll från debatten
Anf. 32 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig hur jag avser att hantera Cedawkommitténs uttalanden när det gäller jämställdhetsperspektivet i regeringsformen. Hon har också frågat mig vilka åtgärder jag har för avsikt att vidta för att implementera jämställdhetsperspektivet i samtliga grundlagar och för att regeringsformen tydligt ska ta avstånd från mäns våld mot kvinnor.
Inledningsvis vill jag framhålla att det i regeringsformen stadgas bland annat att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde, att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället samt att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av bland annat kön. Vidare finns det i regeringsformen ett uttryckligt förbud mot könsdiskriminerande lagstiftning. Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor.
Den statliga utredning som Amineh Kakabaveh hänvisar till i sin interpellation, och som även Cedawkommittén refererar till i sina slutsatser, är i själva verket en rapport som filosofie doktor Lenita Freidenvall tagit fram på Grundlagsutredningens (Ju 2004:11) uppdrag. I rapporten görs en övergripande analys av regeringsformen från ett könsperspektiv. De bedömningar och förslag som presenteras i rapporten är författarens egna. Rapporten har överlämnats till Grundlagsutredningen som, inom ramen för sitt uppdrag att göra en samlad översyn av regeringsformen, har att ta ställning till vad som förs fram i rapporten. Utredningen ska presentera resultatet av sitt arbete senast den 31 december 2008.
Jag vill dock redan nu framhålla att det inte är aktuellt att, som Cedawkommittén efterlyst, i regeringsformen göra hänvisningar till den så kallade Cedawkonventionen. För närvarande planeras heller ingen analys ur ett könsperspektiv av tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen.
Avslutningsvis vill jag erinra om att arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor, prostitution och människohandel för sexuella ändamål är ett prioriterat område för regeringen. Två handlingsplaner har antagits, och regeringen har avsatt sammanlagt drygt 800 miljoner kronor i detta syfte. Handlingsplanerna omfattar en mängd åtgärder inom olika politikområden. Bland annat vidtas en rad åtgärder för att förbättra skyddet för och stödet till våldsutsatta och för att stärka det förebyggande arbetet. Detta är ett mycket viktigt arbete, och regeringen kommer att återkomma till riksdagen med en redovisning av hur arbetet har bedrivits.
Anf. 33 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Tack så jättemycket, ministern, för svaret på min interpellation angående Cedawkommitténs slutsatser och oron över att en statlig utredning, SOU2007:67, påpekar att regeringsformen är könsblind.
Det förvånar mig i och för sig inte att särskilt den borgerliga regeringen totalt ignorerar ett FN-organ och en FN-kommitté som synliggör de ojämlika förhållandena gällande kön i våra författningar, för regeringens mål och arbete är inte och har aldrig varit utifrån ett feministiskt perspektiv utan snarare antifeministiskt, anser jag. Man upprepar de allmänna beskrivningarna som stadgas i regeringsformen om bland annat respekt för alla människors lika värde för att kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället samt motverka diskriminering av människor på grund av bland annat kön.
Regeringen nöjer sig tydligen med de 800 miljoner som ska satsas på att motverka mäns våld mot kvinnor. I detta fall handlar det faktiskt mest om att skydda kvinnorna i stället för att ta itu med grundproblematiken.
Det är alldeles utmärkt att satsa på det här området. Men detta är inte svaret på mina frågor, för de handlar faktiskt om grunden för vårt statsskick. Vad jag menar är att vilken författning Sverige har speglar de faktiska villkoren för bland annat relationen mellan män och kvinnor.
Grundlagarna bestämmer i själva verket i stor utsträckning hur förändringarna vad gäller politiska krav och maktförhållanden kan komma till uttryck på ett lagligt sätt. Det är inte så att det framstår som en strikt könsneutral lag. Det är inte svårt att inse att den patriarkala maktutövningen utgår från föreställningen om att alla människor behandlas lika. Individen länkas till det allmänna, det neutrala och det objektiva. Individen tenderar ofta att upprätthålla det manliga perspektivet. Det kallar jag ett uppenbart osynliggörande av könet kvinna.
Anf. 34 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först vill jag gärna reda ut en del begrepp i detta sammanhang.
Vi har en grundlagsutredning som kommer att presentera sitt betänkande i december i år. I direktiven till Grundlagsutredningen finns bland annat synpunkten med från konstitutionsutskottet att en analys bör göras av den framtida maktfördelningen ur ett könsperspektiv. Därför fick också Lenita Freidenvall, som jag nämnde i mitt interpellationssvar, i uppdrag av Grundlagsutredningen att genomföra en analys av regeringsformen utifrån detta perspektiv. Den har redovisats och är ett underlag som utredningen har.
I rapporten analyserar man regeringsformen med hjälp av begreppen formell respektive reell jämställdhet. Det är kanske något mer relevant, enligt min mening, än att använda begrepp som könsblind och könskänslig som FN-kommittén använder sig av.
Regeringsformen bygger enligt rapporten från Lenita Freidenvall på principen om formell jämställdhet. Några krav på aktiviteter från staten för att uppnå reell jämställdhet finns inte i grundlagen, enligt rapporten, och det är väl helt korrekt.
Man kan naturligtvis anse att det bör göras mer, och vi får väl återkomma till vad Grundlagsutredningen så småningom föreslår. Men med de formuleringar som vi har i grundlagen, som ändå är tydliga och tar upp jämställdhet, varje människas rättigheter och allt som där står, känns det lite fel att använda de begränsade resurser vi har för rättsligt arbete till att ändra eller fundera över detaljer i grundlagen, när det finns så oändligt mycket annat att göra i den reella världen för att åstadkomma ett resultat när det gäller jämställdhet. Jag vill inte säga att det ena är viktigare än det andra, men man måste ändå se någorlunda praktiskt på frågan.
Det är inte så att svensk grundlag på något sätt har motverkat det faktum att vi i Sverige har mycket höga ambitioner på jämställdhetsområdet och dessutom har nått förhållandevis långt. Jag påstår inte - vi har diskuterat det här tidigare - att problemet är löst, långt därifrån. Men jag vågar nog ändå påstå att vår grundlag inte har ställt upp några hinder för eller försvårat det jämställdhetspolitiska arbetet. Därmed avser jag inte heller att vidta några åtgärder utan avvaktar naturligtvis Grundlagsutredningens betänkande, som kommer ganska snart och som vi sedan får anledning att diskutera i många olika avseenden.
Anf. 35 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Jag förstår att det pågår en utredning som kommer när som helst. Vi kommer att analysera utredningens betänkande. Men det är viktigt också att se de slutsatser som forskaren i utredningen har kommit fram till och framför allt det som Cedawkommittén påpekar, för det är ändå ett FN-organ som har analyserat detta utifrån ett könsmaktsperspektiv.
Det är självklart att det finns många områden som man kan prata om också när det gäller andra grupper - klasser, etnicitet och allt möjligt - i våra grundlagar, men här handlar det faktiskt om kvinnor som utgör 50 procent av befolkningen. Det är viktigt att det speglas i våra grundlagar som är en hörnsten i vår samhällsstruktur och vårt samhällsskydd.
Jag vill helt enkelt säga att regeringen uppenbarligen har varken vilja eller förmåga att skapa verktyg och strategier för att bekämpa den rådande könsmaktsordningen i dagens samhälle. Man är varken intresserad eller bryr sig. Den borgerliga regeringen nöjer sig tydligen med endast de formella villkoren enligt våra grundlagar, att både män och kvinnor har samma demokratiska fri- och rättigheter. Författningen kan inte ses isolerad från samhället, ett samhälle där jämlikhet i realiteten inte råder mellan män och kvinnor och inte heller mellan klasser.
Hösten 2002 väckte Vänsterpartiet en motion i vilken det föreslogs en utredning som kritiskt granskar och analyserar vår författning ur ett könsmaktsperspektiv. Förslag om konstitutionell könsmaktsanalys inom ramen för den kommande författningsöversynen framfördes av Vänsterpartiet. I partiöverläggningarna med dåvarande regering hade varken regeringens representanter eller företrädare för övriga partier i riksdagen några invändningar mot Vänsterpartiets förslag.
Jag vill ställa några frågor i dag i kammaren. Utmanas könsmaktsordningen, eller erkänner grundlagarna att det råder en maktojämlikhet mellan män och kvinnor? Anges det som en skyldighet för allmänheten att utmana dessa ojämlika förhållanden? Vad säger egentligen grundlagen om könsdiskriminering och positiv särbehandling i syfte att motverka kvinnors underordning? Ger författningarna ett effektivt och heltäckande skydd mot diskriminering på grund av kön?
Anf. 36 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det finns väl ändå anledning att påminna interpellanten om att det var den motion som Vänsterpartiet väckte som gjorde att konstitutionsutskottet år 2004 skrev att man skulle göra en analys av den framtida maktfördelningen bland annat utifrån ett könsperspektiv. Det blev så småningom den utredning som Lenita Freidenvall har gjort och som har överlämnats till Grundlagsutredningen. Grundlagsutredningen kommer med sina förslag först i december. Det är inte så att alla har suttit med armarna i kors och inte gjort någonting.
Det jag sade tidigare var att jag tycker att FN-kommittén i någon mening förvanskar en del av det som utredaren pekar på, kanske på grund av olika tolkningar eller var det nu kan vara. Man uttrycker sig på ett sätt som jag tycker inte riktigt stämmer överens ens med rapporten, utan att jag för den skull heller vill säga att den alltid är någonting som jag kan bejaka.
Det är ändå viktigt att säga att FN-kommittéer i all ära, men de har faktiskt inte alltid rätt. Jag tror att den svenska grundlagsutredningen, med alla de ambitioner och direktiv som de har, är nog så kompetent att avgöra hur vår grundlag allra bäst tar vara på de värderingar och de ambitioner som vi har i det svenska samhället.
Det är konstigt när interpellanten använder grundlagens formulering om alla människors lika värde till grund för det patriarkala maktutövandet. Och uttrycket det patriarkala maktutövandet är ett citat av vad interpellanten sade. Man undrar: Vad är alternativet? Skulle det vara alla människors olika värde, eller hur ska man uttrycka sig? Man kan inte säga annat än att om vi som utgångspunkt har alla människors lika värde är väl män och kvinnor ändå att betrakta som lika värdefulla i ett sådant samhälle. Att det skulle vara uttryck för något slags patriarkal samhällsuppfattning kan jag inte hålla med om. Alla människors lika värde har, åtminstone enligt mitt sätt att tänka, alltid stått för kvinnors rätt att utvecklas med samma rättigheter och skyldigheter som män. Vi har inte nått dit än, men jag tycker ändå att Vänsterpartiet är skyldigt att tala om vad alternativet egentligen är. Hur kan man över huvud taget tänka sig att göra en uppdelning i män och kvinnor i grundlagen, i yttrandefrihetsgrundlagen eller någon annan? Det blir väldigt konstigt. Vi måste ha ett individperspektiv i den delen.
Jag är väldigt frågande till interpellationen som sådan och konstaterar att kritiken att ingen skulle ha gjort något inte är riktigt berättigad därför att här har riksdagen, genom konstitutionsutskottet och så småningom en särskild utredning som nu ligger i Grundlagsutredningen, ändå hanterat den synpunkt som Vänsterpartiet hade på ett sätt som i många andra sammanhang skulle anses vara rätt bra.
Anf. 37 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! För oss i Vänsterpartiet handlar det inte om att uppdela människor i vi och de, snarare tvärtom. Vi tycker att det finns ett vi och de, och därför ska vi kämpa mot detta maktförhållande. Det ska vara jämlikt, precis som det står i lagen.
Däremot ser vi med feministiska glasögon att våra författningar och grundlagar är könsblinda. Det har också andra insett, FN-kommittén och utredaren. Det är inte heller så svårt att analysera detta. Det är det vi vill. Vi vet att Sverige i många stycken är framåt. Men vi jämför inte Sverige med något annat land, utan vi jämför Sverige med det vi hävdar, de universella uppfattningarna och principerna om alla människors lika värde. Jag vet att det finns olika både klasser och etniska grupper som själva inte skulle tänka sig att de berörs av den här lagstiftningen. Den är väldigt tjusig och fin och väldigt allmän, men det vi saknar är en könsmaktsanalys där man inte ska utgå från vad som är man och kvinna. Forskare hävdar att det normala är att det är man, han. Det står "han" i grundlagen, det är aldrig "hon". Det är ett exempel på denna könsblindhet, och det är det vi vill synliggöra.
Jag har ställt några frågor här, och jag hoppas att de blir besvarade. Ett feministiskt land eller ett land som Sverige som utåt är mer feministiskt, mer jämställt och jämlikt vill man vara stolt över även inom mitt eget land. Alla ska beröras, framför allt kvinnor.
Anf. 38 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det finns alltid formuleringar i lagtexter som ibland uppfattas som föråldrade. Men man går för långt om man drar långa växlar på det. I samband med att vi förnyar, förändrar eller går igenom olika lagtexter brukar språket i någon mening moderniseras. I stället för begreppet han blir det han/hon eller motsvarande. Det är den typ av förändringar som bör göras, men jag tror inte att man ska tolka det för djupt, för då blir det fel.
Om en FN-kommitté kritiserar svensk grundlag, där alla människors lika värde, jämställdhet och förbud mot diskriminering utifrån bland annat kön och så vidare är så tydligt angivna, undrar man faktiskt vilka prioriteringar som görs när vi vet hur det ser ut i världen. Enligt min uppfattning finns det i grunden inte den här typen av bekymmer med den svenska grundlagen. Det finns aspekter som den rapport som Grundlagsutredningen har begärt pekar på och som man har anledning att fundera över. Det har de säkert gjort eftersom de har bett om utredning, och de kommer att lämna ett betänkande i december.
Jag ifrågasätter den allvarliga kritik mot den svenska grundlagen som Vänsterpartiet riktar utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Jag tycker att man skjuter över målet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.