Influensaberedskap och beslutsordning i händelse av pandemi
Interpellation 2005/06:28 av Johansson, Kenneth (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-10-06
- Anmäld
- 2005-10-10
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-10-12
- Sista svarsdatum
- 2005-10-24
- Besvarad
- 2005-11-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 oktober
Interpellation 2005/06:28 av Kenneth Johansson (c) till statsrådet Morgan Johansson (s)
Influensaberedskap och beslutsordning i händelse av pandemi
FN och WHO gick nyligen ut med nya varningar om en framtida pandemi av fågelinfluensa, en världsomfattande epidemi. Exakta dödssiffror må vara spekulativa, men hotet är på allvar. Viruset smittar fortfarande inte mellan människa till människa, men om och när så sker ökar risken för en pandemi avsevärt. Vi lever i en värld där människor reser mycket. Därmed kan även virus sprida sig snabbt. Därför är det av stor vikt att vi håller en god beredskap.
I mitten av februari i år publicerade Socialstyrelsen en första version av sin ”beredskapsplan för en pandemisk influensa – nationella insatser”. Den ska uppdateras årligen. I sin nuvarande form innehåller den inte minst informations- och samordningsplaner. Däremot är det magert med riktlinjer för det nationella beslutsfattandet i händelse av en pandemi. Redan på sidan 8 i det nämnda dokumentet går det att läsa följande:
Regeringens överordnade roll i myndighetsstyrningen – såväl före som under en pandemi – beskrivs heller inte närmare här”.
Mot bakgrund av den kritik som har riktats mot regeringens tidigare hantering av nationella krissituationer undrar jag hur regeringen och Morgan Johansson ser på sin roll i händelse av en pandemi, till exempel fågelinfluensa. Mer specifikt undrar jag också över regeringens och Morgan Johanssons syn på Socialstyrelsens prioriteringsplaner för antivirala läkemedel och vaccination i fallet fågelinfluensan.
I Socialstyrelsens beredskapsplan anges ansvarsfördelningar mellan myndigheter, landsting och kommuner. På myndighetsnivå betonas vikten av samordning, analys och information. Beslutsfattandet och beslutsgångarna under en kris är emellertid oklara. Landstingen är utan tvivel ansvariga för hälso- och sjukvården inom sitt regionala område. Ansvarsfördelningen för operativ verksamhet på nationell nivå är emellertid inte alls given. Dessa ansvarsfrågor borde vara av betydelse för beredskapsplanering, inte minst för Socialstyrelsens arbete med prioriteringsplaner för antivirala läkemedel och vaccination.
I händelse av en pandemi kommer Sverige med all sannolikhet ha brist på såväl läkemedel som vaccin. Socialstyrelsen skisserar därför på en ”prioriteringslista” för vaccination, samt mer generella prioriteringar för antivirala läkemedel (sidan 19 och framåt i det ovan nämnda dokumentet). Dessa prioriteringar förutsätter emellertid en väl fungerande beslutsgång vad gäller inköp, produktion, fördelning och omfördelning av läkemedel och vaccin på nationell nivå.
Jag vill fråga folkhälso- och socialtjänstministern:
1.Hur avser statsrådet klargöra ansvarsfördelningen vid en pandemi på nationell nivå?
2.Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att säkerställa att rätt prioriteringar görs på nationell nivå?
3.På vilket sätt avser statsrådet uppfylla sitt löfte från februari om att vi i Sverige ska ha ett system som garanterar alla svenskar vaccination?
………………………………………
Kenneth Johansson (c)
Överlämnas
enligt uppdrag
Per
Persson
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:28
Webb-tv: Influensaberedskap och beslutsordning i händelse av pandemi
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:28 Fredagen den 11 novemberProtokoll 2005/06:28 3 § Svar på interpellation 2005/06:28 om influensaberedskap och beslutsordning i händelse av pandemi
Protokoll från debatten
Anf. 12 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Kenneth Johansson har frågat mig:
1. Hur jag avser att klargöra ansvarsfördelningen vid en pandemi på nationell nivå.
2. Vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att rätt prioriteringar görs på nationell nivå.
3. På vilket sätt jag avser att uppfylla mitt löfte från februari om att vi i Sverige ska ha ett system som garanterar alla svenskar vaccination.
Utbrotten av fågelinfluensa i bland annat Sydostasien har lett till att behovet av en väl fungerande beredskap för pandemisk spridning av influensa kommit att uppmärksammas världen över. Denna allvarliga form av fågelinfluensa har under hösten 2005 även konstaterats hos fåglar i Ryssland, Turkiet och Rumänien. Fågelinfluensan har drabbat fåglar i stor utsträckning, men endast smittat ett fåtal människor i Sydostasien. Det största hotet mot människors hälsa är inte fågelinfluensan i sig, utan risken att den ska ge upphov till en helt ny influensavariant med förmåga till snabb global spridning bland människor. Detta har hittills inte varit fallet, men hotet om en världsomfattande influensaepidemi orsakad av ett förändrat virus kvarstår.
Landstingen, och i tillämpliga fall kommunerna, är ytterst ansvariga för hälso- och sjukvården och smittskyddsarbetet inom sitt område. Socialstyrelsen ansvarar för samordning av smittskyddet på nationell nivå och ska ta de initiativ som krävs för att upprätthålla ett effektivt smittskydd. Socialstyrelsen ska följa och vidareutveckla smittskyddet. Smittskyddsinstitutet ska som expertmyndighet följa och analysera det epidemiologiska läget nationellt och internationellt och föreslå åtgärder för att landets smittskydd ska fungera effektivt. Enligt Socialstyrelsens uppfattning lägger smittskyddslagstiftningen, och annan tillämplig lagstiftning, en god grund för såväl beredskapsplanering som möjligheten att hantera epidemier när de inträffar.
På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen tagit fram en nationell handlingsplan för beredskap mot en influensapandemi. I handlingsplanen föreslås åtgärder för att stärka den nationella beredskapen mot en influensapandemi. Handlingsplanen innehåller också underlag för landstingens och kommunernas planering för att hantera de påfrestningar på samhällsviktiga verksamheter som kan uppkomma under en pandemi. Handlingsplanen belyser också behov och prioriteringar för dem som har störst risk för allvarliga komplikationer och vikten av att upprätthålla en god hälso- och sjukvård.
På regeringens uppdrag har Socialstyrelsen under sommaren 2005 köpt in cirka en miljon behandlingar med antivirala läkemedel.
Regeringen har också nyligen givit Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera den strategi för att tillgodose behoven av beredskapslagring av antivirala läkemedel som redovisades i den nationella handlingsplanen. I uppdraget ingår att ta ställning till om det är nödvändigt att komplettera den beredskapslagring som för närvarande sker. I uppdraget ingår också att göra en fördjupad bedömning av storleken på de grupper som i första hand bör få tillgång till antivirala läkemedel och bedöma möjligheten för andra grupper att få tillgång till antivirala läkemedel inom ramen för nuvarande planering och lagerhållning hos stat och landsting.
Normalt utvecklas influensa först i Asien på södra halvklotet och sprider sig därefter till resten av världen. Vacciner mot influensa kan produceras först efter att det nya viruset har kartlagts. Utifrån kartläggningen av viruset lämnar WHO riktlinjer för hur verksamma vacciner mot det specifika viruset kan tas fram. Inte heller vid en influensapandemi är det möjligt att förutse vilka förändringar av viruset som kommer att ske. Därför är det av yttersta betydelse att man snabbt kan identifiera virustypen så att man kan skapa förutsättningar för att börja produktion av vaccin. För närvarande pågår det ett intensivt arbete för att förbättra metoderna att snabbt utveckla vacciner när virustypen väl är känd. Det finns även utarbetade riktlinjer för att snabbt kunna godkänna ett nytt influensavaccin som behövs vid en pandemi.
Socialstyrelsen har vidare uppdrag från regeringen att utreda förutsättningarna att vid en pandemisk spridning av influensa säkerställa försörjningen av influensavaccin. En slutredovisning lämnades den 1 november 2005 och är under beredning i Regeringskansliet. Jag har också tillsammans med mina kolleger i de nordiska länderna tagit initiativ till att utreda förutsättningarna för ett nordiskt samarbete.
Socialstyrelsen har i sin nationella handlingsplan för beredskap mot en influensaepidemi konstaterat att målsättningen bör vara att kunna erbjuda alla tillgång till vaccin i händelse av ett allvarligt influensautbrott. Jag delar Socialstyrelsens uppfattning. Vi måste därför tillsammans med landstingen göra vårt yttersta för att stå så väl rustade som möjligt för att lösa tillgången på vaccin om en influensaepidemi bryter ut. Det är angeläget att utreda hur staten ska kunna bistå landstingen med ett samordnat upphandlingsförfarande. Vidare har Socialstyrelsen pekat på behovet att pröva förutsättningarna för att lösa tillgången till vaccin genom avtal med en internationell vaccinproducent eller genom att tillskapa en inhemsk produktion.
Sammantaget är ansvaret för smittskyddet tydliggjort i den handlingsplan som tagits fram av Socialstyrelsen. Handlingsplanen berör även hur prioriteringarna vid en pandemi ska gå till. Det pågår för närvarande ett intensivt arbete när det gäller att klarlägga förutsättningarna att vid pandemisk spridning av influensa säkerställa försörjningen av influensavaccin i Sverige.
Anf. 13 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Morgan Johansson för svaret på min interpellation.
Vi har redan haft en riksdagsdebatt om Sveriges krisberedskap vid händelse av en pandemi, närmare bestämt den 21 oktober. Fokus då låg på den nationella beredskapen, inte minst frågan om en framtida vaccinproduktion och distribution. Nu, som då, vill jag närmare gå in på just regeringens ledningsansvar för krisplanering och hantering. Låt mig först kommentera något om den aktuella situationen.
Nästan dagligen har det gått att läsa alarmerande rapporter om döda fåglar, människors oro, nya utbrott och ett rekordintresse för att låta vaccinera sig inför vinterinfluensan. Samtidigt manar ett antal ledarsidor och experter till lugn och eftertanke, att reaktionerna är överdrivna och riskerna minimala, för att inte säga obefintliga. Men bedömningarna går också isär. Bushadministrationen avsätter miljarder på vaccinframställning redan nu, medan Sverige fortfarande utreder.
Fru talman! Statsrådet redovisar landstingets, kommunernas, Socialstyrelsens, smittskyddsenheternas ansvar och roll. Jag pratar om regeringens roll.
I Socialstyrelsens nationella beredskapsplan inför en pandemi står följande: "Regeringens överordnade roll i myndighetsstyrningen - såväl före som under en pandemi - beskrivs heller inte närmare här." Beredskapsplanen beskriver myndigheternas krisplanering och övervakning. Den nämner inget om regeringens roll. Enligt Socialstyrelsen beror det på att regeringen inte har gett dem i uppdrag att behandla den frågan.
När jag reste den här frågan i riksdagsdebatten för några veckor sedan svarade Morgan Johansson "att regeringens ansvar är att styra med lagstiftning, budget och uppdrag till myndigheterna". Han framhöll att han aldrig tänker ta ett operativt ansvar i en krissituation, trots att min fråga inte handlade om det. Jag avsåg och avser fortfarande ledningsansvaret för risk- och krishantering, och jag är inte ensam om att ställa den frågan.
För några veckor sedan fick regeringen kritik av Katastrofkommissionen för den bristfälliga krishantering vi upplevde i samband med flodvågskatastrofen.
Kommissionen menade att regeringen saknade rutiner för informationsbevakning och analys samt mål och riktlinjer för hur strategiska respektive operativa insatser skulle bedrivas i praktiken. Dessa frågor handlar inte om operativa insatser utan just om ledarskap och styrning. Kanske tolkar jag och Morgan Johansson regeringens ansvar för ledning och styrning på olika sätt. För att vi ska förstå varandra - det är viktigt - föreslår jag ett tankeexperiment, ett scenario för att använda krisexperternas ord.
Anta att statsrådet om ett par timmar får ett telefonsamtal på mobiltelefonen från en journalist som uppger att en svensk familj har smittats av det farliga H5N1-viruset i Indonesien och att indonesiska myndigheter har satt familjen i karantän! Det är naturligtvis osannolikt men inte omöjligt, precis som flodvågskatastrofen. Så vad gör Morgan Johansson? Har regeringen - jag upprepar - har regeringen någon risk- och krisplan för en sådan situation?
Anf. 14 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag tycker att det är bra att Kenneth Johansson har ställt den här interpellationen. Den är ju viktig i dag också liksom den var den 21 oktober. Det är en trygghetsfråga för hela svenska folket och för världen i övrigt. Det visar att det är en viktig fråga att Världshälsoorganisationen har den uppe. Morgan Johansson har varit på ett antal möten i Bryssel där olika folkhälsoministrar har frågan uppe. Det finns anledning att säga att likaväl som Bushregeringen har avsatt miljarder kronor så vet jag att Frankrike har avsatt miljarder kronor på nationell nivå.
Av det skälet måste väl ändå regeringens roll vara mycket betydande. Jag läser här att landstingen och i lämpliga fall kommunerna är ytterst ansvariga för hälso- och sjukvården och smittskyddsarbetet inom sitt område. Det är en mycket kraftfull skrivning att man är ytterst ansvarig.
Då är min fråga: Hur pågår arbetet nu med Sveriges kommuner och landsting? Jag vet att jag lyfte fram det på vår aktuella debatt här den 21 oktober då man till och med hade haft ett arbetsutskott samma dag men inte tagit upp frågan. Därför undrar jag det.
Jag är glad att Morgan Johansson och Socialstyrelsen tycker att alla i Sverige ska få vaccin. Men när jag läser svaret när det gäller antivirala läkemedel verkar det som att inte alla ska få det. Det bekymrar mig något eftersom man ska ta antivirala läkemedel direkt när man insjuknar och absolut senast 48 timmar efter att man har blivit sjuk. Det är alltså inte av någon förebyggande karaktär. Jag vill fördjupa frågan så att Morgan Johansson får möjlighet att svara på den. Är det verkligen Morgan Johanssons uppfattning att vi inte ska ha antivirala läkemedel så att alla som insjuknar ska kunna få ett medel som gör att de inte blir lika sjuka och risken för komplikationer minskar samtidigt som man blir sjuk kortare tid? Det är en viktig fråga, tycker jag.
Sedan handlar det om vaccinproduktionen. Vi vet att vi i Sverige inte har någon vaccinproduktion. Jag vet också att man inte kan producera just det här vaccinet förrän man vet vilken sorts baselusker det handlar om. Men vi måste ju se till att vi har en fabrik där vi kan producera vaccin. Den måste vi planera för nu. Den tar ju faktiskt tre fyra kanske fem år att bygga, om vi ska vara raka och ärliga, eftersom det behövs så minutiösa kvalitetsaspekter på en sådan fabrik.
Då är min fråga: Vad gör regeringen nu för att få i gång den? Jag har läst att man i Socialstyrelsen funderar på om man ska köpa in av någon externt eller om man ska ha en inhemsk produktion. Själv tycker jag - det vet statsrådet - att vi borde satsa på en inhemsk produktion, inte bara för oss själva utan också för tredje världen, ha ett bilateralt utbyte för människor i tredje världen som faktiskt inte har råd och möjligheter. Jag tycker alltså att om man bygger en vaccinfabrik i Sverige så är det bra ur många fler perspektiv än att försörja just vårt behov.
Anf. 15 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag börjar med ledningsansvaret och den frågan. Skillnaden mellan en bra och en dålig politiker tror jag är, delvis, att en bra politiker känner sina begränsningar. Det innebär bland annat att man drar sig för att gå in och ta ett direkt operativt ledningsansvar i frågor som våra expertmyndigheter kan hantera mycket bättre. Det är faktiskt delvis därför vi har expertmyndigheterna. Det var bakgrunden till mitt svar i föregående debatt som vi hade för några veckor sedan, nämligen att regeringens huvudstyrning sker via budget, lagstiftning och de uppdrag som vi ger till myndigheterna för att ge goda förutsättningar för myndigheterna att agera.
Var och en förstår att det inte är regeringen som ska bestämma över vilka flygplan som ska stoppas, vilka gårdar som ska spärras av, vilka bostadsområden som ska spärras eller hur karantänsbestämmelserna ska tillämpas. Jag kommer aldrig att sätta vare sig mig själv eller Regeringskansliet att göra de bedömningarna. Det är med bakgrund av det förvaltningssystem som vi har i Sverige expertmyndigheternas ansvar, och så ska det också förbli. Det vore fel av mig att ta över en sådan operativ ledningsfunktion.
Även om Kenneth Johansson säger att han inte är ute efter den typen av operativa beslut leder ändå hans fråga när det handlar om konkreta avvägningar rakt in i sådana beslut. Kenneth Johansson får gärna förtydliga sig om vilken typ av annan ledning han ser framför sig.
Om vi skulle få ett fall i Sydostasien med en svensk som insjuknar och då blir satt i karantän kommer jag naturligtvis direkt att söka kontakt med de myndigheter och den statsledning som finns där för att fråga hur de hanterar den situationen. Jag tror att jag skulle dra mig väldigt mycket för att bryta en karantän och överpröva besluten där. Det får man se från fall till fall naturligtvis. Om man skulle bryta en karantän och kanske då få en spridning av sjukdomen på ett sätt som man inte skulle ha fått annars tar man på sig ett väldigt stort ansvar. Jag skulle nog dra mig för det.
Det finns ingen regering som har gjort mer på smittskyddsområdet än vad denna har gjort. Vi har en ny smittskyddslagstiftning, den första nya på 15 år. Vi har en ny lagstiftning när det gäller extraordinära smittskyddsåtgärder med starkare instrument för att kunna ta tag i de här krissituationerna. Vi har köpt in antivirala läkemedel för ett värde av 135 miljoner kronor. Vi har nu en miljon doser. Det innebär att vi är ett av de länder i Europa som har allra mest av antivirala läkemedel. Det är ett fåtal länder som har lika mycket som vi har eller mer. Frankrike, som Chatrine Pålsson nämnde, har mindre antivirala läkemedel än vad Sverige har. USA, som också nämndes, har avsatt pengar för att kunna stärka sin beredskap, men det som skiljer Sverige från många andra länder är att vi redan har hunnit göra det under det här året.
Vi har också för första gången någonsin en ordentlig pandemiplanering som Socialstyrelsen har tagit fram i samarbete med hälso- och sjukvården. Och vi jobbar nu med att försöka lösa vaccinfrågan. Där är vi i samma läge som de allra flesta andra länder i världen, nämligen att man inte längre sitter på några egna statliga produktionsmöjligheter.
Jag fick en rapport från Socialstyrelsen den 1 november där man pekade ut den väg som man tyckte att man skulle gå. Den tolkning som jag gjorde av den rapporten är att vi bör ha en nordisk produktion i partnerskap med ett befintligt vaccinföretag för att snabbt kunna komma i gång. Riksdagen får vänta lite på ytterligare besked om hur det ska se ut. Det försiggår nu en förhandling med de övriga nordiska länderna om hur en sådan lösning ska ta sig ut.
Anf. 16 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Statsrådet säger att han känner sina begränsningar, och det har jag respekt för.
Det som är viktigt för mig är att det ska vara tydlighet och klarhet och finnas en fastställd plan för vad som gäller för regeringens roll och funktion. Det är därför som jag hänvisar till flodvågskatastrofen. Det var inte det då. Det är därför som jag ställer frågan om det finns någon risk- och krisplan i regeringen för en situation som jag exemplifierade. Då handlar det inte om att man nöjer sig med svar som: Jag skulle dra mig för, och så vidare.
Min fråga är: Finns det en risk- och krisplan för en sådan situation? Svara ja eller nej.
Jag ska försöka förtydliga mig något. Regeringen har ett formellt ansvar för lagstiftning, budgetarbete och myndighetsstyrning i normala tider. Det är den nationella chefsrollen. Men dessutom har regeringen ett ansvar för ledning och styrning av mer informell natur, då saker som man inte har kunnat förutse sker. Under alla oros- och kristider dyker det upp frågetecken och situationer som man inte har kunnat planera för. En central ledningsuppgift i kris- och riskhantering är därför att planera hur ledningen ska organisera sig och fungera om just sådana kriser inträffar. Därför är regeringens ansvar i händelse av en pandemi en sådan jätteviktig fråga. Det är också därför som jag spetsar till frågan, för att få denna tydlighet.
I regeringens ledningsansvar lägger jag inte bara myndighetsstyrningen i händelse av kris utan också styrningen av risk- och krisinformation till allmänheten, såväl före som under en pandemi. Det är fortfarande oklart när det gäller den nationella risk- och krishanteringen. Det är till och med oklart vilka myndigheter som ska lämna riskinformation - när, var och hur. Låt mig ta upp tre verkliga exempel på vad jag verkligen menar.
Exempel ett: I slutet på augusti uppger Jordbruksverket att det inte finns något skäl att hålla tamfåglar i Sverige inomhus. Efter ett utbrott i Ryssland sex veckor senare meddelar Jordbruksverket att det kan finnas skäl att hålla tamfåglar inomhus i vissa områden. Ytterligare en vecka senare meddelar myndigheten att höns och kalkoner som man har i kommersiellt syfte inte längre får gå ute.
Exempel två: I slutet av oktober varnar EU:s myndighet för säkra livsmedel. EFSA, för att äta råa eller löskokta ägg och icke genomstekt kycklingkött. Dagen efter går Livsmedelsverket ut med kontrainformation om att det inte finns några vetenskapliga belägg för att virus för fågelinfluensa kan spridas till människa via smittad mat.
Exempel tre: I början på november uppger Sveriges Radio att Kina har infört importstopp på fågelprodukter från 14 länder, däribland Sverige. Det spekuleras i om importstoppet beror på medieintresset för de döda änderna som hittades i Eskilstunaån i mitten av oktober. Svenska jordbruksverket avser att höra av sig till Kina för att förklara att Sverige är fritt från smitta.
Detta är tre exempel på situationer där jag upplever bristande nationell riskplanering och hantering, inte minst styrning och samordning av dagens riskinformation och kommunikation. Det går inte att hänvisa till Socialstyrelsens beredskapsplan för pandemisk influensa. Den tar inte upp riskplanering och hantering, bara krisberedskap och planering. Försök att förtydliga vad jag åsyftar.
Nyhetsmediernas och allmänhetens reaktioner på dessa risker är bara en mindre försmak på vad som verkligen skulle inträffa om det blev en stor och allvarlig kris. Detta tycker jag är bara ytterligare belägg för att vi måste klargöra och ta detta på ännu större allvar.
Anf. 17 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag tror att vi ska uttrycka oss ungefär som Björn Olsen, som är professor vid Umeå universitet, har gjort flera gånger på sina sajter, i tidningarna och i intervjuer, nämligen att det inte är fråga om
om
det kommer en influensaepidemi utan
när
. Det kan ta ett, två eller tre år. Det kan ta 10 eller 20 år. Vi kan bara titta i backspegeln så får vi se att de har kommit med jämna mellanrum. Skillnaden är att vi har kommit mycket längre i fråga om utveckling och teknik så att vi kan bota fler sjukdomar.
Jag sade inte att Frankrike hade mer antivirala läkemedel. Jag sade att man har avsatt miljardbelopp i sin budget.
Den 21 oktober när vi hade en debatt uppfattade jag att Morgan Johansson tyckte att man kanske skulle beställa så att man hade två miljoner doser. Min fråga är: Är det gjort?
Vems är upphandlingsansvaret? Morgan Johansson har i sitt svar sagt: "Det är angeläget att utreda hur staten ska kunna bistå landstingen med ett samordnat upphandlingsförfarande."
Min fråga är: Måste man utreda det också - det är så lätt att man hamnar där - eller vem är det som har det uppdraget just nu? Är det Socialdepartementet eller Smittskyddsinstitutet, eller vem är det?
Jag vill avsluta med att säga att detta är en av de frågor där vi alla har ett ansvar att vara så tydliga och objektiva som möjligt, att vi varken överdriver eller underskattar dessa risker och att vi i vårt sätt att vara inte oroar folk i onödan.
Jag bor i Oskarshamn bredvid ett kärnkraftverk, och jag tycker att man där har varit ett föredöme att vara övertydlig i fråga om risker och trygghet. Det har gjort att vi i dag har en väldigt bra situation när det gäller detta.
Anf. 18 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag ska först vända mig till Chatrine Pålsson. Som jag sade är Sverige ett av de länder som redan i dag har köpt in mer antivirala läkemedel än vad de allra flesta har gjort. Vi har som sagt redan lagt över 100 miljoner kronor på det. Vi kommer att få lägga mer pengar på det. Om vi ska bygga upp en vaccinproduktion är det klart att det kommer att innebära ytterligare mycket stora belopp. Samtidigt tror jag att det måste göras. Man kan få bättre ekonomi i det om man gör det i samarbete med andra länder. Det är därför som vi förhandlar med de nordiska länderna.
Jag är lite förundrad. Om Chatrine Pålsson tycker att detta är en så oerhört stor fråga och om hon är orolig för fågelinfluensan, då förstår jag inte varför Kristdemokraterna i sitt budgetförslag skär ned på Socialstyrelsens och Smittskyddsinstitutets anslag med 35 miljoner kronor. Hade ni menat allvar med att detta är viktigt, då hade ni naturligtvis satsat på de två myndigheter som är centrala i detta arbete.
Chatrine Pålsson frågar också hur arbetet med Sveriges kommuner och landsting pågår. Det finns några gemensamma arbetsgrupper. Man tittar framför allt på tre saker.
Det ena gäller central upphandling av vaccin. Där finns det redan en inarbetad organisation i Landstings-Sverige där ett eller ett par landsting kan ta ansvar för upphandling för alla andra. Den strukturen är redan inarbetad, och det är den vägen som man nu tänker gå.
Det andra är att man också ser över frågan om vaccinering under mellanår så att andelen vaccinerade ökar. I dag vaccinerar sig ungefär 55 % i riskgrupperna, det vill säga de som är över 65 år. Det måste öka till 70 % enligt de rekommendationer som finns hos Socialstyrelsen. Där vet vi att landstingen är olika bra. Jönköping är bäst med sina 68 %, och Östergötland är sämst med sina 35 %. Landstingsförbundet jobbar nu med att försöka öka den andelen för att på det sättet få till stånd ett bättre hälsoläge men också en ökad vaccinproduktion i riket totalt sett.
Det tredje som man arbetar med är hur vi snabbt ska kunna få fram ett antal sjukhussängar och vårdplatser i en krissituation. Där ska jag bara lägga till att vi ska vara väldigt tacksamma för att borgerligheten inte har sålt ut alla våra sjukhus. Om borgerligheten suttit i Landstings-Sverige och fått sälja ut och privatisera alla våra sjukhus, hur i hela världen skulle vi då kunna ta fram sjukhussängar i tillräckligt stor utsträckning för att kunna klara en sådan krissituation? Mot den bakgrunden tycker jag också att både Centern och Kristdemokraterna bör fundera över om man ska hålla fast vid sina ibland ganska aggressiva privatiseringssträvanden.
Slutligen ska jag svara på Kenneth Johanssons fråga om det finns en intern planering i Regeringskansliet. Det är klart att det finns en sådan. Och arbetet med det interna planeringsdokumentet har letts av en särskild statssekreterargrupp som vi tillsatte för några månader sedan och som har letts från Socialdepartementets sida. Det är naturligtvis ett levande dokument, och man går hela tiden in och ser på vilka nya insatser som måste göras. Förutom att arbeta med den interna planeringen riktar man sig till våra myndigheter för att se till att stärka beredskapen över huvud taget.
Anf. 19 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Syftet med att skriva den här interpellationen var att få en ökad klarhet om ansvarsfördelningen, om regeringens roll de facto - utifrån hur jag tycker att den bör se ut. Det känns otydligt när jag hör Morgan Johanssons beskrivning av hur det fungerar.
Alldeles i slutet här nämnde han ett pågående arbete och en statssekreterargrupp. Då börjar det bli intressant. Kanske är det där som det finns information att hämta. Kanske är det från det arbetet som vi kan få ett mera tydligt besked så att vi som, än så länge, står utanför regeringsmakten kan känna oss trygga och veta att vi slipper sitta där och uppleva det som vi upplevde i samband med flodvågsdramatiken. Vad vi är ute efter är alltså att vi inte vill uppleva det en gång till.
Det här tycker jag är så centrala och viktiga frågor att det hela inte får låsas inne i ett slutet rum bland statssekreterare utan att det förs en öppen debatt i parlamentet, i medierna och bland allmänheten. Detta är mitt huvudsyfte.
Jag är oerhört mån om att kunna bidra till att vi får en ökad klarhet så att det blir en sådan trygghet i samhället att vi verkligen känner att vi har gjort vad vi kan för att förbereda oss inför situationer som vi kan förutse. Jag hoppas alltså på en ökad tydlighet; det är vad jag efterfrågar.
I förra debatten med statsrådet blev vi inbjudna till överläggningar. Jag har vittjat postkorgen varje dag utifrån ett oerhört stort intresse för att komma till dessa överläggningar. Ännu har jag inte sett någon inbjudan, men jag hoppas att en sådan kommer.
Min slutkommentar är att jag när det gäller både kooperativa och privata sjukhus kan lova att det finns sjukhussängar även där.
Anf. 20 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Problemet är måhända att man just när det gäller sjukvården ibland kanske också måste ha direkta beslutsbefogenheter över hur sjukvården organiseras - detta för att över huvud taget kunna klara av en krissituation. Det var det jag pekade på.
Ja, det är riktigt att jag, som Kenneth Johansson sade, i den tidigare debatten tog initiativ till en överläggning med riksdagspartierna om hur vi ska gå fram. Jag skulle vilja ha den överläggningen när vi har ett resultat från de överläggningar som nu sker med de övriga nordiska länderna. Vi förhandlar ju nu om en lösning där.
På beställning av statsministrarna kommer jag att träffa de andra hälsoministrarna i Nordiska ministerrådet i slutet av den här månaden. När det är färdigt och det börjar klarna där - någon gång vid månadsskiftet november/december - ska Kenneth Johansson vittja sin postlåda och bli glad över att det finns en inbjudan där.
Jag tror inte att det är meningsfullt att ha en sådan träff innan vi har det på plats. Då tycker jag att vi, naturligtvis, ska prata om vaccinförsörjningen, om antivirala läkemedel - där har vi också ett uppdrag till Socialstyrelsen att se över beredskapslagren en gång till - och gärna också om frågor som rör exempelvis den interna planeringen i Regeringskansliet.
På det sättet kan vi kanske något skingra tankarna när det gäller en del av de, tycker jag ändå, berättigade frågor som kan finnas i riksdagen kring hur vi nu lägger upp det här arbetet.
Med detta vill jag tacka för debatten.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.