Kommunernas ekonomiska situation
Interpellation 2007/08:754 av Andersson, Ulla (v)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2008-05-13
- Inlämnad:
- 2008-05-13
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2008-06-02
- Sista svarsdatum:
- 2008-06-03
- Besvarad:
- 2008-06-13
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:754 Kommunernas ekonomiska situation
av Ulla Andersson (v)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) menar i sin senaste ekonomirapport att kommunerna kommer att behöva en värdesäkring av statsbidragen om de ska kunna klara att hålla ett överskott på 2 procent. För landstingen är den ekonomiska situationen än sämre: nya behandlingsmetoder och nya och dyrare mediciner har bidragit till att de gamla ramarna blivit otillräckliga.
Som så många gånger tidigare betonar också SKL behovet av långsiktiga planeringsförutsättningar för kommuner och landsting och efterfrågar därför besked om statsbidragen så snart som möjligt.
Enligt en opinionsundersökning beställd av SKL vill nio av tio hellre se förstärkningar av vård, skola och omsorg än skattesänkningar. Ändå har regeringen hittills valt att sänka skatterna med över 70 miljarder kronor, utan att ens värdesäkra statsbidragen.
Avser statsrådet att vidta några åtgärder, som exempelvis en värdesäkring av statsbidragen, med anledning av kommunernas och landstingens ekonomiska situation?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:754
Webb-tv: Kommunernas ekonomiska situation
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 44 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Ulla Andersson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder, som exempelvis en värdesäkring av statsbidragen, med anledning av kommunernas och landstingens ekonomiska situation.
Låt mig först konstatera att den ekonomiska situationen för kommunsektorn som helhet är god. Under 2005-2007 har kommunerna och landstingen sammantaget redovisat ett resultat på mellan 13 och 15 miljarder kronor årligen. Inkluderas extraordinära poster blir resultatet ännu högre. Samtidigt har de kommunala konsumtionsutgifterna realt ökat med omkring 1 ½ procent per år, vilket är mer än vad som krävs för att möta effekterna av de demografiska förändringarna. Det har därmed varit möjligt att höja ambitionsnivån i de kommunala verksamheterna.
En viktig förklaring till den gynnsamma situationen är att fler personer har arbete. Ett ökat antal arbetade timmar i näringslivet kommer kommuner och landsting till godo genom att deras skatteunderlag därmed växer. Till bilden hör att i varje fall en del av sysselsättningsuppgången är ett resultat av regeringens sysselsättningspolitiska reformer och därför kommer att utgöra en viktig och varaktig förstärkning av den ekonomiska situationen för kommuner och landsting. Regeringen avser även att i budgetpropositionen i höst återkomma med ytterligare förslag i syfte att skapa bättre långsiktiga villkor för tillväxt och sysselsättning.
På några års sikt räknar dock regeringen med att expansionsutrymmet för kommuner och landsting inte kommer att vara lika stort. En viktig förklaring är att produktiviteten inom den offentliga sektorn antas vara lägre än i näringslivet. Att produktiviteten inom tjänsteproducerande branscher är lägre än i branscher som producerar varor är rimligt. Det torde dock vara möjligt att höja produktiviteten i den skattefinansierade tjänsteproduktionen, som kommuner och landsting till stor del ansvarar för.
Ett sätt att åstadkomma detta är att stimulera jämförelser mellan kommuner och mellan landsting. Regeringen har träffat en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting om ett nationellt jämförelseprojekt som pågår under 2007-2009. Ett annat exempel är Socialstyrelsens uppdrag att utveckla ett nationellt system för öppna jämförelser inom vården och omsorgen om äldre. I uppdraget ingår bland annat att utveckla nationella indikatorer på kvalitet och effektivitet ur medborgarnas och brukarnas perspektiv.
Regeringens strävan att öka medborgarnas frihet att välja utförare innebär inte bara ökat inflytande för den enskilde utan även konkurrens mellan olika utförare. Detta har i sin tur en stor potential att bidra till utveckling av kvalitet och effektivitet i de kommunala verksamheterna.
Detta måste vägas in när statsbidragsnivån för de närmaste åren ska fastställas. Arbetet med den kommande budgetpropositionen pågår, och jag kan inte föregripa detta arbete. Något som bör framhållas i detta sammanhang är att statsbidragen bör bedömas tillsammans med skatteintäkterna. I samband med omläggningen av statsbidragssystemet 2005 anförde den dåvarande regeringen i propositionen att behovet av att påverka kommunsektorns samhällsekonomiska utrymme kvarstår. Vissa remissinstanser hade framfört att statsbidraget borde följa skatteunderlagsutvecklingen. Som argument mot detta anfördes att det skulle förstärka de offentliga finansernas konjunkturkänslighet samtidigt som kommunernas och landstingens planeringsförutsättningar skulle försämras. Jag delar denna uppfattning.
Anf. 45 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Odell!
I Borås dansade Fredrik Reinfeldt i förra veckan omkring på ett äldreboende. Det är bra att han trivs, att han uppskattar god kvalitet i äldreomsorgen och att han är ute i verkligheten. Det var också temat för Moderaternas kongress: Välkommen till verkligheten!
Samtidigt som statsministern dansar i Borås och hoppas på ett handslag om mer pengar till äldreomsorgen kan det dock vara värt att påminna honom och statsrådet Odell om att regeringen i verkligheten har skurit ned pengarna till kommunerna genom den frysning av statsbidragen som regeringen har beslutat om. Jag tror inte att vare sig Fredrik Reinfeldt eller Mats Odell kan vara omedveten om att kommunerna ansvarar för äldreomsorgen. En frysning får direkt effekt på kvaliteten i äldreomsorgen eftersom det blir mindre pengar. Det verkar alltså som om regeringen återigen är ute med falsk marknadsföring.
Förra året var statsministern också ute i verkligheten, i Sandviken. Då dansade han inte, men han besökte en förskola och uttalade att barngrupperna nog skulle ha högst 15 barn per grupp för att det skulle vara bra. I måndags besökte jag förskolan Bruket i Sandviken, där personalen verkligen gör ett imponerande jobb. Samtidigt är de med rätta upprörda över barngruppernas storlek - 17 barn per grupp för de mindre barnen och 22 barn per grupp för de större. Då är det väldigt svårt att se till det enskilda barnets bästa och dess utveckling.
De är också upprörda därför att Fredrik Reinfeldt efter besöket i Sandviken åkte hem och frös statsbidragen till kommunerna. Det innebär att Sandviken nästa år har 10 miljoner mindre, vilket motsvarar 43 anställda. Detta är en kommun som har det tufft. Det är vikariestopp i äldreomsorgen, och de har kraftigt ökade kostnader för socialbidrag med anledning av regeringens politik med förändringarna i a-kassan och sjukpenningen. Ännu värre lär det väl bli nu när fler ska gå från innanförskap i försäkringssystemet till utanförskap i och med införandet av den så kallade rehabkedjan.
Personalen på Brukets förskola är alltså upprörd över regeringens inställning till barnens bästa och deras utveckling.
Statsministern dansade i Borås. Jag vet inte var Odell brukar vara ute och dansa, men om du talar om det ska jag tala om vad frysningen av statsbidragen har inneburit där. Vi har gjort en rapport där vi brutit ned detta för varje enskild kommun och varje enskilt landsting. I Borås är det i alla fall 27 miljoner mindre nästa år, vilket motsvarar 64 heltidstjänster. Året därpå är det 51 miljoner mindre, eller 117 anställda. Det innebär att det blir oerhört svårt att göra några kvalitetsförstärkningar i äldreomsorgen och att de kvinnor som arbetar där får fortsätta att vara felavlönade.
Även Västra Götalandsregionen har fått känna av frysningen, vilket innebär att det blir sämre möjligheter för äldre människor att få en god vård och omsorg. Just landstingens situation är oerhört alarmerande. Varsel börjar redan komma, och redan nästa år kommer landstingen att ha ett negativt ekonomiskt resultat.
Detta är regeringen mycket medveten om. Redan i höstas skrev regeringen i budgetpropositionen att sektorn kommer att gå med betydande underskott 2010. De rapporter som kommit den senaste tiden, bland annat från Sveriges Kommuner och Landsting, är alltså inga nyheter för regeringen. Det kan vara värt att här i dag påpeka för statsrådet att inte ens en uppräkning av statsbidragen innebär att landstingen kommer att vara i ekonomisk balans 2010.
Varför, statsrådet Odell, fryser ni pengarna till kommunerna när vi har ett så gott ekonomiskt läge? Statsbudgeten beräknas gå med ungefär 500 miljarder i överskott under mandatperioden, och ändå väljer ni att frysa statsbidragen och inte räkna upp dem. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att det är en ideologisk hållning. Det finns inget annat skäl. Välfärdens andel av ekonomin ska minska. Det är den uttalade politiken i handling. I retoriken är det något annat.
Anf. 46 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Ulla Andersson är en innovativ politiker. Nu har hon uppfunnit att vi har "frusit" statsbidragen. Regeringen fattar inga sådana särskilda beslut om de generella statsbidragen. Det är riksdagen som efter förslag från regeringen anvisar medel på anslagen i statsbudgeten.
Låt mig dock säga att det är viktigt att komma ihåg att arbetslösheten är historiskt låg för närvarande och att 90 procent av kommunerna och landstingen uppvisade ett positivt resultat 2007. Två tredjedelar av kommunerna uppvisade ett resultat per invånare som översteg 500 kronor, en ökning från cirka en fjärdedel 2003. Bakgrunden är, precis som jag var inne på i mitt svar, att vi har en väldigt god utveckling på arbetsmarknaden, bland annat beroende på de reformer som regeringen i strid med oppositionens intentioner har genomfört.
Det är också viktigt att slå fast att vi just nu arbetar med budgetpropositionen. Det är inte sagt vad som kommer att stå när det gäller statsbidrag. Det är en fråga som för närvarande bereds i Regeringskansliet och som kommer att finnas med i den kommande budgetpropositionen.
Anf. 47 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Så här kan man skildra en högerpolitik. Under krisen på 90-talet tyckte de borgerliga partierna att det var skäligt att skära ned på statsbidragen till kommunerna då det var ekonomiskt svårt. I en högkonjunktur som den vi nu har haft är det tydligen också skäligt att skära ned på statsbidragen till kommunerna. Det blir ett nyliberalt moment 22. Det är aldrig rätt att satsa på välfärden. Det är aldrig rätt att satsa på äldreomsorg, barnomsorg, fler anställda eller en höjning av kvinnors löner. Så tolkar jag er politik: ett nyliberalt moment 22.
Ni har haft två år på er nu men ingenting gjort för att höja statsbidragen till kommuner och landsting. De höjningar som har skett var det den förra regeringen som genomförde, på initiativ av Vänsterpartiet. Då var det kraftiga uppräkningar av statsbidragen till kommuner och landsting.
Det är ju så att den här regeringen har fattat ett särskilt beslut om att statsbidragen inte ska räknas upp. Annars är systemet uppbyggt så att detta sker med automatik. Därför måste regeringen gå in och fatta ett enskilt beslut om att så inte ska ske. Det var den förändringen man gjorde 2005.
Som sagt var: Ni har haft två år på er men ingenting gjort för att förbättra kvaliteten i välfärden genom en generell höjning av statsbidragen.
På dig låter det nu som att det kommer att fortsätta med olika former av ad hoc-lösningar som Sveriges kommuner och landsting absolut inte vill se, vilket de också har skrivit till regeringen om. De vill inte ha några nya reformer med statsrådsnamn. De vill ha långsiktiga planeringsförutsättningar för att utveckla kvaliteten i välfärden. Det har ni chans att göra. Men jag ser inga sådana signaler från statsrådet Odell, och det är beklagligt.
Du svarade inte heller på min fråga varför ni fryser statsbidragen till kommunerna när statens budget går med 500 miljarder i överskott. Kan du svara på den frågan, Odell? Det vill jag gärna att du ska göra, för jag tycker att det här verkligen är illa, och det rimmar verkligen illa med er retorik.
Jag ska göra en jämförelse för att människor ska förstå vilken omfattning det här handlar om. Frysningen av statsbidragen är på 6 miljarder år 2010. Men läsa-skriva-räkna-satsningen, som regeringen var så stolt över, omfattar ½ miljard år 2010. Bara frysningen av statsbidragen, om man räknar om det för skolans räkning, innebär en ½-2 miljarder mindre i pengar till kommunernas skolor.
Det säger en del om vad det faktiskt handlar om. Det är alltså flera gånger mer än regeringens läsa-skriva-räkna-satsning. Ni är väldigt bra på reklamkampanjer, Odell, men ni är väldigt dåliga på att garantera den generella välfärden. Det ni nu genomför med införande av den så kallade rehabiliteringskedjan kommer att få oerhört svåra konsekvenser för oerhört många enskilda individer, oerhört många barnfamiljer och oerhört många kommuner. Även om arbetslösheten kraftigt har minskat, vilket vi alla är väldigt glada för, med anledning av den högkonjunktur som har varit har den inte tagit med sig alla. En del är fortfarande sjukskrivna, en del är fortfarande arbetslösa, en del får fortfarande inte jobba heltid, kvinnor är fortfarande felavlönade och antalet fattiga barn ökar kraftigt i Sverige i en högkonjunktur. Det måste ändå ses som en missräkning, statsrådet Odell.
Varför fryser ni statsbidragen till kommunerna? Vad är meningen? Visst är det väl ett nyliberalt moment 22 ni står för?
Anf. 48 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag hävdar med bestämdhet, och Ulla Andersson har inte kunnat motbevisa den tesen, att vi inte har skurit ned någonting på kommunsektorn. Vi har inte skurit ned någonting. Som jag sade i mitt inledningsanförande har kommunsektorn under åren 2005-2007 haft överskott på mellan 13 000 och 15 000 miljoner kronor varje år.
Ja, det ser sämre ut för framför allt landstingen under de kommande åren, det är alldeles riktigt. Vi arbetar för närvarande med budgeten och hur de här sakerna ska hanteras under åren framöver. Det är ett ganska omfattande arbete som behöver göras i den delen. Staten har väldigt stora överskott för närvarande, det är alldeles riktigt. I en högkonjunktur med en så hög skattekvot som vi har i Sverige måste det vara på det viset. Vi måste också se till att vi inte använder överskotten så fort de dyker upp till konsumtion. Vi har ett stabiliseringspolitiskt problem. Vi har haft och har fortfarande näst intill ett fullt kapacitetsutnyttjande inom ekonomin. Att då späda på ytterligare med en expansiv finanspolitik, oberoende av vilken typ av utgifter det är, leder bara till höjda räntor och åtstramningar i andra delar av ekonomin som slår hårt mot de sämst ställda i samhället.
Det vår regering har gjort är att sänka inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare så att hushållen ska få bättre resurser. Det har varit oerhört framgångsrikt. Det har lett till en remarkabel ökning av antalet sysselsatta och antalet arbetade timmar. Det är detta som är garanten, Ulla Andersson, för att kommunsektorn har bättre förutsättningar också inför en eventuellt sämre konjunktur.
Det vi ser för närvarande är en avmattning av konjunkturen, beroende på extremt höga råvarupriser på bränslen, livsmedel och annat som innebär att man får en inflationsimpuls i ekonomin som gör att vi, allt annat lika, kommer att få högre räntor. Det här är någonting som slår hårt också på kommunsektorn. Det pågår för närvarande ett arbete med hur budgeten ska utformas för de kommande åren när det gäller kommunsektorns ekonomi.
Anf. 49 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Överskotten ska inte användas till konsumtionsökningar, säger statsrådet Odell. Då kan jag väl informera statsrådet om att man faktiskt kan göra olika politiska val här i livet. Ni har sänkt skatterna för drygt 70 miljarder. Det motsvarar ungefär 300 000 anställda i välfärden netto.
Vi gör olika val här. Två tredjedelar av era skattesänkningar har gått till den rikaste tredjedelen, och majoriteten av dem är män. Ni kunde också ha valt att satsa på välfärden - satsningar på kvaliteten i äldreomsorgen, mindre barngrupper i förskolan, mindre skolklasser, bättre läromedel och så vidare - men det valde ni inte, utan ni valde skattesänkningar för de redan rika.
Sedan skulle jag vilja uppmana statsrådet Odell att läsa sin egen budgetproposition, där det faktiskt står uttalat i text under statsbidraget till kommunerna att det är en medveten handling att frysa statsbidragen och att det får konsekvenser. Det är en mycket medveten politik ni har valt att genomföra. Jag kan läsa högt ur er budgetproposition om du vill, jag har den framför mig. Där står det att det blir betydande underskott år 2010 som effekt av frysningen av statsbidragen.
Tror du inte på mig, läs er egen budgetproposition! Det är en mycket medveten politik ni har genomfört. Det rimmar otroligt illa med den retorik ni för dels i valrörelsen där ni sade att det är vård, skola, omsorg som gäller, dels när statsministern är ute och dansar i Borås och hoppas på ett handslag för äldreomsorgen.
Jag tycker inte att det är bra, inte för äldreomsorgen, inte för kvaliteten i välfärden och absolut inte för demokratin. Vad betyder det när man beter sig på ett sådant sätt och låtsas som att man ska satsa på äldreomsorgen utåt i tidningarna med vackra bilder och sedan i verkligheten fryser statsbidragen till kommunerna? Det undergräver demokratin.
Vi skulle kunna ha en gissningstävling. Hur många kommunalråd och kommuner tror verkligen att de här frysningarna av statsbidragen inte ska genomföras? Jag utlyser en tårttävling. Den som gissar rätt får en tårta av Vänsterpartiet.
Anf. 50 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Det är nog många som skulle behöva en liten tårta från Vänsterpartiet om det stämmer som Ulla Andersson nu är inne på att Vänsterpartiet vill höja skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Ska man uppfatta det så att de sänkningar som nu har gjorts för vanliga människor med låga och medelstora inkomster ska återställas, att skatterna ska höjas igen?
Jag vet inte om Ulla Andersson är den matematiklärare som kanske ska ha den allra största katedern med tanke på det som ni skriver i er rapport. Ni säger att ni vill anställa 150 000 fler människor i kommunsektorn och att det skulle kosta i storleksordningen 30 miljarder kronor. Vi har tittat på det här på Finansdepartementet, och det visar sig att de direkta kostnaderna för att anställa 150 000 personer i kommunsektorn inte uppgår till 30 miljarder utan till 65 miljarder. Ni har räknat åt skogen fel. Ni har tagit halva kostnaden. Vad är det för löner som de här människorna ska ha? Det är fullständigt orimligt att tro att man kan anställa 150 000 människor för 30 miljarder. Det är halva lönen, men kommunalråden ska få tårta av Vänsterpartiet. Ja, det är en klen tröst.
