Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

konkurrensen inom bilindustrin

Interpellation 2002/03:187 av Carlsson, Birgitta (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-02-13
Inlämnad
2003-02-13
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-03-04
Sista svarsdatum
2003-03-06
Besvarad
2003-03-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 februari

Interpellation 2002/03:187

 av Birgitta Carlsson (c) till statsrådet Ulrica Messing om konkurrensen inom bilindustrin

För en tid sedan upprördes vi över att däckföretaget Continental i Gislaved flyttade sin tillverkning till Portugal, detta på grund av att företaget erhöll EU-bidrag för att flytta sin verksamhet dit. Genom detta EU-bidrag snedvreds konkurrenssituationen med följd att en fortsatt svensk lokalisering inte längre framstod som företagsekonomiskt fördelaktig.

Nu börjar vi i Sverige känna stor oro över vad som händer inom bilindustrin inom EU. När vi tar del av uppgifterna från Dagens Arbete, där det rapporteras att under åren 1995@1999 det utgått gigantiska EU-bidrag till olika länders bilindustrier. Spanien har under denna tid erhållit 569 miljoner euro, Tyskland 565, Storbritannien 255, Italien 181, Frankrike 141 medan Sverige återfinns på jumboplats genom att man endast erhållit 1 miljon euro under denna tid.

En ojämn fördelning av EU-stöd till olika delar av näringslivet bidrar till orättvisa konkurrensvillkor. Från samhällsekonomisk utgångspunkt är detta olämpligt eftersom det kan skydda ineffektiv produktion samtidigt som effektiv produktion kan riskera att konkurreras ut till men för hela den europeiska ekonomin.

Volvofabriken i Skövde som tillverkar fyrcylindriga motorer kommer enligt uppgift från Thomas Ivonen, ordförande i SIF-klubben på fabriken, att flyttas till Spanien. Det kan starkt misstänkas att EU-stödet spelat en roll för denna omlokalisering.

Jag har vid riksdagens frågestund frågat utrikesminister Anna Lindh om hennes syn på denna del av EU:s politik samt om vad regeringen gör för att förhindra att det förekommer osolidarisk bidragskonkurrens inom EU. Dessvärre fick jag inga svar.

Varför reagerar inte regeringen när vi åderlåts på arbetstillfällen genom att olika branscher erhåller EU-bidrag och genom dessa gör investeringar som innebär att arbetstillfällen flyttas mellan olika länder inom EU? Om detta får fortgå kommer så småningom även hela Sverige att vara stödområde och erhålla bidrag och kanske då på sikt återfå dessa arbetstillfällen som nu flyttar till andra EU-länder.

Bilindustrin är en mycket viktig industri för hela Västsverige där både Volvo och Saab finns med sina fabriker. Om olika leverantörer till bilindustrin ska erhålla EU-bidrag för att utöka sin produktion i olika EU-länder finns det risk att på sikt all tillverkning och produktion försvinner ifrån vårt land. Det borde vara en mycket angelägen fråga för statsrådet Ulrika Messing att med stor kraft arbeta för att dessa bidrag inom EU används på ett sådant sätt att man inte snedvrider konkurrensen på det sätt som sker i dag.

Mina frågor är därför:

Hur har statsrådet arbetat för att säkerställa konkurrensneutralitet och en rättvis fördelning av EU-medel mellan biltillverkare i olika EU-länder?

Hur avser statsrådet att verka för att den nuvarande snedvridna fördelningen av bidrag åtgärdas?

Hur avser statsrådet att säkerställa att arbetstillfällena inom bilindustrin ska finnas kvar i vårt land?

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:187, konkurrensen inom bilindustrin

Interpellationsdebatt 2002/03:187

Webb-tv: konkurrensen inom bilindustrin

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 10 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Birgitta Carlsson har frågat hur stats- rådet Ulrica Messing har arbetat för att säkerställa konkurrensneutralitet och en rättvis fördelning av EU-medel mellan biltillverkare i olika EU-länder. Hon har också frågat hur regeringen vill åtgärda den nuvarande snedvridande fördelningen av bidrag och hur det ska säkerställas att arbetstillfällena inom bil- industrin blir kvar inom vårt land. Birgitta Carlssons frågor handlar i huvudsak om konkurrens och villkoren för tillämpning av EG:s bestämmelser om statligt stöd. Därför ankommer det på mig att såsom närmast ansvarigt statsråd redogöra för regeringens syn på dessa frågor. Jag delar Birgitta Carlssons oro över att omfattan- de stödgivning inom EU kan ge upphov till snedvri- den konkurrens. Regeringen tar detta problem på största allvar och arbetar aktivt för att stöd inte ska få användas på ett sätt som snedvrider konkurrensen eller riskerar att bidra till att arbetstillfällen flyttas runt på konstlad väg. Regeringen har en klar principiell inställning till statligt stöd och hur internationella regelverk bör vara utformade för att undvika otillbörliga snedvridningar och misshushållning med statliga medel. Denna stöd- policy redovisades i den konkurrenspolitiska propo- sitionen våren 2000. Restriktivitet, ökad internationell återhållsamhet med stöd och spelregler för stödgiv- ning som görs så lika som möjligt mellan regioner och länder är grundläggande. Denna policy har vi från svensk sida drivit både i övergripande politiska sammanhang och i förhållande till EU-kommissionen vid utformning av olika ge- menskapsbestämmelser. Under det svenska ordföran- deskapet våren 2001 antog exempelvis Europeiska rådet slutsatser som tydligare än någonsin slog fast nödvändigheten att minska volymen stöd inom EU:s medlemsstater. Detta fungerar också som riktlinjer för EU-kommissionens översyn av de gällande stöd- reglerna. När det gäller regionalpolitiskt investeringsstöd, som är den dominerande stödformen inom bilindu- strin, har regelverket stramats upp väsentligt från och med i år, och ytterligare inskränkningar kan komma att aktualiseras. Det gäller då frågan om att införa ett övergripande förbud för regionalt investeringsstöd i större projekt inom bilindustrin. Här kommer vi själv- fallet att agera aktivt utifrån gällande restriktiva stöd- policy och för bästa möjliga utfall med hänsyn till våra svenska intressen. När det gäller den framtida utvecklingen av EU:s regionalstödsregler i övrigt anser regeringen att strävan bör vara att minska stats- stödsområdets omfattning. Birgitta Carlssons tredje och sista fråga handlar om vad vi kan göra för att arbetstillfällena inom bil- industrin ska bli kvar i Sverige. Jag vill börja mitt svar på den frågan med att tyd- ligt markera min syn på fordonsindustrin som en absolut nyckelindustri för Sverige. Jag kan inte nog understryka dess betydelse för Sveriges utveckling. Vi har en imponerande kompetens inom fordonsindu- strin, och jag är mycket angelägen om att vi utvecklar positionen för industrin och för dess underleverantö- rer. Det grundläggande för bilindustrin - och för an- nan industri - är att vi slår vakt om och ytterligare förbättrar ett gott företagsklimat. Hörnstenar är en stabil och ansvarsfull ekonomisk politik samt sats- ningar på områden som utbildning, forskning och infrastruktur. Sverige har, i förhållande till sin storlek, en världsunik position som biltillverkarnation. I och med globaliseringen förändras förutsättningarna i rask takt. Hittills har vi klarat oss bra i den globala kon- kurrensen. Våra svenska bilindustriföretag har posi- tionerat sig starkt. Volvo har till exempel ansvar för säkerhet inom Fordkoncernen, och Saab Automobil är GM-experter på turbomotorer. Våra svenska un- derleverantörer står sig också väl i konkurrensen. Men vi måste vara uppmärksamma på förändring- ar av förutsättningarna. Det har till exempel blivit lättare för stora inter- nationella koncerner att flytta resurser och tillverk- ning mellan länder, och kravet på stora volymer för att pressa priserna ökar. Inte minst det senare sätter press på underleverantörerna. Hur möter vi detta? Givetvis ligger huvudansvaret på industrin. Jag har stort förtroende för att den svenska fordonsindustrin med sin gedigna kunskap kommer att klara konkurrensen bra. Man måste dock reagera snabbt på marknadens signaler och inte vara rädd för att anta nya utmaningar. Här kan staten ha en roll att stötta industrin med olika nyckelinsatser. Som exempel vill jag peka på de branschspecifika forsk- ningsprogram som Programrådet för fordonsforsk- ning svarar för. Utöver tidigare satsningar på det allmänna tekniska fordonsforskningsprogrammet och det miljöinriktade gröna-bilenprogrammet, har nyli- gen träffats avtal om nya program för intelligenta, säkra fordon samt emissionsforskning. För underleve- rantörerna har Nutek ett program för kunskapssprid- ning och kompetensutveckling, med syfte att öka deras möjligheter att hävda sig på en alltmer konkur- rensutsatt global marknad. Även bredare satsningar, som exempelvis Vinno- vas nya innovationsinriktade forskningsprogram och regeringens nya satsning på design, kommer att få stor betydelse för konkurrenskraften inom fordonsin- dustrin. För Designprogrammet har regeringen avsatt 20 miljoner i år, och avsikten är att särskilt underleve- rantörerna ska stödjas. Design ska i detta samman- hang förstås som ett vidare begrepp än ren formgiv- ning. Det är fråga om att ändra hela utvecklingspro- cessen och därigenom skapa mer konkurrenskraftiga produkter.
Birgitta Carlsson (C)
Anf. 11 Birgitta Carlsson (C)
Fru talman! Jag vill tacka näringsministern för svaret. Anledningen till att jag ställde frågan till Ulri- ca Messing var att hon hade varit i bland annat Sköv- de och där sagt att hon hade ansvaret för dessa frågor. Därför ställde jag frågan på det sätt som jag gjorde. Anledningen till att jag ställde interpellationen är att i den del av Sverige som jag kommer ifrån, Västra Götaland, är vi oerhört beroende av bilindustrin. Vi har både Volvo- och Saabfabriker där. Det gäller inte bara de stora fabrikerna inom bilindustrin utan också alla de underleverantörer som finns. Allt detta hänger samman, hela transportsektorn, eftersom det finns många olika fabriker inom detta område. Jag fick svaret sent i går kväll och har därför inte hunnit ta reda på det exakta antalet anställda, men det rör sig om åtskilliga tusen. Bara i min hemkommun jobbar en bra bit över 5 000 personer på Volvo, och sedan tillkommer alla andra företag runtomkring. Detta är alltså en oerhört viktig verksamhet för den delen av Sverige. När man läser i tidningarna om det smutsiga spe- let om bidragspengar känner man sig orolig. Det handlar till exempel om stöd till en motorfabrik i Wales som blivit en politisk fråga. Samtidigt tog statsrådet Ulrica Messing när hon var i Skövde gans- ka lätt på frågan, åtminstone enligt de tidningsreferat jag läste om besöket. Jag tycker dock att det finns mer allvar bakom näringsministerns svar, och att man tar dessa frågor på allra största allvar. Man kan känna oro inför framtiden när så mycket pengar har gått till de olika länderna som jag beskri- ver i min interpellation. Spanien har fått 569 miljoner euro. Tyskland, som också är ett stort land med mycket industri, har fått 565 miljoner och Storbritan- nien 255. Sverige ligger på jumboplats och har bara fått motsvarande 1 miljon euro. Detta känns på något sätt fel. Vi såg hur man flyttade däckfabriken, och nu känner vi oro för hur man ska fortsätta att flytta den typen av verksamhet till andra länder just med stöd av pengar från EU:s regionala satsningar. Det kan aldrig vara meningen med vårt medlem- skap i EU att vi ska medverka till att pengar går till företag som flyttar arbetstillfällen mellan de olika länderna i EU. Så sent som förra helgen var det ett företag i Göteborgstrakten, dock inte inom bilindu- strin, som kände oro för att pengar skulle gå till den typen av flytt. Samtidigt står vi inför en utvidgning av EU med tio nya länder. Vad kommer att hända då? Det är ju fråga om länder där löneläget är betydligt lägre än i Sverige. Om de ska få samma möjligheter till regio- nala stödpengar har de genom sitt löneläge otroligt stora möjligheter att dra till sig olika typer av indu- strier. Jag är ju så pass gammal att jag minns varvskrisen och flytten av företag i samband med den. Det hör visserligen inte ihop med detta men ändå. Vi hade också tekoindustrin som flyttade till låglöneländer. Det drabbade i stor utsträckning även Västra Göta- land. Den här utvecklingen, att det ska vara så lätt för företag att flytta, skrämmer mig. I andra länder i Europa är man betydligt strängare och ställer större krav på företagen om de flyttar än vad vi i Sverige gör.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 12 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag tror att vi delar synen på dessa frågor. Birgitta Carlsson kommer från Skövde och jag från Göteborg. Det är två orter där fordonsindustrin betyder mycket. Vi har i Göteborg inte bara en per- sonbilsfabrik, utan också en lastbilsfabrik och mäng- der av underleverantörer. Jag tror att vi har samma erfarenheter och samma känsla för vad den branschen betyder. Jag tolkar också Birgitta Carlssons svar som att hon instämmer i den bedömning och den analys som jag redovisar i mitt svar. Det måste vara en missupp- fattning att Ulrica Messings attityd, som den beskrevs i tidningen, skulle vara att hon tog lätt på de här frå- gorna. Det är inte regeringens hållning. Vi jobbar efter två riktlinjer på det här området. Den ena är att bit för bit skärpa EU:s regelsystem så att vi får allt mindre missförhållanden av den typ som vi har sett. Det har också gjorts stora framsteg, och jag kan konstatera att i dag är möjligheterna till stöd för investeringar i bilindustrin mycket mindre än tidigare. De är också mycket mindre än i andra indu- stribranscher. Vi tittar noga på de konkreta fall som kommer fram i debatten. När det gäller investeringarna i den motorfabrik i Valencia, som nu varit aktuell, har vi kunnat konstatera att det statliga stödet till den fabri- ken inte utgör mer än drygt 5 % av investeringskost- naden. För några år sedan hade stödet antagligen varit mycket större, och om några år kommer stödet för den typen av investeringar kanske att vara ytterligare lite mindre. Bilindustrin i Europa kännetecknas av överkapa- citet. Det är inte ekonomiskt rationellt att flytta runt produktion baserad på stödorientering där man åker snitslad bana mellan olika stödregler med tillverkning under en period här och en period där. Detta måste vi få stopp på. De bästa fabrikerna med den bästa pro- duktiviteten, bästa produktutvecklingen och dukti- gaste arbetskraften ska stå sig i konkurrensen och inte slås ut för att det finns generösare regeringar i en del länder. Det andra vi måste göra är naturligtvis att se till att Sverige fortsätter att vara i framkant vad gäller konkurrenskraft på det här området. Vi ska helt enkelt fortsätta att göra bättre bilar. Vi ska göra dem på ett smartare sätt genom att utveckla nya produkter billi- gare och bättre så att det blir våra produkter som når fram till konsumenterna. Jag redovisar i mitt svar ett brett program med många olika områden där vi ska vidareutveckla våra styrkor. Vi ska bli bättre på säkerhet, på att integrera elektronik i bilarna, på att jobba med design, miljö- frågor, utsläpp och annat, och jag tycker att industrin och staten ska jobba tillsammans med detta. När jag säger staten inbjuder jag gärna också andra intresse- rade - partier, politiker och enskilda från de intresse- rade delarna av Sverige - att arbeta med detta. Jag ser det som ett första rangens nationellt intresse.
Birgitta Carlsson (C)
Anf. 13 Birgitta Carlsson (C)
Fru talman! Jag instämmer helt i det näringsmi- nistern säger om vikten av att vi i Sverige har en generös inställning till en så viktig industri som bilin- dustrin. Näringsministern nämnde också vikten av bra fö- retagsklimat. Den åsikten delar vi i Centerpartiet helt. Det är oerhört viktigt att vi har ett företagsklimat som gör det lätt att starta företag. Då tänker vi kanske inte på just bilindustri, men underleverantörer kan ju i stor utsträckning vara nystartande företag. Då är det också viktigt att vi inte lägger på dem ytterligare kostnader för sjukskrivningar, vilket diskuteras just i dessa tider, och att vi satsar ytterligare pengar på infra- struktur. När det gäller infrastrukturen tycker vi som kom- mer från Västra Götaland att vi är styvmoderligt be- handlade. Vi har nämligen många stora vägprojekt som är i skriande behov av åtgärder. Just nu arbetar man med E 6:an mot Oslo, men E 20 är också en väg som så länge jag varit verksam som politiker i Skara- borg och Skövde, och det är ganska många år, varit på tapeten. Det är inte tillfredsställande att den Euro- paväg som går mellan våra två största städer har den standard som den har. Det är också oerhört betydelsefullt för bland annat bilindustrin som har många tunga transporter bland annat från motorfabriken i Skövde. Det är också transporter från andra fabriker i Skaraborg och andra delar av Sverige som ska ta sig vägen ned till Göte- borg och Volvofabriken och också till hamnen därne- re. Det är oerhört viktigt att resurser ges till infra- strukturen på ett sådant sätt att vi får större del av pengarna i Västra Götaland. Man jobbar intensivt därnerifrån. Jag hoppas verkligen att regeringen sat- sar mer resurser än vad man har gjort just på den här delen. E 20 måste byggas ut, och det måste ske nu.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.