Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Hedersrelaterat våld mot barn

Interpellation 2006/07:563 av Pethrus Engström, Désirée (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2007-05-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2007-05-24
Svar fördröjt anmält
2007-06-08
Sista svarsdatum
2007-06-08
Besvarad
2007-06-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 maj

Interpellation

2006/07:563 Hedersrelaterat våld mot barn

av Désirée Pethrus Engström (kd)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den 7 april 2007 stenades den 17 åriga yezidi-kurdiska flickan Dua Khalil Aswad till döds. Steningen utfördes på torget i Mosul-Bashoga i norra Irak och stenarna kastades av familj och bybor. Duas öde filmades och videoklipp av steningen cirkulerar nu på Internet. I filmen kan man se hur männen samlas runt henne, kastar sten på henne, släpar henne i håret och sparkar på henne när hon ligger ned. Även polismän syns på filmen, men ingen ingriper och stoppar dödandet. Duas brott var att hon rymt med sin kärlek, en muslimsk arabisk man. Hon ville gifta sig med den man hon älskade men hennes familj accepterade inte hennes val.

Det hedersrelaterade våldet är ett globalt problem. FN uppskattar att ca 5 000 hedersmord begås varje år och fyra fem miljoner personer lever under skadliga hedersnormer. Detta är förmodligen underskattade siffror; det våld som drabbar kvinnor i alla åldrar relateras inte alltid till hedersbegreppet. Miljoner kvinnor övervakas, trakasseras, könsstympas, tvingas till arrangerade äktenskap med äldre män och många till och med mördas för att de helt enkelt vill leva i frihet och kunna välja den de ska älska. Den frihet som vi tar för självklar är för många unga kvinnor en utopi.

Alltför länge har världssamfundet blundat för denna fråga. Dua var 17 år när hon dödades, ett barn enligt FN:s definition. Varje dag dödas människor i hederns namn och många av dem är barn. Vi måste aktivt motverka barnaga och barnmord. Det är vårt ansvar att förhindra dessa brott och vi måste därför kräva att barnkonventionen efterlevs. Vi bör kräva att någon ställs till svars för mordet på Dua Khalil.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Carl Bildt:

Vad avser statsrådet att göra för att ta upp frågan med ansvariga politiker i Irak?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:563, Hedersrelaterat våld mot barn

Interpellationsdebatt 2006/07:563

Webb-tv: Hedersrelaterat våld mot barn

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 1 Carl Bildt (M)
Fru talman! Désirée Pethrus Engström har frågat mig vad jag avser att göra för att förhindra genomförandet av dödsstraff mot barn och vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att FN:s barnkonvention efterlevs. I en andra interpellation har Désirée Pethrus Engström frågat mig vad jag avser att göra för att ta upp frågan om Dua Khalil, den 17-åriga flicka som stenades till döds i norra Irak, med ansvariga politiker i Irak. Jag väljer att besvara de båda interpellationerna i ett sammanhang. Sveriges regering bedriver ett omfattande arbete för att söka säkerställa att FN:s konvention om barnets rättigheter efterlevs. Låt mig inledningsvis redovisa några av de sätt på vilka Sverige och EU främjar barnets rättigheter internationellt, bilateralt och multilateralt, genom FN och andra organisationer. EU agerar enligt de gemensamma riktlinjer som finns till stöd för barn i väpnad konflikt, och ett arbete pågår för närvarande med att ta fram riktlinjer för EU:s internationella arbete med barnets rättigheter. Sverige är mycket engagerat i detta arbete. Mänskliga rättigheter, inklusive barnets rättigheter, är en viktig del i de dialoger som EU för med företrädare för andra länder. Ett barnrättsperspektiv ska också genomsyra de fredsfrämjande och fredsbevarande EU- eller FN-insatser vi deltar i. EU driver årligen, tillsammans med de latinamerikanska länderna, en resolution om barnets rättigheter i Förenta nationernas generalförsamling. Höstens resolution kommer att inriktas på att förhindra och bekämpa våld mot barn. Låt mig också nämna att vi under det svenska ordförandeskapet i Unicef 2008 kommer att prioritera tre tematiska frågor: barns rättigheter, barn och ungdomar drabbade av hiv/aids samt våld mot barn. Vi kommer således att arbeta aktivt med rättighetsfrågorna och de fyra grundprinciper som genomsyrar FN:s barnkonvention. Sverige är en av de största bilaterala bidragsgivarna till Unicef, i vars mandat det ingår att verka för barns rättigheter i enlighet med FN:s barnkonvention. Under det svenska ordförandeskapet i Europarådet 2008 planeras en särskild satsning under arbetsnamnet Provision, Protection and Participation for Children in Europe. Regeringen kommer fortsatt att verka för att ett barnrättsperspektiv tillämpas på ett systematiskt sätt i utvecklingssamarbetet, så att barns villkor, behov och intressen ska beaktas och deras rättigheter tillvaratas och stärkas i våra biståndsfinansierade aktiviteter på olika områden. I höst kommer vår ambassad i Washington, House of Sweden, under tre månader att anordna aktiviteter för och om barn under rubriken Children First . Syftet är att stimulera till debatt om barn och barnets rättigheter med en rad olika amerikanska interlokutörer. Fru talman! I den studie om våld mot barn som FN:s generalsekreterare presenterade hösten 2006 var det centrala budskapet att "inget våld mot barn någonsin är berättigat och att allt våld mot barn kan förhindras". Detta är även min och regeringens utgångspunkt när det gäller våld mot barn. Sverige bidrog i hög grad till studiens genomförande och går nu i täten för ansträngningarna att genomföra dess rekommendationer. Det får inte finnas några kompromisser när det gäller barns rätt att skyddas mot alla former av våld. Barns sårbarhet och beroendeställning gentemot vuxenvärlden understryker allas vår skyldighet att skydda dem mot våld och övergrepp, var än det sker. Det yttersta våldet är det dödliga våldet, och dit hör dödsstraffet. Dödsstraffet har inte någon plats i en modern rättsordning. Att utdöma eller verkställa dödsstraff för någon som var under 18 år vid tidpunkten för brottet är omänskligt och strider mot internationell rätt. Sverige och EU arbetar aktivt för straffets globala avskaffande. EU agerar dagligen enligt gemensamma riktlinjer mot dödsstraffet i allmänhet och mot dess tillämpning i enskilda fall. Särskilda uppvaktningar med vädjan om nåd sker alltid, i enlighet med riktlinjerna, i de fall EU får kännedom om att ett barn dömts till döden eller står inför avrättning. Just nu genomför EU en serie uppvaktningar för att söka brett stöd för ett dödsstraffsinitiativ inom FN. Kampen mot dödsstraffet lyftes fram vid den senaste sessionen i rådet för de mänskliga rättigheterna. Jag riktade då själv en uppmaning om ett avskaffande av dödsstraffet och tog särskilt upp Kina. Jag har personligen tagit upp frågan om avrättningar av minderåriga med Irans utrikesminister under hans nyligen genomförda besök i Stockholm. När det gäller USA är det glädjande att högsta domstolen 2005 förklarat att avrättning av brottslingar som dömts för brott som begåtts före 18 års ålder strider mot den amerikanska konstitutionen. Låt mig slutligen ta upp frågan om Dua Khalil, den 17-åriga flicka som stenades till döds av sina släktingar, till synes inför ögonen på passiva säkerhetsstyrkor. Denna händelse var avskyvärd. Detta bestialiska mord, liksom de mordiska hämndaktioner som det utlöste, pekar på flera allvarliga brister i det irakiska rättssystemet och på problematiken kring det hedersrelaterade våldet mot kvinnor och barn. Utvecklingen för de mänskliga rättigheterna i Irak är oroande. Detta gäller inte minst det faktum att den nya irakiska konstitutionen innehåller skrivningar i riktning mot en försämrad rättslig ställning för kvinnor. En ny lag har också tillkommit som ger möjlighet till strafflindring vid hedersrelaterade brott. Den typen av straffrihet är oförsvarlig och strider mot de mänskliga rättigheterna. Våld mot kvinnor och barn, inklusive hedersrelaterat våld, måste förbjudas. Aktiva insatser behövs för att förhindra och förebygga sådant våld. Dua Khalils mördare måste ställas inför rätta. Inom ramen för en löpande politisk dialog med Irak påpekar EU och Sverige ständigt den irakiska regeringens skyldighet att respektera och upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Senast vid utrikesminister Zebaris besök i mars underströk jag detta ansvar, och detta kommer att fortsätta att vara vårt budskap till de irakiska myndigheterna och deras företrädare. Jag vill försäkra Désirée Pethrus Engström att regeringen kommer att fortsätta sitt starka engagemang för barnets rättigheter, för kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, mot könsrelaterat våld inklusive våld i den så kallade hederns namn, mot dödsstraffet i allmänhet och mot avrättningar av minderåriga i all synnerhet.
Désirée Pethrus Engström (Kd)
Anf. 2 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Fru talman! Jag vill först tacka utrikesministern för det svar som jag har fått på mina interpellationer som berör barn som utsätts för olika typer av våld. Den ena handlar om hedersrelaterat våld mot barn som dödas till följd av hederskulturer och där inte ansvariga ställs inför rätta. I den andra interpellationen har jag valt att ta upp frågan om det förskräckliga faktum att man i Iran fortfarande avrättar barn - barn är man ju när man är under 18 år enligt FN:s barnkonvention - och detta trots att Iran har skrivit under konventioner som talar mot avrättning av barn. Jag är mycket tacksam för det svar jag fått av utrikesministern. Det visar på ett engagemang och ett intresse för frågan. När det gäller frågan om att barn avrättas i Iran berättar utrikesministern i sitt svar att han talat med Irans utrikesminister angående detta. Det tycker jag är mycket bra. Sådana påtryckningar är oerhört viktiga. Det finns en hemsida som heter www.stopchildexecutions.com där man dessvärre kan läsa att Amnesty International dokumenterat 21 avrättningar av barn sedan 1990 i Iran. I dag sitter enligt Amnesty minst 25 minderåriga i väntan på avrättning. De finns namngivna på ovannämnda hemsida. Det är alltså ett problem som är i högsta grad levande. Trots att vi har FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt FN:s konvention om barnets rättigheter, vilka förbjuder dödsstraff, fortgår det runt om i världen. Sedan 1990 har Iran, Jemen, Kina, Kongo, Nigeria, Pakistan, Saudiarabien, Sudan och USA avrättat fångar som var under 18 år vid tidpunkten för brottet. Kina, Pakistan och USA har dock, som ministern också var inne på, nu höjt minimiåldern i lagstiftningen till 18 år. Det har förmodligen skett på grund av starka påtryckningar från olika håll, vilket visar hur viktigt det är att ta upp dessa frågor. Vi måste alltså aktivt motverka allt våld mot barn. Det gäller även barnaga, som ju finns kvar i ett stort antal länder i världen. Det är viktigt att göra detta som en första markering, att markera att våld mot barn aldrig är acceptabelt. Fru talman! Det är bra att Sveriges utrikesminister agerar via EU men också direkt i kontakterna med olika makthavare i världen. Vi vet, som sagt, att påtryckningar från det internationella samfundet har stor betydelse. Det visar på vikten av att använda både FN, EU och de personliga kontakter som utrikesministern har med de olika länderna. Jag väljer att ta upp den första interpellationen i detta mitt första inlägg och återkommer till den andra i mitt nästa inlägg.
Carl Bildt (M)
Anf. 3 Carl Bildt (M)
Fru talman! Låt mig bara säga att vi är helt överens; det är svårt att undvika det, höll jag på att säga. Om jag håller mig till arbetet mot dödsstraffet är det viktigt för oss i regeringen. Vi har drivit det på en lång rad olika sätt. Vi driver det allmänt. Jag tog med betydande styrka upp frågan när jag talade inför FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Jag nämnde speciellt Kina, och i bilaterala samtal tar vi i olika sammanhang när det blir aktuellt upp det. Jag hade en diskussion i frågan med min kinesiske utrikesministerkollega häromdagen, och statsministern hade en diskussion i samma ärende med den kinesiske presidenten, för att ta Kina som ett konkret exempel. När den iranske utrikesministern var här hade jag, som sagt, en mer explicit diskussion beträffande frågan om att avrätta minderåriga. Jag påpekade att vi hyser mycket starka betänkligheter, milt uttryckt, mot användningen av dödsstraffet i största allmänhet och att det är särskilt förgripligt att på det sätt som sker i Iran utmäta och tillämpa dödsstraff för minderåriga. Vi diskuterar nu inom ramen för EU möjligheten att ha en resolution mot dödstraff i FN:s generalförsamling; jag tror att den diskussionen kommer att vara på dagordningen på måndag när vi träffas i Luxemburg. Det är ett rätt känsligt diplomatiskt arbete som pågår med att utröna huruvida det finns tillräckligt stöd. Att lägga fram en resolution som får för lite stöd skulle kunna vara kontraproduktivt, medan man å andra sidan kan säga att ett framläggande av en resolution i sig är en del av ett opinionsbildande arbete. Det är en diskussion som vi för. Det finns vissa som säger att vi ska gå fram även om vi kanske inte kommer att vara framgångsrika, eftersom det är en del av opinionsbildningen mot dödsstraffet. Det finns dock andra som tycker annat. Jag fick exempelvis ett brev från Amnesty som varnade lite för att gå för snabbt fram av den enkla anledningen att om vi inte får tillräckligt antal röster i generalförsamlingen kan det snarast få motsatt effekt. Jag vill i dagens debatt inte komma till någon slutsats om hur vi ska göra, bara använda detta som ett exempel på att frågan om dödsstraffet i största allmänhet och självfallet dödsstraff tillämpat på barn är mycket levande för oss. Dödsstraffet är den yttersta formen av våld mot barn. Vi borde därför kunna få ett långt bredare stöd för arbetet mot det än vad som än så länge är möjligt att få när det gäller dödsstraffet i dess helhet.
Désirée Pethrus Engström (Kd)
Anf. 4 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för det svaret. Det känns som att regeringen tar frågan på allvar och att den lyfts fram i de sammanhang som är möjliga. Jag kan inte säga annat än att jag tycker att det som görs just nu känns tillfredsställande och att jag har fått ett bra svar. Jag tror dock att det är bra att vi hela tiden lyfter fram frågan på olika sätt via riksdagen för att också trycka på övriga länder som fortfarande tillämpar dödsstraff. När det gäller min andra interpellation kom den till genom att jag deltog i en manifestation som arrangerades för att hedra Pelas och Fadimes minne. Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime lyfter fram fallet som alltså handlar om den 17-åriga Dua Khalil Aswad som stenades till döds. För dem som inte hört talas om fallet vill jag nämna att steningen utfördes på ett torg i Mosul i norra Irak. Stenarna kastades av familjen och byborna. Det var inte staten som dödade henne direkt, däremot indirekt, eftersom sådana brott inte beivras. Duas öde filmades, och videoklipp av steningen cirkulerar nu på Internet. I filmen ser man hur männen samlas runt henne, kastar sten, släpar henne i håret och sparkar på henne när hon ligger ned. Även polismän syns på filmen, men ingen ingriper. Det är helt oacceptabelt. Man kan fråga sig vad som var Duas brott. Jo, hon hade rymt med sin kärlek, en muslimsk arabisk man. Hon ville gifta sig med den man hon älskade, men familjen accepterade inte hennes val. Runt om i vår värld är det så att kvinnors val inte accepteras, att kvinnors rättigheter inte respekteras. Det hedersrelaterade våldet är globalt, och jag hoppas att utrikesministern kommer att lyfta upp denna viktiga fråga framöver. FN beräknar att fyra fem miljoner människor lever under skadliga hedersnormer. Kvinnor övervakas, trakasseras, könsstympas, tvingas till arrangerade äktenskap med mera. Många kvinnor mördas på samma sätt som Dua. Vi måste kraftfullt markera att vi inte accepterar sådant. Frågan är om någon kommer att ställas till svars. Kan utrikesministern säga att de som utfört dessa vidriga handlingar kommer att ställas till svars? Det är bra att ministern tagit upp frågan med representanter för Iran, såsom med Irans utrikesminister i mars, men frågan är om det inte än en gång på internationell nivå behöver talas mer om lagföringen av de hedersrelaterade brotten. Det gäller även frågan om hedersnormer, som ofta blandas ihop med religion. Hedersrelaterade normer lever i olika regioner oberoende av religion. Därför är det viktigt att lyfta fram att det är en kulturell sedvänja som vi aldrig kan acceptera. Jag hoppas att utrikesministern kan lova att driva frågorna om barns och kvinnors rättigheter runt om i världen, för det är oftast kvinnor och barn som drabbas av traditioner, konflikter, fattigdom och så vidare. Främst är jag dock intresserad av hur vi ska se till att Irak verkligen lagför den typen av kriminalitet.
Carl Bildt (M)
Anf. 5 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag kan förvisso lova att vi kommer att fortsätta att driva dessa frågor - frågan om dödsstraffet, i synnerhet dödsstraff mot barn, samt frågan om våld - på det sätt som vi hittills gjort. I det ingår att även uppmärksamma individuella fall, och det vi nu talar om gäller ett individuellt fall. Jag tog inte upp det fallet med den irakiske utrikesministern när han var här av den enkla anledningen att det ännu inte hade inträffat. Vi diskuterade dödsstraffet generellt. Sedan ska man också ha klart för sig att vi nu har ett konkret fall som filmades och finns på Internet. Det gör att vi kan reagera starkare eftersom vi ser det - eller man ser det. Man ska naturligtvis vara medveten om att detta förmodligen inte är det enda fallet, men i och med att det är ett mycket konkret fall som finns dokumenterat skapar det underlag för att ta upp det med de berörda myndigheterna. Jag säger i mitt svar att vi anser att hennes mördare måste ställas inför rätta. Jag kan försäkra Désirée Pethrus Engström om att jag ska ta upp detta när jag vid nästa tillfälle har möjlighet till kontakt med antingen den irakiska regeringen eller den kurdiska regionala regeringen. Jag svävar lite på målet av den enkla anledningen att jag skulle tro att det här juridiskt till stor del faller under den kurdiska regionala självstyrelsen. Irak går ju mot ett mycket decentraliserat federalt styre, så det vilar förmodligen ett lite tyngre ansvar på den kurdiska administrationen i den här frågan än på regeringen i Bagdad. Men det hindrar inte att jag när jag har möjlighet ska ta upp det med bägge, med irakiska regeringsföreträdare och, om jag får möjlighet till detta, absolut också med företrädare för den kurdiska regionala regeringen. Denna har det direkta operativa ansvaret, i synnerhet om det är så som har uppgivits, att polismän eller män ur de lokala säkerhetsstyrkorna var närvarande vid detta tillfälle utan att ingripa. Då finns det ett indirekt ansvar, som på ett helt annat sätt gör det både möjligt och nödvändigt att ta upp detta i den politiska dialogen.
Désirée Pethrus Engström (Kd)
Anf. 6 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka för det. Det känns som att ministern har frågan på sin dagordning. Det var det jag ville få bekräftat i denna interpellationsdebatt. Alltså tycker jag att det känns väldigt bra. Frågan handlar naturligtvis om lagföring, som jag sade. Men den handlar också om att börja jobba med attityder och värderingar och sätta ett starkt tryck på de ledare som finns i de här regionerna. Det är, som ministern säger, framför allt i det kurdiska självstyret man måste ta tag i de här traditionerna genom attityder och värderingar, men också naturligtvis genom en kraftfull lagstiftning. Om det inte lagförs accepteras det indirekt. Även i Sverige nås vi på olika sätt av hur vissa länder inte tycker att det här ska lagföras. Ministern svarar också att Irak nu kanske luckrar upp lagstiftningen och försämrar för kvinnor när det gäller hedersnormer. Det är oerhört olyckligt och känns oerhört viktigt att ta upp. Jag skulle avslutningsvis vilja ta upp frågan om situationen för barn i Europa. Ministern nämner att man ska ta upp detta. Ska man börja jobba med våld mot barn måste man i första hand ha den lagstiftning som Sverige har om barnaga, för att visa att det inte är acceptabelt. Frågan är om det är någonting som Sverige driver i olika delar av de internationella samfund som vi samverkar i.
Carl Bildt (M)
Anf. 7 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag ska vara alldeles ärlig och säga att utrikespolitiken, liksom all annan politik, också handlar om prioriteringar. Inom ramen för prioriteringar om mänskliga rättigheter, som inkluderar allting, har vi prioriterat frågan om dödsstraffet mycket högt. I det ligger självfallet att dödsstraff mot barn är synnerligen prioriterat. I detta ligger också hedersrelaterat våld, som de facto ofta syftar till mord. Det hedersrelaterade våldet handlar om att man försöker ta livet av människor. Ibland misslyckas man, men det gör inte saken mycket bättre. Det har vi prioriterat och kommer att fortsätta att prioritera med stor styrka. Det kan ske i FN:s generalförsamling, i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna eller i de bilaterala dialoger och samtal som vi för. Frågan om lagstiftningen vad gäller barnaga inom den europeiska unionen är fortfarande viktig, men jag ska ärligt medge att den i mina aktiviteter inte har legat på riktigt samma nivå som dödsstraffet och avrättningen av barn. Men det innebär inte att den inte finns. Prioriteringen har dock varit dödsstraffet, och i det ligger självfallet en speciell prioritering av våld mot kvinnor syftande till att döda dem, hedersrelaterat våld och självklart avrättning av barn. Det sistnämnda är ännu värre i den mån det går att gradera sådant här, vilket jag alltid känner en viss svårighet att göra, för allting är vedervärdigt. Men om man ska gradera i vedervärdighet är väl avrättningen av barn nästan i en kategori för sig.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.