Haverikommission i fallet Rossana
Interpellation 2010/11:97 av Ericson, Gunvor G (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-11-26
- Anmäld
- 2010-11-29
- Besvarad
- 2010-12-07
- Sista svarsdatum
- 2010-12-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 26 november
Interpellation
2010/11:97 Haverikommission i fallet Rossana
av Gunvor G Ericson (MP)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
Den 24 november avslöjade SVT-programmet Uppdrag granskning hur sociala och rättsliga myndigheter under flera år svikit att uppmärksamma en minderårig, romsk flickas rop på hjälp.
Sedan tidigare känner vi till att det slutade med att hon utnyttjades sexuellt av hundratals män och i tingsrätten fälldes endast två av de inblandade för koppleri. Uppdrag granskning avslöjade att på flera punkter struntade de rättsliga myndigheterna i att utreda hennes fall.
Det som uppenbarar sig är ett flagrant ignorerande av en ung flickas rop på hjälp hos myndigheterna.
Detta är särskilt anmärkningsvärt då regeringen har en särskild satsning på jämställdhet i Malmö stad, Karinprojektet, som samlar kvinnofridsarbetet bland myndigheterna i staden under ett och samma tak och syftar till att effektivisera arbetet för kvinnofrid. Hur kan det då komma sig att den 14-åriga flickan blev osynliggjord av polispersonal som är utbildad för just denna typ av fall?
Samhället har svikit denna flicka och det är därför vår plikt att reparera skadorna så gott det går.
Regeringen bör tillsätta en haverikommission för att utreda hur myndigheterna kunde behandla flickans ärende på det sätt som blev utfallet.
Avser justitieministern att ta initiativ till en kontakt med berörda myndigheter för att säkerställa att dessa genomför åtgärder så att en liknande behandling inte återupprepas?
Avser justitieministern att ta initiativ till att en haverikommission tillsätts för att utreda vad som gick fel i fallet med Rossana?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:97
Webb-tv: Haverikommission i fallet Rossana
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:29 Tisdagen den 7 decemberProtokoll 2010/11:29 2 § Svar på interpellation 2010/11:97 om haverikommission i fallet Rossana
Protokoll från debatten
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Gunvor G Ericson har skrivit en interpellation mot bakgrund av en skildring i SVT-programmet
Uppdrag granskning
av hur en 14-årig flicka utnyttjas i ett koppleriärende. Gunvor G Ericson frågar om jag avser att ta initiativ till en kontakt med berörda myndigheter för att säkerställa att de genomför åtgärder så att en liknande behandling inte återupprepas. Hon undrar också om jag avser att ta initiativ till att en haverikommission tillsätts för att utreda vad som gick fel i fallet med den 14-åriga flickan.
När de sociala och rättsvårdande myndigheterna får information om att barn misstänks fara illa eller har blivit utsatta för brott förväntar jag mig att de reagerar blixtsnabbt. För något annat finns det faktiskt ingen ursäkt. Den situation som den här flickan har hamnat i är upprörande. Socialtjänsten ska alltid agera när det finns misstanke om att ett barn far illa. Likaså ska polis och åklagare utreda sina ärenden inom rimlig tid.
I Sverige har vi en ordning som innebär att myndigheterna hanterar sina ärenden självständigt. Det medför också att frågor om eventuella brister i handläggningen ska bedömas och hanteras på myndighetsnivå eller av relevant tillsynsorgan. Socialstyrelsen har inom ramen för sin tillsyn av socialtjänsten granskat ärendet och riktat allvarlig kritik mot fullmäktige i den berörda stadsdelen i Malmö. Socialstyrelsen har också bett stadsdelsfullmäktige att redovisa vilka åtgärder man har vidtagit för att förhindra att liknande brister uppstår i handläggningen av andra ärenden.
Ledningen för Polismyndigheten i Skåne har å sin sida gjort en egeninitierad granskning av såväl det här fallet som andra barnärenden vid den aktuella utredningsroteln. Granskningen resulterade i skarp kritik mot de långa handläggningstiderna. För att komma till rätta med problemen har myndigheten nu bland annat utökat bemanningen vid utredningsroteln. Åklagaren har å sin sida återupptagit förundersökningen mot de personer som kan misstänkas för köp av sexuella tjänster.
Mot bakgrund av att berörda myndigheter själva har agerat för att följa upp ärendet har jag inte för avsikt att vidta några åtgärder. Men jag vill framhålla att regeringen tydligt har markerat vikten av att prostitution och handel med kvinnor och barn för sexuella ändamål bekämpas. Regeringen har mellan 2007 och 2010 avsatt ca 1 miljard kronor till insatser inom områdena prostitution och människohandel för sexuella ändamål samt mäns våld mot kvinnor. Åtgärderna tar bland annat sikte på att höja kunskapen och förbättra samverkan mellan myndigheterna. Målet är att få till stånd en varaktigt höjd ambitionsnivå på nationell, regional och lokal nivå i kampen mot den här typen av brott.
Anf. 2 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Tack för svaret! I Malmö stad finns kvinnofridsarbetet Projekt Karin, som regeringen har givit extra pengar till. Ändå kunde det hända att Rossana såldes i flera månader och att flera anmälningar till socialen inte togs på allvar. När fallet till slut polisanmäldes tog det nio månader innan förhör med hallickarna skedde och ett år innan rättegång inleddes. Hur kunde sociala och rättsliga myndigheter svika att uppmärksamma en minderårig romsk flickas rop på hjälp? Hur kan det gå till så i en stad där Projekt Karin finns?
Av regeringen har Malmö fått 3 ½ miljoner under 2008 för att starta det här projektet. Nästkommande år ligger summan från regeringen på 1,5 miljoner. Av Polismyndigheten i Skåne fick Projekt Karin 12 miljoner kronor i mars 2008. Regeringen har alltså gjort en särskild satsning på jämställdhet i Malmö stad, Karinprojektet, som samlar kvinnofridsarbetet bland myndigheterna i staden under ett och samma tak och som syftar till att effektivisera arbetet för kvinnofrid.
Hur kan det då komma sig att den 14-åriga flickan blev osynliggjord av polispersonal som är utbildad på just denna typ av fall? Det borde ligga i regeringens eget intresse att utreda hur det kunde fallera så totalt, trots den satsning regeringen har gjort. En haverikommission skulle kunna belysa vad det är som har gått snett utifrån de kriterier regeringen satte upp när Karinprojektet drog i gång.
Projekt Karin är förutom en nationell modell även en praktisk daglig verksamhet - och de gör säkert detta väldigt bra - dit utsatta kan vända sig själva eller bli hänvisade till vid behov. Varför fick inte Rossana ta del av de resurserna?
Visst är det bra att myndigheterna utreder, men regeringen borde efterfråga resultat från regeringens särskilda satsning. Har det givit resultat, och varför fungerar det inte i det här fallet? Kan det ha kopplingar till att flickan är rom?
Ministern säger att regeringens medel som har avsatts har sikte på att höja kunskapen och förbättra samverkan. Ändå säger en av poliserna i det här programmet,
Uppdrag granskning
, angående hederskulturer: Detta får vi leva med. Det tycker jag är oacceptabelt. Rättsväsendet måste fungera oavsett vilken bakgrund de inblandade i fallet har. Samma lagar gäller. Man kan inte gömma sig bakom en så kallad hederskultur som egentligen borde kallas skam.
Det är bra att ministern håller med om att den situation som flickan hamnade i är upprörande. Men hur ska regeringen säkerställa att den miljard som avsatts används på ett bra sätt, så att det här inte upprepas?
I grunden behöver synen på sexköp förändras och de rättsliga myndigheterna sluta behandla brottet som ett dussinbrott när det handlar om ett brott som trasar sönder en människa fysiskt och psykiskt. Det är inte bara en myndighetsfråga. Borde inte regeringen också vilja ha en haverikommission för att se vad som har gått snett och förhindra att det händer igen?
Anf. 3 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jo, det ligger i regeringens intresse att faktiskt ta reda på vad som har hänt och se att det inte händer igen.
Låt mig säga att Socialstyrelsen har begärt in en redovisning som ska komma den 15 december. Jag tycker att det är bra att man har agerat skyndsamt. Detta tillsammans med polismyndighetens egen utredning och annat tror jag kommer att ge en ganska bra kartläggning av bristerna, som vi naturligtvis på olika nivåer måste arbeta med och dra nytta av, så att vi inte får den här typen av händelser igen.
Jag tycker att den intressanta frågan som interpellanten ställer är: Hur kunde det ske? Jag skulle vilja påstå att hänvisningen till Projekt Karin kanske är lite missvisande, för Projekt Karin är ett projekt som handlar om att skapa en särskild miljö. Man behöver inte ha mycket fantasi för att förstå att den här stackars flickan dess värre inte var i närheten av den särskilda miljön, där olika tjänstemän diskuterar anmälda ärenden.
Här handlar det om att man ute i den så kallade verkligheten, alltså ute i ett bostadsområde, måste se till att de som får anmälningar eller signaler om att någonting är fel reagerar och vidtar åtgärder. Det var ju det som inte skedde.
Det var flera som hade sett, som hade synpunkter och som ställde frågor. Men man agerade inte på det egentliga basplanet, där den romska 14-åriga flickan fanns. Och det är det här som jag tror är otroligt viktigt när det gäller barn och ungdomar. Vi måste försäkra oss om att det tas initiativ och ageras på det lokala planet. Där hoppas jag att den redovisning av åtgärder som vi får och den kartläggning av ärendet som görs ska ge oss ett underlag. Jag hoppas också att vi på olika sätt kan försäkra oss om att kommunerna kommer att arbeta med det.
Kan det ha betydelse att det var en romsk flicka? Det vågar inte jag svara på. Man ska inte spekulera i det. Men människor som lever i en väldigt utsatt miljö - den här flickan hade dessutom en utsatt familjesituation - är ofta långt ifrån den typ av människor som agerar och handlar väldigt strukturerat.
Då blir avståndet till våra goda ambitioner hos myndigheter och andra inte tillräckligt kort, och det är den bryggan vi måste bygga.
Jag har för avsikt att under nästa år arbeta mycket med barn- och ungdomsärenden just därför att jag har en bestämd uppfattning att vi har många goda institutioner, regelverk och insatser men att de inte hålls samman. Därför faller barn och ungdomar emellan. Riktigt hur det ska landa i konkreta åtgärder är jag inte framme vid än, men vi kommer naturligtvis att använda den kunskap som vi får i det här vedervärdiga ärendet för att kunna ta till det hela.
Jag tycker att det är bra att man från polis och åklagare har agerat och lyfter fram ärendet. Jag får inte ha synpunkter på vad de ägnar sig åt, men jag har i alla fall en bestämd känsla av att det är många som har använt det som hänt som en väckarklocka. Det ska vi alla vara glada över.
Sedan måste vi naturligtvis utvärdera handlingsplanen och alla de olika åtgärderna. Det är planerat att så ska ske. Det är många olika projekt av olika sort, men jag tycker att vart och ett av dem är viktigt. Självklart måste vi göra en samlad redovisning av vad vi har lärt oss och hur vi går vidare. Ingen ska inbilla mig i vart fall att det som behöver göras redan är gjort, för det finns alltid mer att uträtta. I det här fallet har vi fått en del hemska erfarenheter som vi behöver ta med oss i det arbetet.
Anf. 4 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag håller med ministern om att det som hänt är avskyvärt. Trots att det fanns ett antal signaler lyssnade man inte. I fråga om tjejer som lever i en utsatt miljö, som det var i det här speciella fallet och där sociala myndigheter redan innan hade varit inkopplade, måste man vara extra vaksam och lyhörd när man får signaler. Då kan man inte bara avfärda det och inte gå vidare med och undersöka.
Det handlar egentligen om folkhälsoinvestering; man ger inte tillräckliga resurser för att följa upp. Regeringen har tidigare haft en särskild satsning när det gäller folkhälsoarbetet när det handlade till exempel om målområde 3 i folkhälsoarbetet, det vill säga trygga och goda uppväxtvillkor. Under förra mandatperioden sköt regeringen till 115 miljoner extra årligen till insatser inom det området. Det har tyvärr inte följts upp, utan de pengarna är borta nu.
Jag skulle gärna vilja se att regeringen gjorde det möjligt för fler frivilligorganisationer att jobba inom det här området, till exempel kvinnojourer, som kan stötta men som i dag inte kan söka pengar direkt från länsstyrelserna utan måste göra det via kommunerna eller tillsammans med kommunerna.
Om personer som jobbar på socialen inte reagerar är det naturligtvis jättebra att Socialstyrelsen följer upp och kommer med en rapport den 15 december. Jag tycker mig höra hos ministern att det ändå finns en ambition att ta till sig detta och göra någonting åt det här, och det är jag väldigt glad för. Vi måste från riksdagen vara tydliga med att vi vill ha en uppföljning och en samlad redovisning med förslag till åtgärder så att det här inte kan hända igen.
Det är inte acceptabelt att olika grupper tar till egna lagar därför att polisen sviker. Vi måste se till att ha en ordning där alla människor kan känna att man blir behandlad lika inför lagen.
Därför skulle jag vilja höra ministern utveckla de tankar som hon framförde om att gå vidare, även om ministern inte i dag kan säga exakt vad det är för insatser utöver det som ryms i handlingsplanen och utöver den extra miljard som är avsatt.
Anf. 5 Patrick Reslow (M)
Fru talman! Jag tror att alla som såg inslaget i
Uppdrag granskning
tog väldigt illa vid sig. Det lämnade ingen oberörd.
Däremot blir jag lite konfunderad när jag hör Gunvor G Ericson rikta kritik mot Projektet Karin. Jag tycker att det är lite olyckligt eftersom det är en väldigt bra verksamhet, framför allt i en stad som Malmö med alla de problem som finns där.
Men Gunvor Ericson har möjligheter att agera i Malmö. Utan att gå in i det enskilda fallet i sig är det just de sociala myndigheterna i Malmö som har fallerat, och det har Socialstyrelsen varit inne på. Gunvor Ericson har möjlighet att agera där eftersom det är hennes partikamrater som styr i Malmö stad tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och därmed styr också de sociala frågorna.
Det kanske är en bättre kanal, Gunvor Ericson, att använda och se till att ändra på den sociala politiken i Malmö stad.
Anf. 6 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är helt rätt uppfattat, att jag inte tänker lämna det här utan åtgärder. Jag tycker att det är alldeles förskräckligt att barn och ungdomar utsätts för den här typen av brott, i synnerhet att barn och ungdomar i särskilt besvärliga sociala situationer inte får det stöd och den uppbackning som behövs.
Jag tycker att det är helt otillständigt att man inte tillräckligt skyndsamt utreder brott mot de här barnen och ser till att lagföra dem som är skyldiga för övergrepp. Det får helt enkelt inte vara så.
Utvärderingen av den handlingsplan som vi har haft och som vi lagt stora resurser på är ett uppdrag för Brå. Den ska redovisas vid årsskiftet. Det finns också en handlingsplan mot människohandel och prostitution där utvärderingen kommer i januari 2012, alltså lite senare. Vi följer upp dessa, och det är viktigt.
Åklagarmyndigheten bedriver inom ramen för Utvecklingscentrum i Göteborg ett projekt tillsammans med polisen i syfte att korta handläggningstiderna och höja kvaliteten i bevissäkring i relationsvåldsmål och barnärenden. Jag tycker att det är relevant i det här sammanhanget. Det är ett ganska komplext område och rätt svårarbetat, men jag hyser hopp om att Utvecklingscentrum i Göteborg kan ta fram en del riktlinjer, rutiner och kunskaper som vi kan använda för att nå bättre fram i de här ärendena.
När allt detta är sagt måste jag återkomma till - det står inte i mina papper och nämns säkert finns i debatten heller - att de här barnen finns ute i vanliga miljöer. Det finns och syns, och det måste vara så att människor som anmäler vet att myndigheter på den mest lokala nivån reagerar. Det kan inte vara så att vi blundar för att någon misstänker att ett barn far illa. Det spelar ingen roll vad det är för barn eller vad de tillhör för kultur eller vad det nu kan vara. Vi är överens i Sverige om vilka regler som gäller. På något sätt måste vi hjälpas åt att tydliggöra att det är det som gäller och försäkra oss om att man i olika myndigheter har de rutiner och den medvetenhet som krävs för att få verkstad.
Man får vara glad över att medierna ibland lyfter fram brister så att det inte får stå opåtalt. Det är fullständigt obegripligt hur en 14-årig flicka kan bli utsatt för övergrepp över 100 gånger innan det händer någonting. Man nästan funderar över om det hade hänt något om barnet inte hade blivit gravid. Det är alldeles förfärligt!
Självklart delar jag uppfattningen att en anledning till att vi måste hantera detta bättre är att vi aldrig kan acceptera alternativ rättskipning i Sverige. Vi har en ordning där vi ska garantera allas likhet inför lagen. Därför måste vi se till att ha sådana rutiner, handläggningstider och arbetsformer som gör att detta fungerar samt ifrågasätta och skarpt reagera mot annan typ av rättskipning.
Det finns säkert en del att göra inom ramen för folkhälsoarbetet. Som interpellanten påpekar är en del medskyldiga i de brott som har begåtts flickor i besvärliga miljöer. Det finns anledning att se vidare på det och se vad man ytterligare kan göra för att förhindra att sådant här upprepas.
Jag kan bara tacka för att Gunvor G Ericson har lyft upp frågan. Jag tror inte att det finns enkla lösningar, men jag kan försäkra riksdagen om att regeringen kommer att fortsätta att arbeta med de här frågorna och på olika sätt bidra till förbättringar.
Anf. 7 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag är glad att ministern visar en ödmjukhet inför den svåra sak som har hänt i Malmö. Jag tycker dock, Patrick Reslow, att man måste skilja på sin roll som riksdagsledamot och ansvarig för lagstiftningen - om man hade lyssnat ordentligt på vad jag sade hade man hört att min kritik inte var mot Projekt Karin som sådant - och regeringens sätt att följa upp en investering på 12 miljoner kronor i ett projekt för att utbilda poliser. Det handlar inte om att ställa riksdagsledamöter mot kommunpolitiker. Här handlar det om vad vi kan göra tillsammans så att inte den här situationen upprepas. Vi har ett ansvar i riksdagen att följa upp de pengar regeringen har avsatt. Det tycker jag är självklart.
När ett barn inte blir lyssnat på och inte trodd på vet vi genom folkhälsoforskning som går långt tillbaka i tiden att barnet kan få komplikationer för resten av livet. Konsekvenserna för personer som har blivit misstrodda och inte har fått den trygghet och det goda sociala stöd de behöver när de växer upp kan leda till stora kostnader för samhället totalt sett - för att inte tala om allt det lidande som personerna själva har råkat ut för.
Åklagarmyndigheten i Göteborg, som jobbar med frågorna, behöver jobba ännu mer för att få ut kunskapen - implementera - på lokal nivå. Där kan också vi från riksdagen trycka på regeringen så att det verkligen blir en ordentlig uppföljning. Därför ser jag fram emot dels Socialstyrelsens rapport som ska läggas fram den 15 december, dels den samlade utvärderingen av Projekt Karin och de avsatta pengarna, som jag vet att Lunds universitet tittar på.
Det är viktigt att vi lyfter upp frågorna för att visa att riksdagen inte accepterar vad som händer. Så här får det inte gå till.
Anf. 8 Patrick Reslow (M)
Fru talman! Gunvor G Ericson sade i sitt första inlägg att det finns tveksamheter huruvida Projekt Karin är bra. Du gav uttryck för en fråga om hur det kunde hända trots de pengar som regeringen har satsat på Projekt Karin. Det är tråkigt om man försöker lägga någon skuld på Projekt Karin eller försöker förmedla bilden av att Projekt Karin inte skulle vara effektiv eller bra verksamhet. Jag ville därmed förtydliga det, Gunvor Ericson.
Vi ska givetvis följa upp de pengar vi förmedlar. När man begär att justitieministern ska tillsätta en haverikommission borde man först och främst se efter vilka andra kanaler som finns. Du har bättre kanaler än vad vi andra har med dina partikamrater i Malmö stad.
Anf. 9 Beatrice Ask (M)
Fru talman! När det gäller regeringens sätt att utvärdera projekten har jag nämnt att vi i det ärende som tas upp i interpellationen väntar på vad Socialstyrelsens granskning av hur ärendet har hanterats ger - och den läggs fram i december. Jag har sett att Polismyndigheten i Skåne har agerat och vidtagit åtgärder, vilket är bra. Sedan har vi de två stora Bråutvärderingarna. När de väl kommer får vi granska och se om de motsvarar de förväntningar på utvärdering som kan tänkas finnas. Det är ändå det sätt som regeringen kan utvärdera projekt på.
I interpellationen fanns en tanke om en haverikommission. Det finns ett regelverk för haverikommissioner när det handlar om barn som har avlidit med anledning av brott. Där har vi en första rapport vad gäller den lagstiftningen. Socialstyrelsen konstaterar att det är för tidigt att dra någon slutsats om det här är en form som fungerar väl.
Vi förbereder sedan tidigare ett arbete med haverikommissioner när det gäller kvinnor som har avlidit på grund av brott i nära relationer. Det är också ofta fråga om en komplicerad kedja av händelser. Där räknar jag med att lägga fram en proposition under våren 2011.
Vår erfarenhet av det som brukar kallas haverikommissioner är rätt begränsad. Det vore bra att ta till sig vad vi får ut av den haverikommission som i första hand gäller barn och som ska sättas i sjön någon gång nästa år innan vi bestämmer oss för ytterligare kommissioner. Det borde vi också dra en slutsats av, med tanke på att vi har flera utvärderingar av ärenden och en hel del arbete i gång för att lyfta upp på bordet de problem och de frågor vi måste ställa oss med anledning av fallet Rossana.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.