Järnvägens punktlighet
Interpellation 2012/13:343 av Larsson, Lars Mejern (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2013-03-20
- Inlämnad
- 2013-03-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-04-10
- Sista svarsdatum
- 2013-04-15
- Besvarad
- 2013-04-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 mars
Interpellation
2012/13:343 Järnvägens punktlighet
av Lars Mejern Larsson (S)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Sveriges Radios program Kaliber rapporterade nyligen att järnvägen i Sverige, enligt infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, har en punktlighet som är tredje bäst i Europa. Elmsäter-Svärd baserar sig på förseningsstatistik från UIC, Internationella järnvägsunionen. Det är samma statistik som Trafikverket och Näringsdepartementet under Elmsäter-Svärds ledning använder sig av vid sin redovisning av tågförseningar sedan ett år tillbaka.
Enligt Elmsäter-Svärds sätt att mäta förseningar har endast två länder i Europa en järnväg med högre punktlighet än Sverige: Moldavien som redovisar en punktlighet på 99,4 procent och Rumänien som redovisar 100 procents punktlighet.
Det är glädjande att Sverige hävdar sig så väl i en internationell jämförelse, men vi menar att Sverige måste ha högre ambitioner än så. Vi kan inte nöja oss med en tredjeplats. Vi måste bli bäst.
Jag vill därför fråga infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd:
Vilka lärdomar anser statsrådet att vi bör dra från Rumänien och Moldavien, vad gäller deras framgångsrika arbete för en hög punktlighet hos järnvägen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:343
Webb-tv: Järnvägens punktlighet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:95 Fredagen den 19 aprilProtokoll 2012/13:95 7 § Svar på interpellation 2012/13:343 om järnvägens punktlighet
Protokoll från debatten
Anf. 34 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Lars Mejern Larsson har frågat mig vilka lärdomar vi bör dra från Rumänien och Moldavien vad gäller deras framgångsrika arbete för en hög punktlighet hos järnvägen.
Jag vill börja med att klargöra att ett försenat tåg är ett försenat tåg oavsett statistisk mätmetod. Tågtrafikens punktlighet är en viktig fråga, och varken jag eller Trafikverket är av uppfattningen att punktligheten i dag är tillräckligt bra. I syfte att åstadkomma en bättre punktlighet i järnvägssystemet har regeringen tagit initiativ till flera åtgärder. Det gäller både satsningar i form av tilldelning av ytterligare anslagsmedel till Trafikverket och åtgärder för att skapa bättre möjligheter till uppföljning. I detta förändringsarbete är det viktigt med mätbarhet och jämförbarhet.
Den internationella järnvägsunionen UIC redovisar den enda punktlighetsstatistik som finns att tillgå på europeisk nivå. Den består av medlemmarnas punktlighetsredovisningar utifrån just UIC:s rekommendationer om statistikens innehåll. Medlemmarna är järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare och inte stater. Redovisningen är visserligen under utveckling, men en hel del arbete finns kvar att göra avseende såväl jämförbarhet som kvalitetssäkring av statistikuppgifterna på internationell nivå hos UIC.
Även om UIC:s punktlighetsstatistik förbättras är det inte tillräckligt eftersom den inte bygger på offentlig statistik från stater. Därför verkar jag för ett utökat europeiskt samarbete kring just punktlighetsstatistik. Detta kommer förhoppningsvis att ske med stöd av direktivet om omarbetning om inrättandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde, som EU-kommissionen publicerade 2012. I nämnda direktiv åläggs medlemsstaterna att tillställa kommissionen sådan information som behövs för att följa upp utvecklingen på det europeiska järnvägsområdets olika marknader.
Vad gäller den punktlighetsredovisning som Lars Mejern Larsson hänvisar till finns det skäl att ifrågasätta om det är möjligt att nå sådan punktlighet för tågtrafiken. Detta visar att en utvecklad europeisk standard är av allra största vikt för att vi ska kunna mäta och följa upp de stora satsningar som vi nu gör i det svenska järnvägsnätet.
Anf. 35 Lars Mejern Larsson (S)
Fru talman! Jag blev förvånad och överraskad när min interpellation i medierapporteringen beskrevs som ironisk. Det händer inte varje dag, men det har inneburit att min interpellation har varit någonting av en snackis på nätet - tågsnackisen.
Men, fru talman, för min egen del är frågan seriöst ställd, och jag tycker att den borde få ett mer innehållsrikt svar. Visserligen håller jag med ministern om att ett försenat tåg är ett försenat tåg oavsett statistisk metod. Men tågresenären har via regeringens budgethantering fått vänja sig vid en allt sämre fungerande järnväg. Förseningar och inställda tåg har varit så vanliga att inte ens större sammanbrott i tågtrafiken ger några större rubriker i medierna.
Låt mig bara återge min resa från Karlstad till Stockholm tisdagen den 16 april, i tisdags, på väg hit. Jag lämnade Karlstad central. Vi hinner inte så långt innan det visar sig att det är fel på en växel i Svartå. När lokföraren efter ett tag uppmanar oss att titta ut genom fönstret till vänster i färdriktningen kunde vi se att det stod ytterligare ett tåg där, som stod still. När sedan föraren meddelar att detta tåg ska åka före oss möts jag av de första oroliga blickarna av övriga resenärer. Under resans gång blir vi mer och mer försenade. För många av resenärerna var dagen förstörd redan innan vi hade kommit halvvägs. Jag vill nog påstå att många möten för resenärerna var inställda redan innan vi nådde Katrineholm.
Fru talman! Detta är vardagen för många luttrade tågresenärer runt om i vårt land. Någon lär ha sagt att tid är pengar. Men när det gäller tågtrafiken verkar inte den gamla sanningen gälla. Jag vill nog påstå att tågtrafikens avsaknad av efterlevande av detta uttryck är häpnadsväckande i Sverige 2013.
Varför är det nu så häpnadsväckande att tåget inte kommer i tid? Det som gör det lite olustigt är inte bristen på punktlighet utan att regeringens förlängda arm Trafikverket med emfas påstår att vi visst har en god punktlighet i tågtrafiken - inte för att tågen kommer i tid utan för att man anser att 15 minuters försening är att vara i tid. Dessutom räknar man inte inställda tåg.
I arbetslivet kallar man det för flextid, men då får man återgälda den försenade ankomsten genom att jobba lite längre en annan dag. Men när det gäller försenade tåg är tiden för alltid förlorad för den enskilde resenären. Det blir ett olustigt sätt att förhålla sig till förseningar i tågtrafiken när det blir en enskilds problem och inte samhällets. Detta är regeringens förhållningssätt.
Jag hörde en uppgiven kupékamrat säga att när du tar tåget talar du om att du inte har en aning om när du kommer fram. Så vill inte jag och Socialdemokraterna att det ska vara. Vi vill ha ett väl fungerande järnvägssystem med hög kvalitet och god punktlighet. Alla dessa förseningar tär på resenärer, och tågtrafikens förtroendekapital minskar.
Fru talman! Jag har i min interpellation försökt att peka på att regeringen måste göra någonting för att öka punktligheten. Även om ministern kanske inte tycker att trovärdigheten i Moldaviens och Rumäniens rapportering är någonting att eftersträva borde ministern åtminstone ha ett förslag på hur man tänker möta förseningarna i tågtrafiken.
Den fortsatta frågan lyder: Finns det några andra länder, utöver Moldavien och Rumänien, som ministern tycker att vi har någonting att lära av?
Anf. 36 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag delar den uppfattning som Lars Mejern Larsson har: För att människor ska kunna planera sina liv och sin vardag och ha ett fungerande arbetsliv förutsätts att man har någon form av förtroende för att det sätt man tar sig fram på fungerar. Man ska kunna lita på att man är framme när det är sagt att man ska vara framme. Det ger avstamp för hela dagen.
Det är lika viktigt för våra godstransportörer, som i sin tur har viktiga affärsöverenskommelser. Om järnvägens förtroende och konkurrensförmåga bestå och framför allt öka förutsätter det punktlighet, punktlighet och punktlighet.
Då är frågan: Hur och på vilket sätt kan man åstadkomma detta? En sak är det som regeringen har påbörjat - att se till att vårda den infrastruktur som vi har så att den återfår den standard som den en gång i tiden var byggd för. Men man ska också ta hänsyn till att allt fler vill åka och transportera och därmed också bygga ut och komplettera. Det tar dock lite längre tid.
Det finns andra faktorer som också har påbörjats eftersom det är fler som är inblandade för att tågen ska vara framme i tid. Man brukar säga att en tredjedel av alla förseningar eller störningar sker på grund av infrastrukturen i sig. Men det är lika viktigt att den som är operatör tar sitt ansvar, för ungefär en tredjedel kan bero på att lokföraren inte är på plats, att tåget är på fel ställe, att dörrarna inte går att stänga eller att kolslitskenan inte är utbytt. Det kan vara faktor efter faktor. Det här är sådant som branschen gemensamt har tagit tag i.
Om tåget är en minut försenat är det trots allt försenat och påverkar den enskildes dagliga planering.
Dessutom finns det ett annat sätt som kanske blir mer internt. För att veta att de åtgärder som vidtas ger avsedd effekt behöver man ha någon form av jämförelsetal. Här i Sverige har man kommit överens om - bland annat efter rekommendationer från UIC - att när det gäller långväga trafik som tar flera timmar från start till mål är det 15 minuter, men det är mest för internt bruk. I regionalpendlingstrafiken, som vi känner igen oss i när det gäller arbetspendling och som inte går lika långt, är det fem minuter. Och det är två minuter på flygtåg, tunnelbana och pendeltågen här i Stockholmsområdet. Det är ointressant för den enskilde, men det är viktigt att ha som mätobjekt och jämförelseobjekt, i synnerhet om man ska jämföra sig med andra länder.
Vi har ett samarbete med Schweiz, där det kanske finns lite mer liknande förutsättningar än i de två andra länder som nämns i interpellationen.
Målsättningen ska vara att människor kan känna en sådan trygghet att de aldrig ska behöva fråga sig om de ska ta tåget eller om det är säkrare att ta bilen. Det handlar om tillförlitlighet.
Jag håller inte med Lars Mejern Larsson om att det har blivit sämre och sämre i tågtrafiken. Oavsett hur vi mäter kan vi se att punktligheten har blivit bättre.
Den stora utmaningen finns i och runt våra storstadsområden, och det gäller inte minst Stockholm, där 60 procent av landets alla tåg passerar varje dag. Det innebär att det är många människor som drabbas, och där finns det mer att göra.
Trafikverket har fokuserat på hur komponenterna ser ut, vad som behöver bytas ut och var har vi de största störningarna för att kunna prioritera var insatserna ska sättas in först.
Anf. 37 Lars Mejern Larsson (S)
Fru talman! Det gläder mig att ministern delar uppfattningen att förtroendet är direkt avgörande för järnvägen framgent.
Fru talman! Jag läste en artikel i Värmlands Folkblad för någon vecka sedan. Rubriken var: Vad är klockan i Arvika när den är 12.00 i Filipstad? I dag är svaret självklart, men för 150 år sedan var skillnaden i alla fall några minuter. Att vi har en gemensam tid i vårt avlånga land kan vi tacka tågtrafiken för. Sverige var faktiskt först i världen med att införa en enhetlig tid, och det är någonting vi kan vara stolta över. Det är därför det är av största vikt att tågen även kommer i tid 2013.
När jag lyssnar på ministerns svar misstänker jag att intresset för att återuppta en 150-årig god tradition som gjort att vårt land varit framgångsrikt fortfarande är ganska svalt hos regeringen. Det är kanske svårt och komplext att förstå vikten av att tågen kommer i tid, men enkelt uttryckt skulle man kunna säga att risken är stor att förlusterna i arbetade timmar på grund av försenade tåg bidrar till höjd arbetslöshet och högre pensionsålder eftersom alla de resenärer som kommer för sent till jobbet tappar arbetstid och samhället förlorar skatteintäkter.
Den sammanlagda persontågsförseningen uppgick år 2012 till nästan 4 miljoner persontimmar. Det är inte bara persontrafiken som drabbas. Den svenska industrin vittnar gång på gång om att tillförlitligheten och kapaciteten måste bli bättre även för godstransporterna.
Jag är ändå förvånad över att ministern inte inser hur viktigt det är att göra ordentliga satsningar på järnvägsnätet så att arbetslösheten inte ökar och att tillväxten inte avstannar.
Men regeringens lösning är väl att ställa större krav på resenärerna att ta ansvar för att komma i tid. I stället för att vänta på ett tåg som alltid är försenat borde dessa ta det rationella beslutet att inte lita på tidtabellen och åka med ett tidigare tåg. Men andra ord: Det är inte regeringens fel att tågen är försenade, utan det är den enskilde resenärens val som gör att det blir produktionsbortfall och att arbetslösheten ökar.
Fru talman! I min interpellation och i mina frågor efterlyser jag vad regeringen tänker göra för att tågen ska komma i tid i framtiden. Vi har inte råd att vänta. Frågorna lyder: Vad vill Alliansen? Vilka förslag och idéer har ni för att få Sverige tillbaka på banan?
Anf. 38 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Lars Mejern Larsson och jag är ganska insatta på infrastrukturens område. Jag vet också att Lars Mejern sitter med i trafikutskottet. Därför gör Lars Mejerns frågor mig lite lätt konfunderad. Har jag missat någonting i något sammanhang eller inte?
Låt mig påminna Lars Mejern om en sak. Jag tror att vi har samma uppfattning. Den 13 december förra året fattades här i kammaren beslut om 522 miljarder kronor för perioden 2014-2025. Det var inget annat beslut som fattades. 86 miljarder ska gå till drift och underhåll av järnvägen. Lite drygt hälften av dessa 522 miljarder ska gå till att utveckla hela transportsystemet, där mycket kommer att hamna på järnvägen.
Dessutom borde det inte vara okänt för Lars Mejern att vi 2012 - när vi dessutom hade all time high när det gäller antal persontågskilometer, över 100 miljoner för första gången - hade dubbelt så mycket som 2006 på anslaget för drift och underhåll.
Det är därför det gör mig så konfunderad när Lars Mejern Larsson säger att intresset är så svagt från regeringen. Det har aldrig satsats så mycket på järnvägens område när det gäller drifts- och underhållsanslaget. Det har dessutom varit ett ökat engagemang, bland annat för att få branschen att jobba med varandra och inte mot varandra och att prata med varandra och inte mot varandra.
Det är kanske Lars Mejerns skyldighet att säga att regeringen inte tar sitt ansvar. Men att försöka påstå att jag skulle säga att det inte är regeringens fel utan någon annans fel har blivit symtomatiskt för en socialdemokratisk debatteknik.
Jag säger inte att det är resenären som ska göra ett val. Jag säger att om man ska ha förtroende för järnvägen ska resenären inte behöva fundera på att välja ett annat trafikslag eftersom man inte vågar åka tåg.
Därför har vi fokus på att se till den järnväg vi har fungerar så som den är tänkt. Det handlar om att på snabbast tid, i rimlig tid och till rimlig kostnad få punktligheten att komma i kapp. Och det har redan börjat märkas. Vi har en bättre punktlighet nu än vad vi hade för ett år sedan, oavsett hur man mäter.
Men det drabbar fortfarande människor i våra storstadsområden. Vi har särskilt pekat ut de människor som arbetspendlar i våra storstadsområden eftersom det är flest som drabbas där. Vi har tittat på var problemen finns. En tredjedel av alla förseningar uppstår på sträckan mellan Ulriksdal och Älvsjö. Det är där vi ska fokusera, för det hjälper trafiken i hela landet.
Det finns en sak som vi inte har tagit upp. Lars Mejern syftade möjligtvis lite grann på den. Om det ska fungera för människor måste också informationen bli mycket bättre. Informationen till resenären måste bli mer trafikantanvändarvänlig. Men informationen mellan de olika aktörerna måste också bli bättre för att man ska kunna sätta in åtgärder när någonting händer. Det handlar om hur snabbt man kan åtgärda problemet och hur snabbt man kan få i gång tågen igen. Där tycker jag faktiskt att vi gör betydligt mer än vad som har gjorts tidigare, men det innebär inte att vi är färdiga. Vi ska ha en bra punktlighet som gör att människor vågar lita på tågen, och där har vi alla med i oss i dag, till skillnad från för några år sedan.
Anf. 39 Lars Mejern Larsson (S)
Fru talman! Ministern frågar: Har jag missat någonting?
Jag kan väl säga så här: Det är Alliansen som styr landet. Vårt förslag innebär lite mer pengar till tågtrafiken. Tyvärr får vi vänta till 2014.
Fru talman! Jag känner att vi inte kommer längre här nu. För att uppnå de nationella och internationella miljö- och klimatmålen är det nödvändigt att fler resor och transporter blir miljömässigt hållbara och går med tåg. För att det ska bli verklighet måste tåget gå som tåget. Så är det inte i Sverige i dag. Järnvägen är dålig. Tågen är dåliga. Hela tågstrukturen tjuter efter ett pålitligt omtag. Tillförlitligheten i tågtrafiken i dagens Sverige är anmärkningsvärt låg, och frågan måste tas på allvar. Människors upplevda verklighet har gjort att var tredje svensk har valt bort tågåkandet av rädsla för att bli försenad, enligt Sifo.
Fru talman! Fackförbundet Seko vittnar om massuppsägningar av dem som ska utföra underhållet av vår järnväg. Är det därför vi inte kommer åt punktligheten? Eller hur kommer det sig att alla dessa historiska satsningar som vi hör om gång på gång leder till alltmer missnöjda och oroliga resenärer?
Anf. 40 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Det var bra att Lars Mejern Larsson på slutet sade att Socialdemokraternas förslag har mer pengar. Det är marginellt, på bråkdelen, mer. Men kom ihåg att det är en finansiering som uppenbarligen ska ske till följd av ett införande av en lastbilsskatt som slår direkt mot arbete och jobb, inte minst ju längre från storstaden som man kommer, och genom att säga att man vill hindra ett ytterligare banavgiftsuttag som till och med är lägre än vad som är lagligt satt och som direkt kommer att dränera underhållet. Det beror alltså på hur man tänker sig att man ska finansiera detta.
Det regeringen har gjort - Alliansen gemensamt - är att se till att det nu finns dubbelt så mycket mer i anslag till drift och underhåll, därför att vi vill fokusera på att vårda den järnväg som vi har. Dessutom har vi för de kommande åren aviserat ett historiskt anslag när det gäller drift och underhåll men också när det gäller att utveckla transportsystemet med att utse nya järnvägssträckor som också behöver byggas.
Det handlar om att veta vad man gör. Jag vill, fru talman, gå tillbaka till det vi pratade om från början om statistik eller inte. Det är egentligen irrelevant för den enskilde resenären, men vi måste ha förutsättningar att kunna mäta och jämföra de åtgärder som sätts in så att de får avsedd effekt. Vi kan konstatera att punktligheten på våra tåg 2012 jämfört med 2011 är bättre oavsett hur vi mäter. Men det finns fortfarande sträckor där det inte fungerar så bra, och det finns fortfarande människor som inte kommer fram i tid.
Jag är av uppfattningen att varje tåg som är försenat, oavsett antalet minuter, är ett försenat tåg. Därför måste informationen bli bättre, och det arbete som har påbörjats kommer att ge resultat, betydligt mer än vad vi har i dag. Målsättningen är att människor ska känna i själ och hjärta: Jag vågar ta tåget i dag, och jag kommer att våga ta det i morgon också.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.