Insyn och offentliga utredningar
Interpellation 2008/09:487 av Olsson, Lena (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-05-06
- Inlämnad
- 2009-05-06
- Besvarad
- 2009-05-19
- Sista svarsdatum
- 2009-05-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 maj
Interpellation
2008/09:487 Insyn och offentliga utredningar
av Lena Olsson (v)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Under den borgerliga regeringen har många styrelser i olika myndigheter avskaffats. Dessa har ersatts med så kallade insynsråd där några politiska partier får representation utifrån regeringens skön. Detta minskar möjligheten dels att påverka och dels att föra en öppen politisk debatt i frågor som rör offentlig förvaltning.
När det gäller offentliga utredningar har även dessa blivit färre till antalet. Det är alltså inte så att färre frågor utreds, men utredningarna sker utan insyn och debatt. I stället ser vi fler och fler enmansutredningar eller departementsinterna utredningar. Även detta är ett problem eftersom de motverkar möjligheten att komma överens i vissa frågor men också möjligheten att i partierna i god tid diskutera svåra frågor.
Att partierna får svårare att få insyn är besvärande. Allvarligare är det faktum att detta också drabbar allmänheten och organisationer som får svårare att delta i debatten. Remissomgång är en möjlighet, men det är sent att starta en diskussion först när en remissrunda startar och det är ofta kort om tid för såväl organisationer som enskilda att starta så sent.
Än värre är det när regeringen väljer att inte ens tillsätta en departementsutredning utan i stället lägger ut frågor på konsulter vars rapporter inte alls blir föremål för offentlig diskussion. Det har kommit till vår kännedom att regeringen valt att utreda stora delar av polisens organisation på detta sätt. Det är mycket oroande att regeringen väljer att utreda en av de största myndigheterna på detta sätt, helt utan insyn och offentlig debatt.
Mot bakgrund av det anförda är mina frågor till justitieministern:
Avser justitieministern att vidta åtgärder för att garantera att den demokratiska insynen i offentlig förvaltning stärks?
Är det justitieministerns avsikt att fler frågor ska utredas via konsulter i stället för via offentliga utredningar?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:487
Webb-tv: Insyn och offentliga utredningar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:121 Tisdagen den 19 majProtokoll 2008/09:121 7 § Svar på interpellation 2008/09:487 om insyn och offentliga utredningar
Protokoll från debatten
Anf. 19 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret! Ja, regeringen får själv bestämma hur en utredning ska ske och inte ske, men det finns trots allt riktlinjer för detta. Debatten i dag handlar inte i första hand om polisens organisation eller hur den utreds. Debatten vi efterlyser handlar om insyn och offentlig debatt.
Ministern säger i svaret att man i den konsultrapport som det hänvisas till i frågan bara tittat på ledningsstruktur och inte på polisen som organisation. Detta till trots lägger utredningen fram förslag om hur exempelvis polisutbildningen ska organiseras. Hur kan det komma sig om det inte har varit med i utredarens uppdrag? Eller var det så?
När det gäller polisen har Vänsterpartiet under flera år krävt en utredning av organisationen och dess effektivitet. Polisen är en myndighet för alla medborgare. I ljuset av detta får man ändå tycka att det är märkligt att regeringen väljer en konsultrapport och interna utredningar framför en offentlig utredning.
Till detta hör också att polisen under den senaste tiden figurerat i medier i både stort och smått, fått både kritik och rosor, och många gånger har det gällt kritik mot polisen. Ur denna aspekt vore väl en parlamentarisk utredning att föredra, anser i alla fall jag. Befolkningen är i stort behov av att få en god insyn och kunna känna den stora tillit och trygghet man ska känna i fråga om polisen. Det är också klart och tydligt att öppenheten måste vara en av grunderna i ett demokratiskt samhälle.
Beredningen i ett ärende är något viktigt. Därför är insynen viktig som en klar demokratifråga. Vänsterpartiet anser att det är av stor vikt att antalet parlamentariskt tillsatta utredningar ökar i stället för att, som det ser ut i dag, minskar i antal. Det blir mer och mer ensamutredningar, vilket är illa, och mer och mer internutredningar. Genom parlamentariskt tillsatta utredningar stärker man i stället demokratin och får en offentlig debatt som är av jättestort värde.
Ur denna synvinkel är det anmärkningsvärt att regeringen tillsatt ett privat företag för utredningsarbetet. Det är inte bara anmärkningsvärt, utan jag tycker också att det är oroande att regeringen väljer att utreda en av de största myndigheterna på detta sätt, det vill säga polismyndigheten, utan insyn och offentlig debatt.
Jag tycker att ministern i svaret förminskar, snuttifierar, vad det egentligen handlar om. I och med att man i rapporten gick in på polisens organisering undrar jag om detta också var en del av utredningen som lades ut på det privata företaget.
Anf. 19 Marianne Berg (V)
Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret! Ja, regeringen får själv bestämma hur en utredning ska ske och inte ske, men det finns trots allt riktlinjer för detta. Debatten i dag handlar inte i första hand om polisens organisation eller hur den utreds. Debatten vi efterlyser handlar om insyn och offentlig debatt.
Ministern säger i svaret att man i den konsultrapport som det hänvisas till i frågan bara tittat på ledningsstruktur och inte på polisen som organisation. Detta till trots lägger utredningen fram förslag om hur exempelvis polisutbildningen ska organiseras. Hur kan det komma sig om det inte har varit med i utredarens uppdrag? Eller var det så?
När det gäller polisen har Vänsterpartiet under flera år krävt en utredning av organisationen och dess effektivitet. Polisen är en myndighet för alla medborgare. I ljuset av detta får man ändå tycka att det är märkligt att regeringen väljer en konsultrapport och interna utredningar framför en offentlig utredning.
Till detta hör också att polisen under den senaste tiden figurerat i medier i både stort och smått, fått både kritik och rosor, och många gånger har det gällt kritik mot polisen. Ur denna aspekt vore väl en parlamentarisk utredning att föredra, anser i alla fall jag. Befolkningen är i stort behov av att få en god insyn och kunna känna den stora tillit och trygghet man ska känna i fråga om polisen. Det är också klart och tydligt att öppenheten måste vara en av grunderna i ett demokratiskt samhälle.
Beredningen i ett ärende är något viktigt. Därför är insynen viktig som en klar demokratifråga. Vänsterpartiet anser att det är av stor vikt att antalet parlamentariskt tillsatta utredningar ökar i stället för att, som det ser ut i dag, minskar i antal. Det blir mer och mer ensamutredningar, vilket är illa, och mer och mer internutredningar. Genom parlamentariskt tillsatta utredningar stärker man i stället demokratin och får en offentlig debatt som är av jättestort värde.
Ur denna synvinkel är det anmärkningsvärt att regeringen tillsatt ett privat företag för utredningsarbetet. Det är inte bara anmärkningsvärt, utan jag tycker också att det är oroande att regeringen väljer att utreda en av de största myndigheterna på detta sätt, det vill säga polismyndigheten, utan insyn och offentlig debatt.
Jag tycker att ministern i svaret förminskar, snuttifierar, vad det egentligen handlar om. I och med att man i rapporten gick in på polisens organisering undrar jag om detta också var en del av utredningen som lades ut på det privata företaget.
Anf. 20 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag missade den sista frågan, så den kommer jag inte att kunna svara på.
Låt mig först säga att parlamentariska utredningar har ett värde. Men det ligger i sakens natur att de inte är professionella utredningar i den meningen att man utreder en fråga professionellt.
Bakgrunden till den genomlysning som vi har gjort av bland annat polisens organisation är att regeringen har tillfört väldigt mycket pengar de senaste åren, och det behövs en professionell genomlysning av hur pengarna används och om det fungerar väl.
En parlamentarisk utredning arbetar inte på det snabba sättet och på det viset. Men i allmänhet blir också den här typen av analyser och utredningar allmänna handlingar. Och insynen är att man faktiskt kan läsa resultatet.
Jag menar att parlamentariska utredningar ska man använda när det är politiskt stora principiella frågor som ska hanteras. Men om man vill ha svar på en professionell fråga eller ha en mer teknisk bedömning av hur pengar har använts eller hur styrningen fungerar kan man mycket väl använda sig av en smalare utredningsform. Det är inte därför att vi vill gå förbi insynsbehovet eller att vi inte vill att parlamentariker ska få bra besked, utan det är därför att det är nödvändigt att snabbt få fram adekvat information, ofta i tekniska, ekonomiska eller väldigt strukturella frågor.
Det är också så att kompetensen när det gäller organisation och ledning oftast inte finns i förvaltningen utan hos olika experter. Det är då bra att kunna använda den här typen av metoder. Men här var det framför allt för att det måste gå någorlunda snabbt. Någonting som jag möter här i riksdagen hela tiden är att man snabbt vill ha besked om hur det ser ut, och då kan man inte alltid använda sig av parlamentariska utredningar. När man däremot har resultatet framme måste man använda det.
Jag vill också gärna säga att någon allmän översyn av polisens organisation är inte detta, för en sådan organisationsöversyn kräver bra mycket mer än vad det här handlade om. Men genomlysningen ger svar på viktiga frågor, och den har på det sättet ett mervärde, inte minst i arbetet som vi har att bereda budgetproposition och annat. Det handlar också om hur vi framöver ska ha det med polisens organisation och struktur.
Det visade sig att jag inte hade direktiven eller underlaget för beställningen i min mapp, och jag är ledsen för det. Men det är oftast på det sättet att man låter utredaren, vem det än vara månde, ha ganska fria händer. Då kan det komma synpunkter på både det ena och det andra. Det kan vara en glad överraskning eller ibland något som man inte hade räknat med, men jag tror ändå att det är bra.
Jag har en ambition i alla direktiv att inte vara för snäv när det gäller vad en utredare får komma fram till för slutsats, för hela poängen med att någon får göra ett arbete är ju faktiskt att man ska kunna berika den politiska diskussionen och beredningen av ett ärende.
Jag tycker alltså att det finns berättigade skäl för att använda den här typen av utredningar. Det är inte någonting som ersätter de parlamentariska. Det är två olika saker vi talar om. Jag menar att i det här fallet har det varit ett bra sätt att arbeta på.
Anf. 21 Marianne Berg (V)
Herr talman! Det där kan jag inte hålla med justitieministern om över huvud taget. I svaret tas inte ens upp att i direktivet ingick hur till exempel polisutbildningen ska organiseras, som ju faktiskt finns med i rapporten. Det tycker jag är illa, för det är en stor fråga som man borde ha en större insyn i och större debatt kring. När man har parlamentariska utredningar kan man också många gånger komma överens i stora frågor, vilket är av stort värde.
Ministern svarade inte riktigt på de frågor jag ställde, men jag kan ställa dem lite tydligare. Anser ministern att det är ett stort problem att stora frågor inte diskuteras offentligt och att frågorna under beredningstiden sköts internt? Det är en fråga. Fråga nummer två: Tycker ministern att demokratin riskerar att kringskäras om antalet offentliga utredningar minskar ännu mer? Det finns en tydlig sådan tendens. Min sista fråga till ministern är: Anser ministern att ännu fler frågor bör utredas internt i Regeringskansliet och då av privata aktörer? Det var mina frågor.
Som jag inledde debatten med handlar genomlysningen inte bara om polisens organisation. Detta är klara och tydliga demokratifrågor som måste föras upp i ljuset och som vi måste få insyn i och kunna debattera öppet.
I konstitutionsutskottets betänkande 2004/05:KU3 tar ett av allianspartierna upp detta i en motion från Tobias Krantz med flera. De tar upp just att det svenska utredningsväsendet måste stärkas rörande kravet på hur en god parlamentarisk och medborgerlig förankring ska stärkas. Allianspartierna tar också upp att den politiska demokratin stärks i beslutsprocessen med parlamentariska utredningar. Motionärerna oroar sig också för att allt färre utredningar blir parlamentariskt sammansatta.
Anf. 22 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag läste med intresse Lena Olssons interpellation och tog del av ministerns svar alldeles nyligen. Jag måste då säga att jag blev glad över att läsa ministerns svar, där hon nämner att när det gäller utredningar handlar det om resurser. Här vet vi ju sedan tidigare att det inte finns någon begränsning för vad Vänstern är beredd att använda skattebetalarnas pengar till. Det måste då vägas mot varje utgiftsområde inklusive parlamentariska utredningar.
Ministern nämner att en tekniskt komplicerad fråga kanske löses bättre av dem som just har den tekniska kompetensen och att det sedan kan leda till ett eventuellt politiskt moment. Vi får också komma ihåg att många frågor som vi har att hantera är av mer akut art, exempelvis svininfluensan. När de dyker upp behöver de kanske hanteras inför eventuella förslag från regeringen. Där är det inte lämpligt med den typen av öppenhet i första rundan. Däremot finns statsråden oftast tillgängliga för direkt diskussion med oppositionen.
Marianne Berg tog upp och poängterade i sitt inlägg att det handlar om demokratifrågor och öppenhet. Jag vill då reflektera lite grann över den debatt som vi hade i går i kammaren, herr talman, om utredningar som hade lagts fram av tidigare regeringar och som nu landade på den nya regeringen att fatta beslut om. Det fanns en stor samsyn om det vi då kom överens om, att ställa oss bakom en samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten. Men här lägger då s, v och mp in en reservation, och jag får i debatten möta Marianne Bergs partikamrat Eva Olofsson som undrar varför vi inte tog med meddelarskyddet i samband med privata entreprenörer inom socialtjänsten. Det visade sig att den frågan hade utretts till vägs ände. Den tidigare majoriteten, en socialdemokratisk regering stödd av Vänsterpartiet, kom då fram till att det inte fanns någon möjlighet att agera i frågan. Ändå reser man frågan när vi i övrigt är överens om utfallet.
Jag kan inte annat, herr talman, än anta att detta är ett sätt att inte se rationellt och logiskt på vad en utredning mynnar ut i, utan det handlar här om en brist på politisk hederlighet, att stå upp för att man inte klarade av att lösa frågan och att den nuvarande regeringen heller inte ser någon anledning att ta tag i detta. Frågan reses då på nytt, och då blir detta egentligen ett perpetuum mobile, alltså en evigt pågående process där vi inte kommer fram i frågan till gagn för medborgarna.
När det sedan gäller öppenhet är det för mig, som är något äldre, ibland lite besvärande att höra dessa frågor ständigt resas från ett parti som oftast har stått bakom icke så väldigt demokratiska strukturer runt om i världen. Man får också en känsla av att detta med öppenheten är en nyvunnen insikt. Men att lägga det till att använda skattebetalarnas pengar på sådant som offentliga utredningar som inte leder någonstans, enligt det kloka svar som ministern har avgett, finner jag ingen anledning att ställa mig bakom.
Upplever Vänsterpartiet att det är svårt att få kontakt med de olika statsråd och departementsansvariga som utreder saker och ting som berör denna öppenhet? Min upplevelse är att det är ganska lätt att få dessa individer att komma till sammankomster som vi bland annat har förmånen här i riksdagen att sammankalla till. Då får man naturligtvis också en offentlighetens belysning av hur departementen ser på dessa frågor.
Kanske är det så att Marianne Berg och hennes partikamrater skulle vara lite mer aktiva i att bjuda in departementens företrädare och även majoritetens riksdagsledamöter till en sådan debatt så att vi kan föra den i forum som vi har gott om utrymme för här i riksdagen. Då får vi också den öppna offentligheten i alla frågor som vi önskar belysa.
Anf. 23 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag tycker att det här en ganska konstlad diskussion, för det är självklart att man utreder saker på lite olika sätt beroende på vad det är man letar efter. Jag tror att demokratin och politikers anseende står och faller med att vi har bra beredningsunderlag och någorlunda rimlig tid.
Att hantera hela statsapparaten och all den verksamhet som påverkas av riksdagens beslut genom att ha olika grupper i riksdagen med riksdagsledamöter som utreder vore att gå många steg bakåt. Det är klart att de politiskt ansvariga måste kunna använda professionell kompetens för att ta fram gedigna underlag. Sedan kan man läsa rapporterna, foga det samman och få svar på viktiga frågor så att man kan ha en debatt, en diskussion och grupparbete om vad det är man ska besluta om regelverken.
De exempel som interpellanten tog upp fokuserade på utredningar av polisens verksamhet. Där har jag svarat på vad det handlade om, nämligen att det var ganska begränsade analyser i syfte att genomlysa hur resurser används och hur ledningsstrukturen fungerar.
Det faktum att det i utredningarna har kommit synpunkter på polisutbildningen är ett utslag av att utredarna har tyckt att det har funnits brister i ledningsstrukturen och att man har saknat en viss typ av kompetens i organisationen. Däremot har vi utrett och remitterat polisutbildningen som sådan i mycket bred ordning. Det är ett arbete som pågår på ett helt annat sätt och som inte är färdigt än på ett tag.
Jag har ingen annan uppfattning än att vi ska ha parlamentariska utredningar där det handlar om principer och värderingar och mycket annat. Till dem kan man förstås knyta specialister och experter. Men om vi ska driva en modern stat måste vi kunna använda oss av professionell kompetens när det gäller specifika frågeställningar och analyser för att få det underlag vi behöver.
Marianne Berg upplever att det är ett problem att stora frågor inte diskuteras. Det har jag aldrig känt. Det är tvärtom så att hela riksdagen är en enda stor diskussion. Här finns alla möjligheter att ställa alla frågor och ordna alla typer av diskussioner; det görs hela tiden. Om jag tycker att en fråga som är viktig inte diskuteras hänger det på mig själv. Alla vi som är politiskt engagerade vet att ingen annan kommer att lösa problemet åt oss, utan vi måste lyfta fram frågorna i de politiska forum vi har, i folkbildningsorganisationer och i arbetet. Det är så den allmänna debatten går till. Det lönar sig föga att säga att frågan diskuteras för lite om man inte gör ett inlägg i sakfrågan. Det är dock populärt att liksom vid sidan av betrakta hur diskussionen förs.
När det gäller utvecklingen av verksamheterna tycker jag att vi tar fram sakligt och bra material. Det är lätt att få tag på det, och det går också att diskutera. Att arbeta modernt och professionellt när det gäller att ta fram fakta och underlag för politikens diskussioner är ett sätt att främja och utveckla demokratin och att också vinna respekt gentemot andra verksamheter. Jag kommer även i fortsättningen att använda mig av konsulter där det är nödvändigt, men självklart använder jag gärna parlamentariker där den parlamentariska kompetensen är som viktigast eller där förankringen över tid är nödvändig för att vi ska få ett bra beslut.
Anf. 24 Marianne Berg (V)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är självklart att parlamentariska utredningar många gånger lyfter fram frågorna på ett helt annorlunda sätt. Vi får en större debatt och en större insyn. Detta är
en
form för att få frågorna belysta. I en parlamentarisk utredning blir det också helt andra infallsvinklar och synvinklar och vi kanske kan komma överens i större frågor, vilket skulle gynna det politiska arbetet i större utsträckning än vad som sker i dag när vi lägger utredningarna utanför, till exempel hos ett privat företag som i detta ärende.
Finn Bengtssons inhopp i debatten kommenterar jag så här: Ni har själva valt att lägga den största delen av skattebetalarnas pengar på den rikaste befolkningen. Vänsterpartiet anser att vi gott kan lägga det på offentliga utredningar.
Jag är väl medveten om att de parlamentariskt tillsatta utredningarna minskade under förra regeringen, ministern. De började minska då. Vi var kritiska till det då också, men vi satt inte i regeringen. Förhoppningsvis blir det ett regeringsskifte nästa år. Då kommer Vänsterpartiet fortfarande att arbeta med att försöka förbättra demokratin genom öppenhet, insyn och mer i det offentliga rummet. Vänsterpartiet kan borga för att demokratin ska förstärkas i detta avseende.
Anf. 25 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag tycker igen att förtydligandet från ministern var välkommet. Man måste med förnuft använda alla instrument i statsapparaten på rätt sätt för att nå den politiska diskussionen. Det kan inte vara så att parlamentariska utredningar alltid är den bästa lösningen. Jag gav ett exempel på där Vänsterpartiet självt motverkade det syftet så sent som i debatten i går.
Det är välkommet om Vänsterpartiet har en uttalad insikt om betydelsen av öppenhet och demokrati. Det står tydligt i Vänsterpartiets program att man är för öppenhet och demokrati. Samtidigt hyllar man socialismen och har inte gjort upp med socialismens arv. Socialismen i den tappning som Vänsterpartiet företräder är tyvärr ifrågasatt när det gäller öppenhet och demokrati. De samhällen som har byggts upp på den strukturen har över huvud taget inte velat lyssna på medborgarna, ännu mindre haft parlamentariska utredningar. Jag tror att den historik vi har i närtid och som Vänsterpartiets ideologi mycket baserar sig på har behövt reformeras och delvis har gjort så, men jag tycker inte att ord och handling fullständigt kan utesluta att Vänsterpartiet inte vill ha en sådan öppenhet som belyses i debatten i dag av en representant från partiet om man själv kommer i regeringsställning. Den frågan har vi historiskt sett inte haft någon bra lösning på. Därför har man inte ett facit som gör att man kan ställa sig till garant för öppenheten.
Däremot vill jag påstå, herr talman, att alliansregeringens samtliga partier är i grunden synnerligen historiskt demokratiskt förankrade och använder dessutom här på ett rationellt sätt skattebetalarnas pengar till att få upp den politiska diskussionen där den hör hemma på olika områden. Det är också att ta ansvar för skattebetalarnas pengar. Att bara hävda ett mantra att man för arbetslinjen ser till att folk får rimligt mycket pengar kvar i plånboken är ett dåligt argument.
Anf. 26 Beatrice Ask (M)
Herr talman! När jag lyssnar till den här diskussionen och försöker analysera vad som sägs upptäcker jag att det finns en avgörande skillnad i uppfattning som har att göra med mer än huruvida det är bra eller dåliga utredningar som görs, och det är att Vänsterpartiet, som är ett väldigt kollektivistiskt parti och som tror på politisk styrning av både det ena och det andra, tycker att det är rätt att politiker, parlamentariker, organiserar.
För mig och allianspartierna är det självklart att det inte är så lyckat att politiker utreder hur sjukvården ska bedrivas, skolan ska organiseras eller vad det nu kan vara. Det kanske inte är politisk styrning och politiskt hantverk som gör att polisen arbetar som mest effektivt.
Enligt min mening är politikers uppgift att sätta upp ramar, riktlinjer och ambitioner och att utvärdera resultaten utifrån ett medborgarperspektiv. Det är särskilt viktigt när det gäller polisen. Polisen har ett maktmonopol och ett våldsmonopol som ingen annan yrkesgrupp har. Det är otroligt centralt att polisen granskas och synas och att vi har ordning på hur man använder pengar och resurser, men det betyder inte att politiker ska utreda vad de ska göra. Jag tror inte att politiker ska ägna sig åt metoder och verksamheter i detalj, utan de ska berätta vad det är som ska utföras och ta reda på hur väl man når dit.
Man ska anlita samhällets olika professionella för att ta fram fakta i kunskapsdelarna. Då tror vi i alliansen att man når ett bättre resultat. Det är möjligt att den ideologiska skillnaden färgar av sig också i det här avseendet. Vi använder parlamentariska utredningar och andra former av utredningar utifrån vad vi tycker verkar bäst i den enskilda frågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.