Kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar
Interpellation 2025/26:35 av Marie Olsson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-10-01
- Överlämnad
- 2025-10-02
- Anmäld
- 2025-10-03
- Sista svarsdatum
- 2025-10-23
- Svarsdatum
- 2025-11-04
- Besvarad
- 2025-11-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Sveriges ekonomi befinner sig i en lågkonjunktur. Varslen duggar tätt. Arbetslösheten närmar sig 10 procent. Människor har svårt att klara sin ekonomi. Välfärden står inför stora besparingar där vård, skola och omsorg riskerar att ytterligare försämras.
Det är tydligt att Sveriges ekonomi går långt sämre än vad som någonsin borde vara acceptabelt. I den senaste skatteunderlagsprognosen, framtagen av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), ser vi hur tillväxttakten minskar kraftigt. Den ekonomiska återhämtningen är långt borta. Kommuner och regioner ser inget av den tillväxt som regeringen har räknat med när regeringen själv tagit fram vilket reformutrymme som finns för staten. I stället tvingas man till besparingar för att regeringen i sin budget återigen väljer att prioritera bort behoven inom välfärden.
För Dalarna betyder den låga tillväxten minskade intäkter när färre kan betala skatt. För kommunerna i Dalarna handlar det om ett minus på mer än 140 miljoner kronor under 2025, och ännu mer under 2026. För Region Dalarna handlar det om ett minus på mer än 60 miljoner kronor. Det är mycket pengar som kommunerna och regionen måste spara för att nå en ekonomi i balans. Det är pengar som försvinner från klassrum, vårdcentraler och äldreboenden. Barn riskerar större klasser med mindre resurser, och äldre kan mista omsorg. Dessutom riskerar patienter att få vänta ännu längre på vård. Samtidigt som detta sker tillsätter regeringen en utredning för att se över hur man kan hindra kommuner och regioner från att höja skatten.
Jag vill därför fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
- Vilka råd har ministern till de kommuner och regioner som nu drabbas hårt av den låga tillväxten med minskade skatteintäkter och därför tvingas till besparingar i verksamheterna?
- Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att undvika stora besparingar inom de delar av välfärden som bedrivs av kommuner och regioner?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:35
Webb-tv: Kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar
Dokument från debatten
- Tisdag den 4 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:26
- Protokoll 2025/26:26 Tisdagen den 4 novemberProtokoll 2025/26:26 Svar på interpellation 2025/26:35 om kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar
Protokoll från debatten
Anf. 96 Civilminister Erik Slottner (KD)
Herr talman! Marie Olsson har frågat finansministern vilka råd hon har till kommuner och regioner som tvingas göra stora besparingar till följd av låg tillväxt och minskade skatteintäkter. Hon har även frågat om finansministern avser att vidta några åtgärder för att undvika dessa besparingar. Interpellationen har överlämnats till mig.
Regeringen har bedrivit ett framgångsrikt arbete för att få ned inflationstakten, vilket till exempel innebär minskade kostnader med uppskattningsvis 50 miljarder kronor för pensionerna i kommunsektorn. Detta bidrar till ökat ekonomiskt handlingsutrymme. Regeringens prognoser pekar på stärkta skatteintäkter för kommuner och regioner 2026 och 2027 i takt med att konjunkturen stärks.
Kommuner och regioner ansvarar själva för sin ekonomi. Oavsett vilken ekonomisk situation en kommun eller region befinner sig i är det viktigt för dem, liksom för alla verksamheter, att det finns ett långsiktigt förbättrings- och effektiviseringsarbete. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att på olika sätt stärka effektiviteten och kapaciteten i kommunsektorn.
Regeringens politik syftar till att skapa fler arbetstillfällen och öka sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. Detta gynnar kommunernas och regionernas ekonomiska förutsättningar.
Anf. 97 Marie Olsson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation.
Sveriges ekonomi befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur. Varslen duggar fortfarande tätt. Arbetslösheten är fortsatt hög, och människor har fortsatt svårt att klara sin ekonomi. Välfärden står inför stora utmaningar. Besparingar inom vård och skola riskerar att försämra den ytterligare. Det är tydligt att Sveriges ekonomi har gått långt sämre än vad som någonsin borde vara acceptabelt.
Sedan jag skickade in den här interpellationen – vilket jag faktiskt gjorde för över en månad sedan, den 1 oktober – har Sveriges Kommuner och Regioner kommit med en ny prognos för skatteunderlaget som ser något bättre ut än tidigare. Det sker en förbättring av skatteunderlaget i år, men vi har tre förlorade år med den här regeringen bakom oss.
En svag konjunkturutveckling gör att skatteunderlaget ökar mindre än det historiska genomsnittet. Prognosen tyder också på att skatteunderlagstillväxten framåt är svagare än genomsnittet. En liten del av tappet de senaste åren, när regeringen fört en politik som lägger oss i EU:s bottenliga över ekonomisk tillväxt, tas nu igen, enligt den senaste prognosen – men långtifrån allt. Det är fortfarande långt till den ekonomiska återhämtning som skulle behövas.
Kommuner och regioner ser inte riktigt den tillväxt regeringen räknade med när de tog fram vilket reformutrymme som finns för staten. Kommuner och regioner tvingas till besparingar för att regeringen återigen i sin budget väljer att prioritera bort de stora behoven inom välfärden, som till exempel äldreomsorgen. Regeringens prognoser är mer positiva än de flesta andras när det gäller hur man ser på den ekonomiska utvecklingen.
Herr talman! Utan de senaste årens inflation hade kommuners och regioners skatteintäkter varit 27 miljarder högre i år. De har alltså förlorat 27 miljarder på den höga inflationen – miljarder som de inte har fått någon kompensation för från regeringen. Även om ministern nu svarar att det finns ett ökat ekonomiskt handlingsutrymme för kommuner och regioner kvarstår det faktum att inflationen hittills har gjort att de har tappat 27 miljarder.
Tillväxten är fortfarande svag, arbetslösheten hög och osäkerheten i omvärlden stor. I kommuner och regioner pågår en omställning och anpassning för att möta de nya demografiska förutsättningarna och invånarnas förändrade behov av välfärd. Utmaningarna är stora. Bara de senaste åren har ungefär 500 förskoleenheter lagts ned. Det beror till stor del på minskade barnkullar. Samtidigt behöver verksamheter utvecklas. Behovet av äldreomsorg kommer att öka. Kraven från staten minskar inte under den här tiden.
Utifrån detta undrar jag om ministern ser några behov av ytterligare åtgärder för att stötta kommuner och regioner i de utmaningar de har med att klara åtagandena inom välfärden. Jag hör ingenting i svaret från ministern om konkreta förslag på åtgärder för att ge kommuner och regioner det stöd de skulle behöva.
Anf. 98 Civilminister Erik Slottner (KD)
Herr talman! Det kanske är dags att påminna Marie Olsson om att inflationen var över 10 procent när vi tog över regeringsmakten. Den kom inte till under den här regeringen. Det lät faktiskt så i inlägget, så det måste korrigeras.
I de två första budgetarna prioriterade vi verkligen välfärden eftersom vi såg hur hårt kommunsektorn drabbades av den höga inflationen. Vi ville inte dra iväg för mycket med en expansiv finanspolitik för att sedan misslyckas med inflationsbekämpningen. Det arbetet har varit framgångsrikt. Nu har vi fått ned inflationen till väldigt låga nivåer, vilket alla vinner på. Men framför allt är kommunsektorn stora vinnare på detta.
Marie Olsson sa också att regeringen inte kompenserar kommunerna för den stigande inflationen. Det är inte heller korrekt. Kollar vi nu på både generella och riktade statsbidrag – jag borde ha haft exakta siffror för den här debatten – är det uppemot 50 miljarder kronor.
Vi har stärkt kommunsektorn genom olika generella och riktade statsbidrag, så nog har regeringen satsat pengar på välfärden. Man kan tycka att det är för lite. Jag köper det. Men jag tycker att det är en orättvis kritik att säga att regeringen inte alls har kompenserat kommunerna, för det har vi gjort. Men den viktigaste åtgärden var att få ned inflationen. Har vi lyckats med det? Låt oss hoppas att den stannar nu, för det har betytt 50 miljarder för kommun- och regionsektorn.
Antalet arbetade timmar ökar och tillväxten tar fart. Det är helt korrekt att Sverige har haft en trög, för att inte säga låg, tillväxt. Det delar vi med många andra europeiska länder. Men vi ser väldigt positiva tecken på hur konjunkturen börjar ta fart, tillväxten ökar och antalet arbetade timmar kommer att öka. Detta spås av olika institut leda till att skatteintäkterna för kommunerna kommer att öka betydligt mer än vad de gjorde under föregående år.
Läget är tufft för många kommuner, men de tuffaste åren ligger bakom dem. Många kommuner har klarat sina budgetar. Det är tack vare att de byggt upp resultatutjämningsreserver, som vi nu skapar flexiblare regelverk kring så att överskott enskilda år kan användas de år det blir underskott eller görs kraftiga investeringar.
Marie Olsson undrar om jag anser att det finns ökade behov av fler insatser. Det tror jag absolut att det gör. Det var inga ökningar av de generella statsbidragen i den här budgeten, men inom skola, psykiatri och hälso- och sjukvård var det många riktade statsbidrag som stärkte kommunsektorn, inte minst i arbetet för kvinnors hälsa och med att korta vårdköerna till cancersjukvården och barn- och ungdomspsykiatrin. Det var väldigt viktiga satsningar. Vi ska komma ihåg att även ett riktat statsbidrag stärker kommunernas ekonomi, även om det ser lite annorlunda ut än om det generella bidraget höjs.
Jag skulle också kunna nämna effektiviseringsdelegationen på regionsidan. En kvarts miljard per år under sex års tid ska fördelas till regioner som vill göra investeringar som kommer att sänka de löpande kostnaderna över tid. Det blir dock en kostnadspuckel i början. Jag tror att vi behöver jobba så. Överlag behöver offentlig sektor bli mycket bättre på att vara välskötta och effektiva och få ut mer kvalitet för varje skattekrona som man lägger in. Det kommer att vara helt nödvändigt framöver med den demografiska förändring vi står inför.
Jag måste få nämna AI. Den digitaliseringsstrategi regeringen lade fram före sommaren är till stor hjälp för kommunerna vad gäller brett införande och uppskalning av många digitala tekniker.
När det gäller offentlig upphandling ska man använda den färdplan som regeringen beslutat om. En besparing på några procent blir till mångmiljardbelopp för kommunsektorn, och det är mycket viktigare än de ökningar som vi gör i varje budget.
Det var ett axplock.
Anf. 99 Marie Olsson (S)
Herr talman! Först och främst är satsningen på kvinnors hälsa i sin helhet i själva verket en neddragning jämfört med förra året. Det blir mindre pengar till kvinnosjukvården nästa år än vad det blev i år. Det är fakta.
För Dalarnas del, som jag kommer ifrån, betyder den låga tillväxt som har varit att det blir minskade intäkter eftersom färre kan betala skatt, även om prognosen ser något bättre ut nu. Jag har två konkreta exempel på det. Det ena är Älvdalens kommun, och det andra är Orsa kommun.
Älvdalen behöver spara 13 miljoner nästa år. Orsa behöver spara 14 miljoner. Det låter kanske inte som mycket pengar, men det här är ganska små kommuner med runt 7 000 invånare. Eftersom jag själv är från Orsa vet jag att det inte finns en uppsjö av frivilliga verksamheter som man bara kan ta bort och utan problem spara pengar på.
Vad man nu tittar på är minskade öppettider på biblioteket, neddragning av musikundervisningen på musikskolan och i ganska stor omfattning minskade verksamheter på arbetsmarknadsenheten. Det här sker samtidigt som det kommer aktivitetskrav på dem som har försörjningsstöd, vilket kommer att bli problematiskt. Inget av detta är någonting som kommunen vill göra, utan det är någonting som man tvingas göra för att få en budget i balans. Pengarna räcker helt enkelt inte till.
Varken Älvdalen eller Orsa ser något som helst reformutrymme, som regeringen gör i sin budget. Kommuner och regioner kan inte låna till ett reformutrymme som regeringen kan göra, utan de måste lägga en budget i balans. Helst ska det göras med ett överskott så att det finns marginal för oförutsedda händelser.
För 2025 väntas ett svagt positivt samlat resultat för regionerna, men hälften av regionerna prognostiserar ett underskott. De senaste åren har många regioner haft svårt att få ekonomin i balans, och några har höjt skattesatsen för att möta kostnadsutvecklingen. Under de två tuffa år med svaga resultat som har varit har dessutom många regioners eget kapital urholkats. Förutsättningarna att återställa det varierar mellan regionerna, men kostnadsutvecklingen inom hälso- och sjukvården är en stor utmaning.
Det kommuner och regioner kan göra för att klara sina åtaganden är att höja skatten. Om vi tittar på det hela rensat för skatteväxlingar ser vi att det totalt sett har skett 225 skatteförändringar de senaste tio åren. Av dem har 55 procent varit höjningar. Regionerna har höjt skattesatsen med 34 öre sedan 2015. Under den perioden har ingen region sänkt skatten, oavsett styre.
Samtidigt som kommuner och regioner har stora utmaningar tillsätter regeringen en utredning för att se över hur man kan hindra kommuner och regioner från att höja skatten. Att inskränka den kommunala beskattningsrätten är inte bara en begränsning av det lokala självstyret, utan det är också ett ingrepp i det lokala ekonomiska ansvarstagandet. Kommunernas och regionernas förtroendevalda svarar direkt inför sina invånare både för verksamhetens resultat och för den skatt som finansierar den.
Ministern sa i sitt svar att det är regionerna och kommunerna själva som ansvarar för sin ekonomi. Det håller jag fullkomligt med om. Men utifrån att det ändå har tillsatts en utredning vill jag fråga ministern hur de ska kunna ta det ansvaret fullt ut om man väljer att inskränka den kommunala och regionala bestämmanderätten när det gäller skattesatser.
Anf. 100 Civilminister Erik Slottner (KD)
Fru talman! Vi kan väl ändå påminna om att en region sänker skatterna nästa år. Det görs av Socialdemokraterna i Region Stockholm.
(MARIE OLSSON (S): Jag talade om fram till 2025.)
Jag förstod att det var ett annat år. Jag ville bara påminna om att även Socialdemokraterna på sina håll sänker skatterna. Det är väl härligt att det kan ske någon gång!
Regeringen vill inte att de skattesänkningar vi nu gör för hushållen ska urgröpas av kommunala skattehöjningar. Vi tycker att det är väldigt synd. Under 2000-talet motsvarar de kommunala skattehöjningarna ungefär 56 miljarder. Det är mycket pengar som hade kunnat vara kvar hos hushållen om höjningarna hade uteblivit. Jag ifrågasätter inte att det finns exempel och fall då man behöver höja skatten. Så är det alla gånger.
Vi har inga planer på att ta bort den kommunala skatterätten. Det är kommunerna som höjer skatten. Men vi har gett en utredare i uppdrag att se om man kan skapa incitament för att vidta andra åtgärder än att höja skatten. Kan vi skapa incitament för att sänka skatten? Det är vad utredaren Annika Wallenskog ska återkomma till regeringen om den 27 februari nästa år. Jag vill inte föregripa utredningen nu och säga exakt hur den kommer att se ut. En skattebroms kan ju se ut på många olika sätt.
Jag tror att Socialdemokraterna införde historiskt sett en skattebroms inte mindre än tre gånger under 90-talet. Det är alltså inte en helt främmande fågel för Socialdemokraterna när det gäller kommunal skattebroms.
I övrigt sa jag det mesta jag ville säga i mitt förra inlägg. Jag tycker att regeringen prioriterade välfärden och kommunsektorn i de två första budgetarna när den ekonomiska situationen var som allra tuffast för kommunsektorn. När vi såg att prognoserna förbättrades – mycket tack vare att vi lyckades bekämpa inflationen – gick stödet mer till hushållen för att stimulera ekonomin och öka antalet arbetade timmar.
Jag hoppas och tror att inte minst den senaste budgeten, som är och kanske för första gången den här mandatperioden kunde vara expansiv, kommer att få effekten att tillväxten ökar, att arbetslösheten sjunker och att antalet arbetade timmar ökar. Vi hoppas verkligen på detta, för det kommer att vara väldigt viktigt för kommunsektorn.
Härifrån talarstolen talas det ofta om att man vill att det generella statsbidraget ska höjas med 5 eller 10 miljarder mer än vad regeringen gör. Men vi måste komma ihåg att varje tiondel av inflationen spelar jättestor roll. Varje minskning av arbetslösheten med en tiondel spelar jättestor roll för miljarderna till kommunsektorn.
Det var något ytterligare jag tänkte säga, men jag tappade bort det. Tillväxt, arbetade timmar och inflationsbekämpning tog jag upp, men det var något mer jag skulle säga.
Allt detta borde vi diskutera mycket mer. Det blir lätt att man i politiken bara fokuserar på några promillen i höjning av statsbidragen eller inte. Jag tycker ibland att det är synd, för det är inte det som är det viktiga för kommunsektorn.
Nu kom jag på vad jag skulle säga. Man skulle exempelvis kunna göra bättre offentliga upphandlingar. Vi upphandlar i dag varor och tjänster för över 1 000 miljarder. Det finns kommuner och myndigheter som jobbar väldigt strategiskt med upphandlingar. Genom att kategoristyra sina upphandlingar har de kunnat sänka sina kostnader med uppemot 10 procent. Kanske är 10 procent för mycket att hoppas på, men låt oss säga 5 procent. Det skulle innebära 50 miljarder för Kommunsverige i sänkta kostnader i offentlig upphandling.
Vad gäller digitaliseringen ser vi dessutom hur olika AI-tjänster kan frigöra tid, öka kvaliteten och minska behovet av arbetade timmar. Vi måste bli mycket bättre på att jobba med det här, eftersom det är det långsiktiga receptet för att kommunerna ska klara de mycket tuffa utmaningar som de står inför.
Anf. 101 Marie Olsson (S)
Fru talman! Jag hoppas att ministern har lagt märke till att jag inte har pratat om höjda statsbidrag till kommuner och regioner, utan jag har pratat om tillväxt och vikten av tillväxt. Just det har varit det stora problemet under de här åren. Regeringen har inte gjort tillräckligt för att tillväxten ska vara så stor att kommuner och regioner klarar sin ekonomi.
Som jag sa förut kan kommuner och regioner inte låna till skattesänkningar, utan de måste ha en budget i balans. Helst ska de också ha 1,5–2 procents överskott som mål. De har inga reformutrymmen utöver de intäkter de har.
Sveriges Kommuner och Regioner har uppgett att regeringens budgetsatsningar ger effekt på konsumtionen men att andra åtgärder hade kunnat ge bättre effekt. Det som behövs är en ökning av den svenska tillväxten, eftersom vi i hög grad är beroende av inhemsk efterfrågan. Och det är hushållen som utgör motor för tillväxten.
Apropå tillväxt har vi socialdemokrater i vår budget därför lagt förslag som skulle ge större effekter på konsumtionen och tillväxten. Det skulle ge betydligt större effekt än skattesänkningar till dem som tjänar mest. Våra satsningar handlar om att stärka hushållens ekonomi, bland annat genom höjt barn- och studiebidrag, höjt bostadstillägg till de barnfamiljer som har det tuffast och avskaffat karensavdrag. Det är satsningar på vanligt folk som konsumerar för de pengar de får ytterligare i stället för skattesänkningar för dem som redan tjänar mycket. Där är det större risk att pengarna läggs på hög i stället för att tillväxten ökar.
Avslutningsvis har jag en förhoppning om att ministern och regeringen tar kommuners och regioners utmaningar på allvar. Sluta raljera över de kommuner och regioner som tvingas höja skatten för att klara sina åtaganden inom välfärden! Skattehöjningar är ingenting som man gör lättvindigt.
(Applåder)
Anf. 102 Civilminister Erik Slottner (KD)
Fru talman! Marie Olsson och jag är helt överens om att tillväxten är viktig. Jag ska ge Olsson kredd för att det faktiskt var tillväxt det handlade om i den här debatten; det är sällan Socialdemokraterna pratar tillväxt. Väldigt ofta är det statsbidrag som är uppe i den här debatten, så jag gick väl tillbaka i gamla spår – nja, tycker Marie Olssons bänkkamrater här i kammaren.
Men vi är övertygade om att den budget vi lägger fram nu kommer att stärka tillväxten. Jag tror att man gör ett misstag om man tror att det bara är en ökad konsumtion som kommer att ge ökad tillväxt framöver. Då är man farligt ute. Vi behöver också jobba med strukturella åtgärder. Vi behöver inte minst jobba med integrationspolitiken, för vi vet att en väldigt stor andel av de arbetslösa, inte minst de långtidsarbetslösa, är födda i annat land. Här behöver vi jobba med integrationspolitiken, där jag tycker att vi har många bra förslag. Vi gör också mycket konsumtionshöjande insatser men också strukturella åtgärder. Det ska löna sig att arbeta. Drivkrafterna att gå från bidrag till arbete ska bli större. Allt detta i en kompott spelar roll för tillväxten.
Vi gör också en historiskt stor satsning på forskning och utbildning – inte heller att förglömma i detta sammanhang.
Vi tror – och det visar också prognoserna – att detta kommer att öka tillväxten. Det kommer att vara väldigt betydelsefullt också för kommunsektorn. Men den som lever får se, helt enkelt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.