Jämställdhet
Interpellation 2007/08:175 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-11-16
- Inlämnad
- 2007-11-16
- Besvarad
- 2007-11-30
- Sista svarsdatum
- 2007-11-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 16 november
Interpellation
2007/08:175 Jämställdhet
av Carina Adolfsson Elgestam (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Kvinnor och män ska ha samma möjlighet att forma samhället och sina egna liv. Ett jämställt Sverige förutsätter en jämställd arbetsmarknad. Vi har i dag en arbetsmarknad som är starkt könsmässigt uppdelad. Den offentliga sektorn domineras av kvinnorna – en sektor där löneläget är lågt. Det är kvinnorna som arbetar inom förskolan, i vården och i kommunerna. Det är kvinnorna som sliter ut sig i förtid genom tunga lyft. Det är kvinnorna som blir utbrända inom vården av all stress. Det är kvinnorna som är springvikarier inom skolan.
Inom den privata sektorn är det ofta kvinnorna som får fungera som dragspel för att få branscher som till exempel hotell och restaurang att fungera. Kvinnor som arbetar deltid eller går på olika vikariat har en mycket osäker ställning på arbetsmarknaden vilken bidrar till att dessa kvinnor stannar hemma längre perioder med barnen än männen. Saknar man en fast anställning är risken större att man tappar kontakten med arbetsmarknaden, vilket i sin tur bidrar till att det blir allt svårare att komma tillbaka. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.
Alltför få män tar ut sin föräldraledighet eller tar endast ut en kortare period, vilket innebär att kvinnorna tar ut den större delen av föräldraledigheten. Detta medför att kvinnornas ställning på arbetsmarknaden blir mera osäker än männens. Om fler män är föräldralediga kommer kvinnorna att få en bättre förankring på arbetsmarknaden, vilket skulle bidra till höjda lönenivåer för kvinnorna. För männen är det positivt i den meningen att de får en bättre kontakt med sina barn och blir mer delaktiga. Männen får möjlighet att spela en större roll än tidigare i sina barns liv. Både män och kvinnor måste ta ansvar för hem och familj.
Det är oerhört viktigt att både män och kvinnor kan stå på egna ben ekonomiskt. Livet kan plötsligt förändras och ta en negativ vändning genom att man blir övergiven av sin partner eller att man råkar ut för en olycka som ställer livet på ända. Vi kan inte ta livet för givet. Både män och kvinnor måste stå rustade för att livet kan förändras. Därför måste kvinnor och män ges samma möjligheter. Vi kan inte längre acceptera att mäns och kvinnors villkor är så olika. Vi måste ge våra barn samma möjligheter att utvecklas och ta för sig, oavsett om de är tjejer eller killar. Det är inte rimligt att man som kvinna ska hamna i ett sämre läge på arbetsmarknaden på grund av kön. Det är inte rimligt att man som kvinna ska behöva vara rädd för att utsättas för sexuella trakasserier och våld från män. Det är inte rimligt att man som kvinna ska behöva ta det största ansvaret för hem och familj.
Det är därför med stor oro för det fortsatta jämställdhetsarbetet som jag har tagit del av jämställdhetsministerns aviserade förändringar på departementets jämställdhetsenhet. Omorganisationer och personalförändringar är att vänta. Det är oerhört viktigt att regeringen driver på jämställdhetsarbetet i det svenska samhället.
När man läser i budgetpropositionen upptäcker man att regeringen har en mycket gammaldags syn på jämställdhetsfrågor. Regeringen utgår nämligen i sina analyser från att den som har störst inkomst i ett förhållande ska dela med sig till den svagare partnern. Oftast är det mannen som tjänar mer än kvinnan. Regeringen utgår i sina beräkningar från att man har gemensam ekonomi. I de siffror som regeringen visar upp framstår det som om regeringens politik får mer jämlika effekter än vad den i verkligheten får.
Riksdagens utredningstjänst har räknat om siffrorna utifrån den enskilda individen och får då fram helt andra siffror. Det visar sig att regeringens budget ger mannen 1 900 kronor mer per år i plånboken i förhållande till kvinnan som endast får 1 000 kronor mer per år i plånboken. Det är lätt att slås av tanken att regeringen försöker dölja det faktum att de förslag som presenteras i budgeten faktiskt bidrar till att vidmakthålla ojämlikheten mellan män och kvinnor.
Jag vill därför fråga jämställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att ge män och kvinnor samma ekonomiska möjligheter.
Jag vill fråga jämtställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att kvinnor ska få samma möjligheter som män att arbeta heltid.
Jag vill fråga jämställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att fler män än i dag ska ta ut en större del av föräldraförsäkringen.
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:175
Webb-tv: Jämställdhet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:34 Fredagen den 30 novemberProtokoll 2007/08:34 8 § Svar på interpellation 2007/08:175 om jämställdhet
Protokoll från debatten
Anf. 48 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ge män och kvinnor samma ekonomiska möjligheter och att kvinnor ska få samma möjligheter som män att arbeta heltid. Vidare vill Carina Adolfsson Elgestam veta vilka åtgärder jag avser att vidta för att fler män än i dag ska ta ut en större del av föräldraförsäkringen.
Inledningsvis vill jag säga att jag delar Carina Adolfsson Elgestams uppfattning att det är viktigt att både kvinnor och män har samma ekonomiska möjligheter. Regeringens politik inriktas på att motverka system som konserverar fördelningen av makt och resurser ur ett könsperspektiv.
Att kvinnor och män har samma möjligheter till betalt arbete är en grundläggande jämställdhetsfråga, och ett eget arbete utgör grunden för ekonomisk självständighet. Utgångspunkten för regeringens politik är, och har hela tiden varit, att stärka arbetslinjen. Fler människor - både kvinnor och män - måste komma in på arbetsmarknaden, och fler måste få möjlighet att arbeta heltid. De reformer som regeringen genomfört inom arbetsmarknadspolitiken leder till att både sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och göra det mer lönsamt att gå från deltids- till heltidsarbete. Detta gäller särskilt kvinnor, som i större utsträckning än män är arbetslösa på deltid.
Den jämställdhetsbonus som kommer att införas nästa år syftar till att öka familjernas ekonomiska möjligheter att fördela föräldraledigheten mer jämlikt och förbättra förutsättningarna för jämställdhet både i familjelivet och i arbetslivet. Vidare innebär den sänkta skatten på hushållstjänster dels bättre förutsättningar för familjer att köpa tjänster som underlättar vardagen, dels bättre möjligheter för de kvinnor och män som vill öka sin arbetstid.
De reformer jag tagit upp här utgör exempel på hur regeringen stöder jämställdhet i både familjelivet och arbetslivet. I syfte att skapa förutsättningar för analys, uppföljning och samordning av insatser avser regeringen att under 2008 utarbeta en samlad strategi när det gäller jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet.
Anf. 49 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att det är bra att jämställdhetsministern delar åsikten att det är viktigt att män och kvinnor får samma rätt och möjlighet till ekonomiskt oberoende. Men hur man uppnår det verkar det som att vi har lite delade åsikter om. Det är därför jag har ställt de tre frågorna om att öka möjligheterna till ekonomiskt oberoende för kvinnor, rätten till heltid och hur vi kan få fler män att ta del av föräldraförsäkringen.
Ministern säger i sitt svar att man arbetar för att stärka arbetslinjen, och då blir jag lite förvånad när regeringen föreslår att vi ska göra försämringar i deltidsersättningen utifrån det perspektivet att man tror att människor går och är deltidsarbetslösa därför att de vill, inte att det kan bero på att arbetsgivarna inte vill anställa på heltid. Det känns lite märkligt i kombination med arbetslinjen.
I det här perspektivet är det mest kvinnor som blir drabbade. Det är mest kvinnor inom typiskt kvinnodominerade yrken som jobbar deltid i dag. På det sättet är det lite svårt att se hur fler kvinnor ska få möjlighet till heltid, för det är inte det som är lösningen.
Utifrån det perspektivet blir man ännu mer förvånad över att regeringen och jämställdhetsministern inte fortsatte och genomdrev förslaget med en lagstiftning om rätt till heltid. På det sättet hade kanske både arbetslinjen kunnat stärkas och fler kvinnor fått möjlighet att bli ekonomiskt oberoende.
Ministern säger också i sitt svar att jämställdhetsbonusen är ett steg för att nå ökad jämställdhet. Ja, jämställdhetsbonusen i sig kan nog vara ett steg på vägen, men i samma stund som man ska införa en jämställdhetsbonus inför man ett vårdnadsbidrag. Det är väl ett stort steg bakåt, till att fler kvinnor förmodligen inte kommer ut på arbetsmarknaden. Hur stärker det arbetslinjen och möjligheten för kvinnorna att komma ut på arbetsmarknaden? Det känns på något sätt som att det är ett steg bakåt till 50-talet.
Hushållsnära tjänster sägs vara ett sätt att utöka jämställdheten i samhället. Det tror jag inte ett dugg på. Möjligtvis är det ett redskap för de redan välbeställda familjerna eller för dem som har ledande positioner inom sitt arbete, såtillvida att man har en hög inkomst och arbetar många timmar i veckan. För dem finns möjligheten att köpa en tjänst, som innebär att någon kommer hem och städar så att man kommer hem till ett väldoftande hem på fredagskvällen. Det kan säkert vara bra.
Men den deltidsarbetande kvinnan som sitter i kassan på Konsum har inte den möjligheten. För henne väntar kanske en framtida arbetslöshet när möjligheten att deltidsstämpla inte längre finns. För henne ökar inte jämställdheten. För henne blir det ett sjumilakliv bakåt vad gäller jämställdheten och ett svek för jämställdheten i det perspektivet.
Det skulle vara bra om jämställdhetsministern tog på sig genusglasögonen.
Anf. 50 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jag är väldigt glad att min kollega har tagit initiativ till den här interpellationsdebatten. Jag välkomnar att vi får ha den här diskussionen med jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i dag.
Det finns väldigt många frågor som vi har att fundera över, och det är positivt att veta att vi ska få se en strategi nästa år. Därför är det desto viktigare att man får möjlighet att här vara med och diskutera den strategin. Jag hoppas att Nyamko Sabuni också vill bjuda in till ett brett samråd och en bred diskussion inför det att man från regeringens sida kommer att slå fast de politiska ståndpunkterna kring strategin och presentera den inför riksdagen.
Jag har också funderat på det här med vårdnadsbidraget. Det är en fråga som framför allt kvinnor ställs inför framöver: Ska man tacka ja till vårdnadsbidraget? Kommer man då att få ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden? Vi vet att det är få män som gör samma överväganden.
När vi tittar på
kontantstøtten
som infördes i Norge vet vi i dag vad vi inte riktigt visste då, nämligen hur splittrad den regeringen var i den frågan. Men nu står Norge i begrepp att avveckla det omoderna vårdnadsbidraget, och det sker med stöd av norska Senterpartiet. Bakgrunden är att en ny majoritet i Stortinget har reagerat mot de negativa effekter som man hela tiden har pekat på, även vi här i Sverige, och som har varit kända.
I stället för satsningar på förskolan gick pengarna till att hålla norska kvinnor kvar utanför arbetsmarknaden med det här hemmafrubidraget. Av
kontantstøtten
har hittills 96 procent använts av kvinnor och endast 4 procent av män. Jag vet inte om regeringen i Sverige har någon uppfattning om vi kommer att få se annorlunda siffror här, men ingenting hittills tyder på att vi skulle se ett mer jämställt uttag av hemmafrubidraget.
Inte minst kvinnor med en annan etnisk bakgrund, som redan innan
kontantstøtten
infördes hade svårare att få jobb, kom inte med denna politik in på arbetsmarknaden, utan de kom allt längre bort från arbetsmarknaden.
Barn i dessa familjer lär sig inte språket i det land där de befinner sig förrän de börjar skolan. Hur påverkar det deras studieresultat? Hur påverkar det arbetet för att bryta segregationen, motverka arrangerade äktenskap och motverka hedersbegrepp när man hålls kvar i en språkgrupp och har svårare att ta sig in i det samhälle där man lever?
Samtidigt som vi har tillgång till all denna kunskap fortsätter den svenska regeringen att bråka om hur man ska genomföra vårdnadsbidraget. Lär av Norge och stoppa tillbaka förslaget i historieboken, där det hör hemma!
Jag vill föra in en problematik till. Kvinnor blir ju äldre. Bland äldre kvinnor finns de som har de allra lägsta pensionerna. De hade inte under sin tid som mammor möjlighet att jobba heltid. Det fanns ingen utbyggd barnomsorg eller kanske ingen barnomsorg alls. Man var kanske hänvisad till att jobba deltid när barnen var i skolan för att det inte fanns något fritids. Detta gjorde att man i dag får en dålig pension. Vi måste i dag fundera över detta så att vi inte bygger in samma moment, så att inte en kommande generation äldre kvinnor får dålig pension för att de inte hade möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden eller inte kände att de kunde göra ett sådant val. Vi ska inte verka för att vi också i morgon ska få en grupp kvinnliga fattigpensionärer. Jag vill gärna veta hur jämställdhetsministern har tänkt bryta denna utveckling och på vilket sätt hemmafrubidraget ska ses i det sammanhanget.
En annan ingång i diskussionen gäller handeln. Bland de handelsanställda är 11 000 deltidsarbetslösa. Hur ska dessa 11 000 kunna bryta sin deltidsarbetslöshet och få ett heltidsarbete? Är lösningen att man ska jobba deltid hos flera arbetsgivare samtidigt? Vi ser ju en sådan utveckling. Samtidigt vet vi att många arbetsgivare inte accepterar att man har mer än en arbetsgivare inom samma kompetensområde.
Anf. 51 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det blir alltid konstigt när man med socialdemokrater eller vänsterpartister diskuterar den ekonomiska självständigheten som grunden för jämställdhet. När vi pratar om egen inkomst, alltså egen lön, blandar de alltid ihop det med ersättningar och bidrag. Det är väl ingen som uppnår jämställdhet genom flera bidrag! Vi uppnår jämställdhet genom fler jobb, som ger kvinnor - och män - möjlighet att arbeta, och genom att man gör det lönsamt att arbeta och sänker trösklarna in till arbetsmarknaden. Det är där vi sätter in resurser, för vi menar att kvinnor behöver komma in på arbetsmarknaden i lika stor utsträckning som män.
Nej, Carina Adolfsson Elgestam, det är inte så att kvinnor inte vill jobba heltid. Jag tror att det finns många kvinnor som vill jobba heltid. Men jag tror också att dessa kvinnor har stoppats från att jobba heltid därför att arbetsgivaren har vetat att det har funnits en annan inkomstkälla, det vill säga staten, som har gått in och fyllt ut den tid som kvinnan själv inte kan jobba in. Jag tror också att det finns kvinnor som har frågat sig varför de ska jobba heltid när de kan få extraersättning från staten. Det har inte lönat sig att gå upp i arbetstid.
Med de åtgärder som vi har infört - jobbavdraget - är det faktiskt lönsamt att gå upp i arbetstid för den som vill det. Det är därför vi har infört detta. Vi inför begränsning för stämplandet eftersom vi menar att det är viktigt att kvinnor, precis som män, kan arbeta heltid.
När det gäller vårdnadsbidraget tycker jag att det är jätteviktigt att det finns en valfrihet. Jag tror inte att 3 000 kronor är det som gör att en kvinna slutar jobba för att vara hemma. Men redan i dag kan vi konstatera att det finns kvinnor som väljer att vara hemma. Man kan tycka att de gör fel val, men jag tycker inte att det åligger mig som politiker att identifiera vad som är rätt för varje kvinna.
När man väl vet vilka konsekvenser ens val får - det vill säga sämre möjligheter att utvecklas på arbetsplatsen, kanske sämre möjligheter att göra karriär, sämre löneutveckling och sämre pension så småningom - och ändå väljer att som kvinna eller man vara hemma med sina barn tycker jag att det är ett val man ska ha frihet att göra. De 3 000 kronorna sänder väl signalen att det är upp till individen att göra det fria valet. Politiker ska se till att det finns förutsättningar och en mångfald av valmöjligheter.
Vårdnadsbidraget kan faktiskt också användas klokt och förnuftigt, det vill säga på ett sådant sätt att det ger båda föräldrarna möjlighet att till exempel gå ned i arbetstid under de tre första åren och på det sättet mäkta med att kombinera yrkesliv och familjeliv.
Det norska exemplet har nämnts. Som vanligt får man höra en massa historier om vad som pågår i Norge. Det som hände med vårdnadsbidraget i Norge hade att göra med att Norge inte hade utbyggd barnomsorg. Man hade inte förskolor, och därför fick kvinnorna ersättning för att vara hemma och ta hand om sina barn. Om den ersättningen ska jämföras med vad en barnomsorgsplats kostar blir det ganska mycket pengar för den enskilda familjen och den enskilda kvinnan. Det är klart att det håller kvinnorna hemma.
Vårt vårdnadsbidrag handlar om 3 000 kronor. Det kan inte kombineras med andra ersättningar eller annan inkomst. Därmed är det inga pengar som gör att den kvinna som vill och kan jobba skulle stanna hemma. Nu, när man i Norge har byggt upp sin barnomsorg, ska man utvärdera vad vårdnadsbidraget har haft för effekter och se om man kan fortsätta eller inte. Det beslutet är inte fattat. Det återstår att se vad man i Norge beslutar. Men det finns en väsentlig skillnad mellan det norska vårdnadsbidraget och det svenska vårdnadsbidraget.
Anf. 52 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Det blir inte enkelt att på fyra minuter diskutera alla dessa olika argument.
Vi börjar med vårdnadsbidraget. Jämställdhetsministern säger att det handlar om valfrihet. Jag ska slå hål på en myt: Vi socialdemokrater har ingenting emot att familjer väljer att den ena föräldern är hemma med barnen under småbarnsåren. Tvärtom är det upp till familjen eller den ensamstående mamman att välja det om förutsättningarna finns. Det vi är emot är att andra ska vara med och finansiera detta. Vi är emot att den ensamstående mamman ska vara med och skattefinansiera att några andra med bättre inkomster kan välja att vara hemma. Det är skillnaden. Valfriheten gäller ju inte den ensamstående föräldern, som aldrig kan ta detta alternativ. Det är ingen valfrihet i det perspektivet. Detta tycker jag är en fråga som en jämställdhetsminister med genusglasögon ska ha med sig när man diskuterar framtidens jämställdhet.
När vi talar om de ekonomiska förutsättningarna och möjligheten till ekonomisk självständighet säger ministern att det handlar om rätten till arbete, och vi delar den uppfattningen. Men hon säger också att man inte ska leva på bidrag och att det är det vi pratar om. Det gör vi inte alls.
Låt mig börja med a-kassan. Det är viktigt att vi tydliggör att a-kassan inte är något bidrag. A-kassan är en försäkring där arbetstagare har avstått löneutrymme för att ha en trygghet om det händer någonting i livet, exempelvis att man blir arbetslös. Man ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är det som gäller. Det handlar inte om bidrag. Detta måste jämställdhetsministern börja med att lära sig. Utifrån detta blir det kanske enklare att ta på sig genusglasögonen.
Jag vill också ta upp det som handlar om att förutsättningarna för kvinnor har minskat i den ekonomiska politiken. I de förslag som regeringen har genomdrivit och lagt fram under det sista året har 66 procent gått till männen medan 34 procent har gått till kvinnorna. Det tycker jag ger en ganska tydlig bild av hur den nuvarande regeringen använder den ekonomiska politiken. Man blir lite fundersam när det gäller vilken roll jämställdhetsministern egentligen har i regeringen. Är det inte att titta i ett genusperspektiv och med samtliga ministrar diskutera hur de kan ha genusglasögonen på sig i sin politik?
Med tanke på att LO i veckan lämnade en rapport om att utlandsfödda kvinnor förlorar på regeringens arbetsmarknadspolitik kan jag inte låta bli att fråga jämställdhetsministern: Har ministern tagit del av LO:s rapport om hur främst kvinnor som är utlandsfödda drabbas, och har hon samtalat med arbetsmarknadsministern och finansministern om hur man kan öka förutsättningarna för kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden?
Anf. 53 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jämställdhetsministern svarar inte på i stort sett någon av de frågor som jag ställde och de perspektiv som jag försökte lyfta in. Jag vill peka på något av det återigen. Det handlar om strategin som kommer nästa år. Hur kommer man att jobba? Vad kommer man att prioritera? På vilket sätt kommer man att involvera riksdagen i det arbetet? Eller är det något som ska skötas av några politiska tjänstemän på departementet lite isolerat? Då tror jag inte att det blir lika bra.
Jag ställde frågan hur man från regeringens sida avser att förebygga att vi ska få en ny grupp fattigpensionärer i framtiden. Arbetsmarknadens villkor hänger ju ihop med hur pensionen ser ut. Vi vet att alla kvinnor inte har möjligheten att göra de självständiga valen.
Om man står långt från arbetsmarknaden spelar regeringens politik roll. Det handlar om att hjälpa till att lyfta människor in på arbetsmarknaden eller att fatta beslut om vårdnadsbidraget som kommer att hålla kvinnor utanför arbetsmarknaden. Detta hänger samman med integrationspolitiken. Jag tror att det är ganska farligt i längden att genom familjepolitiken ställa en grupp utanför, inte minst om det handlar om en grupp som har en etnisk bakgrund, som inte har samma tillgång till språket och inte samma kunskap om det svenska samhället. Det är klart att det kommer att leda till problem på många olika områden.
Jag blir riktigt upprörd över beskrivningen av situationen för deltidsarbetslösa. Jag har själv jobbat deltid. Jag jobbade deltid, men jag stämplade inte för den övriga tiden. Det fanns i mitt dåvarande yrke inga heltider att få, vilket gör att man får en ganska svår ekonomisk situation. Man har minskade möjligheter. Det är också svårare att göra nya val när man sitter fast i en deltid fast man tycker väldligt mycket om sina arbetsuppgifter och gärna vill fortsätta att arbeta med dem. Man tvingas kanske till slut att göra något annat.
Jag vet väldigt påtagligt av egen erfarenhet hur det är att vara deltidsarbetslös och finnas i branscher där det inte finns mycket heltid att välja. Jämställdhetsministern säger att Handels 11 000 deltidsarbetslösa på något sätt har fuskat. Om man misstänker att människor har fyllnadsstämplat felaktigt så har det inom dåvarande regelsystem och nuvarande regelsystem funnits fulla möjligheter att hantera den situationen, om det har funnits enstaka individer som har haft den situationen.
Men att peka ut en stor grupp deltidsarbetslösa som fuskare! Menar verkligen jämställdhetsministern det som hon sade? Det är väldigt oroväckande.
Anf. 54 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag skulle önska att vi kunde hålla något slags anständighet i denna debatt. Har du hört mig säga ordet fuska, Carina? Det har jag faktiskt inte sagt. Men jag tror att Handels till exempel har utnyttjat det faktum att staten kan betala för den tid som kvinnorna inte har kunnat få för att arbeta heltid.
Ja, jag tror att det finns heltidsarbete, både inom kommunala verksamheter som inom Handels. Det handlar bara om att organisera sin arbetsplats på ett sätt så att också kvinnor kan få anständiga anställningsvillkor. Det pågår nu. Om man ska konkurrera om arbetskraft i framtiden, den närmaste tiden och redan nu måste man se till att erbjuda också kvinnor de anständiga villkoren.
Det gör kommunerna redan. Det går jättefort helt plötsligt att se till att kvinnor kan få jobba heltid. Det finns kommuner som har gjort det så bra så att de inser att det inte kostar något extra. Det kommer Handels också att göra. Det har redan varit reportage på tv där de säger att de behöver göra det här, för de behöver rekrytera personer.
Jag är inte alls orolig för det, Carina. Jag menar att reglerna har sett till att arbetsgivare har kunnat utnyttja möjligheterna. Det är inget fusk. Staten har sett till att möjligheterna att utnyttja den extra ersättningen finns. Därför har arbetsgivare utnyttjat det också. Konstigare än så är det inte.
Jag vill säga till Elgestam att även om man är ensamstående så har de flesta barn två föräldrar. Visst kan det finnas föräldrar som har problem och där den ena inte kan få möjlighet till vårdnad av sitt barn. Men även om man har enskilda hushåll finns det oftast två föräldrar. Då är det möjligt att dela på föräldraförsäkringen.
Jag har också hela tiden sagt att när vi pratar om ekonomisk självständighet kan vi inte prata om vare sig bidrag eller ersättningar. Ja, a-kassa är en ersättning. Det är en försäkring. Det är inget bidrag. Det har jag inte heller påstått. Men försäkringsersättningar är också omställningspengar. Det kan man inte ha hur länge som helst.
Vi ser nu till att sänka trösklarna in till arbetsmarknaden för att människor inte ska behöva gå arbetslösa så länge. I stället för att använda resurser och betala månad in och månad ut använder vi resurser för att sänka trösklarna in till arbetsmarknaden. Vi använder resurser till att se till att det blir lönsammare att arbeta. Det är det vi gör.
För de kvinnor som arbetar deltid i dag finns det också möjlighet till nystartsjobb, inom den offentliga sektorn och för dem som i dag stämplar deltid, om de nu skulle vilja byta arbete. Det finns möjligheter på arbetsmarknaden i dag. Det har inte funnits så här goda chanser på länge. Men i dag finns de här möjligheterna. Så låt oss göra rätt saker så att kvinnor kan arbeta i lika stor utsträckning som männen!
När det gäller strategin för bättre jämställdhet inom yrkeslivet får vi återkomma till den saken. Jag ser framför mig att jag kommer att jobba ungefär på samma sätt som jag har jobbat med handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor. Jag kommer att involvera så många intresserade och kunniga personer som möjligt. Det finns mycket att göra på det området. Allt är inte enkelt.
Ni är lika medvetna som jag om att vi inte kan lagstifta om allt. En del måste enskilda själva göra, en del måste arbetsmarknadens parter göra, till exempel när det gäller rätten till heltid. Det tycker jag är en fråga för arbetsmarknadens parter att diskutera. En del kan vi med politiska åtgärder underlätta, både för kvinnor och män. I det arbetet kommer jag att bjuda in brett precis som jag har gjort tidigare.
Anf. 55 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Jag upplever nog att jämställdhetsministern på något sätt ser jämställdhetsfrågorna lite naivt. Jämställdhetsministern säger att hon tror att arbetsgivarna utnyttjar att staten betalar deltidsersättning för dem som arbetar deltid och inte får en heltid. Jag tror att det vore bra om jämställdhetsministern besökte några arbetsplatser, där många kvinnor arbetar, inom handeln framför allt.
Jag har själv en erfarenhet från arbetslivet när jag började arbeta deltid på Konsum. Orsaken till att jag inte fick heltid eller mina kolleger var inte att någon av oss deltidsstämplade, utan det var att arbetsgivaren ville ha möjlighet att kunna pussla när det gick upp och ned med försäljningen. Det var det som var orsaken, inte att någon deltidsstämplade. Det kan vara lämpligt att gå ut på några arbetsplatser inom de här kvinnodominerade yrkena och ta del av hur det faktiskt går till och hur arbetsgivaren ser på detta. Jag tror att det är bättre än att titta på vissa tv-program i det här perspektivet.
Det är bra att ministern tar till sig av det som vi nu ser med de utlandsfödda kvinnorna, att de förlorar på den politik som regeringen nu för inom arbetsmarknadsområdet och de försämringar som har skett där. I en tid när vi har tillväxt i landet, när det finns ekonomiskt utrymme att på olika sätt se till att även de kvinnorna ska få rätten till en egen inkomst är det läge att jobba med det nu.
Min uppmaning är återigen: Ta på dig genusglasögonen! Gör en genusanalys och uppmana samtliga andra ministrar i regeringen att jobba med detta! Se inte oss socialdemokrater i det här perspektivet som fiender! Vi har ett mål, att vi ska få en ökad jämställdhet i Sverige.
Anf. 56 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag har jämställdhetsglasögon på mig. Vi har en finansminister som är feminist. På det viset kan jag försäkra att hela regeringen i sin politik försöker att se att politiken ska falla väl ut för såväl män som kvinnor.
Det kan man se med de åtgärder som vi nu gjort som har varit ganska viktiga, både den första och den andra budgeten. Om man ska räkna på den ekonomiska standarden eller fördelningen av ekonomiska resurser ser man också där att procentuellt faller det i princip lika ut för män som för kvinnor. Men vi kan erkänna att vi har en strukturell ojämlikhet i samhället. Den har historiska förklaringar som varken den förra regeringen eller den här regeringen kan påstå är något som man löser under en mandatperiod. Det handlar hela tiden om flera åtgärder, långsiktiga åtgärder, och det är det vi försöker göra.
När det gäller till exempel ekonomisk standard är det fler hushåll som har det bättre i dag än förra året. Ser vi på ekonomiska resurser är det likadant - de ökar för enskilda, både för kvinnor och för män, med ungefär lika många procent. Det handlar om 2,4 procent för män och 2,2 procent för kvinnor.
Om vi ser vi på det som anses minska standarden och som i den första budgeten handlade om medfinansieringen av a-kassan drabbar den män mer än den drabbar kvinnor. När det gäller att inte kunna stämpla upp till heltid drabbar det också fler män än kvinnor.
Vi pratar alltid utifrån att det är kvinnor som drabbas, men i dessa fall är det män som drabbas mer. Den omvända bilden innebär att resurserna används för att se till att kvinnor går upp i arbetstid. Det är alltså framför allt kvinnor som tjänar på detta. Jag önskar att också ni i oppositionen kunde se det.
Det finns arbetsgivare som säger att de behöver ha möjligheten att pussla ihop det. Men det finns ju kommuner som tidigare använde samma argument och som i dag ger de anställda heltid. Det kommer Handels också att göra. Bara man har viljan kan man faktiskt organisera om så att även kvinnor kan jobba heltid. Jag är övertygad om att detta kommer att ske.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.