Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

konkurrensen inom veterinärväsendet

Interpellation 2004/05:492 av Persson, Sven Gunnar (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-03-24
Inlämnad
2005-03-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2005-04-18
Svar fördröjt anmält
2005-04-19
Besvarad
2005-04-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 mars

Interpellation 2004/05:492

 av Sven Gunnar Persson (kd) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om konkurrensen inom veterinärväsendet

Allianspartierna, kd, m, fp och c, har under flera år i riksdagen begärt en förändring av organisationen av veterinärväsendet i Sverige. Dagens veterinärväsende fungerar dåligt på grund av Jordbruksverkets dubbla roller, som leder till jävsituationer och osund konkurrens. Konkurrenssituationen för privatpraktiserande veterinärer är ohållbar på grund av att Jordbruksverket genom distriktsveterinärorganisationen, DVO, bedriver veterinärverksamhet och konkurrerar med privata veterinärer samtidigt som man utövar myndighetsansvaret över veterinärverksamheten. Dessutom subventioneras DVO:s verksamhet via skattsedeln, vilket snedvrider konkurrensen till nackdel för privatpraktiserande veterinärer.

Ett välkommet uppvaknande från regeringens sida skedde då man i propositionen 2001/02:189 En ny djurskyddsmyndighet lyfter fram att flera utredningar visar att dagens veterinärorganisation och djurskyddstillsyn är behäftad med brister. En viktig brist i nuvarande organisation är att veterinärerna ibland kan hamna i en jävsituation då de också har tillsynsobjektet eller bonden som kund. Det kan finnas risk för motsättningar mellan veterinären och tillsynsobjektet just därför att man inte anlitar veterinären i fråga. Det är även otillfredsställande att veterinärinsatser för sällskapsdjur finansieras via skattsedeln.

På förslag av Riksdagens revisorer beslutade riksdagen (2002/03:MJU10) att ge regeringen i uppdrag att tillsätta en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget till distriktsveterinärorganisationen, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller, det vill säga distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och praktiserande veterinärer. Vidare beslutade riksdagen att en oberoende utredning bör ges i uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet. Sistnämnda utredning tillsattes förra året.

Det är anmärkningsvärt att riksdagens enhälliga beslut med tillkännagivande till regeringen om att tillsätta utredningen om Jordbruksverkets dubbla roller inte nämndes i den senaste budgetpropositionen. Ärendet är för närvarande föremål för "beredning" inom Jordbruksdepartementet och någon utredning är ännu inte tillsatt. Det har vid ett flertal tillfällen i riksdagen påpekats vikten av att den av riksdagen beslutade utredningen snarast tillsätts. Att så ännu inte skett är närmast att betrakta som en provokation mot riksdagen. Jag vill återigen understryka att utredningen måste påbörja sitt arbete snarast.

Med anledning av det ovan anförda vill jag därför ställa följande fråga till jordbruksministern:

Avser jordbruksministern att lägga fram förslag som innebär att den illojala konkurrens som i dag råder inom veterinärområdet avskaffas, och i så fall när?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:492, konkurrensen inom veterinärväsendet

Interpellationsdebatt 2004/05:492

Webb-tv: konkurrensen inom veterinärväsendet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 31 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Sven Gunnar Persson har frågat mig om jag avser att lägga fram förslag som innebär att det som han beskriver som en illojal konkurrens inom veterinärområdet avskaffas. Jag vill börja med att informera om att den veterinära samarbetsgruppen som Jordbruksdepartementet inrättade våren 2003 har lämnat sin rapport. Gruppen, med företrädare för Jordbruksverket, Konkurrensverket, Livsmedelsekonomiska institutet, Sveriges Veterinärförbund, LRF och Jordbruksdepartementet, bildades för att lämna förslag om hur den veterinära verksamheten och dess form skulle kunna utvecklas. I enlighet med samarbetsgruppens rekommendation har Jordbruksverket beslutat att djurägare som anlitar privatpraktiserande veterinärer från den 1 juli 2005 ska kunna få del av det statliga stödet för djursjukvård till avlägset boende djurägare. I dag kan enbart djurägare som anlitar distriktsveterinärer få det stödet. Jordbruksverket har också beslutat att följa den veterinära samarbetsgruppens rekommendation om kontroll vid anläggning med mjölkproduktion i enlighet med det så kallade mjölkdirektivet. Från den 1 januari 2006 ska även privata veterinärer kunna ha en tillsynsroll. Som en fortsättning på samarbetsgruppens arbete pågår för närvarande arbetet med att ta fram ett direktiv för en utredning om den veterinära fältverksamheten och om veterinära myndighetsuppgifter. Min plan är att utredningen ska börja sitt arbete till sommaren eller tidig höst. Grunden för den veterinära fältverksamheten är den målsättning för djurpolitiken som finns i budgetpropositionen för 2005 - ett gott djurskydd och ett gott djurhälsotillstånd bland djur i människans tjänst. Utifrån denna övergripande målsättning ska det i Sverige finnas en fungerande veterinär fältverksamhet dygnet runt i hela landet. Det ska också finnas tillräckligt med veterinärer som snabbt kan tas i anspråk vid utbrott av smittsamma djursjukdomar och som kan utföra veterinära myndighetsuppgifter. Verksamheten ska vara organiserad på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Så långt möjligt ska intresset av en väl fungerande konkurrens mellan olika veterinärkategorier beaktas. När utredningen slutfört sitt arbete och förslagen har remissbehandlats kommer det underlag att finnas som behövs för att jag ska kunna ta ställning till behovet av åtgärder.
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 32 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Tack jordbruksministern för svaret och tack för möjligheten att med så kort varsel ändra tid för debatten. Av svaret förstår jag, dock, att det inte heller denna gång finns utrymme för att diskutera särskilt mycket konkreta frågor inom området. Tidigare har ministern hänvisat till den veterinära samarbetsgrupp som har haft uppdrag och som har fört diskussioner. Nu är det beredning av utredningsdirektiv, och när utredningen så småningom är klar ska vi kunna diskutera innehållet och inriktningen. Det är inte mer än tre år sedan riksdagens tillkännagivande med anledning av Riksdagens revisorers förslag om att tillsätta en oberoende utredning för att titta på de statliga bidragen till fältverksamheten, statens relation till sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller. Under tre år har vi diskuterat gruppen, och nu vet jag inte hur många år vi ska diskutera den fortsatta osunda konkurrensen som finns på området. Jag instämmer i stort i den målsättning som jordbruksministern anger och som finns i budgetpropositionen om att det ska finnas veterinär fältverksamhet dygnet runt i hela landet. Det ska finnas en organisation som kan sättas på fötter vid utbrott av smittsamma sjukdomar. Sedan säger ministern, och det är den formulering som ger utrymme för som jag ser det den osunda konkurrensen, att man så långt möjligt ska beakta viljan till konkurrens. Kristdemokraterna vill ha en annan organisation för veterinärverksamheten som undviker de dubbla rollerna i den operativa verksamheten och undanröjer en osund konkurrens. Vi vill att Jordbruksverket ska fortsätta att vara överordnad myndighet för djurtillsynen och veterinärverksamheten. Vi vill ha en myndighetsveterinär på länsnivå där länsveterinärer utan egen praktik ska svara för myndighetsutövning och tillsyn av de privata veterinärer som ska bedriva verksamheten på fältet. Vi tror att detta går att ordna när det gäller avtal om jourverksamhet och insatser vid zoonoser och andra smittsamma sjukdomar. Den situation som nu finns kan belysas genom citat från en rapport från Kommunförbundet i Kronoberg. Det är en rapport med en kartläggning av djurskyddstillsynen i Kronobergs län: När anmälan har kommit in om att djur inte far väl har kommunens djurskyddsinspektör ofta behov av en veterinär som sakkunnig. Flera av länets veterinärer har nekat att följa med, vanligen med återkommande undanflykter. Men det finns även de som sagt rent ut att de inte den ena stunden kan vara kommunens förlängda arm och den andra stunden veterinär på djurhållarens uppdrag. Det här är en situation som veterinärer, vilka de än må vara, befinner sig i. Därför önskar jag att i utredningsarbetet och i direktivskrivandet att jordbruksministern ska lyssna på vad Riksdagens revisorer har sagt, vad Statskontoret tidigare har sagt, vad partikamrater och opposition tillsammans har sagt i utskottet samt vad riksdagen har sagt i sitt tillkännagivande om utredning på området.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 33 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag tycker att det har hänt en del på området som jag hoppas att Sven Gunnar Persson har uppmärksammat. Det är inte bara så att vi har haft en grupp som har arbetat sedan april 2003. Gruppen har också kommit med konkreta förslag som Jordbruksverket har genomfört. Det gör att privatpraktiserande veterinärer har en större roll även när det gäller det som tidigare har legat på de offentliganställda. Vi har en utredning som ska vara klar i september i år om djursjukdata. Regeringen gav i regleringsbrevet för 2004 Jordbruksverket i uppdrag att särskilt titta på konkurrensförhållandena. Nu har vi kommit långt när det gäller att bereda direktivet. Jag har gett en tidsplan där jag säger sommaren eller senast tidig höst. De privatpraktiserande har tidigare haft en roll. Även när det gäller myndighetsutövning kan de ha vissa uppdrag. I områden med hög djurtäthet har de privatpraktiserande den roll som distriktsveterinärer har i andra delar av landet. Vad jag är särskilt glad över är att både de privata och de offentliganställda får en allt bättre samverkan. Det är viktigt i ett land med många glesa områden och långa avstånd. Jag vill inte ha osund konkurrens, och det är viktigt att man på Jordbruksverket, som har uppdraget, noga skiljer mellan det som är uppdragsverksamhet och det som är myndighetsutövning. Det har man också gjort på det sättet att det kommer till uttryck i organisationen på Jordbruksverket. Även om man säger att vi vill ha mesta möjliga konkurrens på marknaden, måste man ändå gilla läget när det gäller omständigheterna - geografin. Vi har ett samhällsintresse att upprätthålla den veterinära verksamheten i hela landet hela dygnet med god kompetens och också ha en beredskapsorganisation som kan träda i kraft om det skulle vara så olyckligt att vi får smittsamma sjukdomar. Det här måste vägas in - därför den lilla passusen i mitt svar: i största möjliga utsträckning. Jag vill verka för en sundare konkurrens på området. De utredningsdirektiv som vi bereder kommer att ge uttryck för det.
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 34 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Det gläder mig att jordbruksministern är öppen för en utveckling åt det här hållet på, som jag uppfattar det, ett lite nytt sätt. Det som har hänt i gruppen och de möjligheter som de privata veterinärerna nu får är bra. När det gäller Jordbruksverkets dubbla roller tror jag att man kommer att klara av detta även fortsättningsvis på själva myndighetsnivån med det övergripande myndighetsansvaret för de veterinära frågorna och samtidigt främja näringens utvecklingskraft. Djuromsorgen, djurvälfärden, är en del av de svenska mervärdena och ger kraft åt svensk jordbruksnäring. Tvärvillkoren i den nya jordbrukspolitiken innehåller också de delarna. Den nivån ska vara intakt. Men vi tycker att det blir fel när man också är arbetsgivare och huvudman för den fältveterinära verksamheten, som tydligt ger effekter av det slag som jag läste upp ur den kartläggning av djurtillsynen som Kommunförbundet i Kronoberg har gjort. Sådant händer. Den situationen står veterinärer i, i sin relation till de lantbrukare som man har att serva. Det skulle vara intressant att höra från jordbruksministern i vilka andra länder i EU man tillåter statliga veterinärer konkurrera så med privata. I till exempel Norge och Finland klarar man av en sådan här verksamhet utan att ha osund konkurrens. Det finns en sådan när det gäller etablering och utbyggnad av djurkliniker. Jordbruksministern har tidigare haft en debatt här i kammaren om djurkliniken i Valbo till exempel, där det av de veterinärer som finns lokalt uppfattas som att man utvidgar sitt verksamhetsområde inpå sällskapsdjuren genom att investera ganska stort i röntgen- och operationsutrustning för smådjur. Jag får väl inget besked om vad utredningen ska komma fram till - det ska jag nog inte ens en gång begära. Men jag skulle önska att direktiven utformas på ett tydligt sätt och på ett sådant sätt att utredningen kan jobba obundet med den fältveterinära organisationen, för att den här konkurrenssituationen inte ska uppkomma, att myndighetsutövningen kan ske till exempel med länsveterinärer och att den fältveterinära verksamheten näst intill undantagslöst kan ske med hjälp av privata veterinärer.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 35 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag är glad över att Sven Gunnar Persson och jag verkar vara överens om målen för den här verksamheten och också att Statens jordbruksverk ska ha en roll när det gäller de samhälleliga intressena. Jag tycker också att det är bra att vi diskuterar frågan. Jag är ganska öppen när det gäller medlen för att nå de mål som vi är överens om. Samtidigt kanske man inte ska överdriva den negativa situationen för de privatpraktiserande veterinärerna i Sverige. Jag tittade på några siffror inför den här debatten. När det gäller den totala omsättningen av veterinära tjänster i Sverige under 2003 står distriktsveterinärerna för en liten andel, 15 %, och de privatpraktiserande veterinärerna står för 85 %. Distriktsveterinärernas andel är avtagande på en marknad där omsättningen ökar. Det handlar om att det är en marknad som inte ökar när det gäller lantbrukets djur, och den del som ökar är sällskapsdjuren och hästarna. Det finns också med där. Andra länder - jag ska inte göra anspråk på att kunna systemen i andra länder. Däremot kan jag lova Sven Gunnar Persson att den utredning som snart ska tillsättas ska jämföra med länder som är intressanta från våra utgångspunkter. Vi har tänkt att vi ska jämföra oss med Danmark, Finland och Storbritannien. Vad utredningen ska resultera i är det för tidigt att säga. Men utgångspunkten är det som Sven Gunnar Persson själv nämnde, en god djuromsorg och en god djurvälfärd. Jag vill då ha en organisation som är effektiv för att uppnå de samhälleliga målen.
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 36 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Jordbruksministern redovisar en del siffror om omsättning och så vidare. När det gäller att få ett grepp om vilket innehåll det är i distriktsveterinärorganisationens arbete är det svårare att få ut sådana siffror, därför att de är hemligstämplade i fråga om hur mycket arbete man ägnar åt myndighetsutövning eller liknande uppgifter och hur mycket man ägnar åt ren djursjukvård, ofta i konkurrens med privata veterinärer. Det är synd att man mörkar på det området. Det finns sådana här mer orimliga konkurrenssituationer, som till exempel i Valbo. Jag får nöja mig med svaret så länge. Jag vill fråga ministern, som har ett inlägg kvar, om utredningen får parlamentariska inslag. Jag tror att det ur demokratisynpunkt är bra om det blir en bredd i bedömningarna redan på utredningsstadiet. Då kan vi till och med komma fram till gemensamma förslag. Jag vill tacka jordbruksministern för debatten.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 37 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag har goda erfarenheter av utredningar med parlamentariskt inslag. Jag tycker att det är särskilt värdefullt när det är stora principiella frågor kring utveckling av jordbrukspolitiken, utveckling av miljö- och landsbygdspolitiken. I det här fallet tycker vi att vi har en hel del underlag att utgå ifrån. Det är ju mer en organisatorisk fråga, hur man effektivt ska kunna bygga en organisation, för att uppnå de mål som vi är så överens om. Det raka svaret på den sista frågan är att vi har tänkt oss en särskild utredare.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.