Inkomstprövat barnbidrag
Interpellation 2007/08:549 av Björck, Patrik (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-04-03
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2008-04-03
- Svar fördröjt anmält
- 2008-04-16
- Sista svarsdatum
- 2008-04-17
- Besvarad
- 2008-04-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 3 april
Interpellation
2007/08:549 Inkomstprövat barnbidrag
av Patrik Björck (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Vice statsminister Maud Olofsson har annonserat att i takt med att regeringen gör olika skattereformer och familjepolitiska reformer ska regeringen också titta på att inkomstpröva barnbidraget. Vice statsministern ger uttryck för att barnbidraget ökar orättvisorna i det svenska samhället och att detta skulle vara skäl för regeringen att ta bort dagens barnbidrag och ersätta det med ett inkomstprövat barnbidrag.
Barnbidraget är en viktig fråga som engagerar många och det är därför också många som väntar på besked om när och hur denna förändring är tänkt att genomföras. Enligt vad jag förstått är arbetet i regeringen så fördelat att det blir socialministern som svarar på interpellationer om barnbidrag och inte vice statsministern; därför blir mina frågor till Göran Hägglund följande:
Avser socialministern att ta initiativ till att avskaffa barnbidraget och ersätta det med ett inkomstprövat barnbidrag?
Avser socialministern att lägga fram den forskning eller de belägg som regeringen har för att visa på hur barnbidraget ökar orättvisorna i samhället?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:549
Webb-tv: Inkomstprövat barnbidrag
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:100 Tisdagen den 22 aprilProtokoll 2007/08:100 12 § Svar på interpellation 2007/08:549 om inkomstprövat barnbidrag
Protokoll från debatten
Anf. 89 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Patrik Björck har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att avskaffa barnbidraget och ersätta det med ett inkomstprövat barnbidrag och om jag avser att lägga fram den forskning eller de belägg som regeringen har för att visa på hur barnbidraget ökar orättvisorna i samhället.
De allmänna barnbidragen ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Barnbidraget spelar en viktig roll för barnfamiljernas ekonomiska situation. Barnbidraget är ett generellt stöd med en fördelningspolitisk målsättning. Denna del av det familjepolitiska stödet har en mycket hög legitimitet bland barnfamiljerna och i befolkningen som helhet.
Frågan om att inkomstpröva barnbidraget är inte ny utan har funnits med i debatten länge. Den har avvisats förr, och regeringen arbetar inte heller nu med några förslag i den riktningen. En inkomstprövning innebär marginaleffekter och riskerar att påverka arbetsutbudet negativt och skulle också medföra stora administrativa kostnader.
Den kunskap vi har i dag om barnbidraget visar att barnbidraget fungerar mycket väl och uppfyller de olika målen med bidraget. Den generella inriktningen utan inkomstprövning ger barnfamiljerna en stor ekonomisk självständighet. Regeringens ambition är att den ekonomiska familjepolitiken ska utformas så, att en kombination av arbete och familjeliv underlättas. Barnbidraget ligger väl i linje med denna inriktning och att familjepolitiken så långt som möjligt ska vara stödjande och inte styrande.
Anf. 90 Patrik Björck (S)
Herr talman! Tack så mycket för svaret, ministern. Det som är själva ursprunget till interpellationen och som gjort att frågan aktualiserats och kommit på bordet är ett utspel från vice statsministern om att barnbidraget inte är heligt för Centern.
Sedan kan man i och för sig undra om det finns någonting som är heligt för det partiet. Men det är barnbidraget som interpellationsdebatten handlar om. Jag ska därför hålla mig till det. Jag återkommer till andra hädelser från den kanten i senare interpellationsdebatter.
Just nu är det ett utspel. Det är inte ett utspel av en ung och kanske lätt oregerlig CUF:are från Stureplan eller någonting sådan. Nu talar vi om vice statsministern i Sveriges regering som säger att man ska inkomstpröva barnbidraget. Orsaken till det är att barnbidraget i dess nuvarande utformning skulle vara orättvist. Det är själv ursprunget till interpellationen.
Svaret som jag sedan får är ett ganska vettigt, rimligt och genomtänkt svar. Därmed kan man dra en ganska snabb slutsats om vad jag tyckte om vice statsministerns utspel. Det var orimligt, ogenomtänkt och på det hela taget mycket märkligt.
Det är trots allt så att det har vinglat väldigt mycket hit och dit. Det har funnits ett antal olika exempel på det sedan den här regeringen kom till. Det här skapar stor osäkerhet ute bland folk när det gäller vad regeringen vill och vilken som är regeringens linje. Det skapar stor osäkerhet när inte ens en vice statsminister tydligen ska tas på allvar utan är någonting som man lite lätt kan vifta undan och peta bort i debatten.
Det här är ingenting som jag raljerar över för skojs skull, utan det är ett problem. Och om en regering har ett problem så har landet som den regeringen styr ett problem. Bortsett från själva svaret som sådant, som jag inte har så väldigt mycket att anmärka på, finns det anledning att konstatera att svaret i sig går diametralt emot det som vice statsministern har stått för, och det skapar ett problem och en förtroendeklyfta.
Det finns en del till i interpellationen, där jag frågar efter att regeringen via ministern på något sätt skulle belägga sina påståenden om barnbidragets nuvarande konstruktion som orättvist. Det är ett påstående som jag hävdar är taget helt ur luften. Vad jag har förstått delar socialministern min uppfattning att vice statsministern har tagit påståendet helt ur luften. Det är åtminstone vad man kan läsa mellan raderna i svaret.
Vad jag saknar i svaret, och som jag hoppas att socialministern får en möjlighet att ta upp i den fortsatta debatten i sina senare inlägg, är en redovisning av den forskning som finns på området. Det finns nämligen ingen forskning som visar hur nuvarande konstruktion på barnbidrag skulle vara orättvis. Däremot finns det väl belagt i forskningen att den konstruktion som vi har på barnbidraget i Sverige i dag är ett mycket rättvist sätt att fördela inkomster på ett mycket träffsäkert och bra sätt. Det kan man belägga med forskning, och det skulle ha varit bra om socialministern hade lagt fram den forskningen här i debatten för att en gång för alla tysta vice statsministerns förslag om inkomstrelaterade barnbidrag.
Anf. 91 Matilda Ernkrans (S)
Herr talman! Jag vill gärna kasta mig in i debatten. Det ni har gjort, Göran Hägglund, på familjepolitikens område är att ni har sänkt taket och ersättningen för föräldrar som vårdar sina sjuka barn. Ni har också sänkt ersättningen i föräldrapenningen genom att ändra beräkningsgrunderna.
Ni har ändrat målen för familjepolitiken. Nu handlar det inte längre om en solidarisk omfördelning utan bara om enskilda familjers situation - detta trots att regeringen konstaterade att det tidigare målet som handlade om att man skulle utjämna skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer som har barn och familjer utan barn hade uppnåtts. Det hade funkat, och måluppfyllelsen var god. Trots det har ni ändrat målet.
Ni inför nu ett vårdnadsbidrag som ett rent bidrag, varken allmänt, generellt eller behovsprövat. Mot bakgrund av det som ni faktiskt har gjort från den borgerliga regeringen på familjepolitikens område är inte tanken på nästa steg så långt borta. Det kanske skulle kunna vara införandet av ett fattigbarnbidrag. Jag skulle ha känt mig mycket tryggare om jag aldrig ens hade hört talas om det - om det aldrig hade varit så att vice statsministern hade varit uppe och dragit upp debatten. Men nu gjorde hon det, så nu står vi här och debatterar.
Förslaget handlade om att alla som tjänar 20 000 kronor i månaden skulle stå utan barnbidrag. Det tror jag skulle vara rätt kännbart för många familjer med barn, till exempel en ensamstående sjuksköterska med barn - aktuellt i dagens läge med strejkande sjuksköterskor.
Jag kan bara konstatera att vi socialdemokrater inte har någon otydlighet i frågan. För oss är det självklart att ökade orättvisor inte är lösningen på Sveriges föräldrars eller barns framtid. Vi vill i stället investera i välfärden. Vi vill att fler ska våga och vilja välja barn
och
arbete.
Därför skulle vi vilja vidareutveckla föräldraförsäkringen. Vi vill att både mamma och pappa ska kunna vara hemma den första månaden när barnet har fötts. Vi vill att framför allt pappor som har outtagna föräldrapenningdagar ska kunna få en andra chans att ta ut dem, och vi vill ge barnbidrag till alla barn. Vi vill också stärka rätten till barnomsorg på obekväm tid, helt enkelt därför att Sverige tjänar på rättvisa.
Jag hoppas verkligen att Hägglund håller ordning på Sveriges vice statsminister så att vi inte behöver se ett förslag till fattigbarnbidrag på riksdagens bord. Man kan säga mycket om det, men det som upprör mig mest är kanske det osmakliga utpekandet som ett sådant här förslag innebär. Det minner om en tid som vi trodde att vi hade långt bakom oss, när vi hade en uppdelning i Sverige mellan fattiga och rika barn. Det är den som en äldre generation har berättat om. Min mormor har berättat för mig om den där känslan av att som barn känna sig utpekad som fattigare än andra barn och hur plågsamt det var att som barn på samhällets bekostnad få lov att gå och hämta ut ett par skor hos skomakaren. Det var ett samhälle där bara de allra fattigaste fick del av samhällets stöd. Jag vill inte tillbaka dit. Det var ett orättvist, ojämlikt och orättfärdigt samhälle.
Jag är fullständigt övertygad om att Sverige tjänar på rättvisa. Det är det vi borde ha fokus på också i den här debatten. Eller vad anser Hägglund?
Anf. 92 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag ska än en gång stryka under, om det skulle behövas, att regeringen inte har några planer på att förändra den nuvarande situationen med generella barnbidrag.
När det är sagt vill jag ändå vända mig lite grann mot detta att det skulle vara förbjudet att diskutera vissa saker. Jag tycker att vi ständigt behöver pröva vad som är det mest effektiva sättet att hjälpa dem som har de tuffaste omständigheterna och de minsta ekonomiska marginalerna. Vi behöver ha ett lite mer intellektuellt förhållningssätt, där man bjuder in till ett samtal. Sedan kan vi landa på en bestämd ståndpunkt, men jag tycker att det är lite antiintellektuellt att bara säga att vissa diskussioner inte får föras.
Jag är för ett allmänt generellt barnbidrag därför att jag tror att det ger de bästa effekterna. Jag tror att det är det som utjämnar. Detta var en gång också tanken med barnbidraget - inte att utjämna skillnader mellan olika barnfamiljer utan att utjämna situationen mellan familjer med barn och familjer utan barn. Det var från början tänkt som en del av skattesystemet. Jag tycker att det fungerar väl, och det finns inga planer på att förändra det.
Anf. 93 Patrik Björck (S)
Herr talman! Jag sade i mitt inledande anförande att regeringens vinglande i viktiga politiska sakfrågor skapar stor oro. Nu hade socialministern möjlighet att i sitt inlägg på något sätt försöka dämpa den oron och gjuta olja på vågorna, men han tog inte tillfället.
Ministern började visserligen jättebra med att säga att regeringen har
inga
planer på detta. Det låter ju tryggt och bra. Men sedan blev det en glidning, och han säger att man måste ständigt pröva. Då är vi tillbaka. Man måste tydligen ständigt pröva till exempel det generella barnbidraget, och det man vill pröva det mot är ett inkomstprövat barnbidrag. Då glider socialministern tillbaka ned, och oron är tillbaka.
Diskussionen om vad som är intellektuellt eller antiintellektuellt var att spela upp bollen, om man säger så. Vad jag efterfrågade var om regeringen hade tagit del av någon forskning på området. Jag fick inget svar. Socialministern skakar på huvudet nu; man har inte tagit del av någon forskning på området. Huruvida det är intellektuellt eller antiintellektuellt får möjligen socialministern grunna på i sin kammare när den här interpellationsdebatten är över.
Men faktum är att om socialministern hade redovisat den forskning som finns på området hade han inte behövt ständigt pröva och slå in öppna dörrar. Detta är trots allt en viktig fråga. Den är viktig för vanligt folk med vanliga inkomster, precis som Matilda var inne på tidigare. Människor i helt vanliga inkomstlägen skulle berövas sitt barnbidrag med det förslag som vice statsministern lade fram. 20 000 kronor i månaden är en fullständigt normal inkomst. Då skulle man bli berövad sitt barnbidrag.
Skulle man ta upp den här frågan med folk som tjänar 20 000 och har ett par barn och fråga hur det skulle påverka deras privatliv, deras inkomster och deras möjlighet att skapa en bra tillvaro för sina barn skulle man få väldigt bestörta kommentarer och svar. Därav den oro som socialministern inte på något sätt vill bidra till att stilla. Det tycker jag är bekymmersamt.
Matilda talade om en svunnen tid när barn pekades ut. Jag besökte för en tid sedan en skola i England. Där hade man inte samma system som vi i Sverige. Vi har många generella system i Sverige. Det är inte bara barnbidraget, utan vi har till exempel fria skolmåltider som vi tycker är en självklarhet av Gud given, eller möjligen av Erlander. Jag vet inte. Det är en institution som är djupt rotad i den svenska själen. Man har skolmåltider när man går i skolan. I England fick de som hade vissa inkomster betala skolmåltiden med pengar. Låg man i ett lägre inkomstskikt fick man någon sorts kuponger från motsvarande de sociala myndigheterna som man fick betala med. Där stod barnen i samma kö. Några med pengar i näven och några med kupongen från socialen.
Det här är en sak som inte ligger långt bort tidsmässigt. Den ligger nära geografiskt. Och regeringen glider i frågan. Vice statsministern är tydlig. Socialministern är otydlig, och svenska föräldrars oro består.
Anf. 94 Matilda Ernkrans (S)
Fru talman! Nu är jag lite mer orolig än vad jag var innan den här interpellationsdebatten började. Nu säger Hägglund att man alltid måste prata om vilket som är det mest effektiva sättet. Visst måste vi alltid föra diskussioner om den politik som vi för når de mål som vi har satt upp. Han säger att man ska bjuda in till ett samtal. Visst behöver vi föra diskussioner om de mål som vi har satt upp och om politiken leder rätt.
Sedan säger Hägglund att barnbidraget handlade om att utjämna skillnader mellan familjer med barn och familjer utan barn. Det är riktigt, men det är just det målet som Hägglund och den borgerliga regeringen har tagit bort. Det finns inte längre med som mål inom familjepolitiken. Då blir jag orolig. Då är frågan vad man styr emot. Det är ju så att barn kostar. Det gör de ju. Vi i Sverige har, med rättvisan som ledstjärna och med en generell välfärd som medel, sett till att man ska kunna fatta beslutet om att bilda familj utan att behöva fundera många vändor om man verkligen har råd att skaffa barn. Det har varit ett sätt att uppmuntra att fler barn föds i vårt samhälle. Jag tror att det är viktigt, inte minst för framtiden, att det är fler familjer som väljer att skaffa barn.
Barnbidraget handlar om mer än bara pengar. Det handlar om solidaritet och generell välfärd. Skulle barnbidraget bli inkomstprövat och färre få del av våra gemensamma pengar undergräver man också viljan att betala skatt genom att man inte får någonting tillbaka. Då blir jag orolig igen. Vart är det man vill, och vart är det man drar? Gäller det som vice statsministern säger eller det som Hägglund säger, som här är lite svajande när det gäller beskeden till Sveriges barnfamiljer?
Anf. 95 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Skulle jag vara lagd åt det ironiska hållet skulle jag nu säga: Nu säger Matilda Ernkrans att man alltid måste föra diskussioner om hur vi når målen med vår politik och att vi måste föra de samtalen öppet. Det gör mig väldigt orolig. Är Socialdemokraterna på väg att överge den politik som vi har fört och varit överens om gemensamt när det gäller generella barnbidrag?
Jag sade tidigare, och jag upprepar det: Regeringen har inga planer på att förändra barnbidraget när det gäller dess generella inriktning. Det var glasklart i det inledande svaret. Barnbidraget är utformat på ett klokt och begåvat sätt.
Patrik Björck blir besviken på att jag inte svarar på frågan, och jag tror att Patrik Björck känner igen den om jag läser den högt. Den fråga som han har ställt är formulerad så här: Avser socialministern att lägga fram den forskning och de belägg som regeringen har för att visa på hur barnbidraget ökar orättvisorna i samhället?
Jag känner inte till någon sådan forskning, Patrik Björck. Jag har inte någon sådan forskning att presentera. Jag tycker att jag vilar på en stabil grund när jag säger att det generella barnbidraget är den bästa formen. Där tycker jag att vi vilar på en trygg vetenskaplig och empirisk grund. Jag vill inte förändra det system som vi har.
Skulle jag stå här och lägga fram forskning som leder till en annan slutsats och som jag inte vet om den över huvud taget finns någonstans i något sammanhang vore det kanske inte så klokt. Jag följer den linje som jag gör. Jag tror att vi som finns här i kammaren har en gemensam bild. Det är inte så som Patrik Björck säger här att vice statsministern har lagt fram ett förslag. Hon har fört ett resonemang med en reporter i en tidningsintervju. Varken jag eller Patrik Björck kan veta hur orden exakt har fallit, om det är rätt återgivet och så vidare.
Den politik som jag har presenterat i mitt svar är gemensam för de fyra olika partier som ingår i regeringen. Den är naturligtvis samordnad enligt alla konstens regler. Det är den gemensamma regeringspolitiken.
Anf. 96 Patrik Björck (S)
Fru talman! Tack, socialministern, för det glasklara svaret att man inte avser att införa inkomstprövade barnbidrag. Jag får försöka att tolka det positivt och säga att det är socialministern som står för den hållningen. Jag hoppas att socialministern lyckas ta den kampen i regeringen och se till att vi slipper detta.
Ironi i all ära, socialministern säger att han inte känner till någon sådan forskning. Jag ställde en fråga utifrån det som jag upplevde som regeringens förslag att införa inkomstprövade barnbidrag. Vice statsministern är ju inte vilket statsråd som helst. Jag ställde naturligtvis min fråga utifrån att jag förväntade mig att socialministern skulle förklara hur ett sådant här förslag skulle se ut och när det skulle införas.
Den här regeringen har gett sken av att vara en regering som bygger sina förslag på forskning. Det är någon sorts image som man har byggt upp. Att den sedan är fullständigt verklighetsfrämmande är en annan historia. Jag hade hoppats att jag skulle ha fått se den forskning som stöder vice statsministerns mycket tydliga uttalande om att den nuvarande politiken är orättvis. Det kan inte socialministern komma undan. Det finns svart på vitt att hon har uttryckt sig på det sättet.
När nu socialministern ger ett annat svar och hävdar att generella bidrag är riktiga och rättvisa hade jag tänkt att socialministern, i enlighet med att regeringen anser sig ha sin politik byggd på forskning, också skulle redovisa den forskning som ligger till grund för socialministerns svar. Jag tycker inte alls att det är någon orimlig förfrågan. Jag vet att den forskningen finns. Jag har sett den, studerat den och läst den. Jag hade möjligen hoppats att socialministern också hade sett den, studerat den, läst den och kunnat redovisa den i kammaren. Då hade han skapat mer klarhet om vad som låg bakom det ställningstagande som socialministern gör. Har man sådan forskning och redovisar den kanske vice statsministern inte kommer med den här typen av utspel i fortsättningen.
Anf. 97 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det har i regeringskretsen inte väckts något förslag i den riktning som nämns här. Regeringen står helt enig bakom det besked som jag har lämnat. Det här är en viktig del av regeringens politik gentemot barnfamiljerna. Vi tror att den är bra för samhället i stort.
Därutöver har vi aviserat ett antal förändringar. En del av dem kommer att vara föremål för riksdagsbeslut inom kort. Det gäller vårdnadsbidraget för att öka valfriheten för småbarnföräldrar och jämställdhetsbonusen för att underlätta eller förbättra männens deltagande under barnens första viktiga år. När det gäller barnomsorgspeng kommer förslag så småningom, liksom när det gäller kvalitetsförstärkningar och förbättrat pedagogiskt innehåll i förskolan. Det här är andra viktiga delar av regeringens politik.
När det gäller barnbidraget är svaret glasklart: Detta är regeringens linje.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.