Höjda maxstraff för ekonomisk brottslighet
Interpellation 2025/26:76 av Teresa Carvalho (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-10-16
- Överlämnad
- 2025-10-17
- Anmäld
- 2025-10-21
- Svarsdatum
- 2025-11-04
- Besvarad
- 2025-11-04
- Sista svarsdatum
- 2025-11-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Sverige har allvarliga problem med en gängkriminalitet där våldet blir allt grövre. Våldet är dock bara toppen av isberget. Under ytan finns en växande organiserad brottslighet som bland annat innefattar ekonomisk brottslighet.
Det är dock uppenbart att straffen för den ekonomiska brottsligheten inte har hängt med den grova organiserade brottslighetens utveckling.
Därför vill vi socialdemokrater införa en ny nivå i straffskalan – synnerligen grova ekonomiska brott – och höja maxstraffet från dagens sex år till tio år. Jag har tidigare frågat justitieministern om detta och då fått bejakande svar men med hänvisning till den då pågående straffutredningen. Nu har utredaren lämnat sitt förslag, som innehåller en lång rad straffskärpningar men inte höjda maxstraff för ekonomisk brottslighet.
Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer är därför:
Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att höja straffen för den ekonomiska brottsligheten?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:76
Webb-tv: Höjda maxstraff för ekonomisk brottslighet
Dokument från debatten
- Tisdag den 4 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:26
- Protokoll 2025/26:26 Tisdagen den 4 novemberProtokoll 2025/26:26 Svar på interpellation 2025/26:76 om höjda maxstraff för ekonomisk brottslighet
Protokoll från debatten
Anf. 154 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Det är mycket glädjande att se med vilken fräschör och klipp i steget som interpellanterna med adjutanter kliver in i kammaren kvart i tio! För egen del har jag varit igång ett tag och verkar vara igång ett tag till.
Teresa Carvalho har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att höja straffen för den ekonomiska brottsligheten.
Det långa talets korta mening är ja. För regeringen är det en helt avgörande uppgift att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten här i landet. Det handlar om flera olika delar: att slå mot det grova våldet, att strypa den kriminella ekonomin och att bryta rekryteringen av barn och unga till gängen.
Under åren 2012–2022 tredubblades de dödliga skjutningarna i Sverige. Men det var inte bara gängens grova våld som ökade dramatiskt. Det gjorde också omsättningen från den kriminella ekonomin som driver våldet och som i dag bedöms omsätta smått hisnande 100–150 miljarder kronor årligen. Det handlar om allt från äldrebedrägerier och narkotikaförsäljning till välfärdsfusk och momsbedrägerier.
Vi vet att den organiserade brottsligheten göds av pengar. För att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten är det därför nödvändigt att strypa den kriminella ekonomin, och regeringen går fram på flera olika fronter för att åstadkomma detta. Till grund för arbetet ligger den nationella strategin mot organiserad brottslighet, och åtgärderna följer fem huvudlinjer: att stoppa välfärdsfusket, stoppa att företag används som brottsverktyg, stoppa narkotikan, förbättra samverkan mellan myndigheter och ta tillbaka fler brottsvinster.
För att klara av den här uppgiften har brottsbekämpningen utrustats med effektivare verktyg. Polis, åklagare, tull och andra aktörer har i många år efterfrågat allt det här, och den här regeringen har sett till att det blir verklighet.
Vi har exempelvis säkerställt att vissa hemliga och preventiva tvångsmedel kan användas mot ekonomisk brottslighet som begås i kriminella nätverk.
Vi har infört en kraftfull förverkandelagstiftning som ger helt nya möjligheter att ta de kriminellas tillgångar direkt och utan lagföring.
På riksdagens bord ligger en proposition om att utvidga möjligheterna att meddela näringsförbud mot gängkriminella.
Regeringen har också gett Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att stärka sin samlade förmåga att bekämpa ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten ska också öka takten vad gäller utredningar och lagföringar.
Till allt detta kommer straffen. Jag kan konstatera att vi tog över ett system från den socialdemokratiska regeringen med stora brister och sårbarheter. Straffen var genomgående alldeles för låga och återspeglade inte tillnärmelsevis den ekonomiska brottslighetens allvar.
Därför var det också väldigt viktigt för regeringen att den så kallade Straffreformutredningen, som leddes av rikspolischef Petra Lundh, såg över straffskalorna bland annat för den ekonomiska brottsligheten med syftet att de här straffen ska återspegla brottens allvar och att lagstiftningen ska utformas så att den kan angripa den organiserade brottsligheten med särskild träffsäkerhet.
Utredningen har lämnat en lång rad förslag som innebär rejält skärpta straff för den ekonomiska brottsligheten.
Minimistraffet för ett stort antal grova ekonomiska brott föreslås höjas från sex månader till ett år. Det gäller till exempel grovt bedrägeri, grov olovlig befattning med betalningsverktyg och grovt häleri. Att höja minimistraffen är en mycket effektiv åtgärd för att höja repressionsnivån, något som inte minst regeringens fördubbling av minimistraffet för grovt vapenbrott har visat.
Vi bereder också förslag om att gängkriminella ska kunna få dubbla straff, vilket innebär att straffet kan fördubblas för ekonomisk brottslighet som har koppling till organiserad brottslighet.
Utredningen föreslår också att nya regler för straffmätning ska införas så att hela straffskalan ska användas. Problemet är sällan att maximistraffet är för lågt, utan det är ofta bara den nedre delen av straffskalan som används i praktiken. Den gemensamma straffskalan för flerfaldig grov ekonomisk brottslighet föreslås höjas från åtta till tolv år, liksom att reglerna för straffmätning vid flerfaldig brottslighet blir avsevärt strängare. Det här är något som är särskilt viktigt för att åstadkomma högre straff vid ekonomisk brottslighet, eftersom det i de grövre fallen nästan uteslutande handlar om flera brott i ett led av en omfattande och systematisk brottslighet.
Regeringen arbetar nu för fullt med förslagen och avser att ha de skärpta straffskalorna, det vill säga att gängkriminella ska kunna få dubbla straff och den höjda gemensamma straffskalan för flerfaldig brottslighet, på plats redan den 1 juli 2026 – långt tidigare än vad utredaren har föreslagit. Med stor träffsäkerhet åtgärdar vi ärvda systembrister och sårbarheter. Resultatet kommer att bli väsentligt skärpta straff för ekonomisk brottslighet, i synnerhet för de brott som begås inom ramen för kriminella nätverk.
Anf. 155 Teresa Carvalho (S)
Fru talman! God afton, herr minister! Det är glädjande att se att ministern ser pigg ut mitt i denna sena debattafton, trots att vi närmar oss 22.
Det är också glädjande att vi är tämligen överens när det kommer till behovet av och verktygen för att trycka tillbaka gängkriminaliteten. Egentligen är det bara två saker som vi socialdemokrater saknar. Det ena är att det behövs mycket mer för att bryta nyrekryteringen, lika mycket som för att låsa in brottslingarna. Det andra är att vi vill se en svensk maffialag med kollektivt straffansvar, incitament att ange gängtopparna, begränsningsåtgärder som reseförbud och kontaktförbud för identifierade gängkriminella samt möjligheten att komma åt gängens företagsverksamhet eftersom de allt oftare bedriver olaglig verksamhet i företagsform.
De kriminella gängen, som alltmer påminner om maffian, ägnar sig i allt högre utsträckning åt olika typer av ekonomisk brottslighet. Det är penningtvätt, skattebrott, bidragsfusk, bedrägerier och så vidare. I kombination med deras enorma vålds- och skrämselkapital går det inte att beskriva dem som något annat än brottslingar som utför systemhotande brottslighet. För att gå hårdare åt den ekonomiska brottsligheten har vi socialdemokrater föreslagit att införa en ny nivå i straffskalan för så kallade synnerligen grova ekonomiska brott och därmed också höja maxstraffet från dagens sex till tio år på motsvarande sätt som för narkotika- och misshandelsbrott.
Det här förslaget avfärdar, märkligt nog, justitieministern. Jag ska erkänna att det förvånar mig en smula. Tidöregeringen har ju knappast gjort sig känd för att ducka en straffskärpning, men någon gång ska väl vara den första. Eller så är det bara en viss typ av brottslighet eller vissa typer av brottslingar som ska straffas hårt, men det vore onekligen att blunda för hur gängvåldet hänger ihop med den ekonomiska brottsligheten.
Fru talman! Justitieministern vill i stället höja minimistraffet för ekonomisk brottslighet från sex månader till ett år. Han menar att det är stor träffsäkerhet i en sådan justering. Jag menar att den logiken haltar. Är inte själva definitionen av träffsäkerhet att lagstiftningen träffar den brottslighet som utgör den största samhällsskadan, det vill säga de som begår de allvarligaste brotten, de som borde sitta flera år längre bakom lås och bom?
Regeringen motiverar många andra straffskärpningar just på det sättet, det vill säga att man ska höja maxstraffet. Det är bland annat vad justitieministern har nämnt vad gäller dubbla straff för gängkriminella och höjt maxstraff för flerfaldig ekonomisk brottslighet. Det är taket, inte golvet, man går på. Det är också så utredningen som Gunnar Strömmer hänvisar till motiverar andra straffskärpningar, det vill säga maximistraffet för våldsbrott.
Justitieministern får gärna rätta mig om jag har fel, men är inte logiken att skärpta straff har både moralisk och praktisk effekt på så sätt att den som sitter bakom lås och bom inte kan begå nya brott och att det har normerande effekt? Men varför gäller det inte på samma sätt den ekonomiska brottsligheten som annan systemhotande brottslighet?
Anf. 156 Lars Isacsson (S)
Fru talman! Jag tackar interpellant Teresa Carvalho, och jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.
Jag får be om ursäkt för att jag förlänger kvällen; det är inte så jättepopulärt. Men jag tycker att det här är en viktig fråga att debattera. Jag har haft förmånen att få debattera frågan om ekonomisk brottslighet med justitieministern tidigare. Vi brukar vara överens om mycket, men Socialdemokraterna kan komma med konkreta förslag och initiera ett högre tempo.
När vi socialdemokrater lyfter upp behovet av att höja straffen för ekonomisk brottslighet och att införa synnerligen grov ekonomisk brottslighet i straffskalan handlar det inte om symbolpolitik utan om att försvara samhällskontraktet. Den som fuskar till sig miljoner ur välfärden skadar tilliten likaväl som den spränger portar med dynamit. Enligt Brottsförebyggande rådet beräknas den ekonomiska brottsligheten kosta samhället över 100 miljarder kronor varje år. Det är pengar som hade gjort mycket större nytta genom att gå till skola, vård och trygghet i hela landet.
På justitieutskottets möte i dag fanns i handlingarna en bilaga över de utredningar som regeringen jobbar med på justitieområdet. Det är över 20 stora justitieutredningar. Där kan man se vad som prioriteras och vad som inte prioriteras. Det finns utredningar om nödvärnsrätt, om tiggeriförbud, tillträdesförbud och tivolitillsyn, men jag ser ingen som handlar om ekonomisk brottslighet. Den som tangerar området är Ju 2025:10 om företag som anmäls för brott, men den ska redovisas först november 2026. Samma sak är det med välfärdsbrotten. Utredningarna ska redovisas 2026 och 2027.
Fru talman! Jag anser att man inte kan tala om krafttag mot ekonomisk brottslighet samtidigt som man skjuter besluten till nästa mandatperiod. Jag kan hoppas att det nästa mandatperiod finns en annan regering, men det har vi olika åsikter om. Vi socialdemokrater anser att kampen mot den organiserade brottsligheten måste börja i ekonomin. Det är där pengarna, makten och inflytandet finns, och där behövs hårdare straff.
Anf. 157 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag tackar för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor denna afton.
Interpellanten inledde med att säga att i grund och botten gör regeringen bra saker, men hon saknade två saker. Den ena saken var kraftfull prevention, och det kan vi tala länge om. Det är inte så att de 13- och 14åringar som i dag begår de riktigt allvarliga brotten har varit föremål för effektiv brottsförebyggande politik tidigare. De var ju trots allt tre fyra fem år gamla när Magdalena Andersson klev in på Finansdepartementet och så småningom Statsrådsberedningen. Vi måste göra ett helt omtag om preventionen, och det gör vi nu. Jag talar gärna mer om det.
Den andra saken som uppenbarligen saknas är maffialagstiftningen, som i praktiken är det som regeringen genomför i form av deltagandebrott, med möjlighet att vittna anonymt, med förstärkning av kronvittnessystemet, med preventiva tvångsmedel och med möjlighet att förverka egendom utan att gå omvägen via lagföring och annat.
Nej, inget av det är egentligen saker som Socialdemokraterna saknar. Men Socialdemokraterna saknar två andra saker. Det första, menar jag, är ett systematiskt tänk för hur man ska angripa den ekonomiska brottsligheten. Det är klart att man kan hänga upp hela den kraften på en brottsrubricering när det gäller straffskalan för ekonomisk brottslighet. Men jag har just beskrivit ett helt batteri av förändringar av straffrätten som går rakt mot den grova ekonomiska brottsligheten.
Det handlar absolut om att höja det lägsta golvet, eftersom vi vet att det här i praktiken handlar om brott, exempelvis bedrägeribrotten, som var för sig finns i den lägre delen av straffskalan. Det är alltså otroligt viktigt att göra flera saker för att komma åt det. Det ena är att höja golvet, eftersom en stor del av rättstillämpningen hamnar där. Det andra är att säkerställa att domstolarna använder hela straffskalan, vilket vi är på väg att göra. Det tredje är, vilket jag har påpekat, att den gemensamma straffskalan för flerfaldig grov ekonomisk brottslighet föreslås höjas från åtta till tolv år. Det är en avsevärd skärpning av de straffen.
Apropå presumtion, om vi ska rikta straffskärpningar mot den organiserade brottsligheten är det klart att dubbla straff för brott kopplat till kriminella nätverk, som är en reform som vi har talat om i närmare ett decennium men som inte har åstadkommits under tidigare socialdemokratiska vakter, kommer att träffa den ekonomiska brottsligheten kopplat till just de kriminella gängen med full kraft.
Man ska också förstå det faktum att vi har gjort det möjligt att rikta de preventiva tvångsmedlen också mot den ekonomiska brottsligheten har att göra med att vi säkerställer att straffen för den brottsligheten är så allvarlig att den typen av verkningsfulla verktyg kan sättas in.
Det ena som jag tycker att Socialdemokraterna möjligtvis saknar är alltså ett systematiskt tänk kring hur man med straffrätten ska komma åt den ekonomiska brottsligheten.
Det andra som Socialdemokraterna dessvärre saknar är ett regeringsunderlag som kan leverera det här. Jag tar naturligtvis fasta på Lars Isacssons förhoppning om en annan regering efter nästa val. Men jag är inte säker på att de frågor vi diskuterar här skulle vinna på det.
Ett är i alla fall säkert: Socialdemokraternas bästa chans att bidra till skärpta straff är att Moderaterna leder regeringen och att det underlag som vi sitter på kan leverera de skärpningarna. Där finns en stor brist för Socialdemokraterna, och det skulle i värsta fall kunna bli en rejäl brist för Sverige. Vi hoppas att den olyckan inte är framme efter nästa val.
Anf. 158 Teresa Carvalho (S)
Fru talman! Den 3 april i år frågade jag justitieministern här i riksdagens kammare om han ville införa en ny nivå i straffskalan för ekonomisk brottslighet och höja maxstraffet från dagens sex år till tio år. Då svarade justitieministern: ”Ja, det vill jag göra, och det vill jag mot bakgrund av att Socialdemokraterna under åtta år vid makten inte heller lyckades höja dessa straff när det gäller den allvarliga ekonomiska brottsligheten. Det är också därför vi har petat in det som en viktig del i det uppdrag som Petra Lundh leder när det gäller att se över straffen. Jag tycker att det är toppen att Socialdemokraterna har kommit till en punkt där de vill höja straffen. Men även i den här frågan är ni kanske tvåa eller möjligtvis trea på bollen.”
Fru talman! Nu, drygt ett halvår senare, står vi här igen, och nu är tongångarna lite annorlunda. Justitieministern verkar inte vara lika pigg på idén om att införa en ny nivå i straffskalan och höja maxstraffet för ekonomisk brottslighet. Höjt minimistraff från sex månader till ett år och skärpt straff för flerfaldig brottslighet kan för all del vara motiverat. Men varför ska man behöva begå flera brott innan straffet blir hårt nog? Och varför är användningen av hela straffskalan nog för att komma åt den grova, organiserade ekonomiska brottsligheten men inte när det gäller annan systemhotande brottslighet, där regeringen vill skärpa också maxstraffen? Det är den logiken som jag tycker haltar i justitieministerns svar.
Jag tänker också att tilliten till hela rättsstaten riskerar att urholkas när vanliga hårt arbetande människor i vårt land ser hur miljardbedragare kommer undan med bara några år i fängelse.
Jag kan inte låta bli att säga att det märks att vi går in i ett valår. När vi har den här debatten om vårt förslag om ekonomisk brottslighet flyttar justitieministern gärna fokus till regeringsunderlag som vi inte vet någonting om, till vad tidigare regeringar har gjort och så vidare. Det var treåringar när Magdalena Andersson var statsminister, trots att det nu är ett faktum att antalet barn under 15 år som är involverade i mordärenden har ökat med 500 procent under justitieministerns vakt.
Jag skulle uppskatta om vi kunde hålla oss till sakfrågan men kanske också visa lite mer ödmjukhet inför sakfrågans och situationens allvar.
Missförstå mig inte. Jag tycker naturligtvis att det är helt rätt att skärpa fler straff. Det är därför vi socialdemokrater, precis som Moderaterna, vill införa exempelvis upp till dubbla straff för gängkriminella. Det är också därför vi föreslår förändringen när det kommer till den grova organiserade brottsligheten.
Till sist: Apropå det lite mer politiska spelet som letar sig in i den här debatten sa justitieministern att han har fått ärva ett trasigt och bristfälligt straffrättssystem från Socialdemokraterna. Då kan man inte låta bli att undra hur trasigt och bristfälligt han tyckte att det var under alliansregeringens tid, alltså innan Socialdemokraterna skärpte ett åttiotal straff och kriminaliserade 30 nya gärningar.
Jag tycker som sagt att den typen av debatt inte leder så mycket framåt. Jag skulle hellre vilja höra motivet till att Gunnar Strömmer ser så olika på den systemhotande ekonomiska brottsligheten och annan brottslighet. Jag tror ändå att vi är ganska överens om att vi har ett enormt behov i det här landet av att strypa den kriminella ekonomin och om att den kriminella ekonomin hänger ihop med mycket av skjutningarna, sprängningarna och brandattackerna som fortfarande förpestar vårt land.
Varför vill Gunnar Strömmer inte gå hårdare åt den systemhotande brottsligheten?
Anf. 159 Lars Isacsson (S)
Fru talman! Tack, justitieministern, för debatten!
Justitieministern lyfter upp att vi socialdemokrater är tomma på förslag och tycker att det mesta som regeringen gör är bra. När jag och justitieministern har debatterat de senaste åren har jag tagit upp förslag om revisionsplikt, höjt aktiekapital och senast för någon vecka sedan certifikat för offentlig upphandling. Men i dag debatterar vi synnerligen grov ekonomisk brottslighet.
Att vi tycker att mycket av det regeringen lägger fram i sina propositioner är bra hänger ihop med att 75 procent av de propositioner som regeringen har lagt på justitieutskottets bord initierades av den tidigare S-ledda regeringen. Det är bra att regeringen skärper straffen för gängrelaterad brottslighet och höjer minimistraffen. Men grov ekonomisk brottslighet kan ofta handla om andra brott, och samma nyckel passar inte i alla lås.
Ekonomisk brottslighet är ofta tyst. Den är planerad. Den är dold i bolag, nätverk och rådgivare och kräver andra verktyg. Det är verktyg som följer pengarna, likt man har gjort i Italien och USA. Därför vill vi i Socialdemokraterna vässa detta, höja straffen och införa brottsrubriceringen synnerligen grov ekonomisk brottslighet.
Fru talman! Det är ännu ett konkret förslag från oss i Socialdemokraterna och en viktig del i det vi vill se i en svensk maffialagstiftning.
Anf. 160 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag vill bara säga till Lars Isacsson att jag uppskattar nya förslag. Det kommer ett och annat även från Socialdemokraterna. Min poäng har varit att Socialdemokraternas bästa chans att få det genomfört är att samspela med Moderaterna. Man kan möjligtvis säga att det är politiskt spel att ett år före ett val diskutera hur förslag inte bara ska ställas utan också hur de ska genomföras. Jag tycker att det är en central sak i en demokrati att tala om båda de aspekterna.
Jag kan bara konstatera att i stort sett allt som vi gör under den här mandatperioden tydligen har varit omöjligt att göra under tidigare mandatperioder. Jag är glad över att vi kan få ett brett stöd för det. Och skälet till att vi kan göra det nu är att vi i grund och botten sitter på en majoritet i Sveriges riksdag som vill detta. Och trots allt är ju politik att vilja, som någon har sagt tidigare. Och för att viljan ska bli av eller förverkligas krävs det att man kan göra det tillsammans med andra.
Glädjande nog har vi det underlaget. Det gör att vi nu kan göra enormt stora förändringar både vad gäller straffen och vad gäller verktygen till brottsbekämpningen och väldigt mycket annat.
Nej, vi tar inte alls den här delen av den organiserade brottsligheten på mindre allvar än våldet eller rekryteringen av barnen. Nu hakar Socialdemokraterna upp den här diskussionen på en specifik fråga om ett visst antal år i straffskalan för ett visst brott. Men det jag har beskrivit är ett systemgrepp. Den praktiska effekten kommer att bli att straffen för allvarlig ekonomisk brottslighet som begås i de kriminella nätverken blir dubbelt så höga som de är i dag.
Jag har beskrivit hur vi när det gäller straffen för den ekonomiska brottsligheten absolut kommer att höja golvet, eftersom vi vet att de enskilda bedrägeribrotten, som gäckar landets äldre, rör sig i den nedre delen av straffskalan. Det är klart att vi måste få upp golvet för att se till att straffmätningen i de fallen återspeglar allvaret i den brottslighet som drabbar exempelvis äldre runt om i vårt land.
Det är klart att flerfaldigheten är särskilt betydelsefull vid ekonomisk brottslighet, eftersom den kännetecknas av att det sker flera brott. Om vi inte räknar mer än säg de två tre första brotten, vilket sker i dag, kommer vi förstås aldrig att komma upp i de nivåer som den här brottsligheten förtjänar. Därför är fokuset på den flerfaldiga brottsligheten så väsentligt just när det gäller den ekonomiska brottsligheten.
En central brist har, som jag uppfattar det, funnits i systemet genom tvångsmedelsanvändningens koppling till straffnivåer. Om vi skulle gå på gamla straffnivåer, befintliga straffnivåer, skulle vi inte kunna rikta hela den nya verktygslådan av hemliga tvångsmedel mot den ekonomiska brottsligheten i den organiserade brottsligheten. Helt ärligt kan man säga att vi fick kortsluta det systemet lite när vi införde det. Straffnivåerna enligt det befintliga systemet motiverar inte att man använder tvångsmedel på det sättet, men vi har sett till att det sker i alla fall. Nu kan man säga att vi kommer i kapp genom att göra stora förändringar av straffen avseende ekonomisk brottslighet, så att systemet hänger ihop.
Sammantaget är det på det här viset: Ska vi komma åt den organiserade brottsligheten måste vi gå med full kraft mot våldet, den ekonomiska brottsligheten och rekryteringen av barnen. Vi gör allt. Vi kommer att kunna göra ännu mycket mer. Ödmjukheten inför verkligheten och dess allvar är stor. Vi tar det ansvaret genom att se till att vi även på straffrättens område gör de skärpningar och förändringar av systemet som krävs för att vi ska kunna strypa den kriminella ekonomin.
Anf. 161 Teresa Carvalho (S)
Fru talman! Sverige har allvarliga problem med gängkriminalitet. Våldet blir allt grövre, och allt fler oskyldiga drabbas av sprängningar, skjutningar och brandattacker. Men det är bara toppen av isberget. Under ytan har vi en växande organiserad brottslighet som äter sig in i hela samhället, in i näringslivet och in i välfärden och som använder lagliga företagsstrukturer för att bedriva olaglig verksamhet och ekonomisk brottslighet.
Den organiserade ekonomiska brottsligheten ägnar sig inte bara åt narkotikahandel. Den bygger sin makt även på bidragsfusk, välfärdsbrottslighet, bedrägerier, skattebrott och penningtvätt. Det är en systemhotande kriminalitet som undergräver hela samhällskontraktet.
Därför vill vi socialdemokrater skärpa straffen både för gängens våldsdåd och för den ekonomiska delen av brottsligheten. Vi vill införa en ny nivå i straffskalan för den ekonomiska brottsligheten, nämligen synnerligen grova ekonomiska brott, precis som när det gäller narkotika- och misshandelsbrott, samt höja maxstraffet från dagens sex till tio års fängelse.
Det här handlar om att göra straffen mer rättvisa och träffsäkra och att anpassa straffen till den horribla utveckling vi ser. Det handlar om att straffen ska stå bättre i paritet med den utveckling vi har haft. Det handlar om att skydda Sverige från den kriminalitet som äter sig in i samhällets kärna.
Jag kan bara beklaga att Tidöregeringen inte är beredd att ta i med hårdhandskarna mot den grova ekonomiska brottsligheten på samma sätt som mot annan systemhotande brottslighet, trots att det hänger ihop. Tyvärr kan jag inte tolka den här haltande logiken på annat sätt än att Tidöregeringen väl är soft on ekobrott.
Anf. 162 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Fru talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i afton.
Jag kan omedelbart bestrida den tolkningen. Det är inte så att regeringen är soft on any crime. Tvärtom är det så att vi nu mobiliserar med full kraft mot våldet, mot den kriminella ekonomin och mot rekryteringen av barnen.
När vi tog över regeringsmakten pekade faktiskt alla kurvor åt fel håll. Det är en realitet. Det fanns ingen kurva som pekade åt rätt håll. Det dödliga våldet tredubblades på tio år fram till 2022. Den kriminella ekonomin växte till en hisnande omsättning på 100–150 miljarder kronor årligen – för att anknyta till dagens debatt.
Nu har det skett en halvering av skjutningarna på tre år. Det är en fantastisk framgång. Att det dödliga våldet kopplat till gängen går ned väldigt kraftfullt är naturligtvis en oerhört stor framgång. När det gäller den ekonomiska brottsligheten har preventiva åtgärder – apropå effektiv prevention – gjort det möjligt att i princip halvera vinsterna från äldrebedrägerierna. Det är en enastående framgång.
Ingenting av detta är däremot ett uttryck för att någon skulle vara nöjd med dagens läge. Har man halverat skjutningarna betyder det att hälften av skjutningarna är kvar. Även om inte sprängningarna dödar på motsvarande sätt som skjutvapenvåldet är det en realitet att de skapar ett annat slags otrygghet. Vi kan se att man byter modus och använder dem som påtryckningsmedel, till exempel i utpressningssyfte.
Allt det vi nu gör återspeglar brottslighetens allvar, oavsett om det handlar om våldet, den kriminella ekonomin eller rekryteringen av barnen. Jag har redogjort för en stor straffskärpningsreform när det gäller den ekonomiska brottsligheten. Den innebär att maximistraffet för de här brotten i praktiken kan bli det dubbla jämfört med dagens, om vi nu talar om organiserad brottslighet. Det återspeglar brottens allvar. Det tycker jag som sagt att Socialdemokraterna borde glädja sig åt, och det tror jag nog att man kanske gör innerst inne.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.