Jämlik vård för personer med Parkinsons sjukdom
Interpellation 2025/26:258 av Ewa Pihl Krabbe (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-17
- Överlämnad
- 2025-12-19
- Anmäld
- 2026-01-13
- Svarsdatum
- 2026-01-13
- Besvarad
- 2026-01-13
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Parkinsons sjukdom är en kronisk progressiv neurologisk sjukdom, som drabbar cirka 2 000 personer i Sverige varje år. 20 000–25 000 personer lever i dag i landet med denna sjukdom. Många kan med rätt insatser fortsätta sitt arbete som vanligt. Tack vare bland annat svenska forskningsgenombrott finns i dag goda möjligheter att behandla sjukdomens symtom. Dock är tillgången till en adekvat och jämlik vård långtifrån tillfredsställande eftersom det finns betydande regionala skillnader i diagnostik, behandling och uppföljning. Region Skåne är exempelvis en region som sticker ut negativt.
År 2016 fattade Socialstyrelsen beslut om nationella riktlinjer för vården av patienter med Parkinsons sjukdom, och en översyn av riktlinjerna publicerades 2022. Trots dessa insatser är vården av personer med sjukdomen fortfarande ojämlik i landet, vilket patientorganisationen Parkinsonförbundet tydligt anger.
För att säkerställa jämlik och högkvalitativ vård för personer med Parkinsons sjukdom krävs nationella samordnade insatser, och det nationella vårdprogrammet måste följas av en implementering ute i regionerna för att Socialstyrelsens riktlinjer ska förverkligas.
Mot denna bakgrund vill jag fråga sjukvårdsminister Elisabet Lann:
- Delar ministern bilden av att vården av personer med Parkinsons sjukdom är ojämlik i landet, och om så är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?
- Kommer ministern, inom sitt ansvarsområde, att verka för att en implementering av det nationella vårdprogrammet för Parkinsons sjukdom, som Socialstyrelsen fastställt, kommer till stånd?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:258
Webb-tv: Jämlik vård för personer med Parkinsons sjukdom
Dokument från debatten
- Tisdag den 13 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:56
- Protokoll 2025/26:56 Tisdagen den 13 januariProtokoll 2025/26:56 Svar på interpellation 2025/26:258 om jämlik vård för personer med Parkinsons sjukdom
Protokoll från debatten
Anf. 32 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Ewa Pihl Krabbe har frågat mig om jag delar bilden att vården av personer med Parkinsons sjukdom är ojämlik i landet och om jag i så fall avser att vidta några åtgärder. Hon har även frågat mig om jag avser att verka för att en implementering av det nationella vårdprogrammet för Parkinsons sjukdom, som Socialstyrelsen fastställt, kommer till stånd.
Det var mycket välkommet att Socialstyrelsen 2022 genomförde en översyn av riktlinjerna för vård vid MS och Parkinsons sjukdom. Nationella riktlinjer stöder huvudmännen i de beslut de fattar om hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen utvärderar också insatsernas kvalitet. Ett viktigt syfte är en god och jämlik vård och omsorg för alla.
Socialstyrelsens senaste utvärdering av vården vid multipel skleros och Parkinsons sjukdom från september 2025 visar på flera förbättringar jämfört med den utvärdering som myndigheten gjorde 2016. Det gäller bland annat tillgång till läkemedel.
De flesta personer med Parkinsons sjukdom står, enligt Socialstyrelsen, på sjukdomsspecifik behandling. Som Ewa Pihl Krabbe nämner i sin fråga identifierar myndigheten i sin uppföljning att vissa skillnader mellan regionerna kvarstår, bland annat vad gäller tillgången till avancerad behandling samt uppföljning för personer som levt med Parkinsons sjukdom.
Regionerna är i egenskap av huvudmän för hälso- och sjukvården ansvariga för att kraven på en god vård uppfylls. Arbetet med att bedriva en patientsäker vård behöver därför bedrivas lokalt i regionerna. Av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) framgår att det där hälso- och sjukvård bedrivs ska finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges. Hälso- och sjukvårdslagen ställer också krav på att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras.
I hela landet pågår ett arbete med att ställa om hälso- och sjukvården till en god och nära vård där primärvården är navet i vården och samspelar med annan hälso- och sjukvård. Omställningen syftar till att vården i högre grad organiseras och bedrivs med utgångspunkt från patientens behov och förutsättningar.
Den 25 september förra året överlämnade regeringen propositionen Nästa steg för en god och nära vård (prop. 2025/26:19). Förslagen syftar huvudsakligen till att tydliggöra primärvårdens uppdrag och ansvar samt stärka tillgången till medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård. Lagförslaget är ett viktigt steg i det fortsatta arbetet för en jämlik vård som bedrivs och samordnas så nära patienten som möjligt.
Vidare är vi från nationell nivå måna om att skapa förutsättningar för att patienter, närstående och hälso- och sjukvårdens medarbetare ska vara trygga i att bästa tillgängliga kunskap används i varje vårdmöte. Regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner har därför kommit överens om en gemensam inriktning för en sammanhållen och ändamålsenlig kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården. Den gemensamma inriktningen syftar bland annat till att bidra till en jämlik och kunskapsbaserad vård genom ett tydligare fokus på implementering av aktuell kunskap.
Sammantaget bedömer jag att dessa insatser bidrar och kommer att bidra till en bättre vård för personer med Parkinsons sjukdom.
Med det vill jag tacka Ewa Pihl Krabbe för frågan. Jag ser fram emot debatten.
Anf. 33 Ewa Pihl Krabbe (S)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Men jag uppfattar kanske inte att statsrådet svarade direkt på frågan.
Parkinsons sjukdom är en kronisk, progressiv neurologisk sjukdom som varje år drabbar cirka 2 000 personer i Sverige. Varje dag får sex nya personer diagnosen. Sjukdomen påverkar varje dag 20 000–25 000 personer och deras familjer i Sverige. 1 av 20 är under 40 år när de får sin diagnos.
I dag är Parkinsons sjukdom den näst vanligaste neurodegenerativa sjukdomen. Minst 6,1 miljoner personer runt om i världen lever med den. Parkinsons har rapporterats vara den snabbast växande neurologiska sjukdomen i världen, bland annat på grund av en åldrande befolkning.
Man har kunnat konstatera att antalet personer som lever med sjukdomen ökade med 22 procent under åren 1990–2016. Det kommer troligen att fortsätta att öka kommande år. Flera faktorer tros påverka detta, bland annat att personer lever längre med sjukdomen i dag. Troligen har även yttre faktorer, som miljöfaktorer, påverkan på sjukdomsutvecklingen och den stigande förekomsten.
Tack vare bland annat svenska forskningsgenombrott finns det i dag goda möjligheter att behandla sjukdomssymtomen. Men i Sverige är vi långt ifrån att ha en adekvat och jämlik vård i vårt avlånga land. Det finns betydande regionala skillnader i diagnostik, behandling och uppföljning.
Ja, det är regionernas ansvar att följa de nationella riktlinjer som Socialstyrelsen fattade beslut om 2016 och de riktlinjer som har kommit senare. Det finns olika orsaker till att det ser ut som det gör ute i landet. Det kan handla om resursbrist, brist på neurologer, frånvaro av parkinsonsjuksköterskor och en massa andra anledningar.
Oavsett anledning är det patienterna som drabbas när vården inte fungerar. Det finns patienter som är oerhört pålästa eller har anhöriga som vet var och hur man ska söka kunskap och vård. Sedan finns det patienter som kanske inte vågar ifrågasätta vården och som kanske inte klarar den digitala världen. Då blir det ojämlik vård.
Det är viktigt att regeringen ser till att vidta åtgärder för att se till att vården är jämlik – för patienternas skull, för deras vardag, för deras möjligheter att ha ett fungerande arbetsliv och framför allt för att hålla sjukdomen i schack så länge det går för att de ska ha en god livskvalitet.
Jag är glad att sjukvårdsministern är mån om att det ska skapas förutsättningar för att patienter, närstående och sjukvårdens medarbetare ska vara trygga i att bästa tillgängliga kunskap används i varje vårdmöte. Det är ett viktigt besked.
Det är också bra att regeringen och SKR har en överenskommelse om en gemensam inriktning för en sammanhållen och ändamålsenlig kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården, bland annat genom implementering av aktuell kunskap. Men tyvärr vittnar patientföreningen om hur ojämlikt det fortsatt är ute i landet vad gäller såväl tillgång till läkemedel som behandlingar och frekvens i vårdmöten.
Att ändra strukturer tar tid. Jag förstår det. Men det är oerhört viktigt att lyssna på företrädare för patienter och anhöriga som lever i situationen. Lika viktigt är det att hålla debatten levande i frågan, precis som vi gör nu.
Jag frågar sjukvårdsministern igen: Är vården vad gäller Parkinsons sjukdom ojämlik i landet?
Anf. 34 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Tack, interpellanten, för en otroligt angelägen fråga! Jämlik vård är en av de absolut viktigaste frågorna för mig i min roll och för det parti som jag representerar men också för regeringen. Jag tror att det aldrig tidigare har tagits så många steg för att öka den statliga styrningen och ansvaret för vården som det har gjorts så här långt under mandatperioden. Och det arbetet pågår.
Bara överenskommelsen med SKR om att hålla samman kunskapsstyrningen och att vi har nått den här överenskommelsen är ett otroligt viktigt steg. Det har nämligen varit många styrsignaler från olika håll, vilket har gjort vården fragmentiserad men också bidragit till ojämlikhet.
Socialstyrelsen arbetar fortsatt med att utveckla sitt verksamhetsnära arbetssätt genom de statsbidrag som fördelas genom förordning. Det är nytt från 2025 och fortsätter 2026. Så här långt har det tagits emot väl. I möte och samförstånd med varje region kommer man överens om målsättningar och arbetssätt som ska tas fram för att få ta del av statsbidragen.
Det sker väldigt mycket på området, och det beror på att vården är ojämlik. Om du tyckte att svaret var otydligt där, Ewa Pihl Krabbe, vill jag förtydliga att vården är ojämlik på parkinsonområdet men också inom alla andra vårdområden.
Jag skulle våga kalla det som sker under den här mandatperioden för ett slags systemskifte. På område efter område stärker vi det nationella stödet till regionerna. Det har tagits fram flera handlingsprogram och nationella riktlinjer. Det sker på område efter område. Vi har nu också initierat en nationell handlingsplan på hjärt-kärlsjukdomsområdet, vilket har efterfrågats jättelänge. Arbetet pågår alltså på flera områden, vilket jag är väldigt glad för.
Jag vill nämna ytterligare några exempel som spelar roll för just den här patientgruppen. Vissa saker beskrev interpellanten väldigt väl, så jag ska inte gå in på dem. Men jag ska säga något om vad det här innebär för patienterna och deras anhöriga. Vissa sjukdomar är svårare för anhöriga än andra. Regeringen har gett Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att kartlägga och analysera patient, brukar- och anhörigorganisationernas roll och förutsättningar i hälso- och sjukvården för att stärka deras möjligheter att bidra i utvecklingen av vården. Det är ett väldigt angeläget utredningsarbete som pågår.
Socialstyrelsen har i uppdrag att föreslå en nationell strategi och tillhörande handlingsplan för att säkra effektiv och jämlik rehabilitering, habilitering och hjälpmedelsanvändning i hela landet. Det är också ett område som påverkar den här patientgruppen.
Det händer alltså saker på området. Men att vården fortsatt är ojämlik vill jag vara tydlig med. Något som regeringen också gör är att skjuta till medel till det nationella kvalitetsregistret – 80 miljoner bara under 2026. Parkinsonregistret, som startade redan 2011, byggs ut, och allt fler patienter ingår i det.
Anf. 35 Ewa Pihl Krabbe (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Som sagts tidigare är det av mycket stor betydelse att en patient med parkinson får adekvat och tidig behandling direkt vid diagnos. Den rent medicinska behandlingen, med läkemedelsbehandling av olika slag, är av mycket stor betydelse, liksom avancerade behandlingar som djup hjärnstimulering eller läkemedelspumpar. Denna behandling kräver att det finns tillgång till neurolog med särskild kompetens som regelbundet gör kontroller. Såvitt jag förstår är detta inte fallet överallt.
Parkinsonförbundet gjorde en undersökning bland sina medlemmar 2024. Man frågade medlemmarna: Hur många gånger har du träffat en parkinsonläkare eller neurolog under de senaste tolv månaderna? En gång, svarade 47 procent. 35 procent hade träffat en neurolog två gånger. 8 procent hade inte haft någon kontakt alls. Det är alltså tydligt att det ser olika ut i landet, precis som statsrådet säger.
Rehabiliteringen är en annan del som är viktig under hela sjukdomsförloppet. Det handlar om fysioterapi med inriktning på balansgång, styrka och rörlighet, arbetsterapi för vardagslivet samt logopedinsatser, som är väldigt viktiga för att upprätthålla röstresurserna. Depression, sömnstörningar och kognitiva svårigheter behöver uppmärksammas och behandlas. Psykosocialt stöd är viktigt både för personer med sjukdomen och för närstående i förebyggande syfte.
Denna sjukdom kräver många insatser, vilket visar på behovet av multidisciplinära team med neurolog, sjuksköterska, rehabpersonal och psykosocial kompetens. Från Parkinsonförbundet framhåller man hur viktigt det är med parkinsonsjuksköterskor, som kan vara navet i behandlingen och som följer patientens behov av behandling över tid. Men så ser det alltså inte ut i hela landet. Det är viktigt att regionpolitikerna tar till sig detta för att förbättra vården. De behöver naturligtvis stöd i olika former av regeringen, SKR och Socialstyrelsen.
Lagförslaget om att stärka tillgången till medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård är bra, särskilt för patienter på särskilda boenden. De är ofta hänvisade till enbart vårdcentralsläkare i normala fall.
Anf. 36 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Jag har egentligen inte så mycket att tillägga. Jag är glad för att interpellanten lyfter frågan om den här patientgruppen. Det är kanske inte alltid den patientgrupp som hörs mest i samhällsdebatten. Man ska inte underskatta betydelsen av att uppmärksamma behov för att uppnå förändring. Som interpellanten själv var inne på, fru talman, får regionpolitikerna stöd i sitt arbete genom att frågan lyfts. Jag tycker att det är angeläget att vi har den här debatten, även om det inte är så mycket till debatt – jag tror att vi är väldigt överens i sak.
Som sagt utvärderade Socialstyrelsen 2025 vården vid MS och parkinson. Vi kan konstatera att vården har förbättrats. Jag tycker att det är angeläget att lyfta fram det. Enligt utvärderingen har alla patienter tillgång till grundläggande läkemedel. Men betydligt fler med Parkinsons sjukdom behöver avancerad behandling. Andelen personer med Parkinsons sjukdom som får avancerad behandling har ökat något de senaste åren. Vi ser att det går åt rätt håll, och vi har skäl att tro att det kommer att fortsätta gå åt rätt håll med tanke på att det finns uppdaterade riktlinjer och att man genom SKR har kommit överens om att följa de riktlinjerna.
Ju fler regioner som lyckas lyfta sig på det här området, desto fler kan de inspirera. Det här är ett lärande. Vi har ett stycke kvar till att de 13 procent av patienterna som uppskattas vara aktuella för avancerad behandling också får sådan. Låt oss fortsätta följa utvecklingen för att kunna ge motivation och möjliggöra fler förbättringar!
Anf. 37 Ewa Pihl Krabbe (S)
Fru talman! Jag tänkte avslutningsvis säga några ord om forskningen om Parkinsons sjukdom. Precis som vid de flesta sjukdomar är forskning viktig för att förhindra eller lindra sjukdom. De första beskrivningarna av Parkinsons sjukdom gjordes för över 200 år sedan. Trots att det gått så många år sedan James Parkinson beskrev ett fåtal personer med ofrivilliga darrande rörelser finns det fortfarande mycket som vi inte vet om sjukdomen.
Orsakerna till att vissa får Parkinsons sjukdom är fortfarande inte helt klarlagda. Man vet att det är en kombination av genetiska och icke-genetiska faktorer, som livsstil och exponering för miljöfaktorer. Man har i studier sett ett samband med regelbunden exponering för bekämpningsmedel, vilket ger dubbelt så stor risk för parkinson jämfört med dem som inte exponerats. Andelen personer som hade släktingar med Parkinsons sjukdom var i en studie högre i patientgruppen än i kontrollgruppen – 20 procent respektive 11 procent. Man har också kunnat påvisa att personer som någon gång fått minst ett kraftigt slag mot huvudet har 30 procents högre risk att få Parkinsons sjukdom. Vi vet sedan ganska länge att det finns kopplingar till typ 2diabetes, som ger nästan 30 procents högre risk att utveckla parkinson. Sedan pågår det naturligtvis också väldigt avancerad forskning på många områden på cellnivå. Målet med all forskning är att sakta ned progressionen av denna sjukdom för att man ska kunna ha en god livskvalitet.
Jag vill avsluta med att fråga sjukvårdsministern om hon anser att vi stöder forskningen i tillräcklig grad nationellt vad gäller just den här sjukdomen. Finns det insatser som ministern skulle vilja se framöver?
(Applåder)
Anf. 38 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Återigen vill jag tacka interpellanten för att hon lyfter fram många viktiga delar. Interpellanten är inne på kopplingen till andra tillstånd. Vi ser till exempel att det är alldeles för få som får behandling mot depression och demens, som ofta finns i kombination med parkinson.
När det gäller parkinson är precisionsmedicin ett område där det pågår mycket, där forskningen spelar stor roll och där saker nu händer ganska snabbt. Jag tror att det är för tidigt att säga att det skulle behövas något ytterligare. Vi ska kanske inte avvakta utvecklingen, men vi ska vara förväntansfulla – det kan vara så att utvecklingen på det specifika området kommer att ge resultat. När det gäller specifik precisionsmedicin har vi gjort en fast satsning på 150 miljoner om året för att få på plats en nationell struktur med ett jämlikhetsperspektiv, så att de nya behandlingsmetoderna ska kunna rullas ut och nå hela landet. Jag har goda förhoppningar om att det ska hjälpa.
Tack så mycket för en angelägen debatt!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.