innebörden av försvarsbeslutet
Interpellation 2004/05:394 av Sundell, Ola (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-02-17
- Inlämnad
- 2005-02-17
- Besvarad
- 2005-03-01
- Sista svarsdatum
- 2005-03-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 februari
Interpellation 2004/05:394
av Ola Sundell (m) till försvarsminister Leni Björklund om innebörden av försvarsbeslutetEfter försvarsbeslutet 2004 saknas en tydlig viljeinriktning. Den nödvändiga omställningen mot ett mindre försvar med hög insatsberedskap är på väg att misslyckas. Omställningen @ som vi i grunden anser är nödvändig och som vi bejakar @ kommer varken att skapa ett nationellt försvar eller ett försvar för internationella insatser. Det avsedda både@och blir varken eller. Utvecklingen av det svenska försvaret försvagar därmed Sverige i allmänhet och Sverige i EU-samarbetet i synnerhet.
Till detta kan fogas budgetuppgörelsen med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Denna resulterade i att Försvarsmakten tvingas till större besparingar i närtid jämfört med de planeringsanvisningar som låg till grund för Försvarsmaktens redovisningar i mars och april 2004.
Signalerna är tydliga. Försvarsmaktens utveckling är kaotisk. Nödvändiga beslut tas inte utgående från välgrundade underlag. Det sparas där det går. Anställda avskedas. Ålder går före kompetens. Moderna förband i insatsorganisationen avvecklas i förtid. Ca 5 000 försvarsanställda förlorar arbetet. Det handlar om var fjärde försvarsanställd som kan komma att sägas upp på grund av arbetsbrist.
Insatsorganisationens kapacitet, kvalitet och antal förband, är för liten för att upprätthålla respekt för Sveriges suveränitet och svara mot våra internationella ambitioner. I grunden handlar de politiska problemen inte om enskilda utbildningsförband. De handlar om Försvarsmakten verkligen kan utveckla den militära kapacitet som behövs för att Sveriges säkerhets- och försvarspolitiska mål ska kunna uppfyllas.
I stället, enligt en intervju i P 1 @ Morgon @ den 16 december 2004, förlitar sig försvarsministern på FN. På fråga från programledaren: "Men vem ska hjälpa till om Sverige blir invaderat om ett par år?" svarar försvarsministern, jag citerar:
"Sverige är alliansfritt och Sverige måste ha förmågan att klara sig själv inledningsvis. Men Sverige som alla andra länder har rätt att gå till FN om vi skulle bli angripna och begära hjälp från hela världssamfundet. Men vi måste ha ett tillräckligt försvar för att kunna klara en ordentlig påfrestning som tar tid i början."
Är det förvarsministerns ställningstagande att den avveckling av det svenska försvaret som ministern nu genomför motiveras av att Sverige kan be FN att ta på sig ansvaret att militärt försvara vårt land?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:394
Webb-tv: innebörden av försvarsbeslutet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:82 Tisdagen den 1 marsProtokoll 2004/05:82 8 § Svar på interpellation 2004/05:394 om innebörden av försvarsbeslutet
Protokoll från debatten
Anf. 60 Leni Björklund (S)
Herr talman! Ola Sundell har ställt frågan om det är mitt ställningstagande att avvecklingen av det svenska försvaret motiveras av att Sverige kan be FN att ta på sig ansvaret för att militärt försvara vårt land.
Inledningsvis vill jag säga att jag vänder mig mot den formulering som används i frågan, det vill säga avvecklingen av det svenska försvaret. Försvarsmaktens årsredovisning samt det budgetunderlag jag tagit emot i dag visar att Ola Sundells svartmålning inte har någon som helst verklighetsförankring. Resultatet för 2004 var gott, och reformeringen av Försvarsmakten fortsätter enligt plan. När jag läser dessa underlag har jag svårt att se det kaos Ola Sundell ständigt återkommer till i sin beskrivning av försvaret.
Försvarsreformen syftar till att skapa ett modernt insatsförsvar som är användbart här och nu, i Sverige och utomlands. Reformen genomförs mot bakgrund av en förändrad säkerhetssituation. Det är glädjande att konstatera att det säkerhetspolitiska läget för Sverige förbättrats i grunden de senaste åren. Regeringen har gjort bedömningen att ett militärt väpnat angrepp från annan stat mot Sverige fortsatt är osannolikt under överskådlig tid. Detta är en bedömning som riksdagen också ställer sig bakom.
Samtidigt ser vi ett ökat behov av att Sverige deltar i internationell krishantering. Därför inriktas Försvarsmaktens beredskap nu mot att kunna skydda vår territoriella integritet och för att delta i internationella insatser. I framtiden kan man dock inte utesluta att ett militärt hot mot Sveriges frihet och självständighet skulle kunna uppstå.
Regeringen anser därför att Sverige även fortsättningsvis behöver upprätthålla grundläggande försvarsförmåga och kompetens att möta olika typer av militära hot. Vi kommer att bibehålla, utbilda och utveckla en större volym förband än vad dagens militära hotbild mot Sverige kräver.
Den fråga jag fick under intervjun i P 1 den 16 december 2004 gällde huruvida Sverige - i händelse av väpnat angrepp - har möjlighet att söka stöd från FN. Av FN-stadgan framgår att en medlemsstat "äger fästa säkerhetsrådets eller generalförsamlingens uppmärksamhet på varje tvist". Vi måste komma ihåg att säkerhetsrådet givits ett särskilt ansvar för upprätthållandet av fred och säkerhet. En medlemsstat som agerar i självförsvar har till och med enligt artikel 51 en skyldighet att rapportera till säkerhetsrådet de åtgärder den vidtar i självförsvar för att möta ett väpnat angrepp.
Sammanfattningsvis: Sverige kommer även fortsatt ha förmåga att försvara sig mot ett väpnat angrepp. Reformeringen av försvaret är ett resultat av att hotbilden förändrats. I den osannolika händelsen av konflikt har vi möjlighet att - liksom andra länder - vända oss till FN.
För att återknyta till den fråga som ställts: Det är självklart inte så att vår möjlighet att vända oss till FN motiverar att Försvarsmakten reformeras. Reformen är en följd av det förändrade säkerhetspolitiska läget i världen.
Anf. 61 Ola Sundell (M)
Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret på min fråga. Ministern väljer att inte svara på vilka förmågor vi ska ha utan talar i stället om svartmålning när man som frågeställare är undrande över hur ekvationen ska gå ihop. Det är inte så underligt då att ministern i intervjun i slutet av förra året uttryckte sin förhoppning att det är FN som ska komma till undsättning för Sverige om vårt land blir angripet. Så talar en försvarsminister som inte längre litar till vårt lands egen förmåga.
Säkerhet handlar om att ha en förmåga när olyckan är framme. Det gäller vare sig det är en orkan över södra Sverige eller en flodvågskatastrof i Sydostasien eller om vårt land skulle utsättas för ett väpnat angrepp efter en terroristattack. Vare sig det är det ena eller det andra gäller det att ha en förmåga att slå tillbaka ett angrepp eller en beredskap att undsätta landsmän som hamnat i nöd.
Det är just det allt handlar om - att ha en beredskap när det oväntade inträffar. Oavsett om sannolikheten för det oväntade är liten, som den är just nu, eller om den stor, måste vi som nation ha kraften och beslutsamheten att kunna hävda det egna territoriet och kunna avvärja ett angrepp på Sverige.
Det vi dimensionerar för, det vi övar för, det alla våra ansträngningar går ut på är att vara redo om något skulle hända. Därför är det beklämmande att försvarsministern så kategoriskt avvisar allt med att det är svartmålning. Chefen för Försvarsdepartementet, som är ansvarig vid kris och för beredskap, påstår att det här är överdrifter.
Till att börja med är det inte så speciellt länge sedan, ett år sedan, som ett enigt försvarsutskott konstaterade att det förra försvarsbeslutet inte höll måttet. Slutsatsen från utskottet var enkel och självklar: tilldelade resurser stod inte i paritet med de uppgifter som Försvarsmakten hade att lösa. Det innebar att försvarets huvuduppgift, att försvara landet mot ett väpnat angrepp, inte kunde uppfyllas. Det var ett enigt utskott.
Vad i den här kakan har blivit bättre på just den här punkten? Det vore märkligt om jag inte skulle ifrågasätta det nya försvarsbeslutet, som vi nu har börjat att beta av, för det ser onekligen oroväckande lika ut. Det är uppgifter i massor och besparingar i massor - ungefär som förra gången.
Jag tänker till att börja med på den politiska bas som försvaret vilar på, Miljöpartiet och Vänstern. Det är två partier som är negativa till försvar.
För det andra gäller det planeringsförutsättningarna för Försvarsmakten inför det här försvarsbeslutet. Det som angavs i mars förra året gällde inte i september förra året, och det som gällde i september gällde inte i december.
För det tredje gäller det inriktningsstrategin för säkerheten som har präglat regeringen efter det att statsministern förklarade att pengar skulle sparas på försvaret. Polis skulle gå före försvar.
Vidare är det brist på vägledning vad gäller personalfrågan.
Till det kommer anslagssparandet på drygt 2 miljarder kronor som kommer att dras in.
Därutöver kommer också de internationella insatserna som ska öka i både kvalitet och kvantitet.
Dessutom väntar nya besparingar i grundorganisation, insatsorganisation och försvarsmateriel.
Till sist är osäkerheten så stor att Försvarsmakten inte förmår att leverera ett svar i dag inför försvarsåret 2006 utan väljer att komplettera det underlaget i maj.
Ministern tycker att jag svartmålar. Detta är ju förutsättningarna för att bedriva verksamhet i Försvarsmakten. Jag anser inte att det är svartmålning. Jag skulle nog kalla mig en godtrogen novis om jag skulle godta alla dessa förutsättningar rakt upp och ned och säga som försvarsministern, att tillståndet är gott.
Anf. 62 Else-Marie Lindgren (Kd)
Herr talman! Jag vill uppehålla mig vid en speciell del av försvarsbeslutets konsekvenser. Det är personalfrågan. Försvarets viktigaste resurs är ju dess personal. För att kunna fungera måste försvaret ha en officerskår som är lämpad för uppgiften. Det medför dels att flera officerare måste finnas på förbandsnivå och färre i högre funktioner, dels att nuvarande regelverk för personalförsörjningen måste förändras.
Med nuvarande regelverk är det omöjligt för Sverige att klara av de internationella insatser som är en central del av Sveriges framtida försvar. Ni måste ha glömt eller vill inte låtsas om att de internationella insatserna i allt väsentligt främst består av människor som måste anställas. Vänsterkartellen vill inte heller acceptera att anställningar måste kunna göras i andra former än de som råder inom annan statlig förvaltning.
Jag vill ställa en fråga till ministern i kväll. Hur ser personalsituationen ut nu?
Anf. 63 Leni Björklund (S)
Herr talman! Jag säger att Ola Sundell svartmålar läget. Jag tycker inte att det är korrekt att säga att det förra försvarsbeslutet har kollapsat och att det var en enig riksdag som gjorde den typen av uttalanden. Jag kommer ihåg de diskussioner vi hade. Jag sade att man kanske ska komma tillbaka när även bokslutet för 2004 föreligger. Det är faktiskt det sista året under den försvarsperioden. Det föreligger nu. Av det kan man konstatera, om man ska tro på överbefälhavaren, att ekonomin fungerar. Man har ordning på sin ekonomi. Man har ökat sin övningsverksamhet. De svenska insatserna i internationella fredsfrämjande uppgifter får högsta betyg. Detsamma gäller de internationella övningar vi deltar i.
Att man sedan har att värdera Försvarsmaktens effektivitet i förhållande till ett scenario som fortfarande bär prägel av det gamla invasionsförsvaret gör att omdömena inte blir goda rakt över, utan i vissa lägen måste man använda beteckningen godtagbart. Då är dock de brister som man kan konstatera identifierade, och de gäller i förhållande till ett gammalt scenario.
Jag tycker att det finns skäl för både riksdagen och regeringen att ta fasta på att den svenska försvarsmakten hävdar sig väl i en internationell jämförelse. Vi ska fortsätta med det utvecklingsarbetet och se till att det fortskrider. Det handlar inte om att jag påstår att saker och ting är bra, utan det handlar faktiskt om att jag också kan förlita mig på de bedömningar som överbefälhavaren gör när han redovisar slutåret i den gamla reformen och ingångsvärdet för det första året.
En annan sak är, och det är vi ju på det klara med, att det är en komplex situation. Både regeringen och riksdagen har ändrat de ekonomiska förutsättningarna i förhållande till den planering man gjorde innan Försvarsberedningen ens hade satt in sin slutbearbetning. Nu ska man inte utveckla arbetet för åren 2006 och 2007 i förhållande till sina gamla planeringsdirektiv, utan nu handlar det faktiskt om att göra det utifrån det beslut som är fattat i Sveriges riksdag.
Till Else-Marie Lindgren ska jag säga att det handlar mycket om att de internationella insatserna ska behandlas av unga människor som gör sin värnplikt. Jag trodde att vi var alldeles överens om att kvaliteten på värnpliktsutbildningen ska höjas och att det inte är rimligt att nöja sig med den låga andel som i dag kan rekryteras för internationella insatser. Det är ett rimligt krav att en knapp tredjedel av dem som genomgår utbildningen ska ha fått så bra utbildning att de är motiverade att också delta i internationella fredsfrämjande insatser.
Anf. 64 Ola Sundell (M)
Herr talman! Nu var det annat ljud i skällan från försvarsministern. Det var en betydligt blygsammare ton, skulle jag vilja säga.
Vi inleder det hela med några frågor.
Först har vi detta med pengarna och anslagssparandet på drygt 2 miljarder kronor. Kommer de att återföras, och i så fall när?
Den andra frågan gäller snabbinsatsförmågan. Hur ska den finansieras?
Den tredje frågan gäller Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Är det fortsatt de försvarsfientliga partierna som regeringen tänker stödja sin försvarspolitik på? Om jag något uppfattat diskussionen i den förra interpellationen hade den att göra med vilka partier som regeringen samarbetar med när det gäller säkerhetspolitiken. Hur otrogen får man vara i en så viktig fråga, försvarsministern, att man hoppar i säng med både den ena och den andra? Hur ska det vara?
När det gäller personalfrågan vill jag också ställa några frågor. Är det någonting på gång, eller ska Försvarsmakten sväva i ovisshet i den här frågan även framgent? Kommer det att bli tidsbegränsade anställningar? Ska man ha en möjlighet att både anställa och avveckla samtidigt? Jag kan upplysa ministern om att nu är det precis tvärtom. Den personal som vi framför allt behöver i internationella insatser får kicken därför att LAS sätter käppar i hjulet för att vi ska kunna föra en försvarspolitik som någorlunda stämmer överens med de intentioner vi har när det gäller just de internationella insatserna. Kvinnor går ut före män därför att män har varit med längre. Är det så försvarsministern ska ha det? Eller kommer det att ske någon förändring på den här punkten som visar att man verkligen vill uppnå det man säger i det här försvarsbeslutet?
Nu hoppas jag att det blir rediga svar på detta. Annars är det tomma ord som försvarsministern kommer med vad gäller våra förmågor hit eller dit. Jag är inte ett dugg intresserad av vare sig mobiliseringsförsvar, insatsförsvar eller vad det nu kallas. Det vi vill ha i Sverige är en förmåga om någonting händer. Sedan kan vi kalla den vad vi vill. För att det ska bli en förmåga krävs det svar på just de här avgörande frågorna.
Om inte de här 2,3 miljarderna kommer tillbaka väntar med stor sannolikhet ett nytt försvarsbeslut redan i maj med nya förändringar. Är det hela marinen som ska försvinna? Eller vad ska man plocka bort den här gången? Ska det vara en insatsorganisation som kommer att begränsas och fortsatta neddragningar? Då skulle jag nog kalla det för en kuliss mer än en verklig försvarsförmåga för Sveriges del.
Jag tycker att försvarsministern skulle ge rediga svar just på de här frågorna, så att vi vet vad som gäller inför framtiden.
Anf. 65 Else-Marie Lindgren (Kd)
Herr talman! Jag fick inte heller svar på de frågor jag ställde. Jag vill uppehålla mig vid personalsituationen. Vi vet att överbefälhavaren flera gånger har uttryckt oro och efterfrågat förändringar i lagstiftning och regler för att kunna hantera den prekära situation som Försvarsmakten står inför. Jag kan inte se att regeringen har lyft ett enda finger för att undsätta honom när det gäller de bitarna. Precis som Ola var inne på gäller principen sist in först ut, och det drabbar naturligtvis inte minst kvinnor. Det är ju något som vi inte önskar oss. Både ministern och jag har diskuterat ett antal gånger att vi behöver ha in fler kvinnor och yngre personer just på truppbefälssidan. Jag talar inte om de värnpliktiga nu.
Försvarsmakten är inte vilken förvaltningsmyndighet som helst. Det måste kunna få råda vissa särdrag. Det är inte ett steg mot allmänt urholkad arbetsrätt att erkänna att en militär anställning inom Försvarsmakten som kan innebära utlandstjänstgöring är annorlunda till sin natur jämfört med en anställning till exempel inom sjukvården. Inställningen från regeringens sida är ju att mycket motstridiga särintressen förekommer.
Därför ställer jag frågan igen: Vad tänker ministern och regeringen göra åt personalsituationen, som nu är prekär inom Försvarsmakten?
Anf. 66 Leni Björklund (S)
Herr talman! När jag säger att vi ska ta det lugnt är det för att det sägs många starka ord om hur eländigt allting är i försvaret och hur omöjliga förutsättningarna för beslut är. Det visar sig faktiskt att också Försvarsmakten, när man har vänt på sina problem och tittat på dem ett tag, kommer tillbaka med lösningar som inte alls är så dramatiska. Man hanterar problemen. Det lär mig en sak: Om vi nu vill ha den här omställningen till stånd, om vi inte vill lägga mer pengar på försvaret än vad vi behöver, då kan vi också låta Försvarsmakten finna sina lösningar. Det krävs också en form av inre rationalisering i verksamheten. Den kan inte dirigeras utifrån av politiker, hur mycket vi än önskar det. Den måste man hitta själv. Den typen av lösningar är Försvarsmakten fullt kapabel att leverera.
Då kommer nästa fråga: Vad händer med anslagssparandet? Vi räknar med att den limit vi har haft det här året återförs. Vi räknar med att de pengarna finns till förfogande nästa år. Det är inriktningen. Så har det varit tidigare. Det finns inget skäl att tro att vi skulle avvika från den uppfattningen den här gången heller.
Det står tydligt i propositionen att
Battle Group
inte är finansierad inom ramen för Försvarsmakten. Vi har i stället avsikten att i den utredning som görs om de totalförsvarsgemensamma myndigheterna och rationaliseringar inom administrationen i Högkvarteret ta fram pengar för att betala framtagandet av
Battle Group
. Det är inte något konstigt.
Sedan kommer alla dessa frågor till mig om anställningen. Både Ola Sundell och Else-Marie Lindgren vet att det inte anstår riksdagsledamöter att ställa de frågorna till en minister. Varken riksdagen eller regeringen är arbetsgivare till Försvarsmakten. Det är en fråga som Försvarsmakten löser.
Vi har sagt att vi följer arbetet mycket noga. Ola Sundell vet direkt hur allting kommer att gå. Han talar om precis hur det ska bli. Vi har inte sett det än. Man arbetar i Försvarsmakten för att åstadkomma en förmåga i styrkorna som stämmer med det uppdrag man har fått, och det följer vi noga. Men vi aktar oss för att dra förhastade slutsatser om hur det ska bli.
Vi vet också att personalstrukturen har betydelse. Men att nu klampa in och göra uttalanden om hur det kommer att bli är inte någonting som gagnar lösningar i sak som också ger det man behöver i Försvarsmakten, nämligen det som finns på arbetsmarknaden över huvud taget - trygghet och säkerhet för de anställda. Om vi inte kan erbjuda det, hur ska vi då på sikt kunna rekrytera till den typen av krävande uppgifter?
Anf. 67 Ola Sundell (M)
Herr talman! Jag drar inga förhastade slutsatser. Jag har inte dragit en enda slutsats. Jag har ställt frågor till ministern på ett antal punkter, just för att visa på att det krävs åtgärder för att det här försvarsbeslutet och de målsättningar som finns i försvarsbeslutet ska kunna bli en realitet. Bakgrunden som jag redovisade i inledningsanförandet var faktiskt från det förra försvarsbeslutet, nämligen att ett enigt utskott sade att det var för mycket och för lite - för lite pengar och för mycket uppgifter. Då är det rimligt att man når en balans den här gången som är bättre än det förra i vart fall.
Det är mot den bakgrunden frågorna kommer när det gäller personalen. Är det ålder som ska gå före kompetens? Ska anslagssparandet komma tillbaka? När det gäller pengarna skulle jag kanske tolka det som att de kommer tillbaka. Här får försvarsministern slå näven i bordet och säga att pengarna ska tillbaka och de ska tillbaka vid den här tidpunkten. Det är det vi ska leva med.
Jag kan stå här och diskutera och försöka få fram bättre villkor för en försvarsmakt till ett land som behöver säkerhet. Men ytterst handlar det om ett antal tusen som jobbar i verksamheten och en myndighet som försöker organisera och göra det bästa. Då är det ju rimligt att man vet vad som gäller, både i personalfrågan och när det gäller pengarna. Annars är det tämligen svårt att leva upp till de målsättningar som finns i försvarsbeslutet.
Det är just de sakerna vi vill ha fram. Det är inte så att vi springer i förväg och tror att det blir succé eller fiasko av det hela.
Men om försvarsministern är beredd att komplettera på de punkterna - pengarna och personalen - är ganska mycket vunnet. Samtidigt är det bra om man skulle kunna ge någon hänvisning om hur det blir med Miljöpartiet och Vänstern. Är det de partierna man ska göra upp med i framtiden?
Anf. 68 Leni Björklund (S)
Herr talman! Om man ställer många frågor är det naturligtvis för att man har vissa uppfattningar, och man vill göra sig till tolk för de uppfattningarna. Jag tycker inte att det är rätt metod eftersom det skapar en bild av Försvarsmakten som inte stämmer. Det hela kompliceras ytterligare av att det, när jag svarar på frågorna, uppenbarligen inte är den eländesbeskrivning som Ola Sundell och Else-Marie Lindgren vill ha av mig.
Det finns betydligt mer positiva delar i försvarsbeslutet och i Försvarsmaktens förmåga att genomföra det än vad ni faktiskt vill ta till er. Jag kan nämligen konstatera att Försvarsmakten i sitt pressmeddelande om det budgetunderlag man nu lämnat in säger: Försvarsbeslutet var ett bra och tydligt beslut. Och även om Else-Marie Lindgren och Ola Sundell är oroliga är det för mig trots allt viktigare att överbefälhavaren och Försvarsmakten tycker att det finns ledning, för jag är ganska övertygad om att de då också kommer att hitta konstruktiva lösningar.
Sedan vill jag understryka en sak. Kvalitet i försvarsbeslut har diskuterats många gånger, vilket jag haft anledning att titta på i gamla protokoll. Därför är det nuvarande försvarsbeslutet en ny typ av beslut. Vi har angett en inriktning, och den följer vi upp varje år eftersom vi vill att den inriktningen ska bli genomförd. Om det är så att man behöver komplettera med ny inriktning och ser att beslutet på några punkter behöver justeras kommer regeringen att gå till riksdagen och be om stöd för den typen av förslag. Situationen för det svenska försvaret är emellertid betydligt bättre än vad som framgår av de beskrivningar som Else-Marie Lindgren och Ola Sundell här presenterat.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.