hedersrelaterat våld och skyddat boende
Interpellation 2004/05:283 av Brus, Sven (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-12-21
- Anmäld
- 2005-01-07
- Besvarad
- 2005-01-28
- Sista svarsdatum
- 2005-01-31
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 december
Interpellation 2004/05:283
av Sven Brus (kd) till statsrådet Jens Orback om hedersrelaterat våld och skyddat boendeSnart är det tre år sedan Fadime mördades. Sedan dess har vissa insatser genomförts för ungdomar som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld. En sådan åtgärd är att medel utgått till länsstyrelser för skyddat boende. Under år 2003 fördelades ca 20 miljoner kronor till länsstyrelserna för att stimulera inrättandet av skyddat boende och för att kartlägga länens behov av detsamma. Under 2004 kommer, enligt budgetpropositionen, 40 miljoner att fördelas. Under åren 2005@2007 tillförs ytterligare 60 miljoner kronor för insatser för skyddat boende, attitydpåverkande arbete med mera.
Ovannämnda insatser är mycket viktiga för att på ett bättre sätt tillvarata de flickor och pojkar som befinner sig i riskzonen. En fråga som väcks är däremot om dessa medel räcker för såväl skyddat boende som andra åtgärder. Antalet pojkar och flickor i behov av skyddat boende har visat sig avsevärt större än tidigare beräknat. Fördelningen av ovanstående medel, samt hur de ska användas, skiljer sig också åt mellan olika län, trots att behoven kan vara desamma. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har till exempel tilldelats 500 000 kr att fördela till projekt som avser förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld. Det kan gälla utarbetande av handlingsplaner, nätverk, attitydpåverkande insatser eller utbildning för personal med mera. Enligt ett regeringsbeslut får de mindre länen projektmedel för insatser endast i förebyggande syfte. Medel för hjälp till skyddat boende utgår däremot inte till de mindre länen.
Länsstyrelsen Gävleborg har, på uppdrag av regeringen, kartlagt behoven i länet när det gäller frågan om hedersrelaterat våld. Av rapporten framgår det att åtta av totalt tio kommuner på något sätt kommit i kontakt med flickor och unga kvinnor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld av nära anhörig. Totalt känner man till ungefär 65 flickor och unga kvinnor, mellan 13 och 25 år. Dessutom har ca 35 kvinnor i åldrarna 26 år och äldre också varit i behov av stöd och hjälp. Uppskattningsvis har ca 45 av dessa totalt 100 flickor och kvinnor varit i behov av skyddat boende. En av slutsatserna som länet drar är att det saknas resurser till ett fullgott skydd (skyddat boende) för utsatta flickor och kvinnor. Länet efterlyser även skyddade bostäder med bemanning dygnetrunt. Av regeringsbeslutet att döma har regeringen inte tagit något av detta i beaktande.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att medel för skyddat boende även utgår till de mindre länen som är i behov av detta?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:283
Webb-tv: hedersrelaterat våld och skyddat boende
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:66 Fredagen den 28 januariProtokoll 2004/05:66 8 § Svar på interpellation 2004/05:283 om hedersrelaterat våld och skyddat boende
Protokoll från debatten
Anf. 49 Jens Orback (S)
Herr talman! Sven Brus har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att medel för skyddat boende även utgår till de mindre länen som är i behov av detta.
Förra året fick länsstyrelserna i de tre storstadslänen 7,5 miljoner kronor vardera för att lämna fortsatt stöd dels till att skyddat boende inrättas eller utvecklas, dels till projekt som avser förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld. Övriga länsstyrelser fick medel för fortsatt stöd till projekt som rör förebyggande arbete. Länsstyrelsen i Gävleborgs län fick till exempel 500 000 kr.
Regeringen anser att det är rimligt att ett särskilt stöd för skyddat boende i första hand riktas till länsstyrelserna i de tre storstadslänen där man har konstaterat att det finns ett stort behov och det också finns goda förutsättningar för att upprätthålla en hög kompetens och kvalitet. Boendeplatser i storstadslänen kan även användas för ungdomar som bor i andra län.
Jag följer noga frågan om ungdomar som hotas av sina anhöriga. Enligt vad jag erfar finns det god tillgång till platser i skyddat boende. Svaret på Sven Brus fråga är därför att det inte är aktuellt att anvisa medel för just skyddat boende till fler länsstyrelser.
Anf. 50 Sven Brus (Kd)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det är kort och klarläggande men ändå ganska oroande. Regeringen finner det rimligt att prioritera storstadslänen med ett särskilt stöd till skyddat boende för flickor som hotas av det vi kallar för hedersrelaterat våld. Vilka underlag man har för den bedömningen är inte alldeles lätt att genomskåda. Men vi kanske kan få någon klarhet här i dag.
Låt mig först få säga att det naturligtvis är djupt oroande att det finns behov av insatser över huvud taget. Men dessvärre är det så. De utsatta flickorna finns. Ibland är det synligt så att de är mottagliga för insatser från samhällets sida. Men det finns också en välgrundad oro för ett mörkertal på området.
Hur man ska hantera den situationen ligger möjligen utanför debatten men är ändå värt att fundera över. Vi har nyligen påmint oss om Fadime som mördades för tre år sedan. Det är den yttersta konsekvensen av ett hedersbegrepp som vi kan känna både avsky och fruktan inför.
För protokollets skull vill jag säga att jag har satt "hedersbegrepp" inom citattecken. Det har inte med heder att göra och inte ens med kultur utan snarast med en människosyn som är främmande för både Jens Orback och mig och jag hoppas för oss alla.
Det är ändå påtagligt i vårt samhälle. Just nu är uppmärksamheten stor och debatten aktuell om till exempel de apatiska barnen i asylsökande familjer. Det är kanske drygt ett hundratal barn som svävar i direkt livsfara. Det är inte ämnet för dagens debatt. Men jag vill ändå lyfta in det i sammanhanget.
De hotade flickorna och de hotade människorna finns mitt ibland oss. Det är de förra vi debatterar här i dag. Men jag anser att båda företeelserna ständigt måste stå högt upp på samhällets politiska agenda. Därför är det bra att regeringen har tagit frågan på allvar så långt man har gjort.
Om insatsen är tillräcklig eller inte vill jag inte ha någon bestämd uppfattning om just nu. Det ligger möjligen i sakens natur att man aldrig kan tycka att man har gjort nog när det gäller att värna de mest utsatta i samhället. Men jag kan och vill ha synpunkter på hur regeringen fördelar insatserna.
Det är möjligen så att företeelsen återfinns i stor utsträckning i storstadslänen. Säkert anser man där att det finns behov av ett statligt stöd. Men man ska också komma ihåg att en storstadskommun trots allt har ett större utrymme i sin budget för det oförutsedda och extraordinära. Statsrådet har stor erfarenhet av storstadens situation och både möjligheter och problem.
Den här marginalen saknas oftast i den lilla kommunen. Låt mig ta en relativt liten kommun i Kronobergs län som ett exempel. Där har man sedan snart två år tillbaka ett par flickor som hotas till livet av fäder och bröder. Kommunen har stått för skyddat boende till en kostnad av hittills omkring 2 ½ miljon kronor. Vad notan slutar på är svårt att veta.
För en stor kommun kan ett sådant åtagande verka hanterligt. Men för den lilla kommunen gör det ett djupt ingrepp i kassan. Risken finns att de akuta åtgärderna som inte kan ställas i någon kö kommer att inkräkta på andra välfärdsåtaganden i kommunen. Det är allvarligt. Detta i sig kan skapa problem. Det är inte bara ekonomiska problem. Det kan väcka en diskussion om vilka prioriteringar man ska göra och vad som inkräktar på vad.
Jag skulle vilja be statsrådet att utveckla sin syn på just den konflikten och hur de små kommunernas situation kan belysas i sammanhanget.
Anf. 51 Jens Orback (S)
Herr talman! Jag ska försöka att besvara frågan så gott jag kan. Fördelningen av pengarna kommer av den kartläggning som alla länsstyrelser gjorde av behovet av extrainsatser på detta område. Jag ska också tillstå att detta var något vi hade alldeles för dålig kunskap om när de brutala morden dök upp.
Vi satsar nu väldigt stora resurser på att hinna ikapp och ge goda resurser till dem som är i behov av ett skyddat boende. Det handlar mycket om att få utbildning. Vi talar ofta om det hedersrelaterade våldet. Men ofta handlar det om ett hedersrelaterat liv.
Jag vill i det sammanhanget klargöra regeringens hållning. Det så kallade hedersrelaterade våldet ingår i ett patriarkalt system. När vi ger stöd måste vi också titta hur dessa speciella företeelser tar sina speciella uttryck för att ge det adekvata stödet.
Efter att länsstyrelserna hade gjort kartläggningen kom man fram till att ge 7,5 miljoner kronor var till Stockholms län, Västra Götaland och Skåne. Man gav 1 miljon kronor var till de mellanstora länsstyrelserna, och man gav 500 000 kr till de andra länen.
Det gjorde inte regeringen för att detta är regeringens ansvar. Detta ansvar vilar egentligen på kommunerna. Men regeringen valde att göra en stor satsning för att komma till rätta med problematiken.
Det finns också ett motiv till att ge stora samlade resurser till tre länsstyrelser. Det var helt enkelt att bygga upp en mycket hög kompetens på tre platser i landet. Tanken är att den kompetensen också så småningom ska stå till förfogande för hela landet.
Också Kronobergs län och Gävleborgs län har fått en halv miljon kronor var. Det står kommunen fritt att söka dessa pengar. Det står kommunen fritt att också använda de pengar man söker till skyddat boende för flickor. Det är kommunens ansvar. Pengarna är till för bland annat kommuner att söka från.
Anf. 52 Sven Brus (Kd)
Herr talman! Jag upprepar det jag sade inledningsvis. Jag tycker att det är bra att regeringen har gjort den här satsningen. Om den är tillräckligt stor kan man ha olika uppfattning om. Det jag framför allt har riktat in mig på i min kritik är hur det fördelas.
Statsrådet säger här att Kronobergs län, som jag nyss tog upp exempel från, har fått en halv miljon till skyddat boende. Jag kunde med det exempel jag tog visa på att en enda relativt liten kommun i Kronoberg förbrukat fem gånger det belopp som hela Kronoberg har fått. Man kanske ska se de proportionerna trots allt när man berömmer sig av stora insatser.
Statsrådet talar om kompetens i storstadslänen. Han säger också i sitt svar i dag att platserna i de länen kan användas för ungdomar som bor i andra län. Även om det skulle vara så kan jag möjligen fundera över om det verkligen finns den platsbanken i storstadslänen som räcker till för övriga landet. Jag har svårt att tänka mig att det verkligen är så.
Även om så skulle vara fallet känns det tveksamt att hänvisa till den lösningen. Kommunen har ofta ett engagemang kring familjen och den utsatta flickan och kan sätta in det i det sammanhang som statsrådet talar om här. Det finns starka skäl att en hemkommun ska ges möjlighet att ge stöd och att fullfölja det stödet och engagemanget. Det tror jag är viktigt.
De 500 000 kronorna till Gävleborgs län ska sättas i proportion till de stora kostnaderna. Länsstyrelsen i Gävleborg har på regeringens uppdrag kartlagt behoven. Man säger att det uppskattningsvis rör sig om 45-100 flickor och kvinnor som har behov av skyddat boende.
En naturlig slutsats som Gävleborg drar är att det saknas resurser till fullgott skydd av dessa personer. Det har regeringen inte beaktat när man talar om 500 000 kr. Det var alltså 500 000 kr även till Gävleborg. Jag tog Kronoberg förut som exempel, och det är samma belopp där.
Detta har regeringen inte beaktat utan hänvisar till att det finns platser i storstadslänen. Det är en klen tröst för kommunpolitikerna i både Kronoberg och Gävleborg att veta att det eventuellt kan finnas någon plats i Botkyrka eller någon annan randkommun till Stockholm.
En aspekt på frågan är att det handlar om oerhört utsatta människor som bokstavligen lever under dödshot. Jag tror att det är svårt för de flesta av oss att riktigt förstå vad det innebär. Det måste finnas en beredskap och resurser för en mycket personlig och inkännande hantering. Den tror jag ändå ska vara väldigt lokalt kopplad.
En annan viktig aspekt som är mer övergripande som jag skulle vilja beröra i debatten är denna. Vi vet alla att just asyl- och invandringspolitiken, dit dessa frågor ändå gränsar, är ett laddat politikområde. Det är förknippat med starka känslor av stort engagemang och medkänsla men också ett starkt ifrågasättande av olika skäl.
De motpolerna möter vi dagligen i den politiska debatten. Ibland är politiken för inhuman, ibland är den för generös. Om det vore något politikområde där det vore önskvärt att vi skapade en bred samsyn är det detta. Det skulle vara bra för den politiska debatten och samhällsklimatet.
Det ska inte bara vara en samsyn i tanken utan också när det gäller medvetna åtgärder. Det gäller sålunda grunden för påståenden om att viktiga välfärdsområden hotas av insatser för till exempel dessa utsatta flickor.
Jag tror, som jag sade i mitt första inlägg, att det finns en uppenbar risk för det i de små kommunerna som tvingas in i stora åtaganden som inkräktar på andra välfärdsområden. Då skapar vi den debatt som jag tror att varken Jens Orback eller jag vill ha om att det här politikområdet hotar annan välfärd.
Anf. 53 Jens Orback (S)
Herr talman! Jag kan följa med i en del av det resonemang som Sven Brus tar upp här. I ett inledningsskede håller jag dock inte med honom om att man bara ska ha en nära, personlig kontakt. Det är bra, men det är viktigt att man också kan bygga upp kvalitet, kompetens och god kunskap på området framför allt i en initial situation. Det har också varit regeringens avsikt.
Jag vill också markera tydligt att ansvaret för detta ligger på kommunerna. Staten skickar inte pengar till kommunerna för detta. Man ger pengar till länsstyrelserna som kommunerna kan söka tillsammans med organisationer.
I en del fall handlar det om flickor som inte kan vara kvar i sitt eget närområde, vilket i sig är en stor tragik.
Jag vill också berätta att Socialstyrelsen har fått ett uppdrag att den 31 mars lämna en lägesrapport om länsstyrelsernas insatser. Rapporten ska redovisa hur mycket av de beviljade medlen som har avsatts till just skyddat boende. Det ska också framgå i vilken utsträckning kommunerna har bidragit till kostnaderna för skyddat boende. Socialstyrelsens rapport kommer att utgöra en del av regeringens underlag för beslut om fortsatta insatser.
Sven Brus tar upp exemplet med en kommun som har haft stora utgifter. Det är samma sak för kommunerna i storstadsområden. Man måste betala för det skyddade boendet. Det är inte gratis för kommunerna i storstadslänen. Där finns alltså en likabehandlingsprincip.
Jag ska också nämna att Socialstyrelsen ska lämna en rapport till regeringen senast den 31 mars om hur ett nationellt konsultativt stöd ska se ut, inte minst när det gäller speciellt stöd till personal inom socialtjänsten.
Anf. 54 Sven Brus (Kd)
Herr talman! Det är förvisso sant att notan ska betalas oavsett om det är en stor eller liten kommun. Men som jag belyste med mina exempel är det trots allt stor skillnad mellan Stockholms stad och till exempel en liten kommun i Kronoberg när det gäller att hantera två och en halv miljon. I Stockholms stad tror jag inte att det sätter några större avtryck i budgeten, men i den lilla kommunen i Kronoberg kan det till och med hota andra välfärdsområden, som jag sade.
Jag tror inte att kompetens behöver ställas emot närhetsprincipen och det lokala perspektivet. Jag tror att det mycket väl går att förena de synsätten, och jag vill till och med tro att en del av kompetensen ligger just i närheten. Det finns nog grund för den uppfattningen.
Det vore kanske förmätet att tro att den här debatten i sig ensamt påverkar regeringen till en annan syn på detta. Men jag kan finna en viss tröst i slutorden i svaret i dag - att regeringen följer det här. Jag hoppas att den opinion som jag vet finns från kommuner ute i länen i Sverige när det gäller den här problematiken också ska påverka regeringen till att tänka lite mer lokalt och till en annan fördelningsprincip i de här frågorna.
Anf. 55 Jens Orback (S)
Herr talman! Två och en halv miljoner kronor är mycket för en liten kommun. Men det är också mycket för en stor kommun om det multipliceras med antalet fall. Då tror jag att man hamnar på ungefär samma grad av kostnader.
Som jag berättade kommer nu Socialstyrelsen att utvärdera en del av projekten. Jag skulle avslutningsvis bara vilja säga att jag tycker att det är bra att Sven Brus är med i debatten och att vi tillsammans ser till att vi tar det ansvar som vi har påbörjat för denna utsatta grupp. Därför hoppas jag också kunna fortsätta dialogen här i kammaren och på andra håll.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.