konkurrensen på byggmarknaden

Interpellation 2002/03:202 av Lundström, Nina (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-02-24
Anmäld: 2003-03-03
Besvarad: 2003-03-14
Sista svarsdatum: 2003-03-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 februari
Interpellation 2002/03:202
av Nina Lundström (fp) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om konkurrensen på byggmarknaden

Det byggs för få bostäder i Sverige vilket beror på att boende i Sverige är dyrt relaterat till den disponibla inkomsten. Sverige har en av Europas högsta boendekostnader. Med dagens hyressättningssystem lönar det sig inte att bygga hyresrätter. Den bristande rörligheten på bostadsmarknaden och systemet för hyressättning hjälper inte de människor som behöver en billig hyreslägenhet i början av sin "bostadskarriär". En ökad omflyttning skulle dock innebära att fler mindre bostäder skulle frigöras för till exempel ungdomar.

Regeringen har också insett att byggkostnaderna är en nyckelfaktor. Därför tillsatte den dåvarande bostadsministern Jörgen Andersson (s) den så kallade Byggkostnadsdelegationen. Därefter har regeringen inrättat Byggkostnadsforum vid Boverket för att främja utvecklingsarbete, innovationer och kostnadseffektiva produktionsprocesser. Enligt regeringens budgetproposition för år 2003 ska inriktningen i bostadspolitiken vara att verka för en effektiv byggsektor som verkar på marknad i konkurrens. Under perioden 1996@2001 ökade produktionskostnaderna med drygt 65 %. Mellan år 2000 och år 2001 skedde en ökning med 20 %. Regeringens analys av produktionskostnadsutvecklingen är att ett fåtal stora företag dominerar marknaden i Sverige samt att delar av den svenska byggmarknaden endast i begränsad omfattning är utsatt för internationell konkurrens. Statsrådet Lars-Erik Lövdén påtalade i interpellationsdebatt den 14 februari 2003 att Byggkommissionen lämnat ett betänkande med förslag till förbättrad konkurrens, högre kvalitet och lägre kostnader i byggsektorn. Detta skulle även gynna produktionskostnaderna vid byggandet av studentbostäder.

Regeringen delar därmed Folkpartiet liberalernas uppfattning att konkurrensen är bristfällig på den svenska marknaden. Den höga prisnivån har fått många att ställa frågan om det finns anledning att misstänka kartelltendenser. På cementmarknaden är exempelvis en aktör i princip monopolist och på betongmarknaden dominerar ett fåtal bolag. Importen på dessa produktområden är obetydlig. Folkpartiets uppfattning är att regeringens inriktning på fler subventioner inte kommer att leda till en press på produktionskostnaderna.

Konkurrensen inom byggsektorn måste skärpas. Ett viktigt led i arbetet med att skapa en fungerande byggmarknad är att ge Konkurrensverket större ekonomiska resurser för att kunna genomföra en effektiv övervakning av att de regler som finns verkligen efterföljs.

Folkpartiet menar också att ett målmedvetet arbete bör igångsättas i syfte att möjliggöra för fler aktörer som små och medelstora företag, inklusive utländska byggföretag, att etablera sig på den svenska marknaden. Innovationstakten har varit låg i byggbranschen och lägre än i andra branscher. Man gör som man alltid gjort. Det behövs mer av kreativitet och idéutveckling i produktionen för att kunna få ned kostnaderna vilket ytterliggare talat för behovet av ökad konkurrens.

Folkpartiet menar att det behövs duktiga byggherrar för att få till stånd prisvärda projekt. De instrument som används borde genomlysas utifrån hur dessa påverkar konkurrensen såsom markanvisningar, upphandlingar och parallella uppdrag. Den som äger marken, eller låter uppföra byggnaden har en särdeles viktig roll att spela vad gäller konkurrensen på byggmarknaden.

Staten är en betydande markägare och har stora markinnehav i storstadsregioner vilka lämpar sig för bostadsbyggande. I Stockholms län kan tusentals bostäder komma till stånd genom att bebygga statlig mark. Marken har ett betydande värde på marknaden och stora delar av markinnehavet har ett attraktivt läge. Det statliga markinnehavet i vissa kommuner har sålts till exploateringsbolag som staten har skapat tillsammans med de två största byggföretagen i Sverige. Man anser sig kunna tjäna mer pengar genom detta förfarande. Problemet är att staten själv som aktör bidrar till att minska konkurrensen och förhindrar möjligheten för mindre företag att etablera sig.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Lars-Erik Lövdén följande:

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att förhindra att staten själv inte ska snedvrida och begränsa konkurrensen genom utvecklinsgbolag som gynnar de två dominerande aktörerna inom byggbranschen?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stimulera framväxten av fler små och medelstora företag inom byggbranschen?

Debatt

(9 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:202

Webb-tv: konkurrensen på byggmarknaden

Protokoll från debatten

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 50 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Nina Lundström har frågat om jag avser att vidta åtgärder för att förhindra att staten själv inte ska snedvrida och begränsa konkurrensen genom utvecklingsbolag som gynnar två domineran- de aktörer inom byggbranschen samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att stimulera framväxten av fler små och medelstora företag inom byggbranschen. Låt mig först konstatera att jag delar uppfattning- en med Nina Lundström om att konkurrensen inom byggsektorn behöver förbättras. Regeringen arbetar med frågan ur flera perspektiv. Som exempel vill jag framhålla det arbete som Byggkostnadsforum genom- för. Byggkostnadsforum har visat att det är fullt möj- ligt att producera långsiktigt hållbara och estetiskt tilltalande bostäder till rimliga kostnader. Genom att visa på ett stort antal goda exempel från hela landet styrks påståendet att det går att bygga bostäder till rimliga kostnader. I detta sammanhang har Bygg- kostnadsforum visat på bland annat alternativa sätt att sköta upphandling för mindre aktörer på marknaden. Det ingår i Byggkostnadsforums uppdrag att bidra till att kopplingen mellan byggsektorn, forskningscentra och företag utvecklas i syfte att bättre utnyttja forsk- nings- och teknikframsteg för att skärpa konkurrensen och bidra till ökad effektivitet och mindre kostnader i byggande och boende. Konkurrensverket har under de senaste åren haft ett antal ärenden med anknytning till byggsektorn. Verket prövar för närvarande bland annat om ett antal hjälpmedel för de enskilda företagens prissättning som tillhandahålls av installatörsorganisationerna inom el- och VVS-sektorn strider mot konkurrensla- gen. Verket har också deltagit i Byggkommissionens arbete och verkar även till exempel genom att yttra sig över olika lagförslag rörande byggsektorn. Byggkommissions betänkande om konkurrens, kvalitet, kostnader och kompetens i byggsektorn innehåller bland annat flera förslag för att förbättra konkurrensen. Förslagen remissbehandlas under vå- ren 2003. Regeringen har tillsatt en kommitté med uppdrag att se över plan- och bygglagstiftningen. Kommittén ska särskilt beakta behovet av att förbättra förutsätt- ningarna för ett ökat bostadsbyggande. Ett förslag till åtgärder som kan effektivisera beslutsprocessen, inklusive instansordningen för överklagande, samt möjligheter att överklaga ska redovisas senast den 31 december 2003. Som jag nyligen nämnt i ett interpellationssvar ar- betar regeringen aktivt för att råda bot på den brist på byggbar mark som råder i tillväxtregionerna. Det finns exempelvis mark i Stockholms län, ägd av stat- liga bolag och myndigheter, som skulle kunna göras tillgänglig för bostadsbebyggelse. Landshövdingen i Stockholms län har fått ett uppdrag rörande ökat bostadsbyggande i Stockholms län. Som en del i uppdraget gäller att landshövdingen ska undersöka möjligheterna för kommunerna att förvärva statlig mark för bostadsbyggande. Landshövdingen ska se över statliga markinnehav samt även vissa statliga bolags innehav, exempelvis Vasallen AB och Jernhu- sen AB, och medverka till att överenskommelser träffas om försäljning av mark för bostadsändamål. Jag vill avslutningsvis nämna att byggsektorns problem sannolikt vuxit fram under en lång tid. Även om kraftfulla åtgärder vidtas kan man förutse att det kommer att ta tid att förbättra byggsektorns funk- tionssätt. Det är i detta sammanhang av intresse att följa aktörernas egna åtgärder.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 51 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret på min interpellation om konkurrensen på byggmark- naden även om svaret inte innehåller svar på mina frågor om statens agerande. Jag vill dock påpeka att det är glädjande att statsrådet Lövdén håller med om att byggkonkurrensen måste förbättras. Förra veckan hade jag nöjet att debattera markpri- ser med statsrådet. Även den debatten handlade om statens sätt att agera. Då utryckte statsrådet att det inte enbart är markpriserna som har betydelse för de stegrade produktionskostnader som vi har sett den senaste åtta-tioårsperioden. Det finns en mängd andra faktorer. Statsrådet slutar med att säga: Jag tror att nyckelfrågan är konkurrensen på marknaden. Den är i dag bristfällig. Här är vi helt överens. Dagens interpellation handlar om just byggkon- kurrensen. Det statliga markinnehavet i vissa kom- muner har sålts till så kallade utvecklingsbolag som staten har skapat tillsammans med de två största byggföretagen i Sverige, Skanska och NCC. Utveck- lingsbolagen finns bland annat i Stockholms län och i Göteborg. Det statliga bolaget Vasakronan anser sig kunna tjäna mer pengar samt uppnå bättre exploaterings- möjligheter genom att bilda bolag med byggjättarna i syfte att uppfylla statens ägardirektiv. Ägardirektivet för det statliga bolaget anger att högsta möjliga av- kastning ska uppnås. Att staten bildar bolag på detta vis innebär, som jag ser det, att staten själv som aktör bidrar till att minska konkurrensen genom att andra företags möj- ligheter att etablera sig motverkas. Staten är en betydande markägare och har stora markinnehav i storstadsregioner vilka lämpar sig för bostadsbyggande. I Stockholms län kan tusentals bostäder komma till stånd genom att statlig mark bebyggs. Marken har ett betydande värde på markna- den, och stora delar av markinnehavet har ett attrak- tivt läge. Bara i Västerjärva och Sundbyberg har dessa bolag mark för 550 000 kvadratmeter kontor och bostäder. Statsrådet hänvisar till ett uppdrag som landshöv- dingen har i Stockholms län. Vad vill statsrådet Löv- dén uppnå med det uppdraget? Vad är målet? Statsrådet menar i sitt svar att byggsektorns pro- blem sannolikt vuxit fram under en lång tid. Även om kraftfulla åtgärder vidtas kan man förutse att det kommer att ta tid att förbättra byggsektorns funk- tionssätt. "Det är i detta sammanhang av intresse att följa aktörernas egna åtgärder." Just precis. Det är i detta sammanhang av intresse att följa aktörernas egna åtgärder. Staten är ju en central aktör, dagens huvudrollsinnehavare. Så nu hoppas jag att få svar på mina frågor: 1. Avser statsrådet vidta åtgärder för att förhindra att staten själv ska begränsa och snedvrida kon- kurrensen genom att bilda bolag tillsammans med de två största byggföretagen NCC och Skanska? 2. Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att sti- mulera framväxten av fler små och medelstora företag inom byggbranschen? Jag väntar med spänning på att få höra svaret.

Börje Vestlund (S)

Anf. 52 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag delar i stort sett den uppfattning som Nina Lundström har gett uttryck för i sin inter- pellation när det gäller konkurrensen på byggmarkna- den. Den har saknats mycket. Samtidigt tycker jag att Nina Lundström skjuter lite grann över målet. Pro- blemen i Stockholmsregionen handlar väl inte om staten och statens agerande i första hand. De handlar väl snarare om hur andra aktörer har hanterat bo- stadsmarknaden under en lång rad av år. Jag tänker inte minst på kommunerna. Jag vill ändå påstå att det finns en rad saker man kan göra även i denna fortfarande ganska överhettade del av Sverige när det gäller byggmarknaden. Man kan satsa på de små byggherrarna. Det har inte gjorts på många år. Man har inte gjort några försök ens att satsa på de små byggherrarna. Man kan också gynna de byggherrar som vill bygga hyresrätter till låg hyra. Det kan man göra på en lång rad sätt. Fortfarande finns det ändå skäl att stödja byggan- det och bostadsproduktionen genom till exempel investeringsbidrag, som Nina Lundström säger är någonting som inte förändrar konkurrensen. Jag vill hävda motsatsen. Det är precis det här som kan göra att vi får en bättre konkurrens på byggmarknaden. Jag delar också den syn Nina Lundström har på markägarens ansvar. Men då handlar det faktiskt om dem som är stora markägare. Vad händer då när Nina Lundström och hennes partivänner får ansvar för att ta hand om detta? Jo, då säljer man marken i stället och säger: Varsågod, ni får ta hand om detta själva! Vad innebär det? Ja, inte gynnar det konkurrensen precis. Då får de som kan betala mest köpa den här marken, vilket innebär att det bara är de stora bygg- herrarna, de två tre fyra som är de stora aktörerna, som har råd att köpa. Jag tycker att Nina Lundström har missat den sto- ra viktiga saken, nämligen den sammanhållna bo- stadspolitiken som gäller både kommunen och staten och naturligtvis även de privata markägarna. Det tycker jag är lite tråkigt, därför att vi skulle kunna mötas här för att verkligen diskutera vad som är det viktiga. Är det viktiga att vi ska få i gång en bra bo- stadsproduktion till en låg kostnad eller är det att vi ska hitta sätt att slå varandra i huvudet med olika argument? Jag skulle vilja hävda att vi skulle kunna mötas här för att nå en överenskommelse och för att hitta gemensamma mål. Det gäller framför allt de små byggherrarna som skulle kunna bygga med tomträtts- avgäld. Man kan till och med befria från tomträttsav- gälden under en tid. Det är det som är det viktiga, Nina Lundström. Det är knappast att hitta den typ av åtgärder som nämns.

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 53 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Nina Lundström återkommer till sina frågor i interpellationen. Jag ska utveckla min argumentation på de punkterna lite grann. Jag börjar med åtgärder för att främja fler mindre och medelstora aktörer på marknaden. Jag tycker att det är mycket angeläget att vi vidtar sådana åtgärder. Och regeringen har faktiskt gjort det också. Jag nämnde i mitt interpellationssvar Byggkost- nadsforum vars uppdrag just är att visa på goda ex- empel och vara med som en kunskapsbank för att illustrera och visa hur man kan bygga till rimliga kostnader. Byggkostnadsforum har också 20 miljoner till sitt förfogande för att initiera pilotprojekt runt om i landet. Många pilotprojekt har tillkommit där det finns mindre och medelstora aktörer till följd av det särskilda bidrag som utgår med 20 miljoner kronor om året. Det andra är investeringsstödet. Vi har infört ett investeringsbidrag för studentbostadsbyggande och hyresrättsbyggande. Vi kommer att förstärka det investeringsstödet kraftfullt i ett förslag som kommer att presenteras för riksdagen nästa vecka. Men det hittillsvarande investeringsstödet främjar också fram- komsten av mindre och medelstora aktörer. Jag bru- kar i mina bostadspolitiska anföranden nämna några sådana exempel, framför allt Duvkullen i Linköping. Det är en fastighetsägare som bygger långsiktigt för egen förvaltning och som även bygger till mycket rimliga kostnader. Det är glädjande att Duvkullen har fått sin första marktilldelning i Stockholmsområdet. Det visar att det kan finnas aktörer som kommer in på marknaden och som lite grann bryter de monopolten- denser vi har haft. Jag är angelägen om att fortsätta stimulera fram den här utvecklingen. Väldigt många av de mindre och medelstora aktö- rerna försvann i mitten av 90-talet när byggbranschen rasade samman efter de borgerliga förfärliga åren med statsfinansiellt kollaps och kollaps på bostads- marknaden. Så till statens agerande. Jag gör två reflexioner. Det går att visa på goda exempel också, Nina Lund- ström. Vasallen och Botkyrka kommun har ett långt- gående samarbete med exploatering av Tullinge flyg- fält. Relationerna är väldigt goda. Det statliga bolaget Vasallen och kommunen har gemensamma ambitio- ner om att utveckla den gamla flygplatsen till ett väldigt attraktivt boende med blandade upplåtelse- former. Det är ett gott exempel på hur man kan sam- verka i fråga om det statliga markinnehavet och de kommunala planintentionerna. Jag sade i mitt svar i förra veckan på en interpel- lation från Nina Lundström att staten naturligtvis ska medverka till att de kommunala planintentionerna uppfylls med det statliga markinnehavet. Kommuner- na sitter på de yttersta instrumenten genom det kom- munala planmonopolet. Det är klart att staten ska medverka till att de intentioner kommunerna har för exploatering av områden också tillgodoses, precis som jag utgår från att privata aktörer och privata markägare medverkar till att de kommunala planin- tentionerna uppfylls.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 54 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Börje Vestlund deltog inte i förra veckans debatt som handlade om markpriser. Varför vill jag fokusera på statens sätt att agera? Jo, därför att jag tror att det är väldigt viktigt att leva som man lär. Med tanke på den debatt som har varit det senaste året kan vi konstatera att det väldigt ofta verkar som att statsrådet anser att kommunerna är något slags bovar i detta drama. Jag skulle vilja påstå att det är oerhört viktigt att se på det delade ansvar som finns mellan staten och kommunerna. I och med att staten är en så oerhört viktig aktör på denna marknad måste man också se hur den agerar. Vad gäller markpriserna har man sålt precis lika dyrt som alla andra om inte dyrare till de här bolagen. Det är också viktigt att fundera över vilka signaler man skickar ut till mark- naden, till de små och medelstora aktörerna som försöker ta sig in, om staten som en stor och viktig markägare och aktör lierar sig med de största byggfö- retagen i Sverige. Där är fokus på dagens diskussion. Sedan finns det självfallet andra exempel. Men i det här fallet handlar det om man lierar sig med ut- vecklingsbolag. Det är det jag tycker är väldigt olämpligt. Jag vill betona att jag inte klandrar dessa företag. Det är självklart att företagen vill ha täta och goda relationer med en så viktig aktör som staten. Det är ett mycket rationellt perspektiv. De kallar det partner- skap. Det statliga bolaget Wasakronan arbetar utifrån högsta möjliga avkastning, avkastningskrav som ägarna har fastställt. Det är också helt rimligt. Men är detta bra ur ett ägarperspektiv när man ska väga in att detta är en faktor i bostadspolitiken? Är det bra att ägaren har det här synsättet? Vilka signaler skickar man ut? Hur trovärdiga är ambitionerna att uppnå en ökad konkurrens? Det tycker jag är en oerhört viktig diskussion att föra. Sedan tycker jag att vi alla har ett ansvar för att bidra till att utveckla bostadspolitiken, att hitta de kreativa idéerna och se vad som skulle kunna vara möjligt att göra. Där lovar jag, det har vi gjort under våren och hösten, att Folkpartiet kommer att fortsätta att bidra med mängder av förslag till vad man kan göra. Flertalet forskare har den senaste tiden ifrågasatt planmonopolet. Ett par forskare på KTH skrev förra våren i en debattartikel att de stora företagen med kontakter långt in i bland annat kommunernas in- nersta kretsar köper upp stora arealer mark. Den nya ESO-rapporten påtalar bristen på konkurrens samt hur viktig hanteringen av marken är, det vill säga vilka som får tillgång till den. Monopol ska motverkas genom att Konkurrensverket ges möjlighet att agera. Mitt tips till de här forskarna är att man ska se över inte bara kommunernas sätt att agera utan också hur staten i egenskap av aktör agerar. Debatten här i dag syftar för min del till att möj- liggöra en positiv utveckling av bostadspolitiken. Då är min fråga fortfarande till statsrådet om statsrådet avser att vidta åtgärder med tanke på mark- politikens betydelse som en del i bostadspolitiken, specifikt när man lierar sig med utvecklingsbolag. Tänker statsrådet vidta några åtgärder med anledning av detta?

Börje Vestlund (S)

Anf. 55 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag skulle vilja säga så här. Om vi inte hade ställt krav på avkastning på de statliga bola- gen är jag övertygad om att om inte Nina Lundström så någon annan representant för Folkpartiet hade stått här och sagt att det är förkastligt, man konkurrerar illojalt när det gäller den statliga markpolitiken. Jag är övertygad om att detta skulle komma som ett brev på posten. Jag skulle också vilja säga att det är oerhört vik- tigt med staten som en aktör. Men fortfarande, Nina Lundström, måste man leva som man lär. Där har Nina Lundström helt rätt, det måste till goda exempel. Varför agerar då inte Nina Lundströms partikamrater på det sättet när de har makten i kommuner och regi- oner i det här landet? Varför gör man inte det? Varför agerar man precis tvärtom? När man har makten säljer man marken till högstbjudande. Man tar in anbud precis som man rimligen ska göra, och så säljer man marken till högstbjudande. Vem har råd att köpa den i denna region? Det är fyra fem bolag på sin höjd och möjligen också staten. Men några andra kan inte köpa marken. Det är det här som är problemet här. Jag kan förstå, jag kan till och med dela Nina Lund- ströms uppfattning, men jag blir lite irriterad när man inte agerar så när man har makten själv. Då tycker jag att man pratar med dubbel tunga.

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 56 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Det här blir lite egenartat, Nina Lundström. Folkpartiet har suttit i majoritet i alla fall under den gångna perioden i flera av kommunerna i Stockholm, med Stockholms kommun som typexem- pel, och där sålt ut marken till högstbjudande och drivit upp markpriserna i regionen. Då blir det något egenartat om man hävdar - jag vet inte om Nina Lundström gör det, men jag kan tolka det så - att staten i det läget ska realisera sin mark. Vi kan inte ha ett system som innebär att kommunen så att säga skinnar på de boende genom att sälja ut till de högst- bjudande och staten realiserar sin mark. Ibland kan det vara bra. Det gäller den frågeställ- ning som Nina Lundström tar upp i sin interpellation, att bilda gemensamma utvecklingsbolag. Ibland kan partnerskap vara bra för att exploatera ett markområ- de. Det kan vara bra om båda parterna besjälas av en ambition av att se till att man åstadkommer en pro- duktion så att man pressar byggkostnaderna. Man behöver ibland lite större volymer. Partnerskap är inte alla gånger fel för att åstad- komma en bostadsproduktion som innebär att man pressar kostnaderna. Det kan tvärtom vara en fördel ibland. Därmed har jag inte sagt att det inte är viktigt med konkurrensen och att vi får fram mindre och medelstora aktörer. Det har jag understrukit gång på gång, och det gör jag i många sammanhang, att vi måste få fler aktörer på den svenska byggmarknaden. Regeringen arbetar för att stimulera fram en sådan utveckling genom Byggkostnadsforum och genom investeringsstöden som har gett förutsättningar för mindre och medelstora aktörer med mindre kapitalbas att spela en roll på den svenska bostadsmarknaden. Jag får konstatera att Folkpartiet inte har varit de som påskyndat eller tagit initiativ till den typen av åtgär- der, snarare tvärtom. Ni har varit motståndare till investeringsstödet. Ni är uppenbarligen motståndare också till det förslag som regeringen kommer att lägga fram i nästa vecka då vi inför ett kraftfullt inve- steringsstöd som motsvarar en sänkt byggmoms från 25 % till 6 %. Med den typen av åtgärder kan man stimulera fram mindre och medelstora aktörer. Det börjar vi nu se exempel på runtom i landet, och det tycker jag är väldigt glädjande. De stora aktörerna behöver kon- kurrens. Avslutningsvis har vi gett Mats Hellström i upp- drag att titta på förutsättningarna för ett ökat bostads- byggande i Stockholmsregionen. Där ingår också det statliga markinnehavet, som är en viktig ingrediens för att kunna frigöra fler markområden för bostadsex- ploatering. Mats Hellström kommer att redovisa sitt uppdrag i slutet av denna månad. Efter det får vi ta ställning till vilka åtgärder som ska vidtas och hur vi kan gå vidare med de tankar som Mats Hellström har i sitt material.

Nina Lundström (Fp)

Anf. 57 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag och statsrådet fäster olika vikt vid dagens fråga. Statsrådet säger att byggkonkurrensen måste bli bättre men anser inte att staten i detta avseende kan agera i någon riktning. Jag upplever att det inte finns någon tydlig strate- gi bakom den statliga markpolitiken annat än möjli- gen att tjäna så mycket pengar som möjligt på den. Men varför då inte säga detta i klartext? Det är helt okej i så fall. Då finns det ju ett syfte med den. Det statliga markinnehavet är i högsta grad intres- sant med anledning av behovet av att få fram bostä- der. Jag anser att det har varit fel att bilda utveck- lingsbolag med två dominerande företag i byggbran- schen. Jag menar också att det kommunala planmo- nopolet kan påverkas negativt på grund av dessa så kallade utvecklingsbolag. Markpriset beror på vilken exploateringsgrad som kan fastställas enligt detalj- planerna, och staten har allt intresse av att detta blir så högt som möjligt med anledning av det ekonomis- ka incitament som är överordnat allt annat. Det är ju så det förhåller sig. De signaler som denna typ av agerande skickar ut är olyckliga och sätter trovärdig- heten på spel. Statsministern uttryckte i kammaren den 20 feb- ruari att problemen inom bostadsbyggandet åtgärdas med ökad konkurrens, inte genom ytterligare re- gleringar och bidrag. Dagens stora fråga är: Varför agerar inte regeringen så att konkurrensen ökar? Till Börje Vestlund vill jag säga att jag tycker att du också borde svara på den fråga du ställer till mig angående hur kommunala företrädare agerar. Jag kommer från en kommun där Socialdemokraterna har styrt i 80 år, och jag kan konstatera att marken har sålts till marknadspris.

Lars-Erik Lövdén (S)

Anf. 58 Lars-Erik Lövdén (S)

Herr talman! Nina Lundström gav sig här in på ett resonemang kring exploateringsgrader och andra frågor som har med planarbetet att göra. Jag vill bara göra det enkla påpekandet att det finns ett kommunalt planmonopol. Kommunerna har väldigt goda förut- sättningar att styra exploateringen i ett område och att ställa villkor för exploateringen. De kan till och med i förhandlingar med markägaren - det är ju kommunen som bestämmer om man ska planera marken - påver- ka upplåtelseformerna. Det kommunala inflytandet genom detta monopol är så starkt - och jag kan för- säkra att jag är mån om det - att om kommunen vill utnyttja det som en faktor för att påverka privata eller andra markägares agerande kan den också göra det. Självklart, och det understryker jag både i mitt svar i dag och i svaret på den tidigare interpellatio- nen, ska staten som markägare också bidra till att kommunala planintentioner uppfylls, precis som jag förutsätter att privata markägare gör samma sak.

Intressenter

Frågeställare

Nina Lundström

Besvarad av

Lars-Erik LövdénSocialdemokraterna