invandrares preparandkurser

Interpellation 2001/02:487 av Narti, Ana Maria (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-26
Anmäld: 2002-05-14
Besvarad: 2002-06-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april
Interpellation 2001/02:487
av Ana Maria Narti (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om invandrares preparandkurser

Höstbudgeten för 2002 anvisade 10 miljoner kronor för teoretisk och praktisk utbildning vid universitet och högskolor för invandrare med utländsk högskoleutbildning. Denna satsning som beräknas täcka en period av tre år bör tas emot som en positiv del i kampen för integration: En av segregationens mest uppenbara sidor är det svenska arbetslivets oförmåga att utnyttja kunskap och arbetslivserfarenhet hos andra människor från andra kulturer. De utbildningar som nu blir möjliga @ fast i för blygsam utsträckning, 10 miljoner grundar få experiment och ett litet antal lärarinsatser @ kan ha värdet av pilotprojekt inför en framtida större öppning av den akademiska världen inför landets nya invånare med utbildningar från andra länder. Också en nyligen presenterad skrivelse från regeringen 2001/02:129 Integrationspolitik för 2000-talet tar upp denna nya satsning som en viktig del i arbetet för förbättrade relationer mellan majoritetssamhället och olika nya minoriteter.

En termin har gått efter att höstbudgeten blev känd. De nya utbildningarna bör vid den tidpunkt denna interpellation skrivs befinna sig i en avancerad planeringsfas. En del frågor bör ställas om denna satsning ska ge god utdelning.

Flera undersökningar och rapporter har under de senaste åren visat att kommunikationen mellan å ena sidan majoritetssamhällets myndigheter, institutioner och organisationer och å andra sidan stora grupper invandrare är att betrakta som mycket bristfällig och i vissa fall obefintlig. (Jag nöjer mig här med att citera den stora utredningen om brandkatastrofen i Göteborg och IFAU-rapporten om bemötande av invandrarkvinnorna på arbetsförmedlingarna.)

Denna bristande och i många fall frånvarande kommunikation hotar att avsevärt försvåra planeringen och genomförandet av preparandkurser på högskolenivå. För att förbereda studieplaner och rekrytera lämpliga deltagare till kurser som ger goda resultat måste man med stor tydlighet förutse vilka behov i arbetslivet dessa utbildningar ska tillfredsställa och samtidigt klargöra vilka brister och svaga kompetenser hos potentiella studerande utbildningarna rättar till. Det är antagligen svårt att med framgång framställa kursplaner och arbetsmoment i frånvaro av kommunikation med målgruppen, utan en klar bild över de potentiella studenternas utgångsläge.

Enligt min uppfattning kan en lyckad satsning av denna sort inte växa på tillräckligt stark grund om målgruppen @ högt utbildade invandrare som inte har lyckats ta sig in i sitt yrke i Sverige @ enbart betraktas som passiva åtgärdsobjekt. Den bästa vägen till en skapande planering och ett framgångsrikt genomförande går redan i inledningsfasen genom en dialog med de berörda om konkreta samarbetsmoment.

I invandrarbefolkningen existerar i dag arbetsgrupper och organisationer som redan har engagerat sig @ trots stora svårigheter @ i ansträngningen att öppna krävande yrkesområden för landets nya invånare med akademisk bakgrund. Dessa arbetsgrupper och organisationer kan bli universitetens och högskolornas bästa samtalspartner när det gäller en analys av gruppernas behov och en programmering av utbildningar som samtidigt tillfredsställer dessa behov och svarar på de krav som det svenska arbetslivet ställer.

1. Vilka åtgärder tar Utbildningsdepartementet för att överbrygga avståndet mellan minoritetsgrupper och universitet och högskolor i förberedelserna av nya målgruppsinriktade utbildningar?

2. Har aktiva invandrargrupper haft möjlighet att bidra med sina kunskaper till kursernas utformning och utveckling?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:487

Webb-tv: invandrares preparandkurser

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 115 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Ana Maria Narti har frågat mig dels om vilka åtgärder Utbildningsdepartementet vidtar för att överbrygga avståndet mellan minoritetsgrupper och universitet och högskolor i förberedelserna av nya målgruppsinriktade utbildningar, dels om aktiva invandrargrupper har haft möjlighet att bidra med sina kunskaper till kursernas utformning och utveck- ling. En stor del av invandrarna i Sverige har högsko- leutbildning. En stor del av dessa välutbildade in- vandrare får inte arbeten som motsvarar deras utbild- ning. Som redovisades i propositionen Den öppna högskolan (prop. 2001/02:15) behövs en fortsatt sats- ning på olika former av kompletteringsutbildningar för utländska akademiker. Det är viktigt att tidigt kartlägga utländska akademikers utbildningsbakgrund och yrkeserfarenheter och att utifrån denna kartlägg- ning göra individuella handlingsplaner, så att varje enskild person får den kompletterande utbildning som behövs för att få ett lämpligt arbete. I enlighet med regeringens förslag har en ändring gjorts i högskolelagen som innebär att högskolorna, utöver att främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden, även aktivt ska främja och bredda rekryteringen till högskolan. Lagändring- en träder i kraft den 1 juli 2002. Regeringen har nyligen beslutat att tilldela Linkö- pings universitet och Malmö högskola 5 miljoner kronor vardera under 2002 för en satsning på kom- pletterande utbildning för invandrade akademiker. Satsningen pågår under tre år och omfattar alltså sammanlagt 30 miljoner kronor. Syftet med utbild- ningen är att invandrare med en utländsk högskoleut- bildning ska kunna få en kompletterande utbildning för att möta kraven på arbetsmarknaden. Utformningen av dessa utbildningar beslutar dock de enskilda lärosätena om. Högskolereformen 1993 gav lärosätena rätten att bestämma över sitt utbild- ningsutbud och dess omfattning. Regeringen beslutar om lärosätenas resurstilldelning genom det s.k. tak- beloppet. Det innebär att lärosätena själva beslutar om att starta, bygga ut och eventuellt lägga ned kurser och utbildningar inom ramen för takbeloppet. Beslu- ten fattas utifrån antalet sökande studenter och ar- betsmarknadens behov. För vissa s.k. småämnen tilldelar regeringen lärosäten ett särskilt ansvar att bedriva undervisning i ett eller flera ämnen. Jag anser att det är av stort värde att universiteten och högskolorna själva får arbeta fram sin metod att bedriva utbildning. Utformningen av enskilda utbild- ningar måste naturligtvis ske i samverkan med stu- denter, arbetsgivare och andra berörda parter. Riks- dag och regering bör dock inte styra vilka kontakter lärosätena tar för kursernas utformning och utveck- ling. Genom att förlägga den nu aktuella satsningen på kompletterande utbildningar för invandrare till enbart två lärosäten skapas samordningsmöjligheter som förhoppningsvis kan bidra till att utbildningarna blir mer ändamålsenliga. All högskoleutbildning ska regelmässigt utvärde- ras. I detta arbete spelar Högskoleverket en central roll. Verket har i regleringsbrevet för budgetåret 2002 fått i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning och analys av kompletterande högskoleutbildningar för utländska akademiker samt kontinuerligt följa upp antagningen av utländska akademiker till dessa ut- bildningar och innehållet i utbildningarna. Högskoleverket ska efter samråd med berörda myndigheter inkomma med en redovisning till Ut- bildningsdepartementet senast den 10 april 2003.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 116 Ana Maria Narti (Fp)

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern före svaret. Den här frågan har vi invandrade akademiker från andra länder ältat under decennier. Jag måste säga att jag blev ledsen. Det blev en tumme. Vad ska akademikerna från Göteborg och Stockholm göra? Väldigt många av dem är arbetslösa, eller så jobbar de som städare och taxiförare. Att flytta till Linköping eller till Malmö är nästin- till omöjligt, framför allt för dem som har familjer och väldigt många andra sociala komplikationer. Glöm inte att vi också har föräldrar och att våra för- äldrar ofta bor i andra länder. Vi bär ansvaret för dessa föräldrar över alla gränser. Vi har inte samma möjlighet som en ung svensk studerande att flytta mellan lärosäten, eftersom vi är bundna till så många olika svårigheter i vardagen. Jag anser att avsaknaden av kurser i de mest täta storstäderna Göteborg och Stockholm fortfarande är en stor brist i utbildningen. Jag respekterar utbild- ningsministern respekt för högskolornas och univer- sitetens självständighet. Det är klart att detta bör respekteras. Ministern ska inte lägga sig i detaljplane- ringen. Jag ställde frågan om samarbete med invandraror- ganisationer. Vi har så mycket att berätta om hinder och svårigheter som står i vägen. Jag är också lite rädd att den traditionella svenska akademiska världen inte har vaknat än och upptäckt att gamla rutiner, ärvda sedan jag vet inte hur länge, inte passar i ett samhälle med väldigt många kulturer och väldigt många erfarenheter. Därför tror jag att de akademiska centrumen skulle bli friskare och öppnare om de etablerar en invandrarnas organisationer. Då talar jag om engage- rade organisationer som redan i handling har bevisat att de kan sin sak och har en kompetens och inte vilken liten etnisk sammanslutning som helst. Här gäller det att redan i handling ha bevisat att man kan sin sak. Sådana organisationer finns. Jag kan inte glömma en sak som en afrikansk lä- rarstudent en gång berättade för mig. Han skulle bli lärare i historia, och han hade för första gången delta- git i en föreläsning på Stockholms universitet. Där fick han höra att Afrika inte har någon historia. Det visar hur en traditionell syn på ett ämne står i vägen för kommunikation över kulturgränser. Därför behö- ver svenska universitet och högskolor ständig dialog med invandrarorganisationerna.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 117 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag delar fullt ut Ana Maria Nartis uppfattning om behovet av dialog med aktiva invand- rargrupper och med det omgivande samhället över huvud taget som en motor för högskolans utveckling. Där tror jag att Ana Maria Narti har alldeles rätt. De insatser jag här redovisar får inte vara de enda insatser som görs. Det jag och regeringen har velat göra är att få fart på ett utvecklingsarbete inom hög- skolan. Det är inte första gången vi på olika sätt bi- drar med kompletteringsutbildningar i högskolan för invandrade akademiker. Men det har inte varit miljöer som har fungerat tillräckligt väl enligt min mening. Det vi nu gör är att satsa extrapengar, 30 miljoner, som inte går till själva utbildningsplatserna utan till arbetet med att skapa dessa miljöer. Annars får man som vanligt räkna av mot de traditionella resurserna till utbildningsplatser. Vi ska ge tillräckligt mycket resurser för att se hur man blir riktigt framgångsrik i arbetet så att vi kan lära oss för andra högskolor. Det gäller att skapa de nätverk som behövs med aktiva invandrargrupper, arbetsmarknad, näringsliv och offentlig sektor. En lärdom vi har dragit från tidigare kompletterande utbildningar har varit att det har skett i en alldeles för isolerad miljö. Man har inte fått möjligheten att också finnas ute i arbetslivet i takt med att man kompletterar sin utbildning för att på så sätt också få möjlighet att ta steget vidare in i arbets- livet. Detta kostar naturligtvis resurser. Det är ett helt nytt sätt att arbeta på i högskolan, som inte har någon tradition att arbeta på det sättet. Det vi nu vill göra är att låta Malmö och Linköping få dessa extra resurser för att skapa det arbetssättet. Jag förutsätter att det också inbegriper en livaktig kontakt med olika grup- per, föreningar och grupperingar som kan bidra med sin erfarenhet på detta område. Jag menar också att vi har en del goda exempel på när det kan fungera väl. Arbetsmarknadsstyrelsen har under senare år haft särskilda medel för att bidra till att invandrade akademiker som har läkarutbildning kan få en kompletterande utbildning och också den praktik som behövs i svensk sjukvård för att sedan kunna gå ut i arbete. Hittills har erfarenheten varit att det har fungerat relativt väl på ett område där vi har fått mycket kritik för att vi har haft så många invandrade akademiker som har läkarutbildning och som inte har fått komma i tjänst i vår sjukvård. Det finns alltså fler som har ansvar för att se till att finansiera en sådan här verksamhet. Det som jag och regeringen vill göra är att se till att högskolornas utvecklingsarbete tar fart. Det måste det göra. Hög- skolorna måste ta ett bredare ansvar för att skapa de nätverk som behövs kring utbildningen för att den ska bli lyckosam.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 118 Ana Maria Narti (Fp)

Fru talman! Tack, utbildningsministern! Jag tror att vi är överens om behovet av en helt annan arbets- miljö i den akademiska världen när kulturer och erfa- renheter från många delar av världen börjar blanda sig med varandra och möta varandra. Det är inte enkelt. Jag kan berätta av egen erfa- renhet. När jag kom till Sverige - det var 1970 - så hade jag redan undervisat på högskolenivå. Jag tving- ades börja om på nollnivå. Jag hade också en kusin i Sverige som var nästan klar med sin arkitektexamen. Han fick bygga en skola i Sverige, men om han skulle ta sin sista examen i Sverige så skulle han vara tvungen att börja i årskurs två. Resultatet blev att han nu är en mycket känd arkitekt i Boston. Han har byggt arabiska städer i Saudiarabien. Han gjorde förresten också den beröm- da filmen om handikappade och övergivna barn i Rumänien - den film som satte i gång den stora för- bättringen för de här barnen. Sverige förlorade alltså en oerhört värdefull medborgare. Och jag förlorade en kusin - det är svårare att träffas när han bor i Boston. Han är fortfarande en oerhört aktiv person. Man förlorar alltså människor, man förlorar kraft och man förlorar kunskap när man inte värderar kun- skap som kommer utifrån. Det finns yrkesområden som fortfarande är stängda för akademiker från andra delar av världen. För två tre år sedan mötte man ju- rister från andra länder på arbetsförmedlingen med repliken: Du saknar yrke. Problemet är inte löst än i dag. Ekonomer från andra länder får väldigt svårt att komma in i bran- schen. Antagligen är branschen alldeles för glansig och prestigeartad för att man ska släppa in fattiga flyktingar. Samhällsvetare, konstnärer och mediear- betare har också enorma svårigheter att brottas med. Jag kan inte på något sätt tro på någonting alls i detta sammanhang. Jag har haft alldeles för många direkta konfrontationer med fullständig oförståelse för den arbetslösa akademiker som kommer utifrån. Jag kan t.ex. berätta om en journalist som kommer från Kina och som skriver på kinesiska, på engelska och på svenska. Hon är mycket duktig. Men hon fick inte registrera sig på arbetsförmedlingen Kultur Me- dia, för hon passade inte in i de kvadratiska bestäm- melser som man har där. Det finns många människor som har precis samma erfarenhet. När det gäller pengarna som har gått till AMS är jag alltså rädd för att de har gått i ett svart hål. Det här med läkarna berör två områden: Stock- holm och ett stort område i Götaland. Där har man agerat aktivt politiskt och i samverkan med Läkarför- bundet för att förbättra den modell som var bra på 70- och 80-talen och förstördes stegvis på 90-talet. Vi har förlorat bra erfarenheter och vi har vunnit alldeles för få. Om det kommer att gå långsamt nu så förlorar vi mycket arbetskraft och mycket skapande mänsklig erfarenhet igen.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 119 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Precis det perspektiv som Ana Maria Narti har är det centrala. Människor är det som är viktigt för vårt lands utveckling. Vi förlorar männi- skor om vi inte tar till vara deras kunskaper och erfa- renheter. Jag menar att det är en ny tid också för högsko- lorna. De har inte haft som tradition att vara aktiva på detta område, annat än i att erbjuda den utbildning som finns. Det vi vill göra nu är att stötta två hög- skolor så att de kan skaffa sig en större kompetens, som man inte har kunnat skaffa sig i dag, när det gäller hur man arbetar med kompletterande utbild- ningar. Erfarenheten är - det har jag också fått vittnes- börd om - att det kan vara så att man under många år har haft bra kompletterande utbildningar i själva utbildningen. Studenterna har tagits emot på ett bra sätt. De har pluggat bra och de har fått en högkvalita- tiv utbildning. Men efteråt, när de är färdiga, så kommer de åter ut till en arbetsmarknaden som inte tar emot dem. Det är klart att det inte är lätt för hög- skolan att bryta detta, men högskolan kan bidra till att bryta fördomar och beteendemönster genom att bli aktiva och genom att skaffa det nätverk som kan behövas kring en kompletterande utbildning. Det kan gälla arbetsgivare i både privat och offentlig sektor och kunniga och aktiva människor som har lärt sig av tidigare erfarenheter för att se till att den komplette- rande utbildningen också blir ett steg in på arbets- marknaden. Jag hoppas att vi kan använda dessa resurser till det här för att lära oss hur vi ska arbeta i framtiden. Det finns också goda exempel, där vi har bättrat oss. Läkarkompletteringen är ett sådant. Den är inte fullt ut tillrättalagd, men vi har bättrat oss där. Låt oss ta de exemplen som ett tecken på att det ändå går att bryta någonting som också jag kan känna har gått alldeles för långsamt. För Sveriges del handlar det om att ta till vara människors kompetens och erfarenhe- ter. Vi har inte råd att slösa bort det. Jag tror att hög- skolorna kan spela en större roll än vad de har gjort tidigare när det gäller att ta till vara dessa människor.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 120 Ana Maria Narti (Fp)

Fru talman! Tack för sista gången den här man- datperioden! Och tack, utbildningsministern, också för sista gången den här mandatperioden! Vi får hop- pas att vi träffas igen i en eller annan roll - vi får se vilken. Jag skulle vilja övertyga utbildningsministern - men det går inte på två minuter - att skynda på och utveckla försöken bredare. Det kanske behövs många små försök på många ställen. Det kanske också be- hövs EU-projekt med hjälp av Växtkraft mål 3. Det finns säkert flera möjligheter att jobba och prova olika metoder. Jag har en sista sak att be om. Köp kunskaper från oss från invandrarbefolkningen! Det är först när vi får betalt för vad vi kan som vi blir jämlika med svens- karna.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 121 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag vill tacka Ana Maria Narti för en viktig diskussion och jag ser fram emot möjligheten att få återkomma - i vilka former vet ju inte någon av oss ännu. Detta är ett viktigt utvecklingsområde för utbild- ningspolitiken. Jag hoppas att vi nu kan dra slutsatser från de här två utvecklingsfälten i Linköping och i Malmö som gör att vi också kan göra det som Ana Maria Narti nu talar om, dvs. med det nya sättet att arbeta utveckla verksamheten så att den blir bred. Enskilda människor ska på det sättet få en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och ta till vara den fina utbildning som de ofta har i sin bakgrund.

Intressenter

Frågeställare

Narti, Ana Maria (fp)

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna