konkurrensneutralitet för veterinärer

Interpellation 2000/01:403 av Anderberg, Christel (m)

den 23 april

Interpellation 2000/01:403

av Christel Anderberg (m) till jordbruksminister Margareta Winberg om konkurrensneutralitet för veterinärer

I en interpellationsdebatt i samma ämne den 7 april förra året preciserade jordbruksministern statens uppdrag till Distriktsveterinärorganisationen (DVO) enligt följande: Genom DVO ska Jordbruksverket tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos hästar som används inom jord- och skogsbruket. Distriktsveterinärerna är dessutom skyldiga att utöva djursjukvård för samtliga husdjur om djurskyddsskäl föreligger eller där annan veterinärvård inte kan anvisas.

Det är uppenbart att DVO går utöver ramen för det statliga uppdraget. Distriktsveterinärorganisationen ökade under 1998 antalet debiterade förrättningar med 26 800 samtidigt som antalet djur inom jordbruket stadigt minskar. Förklaringen till denna utveckling är att de statliga distriktsveterinärerna i allt större omfattning åtar sig uppdrag inom den konkurrensutsatta sektorn vård av sällskapsdjur och hästar. Inkomsterna från denna sektor har sedan 1997 ökat från 32 till 43 %. Skattesubventioneringen innebär att de privatpraktiserande veterinärerna inte kan konkurrera på samma villkor som de statliga och därför tappar marknadsandelar.

Konkurrensrådet har prövat konkurrensfrågan. I sitt yttrande av den 24 februari 2000 gör rådet bedömningen att konkurrens på lika villkor mellan privata och statliga veterinärer inte föreligger. Rådet kritiserar också sammanblandningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet, liksom utformningen av bidraget till avlägset boende djurägare. Enligt Konkurrensrådet bör statsmakterna precisera vad de statliga anslagen ska användas till, varvid utgångspunkten bör vara att anslagen endast får användas till att täcka merkostnaderna som uppkommer av det statliga åtagandet och inte för att täcka sådana kostnader som privata veterinärer måste finansiera med kundintäkter.

Statskontoret, som på regeringens uppdrag kartlagt och analyserat den verksamhet som statliga myndigheter och bolag bedriver i konkurrens med privata företag, har i april 2000 lagt fram rapporten "Staten som kommersiell aktör". I de fall där det saknas motiv för statliga aktörer att bedriva kommersiell konkurrensutsatt verksamhet föreslår Statskontoret att verksamheten förbjuds. Statskontoret delar Konkurrensrådets uppfattning att den bästa lösningen på rådande konkurrensproblem på det veterinära området är att avskilja DVO från Jordbruksverket.

För ett år sedan hänvisade jordbruksministern till en arbetsgrupp, den s.k. AVF-gruppen, som Jordbruksverket hade tillsatt i september 1999 och som hon då trodde skulle lösa flertalet av de frågor som jag hade aktualiserat. Den gruppen avlämnade sin rapport i oktober 2000. Det visar sig, inte helt oväntat, att Jordbruksverket och Veterinärförbundet inte kunnat komma överens om vilken servicegrad som ägare av hästar eller sällskapsdjur kan begära av DVO och därmed vilken omfattning av DVO:s sällskapsdjursverksamhet som mot denna bakgrund är rimlig.

Två centrala frågor, nämligen det förhållandet att DVO:s tjänster i motsats till de privata veterinärernas är skattesubventionerade samt sammanblandningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet, berörs över huvud taget inte av AVF-gruppen och ingick inte heller i dess uppdrag. I dessa frågor krävs det, som Konkurrensrådet också har påpekat, initiativ från regeringens sida.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder hon nu ämnar vidtaga för att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan statliga och privata veterinärer.