Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

IP393

Interpellation 2001/02:393 av

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-04-19
Anmäld
2002-05-14
Besvarad
2002-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

IP393

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:393, IP393

Interpellationsdebatt 2001/02:393

Webb-tv: IP393

Protokoll från debatten

Socialminister Lars Engq (S)
Anf. 26 Socialminister Lars Engq (S)
Fru talman! Margareta Cederfelt har frågat mig om jag kommer att medverka till ett ändrat regelverk för att sjuksköterskor med utländsk legitimation lätta- re ska kunna erhålla svensk legitimation och därmed arbeta som sjuksköterskor. Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att ta till vara den resurs som personer med utländsk sjuk- sköterskeutbildning utgör. För att upprätthålla en hög kvalitet och patientsäkerhet i den svenska sjukvården måste man dock självfallet ställa höga krav på de sjuksköterskor som ges legitimation och därmed rätt att arbeta här. Sjuksköterskor med utbildning från länder utanför EU/EES ansöker hos Socialstyrelsen om prövning av denna utbildning. Enligt praxis för prövningen ska den som har en fullbordad, postgymnasial yrkesut- bildning som bedöms som likvärdig den svenska sjuksköterskeutbildningen beredas tillfälle att genom- gå Socialstyrelsens kompletteringsprogram för att erhålla legitimation som sjuksköterska i allmän hälso- och sjukvård. Kompletteringsprogrammet består av fyra delar: prov i svenska språket, medicinskt kunskapsprov, kurs i samhälls- och författningskunskap samt slutli- gen en praktikperiod. Efter genomförd komplettering med godkänt på alla delar utfärdas legitimation. Den person vars utbildning inte bedöms likvärdig den svenska hänvisas till högskolan för komplettering där. Den aktuella högskolan tar då ställning till vilken komplettering som behövs, om personen i fråga be- höver genomgå hela sjuksköterskeprogrammet eller kan få tillgodoräkna sig vissa tidigare studier. För att förbättra situationen för personer med ut- ländsk utbildning har regeringen avsatt 100 miljoner kronor per år under 2001-2003 för riktade insatser för att öka sysselsättningen bland invandrare. Arbets- marknadsstyrelsen, AMS, har fått regeringens upp- drag att genomföra kompletterande utbildning för arbetslösa personer med utländsk högskoleexamen inom olika bristyrken, i första hand inom hälso- och sjukvårdsområdet, men också lärare, tekniker och naturvetare. Vid AMS finns en referensgrupp med represen- tanter för berörda huvudmän, fackliga organisationer och myndigheter knutna till utbildningssatsningen. Inom ramen för referensgruppen har en kartläggning gjorts av möjligheterna att tillvarata den kompetens som finns hos redan anställda som arbetar i yrken som de är överkvalificerade för. Olika projekt pågår i landet för att stötta den som fått Socialstyrelsens kompletteringsprogram. Det gäller t.ex. ekonomiskt stöd till den som går en s.k. stödkurs som förberedelse för det medicinska kun- skapsprovet.Projekten är även behjälpliga med att skaffa praktikplatser. Genom att Socialstyrelsen kun- nat förse projekt med uppgifter om de personer som har erhållit styrelsens kompletteringsprogram, har projekten kunnat engagera och reaktivera många som under en lång period inte varit aktiva med sin kom- plettering. Inom ramen för av regeringen beviljade medel gavs via Socialstyrelsen s.k. tilläggsutbildningar vid Mälardalens högskola och Röda korset i Stockholm under 1998 och 1999. Utbildningen, som var på 70 poäng, vände sig till personer med sjuksköterskeut- bildning på gymnasienivå, dvs. inte likvärdig med den svenska sjuksköterskeutbildningen. Samtliga som startade utbildningen fullföljde den och erhöll legiti- mation som sjuksköterska under 1999/2000. I januari i år startade Mälardalens högskola åter en tilläggsut- bildning. Frågan om i vad mån personer som redan är an- ställda, i det här fallet personer som har utländsk sjuksköterskeexamen men saknar svensk legitima- tion, ska kunna ta del av arbetsmarknadspolitiska program är inte alldeles enkel. Staten kan allmänt sett spela en viktig roll för att genom en aktiv arbets- marknadspolitik säkerställa att arbetskraften svarar mot de krav som ställs på en alltmer föränderlig ar- betsmarknad. Olika i och för sig önskvärda insatser i sammanhanget måste emellertid alltid vägas mot varandra. Statens ansvar måste dessutom vägas mot det ansvar varje arbetsgivare har för att långsiktigt klara sin kompetensförsörjning genom strategisk rekrytering och kompetensutveckling av de redan anställda. Av naturliga skäl har de arbetslösa stått i fokus för insatserna inom ramen för den aktiva arbetsmark- nadspolitiken i Sverige. Samtidigt har det under olika perioder också funnits åtgärder som tagit sikte på redan anställda. För dagen finns emellertid inte några planer på nya program med denna inriktning.
Margareta Cederfelt (M)
Anf. 27 Margareta Cederfelt (M)
Fru talman! Först ska jag be att få tacka socialmi- nistern för svaret på min fråga. Men att döma av socialministerns svar har antingen problemets karak- tär inte framgått i frågan eller också har socialminis- tern inte förstått hur allvarlig situationen är inom hälso- och sjukvården. Att det råder brist på sjukskö- terskor inom hälso- och sjukvården torde knappast vara obekant. Det är inte bara en kortsiktig brist inför sommaren och andra större ledigheter, utan det är en långsiktig brist. Det finns uppgifter om detta i medi- erna dagligen. Patienter och fackliga organisationer berättar om det, och även Statistiska centralbyråns, Landstingsförbundets och Kommunförbundets pro- gnoser visar hur det ser ut. Landstingsförbundets prognos visar t.ex. att det kommer saknas 6 000- 7 000 sjuksköterskor år 2010. Det är väldigt många. Bristen på sjuksköterskor kommer som sagt var att förvärras, framför allt på grund av pensionsavgångar. För att förbättra situationen och motverka bristen på sjuksköterskor behövs flera åtgärder. Det handlar bl.a. om att öka antalet utbildningsplatser för sjuk- sköterskor. Det är precis så som socialministern sade, att arbetsgivarna måste se över sin utbildningsorgani- sation när det gäller vidareutbildning. De måste na- turligtvis också se över organisationen för att behålla personalen. Det ska finnas en mångfald av vårdgiva- re, men det är en annan fråga som vi inte behöver diskutera just nu. En annan fråga som är viktig när det gäller sjuk- vården är sjukskrivningarna. Sjukskrivningstalen är väldigt höga inom den offentligt drivna vården, och det ökar också behovet av sjuksköterskor. Vi behöver också ta till vara kunskaperna hos de personer som har invandrat till Sverige och har med sig en utländsk sjuksköterskeutbildning i bagaget på ett betydligt bättre sätt än vad som sker i dag. Här handlar det om att komplettera sin utbildning. De sjuksköterskor som tar initiativ till att börja arbeta när de kommer till Sverige - det handlar inte om att arbeta som sjuksköterskor i de fall utbildning- en inte är godkänd, utan kanske som undersköterska eller vårdbiträde - och vill komplettera sin utbildning till sjuksköterska stöter ofta på stora problem. De får inte utbildningen finansierad. De är ju inte arbetslösa. Varför ska det vara ett så svårt ställningstagande för socialministern att här inte titta till de arbetsmark- nadspolitiska frågorna som handlar om att de arbets- lösa ska gå först utan att faktiskt se till vårdens behov av kompetent personal som har en adekvat utbild- ning? Det handlar också om att stimulera de sjukskö- terskor som tar initiativ till att utbilda sig och börja arbeta när de kommer till Sverige i stället för att pas- sivt invänta arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Socialminister Lars Engq (S)
Anf. 28 Socialminister Lars Engq (S)
Fru talman! Frågan handlar egentligen om åtmin- stone två helt olika problemställningar. Den första är hur vi löser bristen på sjuksköterskor. Där handlar det först om att öka utbildningen. Det sker nu mycket kraftfullt från 1 000 utbildningsplatser till över 1 200. Nu finns det bedömningar som säger att vi inom ganska få år kommer att ha balans när det gäller sjuk- sköterskor, men därom kan man ha olika uppfattning- ar. Den här redovisningen kommer från Landstings- förbundet. Det sker nu en kraftfull ökning. Det sker också en kraftfull rekrytering till den svenska sjuk- vården. Dessutom sker det utbildning på arbetsgivar- nas ansvar och initiativ. Den andra frågan handlar om i vilken mån man ska använda arbetsmarknadspolitiska medel för att erbjuda redan anställda utbildning inom sitt eget yrke. Där svarar jag att det är en ganska komplicerad fråga. Jag är inte alldeles säker på att man löser rekryte- ringsproblemet med den metoden. Det är ju många andra inom sjukvården, t.ex. undersköterskor, som ser fram emot att komplettera sin utbildning och att ut- bilda sig till sjuksköterskor. Det är möjligt att det kan bli lite problematiskt om man väljer ut en alldeles speciell grupp och säger ett de ska få arbetsmark- nadsmedel för sin utbildning medan andra som redan finns i sjukvården inte får det. Det är detta som är problemet. Det är inte alldeles enkelt att ha ett svar på den frågan. Det är inte alldeles säkert att det är ar- betsmarknadsmedel som man ska använda. Däremot tycker jag att arbetsgivarna, dvs. sjuk- vårdshuvudmännen och landstingen, har ett stort ansvar att erbjuda alla anställda möjlighet till utbild- ning. De som har en utländsk utbildning som inte motsvarar den svenska utbildningen bör arbetsgivarna erbjuda en möjlighet att komplettera sin utbildning på arbetsgivarens initiativ och bekostnad. Jag vet att AMS i sina planer och sina förslag in- för 2003-2005 har aktualiserat frågan om man ska använda arbetsmarknadspolitiska medel. Det är inte min sak att svara på den frågan. Jag kan bara konsta- tera att det kan vara problematiskt för arbetsgivarna att vissa grupper anställda får arbetsmarknadsmedel för sin utbildning och andra inte får det. Det var detta jag försökte visa. Jag tror att vi är alldeles överens om att arbetsgivarna har ett ansvar för att erbjuda de anställda utbildning.
Margareta Cederfelt (M)
Anf. 29 Margareta Cederfelt (M)
Fru talman! Arbetsgivaren har ett ansvar för att erbjuda vidareutbildning, men socialministern kan inte heller helt bortse från det ansvar som staten har när det gäller att se till att det finns högskoleutbildad personal och att ge de personer som kommer hit till Sverige en möjlighet att vidareutbilda sig och få in- träde på arbetsmarknaden. Som jag nämnde tidigare är det ofta just sjukskö- terskor som kommer hit till Sverige och tar ett arbete inom hälso- och sjukvården, lär sig den svenska kul- turen och lär sig det svenska språket. De trivs ofta på sitt arbete men vill gå vidare för att kunna arbeta inom den profession de är utbildade till. Varför är inte socialministern beredd att medverka till att dessa personer ska kunna få en utbildning till sjuksköterska inom ramen för arbetsmarknadspolitiska program- met? Landstingsförbundet har tagit fram ett förslag och ställt samma fråga. De har begärt att sjuksköterskeut- bildningen för invandrade sjuksköterskor ska klassas som en bristutbildning. Hur ställer sig socialministern till det? När det gäller arbetsgivarnas insatser har t.ex. Stockholms läns landsting tagit ett väldigt föredöm- ligt initiativ som syftar till att just vidareutbilda per- soner med sjuksköterskebakgrund och även personer med läkarbakgrund för att de så småningom ska kun- na arbeta inom sin gamla profession i Sverige. Men ytterst berör situationen faktiskt patienten. Det går inte att bortse från den brist som i dag finns. Socialministern säger att den brist som råder i dag kommer att vara åtgärdad inom två år. I så fall har vi olika uppgifter. Den statistik som jag har tillgänglig visar att situationen kommer att förvärras. Bristen på sjuksköterskor kommer i framtiden att bli avsevärd för att kulminera 2010. Möjligheterna att klara behoven via den ordinarie högskoleutbildningen bedöms av Landstingsförbun- det som väldigt små. Landstingsförbundet har också vädjat om att personer som har en sjuksköterskeut- bildning som inte är godkänd i Sverige ska kunna få arbetsmarknadspolitiskt stöd för att skaffa sig en svensk kompetens och en svensk legitimation. Jag undrar hur socialministern ställer sig till detta och om socialministern är beredd att här sätta patien- ten i centrum i stället för att se till det byråkratiska regelverket.
Socialminister Lars Engq (S)
Anf. 30 Socialminister Lars Engq (S)
Fru talman! Jag är osäker om Margareta Cederfelt har förstått vad problemställningen egentligen hand- lar om. Låt oss säga att det finns ett sjukhus med en stor grupp som inte har tillräcklig utbildning för att bli legitimerad sjuksköterska i Sverige. En del av dessa har inte sådan utbildning därför att de kommer från ett annat land. Andra har en utbildning på gym- nasial nivå i Sverige men är inte sjuksköterskor. Vad Margareta Cederfelt argumenterar för är att de som kommer med en utländsk utbildning ska få arbetsmarknadsmedel för att utbilda sig på arbetsplat- sen, medan de som inte har detta ska klara utbild- ningen antingen genom arbetsgivarna eller på eget initiativ. Det som jag vill påpeka är att det inte är säkert att detta är så klokt när det gäller svensk sjuk- vård. Det rimliga är väl att arbetsgivaren precis som i Stockholms läns landsting och för övrigt i många andra landsting tar egna initiativ för att erbjuda alla, oavsett bakgrund, som vill komplettera sin utbildning för att få legitimation denna möjlighet. Vad vi diskuterar är ifall vissa ska ha arbetsmark- nadsmedel för att svara för utbildningen eller inte ska ha det. Nu är jag inte ansvarig för några arbetsmark- nadsmedel, så det är väl rimligt att den frågan ställs till arbetsmarknadsministern. Jag vill dock säga att det inte är alldeles säkert att man löser problemen på ett klokt sätt med denna metod. Det är väl bättre att följa exemplen från Stockholms läns landsting och andra att som arbetsgivare erbjuda alla anställda som vill komplettera sin utbildning en möjlighet till detta för att de därmed ska få sin legitimation. Jag tror att detta är det enda sättet som vi kan hantera detta på. Det är ett klokt sätt, rättvist för alla anställda och bäst för patienterna.
Margareta Cederfelt (M)
Anf. 31 Margareta Cederfelt (M)
Fru talman! Socialministern och jag har uppen- barligen väldigt olika åsikter i den här frågan. Vad det i stora delar handlar om är att de personer som tar en anställning och börjar arbeta för att integreras i det svenska samhället drabbas i form av utestängning från en möjlighet att erhålla en arbetsmarknadsutbild- ning och få svensk sjuksköterskelegitimation. Det torde vara bekant för socialministern att det för att man ska kunna uppfylla t.ex. utfästelser om vårdgaranti och andra löften också behövs personal. Det räcker inte att ha tomt gapande avdelningar eller stängda enheter eller att patienter får flyttas tillbaka på väntelistorna därför att det inte finns behörig per- sonal, t.ex. operationssköterskor, sjuksköterskor på barnmottagningar, på kirurgmottagningar osv. För att det ska vara möjligt att upprätthålla en bra hälso- och sjukvård och uppfylla vårdgarantier, som Socialdemokraterna nu har börjat tala om, tror jag att det behöver vidtas flera åtgärder. Det handlar dels om arbetsgivarnas utbildningsinsatser, dels om det statli- ga åtagandet. Jag kommer att ställa en fråga till ar- betsmarknadsministern, men just nu ställer jag till socialministern frågan om han är beredd att i utökad omfattning verka för att sjuksköterskor med utländsk utbildning ska ha möjlighet att skaffa sig svensk legi- timation, trots att de har varit så initiativrika att de skaffat sig ett arbete.
Socialminister Lars Engq (S)
Anf. 32 Socialminister Lars Engq (S)
Fru talman! Jag har ett mycket enkelt svar på den sista frågan, nämligen att jag självklart är beredd till detta. Men det är inte det som interpellationen hand- lar om. Frågan är om vi ska använda arbetsmark- nadsmedel för det eller inte. Det är detta som är så komplicerat. Min uppfattning är den att vi behöver fler sjuk- sköterskor, men vi har lite olika uppfattningar när det blir balans i tillgång och efterfrågan på sjuksköters- kor. Landstingsförbundet bedömer inte att det sker inom två år utan inom fyra år. Jag är inte säker på att man har rätt. Jag tror att vi kommer att ha kvar pro- blemet under en längre tid, men vi måste göra allt för att motverka det: öka utbildningen, rekryteringen och den interna utbildningen samt erbjuda flera möjlighet att komplettera sin utbildning. Allt detta är vi överens om. Då återstår bara en fråga: Ska landstingen räkna med att AMS ska klara finansieringen, eller ska landstingen känna att detta är deras skyldighet som arbetsgivare? Mitt svar som socialminister är att landstingen har detta som sin skyldighet. De ska ta ansvar för det, och de ska erbju- da alla som vill komplettera sin utbildning möjlighet att göra det. Då får vi fler sjuksköterskor, och då löser vi problemet. Jag är inte säker på att det är klokt att använda AMS-medel just för detta. Jag kan förstå att lands- tingen själva gärna tar emot alla tänkbara intäkter, men jag tror inte att det är klok arbetsmarknadspolitik att agera på det sättet. Arbetsgivarna, i det här fallet landstingen, har ett stort ansvar för att klara rekryte- ringen i framtiden.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.