IP462

Interpellation 2001/02:462 av

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-26
Anmäld: 2002-05-14
Besvarad: 2002-06-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

IP462

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:462

Webb-tv: IP462

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 101 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Lars Hjertén har frågat mig vilka åt- gärder jag avser att vidta för att säkerställa att invand- rarkvinnor tillförsäkras den utbildning de har rätt till samt vilka åtgärder jag avser vidta för att säkerställa invandrarflickors delaktighet i idrottsundervisning och annan obligatorisk undervisning. Det är en grundläggande rättighet för alla invand- rare att få tillgång till svenskundervisning som är anpassad till deras bakgrund, tidigare svenskkunska- per m.m. Detta är också en mycket viktig förutsätt- ning för en framgångsrik integration i det svenska samhället. Kommunerna har en tydlig skyldighet att söka upp och motivera invandrare att delta i svensk- undervisning. En rapport från Integrationsverket om kommunernas introduktionsverksamhet för nyanlända invandrare visar också att de allra flesta kommuner delar in deltagarna i svenska för invandrare i grupper efter deras utbildningsbakgrund eller kunskaper i svenska språket. I likhet med Lars Hjertén anser jag att det är en mycket angelägen uppgift att underlätta för och moti- vera invandrarkvinnor till att delta i svenskundervis- ning. De reformer regeringen nu genomför på för- skolans område - rätt till förskoleplats för barn till föräldralediga och arbetslösa, maxtaxa, och allmän förskola - kan också komma att få sådana effekter. Regeringen har också beslutat att den verksamhet som bedrivs vid Nationellt centrum för sfi och svens- ka som andraspråk ska fortsätta. Centrumet har bl.a. till uppgift att samla, sammanställa och förmedla kunskaper och erfarenheter samt stödja och vara ett resurscentrum för nya former av kompetensutveck- ling. Inom ramen för sitt uppdrag arbetar centrumet med bl.a. stöd angående alfabetisering till lärare i sfi. De insatser som gjorts innebär dock inte att ytter- ligare åtgärder på området är obehövliga. Detta är ytterst en fråga om kvalitet i skolan, en kvalitet som gör det möjligt för alla elever att delta i undervisning- en och nå skolans mål. I den skrivelse om utveckling av kvalitetsarbetet inom skolan som nyligen presente- rats för riksdagen (rskr. 2001/02:188) har regeringen tagit initiativ till införandet av ett tydligare och star- kare statligt ansvar för att följa upp att alla skolenhe- ter och skolhuvudmän erbjuder en nationellt likvärdig utbildning av hög kvalitet. Regeringen avser också att tillsätta en utredning för att se över hur svenskunder- visningen för invandrare ska kunna utvecklas. I re- geringens skrivelse anges också att den nya myndig- heten för skolutveckling bör ges ett omfattande upp- drag att verka för förbättrade utbildningsvillkor i områden präglade av ekonomisk och social segrega- tion. Undervisningen i den svenska skolan är sedan ett antal år tillbaka icke-konfessionell. I kursplanen för ämnet religionskunskap i grundskolan anges att ett syfte med ämnet är att främja en öppen diskussion om frågor som rör tro och livsåskådning samt att skapa nyfikenhet och intresse för religion. Ett annat syfte är att öka elevernas etiska medvetenhet och därmed skapa en handlingsberedskap inför exempelvis demo- krati-, jämställdhets- och fredsfrågor. Jag anser såle- des att kursplanen ger ett bra stöd för undervisning utifrån de olika förutsättningar som t.ex. etnisk och religiös bakgrund kan medföra. Ämnet idrott och hälsa är ett ämne med ett brett innehåll. Ämnets övergripande syfte är att grundlägga en långsiktigt hälsofrämjande livsstil med betonande av vikten av fysisk aktivitet. I undervisningen ingår också att skapa förståelse för olika människors förut- sättningar för och inställning till fysisk aktivitet samt olika kulturers inställning till och uttryck för rörelse. Fysisk aktivitet utgör en gemensam nämnare för en mängd olika kulturer, och utbildningen i idrott och hälsa är en möjlighet till att stärka gemenskapen mellan barn och ungdomar i ett mångkulturellt och internationellt samhälle. Målen för ämnet idrott och hälsa kan nås på en mängd olika sätt, och det är viktigt att alla elever ges möjlighet att delta utifrån sina förutsättningar och sin bakgrund. I Sverige har vi skolplikt i grundskolan, och det är kommunernas ansvar att se till att denna följs. Regeringen ser allvarligt på den minskande fysis- ka aktiviteten och den ökande ohälsan hos barn och unga. Som ett led i arbetet med att stimulera till ökad fysisk aktivitet hos barn och unga fick Statens skol- verk i regleringsbrevet för 2002 i uppdrag att utvärde- ra och analysera undervisningen i ämnet idrott och hälsa. Skolverket ska utvärdera i vilken mån eleverna deltar i och fullföljer utbildningen samt analysera orsaker till bristande måluppfyllelse. Verket ska även analysera hur undervisningens uppläggning påverkar elevernas inställning till ämnet och förståelse för behovet av fysiska aktiviteter. Uppdraget ska redovi- sas i samband med årsredovisningen för 2002.

Lars Hjertén (M)

Anf. 102 Lars Hjertén (M)

Fru talman! Det var sedan jag läst en rapport till FN:s CEDAW-kommitté med uppgifter från tio svenska frivilligorganisationer som jag skrev min interpellation till utbildningsministern. CEDAW står för Convention on Elimination of all forms of Discri- mination against Women, vilket på svenska betyder ungefär konventionen om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor. Regeringen avger vart fjärde år en rapport, och den senaste lades fram i juli förra året. I en komplet- terande NGO-rapport skriver man att vi i Sverige saknar statistik över personer som inte kan läsa och skriva och att staten, alltså regeringen, såvitt man vet inte har någon strategi för alfabetisering. Jag vill fråga utbildningsministern om det stämmer. Har re- geringen inga planer för hur vi ska avskaffa analfabe- tismen i Sverige? Analfabetism förekommer ju fak- tiskt fortfarande. Utbildningsministern säger visserligen i sitt svar att maxtaxan och rätt till förskoleplats m.m. för alla barn "kan också komma att få sådana effekter", dvs. att alla invandrarkvinnor i fortsättningen kommer att delta fullt ut i svenskundervisningen. Jag är inte helt säker på det. I NGO-rapporten skrivs att arbetslösheten är dub- belt så hög bland invandrarkvinnor som bland kvin- nor födda i Sverige. Vidare framhålls att den margi- nalisering och diskriminering som invandrarkvinnor möter gör dem maktlösa ekonomiskt och politiskt och leder till både social och psykologisk missanpassning. Man betonar också vikten av att systematiskt ut- värdera och rapportera om konsekvenserna av nya reformer och om framsteg och bakslag för olika kvin- nogrupper, dvs. om läget blir sämre eller om det blir bättre. Det är då intressant att få veta om regeringen är intresserad av att följa olika reformer och resultaten av dem. Ger t.ex. rätten till en förskoleplats och maxtaxan fler invandrarkvinnor möjlighet att delta i svenskundervisning? Blir det så i praktiken? Utbild- ningsministern säger redan i dag att det kommer att bli så, men man kan nog inte vara helt säker på det. I rapporten kallas analfabetismen en dold skandal i Sverige. Det är kraftiga ord. Den kallas dold därför att vi inte känner till hur många som egentligen är analfabeter. Det är framför allt vuxen invandrarbe- folkning som avses eftersom alla invandrarbarn ju går i skolan. Analfabetismen måste upp i ljuset, säger man. Först när man känner till den kan man göra något problemen. Sfi-undervisningen har många brister. Utbild- ningsministern hänvisar till Nationellt centrum för sfi och svenska som andra språk, och det är säkert bra, men vi måste ju utgå från de enskilda människorna, framför allt invandrare, och se till att de får en under- visning som passar varje person, varje individ. Det är nog få utbildningar som kräver så stor individuell hänsyn som just sfi. Utbildningsministern hänvisar till rapporter som säger att det här fungerar ganska bra i de flesta kom- muner, men så är det inte i alla. Jag har träffat in- vandrade akademiker som har gått i samma sfi-kurs som analfabeter, och man kan inte ens med den bästa pedagogik i världen klara en sådan undervisning. Regeringen tänker tillsätta en utredning, och det är man duktig på, men jag tror inte att det behövs så mycket av utredande när det gäller hur svenskunder- visningen för invandrare ska utvecklas. Jag tror att det i Sverige finns en pedagogik för hur man lär sig ett nytt språk, oavsett vilken bakgrund man har. Vi är faktiskt ganska duktiga på det i Sverige. Det är vikti- gare att man tillämpar den pedagogiken än att tillsätta en ny utredning för att studera bakgrunden till det hela. Vi har redan i dag ganska bra kunskaper på området.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 103 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Det är på en och samma gång så att Sverige är ett av världens allra främsta länder när det gäller att stimulera barns och ungdomars läs- och skrivförståelse - vi hamnar alltid i topp i de bedöm- ningarna, vilket vi har anledning att känna stolthet över -, och att vårt land, precis som Lars Hjertén säger, tar emot medmänniskor som ibland inte har läs- och skrivkunnighet på sitt hemlands språk. Det är självklart en annan typ av utmaning. Det krävs ett mycket engagerat arbete, bl.a. naturligtvis med sfi i introduktionen och med hur sfi sedan fungerar, för att man som invandrare ska ha möjlighet att lära sig svenska. Men kommunerna har också ansvar för att arbeta med grundvux, den grundläggande skolutbild- ningen, i motivationsarbetet och i kvaliteten på un- dervisningen. Också här är vi på många sätt ambitiösa i förhål- lande till vår omvärld, men visst finns det saker som måste göras bättre. Det är en av orsakerna till att regeringen har bestämt sig för att förutsättningslöst se över hela sfi-undervisningen och även ifrågasätta om sfi i framtiden ska vara en egen skolform, för att få till stånd ett utvecklingsarbete inom svenska för in- vandrare och en högkvalitativ utbildning. Vi har någ- ra utmaningar där, bl.a. svårigheten att attrahera me- riterade lärare inom det området, ofta på grund av konkurrenssituationen inom kommunen, och där behöver vi bli mycket duktigare. Jag delar också Lars Hjerténs uppfattning om att det är klart att man måste möta individen, personen, när man bedriver utbildningsverksamhet. Det är inte alls rimligt att man har grupper där man har väldigt olika förutsättningar bland vuxna invandrare för att lära sig svenska. Jag är också övertygad om att ibland är det för vissa individer, som har akademisk utbild- ning i botten, vilket är ganska många av de människor som kommer till Sverige, bättre att läsa in svenskan i högskolemiljö, som man redan har god kännedom om, än i den traditionella sfi-miljön. Det här behöver påskyndas, och här sker ett utvecklingsarbete, inte minst i storstadspolitiken, där arbetet med att kombi- nera praktik på arbetsplatsen och svenskundervisning och att möta människor med den bakgrund de har som individer och inte som grupp visar sig vara framgångsrikt. Bästa sättet att lära sig språk säger man ju ofta är om man också kommer ut tidigt i ar- betslivet, och det tror jag är riktigt. Därför är integra- tionsarbetet intimt förknippat med svenska för in- vandrare. Samtidigt som vi nu ska se över sfi ser vi nu över hela introduktionsprogrammet för anländande flyktingar och invandrare under ledning av Mona Sahlin, och det är ett bra sätt att få det här att fungera väl ihop. Vi gör också nya insatser när det gäller att enga- gera och attrahera människor till utbildning under livets gång. Fr.o.m. nästa år har vi också ett särskilt studiestöd och en särskild satsning på grundvux och vuxenutbildning där kommunerna får ett större ansvar att inte bara erbjuda utbildningsplats utan också kun- na ge studiestödet i samma veva. Det är det nya re- kryteringsbidrag som införs den 1 januari. Det tror jag är ett bra arbetssätt när det gäller just att motivera grupper av människor som kan ha ett långt steg att gå för att komma in i utbildning: att kunna erbjuda både bra studieplats med hög kvalitet och samtidigt erbju- da studiemedel och studieersättning.

Lars Hjertén (M)

Anf. 104 Lars Hjertén (M)

Fru talman! Utbildningsministern och jag är över- ens om det mesta här. Det är viktigt att man tar ge- mensamma tag i de här frågorna, för det behöver göras ganska mycket. Det här att kommunerna ska stå för insatserna, vilket utbildningsministern berörde allra sist: Det finns en risk i det, nämligen att kommunerna, när de står för studiebidragen, ser till sina egna verksamhe- ter, komvux i första hand, och inte ger uppdrag till sådana som kanske är väl så bra på vuxenutbildning. Jag tänker på folkhögskolor och andra. Jag talade i går med en som sysslar med precis det här inom folk- bildningens ram som var orolig för detta. Skolans roll, ja. Kursplanen är ett bra stöd för un- dervisningen utifrån de olika förutsättningar som finns med etniska och religiösa bakgrunder. Det hål- ler jag med om. Idrott och hälsa tog jag upp i min interpellation, och statsrådet svarade ju också på den. I ett betänkande om integrationspolitik som dis- kuteras nu i riksdagen tar just utbildningsutskottet upp ett annat ämne, som inte är ett speciellt undervis- ningsämne, men som ändå är obligatoriskt, nämligen sexualundervisningen. Det är väldigt viktigt att alla elever deltar i den undervisningen i skolan. Vi har ju märkt vilka fördomar som finns i vissa grupper just i de här frågorna som kan skapa enorma problem, inte minst för unga flickor. Utbildningsutskottet skrev mycket klokt att när föräldrarna säger nej till att fram- för allt deras flickor får delta i den här undervisning- en bör man ta kontakt med föräldrarna och tala med dem. Man ska inte tvinga på dem så att säga moderna tankar, men diskutera med dem varför de inte vill att deras barn ska delta i den här undervisningen och försöka komma fram till en gemensam samsyn i den här frågan. I ämnen där det finns olika värderingar - det är ju flera ämnen - är det viktigt att man är uppmärksam på det och har nära kontakt med hemmet och föräld- rarna. Det finns annars en risk att eleven får en upp- fattning i skolan och en annan i hemmet, och det är väldigt svårt för en ung pojke eller flicka att klara den skärselden: Vem har rätt och vem har fel? Den ge- mensamma värdegrunden som bygger på alla männi- skors lika värde är viktig och att man samtidigt tar avstånd från översitteri och mobbning och att någon annan ska bestämma över mig. Samtidigt måste skolan, menar jag, bejaka elever- nas och familjernas olika värderingar och åsikter. Skolan ska inte stöpa alla i en form. Självständiga individer är väldigt viktiga som grunden för ett de- mokratiskt samhälle. Förra året genomförde utbildningsutskottet en öp- pen hearing om ämnet idrott och hälsa. Det var då vi fick reda på hur allvarligt det är med t.ex. 18-åriga män, som ju undersöks genom att alla mönstrar. De- ras kondition har blivit sämre och sämre, och över- vikten blir allt större. Det var då vi fick reda på att de som har den allra sämsta konditionen är invandrar- flickor. De mönstrar i och för sig inte, men det finns ganska bra rapporter om detta också. Det är klart att regeringen ser allvarligt på den minskade fysiska aktiviteten och den ökade ohälsan, som utbildnings- ministern säger. Fattas bara annat! Skolverket ska utvärdera och analysera undervis- ningen i ämnet idrott och hälsa. Jag tror inte att det behövs. Det finns ganska många rapporter som jag har tagit del av om detta som visar att det inte funge- rar så bra i praktiken. Att tillsätta en utredning som ska se över det kan ju vara bra i och för sig, men det är inte säkert att det behövs. Bl.a. fick vi reda på vid den här hearingen att en hel del av den undervisning som sker i ämnet idrott och hälsa är teoretisk under- visning. Man rör sig alltså inte under de 40 eller 60 minuterna. Då vet vi ändå att om man skulle delta fullt ut som 10-åring eller 12-åring så räcker inte den fysiska aktivitet som man får i skolan. En ung person, och även en äldre, behöver mycket mera fysisk sti- mulans än så. Deltar man inte ens i skolans idrotts- ämne så kanske man inte gör någonting annat heller, och det är ju ganska illa. Det finns också en hel del rapporter som visar hur allvarligt det är om man inte får den här motionen i tidiga år. Det är nämligen för sent att bygga upp sin benstomme och muskulatur när man är äldre. Har man inte gjort det innan när man är 13 år förlorar man väldigt mycket av fysisk stabilitet i sin kropp när man blir äldre.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 105 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag måste säga att jag håller med om mycket av det som Lars Hjertén för fram, inte minst när det gäller skolans roll att ha en stark och livaktig kontakt med föräldrarna, även när den typ av kon- flikter som Lars Hjertén pekar på uppstår, och kanske särskilt när dessa konflikter uppstår, för att ta ett resonemang om vikten av de ämnen som ibland kan upplevas som känsliga. För att återgå till frågan om hur vi kan rekrytera vuxna invandrare till vidare studier tror jag att det ändå är viktigt att kommunerna har möjlighet både att erbjuda utbildningsplatser som är väl utformade så att de passar den enskilda individen och att man också har verktyget för att kunna erbjuda studiemedel via det nya rekryteringsbidraget. Det handlar ofta om att skapa en så gynnsam situation som möjligt för att man ska våga ta det där klivet: att ge sig in i utbild- ning. Då vet vi att de studiesociala frågorna betyder väldigt mycket i praktiken för att man ska få möjlig- heten att ta beslutet om att man ska börja studera. Det gäller inte minst grundvux. Då har kommunerna med de här instrumenten större möjlighet att jobba aktivt. Det är min bedömning. Jag vill också påpeka samma sak som Lars Hjer- tén; folkhögskolorna och folkbildningen får icke glömmas bort i det sammanhanget. Här har vi en folkbildningsstruktur som är mycket van vid att ar- beta just med frågor om studiemotivation och att skapa miljöer som gör att det här trappsteget blir något lägre och att stimulera vidare utbildning. Jag ser mycket gärna, och ser det som kolossalt viktigt, att folkbildningen blir en väldigt central aktör. Kom- munerna ska ju föra en dialog med fackliga organisa- tioner och arbetsgivare, men också med den viktiga folkbildningen. Lars Hjertén tar upp frågan om idrott och hälsa, och det är också ett ämne och ett område som engage- rar mig mycket. Jag ser det som ett stort problem, naturligtvis, att vi har fått en ökad övervikt bland barn och ungdomar. En enkel väg att gå i debatten skulle vara att öka antalet idrottstimmar. Samtidigt ser vi att idrottslektionerna inte i den utsträckningen attraherar de barn och ungdomar som är i störst behov av det. De som framför allt engagerar sig i idrottstimmarna är ju de barn och ungdomar som också är fysiskt aktiva i övrigt på sin fritid. Vi måste föra en diskus- sion om hur vi ska förändra idrottsämnet så att vi fångar upp de barn och ungdomar som redan med det timantal vi har i dag inte deltar fullt ut. Det är den viktiga delen i Skolverkets uppdrag: att se hur en sådan förändring ser ut för att komma vidare i att stimulera fysisk aktivitet bland barn och ungdom.

Lars Hjertén (M)

Anf. 106 Lars Hjertén (M)

Fru talman! Det är en del som är mycket aktiva i ämnet idrott och hälsa, som utbildningsministern säger. Det är framför allt pojkar men också flickor som deltar i idrottsrörelsen på sin fritid i mycket stor utsträckning. De får väldigt bra kondition redan som 10-12-åringar. Andra är inte alls med utan sitter bara stilla på sin fritid. De cyklar inte ens. De åker inte moped heller, för den delen. Jag har tyvärr sett exem- pel på en inaktivitet som inte fanns förut bland unga pojkar och flickor. Det är förstås allvarligt. Det är positivt att vi har en gemensam syn på folkbildningen i det här sammanhanget. Jag menar inte att deltagande i sfi-undervisning för invandrar- kvinnor eller undervisning i religionskunskap och idrott och hälsa bara är en fråga om inlärning. Det är också en betydelsefull del i integrationen. Skolan kan bidra till segregering om man följer minsta motståndets lag och låter många vara lediga från de timmarna. Det är inte bra. Vi har redan en ganska stor segregering i boendet mellan stora, in- vandrartäta områden och andra områden. Inte minst av det skälet behöver skolan ge en bra undervisning som alla deltar i, i samverkan med familjerna. Det är sent att börja integreringen när en flicka är myndig. Jag har ganska stor erfarenhet av det från folkhög- skolans värld. Om den flickan har sluppit undervis- ning i gymnastik under hela grundskolan är det svårt att motivera henne att delta i det när hon är 18 eller 19 år. Följderna kan bli mycket allvarliga, om en vuxen person börjar frigöra sig från familjen först när man är myndig och inte haft något stöd från skolan tidigare. Jag menar också att vi som vill ha en generös in- vandringspolitik har ett särskilt stort ansvar för att motverka utanförskap och segregation och medverka till integrering. Då måste alla ta sitt ansvar - både skolan, vi politiker, föräldrar och allmänhet.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 107 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag delar fullt ut Lars Hjerténs stånd- punkt. Det är viktigt för skolan att arbeta på ett sådant sätt att alla barn och ungdomar deltar i alla ämnen. Det är viktigt inte minst ur integrationsperspektiv. Jag tror också att det går att göra mycket mer. Skolan kan som en aktiv part tala med föräldrarna och vara aktiv i dialogen, så att man visar att detta är viktigt för barns och ungdomars utveckling. Detsamma gäller utvecklingen av sfi. Det handlar om ett aktivt utveck- lingsarbete och att inse att det finns brister. Målupp- fyllelsen är inte alls på den nivå som vi kan kräva. Vi måste se över strukturen för sfi för att erbjuda hög- kvalitativ utbildning i svenska för invandrare. Man måste vara beredd att titta på det förutsättningslöst och också ifrågasätta om det ska vara kvar som egen skolform eller om det kan organiseras bättre på något annat sätt. Man måste lita till att vi har bra utbild- ningsinstitutioner som i samverkan med det omgi- vande samhället kan bidra med en bra svenskutbild- ning.

Intressenter

Frågeställare

Hjertén, Lars (m) Moderaterna

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna