Kassationen av livsmedel fram till 2025
Interpellation 2011/12:55 av Niemi, Pyry (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-10-21
- Anmäld
- 2011-10-25
- Besvarad
- 2011-11-11
- Sista svarsdatum
- 2011-11-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 oktober
Interpellation
2011/12:55 Kassationen av livsmedel fram till 2025
av Pyry Niemi (S)
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
I Europaparlamentet pågår en intensiv diskussion kring kassation av livsmedel. Ett huvudförslag är att halvera kassation fram till 2025. Det finns en tydlig uppmaning i de ansvariga utskottens förslag om att medlemsländerna ska ta initiativ till att förbättra livsmedelskedjans effektivitet samt ta itu med kassationen av livsmedel längs med hela försörjningssidan. Det är allvarigt att vi i Sverige slänger bort mat till ett värde av 2 miljarder kronor, eller att vi i Sverige, precis som övriga medlemsländer inom EU, slänger bort 179 kilo mat per person och år. Det finns väldigt många aktiviteter som måste genomföras för att Sverige också ska bidra med radikala minskningar av slöseriet fram till 2025. På andra sidan kvarstår ett tydligt faktum att livsmedelsförsörjningen måste öka med 70 procent för att vi ska kunna möta den växande befolkningens behov av mat.
Med hänvisning till det ovannämnda ställer jag följande frågor till landsbygdsministern:
Vilka åtgärder planerar landsbygdsministern och regeringen för att halvera kassationen av livsmedel fram till 2025?
Vilka åtgärder planerar landsbygdsministern och regeringen att vidta för att komma åt problematiken med bäst före datum – väldigt mycket mat slängs bort helt i onödan när konsumenterna tror att livsmedel är otjänliga som en följd av bästföredatum på förpackningarna?
Vilka åtgärder avser landsbygdsministern att vidta för att minska på kassationen av färsk frukt och färska grönsaker mot bakgrund av att det finns uppgifter om att 30 procent slängs bort innan det når slutkonsumenterna?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:55
Webb-tv: Kassationen av livsmedel fram till 2025
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:30 Fredagen den 11 novemberProtokoll 2011/12:30 5 § Svar på interpellation 2011/12:55 om kassationen av livsmedel fram till 2025
Protokoll från debatten
Anf. 1 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Pyry Niemi har frågat mig vilka åtgärder regeringen planerar för att halvera kassationen av livsmedel fram till 2025, vilka åtgärder regeringen planerar att vidta för att komma åt problemen med bästföredatum samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska kassationen av färsk frukt och grönsaker mot bakgrund av att det finns uppgifter om att 30 procent slängs bort innan det når slutkonsumenterna.
Det är ett viktigt område som Pyry Niemi tar upp, och personligen har jag engagerat mig i denna fråga. Det är nödvändigt att vi alla genom vårt eget agerande ser till att minska svinnet. Det är också viktigt att vi kan vidta åtgärder för att kunna föra en ansvarsfull politik på det här området, det vill säga en politik som innebär att kommande generationer också kan bruka och tillvarata de resurser som vi i dag tar för givna.
Jag vill lyfta fram olika aktiviteter som pågår inom mitt ansvarsområde.
Livsmedelsverket arbetar till exempel för att frågor om matsvinn integreras vid måltider inom förskola, skola, vård och omsorg. Verket är i slutskedet av att utarbeta råd till hushållen om hur livsmedelssvinnet kan minskas genom bland annat bra förvaring av livsmedel och god planering. Vad varje enskild individ gör i sin vardag har stor betydelse.
Verket avser också att ge vägledning till storhushåll och butiker om hur gällande livsmedelslagstiftning kan tolkas, i syfte att minska livsmedelssvinnet. Livsmedelsverket har även påbörjat ett arbete med att försöka identifiera områden där ändrad tillämpning av livsmedelslagstiftningen skulle kunna leda till minskat livsmedelssvinn utan att livsmedelssäkerheten äventyras eller försämras.
Inom satsningen Sverige - det nya matlandet pågår fyra olika projekt som rör matsvinn. En nationell samverkansgrupp för minskat matavfall har bildats med syftet att minska svinnet genom samverkan i hela livsmedelskedjan. I samverkansgruppen ingår aktörer från myndigheter, forskare, intresseorganisationer och livsmedelsbranschen.
Europeiska kommissionen har för avsikt att under 2013 specifikt lyfta fram matavfallsproblematiken och i samband med detta också göra en översyn av användningen av bästföremärkning.
Jag vill också påminna Pyry Niemi om det arbete min kollega, miljöminister Lena Ek, ansvarar för i den av regeringen tillsatta parlamentariskt sammansatta beredningen Miljömålsberedningen. Beredningens övergripande uppdrag är att utveckla strategier med etappmål, styrmedel och åtgärder inom av regeringen prioriterade områden. Det nya miljömålssystemet innebär att de tidigare delmålen ska ersättas med etappmål och att dessa etappmål kan vara delar i strategier som behövs för att lösa miljöproblemen inom en generation.
I mars 2011 redovisade Miljömålsberedningen ett betänkande (SOU 2011:34) med bland annat etappmål på avfallsområdet om en ökad resurshushållning i livsmedelskedjan till 2015 genom att
matavfallet minskar med minst 20 procent jämfört med år 2010
minst 40 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger behandlas biologiskt så att växtnäring och energi tas till vara
minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp tas till vara och återförs till produktiv mark, varav minst hälften återförs till åkermark.
Betänkandet har varit ute på remiss och behandlas för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen kommer naturligtvis att i denna fråga återkomma till riksdagen med information om vilka åtgärder som regeringen bedömer behövs för att målen ska kunna nås. Samtidigt arbetar Naturvårdsverket med att färdigställa en nationell avfallsplan över åtgärder som behöver genomföras av olika aktörer för att uppnå en ökad resurshushållning bland annat i livsmedelskedjan.
Med alla de aktiviteter och projekt som pågår är jag övertygad om att alla inblandade aktörer känner ett stort ansvar för frågan och arbetar för att resurserna ska tas till vara på bästa sätt. Det är med olika etappmål som ett långsiktigt arbete och målsättningar kan förverkligas. Jag bedömer att förutsättningarna är mycket goda för att de förslagna etappmålen kommer att nås.
Anf. 2 Pyry Niemi (S)
Fru talman! Jag vill tacka landsbygdsministern för svaren. Det är också bra att redovisa de framtida målsättningarna, men som alltid måste även målformuleringar grundas i aktiv handling. Det är okej att hänvisa till övriga aktörer, men jag ställer frågor om vad regeringen avser att göra och vilka konkreta åtgärder som kommer att vidtas.
Fru talman! De många frågorna kring livsmedelsförsörjningen hänger ihop. Vi lever i en värld där befolkningen väntas öka till nio miljarder år 2050, och vi måste öka livsmedelsproduktionen med 70 procent för att klara av den växande befolkningens behov av mat. Två av sju är undernärda. Det finns uppenbara orättvisor i fördelningen av mat. Många av utvecklingsländerna visar stora framgångar i att öka graden av självförsörjning när det gäller livsmedel, men många fler har fortsatt stora utmaningar - inte minst kopplat till de växande klimatutmaningarna.
Sverige och hela EU har ett stort ansvar att genom aktiv handling förbättra fördelningen av livsmedel inom EU och givetvis globalt, med syftet att den växande befolkningen ska ha tillgång till mat. Detta bör ske samtidigt som vi optimerar och klimatanpassar primärproduktionen och logistiken fram till konsument så att mer mat når människorna och en betydligt mindre mängd mat kasseras av olika skäl.
Fru talman! Vi behöver omvärdera och se över regelverket för bästföredatum och överväga en helt ny märkningsterminologi. Minst-hållbar-till är ett förslag som finns i debatten.
Många är i dag väldigt styrda av livsmedelstillverkarnas bästföredatummärkning. Det är problematiskt. Givetvis ska den mat som vi konsumerar vara tjänlig och ätbar, men samtidigt är bästföredatumet en signal om att det är dags att slänga innehållet och handla en ny förpackning mjölk eller dylikt. Det finns alltså inget frivilligt incitament för livsmedelstillverkare och andra till att fixa till minst-hållbar-till-märkning eftersom det sannolikt minskar försäljningen av färskvaror som mjölk, bröd och kött.
Vi behöver i samarbete med livsmedelindustrin och detaljhandeln utarbeta en plan för hur mängden mat som slängs kan minska. Visst är det bra ifall det kan ske en förändring på frivillighetens grund, men i vissa fall måste vi kanske ta till politiska styrmedel för att minska spill, svinn och kassation.
Vi måste diskutera ett nytt miljömål, till exempel om minskad mängd slängd mat. Det är också ett delmål för att minska avfallsmängden. Jag är inte främmande för fler styrmedel. På kommunnivå använder man ju viktbaserad avfallstaxa, alltså att man helt enkelt betalar mer om man slänger mer.
Enligt Naturvårdsverkets statistik fördelas matavfallet per år så här: livsmedelindustrierna 540 000 ton, grossister och butiker 110 000 ton, restauranger och storkök 299 000 ton och hushållen 905 000 ton. Det intressanta i sammanhanget är att hushållen står för endast 60 procent av matavfallet. Det betyder att innan maten ens nått konsumenterna går en stor del till spillo, helt i onödan kan man tycka. Inom EU slängs det mat motsvarande 779 kilo per person och år. I Sverige är siffran något bättre, 100 kilo per person och år. Men samtidigt slängs det bort 500 gram mat per person och vecka. Det är ganska alarmerande.
Det här manar till eftertanke. För varje onödigt slängd matportion brister vi i effektivitet avseende livsmedelsförsörjning. Det handlar alltså om att vi faktiskt ökar CO2-utsläppen inom EU med 170 miljoner ton per år som en följd av allt svinn och all kassation. En tredje faktor är kostnaderna eller omvänt samhällsvinsterna.
Enligt Naturvårdsverket skulle de samhällsekonomiska vinsterna bli 11-23 miljarder per år om vi minskade livsmedelssvinnet - enormt mycket pengar som kunde användas till annat.
Anf. 3 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! I Sverige brukar vi arbeta genom våra myndigheter, myndigheter som lyder under regeringen. Jag tycker att det är ett bra sätt att arbeta. Vi använder våra myndigheter i det här sammanhanget på ett flertal sätt, som jag nämnde i mitt interpellationssvar.
Fru talman! Inom projektet Sverige - det nya matlandet finns det, som jag sade i svaret, ett antal projekt i gång för att komma till rätta med den problematik som jag tror att Pyry Niemi och jag är helt överens om att vi måste göra något åt.
Bland annat pågår det inom projektet Sverige - det nya matlandet arbete genom Institutet för livsmedel och bioteknik, SIK, som arbetar med projektet Minskat svinn i livsmedelskedjan - ett helhetsgrepp, som de har döpt sitt projekt till. Där undersöker man mängden svinn men också orsaken till att det finns svinn och möjliga förbättringsåtgärder för att minska svinnet i hela livsmedelskedjan.
Det pågår också ett projekt som är döpt till Minska svinnet genom att hantera kylda och djupfrysta produkter. Det finns också ett projekt som är benämnt Du kan vinna på att låta svinnet försvinna. Det handlar om att kylda och frysta produkter jämförs och data inhämtas från olika aktörer i kedjan.
När arbetet i projekten är klart är det självklart att det kommer att användas i den så kallade praktiska verkligheten. Och jag vill betona de här arbetena av ett specifikt skäl, nämligen att projekten är medfinansierade av intressenterna i branschen. I det senare fallet är till exempel livsmedelsföretagen involverade som delfinansiärer, vilket tyder på att de också är intresserade av att ta tag i den här problematiken.
Ett annat projekt som jag också gärna vill nämna i sammanhanget står Hushållningssällskapet för. Där har man lagt upp en webbportal som är döpt till mindrematsvinn.nu och bygger på erfarenheter. Men där redovisas också goda exempel som finns på den lokala och regionala nivån. Den är alltså en utmärkt idébank för den som är intresserad, den intresserade konsumenten men också aktörerna i kedjan kan ha användning av att ta vara på de goda exempel som finns på det här området - detta sagt utöver vad som är redovisat i mitt svar. Detta är alltså en del av det miljömålsarbete som bedrivs inom ramen för Miljömålsberedningen.
Anf. 4 Pyry Niemi (S)
Fru talman! Vid LRF är man bekymrad över att Sverige har en hög livsmedelsimport. Ur en primärproducents perspektiv är det givetvis tufft att konkurrera med oftast billigare importerade livsmedel, samtidigt som mycket av den producerade maten aldrig exponeras för konsumenten. Det här är inget nytt fenomen utan en trend som pågått en längre tid. Men det hänger ihop med hela resonemanget kring matsvinnet. Någonstans brister det i hela produktionskedjan när väldigt mycket mat blir bortslängd, ofta också importerad mat. Logistiken blir därmed ologisk.
Det transporteras mat i Sverige och övriga EU-länder som sedan kastas bort. Det är ett systemfel som har många aktörer och som kräver politisk styrning när aktörerna av olika skäl inte kan inse eller har förmågan att med paraplyblick överblicka slutresultatet. Det är ett slöseri med livsnödvändiga resurser som med rätt styrning och motivation förhoppningsvis kommer fler till godo.
Vad är då orsakerna till svinnet och kassationen inom livsmedelsindustrin? Jo, det finns naturligtvis ett flertal faktorer. Leverans av skadade varor, byte av produkter i produktionslinjen, viktvariationer, defekta produkter, produkter som har ramlat av transportbandet eller retur från butikerna.
I en rapport från Avfall Sverige har kassationen från livsmedelsindustrin granskats, främst för att se vilka förpackningar som kan återvinnas. Här syns tydligt att de största kassationerna finns i mejerierna och bagerierna.
I butikerna handlar det nästan uteslutande om passerat bästföredatum, som i sin tur beror på felbedömningar vid beställningen, oregelbundna köpmönster hos kunderna, konkurrenters eller egna kampanjer som leder till överblivna varor, ofördelaktig produktplacering i butikshyllorna och butiker som medvetet håller ett brett beständigt sortiment för att kunna rikta sig mot en bestämd kundkrets. Enligt Avfall Sverige är kassationen alltid störst av mjölk- och bageriprodukter.
Vad är det då som händer med avfallet? Enligt en svensk emissionsdatarapport om livsmedelsindustrins matavfall går 71 procent av matavfallet från livsmedelsindustrin till rötning och kompostering. Det är bra. Samtidigt återvinns hushållens matavfall till 24 procent biologiskt. Resten bränns eller energiåtervinns. Men mycket kommer aldrig den industrin till godo, och det är inte så bra.
Fru talman! Kan vi göra något politiskt? Givetvis. Landsbygdsministern har också visat på ett antal bra exempel. Men jag vill ändå poängtera att det finns så mycket mer att göra. Det kräver också en aktiv politisk handling, inte bara genom att tala via myndigheterna.
Det finns studier i Göteborg till exempel som visar att man har goda möjligheter att minska hushållssvinnet genom att coacha familjer till en hållbarare livsstil. Att ändra datummärkningen från bästföre till minst-hållbar-till har enligt EU:s miljödirektorats rapport BIO-IS 2010 den bästa effekten och beräknas bara den kunna minska livsmedelssvinnet med 20 procent. Det är några relativt enkla åtgärder som kan genomföras kommunalt men också nationellt med tydliga initiativ över hela landet.
När det handlar om bästföredatum är det sannolikt svårt att ändra livsmedelshandlar- och konsumentbeteende utan att märkningen ändras, till exempel till minst-hållbar-till. Det skulle minska incitamentet hos livsmedelstillverkare att överproducera varor med syftet att sälja mer än vad som egentligen behöver konsumeras.
Den offentliga upphandlingen av mat och hanteringen av densamma kräver också tydlig styrning i produktionsleden men också i slutförbrukarleden äldreomsorg, hälso- och sjukvård och skolor. Det behövs betydande insatser, inte minst från Miljöstyrningsrådet, avseende vilken kvalitet som bör handlas in för att råvarorna ska hålla en kvalitet som lockar brukarna till att äta måltiderna, samtidigt som storköken måste arbeta envetet med att producera måltider som faktiskt äts upp.
Anf. 5 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig upprepa meningen: Du kan vinna på att låta svinnet försvinna. Det gäller i alla led. Det gäller för oss konsumenter och självklart i alla led mellan jord och bord. Ingen aktör i denna kedja är intresserad av att göra något annat än att ta vara på så mycket som möjligt av det som tillförs kedjan. Det ligger ekonomi och pengar i detta för oss konsumenter och för alla led i kedjan.
Därtill kommer problemet att det svinn som uppstår av olika skäl, vilket Pyry Niemi redovisade på ett förtjänstfullt sätt, är kostsamt om man inte gör något bra av det som ändå uppstår till följd av att något hänt utefter kedjan.
Låt mig redovisa några andra projekt som vi har i gång för att ta till vara det svinn som trots allt uppstår. Man ska nyttiggöra det i stället. Det är ett av skälen till att regeringen har gett myndigheter i uppdrag att under detta år redovisa vad man kan göra och hur man kan förbättra användningen av det svinn som finns.
Det är viktigt att vi ser avfallet som en resurs. Denna resurs kan användas till att till exempel producera biogas som är en nyttighet för vårt samhälle. Jordbruksverket kommer under december månad med en rapport som är beställd av regeringen om hur man har gjort för att nyttiggöra avfallet i ett trettiotal kommuner runt om i landet.
Rapporten är ännu inte publicerad i sin helhet, men man kan ändå få fram ett antal goda exempel på insamlingsproblematik och teknik på större och mindre orter för att som sagt nyttiggöra den produkt som i dag många gånger är både ett miljöproblem och ett resursproblem.
Jag ser rapporten som ytterligare en möjlighet att komma till rätta med den problematik som är under debatt i dag. Vi ska på alla sätt hjälpas åt för att få ned det resursslöseri som det är att inte använda sig av produkter i vårt samhälle.
Anf. 6 Pyry Niemi (S)
Fru talman! Landsbygdsministern pekar på ett antal viktiga och nödvändiga åtgärder, och det gläder mig. Vi har säkert en samsyn i det mesta. Samtidigt är det viktigt att poängtera att frågan är av sådan karaktär att jag förväntar mig att landsbygdsministern efter denna interpellation ser till att i stor utsträckning möta livsmedelsindustrin och primärproducenterna. Jag vet att landsbygdsministern ofta möter dem, men det går inte nog att understryka värdet av dessa kontakter. En massa samhällsvinster kan göras.
I Sverige kan vi spara mellan 11 och 23 miljarder kronor bara genom att minska mängden matavfall och göra bra saker av det, till exempel biogas, eller inte producera så mycket eftersom det ändå inte kommer konsumenterna till godo.
Detta har också tagits på stort allvar i Europaparlamentet som nu försöker hitta en strategi för att halvera matavfallet inom EU fram till 2025. Jag vet att den signalen har nått regeringen, men även om vi är duktigare än genomsnittet i EU på att ta hand om vårt matavfall producerar vi ändå 100 kilo matavfall per person och år. Det är tillräckligt mycket för att det ska vara ett stort problem.
Det är illa att det är sådana brister i hela produktionsledet. Det gläder mig att det har tagits initiativ, men det är inte tillräckligt.
Jag utgår från att landsbygdsministern i allt väsentligt och vid varje tillfälle då detta kommer upp driver på, tar ett stort ansvar i samhällsdebatten, visar ett stort engagemang och ger tid för dessa viktiga nationella, europeiska och inte minst globala livsmedelsförsörjningsfrågor.
Anf. 7 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag tackar Pyry Niemi för interpellationen. Jag anser att frågeställningen är av sådan vikt att vi tillsammans ska försöka göra vårt bästa för att lösa problemet. Det är viktigt av resurshushållningsskäl och även av ekonomiska skäl för oss konsumenter och för andra aktörer i kedjan.
Därtill kommer de etiska skälen. Det är omkring en miljard människor i vår värld som inte alla dagar på året kan äta sig mätta. Då är det förfärligt att det slängs och försvinner så mycket mat i kedjan från jord till bord.
Låt oss därför göra vad vi kan och hjälpas åt för att få bort så mycket svinn som möjligt och nyttiggöra det svinn som trots allt uppstår så att det inte blir ytterligare ett problem.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.