Klimatpåverkan från transporter inom Stockholms stad
Interpellation 2025/26:510 av Katarina Luhr (MP)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-05-22
- Överlämnad:
- 2026-05-25
- Anmäld:
- 2026-05-26
- Sista svarsdatum:
- 2026-06-09
- Svarsdatum:
- 2026-06-12
- Besvarad:
- 2026-06-12
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
När det gäller klimatarbete brukar man säga att en stor del av jobbet behöver göras lokalt och regionalt och att det därför är kommuner och regioner som behöver göra det största jobbet. Detta jobb kan dock göras mycket svårare om regeringen motverkar deras arbete.
Många kommuner har i dag ett aktivt klimatarbete med ambitiösa klimatmål och klimathandlingsplaner. Flera av dessa har kommit långt och har klimatmål som är mer ambitiösa än de nationella, vilket såklart samtidigt är en viktig del i att Sveriges övergripande klimatmål ska kunna nås.
Stockholms stad har exempelvis mål om att vara en fossilbränslefri stad senast 2040 och en klimatpositiv stad (som lagrar mer CO2 än vad som släpps ut) redan år 2030. Stockholm har också ett mål för att minska konsumtionsutsläppen i staden.
Stadens klimatarbete har länge haft en tydlig styrning mot sina klimatmål, men Tidöregeringens politik har satt tydliga käppar i hjulet. Från en stadig minskning av transportutsläppen ökade utsläppen år 2024 från cirka 600 000 ton till 700 000 ton, en ökning med nästan 100 000 ton. Detta försvårar stadens möjligheter att nå sina klimatmål. Utsläppsökningen beror på regeringens omläggning av klimatpolitiken med minskad reduktionsplikt och billigare fossila bränslen.
Regeringens politik har alltså inneburit att stockholmare som kör i staden har ökat sin användning av fossila drivmedel påtagligt, något som borde vara svårt att försvara för någon som arbetar för minskade klimatutsläpp. Det är också något som är svårt för kommunen att påverka då man har få egna styrmedel för att styra bränsleanvändningen. När klimatminister Britz blir intervjuad om detta skyller han dock ifrån sig och pekar tillbaka på kommunen.
Jag vill därför fråga arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz:
- Har ministern tagit initiativ till en analys av huruvida regeringens politik har bidragit till den ökade användningen av fossila bränslen och transportsektorns ökade utsläpp i Stockholms stad under 2024 och 2025, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?
- Planerar ministern och regeringen att presentera några nya verktyg eller några nya stöd till Sveriges kommuner så att de på lokal nivå kan öka takten i klimatarbetet, och i så fall vilka?
- Anser ministern att det är rätt att staten subventionerar fossila bränslen som används för privatbilism i städer, och hur avser ministern att agera utifrån sin syn på frågan?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:510
Webb-tv: Klimatpåverkan från transporter inom Stockholms stad
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 120 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Katarina Luhr har frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av huruvida regeringens politik har bidragit till den ökade användningen av fossila bränslen och transportsektorns ökade utsläpp i Stockholms stad under 2024 och 2025 och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Hon har också frågat om jag och regeringen planerar att presentera några nya verktyg eller några nya stöd till Sveriges kommuner så att de på lokal nivå kan öka takten i klimatarbetet, och i så fall vilka, samt om jag anser att det är rätt att staten subventionerar fossila bränslen som används för privatbilism i städer och hur jag avser att agera utifrån min syn på frågan.
Låt mig börja med att tacka för frågorna.
Under mandatperioden har vi hanterat en inflationschock och kraftigt ökade priser på bland annat bränslen. Den sänkning av reduktionsplikten som gjordes under 2023 var nödvändig givet de stora effekter som annars hotade företag och hushåll. Att utsläppen då tillfälligt ökade vet vi alla.
Vi befinner oss just nu i en global energikris. Kriget i Iran och stängningen av Hormuzsundet har inneburit betydande störning på den globala energimarknaden och snabba prisökningar på drivmedel. Därför har regeringen åter agerat snabbt och presenterat en extra ändringsbudget för att stötta hushållen.
Samtidigt visar krisen och kriget tydligt på problemet med att vara fortsatt beroende av fossila bränslen. Ett fossilberoende är inte bara sämre för klimatet utan även för samhällets känslighet för exempelvis oljeprischocker.
För att bryta fossilberoendet krävs elektrifiering. En elektrifiering av transportsektorn är också avgörande för att lyckas med Sveriges klimatmål.
Under mandatperioden har vi gjort åtskilliga satsningar för att påskynda detta arbete. Vi har satsat på utbyggnad av laddinfrastruktur, infört en ny elbilspremie och genom stöd möjliggjort marknadsintroduktion för ellastbilar och arbetsmaskiner.
Som en del av den nyligen presenterade ändringsbudgeten med anledning av kriget i Mellanöstern har regeringen bland annat föreslagit en åtgärd för att underlätta för dem som åker kollektivt. Regeringen satsar 6,5 miljarder kronor för att under andra halvåret 2026 halvera priset på månadsbiljetter inom kollektivtrafiken.
Att vi lyckas med elektrifieringen av transportsektorn är viktigt för vårt klimatarbete, viktigt för vår konkurrenskraft och viktigt för vår motståndskraft.
Anf. 121 Katarina Luhr (MP)
Herr talman! Tack till statsrådet för svaret!
Anledningen till att jag ställde den här frågan var en tidningsartikel i Stockholmstidningen Mitt i. Den handlade om att Stockholms stad, som har högt ställda klimatmål och som haft en tydlig minskning av sina klimatutsläpp under lång tid, nu har haft ökande klimatutsläpp de senaste två åren. År 2024 ökade utsläppen från transportsektorn från 600 000 ton till 700 000 ton, alltså en ökning på hela 100 000 ton på ett enskilt år.
Det är regeringens omlagda klimatpolitik med den sänka reduktionsplikten och billigare drivmedel som spökar även i Stockholms stad. När det blir billigare att köra bil och tanka fossilt gör nämligen människor det. Anledningen att köpa en elbil minskar också när det fossila görs billigt. Incitamenten att byta bil blir inte heller större när elbilsbonusar kommer och försvinner och har ett väldigt oklart införande.
Detta är extra problematiskt i en stad som har alla förutsättningar att ställa om snabbt och där beroendet av privat bil är mindre än på någon annan plats i Sverige.
Regeringens politik har alltså inneburit att stockholmare som kör bil inom staden har ökat sin användning av fossila drivmedel påtagligt. Detta borde vara svårt att försvara för en minister som arbetar för minskade klimatutsläpp.
När klimatminister Britz blir intervjuad om detta skyller han ifrån sig och pekar tillbaka på kommunen. Här blir man lite förvånad. Johan Britz är alltså klimatminister, den som har mest makt men också störst skyldighet att se till att Sverige klarar sina klimatmål. Därför borde han se Stockholm som en viktig stad att luta sig mot.
När Stockholms stad gör sin del av jobbet och minskar sina utsläpp påverkar det också regeringens räkenskaper. Trots sin position och det uppenbara i att det är regeringens politik som har orsakat de höga utsläppen i Stockholm går klimatministern till attack mot Stockholmsstyret och säger att de saknar ambitioner. Det är osnyggt.
När det gäller klimatarbetet brukar man säga att en stor del av jobbet behöver göras lokalt och regionalt. Det är därför det är kommuner och regioner som behöver göra det stora jobbet. Det jobbet kan göras mycket svårare om regeringen motverkar deras arbete. Det är svårt för en kommun att bestämma vad medborgare ska ha för bil eller vad de ska tanka för bränsle.
Stockholms stad har byggt ut sin laddinfrastruktur under många år. Antalet laddplatser på stadens gator har fördubblats varje år sedan 2020. Många svenska kommuner har i dag ett aktivt klimatarbete med ambitiösa klimatmål och klimathandlingsplaner. Flera av dem har kommit långt och har klimatmål som är mer ambitiösa än de nationella klimatmålen. Det är såklart en viktig del i att Sveriges nationella klimatmål ska uppnås.
Jag tror att få av kommunerna uppskattar när klimatministern, som har klimatansvaret i en regering som har ökat utsläppen, skyller de ökade utsläppen på kommunerna. Stockholms stad, som klimatministern kallar för oambitiös, har exempelvis som mål att vara en fossilbränslefri stad senast 2040. Det ska vara en klimatpositiv stad som lagrar mer koldioxid än vad som släpps ut. Vidare ska Stockholms stad vara en fossilfri organisation redan 2030. Stockholms stad har som mål om att halvera konsumtionsutsläppen i staden. Det är ambitiöst jämfört med regeringens politik och kanske värt beröm från en minister med ansvar för att minska Sveriges utsläpp.
Jag är därför intresserad av varför ministern påstår att Stockholms stad saknar ambition. Vad är det för åtgärder som klimatministern saknar från Stockholms styre? Tycker klimatministern att det är rätt att regeringen subventionerar stockholmarnas bilkörande?
Anf. 122 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Fru talman! Det här är en viktig diskussion. Vi började med att konstatera att utsläppen har ökat på grund av den sänkta reduktionsplikten. Den var nödvändig av bland annat hushållsekonomiska skäl, inflation, och även för att det är ett stickspår, en återvändsgränd, att tro att vi kan trycka in biodrivmedel i tanken på befintliga bilar och att det skulle vara lösningen på den globala klimatkrisen.
Lösningen på den globala klimatkrisen är elektrifiering, precis som Styrmedelsutredningen har pekat på. Det handlar om att göra allt vi kan för att säkerställa att elektrifieringen kan fortgå. Här ligger vi tyvärr efter kurvan. Den här regeringen har under den här mandatperioden satsat stenhårt på elektrifiering, att använda skattepengarna på rätt sätt, att inte ge elbilspremier till dem som ändå skulle ha köpt en elbil. Det är inte väl använda skattepengar. I stället ska vi säkerställa att det finns en elbilspremie som riktar sig till dem som annars skulle ha svårt att klara den investeringen.
Vi har satsat på klimatpremierna, vilket har möjliggjort en påskyndad elektrifiering av bussar och lastbilar och vissa arbetsmaskiner. De har tredubblats under perioden 2024–2027 jämfört med perioden 2020–2023. Den riktade elbilspremien som jag nämnde har haft en succéstart med över 4 000 ansökningar under de första veckorna.
En avgörande faktor för att människor ska våga välja elbilar är att det finns laddinfrastruktur. Det är inte bara inköpspriset som kan vara ett hinder, utan det kan också vara oron över att inte kunna ladda och inte veta hur långt man kan köra. Därför har vi under den här mandatperioden satsat flera miljarder kronor i stöd för att möjliggöra tiotusentals nya laddpunkter. Det finns i dag dubbelt så många laddpunkter i Sverige som det fanns för fyra år sedan.
Vi har också lagstadgat att en hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare ska ha rätt att begära installation av en laddningspunkt för laddning av elfordon, och vi har gjort skattefriheten för laddel på arbetsplatsen permanent.
Så löser vi klimatfrågan lokalt och nationellt samt på ett sätt som andra länder kan ta efter så att Sverige kan vara ett föredöme och gå i fronten för detta viktiga arbete.
Anf. 123 Katarina Luhr (MP)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Jag har två saker att säga. När man gör fossila drivmedel, flytande drivmedel, billiga byter inte människor till elbil. Då fortsätter de att köra på de billiga drivmedlen.
När Stockholms stad har jobbat med att minska utsläppen har man också sett att den befintliga bilflottan behöver kunna köra på något annat än fossila drivmedel. Elektrifiering kommer inte att räcka för att vi ska klara de ambitiösa och nödvändiga klimatmål som både staden har och Sverige har. Vi behöver minska utsläppen även från den bilflotta som redan kör i Sverige. Därför behöver vi också en höjd reduktionsplikt.
När jag frågar statsrådet om regeringen har några verktyg till kommunerna för att förbättra sitt klimatarbete är det en seriöst ställd fråga. Faktum kvarstår att klimatarbetet behöver ske lokalt, men en förutsättning är att alla nivåer styr åt samma håll. Det gäller inte minst stat och regering.
Stockholms stad har jobbat länge med att minska utsläppen från transportsektorn. Trängselavgifterna håller sedan 20 år tillbaka nere antalet transporter. Laddinfrastrukturen byggs ut stort. Elbilspooler, klimatsmarta transporter och arbetsmaskiner upphandlas. Nya och bättre gångbanor och cykelbanor har byggts och byggs ut mer och mer varje vecka.
Man jobbar med miljözoner och sommargågator, och ingenstans är kollektivtrafiken så bra som i Stockholm. Bostadsbyggandet har länge fokuserats längs kollektivtrafiknära lägen för att minska behovet av bil i vardagen. Mycket har satsats på att människor ska ha det bra och trivas där de bor så att de vill vara i staden.
Stockholm är en stad med en välutbyggd, rejäl organisation och stora muskler. Man har kommit långt i att minska klimatutsläppen. Men alla kommuner har inte alltid samma förutsättningar eller resurser.
En klimatminister har mycket att vinna på att få med sig kommunerna i klimatarbetet, inte minst för att klimatutsläppen från kommunerna slutligen hamnar i ministerns egen bokföring av Sveriges klimatutsläpp. Här skulle regeringen kunna gå och stötta på ett mycket bättre sätt i stället för att anklaga. Exempelvis driver klimatkommunerna ett förslag om klimatkontrakt, där svenska kommuner lovar att arbeta systematiskt för att minska sina utsläpp av växthusgaser och bidra till nationella och internationella klimatmål. Klimatkommunerna föreslår att ett klimatavtal upprättas mellan staten och alla svenska kommuner. Avtalet består av att staten finansierar en del av kommunernas klimatsamordning, det strategiska arbetet för att minska utsläppen av växthusgaser, och samtidigt upprättar en nationell samordningsfunktion. Samtidigt åtar sig kommunerna att genomföra åtgärder för att minska sin klimatpåverkan, att ta fram handlingsplaner och konkreta åtgärder för detta och att följa upp minskningarna regelbundet.
Syftet med detta är att snabba på omställningen till ett fossilfritt samhälle genom ett lokalt ledarskap. Klimatkommunerna har drivit på i flera år, och det skulle vara intressant att få veta om regeringen kan ställa sig bakom det här förslaget. Främst av allt vill jag veta vilka åtgärder ministern anser att regeringen kan bidra med i arbetet med att hjälpa kommunerna att minska sina klimatutsläpp.
Anf. 124 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Fru talman! Det här är en mycket bra diskussion. Låt mig nämna två saker som har påverkat kommunerna positivt.
Vi har gjort rekordstora satsningar på Klimatklivet under mandatperioden. Klimatklivet är ett av regeringens bredaste investeringsstöd för klimatåtgärder i hela landet. Det kan vara bra att känna till. Stockholms län är ett av de län som har fått flest beviljade ansökningar, och länet står för nästan 30 procent av alla laddinfrastrukturansökningar i landet.
Att säga att staten inte gör något blir lite konstigt eftersom det är den budget som den här kammaren har beslutat om som innebär att Stockholms stad kan få stöd för sina laddinfrastruktursatsningar.
Länsstyrelsen i Stockholm har också särskilt angett att Klimatklivet bidrar positivt till elektrifieringen av länets fordonsflotta.
Jag vill också nämna den stora satsning vi gör i en extra ändringsbudget med anledning av kriget i Mellanöstern. Den innebär att vi under andra halvåret av 2026 halverar priset på månadsbiljetter inom kollektivtrafiken.
Jag är nyfiken på en sak. Delar Katarina Luhr bedömningen att lösningen på klimatfrågan är elektrifiering?
Anf. 125 Katarina Luhr (MP)
Fru talman! Jag kan börja med att svara på frågan. Elektrifiering kommer att vara en jätteviktig del i att lösa klimatkrisen. Olika åtgärder för effektivisering kommer också att vara en viktig del. Det finns även många andra delar som man behöver jobba med.
Vi kan inte, som klimatministrar före ministern har pratat om, lägga alla ägg i samma korg. Men elektrifieringen kommer att vara en extremt viktig del för att vi ska lösa klimatfrågan.
Vi står i dag i en klimatkris där världens samlade utsläpp riskerar att leda oss in i en situation som inte längre går att hantera. Vi vet att utsläppen måste minska snabbt, då vi får en accelererande klimateffekt av de ökande temperaturerna. I dagsläget räcker inte elektrifiering för att minska utsläppen tillräckligt snabbt.
Vi har precis allt att vinna på att minska våra fossila utsläpp så snabbt det går. Därför blir jag både förundrad och arg när vi har klimatministrar som låtsas om att lösningen finns någon annanstans och som går till attack på kommuner eller andra när någon säger att de ökade utsläppen är ett stort problem.
För vilken klimatminister som helst vore det logiskt att plocka de lägst hängande frukterna. Genom att ge förutsättningar för andra att göra jobbet lyfter det lite tyngd från ministerns egna axlar. Det tydligt just nu att regeringens politik har försvårat för i stort sett alla aktörer att göra sin del i klimatomställningen.
Jag tycker också att det är ett problem att ministern verkar vägra att lyssna på experter. Han slår ifrån sig kritik och vidhåller att man driver en effektiv klimatpolitik när alla runt omkring kan se att det inte stämmer och att utsläppen ökar.
Jag vill verkligen understryka här i debatten att de flesta kommuner arbetar hårt för att uppfylla sina klimatåtaganden. Det är mer än vad regeringen har gjort under mandatperioden. Jag skulle gärna vilja se att ministern visar lite respekt för det här och i bästa fall även bistår kommunerna i deras hårda arbete.
Anf. 126 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Fru talman! Som jag nämnde gör regeringen precis det genom kraftiga investeringsstöd så att inte minst kommuner kan investera i laddstolpar. Svaret på transportsektorns omställning är elektrifiering. Det går inte att komma runt att det är det som gäller. Därför är elektrifieringen en av regeringens främsta prioriteringar inom klimatpolitiken under den här mandatperioden.
Att lyckas med både infrastrukturen – laddstationer – och tillgången till all den rena el som behövs är kärnkraft det som måste till. Jag håller med om att lösningen inte finns någon annanstans. Den finns här. Vi har tekniken. Vi har möjligheten att elektrifiera transportsektorn i Sverige, så att vi fortsätter att vara ett föredöme för resten av världen.
De stickspår och återvändsgränder som tidigare regeringar har ägnat sig åt har gjort att vi har tappat takt i elektrifieringen. Vi har tappat tempo. Vi borde ha gjort mer tidigare. Men är man emot kärnkraft och tror att vi ska spara el snarare än att använda mer el får man problem med logiken i att köpa att det är elektrifiering som är framtiden.
Regeringens kontinuitet i arbetet med elektrifieringen och bredden av de satsningar som vi har gjort under hela mandatperioden tjänar Sverige väl i de oroliga tider som vi befinner oss i. Det är ett viktigt arbete som vi kommer att fortsätta, och för min del får det gärna öka ytterligare i tempo.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
