Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

IP416

Interpellation 2001/02:416 av

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-04-25
Anmäld
2002-05-14
Besvarad
2002-05-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

IP416

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:416, IP416

Interpellationsdebatt 2001/02:416

Webb-tv: IP416

Protokoll från debatten

Jordbruksminister Margar (S)
Anf. 43 Jordbruksminister Margar (S)
Fru talman! Siv Holma har frågat statsministern om han avser att ta något initiativ för att stärka Sa- metingets inflytande i olika beslutsprocesser och för att förbättra inflytandet för den samiska befolkningen och befolkningen i Tornedalen över frågor som rör naturresurser och ekonomiska frågor i deras närmiljö. Hon frågar också om statsministern avser att presen- tera någon strategi för att stärka den samiska befolk- ningens och Tornedalens befolknings position i det svenska samhället. Frågan om samer och rennäring hanteras av Jord- bruksdepartementet. Frågor om nationella minorite- ter, såsom tornedalingar, hanteras av Näringsdepar- tementet. Interpellationen har överlämnats till mig. Målet för minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjlig- heter till inflytande samt stödja de historiska minori- tetsspråken så att de hålls levande. Såväl samerna som tornedalingarna har erkänts som nationella mino- riteter. Eftersom samerna också är en urbefolkning har de en särställning, vilket bl.a. inrättandet av Sametinget är ett uttryck för. Folkrättsligt skiljer sig regelverket för ursprungsfolk från det för minoriteter. Det gäller främst ursprungsfolkens relation till land och vatten och självbestämmande, vilket framgår av bl.a. rennä- ringslagen och sametingslagen. Frågan om Sametingets inflytande i olika be- slutsprocesser har bl.a. utretts i betänkandet Samerna ett ursprungsfolk i Sverige (SOU 1999:25) där utreda- ren lämnade vissa förslag på lagstiftningsåtgärder som enligt utredaren krävdes för att Sverige ska kun- na ratificera ILO:s konvention nr 169. Frågan om Sametingets inflytande i beslutprocesser har också behandlats och utretts av Rennäringspolitiska kom- mittén som nyligen lämnade sitt betänkande En ny rennäringspolitik (SOU 2001:101). Här lämnades ytterligare förslag på åtgärder. Detta betänkande remissbehandlas för närvarande. Den pågående över- synen av Sametingets organisation har också i upp- drag att lämna förslag till hur Sametingets medverkan i samhällsplaneringen ytterligare kan förstärkas. Den- na utredning ska överlämna sitt betänkande den 30 september i år. Min och regeringens ambition har hela tiden varit att lämna över fler myndighetsuppgifter till Same- tinget, dvs. att öka det samiska självbestämmandet och därigenom stärka samernas inflytande i olika beslutsprocesser i takt med att Sametingets organisa- tion får en tydligare ställning. Regeringen har för avsikt att efter det att alla de nämnda utredningarna remissbehandlats ta samlad ställning till vilka åtgär- der av olika slag som behövs för att öka detta infly- tande. Minoritetspolitiken omfattar i första hand kultur och utbildningsinsatser, men den ger också de natio- nella minoriteterna möjlighet till inflytande stor bety- delse. Olika åtgärder har därför vidtagits med denna inriktning. Bl.a. hålls samrådsmöten med företrädare för regeringen och minoriteternas organisationer. Särskilda medel har också tilldelats organisationer som företräder nationella minoriteter för att stärka deras möjligheter till inflytande i frågor som rör dem. Minoritetspolitiken är ett nytt politikområde och det finns behov av att utveckla verksamheten. För att kunna se vilka ytterligare åtgärder som bör vidtas kommer den nuvarande verksamheten att följas upp och utvärderas.
Siv Holma (V)
Anf. 44 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag upplever att det var försiktiga svar som jordbruksministern gav på mina frågor, men jag tackar ändå för svaren som beskriver det faktiska läget för hur långt de här viktiga frågorna har kom- mit. Jag tycker också att färdriktningen i arbetet är åt rätt håll. Med tanke på de diskussioner som förts innan in- terpellationsdebatterna och att jag hade förmånen att vara med i Rennäringspolitiska kommittén ett tag tycker jag att resultatet av det arbete som jag inte var med om att slutföra i många stycken är positivt. Jag förstår att det här är komplexa frågor. Det är många parter som är involverade, och det handlar också om mycket känslor. Jag har också en känsla av att upp- fattningen om frågornas komplexitet har en tendens att minska ju längre avståndet är till renskötselområ- det eller till det som anses vara mark som traditionellt tillhört samebefolkningen. Jag vill gärna ändå ta upp en del saker som tange- rar det som har diskuterats tidigare. Det är ILO- konventionen 169 som är viktig utifrån de här fråge- ställningarna. Av det vi har hört tidigare har vi fått bekräftat att det finns en stark oro både hos den samiska befolk- ningen och hos ortsbefolkningen. I ortsbefolkningen ingår också tornedalingar. Bland samerna uttrycks oron att å ena sidan de renskötande samernas makt ska stärkas och att de icke renskötande samerna kommer att lämnas därhän. Å andra sidan sägs motsatsen, dvs. att de icke ren- skötande samernas inflytande kommer att stärkas på de renskötande samernas bekostnad. Det är en oro som ofta fokuseras kring rätten till jakt och fiske. Bland ortsbefolkningen, företrädesvis hos den manli- ga befolkningen, finns de som i generationer har jagat och fiskat. De upplever att detta är en viktig del i deras livskvalitet. De befarar att de kommer att ute- slutas från jakt och fiske när ILO-konventionen skrivs på och när samerna får bestämmanderätt och tar över förvaltningen av renskötselområdet på den s.k. statli- ga marken. Andra uttrycker farhågor om att ratifice- ringen skulle kunna innebära problem med att t.ex. starta gruvbrytning. Jag nämnde i interpellationen att det finns en yt- terligare dimension som kanske aldrig har beaktats. Jag tycker att det är viktigt att ta fram att det finns många som har bott i dessa områden i flera genera- tioner, i hundratals år, som är både samer och torne- dalingar. Kategorisering av människor på grund av etnicitet är inte alltid så lätt att göra. Det här handlar också om etnicitet. Jag frågade hur både den samiska och den tornedalska befolkningens inflytande kan öka över naturresurser och ekonomiska frågor i deras närmiljö. Det är en aktuell fråga mot bakgrund av att just Rennäringspolitiska kommittén föreslår att Läns- styrelserna i Norrbottens län, Västerbottens län och Jämtlands län ska ha ansvaret för frågor kring mar- kupplåtelser inom sina områden. Enligt propositionen om regional samverkan och statlig länsförvaltning, som riksdagen har fattat beslut om, ska regeringen utse de som sitter i länsstyrelsen, inte som tidigare landstingen. Det innebär att inflytandet i frågan mins- kar när det gäller markupplåtelser. I frågan om beho- vet av någon form av samrådsförfarande, t.ex. försla- get i debatten om lokal förvaltning, om den aktuella marken där både samer och ortsbefolkningen är re- presenterade skulle jakt och fiske kunna ingå. Jag har också noterat att ministern har varit positiv till att titta på detta. Jag ser att min talartid är slut. Därför vill jag av- slutningsvis poängtera att det är viktigt att få bra samrådsprocesser bland framför allt människor som bor i området.
Jordbruksminister Margar (S)
Anf. 45 Jordbruksminister Margar (S)
Fru talman! Jag har inte så många avvikande åsikter. Jag tycker också att man måste försöka få till stånd bra samrådsprocesser. Det är bara genom att prata med varandra som man kan lösa frågor. Alter- nativet är ju krig. Det är väl ingen av oss som gillar det - hoppas jag. Det är därför detta är en process som måste få ta tid. Det tar tid att prata med varandra, att, som den förre interpellanten sade, sitta i gruppar- bete. Det brukar emellertid ge ett gott resultat. Därför kan man inte ha bråttom. Jag har absolut ingen annan åsikt. Jag sade i samband med en tidigare interpellation att jag överväger en utredning om jakten inom dessa områden. Där ingår bl.a. att titta på hur markerna kan förvaltas tillsammans. Går det att göra? Det finns en lite svårare fråga. Jag upplever inte att Siv Holma gör en klar distinktion mellan samer och tornedalingar. Det finns trots allt en skillnad där. Samerna är en ursprungsbefolkning med vissa rättig- heter som inte tillkommer andra. Huruvida torneda- lingarna är en urbefolkning har aldrig varit uppe till bedömning. Vi har aldrig fått någon framställning i den frågan. Tornedalingarna är erkända av regering och riksdag som en nationell minoritet i Sverige. Det betyder att man får tala sitt språk och att språk och kultur främjas i bl.a. utbildning och medier. För en ursprungsbefolkning, som samerna är, finns det lite ytterligare förpliktelser från staten gentemot den gruppen. Jag upplever inte att vi har några olika åsikter i frågan.
Siv Holma (V)
Anf. 46 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag förstår den folkrättsliga skillna- den mellan urbefolkning och tornedalingar - som är en nationell minoritet. Jag sade att det här kan vara lite komplext. Har en familj bott där i flera generatio- ner kan man ha både samiska och tornedalska rötter. Det bästa vore att både stärka det samiska infly- tandet på grund av deras status som urbefolkning och samtidigt kunna garantera en demokratisk delaktighet för ortsbefolkningen, inklusive den nationella mino- riteten tornedalingar, i det aktuella området. Fru talman! Jag har också tagit del av jordbruks- ministerns tal vid Sametingets möte i Kiruna den 20 februari. I avsnittet om ILO-konventionen säger rege- ringen samma sak som Vänsterpartiet, dvs. att den på sikt ska ratificeras. I detta sammanhang möts jag ofta av uppfattningen om att ratificeringen kommer att ske inom en mycket snar framtid. Kan ministern på något sätt ge någon bedömning om hur lång tid det kan tänkas ta innan ILO-konventionen ratificeras? Mi- nistern har varit inne på vilka villkor som måste vara uppfyllda innan en sådan ratificering kan ske. Jag tror att det finns ett intresse att vid samtal om sådana saker ha någon uppfattning om hur många år det kan vara fråga om. I talet nämner ministern informationssatsningar om samerna och samernas historia som ett sätt att möta okunskaperna. Men det har också slagit mig att jag har läst i tidningar, och vid samtal med enskilda kirunabor, att ministern har tackat nej till inbjudan från Kiruna Jakt- och Fiskevårdsförening och även från den socialdemokratiska arbetarkommunen i Kiruna för att diskutera ILO-konventionen. Om detta är en korrekt uppgift vore det intressant att få ta del av motivet till detta. Det kan hända att det inte är korrekt. Det är viktigt att diskutera frågorna inte bara med samer utan med alla involverade. Jag har en känsla av att mycket av de motsättningar som finns kan över- bryggas, precis som ministern var inne på, om den oro som finns tas på allvar - även om den uttrycks klumpigt och kan uppfattas som rasistisk. En annan intressant fråga som ministern berörde i sitt tal är den kollektiva skulden, dvs. för de oförrätter som tog sin utgångspunkt i Sveriges egen kolonisa- tionsperiod från 1600-talet fram till våra dagar gen- temot samerna. Det är en kollektiv skuld som minis- tern menar måste hanteras. I talet säger ministern att regeringen föreslår en svensk försoningsprocess som syftar till en gemensam analys av konfliktorsaker och en uppgörelse med konflikterna. Ministern har varit inne på sättet, men jag tycker ändå att det vore intres- sant att få detta ytterligare utvecklat också med tanke på att det finns andra parter som är med i samman- hanget, inte bara staten. Många gånger kan det upp- fattas som att vad staten har gjort fel får folk ute i landet som inte har haft del i skulden betala för.
Jordbruksminister Margar (S)
Anf. 47 Jordbruksminister Margar (S)
Fru talman! När vi kan underteckna ILO- konventionen kan jag inte säga i dag. Hörgren före- slog i sin utredning att ett antal åtgärder måste vidtas innan. Det gäller bl.a. informationssatsningen. Den är i full gång. Gränsdragningskommissionen har just startat sitt arbete. Frågorna som rör jakt och fiske måste klaras ut. De är inte utklarade. Det var ett tilläggsdirektiv till Rennäringspolitiska kommittén. Kommittén hann inte med. Jag har tidigare i dag sagt att jag överväger att bryta loss frågan ur kommitté- betänkandet, även om remisstiden inte går ut förrän i november. Jag tycker att det är viktigt att försöka bringa klarhet i de här svåra jakt- och fiskefrågorna. Det handlar ju både om dubbelregistrering av älgjakt och om den s.k. fria jakten. Sedan är det viktigt att dessa frågor diskuteras. Efter det att Hörgrens utredning var klar och i sam- band med tillkomsten av Rennäringspolitiska kom- mitténs betänkande hölls det ett ganska stort antal dialogmöten och informationsmöten i Norrlands inland. Det var väl förhoppningsvis en början till en dialog. Det var en ganska upphetsad ton har jag för- stått. Jag var inte själv med, utan det var de som skötte utredningarna som höll i dessa möten. Det får ta sin tid. Det är ingenting som går från en dag till en annan eller från ett år till ett annat. Det här måste få ta sin tid. Samtidigt får vi naturligtvis kritik minst en gång om året från FN. De menar att vi som har varit pådrivande när det gäller den här konventio- nen inte undertecknar den själva. Det är lite svårt att i längden försvara ett sådant beteende. Men jag kan i denna stund inte säga någon dag för detta. Jag har varit i Kiruna. Jag har träffat socialdemo- kraterna där. Det är väldigt viktigt att alla partier, i alla fall de partier som vill ha försoning och som vill att man ska kunna ta steg framåt, pratar om de här sakerna på ort och ställe och försöker att jämka sam- man olika grupper. Jag hoppas att det sker också i Kiruna. Jag kan i dag inte säga så mycket mer om forumet för försoning. Vi arbetar med det. Det är inte någon- ting som vi ska lägga förslag om, utan vi arbetar fram det i dialog med framför allt Sametinget. Tanken är att det ska vara en bredare diskussion än enbart mel- lan staten och samerna. Vi vill ju få till stånd en bre- dare diskussion och dialog också med andra.
Siv Holma (V)
Anf. 48 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag tror också att det är viktigt att alla medverkar i en dialog, men det kan väl vara svårt. Det är så många känslor involverade, och alla har en uppfattning om detta. Jag tycker att det finns en svår fråga som kommer upp. Det gäller frågan om ratificeringen av ILO- konventionen 169. Det blir en återgång till en situa- tion där ägandet och förvaltandet av en mark över- ordnas demokratiuppfattningen, dvs. en människa, en röst, och att alla människor är lika mycket värda. Samtidigt förstår jag till hundra procent att vi har en urbefolkning som naturligtvis ska ha en särställning. Men jag tycker att detta inte är så enkelt. Därför ut- tryckte jag det så att man skulle kunna stärka det samiska inflytandet på grund av deras ställning som urbefolkning samtidigt som man garanterar det de- mokratiska deltagandet för ortsbefolkningen. Då handlar det inte bara om att staten har en bra relation kontra samerna på bekostnad av andra grupper. Jag vet inte om jag har så mycket mer att tillägga i den här frågan. Jag upplever inte att vi har så stora åsiktsskillnader här. Jag förstår att det är problema- tiskt att FN kritiserar Sverige för att det tar för lång tid. Eftersom jag känner till komplexiteten har jag samtidigt förståelse för att det behöver ta den tid det tar.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.