Kompletterande utbildning för utländska akademiker

Interpellation 2005/06:386 av Narti, Ana Maria (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2006-05-03
Inlämnad: 2006-05-03
Besvarad: 2006-05-15
Sista svarsdatum: 2006-05-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 maj

Interpellation 2005/06:386 av Ana Maria Narti (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)

Kompletterande utbildning för utländska akademiker

Den ständigt pågående skandalen med utländska akademiker som kör taxi eller säljer tunnelbanebiljetter är välkänd. Vi har talat om denna skam för Sverige under många, många år, men regeringen har hittills bara beviljat resurser för ytterst begränsade insatser, samtidigt som Ams oftast har nonchalerat problemet. Och problemet har växt till astronomiska proportioner.

Integrationsverkets rapport 2003 räknade med 30 000 akademiker från andra länder som antingen var arbetslösa eller arbetade långt under sina kvalifikationer, så kallade felsysselsatta. Integrationsverkets rapport 2005 understryker att felsysselsatta eller arbetslösa akademiker fastnar i långvariga kurser på alldeles för låg nivå för deras egen kompetens. Och i dagens situation med växande arbetslöshet bland alla akademiker @ också bland unga svenskar med eftertraktade nya utbildningar @ riskerar redan marginaliserade utländska akademiker att definitivt utestängas från yrkeslivet.

Felsysselsatta eller arbetslösa utländska akademiker stöter ofta på svårigheter när det gäller tillgången till absolut nödvändiga kompletterande studier. Ams och länsarbetsnämnderna vägrar ofta att ge dem stöd med motiveringen att dessa personer inte får erbjudas bättre villkor än vanliga studenter. Argumentet håller inte @ eftersom de berörda akademikerna redan har både studier och yrkeserfarenhet från hemländerna. Akademiker med examen och yrkeserfarenhet från Sverige behöver inte göra om sina utbildningar vid arbetslöshet.

Det är viktigt att arbetet med kompletterande kurser för utländska akademiker får en ny start på ett mycket bredare fält än hittills @ inte bara därför att varje invandrad akademiker som träder in i det svenska yrkeslivet är en direkt social, ekonomisk och politisk vinst för hela samhället, utan också därför att dessa kurser äntligen skulle visa respekt för människor som bär med sig kunskap från hela världen.

Nätuniversitetet finansierade under 2005 ett helt nytt initiativ: ett nätverk bildat mellan sex universitet och högskolor @ från Stockholm, Lund, Göteborg, Linköping, Malmö och Borås @ producerar helt nya Internetkurser med direkt anknytning till akademiska yrken: skrivsvenska för läkare och vårdpersonal (Göteborg), skrivsvenska för blivande lärare (Linköping), skrivsvenska för akademiker som söker inträde i yrket (Stockholm).

Verksamheten startades på initiativ av Stiftelsen Kunskapsforum, en liten organisation som i första hand arbetar med försvar av de utländska akademikernas intresse. Internetkurserna utformas under 2005 och de lovar att lösa en stor del av de utländska akademikernas problem. Men då får inte dessa nya kurser bli fragmentariska inslag vid olika högskolor. Lösningen ligger i samverkan mellan producenter från universitet och högskolor och distributörer från centrum för flexibelt lärande, datortek och andra lärocentrum.

Behoven är alltså redan identifierade och de praktiska lösningarna är också kända men mycket arbete återstår. Det behövs nya regler angående akademikernas tillträde till centrum för flexibelt lärande och datortek i hela landet. Det krävs enkla och tydliga finansieringsformer på alla nivåer och ordnade former av samarbete mellan producenterna av kurser och nya distributörer av kurser över hela landet. Också det krav som Stiftelsen Kunskapsforum upprepade gånger har ställt bör respekteras; kurserna får inte bli en ny verksamhet som en gång till anordnas uppifrån och ned över huvudena på intresserade studerande, de utländska akademikerna bör få praktiska möjligheter att själva prova och påverka utformningen av dessa kurser.

Med bakgrund i den beskrivna situationen vänder jag mig till kultur- och utbildningsministern och frågar:

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att Internetkurserna för akademiker ska få en tillräckligt stor spridning i landet?

På vilket sätt avser statsrådet att agera för att garantera en bred etablering av sådana kurser inom hela utbildningssystemet?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2005/06:386

Webb-tv: Kompletterande utbildning för utländska akademiker

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2005/06:123 Måndagen den 15 majProtokoll 2005/06:123 7 § Svar på interpellation 2005/06:386 om kompletterande utbildning för utländska akademiker

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 1 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Ana Maria Narti har frågat mig om åtgärder för spridning och etablering av Internetkurser för utländska akademiker. Jag anser att utländska akademikers etablering i Sverige är en fråga av yttersta vikt, och det är också en fråga som prioriteras högt av regeringen. Ett positivt resultat är att andelen nybörjare i högskolan med utländsk bakgrund har ökat och i stort sett motsvarar deras andel i befolkningen i relevant ålder. Vad gäller arbetsmarknaden påpekar Integrationsverket i sin rapport som heter Rapport Integration 2005 att för utländska akademiker kan de första åren på arbetsmarknaden ge långsiktiga konsekvenser. En utrikes född akademiker som börjar sin karriär på den svenska arbetsmarknaden med ett jobb med låg status riskerar att bli inlåst i mindre kvalificerade yrken på lång sikt. Jag vill därför betona att det är avgörande att utländska akademiker så snart det är möjligt får arbete i nivå med sin kompetens eller får tillgång till kompletterande utbildningar. I syfte att stärka integrationspolitiken och ta till vara tillväxtpotentialen hos hela den svenska befolkningen har regeringen i årets vårproposition (prop. 2005/06:100) lagt fram ett tiopunktsprogram som innebär 1 miljard kronor i ökade resurser för integrationspolitiken. För högskolans del innebär satsningen genomförandet av en tvåårig satsning på kompletterande utbildning för 300 lärare, en tvåårig kompletterande utbildning för jurister samt en förlängning av satsningen på högre praktisk förvaltningsutbildning för att öka den etniska mångfalden i statsförvaltningen. Dessutom ges Verket för högskoleservice extra resurser för att förbättra valideringen av utländska gymnasiebetyg så att personer med utländska gymnasiebetyg som inte tänker studera vidare på högskola snabbare kan komma ut på arbetsmarknaden. Vidare har Högskoleverket 2006 fått i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning och analys av olika former av kompletterande högskoleutbildningar för utländska akademiker. Högskoleverket ska även utvärdera den särskilda utbildning för utländska akademiker som Linköpings universitet och Malmö högskola anordnat på uppdrag av regeringen sedan 2002. Utvärderingen ska också omfatta den utbildning som Högskolan i Borås har anordnat inom ramen för den så kallade Invandrarakademin. Högskoleverket ska dessutom med sin utvärderingsverksamhet bidra till att öka integrationen av personer med utländsk högre utbildning på den svenska arbetsmarknaden genom bedömning av eftergymnasiala utbildningsmeriter. Ana Maria Narti lyfter fram ett projekt vid Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning: Mångfaldens akademiker - utveckling av nätkurser. Projektet syftar till att utveckla en modell för hur landets högskolor ska kunna erbjuda ett gemensamt utbud av kompletterande nätkurser för invandrade akademiker. Den involverar bland annat flera lärosäten. Kurserna kommer att ges över Internet vilket medför att studenter oberoende av bostadsort kan följa utbildningarna. På många orter finns även lärcentrum där studenterna får tillgång till en kreativ studiemiljö. Universitet och högskolor har stor frihet att själva starta och utveckla kurser och program. Regeringen begränsar i första hand sin styrning till att fastställa mål och följa upp resultat men beslutar inte om enskilda kurser. Projektet Mångfaldens akademiker är ett utmärkt exempel på den självständighet universitet och högskolor har för att bedriva sin verksamhet. Genom Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning har de berörda lärosätena en bra möjlighet att utveckla en modell för kompletterande nätkurser och genom Nätuniversitetet få god spridning på utbildningen. Till sist vill jag tillbakavisa Ana Maria Nartis felaktiga påstående att Ams vägrar ge stöd till utländska akademiker som är i behov av kompletterande utbildning. På uppdrag av regeringen anordnade Ams under perioden 2001-2003 olika kompletterande utbildningar i vilka det deltog sammanlagt 3 400 personer. Efter denna projektperiod har Ams fortsatt att ge kompletterande utbildningar för utländska akademiker utifrån den kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 2 Ana Maria Narti (Fp)

Fru talman! Tack, kultur- och utbildningsministern! Det känns att det är valår i år. Allting är näst intill perfekt. Men om man tittar på fakta som står redovisade just i integrationsrapporterna, både 2003 och 2005, ser man att antalet felsysselsatta eller fullständigt arbetslösa utländska akademiker bosatta i Sverige är mycket högt. 30 000 var de i rapporten från 2003. Det finns också en annan iakttagelse som de här rapporterna har plockat fram, och det är en mycket allvarlig iakttagelse. Väldigt många människor med akademisk utbildning bakom sig från andra länder hålls kvar i kurser på mycket låg nivå år efter år. Maskineriet fungerar i verkligheten betydligt sämre än vad utbildningsministerns svar låter oss förstå. Detta har också att göra med ett godtyckligt mönster för reaktion där det är Amsinvolvering i finansieringarna. 3 400 verkar vara ett stort antal, men jag har besökt utbildningarna för utländska akademiker, både i Malmö, Linköping och Borås. Jag har direkta kontakter med dem som studerar i Göteborg och i Stockholm. Sättet att finansiera de här kurserna varierar väldigt kraftigt mellan olika orter. Malmö har löst problemet. Malmö högskola har mycket god kontakt med länsarbetsnämnden, och där finns det en överenskommelse som gör att människor inte behöver avbryta en redan påbörjad utbildning därför att de plötsligt står utan finansiering. Men när jag besökte både Borås och Linköping var studenterna oerhört oroliga. De visste inte om de kunde avsluta sina studier. Sedan är det en annan sak: Om man jämför siffrorna ser man att det fortfarande är absolut omöjligt att täcka behovet med kurser på högskola och universitet. Det går inte. Det kommer aldrig att finnas finansiering för det. Det är därför vi har försökt få i gång en annan typ av utbildning som skulle lösa åtminstone de första svårigheterna för de här människorna. Framför allt är det väldigt viktigt att komma ihåg att många redan har fastnat utanför. Det är inte fråga om att det finns en risk att de fastnar; de har fastnat. Just de här människorna som finns utanför behöver en helt annan sorts stöd än det som i dag erbjuds. I första hand behöver de ett mycket större antal kurser och träningsmöjligheter än vad högskolorna och universiteten i dag kan erbjuda. Jag kan komma tillbaka till detta i nästa inlägg.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 3 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Nej, Ana Maria Narti, det är verkligen inte min åsikt att allt är perfekt ställt på detta viktiga område. Jag tyckte att jag var väldigt tydlig i mitt svar med att säga att detta är en ytterst angelägen uppgift och att det inte är bra ställt. Det var just därför jag räknade upp så många olika åtgärder som nu pågår och som har vidtagits. Det är just detta det handlar om: Så många åtgärder behövs därför att utgångsläget faktiskt är ganska dåligt. Det är dock inte heller så, som Ana Maria Narti säger, att allt är katastrof. Det finns vissa saker som har gått ganska bra. Jag personligen är väldigt glad över att bland unga med invandrarbakgrund är andelen som går vidare till högre studier inte lägre än bland de ungdomar som inte har invandrarbakgrund. Det tycker jag trots allt är en väldigt viktig låt oss kalla det etappseger. Väldigt mycket återstår, inte minst på det viktiga område som Ana Maria Narti lyfter fram, nämligen felsysselsättningen bland vuxna invandrade akademiker som inte har kunnat få full valör för de kunskaper de haft med sig när de kommit till Sverige. Men den totala utskåpning som Ana Maria Narti består det nuvarande utbildningsväsendet, högskolornas ansträngningar och allt det engagemang som finns på olika lärosäten tycker jag å andra sidan är orättvis. Dessutom skulle jag vilja föreslå Ana Maria Narti att hon med lite större kraft och förhoppningsvis effektivitet försöker mobilisera sitt parti och den borgerliga allians som man i tidningen kan läsa är så samspelt och vill ta över regeringsmakten att engagera sig lite mer. Vi har i Sverige en spjutspets på det här området som också Ana Maria Narti nämner i positiva ordalag, nämligen Nätuniversitetet eller Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning, som syftar till att vi ska kunna ta vara på de fantastiska möjligheter som tekniken har öppnat för oss att skräddarsy utbildningar för små grupper av människor som har gemensamma behov men som lever utspritt i olika delar av landet. Här tvingas jag konstatera att Folkpartiet och den borgerliga alliansen inte tycker som Ana Maria Narti och jag, nämligen att detta är en viktig verksamhet. Jag tycker dessutom att vi ska enas om att breddad rekrytering till våra högskolor kräver fler platser på våra högskolor. Ju mer man stramar åt antalet platser, desto hårdare drabbar det dem som står längst från högskolan. Det är de som då trängs ut. De som har det lättast och de som inte behöver särskilda åtgärder kommer inte att påverkas av det. Där har vi nu en ganska tuff politisk strid mellan de två politiska blocken. Jag tolkar Ana Maria Nartis starka engagemang som så närliggande mitt att jag har svårt att förstå hur det kan förenas med stöd för den linje som innebär krympt antal platser och nedläggning eller kraftig neddragning av Nätuniversitetet. Här är ett av skälen till att jag inte tycker att blockpolitiken är idealisk i svensk politik. Vi kan finna varandra över den politiska barriären och samarbeta kring sådana här frågor där vi har ett gemensamt engagemang. Det Ana Maria Narti redovisar i dag tyder ju på att hon har mycket mer gemensamt med den politik vi för än med den nedmontering av denna politik som Folkpartiet har lyckats få alliansen att demonstrera.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 4 Ana Maria Narti (Fp)

Fru talman! Tack, statsrådet! Jag tänker inte gå in på en större debatt om våra utbildningspolitiska linjer i de två blocken eftersom jag bara har fyra minuter. Jag måste dock påpeka att vi har pengar för utländska akademiker i Folkpartiets budget och att förslaget om Internetkurser för utländska akademiker finns också i alliansens program. Där behöver vi inte slåss, för så är det. Jag har inte svartmålat högskolor och universitet. Tvärtom beundrar jag och respekterar eldsjälarna i Borås, Göteborg, Malmö, Lund, Stockholm och Linköping som slåss för att få i gång kompletterande kurser för utländska akademiker. Problemet är att dessa kurser har som mål att vara väldigt korta, och det är just de korta kurserna som alltid offras av universiteten. Målet skulle vara att en människa som redan har en akademisk utbildning så fort som möjligt kommer in i yrket och inte sitter i universitetsstudier en gång till. Detta är slöseri. Därför är inte lösningen kurser på högskola och universitet. Lösningen är att skapa möjligheter för människor att träna självständigt. Jag har diskuterat frågan med Sigbrit Franke, universitetskanslern, och vi är helt överens: Modellen är att låta akademikerna gå till ett datortek eller ett centrum för flexibelt lärande och träna tills reflexerna sitter i. Jag har lärt mig skriva på svenska i vuxen ålder och vet hur mycket tid och möda det tar. Och en akademiker som inte kan skriva yrkesspråk är en halvfungerande akademiker. Man blir en belastning på arbetsplatsen eftersom man hela tiden måste springa till sina svenska kamrater och be att få sina texter korrigerade. Så kan inte en arbetsplats fungera. Därför är vi överens med Sigbrit Franke. Modellen är att låta högskolorna och universiteten bara utfärda slutintyg om att detta har kompletterats och fungerar, ett intyg om avslutad kurs - inte universitetspoäng, inte hela komplikationen med att skapa platser, finansiera dessa och så vidare. Sedan, utbildningsministern, har de kurser på Internet som just nu produceras - Malmö högskola har ansvaret för det - faktiskt startats på vårt initiativ. Organiserade utländska akademiker har i åratal tjatat och tjatat, och sedan har äntligen myndigheten för nätsamverkan kommit in och finansierat. Men det började med våra initiativ, och det borde man också på något sätt lyfta fram.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 5 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Jag måste säga att jag inte kan hitta någonting i det Ana Maria Narti säger som jag inte håller med om. Jag har samma erfarenheter i min familj. Jag vet vad det betyder för akademiker inte bara att vara ofullständiga i svenska utan också att ha svagt självförtroende även om ens svenska till äventyrs råkar vara väldigt bra. Jag vet vad det betyder, och jag vet att detta är en nyckelfaktor inte bara för att lyckas i sina studier utan också för att därefter kunna hävda sig på arbetsmarknaden. Det som skiljer oss åt är synen på politiken. Jag konstaterar att den myndighet som jag vill skapa, som är spjutspets för utvecklingen, och som jag vill vidareutveckla, satsa mer på, där vill Folkpartiet skära ned med 41 miljoner kronor. Kristdemokraterna vill lägga ned den helt och hållet, och alliansen har olika nivåer på minus. Ingen har föreslagit en ambitionshöjning. Ana Maria Narti säger att alliansen är överens om Internetkurssatsningen. Jag har letat noga i de motioner som har väckts i riksdagen av alliansen under våren. Det finns inte ett ord eller en krona. Ingenting. Det är möjligt att någon har skrivit en artikel eller har sagt något i en debatt, men för det som räknas, som har lagts fram för Sveriges riksdag och som får kosta pengar, är siffran faktiskt 0. Jag beklagar det. Här är ett område vi hade kunnat samarbeta om. Jag tycker också att det arbete som bedrivs i Malmö är bra. Att Ana Maria Narti har varit med och inspirerat, tagit initiativ och påverkat är jättebra. Det är ett exempel som visar hur ett sådant samarbete kan fungera. Jag vill bara påminna om att jag har utnämnt prorektorn i Malmö som ansvarar för detta till chef för Nätuniversitetet, den myndighet som alliansen vill rusta ned, som Folkpartiet vill dra ned kraftigt på. Jag vill i stället att de goda exempel som har utvecklats i Malmö ska få spridas över landet och komma fler invandrarakademiker till del. Jag drar mig till minnes att Folkpartiet var emot inrättandet av Högskolan i Malmö, som nu är så framgångsrik, framför allt med sitt arbete med att rekrytera studenter från studieovana miljöer, från invandrartäta miljöer. Jag har inget minne av att folkpartister stod på barrikaderna och krävde högskola till Malmö där en så låg andel ungdomar gick över från gymnasium till högskola. Hjälp till med att satsa mer på detta, men jag tror att Ana Maria Narti har hamnat i fel sällskap. I alliansen vill man dra ned på ambitionen för högskolan, man vill dra ned på ambitionen för Nätuniversitetet och man vill dra ned på ambitionen för breddad rekrytering. Då passar det bättre med Ana Maria Nartis varma engagemang och konstruktiva idéer i frågan i en annan miljö än i den utbildningsfientliga alliansen.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 6 Ana Maria Narti (Fp)

Fru talman! Det var ett vackert försök att rekrytera någon till sossarna. Vårt tänkande är faktiskt annorlunda. Vi räknar inte myndigheter, mängden pengar och människor i första hand. Vi satsar på kvalitet. Vi är säkra på att om man låter de fristående grupperna, invandrarbefolkningen, försvara sina intressen, om man ger en chans för det nya civila samhället att växa sig starkt, skulle det kosta betydligt mindre och resultaten bli betydligt bättre. Kolosserna, Ams och så vidare, myndighet på myndighet, har inte löst segregationens problem. Under hur många decennier? Jag har absolut ingen illusion om att dessa kolosser, dessa stora tunga och mycket ofta mycket ineffektiva system, plötsligt skulle vakna hösten 2006 och rätta till det som de själva under en lång tid har hållit kvar i en krissituation. Nej, jag tror på det civila samhället. Jag tror på människorna själva. Jag tror på självständiga grupper av invandrare. Därför kommer jag att gråta blod när jag kommer att se det vackra initiativet, startat av invandrare, gå i stöpet. Kurserna kommer att bli småkurser som presenteras för några tiotalet personer här och där i Sverige. Vi saknar till exempel läkare. En hudläkare kostar summa summarum 100 000 kr i månaden på grund av bristen på läkare.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 7 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Ana Maria Narti säger att det inte handlar om någon myndighet eller pengar utan att det handlar om det civila samhället. Jag har också starka förhoppningar och stark tilltro till det civila samhället. Ana Maria Narti har frågat mig som minister här i riksdagen vad jag ska göra. Då vill jag inte stå här och säga att jag hoppas att jag kan stå med armarna i kors och låta det civila samhället ta hand om saken. Jag har försökt att redovisa vad regeringen tar för initiativ. Regeringen sitter i centrum och tar centrala initiativ. Jag vill ta initiativ på ett sätt som är förenligt med min grundsyn att vi ska ha ett starkt decentraliserat högskoleväsende i Sverige. Initiativ ska tas om hand lokalt och inte tvångskommenderas uppifrån. De exempel Ana Maria Narti nämner ger precis uttryck för detta. Ana Maria Nartis eget initiativ har Malmö högskola nappat på, och det har gått bra. Men detta ändrar inte det faktum att pengar kan vara bra att ha. Om man vill ha kraft i detta och att det inte bara ska vara några spridda öar runtom i landet krävs inspiration, erfarenhetsutbyte, samarbete, kanske lite samordning. För det har vi en myndighet som jag vill ge kraftfulla resurser och som Folkpartiet och andra borgerliga partier vill krympa eller helt enkelt lägga ned. Då blir det svårare för det civila samhället att utveckla skräddarsydda kurser för de människor som har kommit till Sverige med olika bakgrund och som behöver andra studieformer än den traditionella gruppundervisningen på högskolan. Dessutom behövs det fler platser på högskolan. Det är också något som jag engagerar mig starkt för, bland annat därför att jag är helt övertygad om att det är bra just för den synpunkt vi diskuterar nu vad gäller breddad rekrytering. Då tvingas jag, tyvärr återigen, konstatera att om engagemanget i de här frågorna är starkt har Ana Maria Narti hamnat i fel sällskap. I den borgerliga alliansen finns inget engagemang i de gemensamma programmen kring dessa frågor.

Intressenter

Frågeställare

Ana Maria Narti

Besvarad av

Leif PagrotskySocialdemokraterna