Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kassaservice i Gävleborg

Interpellation 2013/14:236 av Andersson, Ulla (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2014-01-21
Anmäld
2014-01-22
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2014-02-04
Sista svarsdatum
2014-02-04
Besvarad
2014-02-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 januari

Interpellation

2013/14:236 Kassaservice i Gävleborg

av Ulla Andersson (V)

till statsrådet Peter Norman (M)

När lagen om grundläggande kassaservice avskaffades blev det stora problem för många grupper av människor. Äldre och personer med funktionsnedsättning får allt svårare att uträtta sina bankärenden. Den försämrade kassaservicen har slagit hårt mot landsbygden. Det blir allt längre mellan bankkontoren och många har slutat med att tillhandahålla kontanter. Därtill har antalet bankomater minskat.

Mellan 2011 och 2013 har antalet bankkontor som hanterar kontanter i Gävleborg minskat från 53 till 29. Dessutom försvann 17 stycken uttagsautomater under samma tidsperiod. I Gävleborg har 1 807 personer tre mil eller längre till närmaste uttagsautomat, ca 10 procent av dem över 80 år.

Denna utveckling leder till betydande problem. Många äldre och funktionsnedsatta kan inte göra bankärenden. Företag får svårt att bli av med sina dagskassor. Att göra sina bankärenden via internet är för många inget alternativ eftersom internetuppkopplingen är så dålig på många håll. Länsstyrelsen Gävleborg är tydlig i sina slutsatser: ”Om marknaden tar över helt kommer all service på landsbygden upphöra där den inte betraktas som lönsam.”

När bankerna drar ned på sin kontantservice får butikerna ta ett större ansvar för kontanthanteringen. Detta har resulterat i att antalet butiksrån ökar. Enbart i januari har flera butiksrån utförts i Gävle. Detta leder till att de anställda i butikerna får en oerhört otrygg arbetsmiljö.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet följande:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att möjliggöra kontanthantering och grundläggande betalservice på landsbygden?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att minska risken för butiksrån på grund av att butikerna alltmer får överta bankernas ansvar för kontanthanteringen?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:236, Kassaservice i Gävleborg

Interpellationsdebatt 2013/14:236

Webb-tv: Kassaservice i Gävleborg

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Peter Norman (M)
Anf. 27 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! Ulla Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att möjliggöra kontanthantering och grundläggande betalservice på landsbygden och vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska risken för butiksrån på grund av att butikerna alltmer får överta bankernas ansvar för kontanthanteringen. Som jag framhöll i mitt svar på Ulla Anderssons interpellation 2012/13:45 om bankernas kontanthantering är det beklagligt när personer kommer i kläm till följd av minskad kontanthantering. Från ett konsumentperspektiv är det angeläget att det finns tillgång till kontanter för den som så önskar och att det finns möjligheter att göra såväl uttag som insättningar av kontanter. I det här sammanhanget vill jag nämna att jag tycker att det är en bra utveckling att alltfler butiker låter kunderna ta ut kontanter i butiken. Att reglera var affärsbankerna ska etablera sig är dock inte rätt väg att gå. Inte heller bör bankernas tillhandahållande av kontanter regleras. I värsta fall kan krav på att tillhandahålla kontanter leda till att bankerna väljer att lägga ned enskilda kontor därför att det blir för arbetsamt och kostsamt att hantera kontanter. Det politiska målet är att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Det är marknaden som bör tillhandahålla dessa. På de orter och i den landsbygd där behovet inte tillgodoses av marknaden har staten ett ansvar för att det finns ett utbud av grundläggande betaltjänster. Regeringen har därför gett länsstyrelserna och Post- och telestyrelsen i uppdrag att vidta åtgärder för att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster på dessa ställen. För insatserna kan länsstyrelserna söka medel från Post- och telestyrelsen. När det gäller Ulla Anderssons andra fråga är jag givetvis av uppfattningen att det är mycket allvarligt när det sker rån. I det här sammanhanget vill jag hänvisa till den pågående översynen av regelverket för kontanthantering (dir. 2013:71). Utredningen ska bland annat identifiera bristerna i regelverket för kontanthantering och analysera och dra slutsatser av hur motsvarande regelverk är utformat i andra länder. Utifrån det ska utredningen senast den 1 september i år ge förslag som kan säkerställa ett heltäckande regelverk för kontanthanteringen. Jag vill inte föregå utredningens förslag.
Ulla Andersson (V)
Anf. 28 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Lagen om grundläggande betalservice upphörde att gälla 2008. Marknaden skulle då ta en allt större andel av ansvaret för samhällsservicen, eftersom staten skulle dra sig tillbaka. Butikerna skulle ta över postens ansvar för betalservicen. Sedan dess kan vi se hur butik efter butik har lagts ned på landsbygden - bara i Gävleborg har fem butiker försvunnit det senaste året. Bankernas bristande ansvarstagande i fråga om kontanthanteringen, som jag har lyft fram i interpellationen, är något jag och ministern har debatterat tidigare. Tyvärr kan man väl säga att situationen inte har blivit så mycket bättre sedan dess utan snarare tvärtom. Vi kan se att antalet bankkontor som hanterar kontanter minskar, liksom bankomaterna. Under de senaste åren har antalet bankkontor som hanterar kontanter minskat med flera hundra procent. I Gävleborg har antalet bankkontor som hanterar kontanter minskat kraftigt, liksom antalet bankomater. I Gävle där jag bor är vi nästan 100 000 invånare. Vi kommer att ha två banker som hanterar kontanter. I Hofors, grannkommunen, finns det ingen. I Sandviken finns det en, och så vidare. Vi har tre orter i länet där det inte finns någon betalservice över huvud taget. I Gävleborg har nästan 2 000 personer mer än tre mil till närmaste bankomat eller uttagsställe, och drygt 7 000 måste åka lika långt om de vill gå in på ett bankkontor och få hjälp. Många av dem är över 80 år. Så här ser det inte ut enbart hemma hos mig utan även runt om i landet. Många betalar ett högt pris för bankernas agerande och tyvärr också för den bristande viljan hos regeringen. Vi har inte politiskt beslutat att kontanthanteringen ska upphöra, och därför föreligger ett politiskt ansvar i frågan. Det här får konsekvenser inte minst för boende på landsbygden, för äldre människor och för många som vill värna den personliga integriteten. Det försvårar också för både småföretagare och föreningar som blir sittande med sina kassor under en längre tid eftersom de har svårt att sätta in kontanterna hos bankerna. Jag har haft kontakt med företagare som beskriver hur svårt de har - hur långt de måste åka för att bli av med sina kassor och hur dyrt det är. Dessutom menar jag och de företagare jag har varit i kontakt med att det ökar risken för butiksrån. Enligt Brottsförebyggande rådet ökade antalet butiksrån med 17 procent i fjol. Hemma i Gävleborg har antalet butiksrån ökat markant mer än genomsnittet i landet, om jag inte missminner mig. I Gävle där jag bor har januari månad bestått av butiksrån på butiksrån - 13 stycken på någon vecka. Som tur är har ingen fysiskt kommit till skada, men psykiskt är det såklart en fruktansvärd upplevelse. Jag tror att vi alla är måna om att få ned kontanthanteringen i samhället, men så länge vi inte har fattat beslut om att helt upphöra med den måste vi politiskt se till att servicen fungerar för människor och företag oavsett storleken på företaget, var i landet man bor eller om man är skuldsatt eller inte. Kontanthanteringen handlar om ca 100 miljarder per år, och den börjar faktiskt öka igen. Bankerna måste ta sitt ansvar. De lånar pengar av sina kunder, gratis, men struntar sedan i den service kunderna behöver - eller tar ut skyhöga avgifter. Jag tror att vi är rätt många som är trötta på bankernas girighet och bristande service. Vänsterpartiet har föreslagit att vi ska ställa krav på bankerna via antingen föreskrifter eller en lag om att upprätthålla kontanthanteringen, men tyvärr avvisar statsrådet detta med bland annat argumentet att det kan leda till att fler bankkontor läggs ned om vi ställer krav på bankerna att upprätthålla kontanthanteringen åt sina kunder. Jag skulle vilja påstå att det argumentet inte alls håller, och det tror jag att statsrådet är väl medveten om. Jag tänker återkomma till det i mitt nästa inlägg. Jag får tacka för svaret så länge.
Peter Norman (M)
Anf. 29 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! Jag tackar för interpellationen i en viktig fråga. Det är klart att kontanthanteringen är ett problem; det är vi säkert överens om. Det är delvis en generationsfråga, och det är delvis en fråga om utbyggnad av bredband och så. Det sker nu även i glesbygden en snabb utbyggnad av bredband, vilket kommer att göra betaltjänster lite lättare i framtiden. Problemen med hur man ska tackla detta är många. Vi kan gärna återkomma till det i följande inlägg, men det är min uppfattning att det finns en uppenbar risk att bankerna lägger ned de få kontor de har på landsbygden om man skulle införa ett tvång om att tillhandahålla kontanter. Det är i alla fall den uppfattning jag har efter att ha talat med både bankerna och folk i butiksledet. Ett problem är också att tekniken utvecklas hela tiden - om man binder sig vid en teknik i dag är det risk att den blir obsolet framöver. Vi vet redan nu att de tekniker som finns i dag, som Swish och annat, inte ens låg på ritbordet för bara några år sedan. Dessutom är det ett problem att det har blivit ett slags kultur i branschen att inte ta betalt för mycket av kontanthanteringen. Exempelvis är det ingen som kommer på tanken att ta några kronor betalt för uttag av pengar, utan man får ta ut de pengar man vill. Det har alltså blivit ett slags kultur att inte ta betalt för detta. Vi ska också vara klara över att det finns uppenbara fördelar med att inte ha en omfattande kontanthantering. En är att rånrisken i sig kommer att gå ned om det blir färre kontanter. En annan är att vi får mindre penningtvätt, och eventuellt skulle man också kunna tänka sig att vi får färre stöldvågor - den som har stöldgods vill ju omsätta det i kontanter. Det finns alltså uppenbara fördelar, och det finns problem. Däremot finns det saker som händer. Till exempel har Icabankens utbredning och dess tjänster i Icaaffärerna gjort det lättare att både ta ut och sätta in kontanter i ett antal områden i glesbygden. Det är alltså inte helt nattsvart. Det är också just därför vi har ordningen att länsstyrelserna har möjlighet att tillsammans med Post- och telestyrelsen vidta åtgärder för att trygga tillgångarna där det är som allra, allra värst. Min uppfattning är att länsstyrelserna tar detta på allvar, och därigenom får vi en sorts garanti för att det blir bättre i de områden som ligger allra sämst till just nu.
Ulla Andersson (V)
Anf. 30 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Om jag ska återkomma till de väldebatterade bankerna kan vi se att de gjorde en vinst på 90 miljarder, varav en tredjedel kommer direkt från statliga subventioner. Man har avkastningsmål som över huvud taget inte är rimliga, och det brukar även statsrådet instämma i. Om vi tittar på hur det ser ut i verkligheten är den enda bank som har kontanthanteringen kvar på alla kontor också den som inte har lagt ned något kontor över huvud taget och som dessutom är bäst etablerad runt om i landet, det vill säga har mest lokal närvaro. De banker som däremot är sämst på kontanthantering, det vill säga de som har dragit ned på kontanthanteringen på flest kontor, är också de som lägger ned flest bankkontor. Så argumentet håller nog inte riktigt där, skulle jag vilja påstå. Kanske statsrådet ska syna bankerna lite mer. Jag menar att man ska ställa krav på bankerna även när det gäller kontanthanteringen, för enskilda personer, företag och självklart anställda i butikerna drabbas hårt av butiksrånen. Jag köper inte riktigt finansmarknadsministerns argument, för den bank som är bäst på det här är som sagt också den som är mest etablerad och inte har lagt ned något bankkontor hittills. Du hänvisar till den utredning som tillsattes efter förskingringen i Panaxia, det vill säga ett kontakthanteringsföretag som hämtar dagskassor hos företag och sedan förvarar dem. Det är egentligen inte en utredning som hanterar bankernas betaltjänster i första hand utan det är, som det står i direktiven, ett vidare perspektiv. Vad det kommer att leda till i slutändan tror jag att varken statsrådet eller jag vet. Jag tror att fokus framför allt kommer att vara på dessa kontanthanteringsföretag och inte på bankerna. Butikerna har ju tagit över mycket av bankernas tidigare ansvar, men nu försvinner ju butikerna på landsbygden. Även om man har löst det i upphandlingen som var efter lagändringen 2008 har många av butikerna försvunnit sedan dess. Som jag sade är det fem butiker hemma i Gävleborg som har försvunnit bara det senaste året. En av anledningarna till att de har försvunnit är den statliga Postens agerande. De har inte längre paketutlämning och annat i butikerna, därför att Posten i sin tur har ett avkastningskrav på sig som gör att de inte har råd att behålla de här tjänsterna ute på landsbygden, vilket gör att det blir sämre underlag för landsbygdsbutikerna. Statsrådet sade att det här är en generationsfråga, en teknikfråga, en fiberfråga och så vidare. Jag skulle vilja påstå att det också är en integritetsfråga, en fråga för skuldsatta som har väldigt svårt att få betalkort och kort över huvud taget. Det är en fråga för små företag. Jag har varit i kontakt med många små företag som visar på hur svårt och dyrt det är att bli av med sina kassor. De får åka långa sträckor för att det ska funka. Och det är många föreningar som har stora problem, eftersom de hanterar väldigt mycket kontanter. Även om man i dag lägger pengar på teknikutveckling, för det gör regeringen, löser det inte riktigt problemet som finns i dag. Därför menar jag att man måste vidta någon annan åtgärd än just att jobba med teknikutveckling. Jag tycker att man kan göra två saker parallellt för att se till att det fungerar på landsbygden och för att få ned antalet butiksrån, vilket jag menar behövs, för butikerna är inte lika skyddade mot rån som bankerna. Ju mer kontanter som finns i butikerna, desto mer ökar självklart risken för rån. Det kan vi se inte minst hemma hos mig där antalet butiksrån har ökat kraftigt. En av de butiksinnehavare som har blivit rånade sade: Vi har tagit bankernas ansvar och ser till att kunderna får kontanter. Han menade att det har ökat risken för honom. Jag återkommer i nästa inlägg.
Raimo Pärssinen (S)
Anf. 31 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Jag kan väl vara lite elak och börja med att konstatera att regeringens intresse kretsar kring bankpalatsen i Stockholm. Intresset för utarmningen av landsbygden är inte lika stort. Ulla Andersson talade om Hofors, där det inte finns möjligheter till kontanthantering. Posten, försäkringskassan och annat försvinner hela tiden. Det är ju tur att det finns ett apotek. Vi får väl se hur länge det får vara kvar där. Det var egentligen inte för att tala om detta, herr talman, som jag begärde ordet utan just om butiksrånen. Jag blir lite bekymrad när jag läser svaret, för det visar på ett litet intresse. Det hänvisas till en pågående översyn av regelverket för kontanthantering. Det finns faktiskt ett majoritetsbeslut här i riksdagen som säger att regeringen ska återkomma med förslag som ska tas fram tillsammans parterna handeln och handelsarbetsgivarna om hur man kan minska butiksrånen. Som Ulla Andersson nämnde och som jag läst om i mitt husorgan Arbetarbladet har det varit 13 rån i Gävleborg. Det är väldigt allvarligt. Varje rån är ju en traumatisk upplevelse för den som arbetar i butiken. Det är något som sitter kvar för livet för många. Därför borde det finnas ett stort intresse även från finansmarknadsministern att hitta bra lösningar på problemet. Det hänvisas till att det sker teknikutveckling och så vidare. Ja, men låt oss titta på det gemensamt, precis som riksdagen har sagt. Eller menar finansmarknadsministern att den pågående översynen är tillräcklig för att lösa problemet med butiksrånen? I så fall blir jag lite bekymrad. Det rånas mer än två butiker varje dag i Sverige. Sedlarna körs av Loomis och andra företag i bepansrade bilar. Men kontanthögarna växer ute i de små butikerna, som får besök av otrevliga individer som hotar dem till livet med kniv, yxa, pistol eller vad det månde vara. Då menar jag att det inte duger med ett sådant här svar. Det här är jätteviktigt. Det är ett arbetsmiljöproblem som är överskuggande. Vi har växande problem med våld och hot på många arbetsplatser men även ute i samhället. En grupp som vi verkligen vill trycka på är de som är utsatta i butikerna. Då kan man hänvisa till att det pågår en utredning, men jag tror inte att lösningen finns i utredningen. Tror finansmarknadsministern att där kommer förslag mot butiksrånen som säkrar situationen för dem som jobbar ute i butikerna? Det är inte jag helt säker på. Det är därför, herr talman, som jag vill vända mig till finansmarknadsministern och ställa frågan om på vilket sätt han vill se till att minska antalet butiksrån. Det duger inte att hänvisa till en utredning eller en översyn. Vi har begärt en utredning om detta som finansmarknadsministern och regeringen har sagt nej till, trots att vi var en majoritet här i kammaren. Kan du förklara varför den utredning som vi begärde, som var direkt riktad mot butiksrånen, inte skulle duga medan den andra om ett regelverk för kontanthantering skulle lösa problemen? Jag förstår inte hur det ska gå till, men det kanske vi kan få svar på nu.
Peter Norman (M)
Anf. 32 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! När det till att börja med gäller Ulla Anderssons inlägg håller jag med om att bankerna undandrar sig sitt ansvar. Det är dock fortfarande min bestämda uppfattning att om man ställer krav på kontanthanteringen kommer fler att lämna den, så det är ingen lämplig åtgärd. Det skulle tvärtom bli sämre. Jag tror inte att bankerna av illvilja upphör med kontanthantering, utan att de banker som gör det kort och gott gör bedömningen att de inte tjänar pengar på den och därför upphör med den. En och annan bank har säkert en annan uppfattning, har en annan logistik och har hittat andra former för detta. De ser det som ett led i sin marknadsföring, att det är bra för dem att ha kontanter för att på det viset få kunder. Därför har man en sådan service. Men jag tror inte att det är någon illvilja från bankernas sida, utan de ser det kort och gott som en fördyring. Om vi skulle ställa sådana krav på dem är det en uppenbar risk för att utarmningen av bankerna skulle bli mycket större än vad den är i dag. Det skulle ingen tjäna på. Vad gäller butikerna och butiksrånen, som både Ulla Andersson och Raimo Pärssinen var inne på, har jag talat med företrädare för butikerna, och det finns ett logistikarbete att göra för många butiksägare. Om man tillhandahåller kontantservice kan man i bästa fall minska sedelhanteringen i butikerna, det vill säga att sedlar kommer in och sedlar går ut. Om detta sker på ett korrekt och bra sätt med en modern och bra logistik minskar, tvärtemot vad ni anser, rånrisken för butikerna. Min bedömning är inte att sedelhanteringen i butikerna i sig ökar rånrisken. Det borde och kan mycket väl vara precis tvärtom, att den minskar genom ett korrekt förfarande. Jag ser inte riktigt problemet över tiden att butikerna skulle löpa denna risk genom att man skulle tillåta detta. Vad gäller Posten och dess agerande skedde all hantering för ett antal år sedan på Posten. Nu använder Posten ofta mindre företag, servicekontor och annat. Min bedömning är att denna hantering förutom att det har blivit bättre för konsumenterna som fått närmare till sina paketutlämningar också har varit fruktbar för de små servicekontoren, att järnaffären, livsmedelsaffären och vad det kan vara har fått mer kunder. Min uppfattning är att Postens agerande i detta avseende snarare har gynnat småföretagen. Raimo Pärssinen säger att vårt intresse för en utarmning av landsbygden är lågt. Ja, det håller jag med om. Vi har inget intresse av att utarma landsbygden; det intresset är lågt. Vi har tvärtom intresse av att stärka landsbygden. Däremot har vi kanske olika uppfattning om själva utredningen. Vi tillsätter en utredning, Raimo Pärssinen, för att vi inte har alla svar på alla frågor. Hade vi alla svar på alla frågor skulle vi inte behöva en utredning, men nu måste vi titta på vad utredningen kommer fram till. Jag delar Ulla Anderssons uppfattning att utredningen i första hand kommer att handla om motorvägar för kontanthantering, inte hur det kommer att gå ut i kapillärerna. Låt oss se vad utredningen kommer fram till och vad det leder till. Detta är också ett av skälen till varför den andra utredningen inte har kommit till stånd. Vi vill ju se vad den första utredningen kommer fram till innan vi skriver direktiv till eventuella nya utredningar. Konstigare än så är det inte.
Ulla Andersson (V)
Anf. 33 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Det är märkligt att inte låta bankerna ta ansvar för något de borde ha ansvar för. Banker utan pengar är som apotek utan mediciner, menar jag. Sedan 2010 har Swedbank lagt ned 30 kontor och gjort 240 kontor kontantlösa. En annan bank har behållit alla sina bankkontor och låter dem också hantera kontanter. Swedbank, som har gått en helt annan väg, har ökat sin aktieutdelning med 40 procent. Det handlar alltså knappast om att det är för kostsamt, utan det finns andra delar i detta som man behöver titta på. Vi har ett politiskt ansvar att se till att det fungerar ute i samhället, för enskilda människor och företagare. Det gör det inte i dag, och då måste ni använda de redskap som finns till hands och reglera det genom till exempel det vi har föreslagit, nämligen att bankerna ska åläggas ett sådant ansvar. Hittar ni andra lösningar kanske ni kan dra tillbaka vårt förslag. Statsrådet menar att om folk både kan ta ut och sätta in pengar via butikerna kan det minska hanteringen av kontanter i butikerna. Så kan det å ena sida vara. Å andra sidan har många företag långt att åka för att bli av med sina kassor, bankernas automater fungerar inte och tar inte alla former av kontanter och avgifterna är höga både för att lämna kassor och för att få dem räknade. Då blir pengarna kvar i butikerna eller transporteras mellan företaget och butiken, och det finns en ökad rånrisk eftersom man inte har samma säkerhet. Det lockar människor som av olika anledningar är i stort behov av kontanter och tycker att det är enkelt att cykla till butiken med en kniv. Det har hänt i Gävle med olika former av vapen. Man går in i en närbutik och rånar den, och sedan har man förstört livet för den kassörskan. Även om finansmarknadsministern hänvisar till olika saker tror jag inte att det kommer att vara lösningen, tyvärr.
Raimo Pärssinen (S)
Anf. 34 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Det var ju vitsigt av ministern att försöka vända på det där med utarmningen. Upp till bevis! Visa hur utarmningen av Hofors har förhindrats - eller av Ljusdal när Lantmäteriet försvinner. Visa det i stället för att stå här och försöka dra en ordvits. Finansmarknadsminister Norman är inte riktigt uppdaterad. Regeringen tänker inte göra någon utredning om butiksrånen. Men nu hävdar Norman det. Är det vad som gäller nu? Jag vet att regeringen inte tänker göra någon. Det vore dock roligt om Norman kunde ändra på det och säga att en utredning ska göras. Det är allvarliga frågor som handlar om hot och våld. Dem kan man inte bara passera hur lätt som helst. Det handlar också om vilka resurser som Norman och övriga vill ge Arbetsmiljöverket, som ni svälter ut. Man ska gå ned till 200 inspektörer och alltså bli 185 inspektörer färre än när ni började resan. Det handlar om Arbetsmiljöverkets möjligheter att komma på en så kallad 6:7 eller göra besök i butiken när det har varit rån och fatta beslut om sluten kontanthantering. Dessa resurser minskar ni hela tiden. Visst kan vi raljera över detta. Det sker två butiksrån varje dag. Det har varit 13 i Gävle, med dramatiska följder för dem som jobbar där. Det kan vi ha roligt åt, tycka inte är så viktigt och säga: Vi tar det sedan, kapillärerna kommer senare. Vi tycker att det är en viktig arbetsmiljöfråga som borde hanteras nu. Jag begriper inte att regeringen säger nej till en utredning. Jag begriper inte heller hur Norman då kan stå här och säga ja till en utredning.
Peter Norman (M)
Anf. 35 Statsrådet Peter Norman (M)
Herr talman! Jag håller med Ulla Andersson om att banker har ett samhällsuppdrag. De har det dels för att de har en sådan viktig roll i samhällsekonomin, dels för att de har en implicit statsgaranti och inte kan gå omkull. Även om aktieägarna aldrig ska lösas ut av staten är det svårt att se att bankerna kommer att gå omkull. De har alltså ett samhällsuppdrag och bör agera därefter. En förbisedd åtgärd i denna fråga är att fackföreningar, ideella organisationer och andra agerar. När till exempel Villaägarna på allvar tog tag i frågan om dåliga villkor för bolån och gjorde en riktig upphandling mellan bankerna fick man mycket fina villkor i en bank. Om ett antal fackföreningar går samman och kräver att bankerna tillhandahåller kontanter till medlemmarna skulle det inte förvåna mig om man får en helt annan diskussion med bankerna och kan spela ut dem mot varandra. Jag är lite förvånad över att så inte har skett, för jag tror att det är en fruktbar väg framåt. Jag raljerar inte, Raimo Pärssinen. Jag tar det på största allvar. Det är dock normal ordning att vi ser vad en utredning kommer fram till innan vi bestämmer oss för nya åtgärder. Det är inte svårare än så. Vi har dessutom ett system i Sverige. På de ställen där det är uppenbara brister har länsstyrelserna ett ansvar ihop med Post- och telestyrelsen att vidta åtgärder som ska underlätta kontanthanteringen. Visar det sig att det inte är tillräckligt få vi se om vi kan utöka den på något vis och göra den ännu bättre. Vi har dock en ordning för detta som, vad jag vet, nyttjas även i Gävleborgs län.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.