idrotten i skolan

Interpellation 2001/02:215 av Olsson, Kent (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-29
Anmäld: 2002-02-05
Besvarad: 2002-02-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 januari
Interpellation 2001/02:215
av Kent Olsson (m) till utbildningsminister Thomas Östros om idrotten i skolan

Svenska elever har få veckotimmar i ämnet idrott. I Europa har endast Irland färre antal idrottstimmar än Sverige i skolan. Svenska skolbarn idrottar också allt mindre över huvud taget. En av fem elever på grundskolan och gymnasiet motionerar aldrig, vare sig på egen hand eller i organiserad form. Det finns också uppgifter som visar att de barn som motionerar minst på fritiden också är de som har lägst närvaro på idrottstimmarna i skolan. Skolan har därför en viktig roll att spela när det gäller ungdomars idrottande. Mot den bakgrunden är det olyckligt att skolan minskat sitt ansvar för barnens fysiska hälsa.

Utvecklingen i den svenska skolan när det gäller antalet idrottstimmar har varit negativ under en lång tid. För gymnasieskolan är antalet faktiska idrottstimmar mindre än en timme per vecka, en minskning från de fyra timmar som eleverna hade för 40 år sedan. För grundskolan är utvecklingen liknande, om än inte lika dramatisk. Det finns i dag elever i gymnasieskolan som helt saknar undervisning i idrott och hälsa i de högre årskurserna.

Minskning av idrottstimmarna i skolan går inte spårlöst förbi. Alltfler barn och ungdomar lider i dag av övervikt, enligt uppgift är det så många som var fjärde tioåring som lider av övervikt. Om denna utveckling fortsätter riskerar alltfler drabbas av de följdsjukdomar som övervikt kan leda till.

Aftonbladet har i ett antal artiklar skildrat den svenska skolidrotten, och ger ett antal intressanta exempel på vad den minskade fysiska aktiviteten lett till. I en av artiklarna står bl.a. följande: "Många barn har aldrig varit andfådda, och tror att det är farligt." Vidare ges exempel från gymnasieskolan: "Pojkar som skulle bli byggjobbare kunde inte balansera på ett ben i mer än två sekunder. Flickor på vårdinriktade utbildningar som förväntades göra tunga lyft saknade den bål- och bukstyrka som ryggen kräver och klarade inte att göra en enda sitt-upp."

Det finns ett klart samband mellan minskat idrottande och ökande fetma bland barn och ungdomar. Detta är naturligtvis inte enbart skolans ansvar, ungdomar måste aktiveras fysiskt även på fritiden, men det minskade idrottandet i skolan gör ju inte saken bättre @ utan värre.

Idrott på schemat för även med sig andra positiva effekter. Det är helt klart att regelbundet idrottande höjer även den intellektuella prestationsgraden.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga utbildningsministern följande:

1. Vilka åtgärder avser utbildningsministern vidta för att öka antalet timmar i idrott och hälsa i skolan?

2. Vilka åtgärder avser utbildningsministern vidta för att metodutveckla ämnet idrott och hälsa så att alla elever verkligen deltar i undervisningen?

Debatt

(4 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:215

Webb-tv: idrotten i skolan

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 78 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Kent Olsson har frågat mig vilka åt- gärder jag avser vidta för att öka antalet timmar i ämnet idrott och hälsa samt för att metodutveckla ämnet så att alla elever deltar i undervisningen. Jag håller med Kent Olsson om att den ökande övervikten och minskade fysiska aktiviteten bland barn och unga är ett folkhälsoproblem. Det är en fråga som måste uppmärksammas och diskuteras av hela samhället, även om skolan har en central roll i sammanhanget. Beträffande tiden för ämnet så är det i grundsko- lan bara svenska och matematik som har mer tid till sitt förfogande än ämnet idrott och hälsa. I gymnasie- skolan är det av kärnämnena bara svenska och svens- ka som andraspråk som har en större omfattning än idrott och hälsa. Den kurs, Idrott och hälsa B, som tidigare ingick som karaktärsämneskurs på vissa studieinriktningar erbjuds nu alla elever inom ramen för det individuella valet. Det innebär att B-kursen nu finns tillgänglig för en större del av eleverna i gym- nasieskolan. Jag anser det vara av största vikt att elevers fysis- ka aktivitet prioriteras i skolan. Det är emellertid hög tid att nu även ta vara på de breda utvecklingsmöjlig- heter som finns med nuvarande ordning och att nå den stora grupp elever som har hög frånvaro i ämnet. Regeringen står bakom flera satsningar som ska stimulera till lokal utveckling vad gäller möjligheter- na och elevers lust till fysisk aktivitet i skolan. Här kan bl.a. nämnas anslåendet av medel från Allmänna arvsfonden till lokala utvecklingsprojekt. Det mest kända exemplet på ett sådant projekt är kanske Bun- kefloprojektet, vilket Kent Olsson känner till. Med stöd av regeringen håller man där nu på att bygga upp ett nätverk för att hjälpa andra skolor att komma i gång med liknande projekt. Över 900 skolor i hela landet har hittills anmält intresse för att få vara med i detta nätverk. Regeringen har även tagit initiativ till inrättandet av ett nationellt resurscentrum med syfte att utveckla och stimulera barns och ungas attityder till fysisk aktivitet. Centrumet ska på olika sätt stimulera skolor till att göra elever mer fysiskt aktiva, såväl under skoltid som fritid. Beträffande metodutveckling i ämnet är det, i linje med den ansvarsfördelning som finns på skolområdet, något som i första hand kontinuerligt ska ske lokalt i kommuner och skolor. För att stödja denna utveckling står regeringen emellertid bakom flera initiativ. Här kan nämnas att inom ramen för det fysiska aktivitets- år, Sätt Sverige i rörelse, som Folkhälsoinstitutet på regeringens uppdrag anordnade 2001, så bedrivs ett projekt benämnt Idrottslärarperspektivet som ska belysa idrottslärarens framtida yrkesroll utifrån pågå- ende skolutvecklingsprocesser. Dessutom har Statens skolverk i 2002 års regleringsbrev fått i uppdrag att utvärdera och analysera undervisningen i ämnet idrott och hälsa samt att utvärdera i vilken utsträckning eleverna deltar i och fullföljer utbildningen. Skolver- ket ska analysera orsaker till bristande måluppfyllelse samt hur undervisningens uppläggning påverkar ele- vernas inställning till ämnet och förståelse för beho- vet av fysiska aktiviteter. Detta visar att regeringen på olika sätt stöder och stimulerar det lokala arbetet med att utveckla fysisk aktivitet bland barn och unga. Min bedömning är att det är rätt metod för att nå nödvändiga positiva ef- fekter på området ute i de lokala verksamheterna.

Kent Olsson (M)

Anf. 79 Kent Olsson (M)

Fru talman! Jag är medveten om att som ny på sin post har ministern inte hunnit sätta sig in i allt som sker på skolans område, även om vi har haft en del av detta tidigare. Samtidigt hade det ju nu funnits en strålande chans att visa att ministern har tänkt till och har en hel del nya idéer. Ta chansen och se detta problem som vi verkligen har i skolan av i dag! Ministern svarar ju egentligen inte på min fråga. Jag frågade: "Vilka åtgärder avser utbildningsminis- tern vidta för att öka antalet timmar i idrott och hälsa i skolan?" Jag får ett välmenande svar om att det är viktigt med idrott i skolan, men ingenting om att öka antalet timmar över huvud taget. Men hur är då situationen? Låt mig citera, för att sätta in ministern i ämnet lite grann, vad RF:s förre ordförande sade: "Snurrigt minska tiden för idrott- sämnet på gymnasiet" är rubriken. "Under hela 90- talet har forskare, läkare, lärare, myndigheter och inte minst idrottsrörelsen fört fram kritiska synpunkter till Utbildningsdepartementet, riksdag och regering om nedmonteringen av idrottsämnet i skolan. Därför är det helt snurrigt att man nu tar bort idrottsämnet som obligatorisk B-kurs på natur- och samhällsveten- skapsprogrammen." Detta säger som sagt var Riks- idrottsförbundets ordförande Arne Ljungqvist i en kommentar till innehållet i den nya kursplanen. Den nya kursplanen innebär "totalt sett en reduce- ring av ämnet idrott och hälsa i gymnasieskolan, säger Arne Ljungqvist och tillägger: Friheten att välja idrottsämnet för den som önskar löser inte problemet. Det är de elever som saknar idrottsintresse och där- med inte väljer idrottsämnet som drabbas. Den ut- veckling vi redan ser mot ett hälsomässigt a- respek- tive b-lag bland våra gymnasister kommer att ytterli- gare påskyndas. Vid en europeisk jämförelse av id- rottsämnet i skolan för några år sedan låg Sverige näst sist i statistiken. Med det nu framlagda förslaget försämras bilden ytterligare. Det hela är pinsamt, avslutar Arne Ljungqvist." Efter att för någon vecka sedan talat med den nuvarande RF-ordföranden kan jag garantera att hans åsikter i ämnet inte är annor- lunda. Som ministern kanske har sett har det varit en ar- tikelserie i Aftonbladet under ett antal dagar. I en av rubrikerna står: Vi är näst sämst i Europa. Man gör sedan en jämförelse med vad som händer i resten av Europa. Låt mig läsa lite grann: Svenska elever har i genomsnitt tre timmar mindre idrott i dag per vecka än för 74 år sedan. Jag kan gå vidare med vad som står i Aftonbladet. Nu får det vara nog, skriver man i en stor rubrik i förra veckan. Det är stora svarta ord som är lika otäcka att läsa varje gång. Hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, benskörhet, fetma, skadade rörelseorgan, diabetes och depressioner. Det handlar om sjukdomar vi redan ser spår av. Det handlar om risker på sikt. Det handlar om svenska barn och ungdomar som i dag rör sig alldeles för lite. Jag hade hoppats att ministern här från talarstolen skulle säga att han verkligen ser allvaret i detta. Jag tror att ministern ser allvaret. Men han måste också se det på det viset att han säger: Nu gör jag någonting. Ministern har nu en unik chans. Det är första gången som vi talar om idrottsämnet i denna kammare. Nu finns chansen för ministern att säga: Jag tar till mig det. Det kan ministern säga till den svenska idrottsrö- relsen och alla lärare. Alla talar om att det nu måste till fler timmar. De behövs inte för ministerns och min skull utan för ungdomarnas skull. Jag hoppas att kunna få det svaret i nästa inlägg från ministern.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 80 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Kent Olsson tar chansen. Jag har ock- så hunnit träffa andra innan denna interpellationsde- batt som argumenterar för andra ämnen, Kent Olsson. Saken är inte så enkel att vi säger: Låt oss öka antalet timmar inom idrott. Det finns en opinion också kring andra ämnen. För regeringen, och till syvende och sist också för riksdagen, handlar det om att göra en gans- ka besvärlig avvägning. Kent Olsson är klockren i sin argumentation. Men jag möter också andra klockrena argumentationer. I de internationella jämförelserna blir det lite missvisande. Det räknas i fyrtiominuterspass. I Sveri- ge beskriver vi vår skolverksamhet i heltimmar. Det är ganska stor procentuell skillnad mellan 40 minuter och 60 minuter. Fullt så illa kommer vi inte ut. Där- emot har Kent Olsson helt rätt i den problemställning han tar upp. Barn och ungdomar rör sig för lite. Jag är alldeles övertygad om att vi behöver en samverkan med idrottsrörelsen och andra engagerade aktörer för att komma ifrån den situationen och få en trend med mer av rörelse bland barn och ungdomar. Men så enkelt som att öka antalet timmar i gymnastik är det inte. Vi har dessutom en frånvaro från elever som i dag inte uppskattar gymnastiken fullt ut. Det är kanske de som allra mest skulle behöva den. Jag tror inte att det är så enkelt. Låt mig föra resonemanget med olika aktörer om hur vi kan stärka barns och ungdomars lust att röra sig.

Kent Olsson (M)

Anf. 81 Kent Olsson (M)

Fru talman! Visst har ministern nu chansen. Det är inte så att jag tycker att problematiken är enkel. Som gammal lärare vet jag själv att det är ett antal olika ämnen som ska rymmas. Men vi är nog ganska över- ens om att detta är ett område där situationen är kata- strofal. Visst går det att öka antalet timmar. Ministern var själv inne på förut att det drabbar framför allt elever från miljöer där man inte är van att röra sig. Det drabbar elever i form av att de lär sig på ett sämre sätt. Låt mig ge ett par exempel till. Man kan konstate- ra att många barn i dag, som jag skrev i min interpel- lation, aldrig har varit andfådda. De tror att det är farligt. Pojkar som ska bli byggjobbare kan inte ba- lansera på ett ben mer än i två sekunder. Flickor på vårdinriktade utbildningar som förväntas göra tunga lyft saknar den bål- och bukstyrka som ryggen kräver och klarar inte att göra en enda sit-up. Det är en situation som är oerhört bekymmersam. Vi måste på något sätt öka antalet timmar i ämnet så att vi får eleverna att komma till lektionerna. Detta ser jag som ett oerhört stort dilemma. Vi är överens om att elever kommer att få bekymmer i sin vuxna framtid om de inte rör sig på rätt sätt. Vi har minskat antalet timmar i gymnastik och id- rott i skolan. Det är detta som är problemet. Man kan kanske diskutera internationella jämförelser. Från regeringen har man en åsikt och från oppositionen har man alltid en annan när man läser dem. Men även om vi gör den skillnaden kan vi konstatera att vi har få timmar idrott i den svenska skolan. Det hoppas jag att ministern och jag kan vara överens om. Detta är ett problem. När alla läkare, lärare och i stort sett all svensk press och alla svenska idrottsmän är eniga kan knappast ministern stå som den ende på barrikaden och säga: Jag har rätt och alla andra har fel i den här situationen. Jag är ståndaktig. Vi ska inte ha fler timmar idrott i skolan, eftersom det blir så be- svärligt. Visst är det besvärligt! Jag är medveten om att det blir besvärligt att rucka på en timme här och en tim- me där. Visa nu det modet! Tala om att det genomgå- ende vid de diskussioner och alla de kontakter minis- tern har haft har visat sig att detta är ett av de stora problemen för svenska elever och svensk framtid. Vi behöver ha mer idrott i skolan. Det har ministern nu chansen att klara av. Jag hoppas att inte bara få en diskussion där ministern säger: Jag har förståelse för det Kent Olsson säger. Jag har förståelse för hur det är. Vi ska metodutveckla här, och vi ska metodutveckla där. Ta nu chansen och säg: Jag kommer åtminstone att gå tillbaka till depar- tementet och undersöka om det finns möjligheter att utöka antalet idrottstimmar. Det kan vara någonting. Jag hade inte några för- hoppningar att ministern skulle säga något annat. Men han kan åtminstone säga om det kommer en utredning. Det brukar i varje fall vara något.

Intressenter

Frågeställare

Olsson, Kent (m) Moderaterna

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna