Klimatpolitiken inför Doha
Interpellation 2012/13:121 av Holm, Jens (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2012-11-13
- Inlämnad
- 2012-11-13
- Besvarad
- 2012-11-27
- Sista svarsdatum
- 2012-11-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 november
Interpellation
2012/13:121 Klimatpolitiken inför Doha
av Jens Holm (V)
till miljöminister Lena Ek (C)
Det är endast några veckor kvar till FN:s årliga klimattoppmöte, COP 18 i Doha, Qatar. Om vi vill ha ett bra resultat som lägger grund för större utsläppsminskningar än dagslägets krävs att de industrialiserade länderna tar sitt ansvar och minskar sina utsläpp. Både den svenska hållningen och EU:s lämnar i dagsläget tyvärr mycket övrigt att önska.
Jag har tidigare frågat miljöministern om hon är beredd att driva att EU:s och Sveriges stora överskott av utsläppsrätter, AAU:er, ska annulleras. Det svar jag fick den 30 oktober 2012 var dess värre inte klargörande i själva huvudfrågan, nämligen om regeringen driver att överskottet ska annulleras. Inom dagens bestämmelser för utsläppshandelssystemet får överblivna utsläppsrätter föras över till nästa åtagandeperiod. Nästa år börjar den andra åtagandeperioden. Det finns ännu inget beslut om hur det stora överskottet ska hanteras. Skulle dagens stora överskott föras över skulle det äventyra hela funktionen och integriteten i systemet. De fattiga länderna G77 och Kina har lagt fram ett förslag som handlar om att begränsa det stora överskottet av utsläppsrätter. Den svenska linjen måste vara att stödja förslag i den riktningen.
Miljöministern har tidigare anfört att Sverige verkar för att EU ska skärpa sitt minskningsmål till 30 procent till 2020. Men inför miljörådet den 25 oktober var hon inte beredd att driva det kravet, oberoende av vad andra aktörer gör. Om EU ska kunna påverka andra länder att åta sig mer ambitiösa minskningsåtaganden måste EU visa att man är beredd att göra detsamma.
För att utvecklingsländerna ska ha en chans att klara de extrema påfrestningar som klimatförändringarna medför behöver stora summor kapital föras över till syd. Inom det internationella klimatarbetet har de rika länderna åtagit sig att överföra nya och additionella klimatpengar. Medlen får alltså inte tas från det ordinarie biståndet. I ljuset av detta är det mycket otillfredsställande att EU inför Doha hittills inte har kunnat presentera en höjning av de tidigare alldeles för låga klimatpengarna till utvecklingsländerna. Det är också otillfredsställande och oacceptabelt att den svenska regeringen med den senaste budgeten drar ned på klimatfinansieringen.
I ljuset av detta vill jag fråga miljöminister Lena Ek följande:
Kommer miljöministern att verka för att överskottet av utsläppsrätter, AAU:er, annulleras så att de inte kan föras med i en ny åtagandeperiod?
Kommer miljöministern att verka för att EU skärper sina minskningskrav till minst 30-procentiga minskningar till 2020, oberoende av vad andra länder åtar sig?
Kommer miljöministern att verka för att EU anslår mer pengar till klimatfinansiering än tidigare samt att detta innebär nya och additionella medel?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:121
Webb-tv: Klimatpolitiken inför Doha
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:31 Tisdagen den 27 novemberProtokoll 2012/13:31 20 § Svar på interpellation 2012/13:121 om klimatpolitiken inför Doha
Protokoll från debatten
Anf. 117 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman, ärade ledamöter och ärade åhörare! Jens Holm har frågat mig om klimatpolitiken inför Doha, det vill säga inför FN:s globala klimatförhandlingar som just nu pågår på tjänstemannanivå. Ministersegmentet börjar i nästa vecka. Närmare bestämt har han frågat mig hur jag avser att agera i frågorna om överskottet av utsläppsrätter, EU:s krav på utsläppsminskningar till 2020 samt klimatfinansiering.
Vi börjar känna varandra ganska väl vid det här laget, Jens Holm och jag. Vi har haft ett antal interpellationer om dessa frågor. Eftersom riksdagens regler talar om hur mycket tid man som minister får lägga på svar och följande inlägg är det så att tiden tyvärr inte medger att jag besvarar samtliga frågor någorlunda utförligt. Eftersom jag har svarat på frågan om annullering av AAU:er vid ett flertal tillfällen, senast den 30 oktober i år, hänvisar jag till det svar som jag redan har lämnat till interpellanten och andra riksdagsledamöter vad gäller just denna fråga.
När det gäller utsläpp av växthusgaser är det självklart så som Jens Holm säger att större utsläppsminskningar än dagslägets krävs för att hålla den globala medeltemperaturen under två grader. Jag ser väldigt allvarligt på att utsläppen av växthusgaser i världen fortsätter att öka, att de utfästelser om utsläppsminskningar som hittills har gjorts är otillräckliga och att vi har ett stort gap till de nivåer som vi skulle behöva nå. Mer behöver alltså göras såväl före 2020 som efter.
Utan tvekan är det så att Sveriges och EU:s roll ska vara att vara föregångare och driva på i denna fråga. Vi måste jobba hårt även internationellt, eftersom den stora ökningen av utsläppen sker utanför EU. Nyckeln på längre sikt är att ett skarpt avtal för tiden efter 2020 är på plats 2015. Men om vi ska nå tvågradersmålet måste vi också sluta gapet till 2020 genom att öka den samlade ambitionen. I Doha handlar det bland annat om att få så många som möjligt av de länder som ännu inte gjort några utfästelser till 2020 att göra sådana. I synnerhet vill vi se att alla de största ekonomierna är med.
Vi måste också jobba med kompletterande initiativ. Här vill jag särskilt nämna det globala samarbete som jag drog i gång för ett år sedan och som handlar om att minska utsläpp av kortlivade klimatpåverkande ämnen. Samarbetet inbegriper 36 länder inklusive USA och flera utvecklingsländer. EU var tidigt ute och beslutade om mål för 2020 i syfte att få andra länder att följa efter. Det lyckades såtillvida att det fick andra länder att också presentera mål och göra utfästelser. Däremot är summan av dessa utfästelser som sagt långt ifrån tillräcklig.
Regeringen verkar fortsatt för att förutsättningarna ska öka för att EU ska kunna skärpa sitt klimatmål för 2020 till minus 30 procent. Det är dock inte troligt att vi i Doha når särskilt långt på den här punkten. Jag och regeringen vill att EU ska besluta om ambitiösa utsläppsmål för 2030 och 2040. EU kan på så sätt sätta tryck på andra länder att göra detsamma och samtidigt ge europeiskt näringsliv och beslutsfattare efterfrågad långsiktighet vad gäller klimatpolitikens inriktning.
Slutligen vill jag komma in på frågan om klimatfinansiering. EU:s positioner om klimatfinansiering tas fram inom ramen för Ekofin, det vill säga av EU:s ekonomi- och finansministrar. Ekofin träffades den 13 november och enades om slutsatser om internationell klimatfinansiering som grund för EU:s mandat i denna fråga vid klimatmötet i Doha. Slutsatserna ger en tydlig försäkran om att EU kommer att fortsätta leverera klimatfinansiering till utvecklingsländer efter 2012, det vill säga efter att snabbstartsfinansieringsperioden har tagit slut.
Sverige har drivit och fått gehör för att EU tillsammans med andra parter ska arbeta för att identifiera olika vägar för att öka klimatfinansieringen, med syfte att uppfylla det gemensamma åtagandet om att årligen mobilisera 100 miljarder USD år 2020. Olika finansieringskällor kommer att behövas, såväl offentliga och privata som så kallade innovativa finansieringskällor. Sverige har varit i framkant i frågan om snabbstartsfinansiering och kommer att fortsätta att vara ambitiösa även framöver.
Anf. 118 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret på min interpellation. Det känns alltmer relevant att understryka att klimatfrågan är en ödesfråga. Vi såg till exempel i Världsbankens rapport som kom förra veckan att man pekar på att ifall vi inte vidtar skarpare åtgärder för att få ned utsläppen får vi en temperaturökning på närmare fyra grader de kommande 50 åren. En temperaturhöjning på fyra grader skulle tyvärr utradera en stor del av civilisationen såsom vi är vana att se den i dag. Den absolut viktigaste politiska frågan är att snabbt få ned våra utsläpp och snabbt hjälpa de människor i syd som här och nu drabbas av våra utsläpp.
Därför vill jag börja med att ge miljöministern betyg. Jag blev glad när jag häromdagen läste i Svenska Dagbladet att Lena Ek säger att det är dags att skärpa EU:s minskningsmål. Det är dags att gå från minskningar på 20 procent till 30 procent. Det är väldigt bra, det är någonting jag tar upp i interpellationen och som vi i Vänsterpartiet har drivit väldigt länge. Egentligen borde vi gå till 40 procent, men 30 procent är en bra start.
Då vill jag ha besked från miljöministern: Är det här svenska regeringens position, eller är det miljöministerns privata åsikt tillsammans med Centerpartiet? I den här kammaren granskar vi och utkräver ansvar från regeringen och ministrarna i deras funktion som ministrar i en regering, inte vad enskilda partier anser. Min fråga till Lena Ek är således: Är det numera den svenska regeringens officiella ståndpunkt att driva på att EU ska skärpa sina minskningskrav så att målet är 30 procent?
Jag vill också ha ett förtydligande om klimatfinansiering i syd. Lena Ek sade att det behövs nya kreativa finansieringskällor för att föra över kapital till utvecklingsländerna. Det är helt korrekt. Förslag till flera konkreta kreativa finansieringskällor har lagts fram, till exempel en avgift på internationella kapitaltransaktioner och öronmärkning av pengar från utsläppshandeln. Aldrig någonsin har jag sett att Sverige har satt ned foten i någon av frågorna och backat upp något av dessa förslag till kreativa finansieringskällor. Det skulle vara bra med ett klargörande besked i frågan från miljöministern.
Jag vill ha ett besked om de så kallade snabbstartspengarna, de 20 miljarder svenska kronor varje år som EU har anslagit till utvecklingsländerna i klimatfinansiering. Både Lena Ek och jag vet att den 31 december i år tar de här pengarna slut. Hur mycket mer pengar kommer EU att ge utvecklingsländerna i fortsättningen som en förlängning på snabbstartspengarna? Kommer det att vara 20 miljarder kronor? Jag hoppas att det kommer att vara mycket mer, för det behövs betydligt mer pengar än så. Kan vi få ett besked från Lena Ek?
Det vore bra om vi en gång för alla kunde få ett besked på hur mycket pengar den svenska regeringen egentligen lägger på klimatbistånd till syd. Då menar jag nya additionella medel. Jag menar inte pengar som tas från malariabekämpning, katastrofbekämpning eller någonting annat utan hur mycket nya pengar i klimatfinansiering som regeringen har avsatt i budgeten. Det är väldigt många olika siffror som figurerar. Det vore därför bra ifall miljöministern kunde ge oss ett klart besked här och nu. Jag har fler frågor, men jag återkommer till dem i mitt nästa anförande.
Anf. 119 Sara Karlsson (S)
Fru talman! Tack, miljöministern! Det är lätt att känna oro över läget både i klimatförändringarna och i klimatförhandlingarna. Det är också lätt att känna oro över att Sverige tappar i sin position som föregångare och som brygga mellan rika och fattiga länder. Sverige har de senaste åren fört en alltmer tynande tillvaro i de internationella förhandlingarna och i de internationella sambanden.
Det vore bra om vi här kunde reda ut vad som egentligen gäller i fråga om skärpningen av kraven till 30 procent inom EU. Både Lena Ek och hennes företrädare har försökt hävda att de driver att EU ska skärpa sina utsläppsmål till 30 procent till 2020. I svaret på interpellationen av Jens Holm och på min interpellation, som vi ska debattera om en stund, säger Lena Ek att regeringen verkar för att förutsättningarna ska öka för att EU ska kunna skärpa sina klimatmål för 2020 till minus 30 procent. Det är inte riktigt samma sak som att kräva en skärpning. Det är faktiskt svårt att förstå vad det betyder över huvud taget.
I går i Svenska Dagbladets debattplats Brännpunkt kunde man läsa att centerpartisten Lena Ek kräver att Sverige ska driva på inom EU för att skärpa ambitionerna till minus 30 procent till 2020. Där gick alltså Lena Ek i opposition mot regeringens linje. Det framgår tydligt att Sverige inte driver på för en skärpning av EU:s mål. En dag tidigare finns i samma tidning en intervju med miljöminister Lena Ek. Hon säger att hon driver denna fråga jättehårt på miljörådsmöten. Hon säger: Vi har pekat på att det är ekonomiskt bättre och egentligen inte skulle medföra några utgifter.
Frågan är då om man ska lyssna på centerpartisten Lena Ek eller miljöminister Lena Ek. De säger uppenbarligen olika saker. Det vore fint om Lena Ek ville reda ut detta en gång för alla i dag.
Jag skulle vilja ta upp två frågor som är väldigt viktiga i de internationella förhandlingarna. Den ena är frågan om AAU som vi envisas med att fråga Lena Ek om och som hon duckar för i denna interpellationsdebatt. Vi vet att om man bestämmer sig för att de ska kunna tas med till nästa åtagandeperiod av Kyotoprotokollet riskerar det att undergräva hela systemet, och alla de ansträngningar som människor har gjort för att minska utsläppen riskerar att vara förgäves.
Lena Ek säger att man inte ska visa sina kort i förhandlingarna. Jag undrar ändå: Vad är bäst - att säga att vi spelar med dolda kort eller att kliva fram och säga att vi tänker annullera vårt överskott oavsett vad andra länder gör och att vi tänker sätta hårt mot hårt för att få andra länder att göra det också så att man inte tar med dem? Lena Ek konstaterar i sitt svar till Jens Holm att det var en framgång när EU var tidigt ute och beslutade om mål för 2020 i syfte att få andra länder att följa efter. Varför skulle den strategin inte vara giltig när det gäller AAU? Det skulle jag ha svar på från Lena Ek.
Jag skulle vidare vilja veta hur regeringen driver frågan om utsläpp från LUCF-sektorn. Det har varit en komplicerad och känslig fråga där det finns stora risker för kryphål, och det finns vissa länder inom FN-systemet som har stora skogar som man eventuellt skulle kunna gömma utsläpp i. Nyligen såg vi den svenska regeringen öppna upp för att kunna räkna in de eventuella kolsänkningarna inom ramen för åtagandena inom EU-systemet. Det är mycket oroande. Jag vill därför fråga Lena Ek var regeringen står i denna fråga inför den andra åtagandeperioden inom Kyotoprotokollet och inför framtida klimatavtal.
Anf. 120 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Allra först skulle jag vilja säga att jag verkligen uppskattar de politiker i Sveriges riksdag som tar sig tid att lägga ned arbete och engagerar sig i klimatfrågan. Jag skulle att det var fler som gjorde det även vid denna sena timma.
Världsbankens rapport som kom i förra veckan är oerhört allvarlig. Det tror jag att vi som sitter här, återigen vid denna sena timma, är överens om.
Vi har vetat länge, och det tror jag också att många andra har vetat, vad som händer när man kommer till en temperaturkurva uppemot tre fyra grader med de oerhört allvarliga konsekvenser som det innebär.
Det som Världsbankens rapport visar är att det går mycket snabbare än vad vi har trott. Tiden för att agera kanske har halverats under tiden som världens regeringar har suttit och förhandlat Kyotoprotokollet. Kyotoprotokollet med sin andra åtagandeperiod är det hittills enda globala rättsliga dokument som har bindande åtaganden om sänkta klimatutsläpp. Där finns EU med och där finns de fattiga länderna med.
Får vi ihop det tekniska som vi ska diskutera och förhandla om i Doha denna vecka och nästa vecka täcker det kanske 15 procent av världens utsläpp. Men det är klart att om man ser detta och sedan de andra 85 procenten som sker samtidigt som Världsbanksrapporten säger att tiden för att åtgärda detta har halverats är det en mycket allvarlig situation. Det tror jag att alla som har jobbat med de här frågorna är överens om.
Vi kommer att förhandla fram en ny klimatregim, Durbanplattformen, och försöka hitta en arbetsplan för en global överenskommelse för att hantera de 85 procenten på plats. Det har världen sagt att vi ska klara av till 2015. Det är de riktigt stora och allvarliga frågorna som vi ska hantera i Durban.
Hur ser det då ut? Det finns naturligtvis en enorm misstro mellan alla de olika parterna och delarna av världen. Här går vi in i en FN-förhandling där det egentligen ska vara runt 190 länder. Där sitter demokratier och diktaturer, oljeländer och länder som inte alls är oljeproducerande utan har en annan bas för sin energiförsörjning, mycket fattiga länder, emerging economies, och traditionellt rika industriländer - alla ska komma överens. Då är frågan om rättvisa i detta, det som handlar om equity, den stora frågan, och det är mycket det som interpellationen berör och som också Sara Karlssons frågor ansluter till. Det handlar dels om hur ansvaret för att ta ned utsläppen ska fördelas på ett rättvist sätt, dels om hur man ska kunna betala för hantering av ny teknik, skogsåtgärder och anpassning. Det här är oerhört svårt.
Vi har jobbat hela året med detta. Vi har arrangerat möten med chefsförhandlare och klimatministrar från hela världen om problemområdet equity. Ett av Sveriges stora bidrag i de här förhandlingarna är just att vi har gett plattformen för de första diskussionerna om equity. Jag ber, fru talman, att få återkomma till det i mitt nästa inlägg.
Anf. 121 Jens Holm (V)
Fru talman! Det var mycket som Lena Ek sade i det här anförandet, men det var faktiskt inte ett enda svar på mina och Sara Karlssons frågor. I första hand ska de här debatterna ge oss folkvalda ledamöter en chans att ställa frågor om regeringens politik, och ministrarna borde rimligen svara oss, eller hur?
Jag får väl därför fråga igen: Vilka kreativa utsläppskällor är det som regeringen backar upp i de här förhandlingarna? Jag har inte hört någonting än från regeringen. Är det 30 procent minskningar av växthusgaser på EU-nivå som är den svenska regeringens formella linje? Eller är det bara Lena Ek, med all respekt för miljöministern, och hennes parti som anser det?
Hur blir det med EU:s snabbstartspengar? Kommer de pengar som man avsatte till klimatet i syd att förlängas och kommer de att höjas till över 20 miljarder kronor per år? Och vad anser den svenska regeringen? Hur mycket har den svenska regeringen föreslagit i förhandlingarna? Det tycker jag också är väldigt oklart.
Sara Karlsson tar här upp frågan om AAU:erna, alltså utsläppsrätterna, men får inte heller något svar på det. Driver den svenska regeringen att de ska annulleras, alltså att de ska tas bort från marknaden?
Det är jätteviktigt med Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod. Jag vill påminna om att den inleds den 1 januari 2013, om ett par veckor. Ifall vi har en utsläppshandel med miljarder av extra utsläppsrätter, varav ungefär 80 miljoner kommer från Sverige, som kan säljas fritt på den marknaden säger det sig självt att utsläppshandelssystemet inte kommer att fungera över huvud taget. Det måste vi få besked från Lena Ek om.
Jag skulle vilja ta upp en annan fråga som jag inte hann gå in på i mitt förra inlägg. Jag och Lena Ek har i den här kammaren diskuterat miljöskadliga subventioner. Det är en del av klimatpolitiken. Ifall vi kan få bort det som subventionerar det som är dåligt för miljön kan vi också få ned utsläppen.
Jag blev väldigt glad när vi hade en debatt om det den 12 juni i den här kammaren, då miljöministern berättade för mig att regeringen avsåg att presentera en lägesrapport i höstens budgetproposition. Lägesrapporten för utfasande av miljöskadliga subventioner återkom miljöministern till flera gånger i sitt anförande den 12 juni i år. I budgeten som har kommit nu finns det mycket riktigt ett kapitel som heter
Miljöskadliga subventioner
. Men där finns det ingen kartläggning av de svenska miljöskadliga subventionerna, utan där står det bara att man ska fortsätta att utreda frågan. Då vill jag fråga: När kommer kartläggningen av de miljöskadliga subventionerna, Lena Ek?
Anf. 122 Sara Karlsson (S)
Fru talman! Också jag, precis som Jens Holm, hade önskat mer av svar än denna mer svepande beskrivning av miljöministerns engagemang, som förvisso är trevligt att höra, men det vore också bra att få svar på sina frågor. Jag upprepar därför mina frågor. Det vore väldigt bra om vi kunde få ett klargörande av vad den svenska linjen egentligen är, om EU:s mål för utsläppsminskningar ska skärpas eller inte. Är det Lena Eks linje som centerpartist eller som representant för regeringen som man ska lyssna på?
Jag envisas fortfarande med AAU:erna. Vad är det som gör att det som miljöministern framhåller som en lyckad strategi i sitt svar på interpellationen när det gällde målen för EU inte skulle vara en bra strategi när det gäller AAU:erna, om det nu är det som man vill lyckas med? Jag antar också miljöministern ser den uppenbara risken att det undergräver hela systemet om man för över AAU:erna till nästa åtagandeperiod.
Jag vill också passa på att förtydliga lite kring LUCF för jag fick lite ont om tid på slutet i mitt förra inlägg. Vi tycker så klart också att det är viktigt att man tar fram system för att mäta eventuella utsläpp och eventuella sänkor på ett bra sätt, men det måste läggas i separata system. Där har regeringen tidigare öppnat för att lägga in dem i samma system. Det finns uppenbara risker med det. Det finns vetenskapliga osäkerheter om hur mycket mark och skog tar upp i form av koldioxid eller andra klimatgaser. Men också beroende på hur man räknar kan det innebära risker för stora kryphål. Jag skulle därför vilja veta var regeringen står i frågan.
Anf. 123 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt viktigt i en interpellationsdebatt att ha en diskussion om systematiken och strategin i sådana här oerhört viktiga förhandlingar.
Vi må ha diskussioner i den här kammaren, men de åsiktsskillnader som vi har här är ingenting mot de som vi möter i de globala förhandlingarna. När vi befinner oss i Doha räknar vi med att alla som ingår i delegationen, till exempel också Jens Holm, jobbar konstruktivt tillsammans.
Nu har ni ställt en otrolig mängd frågor som ligger utanför interpellationen, så jag ska ge ett kulsprutesvar här och ska sedan gå tillbaka till att diskutera strategi och försöka göra det inom de av riksdagens fastlagda minuter som man har på sig.
Om EU ökar sin ambition till 30 procent skulle det lösa många av de problem som vi tar upp. Därför är det prioritet ett. Men ni vet såväl som jag att det finns länder som inte alls har den åsikten. Vi jobbar därför med att ta fram bakgrundsmaterial och argumentationsanalys för att visa att det är en åtgärd som i förlängningen ger konkurrenskraft och jobb.
Hur det går? Ja, vi vet att det är vissa länder som är emot den här linjen i klimatförhandlingarna men också i förhandlingarna om den långsiktiga EU-budgeten.
Additionell finansiering jobbar vi mycket med. Just nu har vi fått ett genombrott vad gäller ETS, alltså handeln med utsläppsrätter i Europa. När jag satt i EU-parlamentet och förhandlade detta skrev jag själv de ändringsförslag som innebär att sjöfart och flyg ska inkorporeras i handeln med utsläppsrätter. Här har vi kommit så pass långt med gemensamma krafter att EU har införlivat flyget och står fast vid det. Man har tagit några tuffa strider i Världshandelsorganisationen.
Till allas förvåning tillsätter nu den internationella luftfartsorganisationen en arbetsgrupp för att kunna lägga fram ett förslag om ett globalt system till i höst. Det tycker vi är bra och stöttar att kommissionen säger: Nu stoppar vi klockorna för att testa om vi får en global överenskommelse som skulle betyda så mycket mer för klimatet.
Här är Jens Holm skeptisk. Det funkar i svensk debatt, men i det globala sammanhanget hjälper det naturligtvis inte till i klimatförhandlingarna.
Vi har lagt mycket jobb och tid på detta, och våra tjänstemän har jobbat fantastiskt bra med den svåra problematiken runt equity. Vi är det enda landet i världen som har sett till att det finns en plattform för att diskutera rättvisefrågorna i klimatförhandlingarna, och det har gått bra. Jag skulle verkligen uppskatta support eftersom jag vet att alla de som är med i delegationen, också från riksdagen, betyder skillnad i dessa diskussioner.
Vi har dessutom jobbat med de kvinnliga klimatförhandlarna och chefsförhandlarna. Många av dem kommer från mycket fattiga länder. Jämställdhetsfrågorna är grovt underskattade i klimatförhandlingarna, så vi måste se till att kvinnors ställning och möjligheter lyfts fram i detta sammanhang. Vi har börjat med det, och jag hoppas att Jens Holm som närvarande i Doha kommer att vara med på en del av de aktiviteter som vi har som rör detta.
När det gäller snabbstartspengarna var det en satsning som det var sagt skulle gå ut 2012. Sverige har betalat mer än vi lovade, och EU är nästan klart med sitt mål. Allt detta handlar om transparens, och det finns på FN:s klimatsekretariats hemsida. Vi fortsätter titta på finansieringen. Vi är tillbaka på en hög nivå, vilket innebär att per capita är Sverige en av de största bidragsgivarna. Vi har ett gott rykte när det gäller detta. Men vill ni gå in på hur vi hanterar biståndspengarna måste ni interpellera biståndsminister Gunilla Carlsson. Sådana är våra regler.
Jag fortsätter med åtta punkter till i mitt nästa inlägg.
Anf. 124 Jens Holm (V)
Fru talman! I förra numret av tidningen Miljöaktuellt säger Anders Turesson som varit chefsförhandlare för svensk klimatpolitik i åtminstone tio år och deltagit i förhandlingarna i tolv år: Du måste visa i egen handling på hemmaplan att du menar allvar. Det är först då du på allvar kan vinna andras respekt.
Det är precis det som klimatfrågan handlar om. Vi måste visa att vi menar allvar. Då reser vi ned till Doha med nya additionella medel till utvecklingsländerna. Då reser vi ned till Doha med konkreta förslag på hur man hanterar det stora överskottet av utsläppsrätter. Då reser vi ned till Doha med konkreta krav på hur EU ska minska sina utsläpp med mer än det man tidigare sagt.
Jag har frågat i två anföranden och får fråga en gång till om EU ska minska sina utsläpp till 30 procent. Vi fick lite av ett klargörande från miljöministern, men fortfarande står det inte klart om det är Centerpartiets och Lena Eks åsikt eller om det numera är den svenska regeringens officiella position att EU ska minska sina utsläpp med 30 procent till 2020. Det är en ganska lätt fråga att svara på.
När jag tidigare har frågat Lena Ek om överskottet av utsläppsrätter har hon svarat mig att det är för tidigt att låsa EU i en alltför fast position vad gäller överskottet. När är det då läge att komma ut på banan och säga att det är helt orimligt med miljarder av utsläppsrätter i överskott? De måste tas bort från marknaden, för annars kommer inte den andra åtagandeperioden att fungera.
Vad gäller klimatbiståndet ställde jag en rak fråga. Hur mycket avsätter den svenska regeringen i klimatbistånd? Det figurerar nämligen otroligt många siffror. Jag kan dock ta den debatten med biståndsministern om miljöministern hellre vill det.
Anf. 125 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! I den svenska förhandlingspositionen sägs det uttryckligen: Sverige verkar också för att förutsättningarna ska öka för att EU ska kunna skärpa 2020-målet till 30 procent.
Det är inget lätt jobb, och det vet alla vi som håller på med detta. Vi vet precis vilka länder det handlar om, och vi vet precis vad vi måste göra. Vi jobbar med detta på bred front, också i det som handlar om EU:s budget.
Att lägga in pengar till de fattiga länderna är givetvis viktigt. Arbetet inom regeringen är så fördelat att biståndsdelen ligger under det utgiftsområde som Carl Bildt och Gunilla Carlsson ansvarar för.
Jag kan dock säga att de klimatprojekt som kallas CDM, som är tätt knutna till Kyotoprotokollets andra period och som u-länderna är mycket angelägna om, i slutfinansiering, eftersom det handlar om additionalitet i finansieringsmodellerna där, representerar mer pengar än vad Jens Holm lägger i den svenska budgeten. Men CDM vill ni inte ha. U-länderna vill dock väldigt gärna ha det.
Den interna svenska debatten kan vi föra i 10, 20, 30 interpellationsdebatter till. Det blir alltid intressanta diskussioner. Men när det gäller finansiering måste vi lyssna på de länder som behöver finansieringen bäst. De är ytterst angelägna om Kyotoprotokollet.
Jens Holm vet att den slutgiltiga avräkningen för AAU:erna, det vill säga utsläppsrätterna i FN-systemet, sker i slutet av 2015. I EU-systemet får man inte ens använda dem, för det har vi sagt i EU:s stora klimatpaket som Jens Holm själv har varit med och förhandlat. Så AAU:erna är en bakgrundsfråga i sammanhanget när vi förbereder oss för Doha. Jag kan gärna fortsätta diskutera AAU:erna, men det viktiga är vad som i realiteten kommer ut i förhandlingarna och hur vi kan stötta de fattigaste länderna som behöver det bäst.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.