Internationell klimatpolitik

Interpellation 2012/13:387 av Ernkrans, Matilda (S)

den 18 april

Interpellation

2012/13:387 Internationell klimatpolitik

av Matilda Ernkrans (S)

till miljöminister Lena Ek (C)

I regeringens vårproposition står att Sverige kommer att vara pådrivande för en ambitiös global klimatöverenskommelse. Det står också att Sverige ska vara ett föregångsland i miljösammanhang.

Detta är ju två saker som är tätt sammankopplade, det vill säga att om man ska vara pådrivande och argumentera för en ambitiös klimatpolitik är det nödvändigt att ha en stark politik och tydliga åtgärder på hemmaplan.

I de globala klimatförhandlingarna ingår Sverige i EU:s förhandlingsdelegation. Det räcker alltså inte med en ambitiös svensk klimatpolitik för att vi ska vara trovärdiga i förhandlingarna utan även EU måste agera som förebild. EU:s trovärdighet har nu emellertid fått sig en törn eftersom medlemsländerna inte lyckats enas om en ensidigt höjd ambition till 30 procents utsläppsminskning till 2020 jämfört med 1990.

Om vårpropositionens konstateranden ska gälla borde ju Sverige driva en höjning av ambitionen i EU. I stället framgår det om man läser regeringens ställningstagande inför klimatförhandlingarna i Doha att en ambitionshöjning inte självklart är regeringens linje.

Nu har moderaterna internt kommit fram till att partiet är emot en höjd EU-ambition till 30 procent. Därmed går partiet kraftigt emot sina partikamrater i flera länder, till exempel Storbritannien, och ställer sig i samma grupp som Polen och Tjeckien. De senare kan knappast kvala in under beteckningen föregångsländer.

Samtidigt har Lena Ek i sin roll som centerpartist i en debattartikel slagit fast att hon anser att EU bör höja ambitionen.

Så frågan till miljöminister Lena Ek blir hur oklarheten kring den svenska positionen om att EU ska höja ambitionen till 30 procent oavsett andra länders åtaganden kan hänga ihop med slutsatserna i vårpropositionen.