Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

IP476

Interpellation 2001/02:476 av

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-04-26
Anmäld
2002-05-14
Besvarad
2002-05-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

IP476

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:476, IP476

Interpellationsdebatt 2001/02:476

Webb-tv: IP476

Protokoll från debatten

Statsråd Mona Sahlin (S)
Anf. 9 Statsråd Mona Sahlin (S)
Fru talman! Ingegerd Saarinen har frågat 1. om jag avser att verka för att förändra gällande lagstiftning och skapa ett allmänt lagförbud mot kränkande särbehandling 2. vad jag avser att göra för att hindra att mobbade sägs upp med hjälp av avgångsvederlag e.d. 3. vad jag avser att göra för att motverka dold mobbning som leder till sjukskrivningar samt 4. om jag kommer att arbeta för att ett resurscentrum för mobbade inrättas som en hjälp och ett stöd för dem som mobbats. Låt mig till att börja med slå fast att mobbning, eller kränkande särbehandling i arbetslivet, måste motverkas på alla sätt. I detta arbete måste alla med- verka, bl.a. arbetsmarknadens parter såväl lokalt som centralt. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om krän- kande särbehandling (AFS 1990:17) slås fast att ar- betsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte kan accepteras i verksamheten samt även planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt möjligt förebyggs. Utifrån stressforskningen vet vi att många förhål- landen i arbetsmiljön kan innebära stor påfrestning för den anställde i form av stress. Stressiga arbetsför- hållanden, en konstant hög arbetsbelastning och otydliga förväntningar på den enskildes arbetsinsats uppmuntrar regressiva beteenden såsom ryktessprid- ning och utlöser försvarsmekanismer som kan leda till att syndabockar söks. Detta bör betraktas som en konsekvens av hur organisations- och ledarskapsfrå- gor hanteras. Samtidigt är mobbningsproblem i prak- tiken bland de svåraste att klarlägga och åtgärda, eftersom de ofta döljs av alla inblandade, inklusive den drabbade själv. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter har tydliggjorts arbetsgivarens ansvar för såväl förebyggande som motverkande och efterhjälpande åtgärder i det syste- matiska arbetsmiljöarbetet. En utvärdering av före- skrifterna är nyligen utkommen. Ett annat initiativ från Arbetsmiljöverket är en planerad kampanj, in- riktad mot psykosociala förhållanden på arbetsplat- sen. Det pågår ett omfattande utredningsarbete inom Regeringskansliet för att påverka utvecklingen om ohälsa i arbetslivet. Arbetsgruppen för åtgärder på arbetsmiljöområdet fick i uppdrag att, bl.a., beakta Arbetslivsdelegationens slutbetänkande (SOU 1999:69). Gruppen har lagt en rad förslag för att komma till rätta med ohälsan i arbetslivet och pre- senterat en handlingsplan för att åstadkomma en förnyelse av arbetsmiljöarbetet (DS 2000:28). Handlingsplanen utgör en utgångspunkt för rege- ringens strategi i form av ett elvapunktsprogram. I enlighet med punkt två i programmet har regeringen tagit initiativ till trepartsamtal mellan regeringen och arbetsmarknadens parter. Samtalen syftar att skapa samsyn samt att samordna insatserna i strategin för att främja hälsa i arbetslivet. Dessa samtal avser både förebyggande åtgärder och rehabilitering. Trepartssamtalen syftar till att utveckla strategin och få till stånd åtgärder för samtliga parter i en handlingsplan. Jag avser att utifrån bl.a. resultatet av dessa samtal bedöma vilka åtgärder som ska vidtas för att förbättra de psykosociala förhållandena på arbetsplatsen.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 10 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Mobbning på arbetsplatserna ökar. Mer än var tionde anställd har känt sig mobbad eller sexuellt trakasserad det senaste året. I en opinionsundersökning som Dublinfonden har genomfört uppger 8 % av alla ar- betstagare i EU, vilket motsvarar 12 miljoner perso- ner, att de under det senaste året har utsatts för mobb- ning på arbetsplatserna. Mobbning är vanligast på arbetsplatser där stress- nivån är hög och anställningsförhållandena är otryg- ga. Kvinnor tycks vara drabbade i större utsträckning än män. Europaparlamentet vill med anledning av uppgifterna att EG-kommissionen ska ta fram en detaljerad analys av mobbning på arbetsplatsen i respektive medlemsstat, följd av ett handlingspro- gram för åtgärder på gemenskapsnivå. Tydligen anser man inte att Sverige är värst utan tvärtom relativt bra på området, men det är viktigt att det finns en tydlig policy på varje arbetsplats för hur man ska ta itu med kränkande särbehandling. Organi- sationsförändringar eller andra förändringar på ar- betsplatsen måste ses som en möjlighet att ta upp och göra någonting åt dåliga arbetsförhållanden. Det är också viktigt att klargöra att om kränkande särbe- handling uppstår, är det inte den mobbade utan i så fall mobbaren som ska flyttas. Förutom allt det mänskliga lidande som mobbning ger upphov till kostar den det svenska samhället många miljarder kronor om året i sjukskrivningar. Jag uppfattar ministerns svar som att ministern är engagerad i problemet med den mobbning som före- kommer på arbetsplatserna. Jag håller också med om att det oftast är stress, dåliga arbetsförhållanden, otydliga ledarskap och miljöer där arbetstagaren inte värderas och uppskattas, där individen inte får ut- vecklingsmöjligheter som skapar sandlådebeteende. Det är mycket viktigt att den som utsätts för mobb- ning får någon person som aktivt kan föra den perso- nens talan. Sannolikt är det inte någon på den aktuella arbetsplatsen som ska göra det. Sannolikt måste det vara någon på en annan nivå. På en arbetsplats är ändå alla på något sätt involverade i de problem som finns. Det är väldigt viktigt att den mobbade får nå- gon som för den personens talan, någon som kommer utifrån t.ex. från facket centralt. Hur ser ministern på det centrala fackets roll när det gäller att hjälpa indi- viden att föra sin talan? Det finns några problem med dagens lagstiftning. De hårda beviskraven gör det svårare att komma åt problemen. Det finns i dag förbud mot diskriminering på grund av etnicitet och kön. Det borde också finnas ett allmänt lagförbud mot kränkande särbehandling. Jag undrar om statsrådet avser att förändra lag- stiftningen så att det blir ett sådant allmänt förbud i lag. Det har också diskuterats att det blir allt mindre utrymme för att säga sin mening på arbetsplatser. Åsikter som är obekväma kan leda till att man blir utfryst eller t.o.m. utköpt. Finns det något regeringen kan göra för att förhindra att mobbade sägs upp med hjälp av t.ex. avgångsvederlag?
Statsråd Mona Sahlin (S)
Anf. 11 Statsråd Mona Sahlin (S)
Fru talman! Får jag börja med att understryka den samsyn som jag tycker att Ingegerd Saarinen och jag har. Jag instämmer verkligen i den analys som hon gav uttryck för. Det gäller våndan, pinan, det onda, den skam och skuld som ofta finns runt begreppet mobbning, kränkande särbehandling och diskrimine- ring. Det gäller också hur svårt det ofta är för den som är drabbad att aktivt driva frågorna eftersom det är så mycket skuld och skam förknippat med dem. Många gånger är det också svårt - det har i varje fall varit det - att se arbetet mot kränkande särbe- handling som en del i det vanliga arbetsmiljöarbetet. Det är dit vi måste komma och se att det bakom be- grepp som psykosociala arbetsmiljöproblem, bakom stressen och utbrändheten finns just det vi dagligdags kallar mobbning. Det gäller också inte minst krän- kande särbehandling och diskriminering som kanske är det allra tydligaste. Ingegerd Saarinen frågar om jag vill lagstifta mot kränkande särbehandling. Jag vill nog ändå påstå att lagen finns. Det är mycket tydligt i Arbetsmiljöver- kets föreskrifter att arbetsgivaren redan i dag har ett ansvar för att klarlägga att kränkande särbehandling inte accepteras. Han eller hon ska både planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling förebyggs. Dessutom är som bekant diskriminering olagligt i dag. Vi förbereder som bäst hur man ska stärka den lagstiftningen. Jag vill nog ändå påstå att det i första hand handlar om att göra kampen för en god arbetsmiljö också till en kamp mot mobbning och kränkande särbehandling. Där får Arbetsmiljöverket stå som symbol. Det är också den förändring som jag tycker har skett de senaste åren. Jag vill också hålla med om att det centrala facket bör ta ett större ansvar när det gäller arbetet mot kränkande särbehandling och mobbning eftersom det ofta är komplicerade mönster. De egna arbetskamra- terna är en del i problemet. Då behövs ofta en person som kommer utifrån för att stötta och hjälpa indivi- den. Det är ett samtal som är rimligt att föra som jag också har fört med representanter för de fackliga organisationerna. Utan att förringa frågans vikt är mitt svar nej till lagstiftning. Det handlar om att använda de möjlig- heter som lagstiftningen redan i dag erbjuder och framför allt erkänna detta som ett stort arbetsmil- jöproblem som inte är ett individuellt problem. Det är en del i en struktur där den som är lite olik, lite an- norlunda ofta drabbas av kränkande särbehandling. Det är självfallet oacceptabelt.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 12 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Under 1998 anmäldes 16 000 arbets- sjukdomar, ca 680 arbetsskador på grund av mobb- ning och trakasserier. Mörkertalen är naturligtvis mycket större. Det är också sannolikt att många an- ställda inte vågar eller orkar anmäla eller ens påtala att kränkande särbehandling föreligger. Det ligger i sakens natur. Mobbning kan alltså finnas med som en delorsak till ett stort antal sjukskrivningar. Vet statsrådet hur många personer det kan röra sig om som är sjukskrivna på grund av kränkande särbe- handling? Vad avser statsrådet göra för att motverka att dold mobbning leder till sjukskrivningar? Att hantera fall av mobbning är svårt för alla in- blandade. Vi har också för dåliga kunskaper om risk- källor och hur man kan vända utvecklingen. Mycket bättre rådgivning måste finnas till alla som ställs inför problemen. Är ministern beredd att stötta en omfat- tande forskning omkring mobbning, dess orsaker och hur man kan komma åt den och hur rehabilitering kan ske? Rehabilitering av mobbningsskadade är viktigt. De som har mobbat måste få professionell hjälp för att komma ur de djupa hålen av hat, bitterhet och förvirring och kunna börja om med bättre förutsätt- ningar än förut. Frågan om ett resurscentrum för mobbade har aktualiserats vid ett antal tillfällen. Kommer statsrå- det att arbeta för att ett resurscentrum för mobbade inrättas som en hjälp och ett stöd för dem som har mobbats? Det är säkert inte en bra lösning för alla, kanske inte ens för flertalet, men kanske för en del som har fått väldigt svårläkta skador.
Statsråd Mona Sahlin (S)
Anf. 13 Statsråd Mona Sahlin (S)
Fru talman! Får jag börja med att säga att jag ty- värr inte vågar gissa på den första frågan, hur många av sjukskrivningarna som har sin botten i mobbning eller kränkande särbehandling. Men jag är övertygad om att Ingegerd Saarinen har rätt i att det finns ett stort mörkertal. Det är oändligt svårt att säga "jag är mobbad" som skäl till att man mår dåligt. Det är trots allt lättare att säga: Jag är utbränd. Det är därför det är så viktigt att bygga in kunskap om och respekt för mobbning och kränkande särbehandling hos alla de som jobbar med arbetsmiljöfrågor i dag. Därför är det glädjande att mobbning numera är en tung del i ut- bildningen av arbetsmiljöinspektörer. Det handlar om hur man identifierar mobbning och vilka metoder man kan ha för att ingripa och förebygga. Forskning och rehabilitering inriktas alltmer mot det vi kallar psykosociala arbetsmiljöproblem, och mobbning och kränkande särbehandling blir en allt större och vikti- gare del. Jag tror inte att vi är betjänta av att bygga upp ett nytt s.k. resurscenter. I stället ska vi göra Arbetsmil- jöverket och Arbetslivsinstitutet till resurscenter för kunskap och insatser mot mobbning och kränkande särbehandling. Därtill skulle jag önska att alla fackli- ga centralorganisationer var som resurscenter för sina medlemmar, för det behövs verkligen.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 14 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Jag är glad över ministerns engage- mang för frågan. Jag vill bara understryka en del av de saker som jag har tagit upp. Vid förändringar på arbetsplatsen har man ett bra och viktigt tillfälle att ta upp den här sortens problem i arbetsgemenskapen och åtgärda dem. T.ex. är nedskärningar ett mycket viktigt tillfälle att ta upp sådana problem. Det borde man göra över huvud taget vid förändringar. Varje arbetsplats måste ha en handlingsplan mot mobbning, och göra den tydlig och synlig. Människor måste verkligen uppmärksamma problemet. Jag tror också att det behövs en omfattande forsk- ning på området, och jag hoppas att ministern kom- mer att stötta sådana initiativ. Frågan om rehabilitering är väldigt viktig, efter- som jag tror att människor blir oerhört skadade av dessa problem. De måste därför få adekvat professio- nell hjälp att kunna resa sig.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.