Heby kommun

Interpellation 2001/02:6 av Hedquist, Lennart (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-09-20
Anmäld: 2001-09-25
Besvarad: 2001-10-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 september
Interpellation 2001/02:6
av Lennart Hedquist (m) till statsrådet Britta Lejon om Heby kommun

Jag har riktat en skriftlig fråga till statsrådet Lejon för att få information om hur regeringen avser leva upp till riksdagens beslut den 12 juni angående handläggning av Heby kommuns förnyade ansökan om länsbyte. Bakgrunden till frågan var bl.a. att det framkommit att regeringen utan åtgärd legat på den inkomna ansökan i över två månader, vilket är synnerligen anmärkningsvärt mot bakgrund av den brådska som gäller för ärendet om beslut ska kunna fattas i god tid före den 1 januari 2002.

Statsrådet har den 18 september 2001 svarat att Heby kommun valt att ställa sin ansökan till regeringen och att regeringen överlämnat ärendet till Kammarkollegiet för erforderlig handläggning. I själva verket har regeringen legat på ärendet på ett oansvarigt sätt. Även om statsrådet menar att den förnyade ansökan som riksdagen refererat till i sitt beslut skulle ställas till Kammarkollegiet @ trots att det var uppenbart att det är regeringen som slutgiltigt skulle handlägga den förnyade ansökan utifrån riksdagens uttalande @ ter sig regeringens saktfärdighet direkt stötande. Som "demokratiminister" vet ansvarigt statsråd rimligen väl att en skrivelse som riktas till "fel" instans ofördröjligen ska översändas till den myndighet som ska handlägga ärendet. Regeringen har sålunda här gravt brustit även om regeringen inte formellt lyder under förvaltningslagen.

Statsrådet Lejon anger i sitt svar till mig att hon tar ställning till ärendets vidare handläggning först efter det att "ärendet på endera sätt kommer under regeringens prövning". Kammarkollegiet har emellertid genom beslut den 17 september 2001 överlämnat ärendet till regeringen och hänvisat till sitt tidigare positiva ställningstagande då inget nytt som skulle förändra myndighetens tidigare ställningstagande framkommit.

Regeringen har sålunda samma positiva utlåtande från kollegiet i dag som när den tidigare avslog ansökan. Den nya omständighet som tillkommit är att riksdagen uttalat att en förnyad ansökan bör behandlas på samma sätt som efter de förtydligande till aktuell lag som riksdagen begärt. Därvidlag bör uppmärksammas att gällande lag normalt tveklöst borde leda till ett positivt ställningstagande om inte helt ovidkommande eller dolda beslutskriterier ska tillåtas styra beslutet. De omständigheter som regeringen tidigare pekat på (valet av sjukvård för den boende i kommunen) saknar relevans, vilket numera än tydligare framgår av att såväl Västmanlands läns landsting som Uppsala läns landsting anslutit sig till det avtal som ger valfrihet beträffande sjukvård ("Landstingsförbundets rekommendation om valmöjligheter inom hälso- och sjukvården"). De båda landstingen har dessutom utvecklat denna rekommendation ytterligare sinsemellan genom att också svara för vissa resekostnader också för vård utanför det egna landstinget. Redan när ursprunglig ansökan ingavs från Heby förelåg dock ett ungefär motsvarande avtal mellan de båda aktuella landstingskommunerna.

Nu är det bråttom med handläggningen av den förnyade ansökan! (Obs. enligt riksdagens beslut förutsätts en förnyad ansökan @ inte en ny ansökan.)

Mot den angivna bakgrunden vill jag nu fråga statsrådet:

Vilken var den bakomliggande orsaken till att regeringen i strid med vad som förutsätts gälla lät Heby kommuns förnyade ansökan ligga i två månader utan åtgärd?
Hur avser regeringen nu leva upp till riksdagens beslut den 12 juni 2001 angående handläggning av Heby kommuns förnyade ansökan om länsbyte så att positivt beslut kan fattas i god tid före den 1 januari 2002?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:6

Webb-tv: Heby kommun

Protokoll från debatten

Mikael Oscarsson (Kd)

Anf. 15 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Dock är det ju inte det svar som jag hade trott att jag skulle få. Jag vill inleda med att repetera händelseförloppet i Hebyfrågan. Frågan om Heby kommuns länstillhö- righet har varit en stor fråga bland hebyborna under många år. För tre år sedan var det så dags för folkom- röstningen. En stor del av de röstberättigade deltog, närmare bestämt 75 %, en ganska fantastisk siffra egentligen. Folkomröstningen gav följande resultat: 39,9 % sade nej och 57,7 % sade ja, dvs. en klar ma- joritet var för detta länsbyte. Ett enigt kommunfull- mäktige skickade sedan ansökan till regeringen om att man vill byta län. Kammarkollegiet, som är rege- ringens egen utredningsinstans i indelningsfrågor, utredde saken. När utredningen var klar rekommen- derade Kammarkollegiet regeringen att bevilja läns- bytet. Den noggranna utredningen visade att det inne- bär bestående fördelar för Heby att byta län, och utredningen visade också att konsekvenserna för berörda län var ringa. Hur kan regeringen ändå motivera sitt avslag med att ett länsbyte skulle få svåra konsekvenser för landstinget i Västmanlands län? Som jag ser det neg- ligerar regeringen både Kammarkollegiet och en väljarmajoritet i Heby kommun till förmån för ett oenigt remissyttrande från det socialdemokratiskt styrda landstinget i Västmanlands län. Man skyller på att landstinget i Västmanland skulle få väldiga kostnader. Men beräkningsunderla- get har aldrig redovisats. Det skulle vara välgörande om demokratiminister Britta Lejon redovisade beräk- ningsgrunderna - om hon har tagit del av dem - skriftligen eller muntligen. Det skulle också vara intressant för alla hebybor och för oss andra som är engagerade i frågan att få veta om hon inte har fått ta del av beräkningsgrunderna. I svaret sade demokratiministern att sedan beslutet fattades i våras har det inte hänt någonting som för- ändrar saken. Jag vill bara kort peka på två saker. För det första: I september trädde valfrihetsavtalet i kraft i hela riket. Alla svenskar, inklusive hebybor- na, har rätt att välja vilket landsting som de vill ha vård i. Man har t.o.m. rätt att få sina sjukresor betala- de. För det andra: I juni gjorde riksdagen ett uttalande om att nästa gång som hebyborna och Heby kommun ansöker om att få bli en del av Uppsala län bör rege- ringen säga ja. Då är min fråga: Anser demokratiministern att dessa två omständigheter inte har någon betydelse för avgörandet av Hebyfrågan?

Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Anf. 18 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Om det är någon som har haft tåla- mod i det här ärendet är det väl jag. Jag måtte vara blåögd som är så pass ny i rikspolitiken. Det har be- drivits ett utredningsarbete om hur den kommunala demokratin ska fördjupas och förankras. Folk ska ha möjlighet att säga sitt. Både socialdemokrater och miljöpartister har varit väldigt engagerade i detta arbete. Därför var det med väldigt stor besvikelse som vi mottog beskedet förra veckan om att det trots att det föreligger nya omständigheter för en ny bedömning får Heby nej på sin ansökan som i sann demokratisk ordning har förankrats i en folkomröstning och i fullmäktigebeslut. Det är ju inte som i en del andra ärenden, att det har varit lokala opinioner som har ansökt om att få bilda egna kommuner. Detta är verk- ligen genomarbetat. I det här läget har mitt tålamod trutit. Miljöpartiets förhoppning från början var att tiden skulle tala för ett positivt beslut när det gäller Hebys ansökan och att man skulle ta hänsyn till folkomröst- ningen. För mig var det fullkomligt självklart, Britta Lejon, att dessa bedömningar skulle vägas in och ha ett avgörande inflytande. Jag tycker faktiskt att ett folkomröstningsresultat av det slaget som Heby har presterat ska vara avgörande. Det finns ingen anled- ning för någon, vare sig i riksdagen eller i någon annan instans, att ha någon annan åsikt i frågan. Man säger i avslagsbeslutet att det inte har till- kommit någonting nytt, och det säger tyvärr också Kammarkollegiet. Men det som har tillkommit är ju bostadsutskottets betänkande nr 13, och det är hur tydligt som helst. Jag tar tacksamt emot svaret att regeringen har tillmötesgått riksdagens formella begäran om en översyn av indelningslagen och att man tänker se över hur folkomröstningsinstitutet ska användas i fortsättningen. Det är jättebra. Men vinken från oss i riksdagen och från bostadsutskottet, som tog initiati- vet, var att det faktiskt finns anledning att föregripa den nya, förmodligen långa utredningen just på den här punkten därför att man är så pass klar i Heby om vad man vill. Jag trodde också ett tag på utsagorna om att det skulle vara så förskräckligt dyrbart för Västmanlands läns landsting att bli av med Heby, att Heby var en riktig guldgruva för landstinget, men det har kanske visat sig att det inte är så. För övrigt har man alltså efter 1 juli i år den möjlighet som flera har påtalat här före mig, att ha ett avtal som innebär att man fritt kan avgöra var man vill ha sin sjukvård. Då faller hela det ekonomiska argumentet. Man kommer förmodligen efter en tid att se att det blir något slags nollsum- mespel för Västmanlands läns landsting. Jag vet inte hur de här avtalen ser ut, men det vet ju ni som har reglerna precis klart för er. Det sista argumentet har alltså fallit i frågan. Nu måste bostadsutskottet ta ett initiativ igen.

Lennart Hedquist (M)

Anf. 21 Lennart Hedquist (M)

Fru talman! Jag förstår att statsrådet med hänsyn till att vi är många debattörer här hamnar lite i tidstrångmål. Låt mig ta upp ett par saker. Den utredare som Kammarkollegiet anlitade, som finns på Kommun- förbundet, för att göra den här omfattande utredning- en blev det året utsedd till landets bästa kommunutre- dare. Han hade verkligen penetrerat samtliga de be- slutkriterier som skulle kunna vara beaktansvärda i det här ärendet. Att regeringen då gör en helt annan bedömning får anses vara mycket anmärkningsvärt i och med att man lyfter upp argument som inte är relevanta i sammanhanget. Frågan om Sala lasaretts framtid avgörs av i vilken utsträckning medborgarna i Sala och t.ex. Heby kommun söker sig till det lasa- rettet. Oavsett om Heby ingår i Västmanlands läns landsting eller Uppsala läns landsting så blir underla- get för Sala lasarett exakt detsamma. Men detta har uppenbarligen regeringen inte begripit. Statsrådet Lejon var i Uppsala på något jubileum för ett par veckor sedan. Jag trodde att det mycket stora antal framstående socialdemokrater som då hade tillfälle att tala med henne borde ha kunnat tala rege- ringen till rätta. De har sedan skrivit en insändare i Upsala Nya Tidning i lördags. Det är Hans Alsén, tidigare arbetardistriktets ordförande, riksdagsleda- mot, KF-ordförande m.m., och Erik Nilsson, tidigare HSB-direktör och kommunfullmäktiges ordförande. De beskriver vad som har förekommit och avslutar sedan insändaren med att säga: Mot bakgrund av vad som ovan nämnts ter sig regeringsbeslutet som obe- gripligt. Alla skäl talade för ett bifall till framställan om länsbyte. Det är därför som det är så uppseendeväckande att statsrådet nu läser från ett regeringsbeslut som är underkänt av alla som har gått igenom det hela ur saklig synpunkt. När regeringen också försätter sig i den situatio- nen att man har en riksdagsmajoritet mot sig i den här frågan tycker jag att man har gått över gränsen. Det är ett så exempellöst agerande att det nu, mot bakgrund av de oklarheter som också finns i fråga om lagstift- ningen beträffande länsindelning och länsbyte, ter sig naturligt för riksdagen att gå in med ett initiativ som bostadsutskottet får ta ställning till. I så fall handlar det om att i lag föreskriva att Heby kommun tillhör Uppsala län och Uppsala läns landsting. Min fråga, som samtidigt är ett svar till Rigmor Stenmark, är: Tycker regeringen att den genom sitt agerande är ansvarig för att riksdagen måste inskrida på detta extraordinära sätt? Det är ju regeringen som genom sin handläggning av det här ärendet har orsa- kat att riksdagen måste gå in med en speciallag i ett egentligen väldigt litet ärende för att se till att demo- kratin och parlamentarismen fungerar i det här landet.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 24 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman! Kanske förståelsen för att man avvi- ker från folkomröstningsresultatet skulle vara större om hebyborna fick höra starka skäl för det. Då säger statsrådet att i regeringsbeslutet är en mängd skäl uppräknade. Två av dem upprepades av statsrådet för en stund sedan. Det första är konsekvenserna för sjukvården. Jag har tillsammans med meddebattörer- na här hänvisat till yttranden från annat håll och visat att de invändningarna inte äger någon relevans längre. Det andra är ett märkligt argument. Om jag för- stod statsrådet rätt har regeringen tagit hänsyn till att det inom Heby kommun finns delar som avviker från slutresultatet i folkomröstningen och att det på något sätt skulle få väga tyngre än folkomröstningsresultatet som helhet. Det framstår som oerhört märkligt. Jag ser fram emot uppräkningen av ytterligare argument, för än har jag inte hört några som skulle motivera avsteg från det som folket i Heby kommun vill.

Statsråd Britta Lejon (S)

Anf. 27 Statsråd Britta Lejon (S)

Fru talman! Jag ska försöka använda tiden på bästa sätt och göra en kort rekapitulering av vad som ytterligare finns att säga, särskilt kanske till Harald Nordlund, om argumenten för regeringens ställ- ningstagande. Men låt mig först klargöra en sak, nämligen att detta inte har varit något enkelt beslut. Tro inte att regeringens ställningstagande har innebu- rit att vi har bortsett från den folkopinion som finns. Nej, det har vi inte. Detta har varit ett svårt beslut att fatta. Jag har våndats med det under en lång tid. Det erkänner jag gärna. Anledningen till det är ju just att det finns en sådan uttalad opinion i Heby för detta och att det handlar om många olika saker, bl.a. om identitet. Självklart är det då ett svårt beslut att fatta. Men håll i minnet, kära riksdagsledamöter, att ni är den folkvalda församlingen och att ni lagstiftar. Vi har en indelningslagstiftning som regeringen har att utgå från som grund. Det är mot bakgrund av den som vi fattar våra beslut. Där ingår en folkomröstning som en aspekt. En annan aspekt som jag ännu inte har hunnit nämna så mycket om men som jag tänkte säga är viktig, Harald Nordlund, är att man ska hålla i minnet att vi måste ha relativt höga trösklar för när ändringar i rikets uppdelning ska kunna komma till stånd. Jag menar att om vi inte har sådana trösklar så skulle alldeles för mycket tid och energi gå åt till diskussio- ner om gränser. Gränser är aldrig perfekta. Den poli- tiska tiden och kraften måste kunna användas till i huvudsak annat. Självklart ska den också användas till gränser när det är befogat och som i detta fall när en stor opinion har velat någonting annat än vad som i dag är fallet. Men det finns ett egenvärde i att upp- rätthålla en viss återhållsamhet med ändringar av gränser. Vi vet dessutom att Heby inte är det enda fallet. Sådana här diskussioner pågår naturligtvis på andra håll i riket. Men att detta skulle ha varit något enkelt beslut är verkligen inte fallet. Många har dragit stora växlar på att jag som de- mokratiminister borde vara ett gott föredöme, och det hoppas jag att kan leva upp till i många avseenden. Jag tycker också att det finns anledning att påminna om vad det borde innehålla i en rättsstat som den svenska demokratin. Här tycker jag också att det finns anledning att ställa vissa krav på vissa grund- läggande kunskaper hos de svenska riksdagsledamö- terna. I en demokrati som den svenska är det natur- ligtvis viktigt att upprätthålla parlamentarismens principer om att regeringen måste accepteras av par- lamentet. Till dessa principer hör också att riksdagen ska kunna utkräva ansvar, precis som folket ska kun- na utkräva ansvar av sina valda företrädare. En annan viktig princip är principen om rättssta- ten. Dit hör lagstiftningens generalitet. Dit hör att inte någon enskild, inte ens riksdagen, kan gripa in i en- skilda förvaltningsärenden. Det här har Göran Mag- nusson uttryckt. Jag vill bara till Lennart Hedquist säga att vi från regeringens sida har lyssnat till riksdagen och till bostadsutskottets tillkännagivande och gjort exakt det som riksdagen har sagt åt oss att göra.

Statsråd Britta Lejon (S)

Anf. 30 Statsråd Britta Lejon (S)

Fru talman! Riksdagen har naturligtvis både rät- tigheten och skyldigheten att vidta de åtgärder som anses befogade. Jag vill bara återigen påpeka att rege- ringen har gjort vad på regeringen ankommer med anledning av det beslut som riksdagen fattade tidigare i juni. Vi har tillsatt den utredning som ni har beställt av oss. Nu ser jag fram emot att ta hand om resultatet av den. Avslutningsvis tänkte jag bara säga någonting om det svåra i olika demokratiska avvägningar. Jag tän- ker på hur det var i april - inte nu, för beslutet nu var relativt enkelt att ta eftersom vi från regeringens sida faktiskt hävdar att det i sak inte har hänt någonting nytt. Beslutet nu är alltså likadant som det tidigare. Det första beslutet tog jag med vånda därför att jag, precis som många av er har framfört, är helt överty- gad om att många kommer att säga: Vad spelar det för roll om vi engagerar oss när man inte gör som vi vill? I en demokrati är det så att folkvalda självklart både ska uppmuntra och ska delta i och lyssna till olika folkliga opinioner. Men i en demokrati är det också så att man inte alltid kan räkna med att man får som man vill. Det betyder inte att demokratin som sådan på något sätt är förlorad - tvärtom! I en demo- krati handlar det både om att lyssna till andra och om att få säga sin mening. Jag är övertygad om att heby- borna kommer att fortsätta att säga sin mening i det här fallet. Detta är en lång fråga, och jag är övertygad om att sista ordet inte är sagt här ännu. Men jag tyck- er att regeringen har fattat det enda möjliga beslutet utifrån nu gällande lagstiftning.

Intressenter

Frågeställare

Hedquist, Lennart (m) Moderaterna

Besvarad av

statsrådet Britta Lejon Socialdemokraterna