Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Högre mål i äldreomsorgen

Interpellation 2006/07:9 av Olofsson, Eva (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-10-10
Anmäld
2006-10-11
Besvarad
2006-10-24
Sista svarsdatum
2006-10-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 oktober

Interpellation

2006/07:9 Högre mål i äldreomsorgen

av Eva Olofsson (v)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

I regeringsförklaringen framgår det tydligt att man har för avsikt att införa miniminivåer inom äldreomsorgen. Detta kallar man för en ”värdighetsgaranti”, men risken är stor att det i stället blir en garanti för en sämre äldreomsorg för många.

Vad innebär miniminivåer? Jo, det blir i praktiken en reglering av hur ofta man ska få duscha, bli bytt på, komma ut etcetera. Risken är naturligtvis överhängande att miniminivåerna snabbt också blir maximinivåer. En sådan utveckling skulle kunna leda till kraftiga försämringar av äldreomsorgen på många håll.

Vi vet alla att kommunernas ekonomier är pressade och kommunerna kläms mellan olika gruppers intressen och rättighetslagstiftningar. Om det införs en miniminivå är det inte svårt att föreställa sig att många kommunalpolitiker skulle nöja sig med att leva upp till en sådan nivå. Det riskerar att leda till försämringar på många håll och det minskar också det individuella hänsynstagandet. Alla omsorgstagare har samma miniminivåer, men behoven kan ju variera stort. Förslaget om miniminivåer riskerar att minska det individuella hänsynstagandet inom äldreomsorgen.

Man kan också konstatera att miniminivåer av den här typen är mycket ovanliga i välfärdssamhället. De finns som en reglering inom djurhållningen och inom kriminalvården. Är det dessa sektorers regelverk som är förebilden för den borgerliga äldreomsorgspolitiken?

Ambitionsnivån inom äldreomsorgen måste vara högre än miniminivåer av det slag som den borgerliga alliansen föreslår. Vänsterpartiet har under många år drivit frågor som syftat till att utveckla kvaliteten inom äldreomsorgen, stärka de äldres rättssäkerhet och självbestämmande, stödja anhöriga och ge ökade möjligheter för äldreomsorgspersonalen att utvecklas i sitt yrke. Det har varit ett målmedvetet och långsiktigt arbete som nu bland annat lett fram till en nationell utvecklingsplan för äldreomsorgen. Det är inte rimligt att i det här läget ”lösa” äldreomsorgens problem genom att sänka ambitionsnivån.

Införandet av miniminivåer riskerar att sänka kvaliteten i äldreomsorgen för många. Samtidigt kommer resursstarka grupper att kunna köpa sig ytterligare service, så dessa blir inte lidande på samma sätt. Förslaget om skattesubventioner till hushållsnära tjänster är ett exempel på ett förslag som ytterligare förstärker en sådan utveckling. Sammantaget ger detta bilden av en borgerlig politik som urholkar den generella välfärden till nackdel för människor med låga inkomster, medan människor med mer resurser kan köpa sig fria från försämringarna.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Maria Larsson:

Kommer statsrådet att vidta några åtgärder för att undvika att miniminivåerna blir maximinivåer?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:9, Högre mål i äldreomsorgen

Interpellationsdebatt 2006/07:9

Webb-tv: Högre mål i äldreomsorgen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maria Larsson (Kd)
Anf. 94 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det är roligt att få vara i denna vackra kammare även om den är lite tom så här dags. Eva Olofsson har frågat mig om jag kommer att vidta några åtgärder för att undvika att miniminivåer blir maximinivåer vid genomförandet av den värdighetsgaranti för äldreomsorgen som aviserades i regeringsförklaringen. Låt mig börja med att säga att det är glädjande att det finns ett så stort intresse för frågor som rör kvaliteten i äldreomsorgen att det redan kommer interpellationer från riksdagen. Jag vill också lugna Eva Olofsson genom att försäkra henne om att regeringen inte har för avsikt att sänka ambitionsnivån i äldreomsorgen. Det är snarare tvärtom - med stöd av de medel som avsatts höjer vi ambitionsnivån. Regeringen har i den budget som just lagts på riksdagens bord föreslagit en kraftig ökning av satsningarna på äldreomsorgen de kommande åren. Redan nästa år ökas de statliga anslagen för kvalitetsförbättrande åtgärder i äldreomsorgen med nära 2 miljarder kronor. Satsningar på fler äldreboenden, fler läkare i äldreomsorgen, en utveckling av demensvården och förbättringar i det sociala omhändertagandet är exempel på åtgärder som leder till en värdigare vård och omsorg inom områden som i dag uppvisar brister. Många äldre är oroliga för att de eller deras närstående, när den dagen kommer, inte ska få den vård och omsorg som de har rätt till. Denna otrygghet har många negativa effekter både för den enskilda individen, personalen inom omsorgen och för samhället i stort. Äldreomsorgen måste bedrivas på ett sätt som visar respekt för människovärdet. Att få komma ut i friska luften eller att få hjälp med en grundläggande personlig hygien måste vara en självklarhet. Inom all äldreomsorg behövs enkla riktlinjer som redovisar för den vårdbehövande, anhöriga och för personalen vad som ska gälla. Värdighetsgarantin ska vara en försäkran om att god vård och omsorg ges - även när man inte längre kan föra sin egen talan. Många kommuner har redan infört olika typer av riktlinjer och garantier och det är viktigt att i det fortsatta arbetet titta närmare på dessa och lära av alla de goda exempel som finns. Det är naturligtvis viktigt att en värdighetsgaranti fungerar som en hävstång för kvalitetsarbete och leder till konkreta förbättringar ute i verksamheterna. Regeringen kommer att se över utformningen av en värdighetsgaranti som gör det klart och tydligt för medborgarna vad de kan förvänta sig samtidigt som den kan följas upp och driver på kvalitetsarbetet. Regeringen har helt nyligen tillträtt och som en första åtgärd lagt en budget som bland annat innehåller en mycket tydlig satsning på äldreomsorgen. Vi går nu vidare med prioriteringar och kommer inom kort att ytterligare precisera och konkretisera hur arbetet med att stödja verksamheterna att förbättra kvaliteten i äldreomsorgen ska genomföras. Hur en värdighetsgaranti ska se ut i detalj ber jag därför att få återkomma till i ett senare skede.
Eva Olofsson (V)
Anf. 95 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Jag kan garantera folkhälsominister Maria Larsson att hon många fler gånger kommer att få glädjas åt att få debattera äldreomsorg med oss i Vänsterpartiet. Vi tycker att detta är en viktig fråga. Det handlar om att alla ska kunna åldras i trygghet och ha inflytande över de insatser som görs för dem, oavsett om de är kvinnor eller män, om de är födda i Sverige eller i annat land eller om de har mycket eller lite pengar att röra sig med. Vi i Vänsterpartiet har i många år slagits för en bättre kvalitet inom äldreomsorgen. Det gäller äldres säkerhet och självbestämmande, stödet till anhöriga och personalens möjligheter att utvecklas för att kunna ge en bättre äldreomsorg. Vi var väldigt stolta och glada när vi tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet arbetade fram den nationella utvecklingsplanen för äldreomsorgen, som antogs av riksdagen i maj. När jag jämför detta med den budget som alliansen har lagt fram kan jag konstatera att det är mycket som påminner om de satsningarna. Det är mycket i Maria Larssons ambitioner som liknar de rejäla satsningar som Vänstern ihop med Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville fortsätta göra i den nationella handlingsplanen. Vi i våra tre partier började redan i år med en satsning om 600 miljoner som skulle gå till de mest sjuka äldre. Men det finns också olikheter mellan satsningarna. Till exempel säger vi nej till de 300 miljonerna för att stimulera privatiseringar under benämningen fritt val. Vi ser inte äldre som kunder på en marknad. Däremot vill vi att äldre ska kunna bestämma själva över ett antal hemtjänsttimmar och ha ökat inflytande över vardagslivet på äldreboenden. Vi är också oroliga för hur den så kallade värdighetsgarantin kan komma att styra. Den är ett gammalt kd-krav. Maria Larsson säger att hon vill återkomma om hur den i detalj ska se ut, och det tror jag är klokt. Även om kd i sin motion med anledning av den nationella handlingsplanen säger att värdighetsgarantin kan införas omedelbart och att den bör innehålla 16 relativt enkla punkter tror jag att det finns mycket att fundera över. Det är mycket lätt att miniminivåer eller normer i garantier faktiskt blir ett tak och att man sedan säger att man har uppnått det man vill. Det blir också väldigt lätt att frågor som inte finns med blir bortprioriterade. Det kan sällan vara, och är inte, heltäckande. Det blir också väldigt gärna en norm. Det innebär risker, speciellt om man inte har ett riktigt bra kvalitets- och personalarbete. Man förutsätter att den äldre vill ha just dessa insatser och prioriterar dem som finns med i garantin i stället för att se till den äldres egna önskemål. Jag skulle vilja ställa några frågor till dig. En garanti ses som en sorts försäkring. Uppfylls den inte ska jag få någon kompensation. Hur ser ni på garantin? Hur ska man undvika att det blir en norm som blir ett golv i stället för tak? Hur ska man undvika att det begränsar i stället för ökar de äldres möjligheter att få individuella insatser efter vad de själva vill?
Maria Larsson (Kd)
Anf. 96 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Jag till tacka för interpellationsdebatten så här långt. Jag ser fram emot att få diskutera äldreomsorg många gånger i den här kammaren. Det finns anledning till det, inte minst utifrån det läge som vi nu befinner oss i. Sju av tio svenskar säger att de känner oro för att bli gamla i det här landet. Det har vi fått ta över efter tolv år av socialdemokratiskt styre med hjälp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi får alltfler äldre. Vi kan se tydligt att den demografiska kurvan pekar uppåt. Att de säger att de känner sig oroliga har vi tagit på största allvar. Vi har tydligt identifierat de brister som finns. Det har lagts ned 15 000 platser inom äldreomsorgen de senaste fyra åren. Socialstyrelsen rapporterar om brister i handläggning och dokumentation av ärenden. Socialstyrelsen dokumenterar svårigheterna att få till stånd de sociala aktiviteterna och det sociala innehållet. Personalkontinuiteten i hemtjänsten är inte väl fungerande i många kommuner. Det sker en förskjutning från omsorg till bara vård. I det läget känner vi ett väldigt stort ansvar att sätta en agenda som kan skapa tilltro hos de äldre inför framtiden. Därför är satsningen på 1,9 miljarder så oerhört viktig. För de pengarna avser vi att kunna börja bygga upp det som har raserats nu under så lång tid och börja bygga ut de särskilda platserna inom äldreomsorgen. Vi ska komma tillbaka till en nivå där människor kan få en plats när de behöver den, inte när det finns en plats tillgänglig. Där är vi näst intill i dag. Vi har tillsammans bland alla regeringspartierna haft en rad förslag i opposition för att förbättra äldreomsorgen. Vi blev naturligtvis både glada och smickrade när många av de förslagen lyftes in i den nationella handlingsplanen. Där fanns de demensutredningar som vi hade krävt länge. Där fanns ökad läkarmedverkan i boendena och också i hemmen. Där fanns ett ökat antal läkemedelsgenomgångar. Där fanns kravet på att också öka det sociala innehållet. Det är glädjande att få igenom sin politik i opposition. Därför finns det ingen anledning att byta ut den. Tvärtom vill vi intensifiera det arbetet. Vi välkomnar alla som vill vara med och hjälpa till i det arbetet. När det gäller reformen för fritt val kommer den att förberedas nästa år för att kunna sjösättas år 2008. Det är just det som Eva Olofsson efterlyste. Det är en möjlighet för de äldre att få ett ökat inflytande. Jag vet inte hur många studiebesök som Eva Olofsson har gjort hos gamla som har hemtjänst och som bor på särskilda boenden. Kanske är det lika många som jag. Kanske har hon mött lika många äldre som jag som är förtvivlade över sin situation, till exempel när det gäller hemtjänsten. Jag kan bara ta en av de otaliga berättelser som jag hört. Det är en kvinna som berättade att hon under tre månader hade haft besök av inte mindre än 32 olika personer från hemtjänsten. Hon sade: Jag har blivit guide i mitt eget hem. Jag kan inte veta vem som kommer på morgonen för att hjälpa mig att duscha. Jag känner bara en stor vanmakt och oro. Hon skulle behöva kunna välja vem som skulle utföra hemtjänsten. Om det fanns fler alternativ att välja på kunde hon också välja ett alternativ där man kanske bara har fyra olika personer för att bemanna hemtjänsten hemma hos henne. Det kan också gälla en kvinna som har en annan etnisk bakgrund, som tappar svenskan och som bara kommer ihåg sitt modersmål. Hon skulle kunna välja att få hemtjänsten utförd på sitt modersmål. Det vill Eva Olofsson förmena dessa människor genom att säga att vi inte ska ha möjligheten att kunna välja. Det är vad vi vill åstadkomma med reformen för fritt val. Jag ska återkomma till diskussionen om miniminivå i mitt nästa inlägg.
Eva Olofsson (V)
Anf. 97 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag kan lugna Maria Larsson med att jag har varit ansvarigt kommunalråd för äldreomsorgen i Göteborg i åtta år. Jag har besökt äldreomsorgen på en massa platser i Göteborgs stad, och dessutom har jag jobbat i äldreomsorgen i 18 år. Den är mig icke främmande. Jag har sett hur äldreomsorgen har utvecklats sedan mitten av 70-talet. Det som stör mig lite är att du tar just exemplet på någon som har haft 32 vårdare. Det förekommer, och det är en brist ihop med flera andra brister. Men det är inte det normala arbetet i äldreomsorgen. Det var ofta så ni jobbade när ni var i opposition, och som jag inte vill jobba i opposition. Man tar exempel där det fungerar extremt dåligt. Dem ska man lyfta fram och rätta till. Men man kan inte döma hela äldreomsorgen efter dem. Du talade här mycket om att ni fick igenom er politik när ni var i opposition. Det var nog inte för att vi köpte er oppositionspolitik. Det är nog för att det i ett antal frågor finns ganska lika synsätt och intressen. När det till exempel gäller nationella handlingsplanen var vi helt inne på att det nu har gått för långt. Det har blivit för få äldreboendeplatser. Det har blivit för tuffa biståndsbedömningar. Äldre känner oro, och de får vänta för länge. Därför låg det i den nationella handlingsplanen att bygga ut fler äldreboendeplatser men också mellanformer. Det är seniorboende som inte bara är dyra bostadsrätter utan även hyresrätter. Det lär nu bli svårare att bygga seniorboende som hyresrätter med den bostadspolitik som har dragits i gång av alliansen. Skillnaden ligger egentligen på några punkter. Vi i Vänsterpartiet har länge slagits för mer resurser till kommunerna. Men den stora skillnaden ligger i frågan om privatisering. Man vill gärna göra äldres möjligheter att påverka sina insatser till att de ska välja mellan olika utförare. Det tycker jag många gånger är en falsk valfrihet. I stället handlar det om att kunna påverka på det äldreboende jag är. Jag vill inte gärna flytta på mig från ett äldreboende jag kommit in på om det är dåligt. I stället vill jag på äldreboendet kunna få påverka insatserna när jag ska äta, vad jag får för mat och när jag går upp. Jag vill ha personal som kan se till att jag kan fortsätta med mina intressen och hålla kontakt med människor som är viktiga för mig. Det handlar inte om att privatisera. Det handlar om att bygga in ett system i äldreomsorgen där jag som äldre kan påverka. Det handlar om att bygga in ett system i hemtjänsten där jag kan påverka ett visst antal hemtjänsttimmar utifrån det jag själv vill ha utfört. Det är inte säkert att jag kan göra det om jag råkar ha valt en viss utförare. Jag skulle vilja ställa några frågor till dig. Jag har tittat lite på förslagen till garantier i kd:s motion. Det fanns inte med något i de garantierna om att äldre med annat språk, som är många i Göteborg, skulle få ha rätt till äldreomsorg på sitt eget språk. Om man vill vara lite lustig kan man säga att människor skulle få en garanti för att komma upp på morgonen men inte för att få välja själva när de vill lägga sig på kvällen. Det tycker jag visar lite på svårigheterna. Om man inte ska deltaljreglera, vilket jag tror blir väldigt fel, kommer garantierna aldrig att kunna bli heltäckande. I stället riskerar garantierna att bli stela. Man prioriterar bort vissa områden. Det kanske blir alldeles för detaljreglerat. Det är en del jobb som behöver göras i basen. Personalen ska jobba med hur man ska få en bra omsorg. Den ska själv vara med och bryta ned mål och jobba fram riktlinjer. Det är då det blir riktigt bra. Det riskerar snarare att bli sämre med den här formen av politik med värdighetsgaranti. Du har heller inte svarat på frågan: Vad är en garanti? Vad händer om garantin inte fungerar? Vad är det då ni vill ska hända?
Maria Larsson (Kd)
Anf. 98 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det är intressant och bra att Eva Olofsson bekräftar att det finns brister i äldreomsorgen, att det finns revor i välfärden. Det är det som vi nu vill rätta till så långt det bara är möjligt. Jag är också glad att höra att det finns en gemensam syn att det arbetet behöver göras. Vi behöver hjälpas åt för att tänka så mycket gott och utvecklingsbart som möjligt. Självfallet är det viktigt att kunna ha inflytande i sitt boende och i valet av hur hemtjänsten ska kunna användas. Det är inte så att de äldre inte förmår fatta egna beslut. Skillnaden mellan mig och Eva Olofsson är möjligtvis att jag tilltror människor som har blivit äldre när det gäller att de ska kunna välja och att de ska ha rätten att välja bort. Man måste inte välja, men det ska finnas något att välja på. Det möjliggör att man väljer bort det som man inte tycker fungerar. Den möjligheten finns inte för de äldre i dag. De är inte så få - de som har haft så många olika personer från hemtjänsten i sitt hem. De vittnar alla om att det inte är väl fungerande. Det är skäl nog att försöka förbättra, och det här är ett sätt att försöka förbättra. Jag går nu över till att tala om värdighetsgarantin. Först och främst ska den vara kommunal. Det är kommunerna som inför värdighetsgarantin. Jag tror att vi som politiker många gånger är alldeles för otydliga i våra besked till brukarna. Vad är det de kan räkna med när de får del av en tjänst? Vad är det de kan räkna med att få ut? Vi tycker att vi som politiker har en uppgift i att vara tydliga när det gäller vad innehållet ska vara i vården. Det handlar om att lyfta upp de mjuka omsorgsfrågorna till att bli något mätbart kvalitetsmässigt. Över huvud taget utvärderas den kommunala verksamheten alltför lite. Den mäts för lite. Vi vet för lite om den och vi har för lite kunskap. Det gäller inte minst det som är mjukvaran. Vi menar att genom att våga vara tydlig och konkret sätta upp vad vården ska innehålla skapar man en hjälp, naturligtvis för brukaren men också för de anhöriga, när det gäller att veta vad man kan räkna med. Det är en hjälp för professionen att kunna prioritera i vardagen och det är en hjälp för oss politiker att se vad det är vi får ut av de satsade skattepengarna, som jag känner ett stort ansvar för att förvalta på ett bra sätt. Det är nödvändigt, tror jag, att vi i dag skriver mycket tydligare vad vården ska innehålla med tanke på att vi har fått så många revor blottade där det inte fungerar väl. Det har skapat den stora oron hos de äldre. När sju av tio i förvärvsarbetande ålder är oroliga för sitt åldrande så måste vi som politiker börja bli mycket tydligare. Det här är egentligen det kanske allra viktigaste att komma till rätta med och att få bättre funktion i - att veta att man får ett värdigt bemötande oavsett vilken livssituation man befinner sig i. I en av de kristdemokratiskt styrda kommunerna, nämligen Markaryds kommun, har man tillämpat det här med garantier av olika slag. Det gäller inte bara inom äldreomsorgen utan också till exempel när det gäller bygglov och så vidare. Där har man i vissa fall också infört någon form av kompensation gentemot brukaren om man inte uppfyller garantin. Det är en möjlig väg att gå. Vi ska som sagt återkomma till det definitiva och konkreta innehållet i både utseende och utformning. Men det här är någonting som har funnits med i tänkandet. Om vi landar där - det ska vi ha en diskussion och ett samtal om innan vi är färdiga. Där ska vi återkomma. Den intressanta frågan är: Skulle då en värdighetsgaranti göra skillnad? Det ska jag berätta om i mitt nästa inlägg.
Eva Olofsson (V)
Anf. 99 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag har ingen negativ synpunkt på att vissa kommuner jobbar med värdighetsgarantier och provar att utforma sådana lokalt på det sätt som man vill ha dem. Men vad jag förstår är det en annan värdighetsgaranti som man vill införa, och det tycker jag är synd. I min hemstad Göteborg är det till exempel vi själva som plockar fram det här i dialog med pensionärsorganisationerna, med de äldre och med personalen. Vi pratade om att det finns för mycket olika personal och om bristen på personalkontinuitet. Det gäller att förbättra situationen för personalen. Det vore roligt att veta vad kd, alliansen och du som äldreminister vill göra för att det ska bli en bättre arbetsmiljö. Ni har sagt nej till rätten till heltid. Det finns mycket deltider inom äldreomsorgen. Vad vill ni göra med den alltför låga lön i relation till ansvaret i jobbet som finns? I Göteborg har vi jobbat i Vänstern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet med detta, och kvinnors löner har närmat sig mäns med 5 %. På grund av att vi har lagt mer pengar än i avtalen har man en tusenlapp mer i portmonnän när man jobbar i äldreomsorgen i Göteborg. Men vi vill naturligtvis också titta på kvalitetsarbetet. Jag vet att det tillsattes en utredning med ett nationellt styrdokument med Kerstin Wigzell som ansvarig utredare för att just ge ett underlag när det gäller vilka värderingar vi ska ha och hur äldreomsorgen ska se ut. Det är en vägledning både för oss politiker och för personalen, de anhöriga och de äldre själva. Tanken var också att detta skulle vara en vägledning som sedan skulle brytas ned lokalt. Man skulle själv sätta målen lokalt. Jag tror att det här är en modell som ger en mycket bättre äldreomsorg. I Göteborg har vi jobbat mycket med Kompetensstegen och med genombrottsmetoden, där det är personalen själv som är med och genomför förbättringar, utvärderar och följer upp. Jag håller med dig om att vi måste göra det mycket mer. Men i Göteborg utvärderar också personalen själv, följer upp och ser att det blir en bättre äldreomsorg. Då händer det någonting i verkligheten; då kan det bli riktigt bra.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 100 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Personalen är den viktigaste resursen inom äldreomsorgen - därom är vi fullständigt överens. Jag skulle vilja återkomma till värdighetsgarantin. Gör den skillnad i den praktiska vardagen? Ja, den skulle göra en enorm skillnad. Funnes värdighetsgarantin på plats så skulle inte det ha hänt som jag möttes av i Huddinge kommun när jag var där på studiebesök. Där hade man gjort en lex Sara-anmälan därför att en person ur personalen stod ensam på äldreboendet en morgon med sju personer som alla behövde hjälp med både påklädning, tvättning och matning. Det var naturligtvis en omöjlighet. Hennes två kolleger som skulle ha varit där var bägge sjuka. Man hade i kommunen fattat beslut om att inte sätta in vikarier när någon var sjuk. Hade man haft en värdighetsgaranti där det hade stått att det ska finnas tillräckligt med personal för att få hjälp med mat och dryck så hade man inte kunnat fatta den typen av politiska beslut. Då hade inte heller det kunnat förekomma som det rapporterades om i Stockholms läns landstings kvalitetsrapport år 2005; man hade opererat in en peg på magen på en patient för näringsöverföring på uppmaning från det äldreboende som patienten skulle komma till. Det var ett villkor från äldreboendet, för man hade inte längre tid att mata fler. Det här är bilder ur det Vård-Sverige som du har varit med och tagit ansvar för. Vi måste våga identifiera bristerna och vi måste våga säga att här finns en förbättringspotential. Jag är beredd att försöka medverka till att göra det bättre för att skapa den ökade tryggheten. Värdighetsgarantin är ett redskap. Även om Eva Olofsson inte tycker att det är någon bra idé så kan jag tala om att SKTF har gjort en förfrågan till sina medlemmar. Ett urval av enhetschefer inom äldreomsorgen, biståndsbedömare och biståndshandläggare säger sammantaget att en värdighetsgaranti skulle behövas. Det är många som bekräftar att det här är en riktig satsning. Det är de som finns ute i verksamheten som säger detta. De är positiva till idén. Därför ska vi samarbeta om det här för att få det så bra som möjligt när vi sjösätter det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.