Jämställdheten i Sverige
Interpellation 2008/09:125 av Green, Monica (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-11-14
- Inlämnad
- 2008-11-14
- Besvarad
- 2008-11-28
- Sista svarsdatum
- 2008-11-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 november
Interpellation
2008/09:125 Jämställdheten i Sverige
av Monica Green (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Tidigare har jämställdhetsministern förklarat att det inte är viktigt att hon inte är feminist utan det viktiga är vad som sker i praktiken. Efter valet 2006 uttalade sig företrädare för regeringen om att det tar tid innan en regerings åtgärder får genomslag. Anders Borg sade bland annat att det tar två år innan den borgerliga politiken får effekt. Nu har det gått två år. Ekonomin går allt sämre, varslen slår ned som en bombmatta över landet och jämställdheten går bakåt.
Föga förvånande har Sverige halkat ned till tredje plats på Gender Gap Index. Sedan 2006, då World Economic Forum började med Gender Gap Index, har Sverige alltid legat på första plats. Norge är nu etta och Finland är tvåa, Island är fyra.
World Economic Forums jämställdhetslista omfattar 130 länder. Sämst förutsättningar har kvinnorna i Jemen, med Tchad och Saudiarabien framför sig i listans botten.
I bedömningen har man jämfört till exempel skillnaden i löner för män och kvinnor, utbildningsmöjligheter, kvinnors möjlighet till viktiga politiska poster och plats i företagsledningar samt skillnader i förväntad livslängd.
Regeringens politik slår hårt mot kvinnorna. Jämställdhet står inte högt på den politiska agendan. I ett ojämlikt samhälle får även jämställdheten sig en törn. Klyftorna ökar mellan rik och fattig och mellan män och kvinnor.
Det är tragiskt att färre pappor stannar hemma med barnen, men det bekräftades nyligen av statistik från Försäkringskassan.
Den kvinna som förminskas i den politiska nämndens sammanträdesrum eller den kvinna som förvägras tillgång till börsbolagets styrelserum ska inte behöva finna sig i det i all oändlighet.
Vad avser integrations- och jämställdhetsministern att göra för att återupprätta Sveriges anseende vad gäller jämställdheten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:125
Webb-tv: Jämställdheten i Sverige
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:38 Fredagen den 28 novemberProtokoll 2008/09:38 7 § Svar på interpellation 2008/09:125 om jämställdheten i Sverige
Protokoll från debatten
Anf. 47 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att återupprätta Sveriges anseende inom jämställdheten. I sin fråga hänvisar Monica Green till World Economic Forums Gender Gap Index där Sverige nu ligger på tredje plats efter att tidigare ha legat först.
Till skillnad från Monica Green anser jag att vi åtnjuter ett gott anseende för vår jämställdhetspolitik i Sverige. Men det finns en risk i att slå sig till ro om man länge har legat högst i olika jämförelser. Detta skedde under den förra regeringen. Det var därför nyttigt för Sverige när FN:s särskilda rapportör om mäns våld mot kvinnor, Yakin Ertürk, publicerade sin rapport om Sverige 2006. Där tydliggjordes att mycket finns att göra för att Sverige ska bli jämställt, och frågan om mäns våld mot kvinnor är också den fråga som jag främst prioriterade som jämställdhetsminister. Vi har i dag, två år senare, två handlingsplaner som direkt bekämpar mäns våld mot kvinnor.
Monica Green använder Sveriges tredjeplacering som intäkt för att klyftorna mellan kvinnor och män ökar. Så är inte fallet. Gender Gap Index konstaterar att Sverige i huvudsak håller en konstant nivå. Dessutom använder den sig av data som är två år gamla. Monica Greens påstående att det är de två åren med borgerligt styre som skapat förändringar är därför felaktigt. Den nuvarande regeringen har genomfört en kraftfull ekonomisk förstärkning av jämställdhetspolitiken.
Det är i vardagen och i de vardagliga besluten som jämställdhet skapas. Därför har regeringen beslutat om ett åtgärdspaket för en mer jämställd skola. Vi har sjösatt ett treårigt forskningsprogram om kvinnors hälsa. Regeringen genomför satsningar för att bidra till en mer jämställd scenkonst och kultursektor. Sveriges Kommuner och Landsting har därtill fått 125 miljoner kronor för jämställdhetsintegrering i de kommunala verksamheterna och beslutsprocesserna.
När det gäller fördelningen av ekonomiska resurser arbetar regeringen med att minska den stora deltidsarbetslösheten, sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna bland kvinnor, som uppstod under den förra regeringen. Ett eget arbete utgör grunden för ekonomisk självständighet. Sverige har en av de bäst avpassade arbetsmarknaderna för kvinnor i världen, och vi är ett av de länder som har flest kvinnor aktiva på arbetsmarknaden. Men många kvinnor arbetar i sektorer där lönerna är låga. Fler kvinnor än män arbetar deltid. Fler kvinnor än män är timanställda.
De reformer som regeringen genomfört inom arbetsmarknadspolitiken leder både till att sänka trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden och till att göra det mer lönsamt att gå från deltid till heltidsarbete. Regeringen har dessutom skapat bättre förutsättningar för kvinnor att driva företag och för att öka konkurrensen inom kvinnodominerade branscher. Det ökar kvinnors förutsättningar att bli chefer för sin egen verksamhet samt ger kvinnor fler arbetsgivare att välja mellan. Detta bör i förlängningen bidra till ökade löner och därmed utjämna lönegapet.
Som jämställdhetsminister har jag också verkat för att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden genom reformering av familjepolitiken. En av grunderna i jämställdhetspolitiken utgörs av strävan mot ekonomisk självständighet för både kvinnor och män, det vill säga att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar till arbete, utbildning och egen försörjning. Det handlar om att ha samma möjligheter att komma in på arbetsmarknaden, att kunna stanna kvar och utvecklas där och att kunna kombinera arbete och familjeliv. Den jämställdhetsbonus som infördes den 1 juli 2008 syftar till att stimulera män att ta ut större andel av föräldraledigheten och främja kvinnors återgång till arbete. Detta bör leda till minskade löneskillnader mellan kvinnor och män och därmed minskade skillnader i livsinkomst.
Sverige intar sedan länge en ledande ställning i internationella jämförelser om hur jämställdheten utvecklas. Genom den ambitiösa politik som regeringen bedriver ser jag positivt på möjligheten att höja den ytterligare.
Anf. 48 Monica Green (S)
Herr talman! Tack så mycket för svaret, jämställdhetsministern!
Det finns mycket som jag håller med jämställdhetsministern om, bland annat att Sverige är ett av de ledande länderna när det gäller möjligheter för kvinnor att arbeta. Vi har ju under en lång tid byggt upp det här med att män och kvinnor ska ta delat ansvar i hemmet, att man ska ha en bra pedagogisk förskola och att man ska starta tidigt med att hjälpa föräldrarna. Man ska inte se till att föräldrarna blir av med sitt föräldraskap, utan man ska stödja föräldrarna i deras föräldraskap bland annat med en utbyggd förskola. Jag håller med jämställdhetsministern om att vi under en lång tid har lagt sådana grunder.
Men jag delar inte all analys som jämställdhetsministern gör. Det gäller bland annat att det skulle ha blivit bättre för kvinnorna de senaste två åren. Jag menar att det är precis tvärtom.
Bland annat är vi inte längre etta på den här listan från World Economic Forum. Att vi halkar ned till en tredjeplats från att tidigare ha legat på en förstaplats beror bland annat på att vi inte klarar det här med kvinnorepresentationen. Vi har inte lika många kvinnor i bolagsstyrelser som man har i Norge, och vi har inte tillräckligt med ledande kvinnor i politiska församlingar eller beslutande församlingar. Vi har inte kvinnor som är förebilder på samma sätt som tidigare. Och den nuvarande regeringen prioriterar inte de frågorna. Det är en av anledningarna till att vi halkar ned på listan.
Jag menar att jämställdheten inte står särskilt högt på listan, agendan, för den borgerliga regeringen. Det har inte märkts särskilt mycket vad regeringen har gjort.
Ja, regeringen har lagt fram åtgärdsplaner för kvinnor som är utsatta för våld. Det är bra. Anledningen till att regeringen gjorde det var bland annat att den förra regeringen hade tillsatt en utredning, som Heléne Fritzon ledde. Den fanns färdig på regeringens bord när regeringen tog över. När jämställdhetsministern tog över var det i stort sett klappat och klart för att göra en proposition om det. Det var färdigarbetat, så att säga, när det gällde att lägga fram det förslaget.
Sedan fanns tyvärr inte allt med från den utredningen till att bli en proposition. Det är fortfarande så att kvinnor som är utsatta för våld har en svår ekonomisk situation. Det skulle behöva stärkas. Och det är fortfarande så att man inte har gjort någonting åt det här med besöksförbudsuppföljningen, där bland annat Thomas Bodström tillsatte en utredning. När kommer de förslagen?
När det gäller det förebyggande arbetet i fråga om mäns våld mot kvinnor har regeringen inte heller återkommit så som det fanns förslag på under den förra regeringens tid. Det handlar också om möjlighet till terapi för de barn och kvinnor som har varit utsatta och så vidare.
Det handlar dessutom om ekonomiska möjligheter för kvinnorna, som jag nämnde, och om möjligheter till bostäder. Eftersom bostadssituationen ser ut som den gör och byggsektorn har tvärnitat, bland annat för att den nuvarande regeringen har dragit in stöden för nybyggnation, har det blivit svårare för kvinnor som har varit i en utsatt situation att skaffa sig en bostad.
Även om regeringen tycker att man har gjort mycket menar jag att det inte är tillräckligt och att man måste lyfta upp jämställdhetsfrågorna till en punkt mycket högre upp på dagordningen.
Anf. 49 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Innan jag går in på vad regeringen har gjort vill jag gå tillbaka till frågeställningen i Monica Greens interpellation till mig. Den handlar om att Monica Green förgrymmar sig över att vi har blivit sämre på jämställdhet. Nu visar jag på att det inte är så. Och har det blivit sämre är det Monica Greens eget parti i regeringsställning som ställde till det.
Om Socialdemokraterna kunde ta sig tid att läsa om de här mätningarna från pärm till pärm för att se från vilken tid statistiken kommer skulle de komma till s. 27 i den här rapporten. Där står det tydligt och klart att statistiken kommer från 2000-2006. Det är en så pass lång period.
Jag håller inte med Monica Green om att vi inte har kvinnor på ledande positioner i politiken. Vi har 47-48 procent kvinnor i riksdagen. Vi har i princip en fifty-fifty-fördelning i Regeringskansliet.
Det är klart att det fortfarande finns mycket kvar att göra, men det är inte därför som vi ligger stilla när det gäller jämställdhetsutvecklingen.
Ja, Finland passerar oss för att de har en kvinnlig president. Ja, Norge passerar oss för att de kvoterar till bolagsstyrelser. Är det svaret på de stora och breda jämställdhetsproblem som vi har i vårt land? Är det kvotering till bolagsstyrelser som ska lösa den ojämställda skolan, den ojämställda vården, den ojämställda omsorgen, den ojämställda kulturen? Om svaret från Socialdemokraterna är att vi ska kvotera till bolagsstyrelser är det inte mycket att se fram emot.
Jag skulle väl kunna ta den här typen av interpellationer och insinuationer om att regeringen inte sköter sig om de kom från enskilda medlemmar som inte besitter höga positioner i ett parti. Men när man som riksdagsledamot eller till och med partiledare för det största oppositionspartiet med aspirationer på att bli statsminister använder sig av statistiken på det vis som ni nu gör i ert informationsmaterial blir jag rent ut sagt förbannad.
Det här är Socialdemokraternas misslyckande. Ni hade 40 miljoner i anslag till jämställdhet. Regeringen höjde det till 400 miljoner per år. De 40 miljonerna användes inte ens från år till år, utan ni överförde hela tiden pengar framåt. Det blev massor med pengar kvar för att det inte fanns någon politik.
Jag ska räkna upp för Monica Green vad vi har satsat: 800 miljoner mot mäns våld mot kvinnor, 210 miljoner mot prostitution, 110 miljoner till jämställd skola, 125 miljoner för jämställd vård och omsorg och 90 miljoner för att forska kring kvinnors hälsa för att vi vet att kvinnor och män inte får jämlik vård eftersom det är mannen man forskar på. Allt detta, Monica Green, har regeringen gjort och satsat på.
Det är breda jämställdhetsproblem. Det är det som spelar roll i människors vardag, vare sig de är män eller kvinnor. Det är väldigt få människor som berörs av att Socialdemokraterna vill kvotera in kvinnor till bolagsstyrelser.
De kompetenta kvinnorna finns, och de kommer av egen kraft att ta sig in till dessa bolagsstyrelser. Vi som konsumenter och ägarna kommer inte att acceptera den situation som är. Jag tror inte att lagstiftning måste tas till. Och om man vill göra nytta när det gäller jämställdhet i vårt land är väl inte bolagsstyrelser det man ägnar all sin tid åt?
Anf. 50 Monica Green (S)
Herr talman! Man tar sig för pannan inför den självgodhet man får höra. Det är så fantastiskt bra. Oj, vad mycket den borgerliga regeringen har gjort och vad väldigt bra det har gått. Egentligen har ni kopierat de förslag som låg på regeringens bord efter utredningen om mäns våld mot kvinnor. Det var ett förslag som låg och som skulle ha trätt i kraft.
Eftersom Nyamko Sabuni är så nöjd förstår jag varför jämställdhetsfrågorna halkar ned så långt på dagordningen, om det nu är så bra allt som regeringen redan har gjort. Jag är inte nöjd med det jämställdhetsarbete som regeringen gör.
Jag är inte heller nöjd med allt det som vi inte har gjort. Jämställdhetsarbetet måste hela tiden återerövras, precis som demokratin. Jag vet att jämställdhetsministern inte är feminist, men om man är feminist - vi har i alla fall en finansminister som är det - och ser att kvinnor är underordnade män och är beredd att göra något åt det måste man agera kraftfullt.
Vi skapade förutsättningarna för män och kvinnor att dela på hemarbetet. Vi byggde upp en allmän förskola. Vi delade på föräldraförsäkringen som visserligen kan skrivas över. Vi har byggt upp mycket av jämställdhetsarbetet. Det tog lång tid. Vi fick hela tiden kämpa för varje sak som skulle genomföras. Vi har haft många förkämpar före oss som har sett till att kvinnors positioner har förbättrats.
Frågan viftas bort med att det inte är så viktigt med hur man har det i bolagsstyrelser - det behöver vi inte diskutera. Vi ska bara diskutera hur barnen har det i skolan. Det är självklart viktigt att vi har en jämställd skola och att vi hela tiden ska jobba för att tjejer och killar ska bli behandlade lika. Men att bara vifta bort det här med att kvinnliga förebilder inte är viktiga tycker jag är sorgligt att vi har en jämställdhetsminister som gör.
När det gäller World Economic Forum och lönestatistik delar jag Nyamko Sabunis uppfattning. Där hamnar vi till och med på 35:e plats. Det var under vår tid. Det var under 2006. Vi lyckades inte jämställa lönerna under vår tid. Där har vi mycket kvar att göra.
Men allting i utredningen bygger inte på gamla siffror. De som Nyamko Sabuni själv nämnde, om bolagsstyrelser, president och så vidare, är saker som händer i dag. Allting bygger inte på tidigare siffror.
I
Lathund om jämställdhet
bygger man på löner från 2006. Vissa saker är från 2006. Vissa saker är inte det. Det ser man om man läser utredningen från pärm till pärm som Nyamko Sabuni tyckte att man skulle göra. Då framgår det.
Ni har försämrat för kvinnorna, bland annat för dem som är ofrivilligt deltidsarbetande. De har fått en mycket sämre situation. Ni har inte gjort det möjligt för kvinnor att ha egen ekonomi.
Ni vill att det ska vara incitament. Det ska vara större skillnader i det här landet. Det framhäver den borgerliga regeringen ofta. Det ska vara större skillnad mellan dem som jobbar och dem som inte har ett arbete.
Det har blivit större skillnader i det här landet. Det har blivit större skillnader mellan rik och fattig, det har blivit större skillnader mellan män och kvinnor och även mellan stad och land. Jag är förbluffad över att vi har en jämställdhetsminister som är så himla nöjd med situationen.
Anf. 51 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Hade jag varit nöjd hade inte min post behövt finnas. Jag har två år kvar på denna mandatperiod, och jag lovar att de kommer att vara lika aktiva som de två år jag redan har suttit. Det är inte det att det inte sker saker, Monica Green.
Hade det bara hängt på det faktum att man kallar sig feminist för att se framgång i Sverige för jämställdhet hade vi nog varit bättre. Då kanske indexet hade visat bättre siffror.
Den förra statsministern var feminist. Vi har nu en oppositionsledare som är feminist och som själv var minister i den förra regeringen. Vi har massor med riksdagsledamöter i det socialdemokratiska partiet som är feminister. Antagligen var finansministern också under den tiden en feminist.
Men vad har vi för resultat? Vi halkar ned tre platser. Monica Green säger: Det hade vi planerat. Det hade vi utrett. Så det fanns klart och färdigt.
Det räcker inte med att utreda. Det räcker inte med att planera. Man måste genomföra. Hur många saker har inte denna regering fått genomföra för att det bara låg i lådorna under Socialdemokraternas tid? Det hjälper inte medborgarna i Sverige att förslag ligger i lådorna.
Om kvotering hade varit så jätteviktigt för Socialdemokraterna som det numera verkar vara, för det är den enda politiken på jämställdhetsområdet, varför såg ni inte till att genomföra det långt tidigare? Tolv år satt ni vid makten. Tolv år, fram till 2006, satt ni vid makten. Ansåg inte ni att den ojämställdhet som finns i bolagsstyrelserna fanns där då? Är det något som har uppkommit nu först med alliansregeringen? Nu först öppnas ögonen för att det är ojämställt i börsbolagens styrelser.
Det är ju ett gammalt problem. Varför gjorde man inget åt det? Det räcker inte att kalla sig feminist. Det räcker inte att utreda. Det räcker inte att bara tycka. Man måste också handla. Man måste se till att denna kammare fattar beslut. Först då kan det verkställas i verkligheten. Det är det alliansregeringen gör. Det är det Socialdemokraterna aldrig gjort.
Jag förstår att sitter man alldeles för länge blir det slentrianmässigt. Saker och ting blir tråkiga. Det är nyttigt, tror jag, att växla, att sitta i opposition.
Jag hoppas verkligen att vi ska kunna fortsätta att jobba ett tag till, för Sverige behöver utvecklas nu. Vi behöver utvecklas. Då har vi inte råd med en regering som suttit alldeles för länge och som inte har fler idéer, framför allt på ett så viktigt område som jämställdhet, än kvotering till bolagsstyrelser.
Anf. 52 Monica Green (S)
Herr talman! Jag blir förbluffad över att Nyamko Sabuni är så nöjd och uppfattar att Socialdemokraterna bara driver frågan om kvoterade bolagsstyrelser. Det är inte den enda fråga vi driver, även om vi tycker att den är viktig.
Det var en viktig fråga tidigare också. Vi försökte sätta press på bolagsstyrelserna då också.
Men det är inte den enda frågan. Det finns en rad frågor som vi har drivit igenom i Sverige för att flytta fram jämställdheten. Jag trodde att jämställdhetsministern var medveten om att Socialdemokraterna har gjort det möjligt för män och kvinnor att dela föräldraförsäkringen, att Socialdemokraterna gjort det möjligt för kvinnor att gå ut på arbetsmarknaden, att Socialdemokraterna har byggt upp förskolan i det här landet, att Socialdemokraterna har infört reform på reform som har gjort att vi har varit det mest jämställda landet i världen. Vi fick motta pris av FN för att vi var det mest jämställda landet i världen.
Det tar tid att genomföra saker. Det trodde jag också att jämställdhetsministern var medveten om. Vi fick ägna en väldigt stor del av vår tid vid regeringsmakten åt att städa upp efter den förra borgerliga regeringens ekonomiska kris som vi tog över. Vi fick spara rejält. Det fick hela svenska folket göra. Sedan fick vi börja bygga upp ett mer rättvist och jämställt samhälle igen efter det. Det tar tid. Det tror jag att jämställdhetsministern vet om.
Det skulle vara intressant att ta del av Nyamko Sabunis uppfattning när det gäller kvotering. Partierna har ju drivit frågan länge. Socialdemokraterna tog initiativ 1993 för att ha lika många män som kvinnor i ledande positioner. Sedan har de andra partierna följt efter, för det har visat sig att man måste ta till vara både mäns och kvinnors erfarenheter i de beslutande församlingarna.
Tycker Nyamko Sabuni att hon själv är inkvoterad i regeringen?
Anf. 53 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Den frågan förstod jag inte alls, så jag nöjer mig med att säga tack för debatten!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.