Hatbrott mot HBT-personer
Interpellation 2007/08:492 av Vestlund, Börje (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-03-11
- Inlämnad
- 2008-03-11
- Besvarad
- 2008-03-28
- Sista svarsdatum
- 2008-04-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 mars
Interpellation
2007/08:492 Hatbrott mot HBT-personer
av Börje Vestlund (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Hatbrott är i egentlig mening inte någon beteckning på brott som återfinns i brottsbalken eller annan svensk lagstiftning utan är snarare en benämning som använts i den politiska debatten för att benämna brott som någon begår bland annat på grund av ras, kön, religion eller sexuell läggning. Hatbrotten har haft förmågan att växa sig starkare i vissa grupper, inte minst bland högerextrema, men det finns också andra grupper som uttrycker sådan avsky mot vissa grupper att man kan kalla det hat.
Hatbrotten har varit föremål för omfattade debatt under många år. Det kan ha handlat om gäng eller enskilda personer som ägnat sig åt att koncentrera sin brottslighet mot dessa grupper. Från tid till annan uppträder mycket upprörande fall där någon eller några gärningsmän begått flera brott mot utsatta grupper.
Under en längre tid har bland annat Polishögskolan haft en särskild utbildning för att utbilda om hatbrott. Denna utbildning har nu tagits bort. Samtidigt vet vi att då hatbrott inträffar är det stor skillnad mellan olika polisdistrikt om hur man utreder dessa brott. Detta innebär att till exempel en HBT-person inte kan garanteras samma rättstrygghet i hela landet. Mot bakgrund av detta är det märkligt att Polishögskolan har upphört med sin hatbrottsutbildning.
Den borgerliga moderatledda regeringen har vid flera tillfällen uttalat att det är viktigt med rättssäkerheten inom svenskt rättsväsende. Jag tror ingen har en avvikande uppfattning om detta. Men då rimmar det illa att ta bort en del av polisutbildningen som handlar om just hatbrott.
Jag vill därför fråga justitieministern:
1. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta i syfte att antalet hatbrott ska minska?
2. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att förbättra kunskapen om hatbrott i rättsväsendet?
3. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att förbättra utbildningen för poliser, domare och åklagare vad gäller hatbrott?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:492
Webb-tv: Hatbrott mot HBT-personer
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:85 Fredagen den 28 marsProtokoll 2007/08:85 10 § Svar på interpellation 2007/08:492 om hatbrott mot HBT-personer
Protokoll från debatten
Anf. 22 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Börje Vestlund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i syfte att minska antalet hatbrott, vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra kunskapen inom rättsväsendet om hatbrott och vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra utbildningen för poliser, domare och åklagare vad gäller hatbrott.
Hatbrotten är prioriterade både av regeringen och inom polisorganisationen. För att polisen ska kunna bekämpa hatbrott måste den ha goda kunskaper om dem. Av den anledningen fick Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten i 2007 års regleringsbrev i uppdrag att säkerställa att hatbrottsmotiv identifieras och utreds så tidigt som möjligt vid utredningar om brott där det kan finnas ett sådant motiv.
Uppdraget har redovisats i samband med årsredovisningarna för 2007. Av redovisningen framgår bland annat att Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten under året har bedrivit ett aktivt arbete med att vidareutbilda personalen i hanteringen av hatbrott. Alla som går Åklagarmyndighetens grundutbildning för åklagare får utbildning. Flera polismyndigheter har också genomfört utbildningsinsatser för personalen. Vidare samverkar polisen med berörda aktörer som till exempel RFSL och skolan. Rikspolisstyrelsen ser också över förutsättningarna för att ta fram en webbaserad interaktiv utbildning i hatbrott. Tanken är att alla anställda ska erbjudas möjlighet att gå utbildningen.
Inom ramen för Rättsväsendets Informationsförsörjning (RIF), där bland annat Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket ingår, pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att förenkla informationsutbytet inom rättsväsendet. Genom det förenklade informationsutbytet kommer även information om hatbrottsmotiv enklare att spridas genom hela rättskedjan.
Det har tidigare gjorts upprepade påståenden om att den sex veckor långa kursen i hatbrott har försvunnit som egen kurs vid grundutbildningen på Polishögskolan. Jag har också vid flera tillfällen tidigare talat om att det inte är sant. Den så kallade hatbrottskursen ingår fortfarande i grundutbildningen. Det korrekta namnet på kursen är Brottsförebyggande arbete, rasism och diskriminering.
Anf. 23 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Det finns anledning att i vissa ämnen återkomma med jämna mellanrum. Ett sådant ämne är hatbrott. Även om man har lagt om systemet för att mäta hatbrott vet vi att det har varit problem med att dessa brott inte har synts. Vi vet att de har utretts dåligt. Inte minst när det har kommit till rättegång har man inte bevakat detta. Det finns undantag. Stockholms läns polisdistrikt har varit duktiga på detta. Det finns också exempel från bland annat Kristianstad där man har tagit itu med detta.
Det som är allvarligt är att även om statsrådet nu påstår att man inte har avskaffat hatbrottsutbildningen vid Polishögskolan har ändå den omorganisation som har varit och som har inneburit att man har stoppat in en annan del medfört att den blandats upp med fler bitar. Det har inneburit att man också har minskat betoningen på hatbrott till förmån för annat, till exempel diskrimineringsbrott. Därför känner man inte längre att man har samma stöd. Det är inte längre samma prioritering av hatbrott som tidigare.
Det är också gott och väl att man tänker att det ska finnas en redovisning. Vad är det då som ska framgå av redovisningen? Vad är det som kvantifieras? Jag är helt övertygad om att om man får ett uppdrag kommer man också att säga att man har utfört det, men värdet av det kan vi se först när vi vet vad som kvantifieras. På vilket sätt har man arbetat med hatbrotten? På vilket sätt har man utvecklat det? Detta tycker jag är oklart i det här sammanhanget.
Visst är det bra med utvecklingsarbete, men fortfarande ökar antalet hatbrott. De konkreta åtgärderna från regeringens sida inskränker sig till ganska få saker. Man ska göra en redovisning, och man anser att det prioriteras. Men på vilket sätt gör man det, och hur ska man kunna arbeta med hatbrotten i framtiden? Det skulle jag vilja veta.
Anf. 24 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Tänk, jag hade trott att jag i dag skulle få beröm av Börje Vestlund för att vi har gett uppdrag till polis och åklagare och faktiskt fått en redovisning.
Nej, skämt åsido. Det är möjligt att förändringar inom Polishögskolan ställer till en del bekymmer, men det viktiga är att denna del i polisutbildningen finns kvar. Så är det, och det har jag påpekat flera gånger.
Skälet till att vi har gett uppdrag åt polismyndigheter och åklagare är att de flesta poliser redan finns därute. Det är ju viktigt att någonting görs. Det är som Börje Vestlund säger: I Stockholm har man gjort en hel del och varit duktiga. Jag kan glädja Börje Vestlund med att stockholmarna inte är ensamma på banan längre. Nu är det rätt många andra som arbetar med detta också.
Låt mig nämna några exempel som jag har skrivit upp. I Värmland arbetar man med de här frågorna och har haft utbildning för all personal. Man har ytterligare utbildning för enhetscheferna. Västmanland har gett kompletterande utbildning, framför allt när det gäller initiala utredningsåtgärder för att jobba med inriktning mot hatbrott. Man har tagit fram en handbok. Östergötland arbetar med frågorna. Förundersökningsledare och all personal som arbetar med anmälningsupptagning har fått fördjupning och kunskap på det här området. Jag kan fortsätta uppräkningen.
Det är på detta sätt det redovisas när vi frågar vad man har gjort. Det är klart att alla inser att det borde göras mycket mer, men jag tycker ändå att man ser att det finns ett intresse och ett engagemang för att försöka öka kunskaperna där ute. Det är otroligt viktigt att människor som har blivit utsatta för hatbrott eller där det finns misstanke om det möts av människor som vet hur man ska arbeta med detta och som ser vikten av det på ett seriöst vis. Där tycker jag att vi har kommit några steg framåt. Det tycker jag är bra.
När det gäller statistiken finns det en del förändringar som man kan ställa frågor om. Det handlar väl inte bara om att det finns en ökning utan också om att man har ändrat en del rubriceringar. Det finns förklaringar till att vi har fått dessa förändringar. Det finns en skillnad i siffrorna mellan 2003, 2004 och framåt. Vi tror att det beror på förändringar av redovisningssättet. Man har bland annat infört sökord så att fler anmälningar än tidigare av brott med hatmotiv kan hittas. Det kan vara ett skäl till ökningen, men vi är inte helt säkra.
Detta gör också att medvetenheten om dessa frågor är otroligt viktig. Jag tror att om myndigheterna fortsätter att arbeta som de nu gör med utbildningar och så vidare kommer antalet hatbrott att öka ytterligare, för i takt med att polisen blir duktigare på att bemöta människor som kommer och berättar om sådant och i takt med att man ser problemen kommer vi också att notera fler av dem. Under en period kanske vi till och med kan se det som positivt att det blir en ökning i statistiken. Det är desto viktigare att vi ser till att få bra utredningskompetens och att vi kan leda de här ärendena i hamn. Det måste ju vara den långsiktiga ambitionen.
Anf. 25 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Låt mig stanna upp vid detta med statistiken. Jag reagerade naturligtvis också kraftigt när man kunde se en ökning med 50, 60 eller 70 procent. Alla kloka inser att det inte har varit en så kraftig ökning på bara ett år, utan det har att göra med att man har ändrat i statistiken. Men jag tror ändå att vi i det här sammanhanget kan anta att det har varit en ökning och att det blir vanligare och vanligare.
HBT-personer blir mer och mer öppna, inte bara i storstäderna utan också på fler och fler håll i landet. Detta lockar naturligtvis fram kriminella gäng som kan vara intresserade av att skada HBT-personer. I det här sammanhanget kan man se både positivt och negativt, och det tror jag att vi är överens om.
Naturligtvis är det viktigt att det finns bra exempel på att man har börjat arbeta med de här frågorna. Jag kan ge beröm - om det är till den nya regeringen eller till den gamla kan diskuteras - för ett fall i Kristianstad som var ett bra exempel på hur man ska arbeta med hatbrott. Där hade man haft främlingsfientliga gäng som hade gått fram ganska hårt. Där anmälde man hatbrott, och det höll. Det är på det sättet man ska arbeta med sådant här.
Men det är kvantifieringen av hur många fall där man använder begreppet hatbrott och hur man tar fram det ur polisutredningarna som är det viktiga. Jag kan inte se något av detta i redovisningen. Ansatsen kan måhända vara bra, men hatbrotten fortsätter trots allt att utvecklas och bli fler. Kanske ska vi, som justitieministern säger, se det som positivt att fler vågar anmäla.
När det gäller just hatbrott är det ju egentligen inte ett hatbrott utan en misshandel som man anmäler. Sedan är det personalen, det vill säga polis och åklagare, som ska bedöma om det är ett hatbrott eller inte. Därför blir det en lite annorlunda debatt än den som ledde till att vi fick högre kompetens om till exempel våldtäkter för ett antal år sedan. Då ökade antalet våldtäktsanmälningar, men då anmälde man verkligen våldtäkter. Här är det fråga om ren misshandel eller andra typer av grova våldsbrott.
Där kan jag inte se av statsrådets redovisning om det har ökat eller minskat eller på vilket sätt det går att se en utveckling av att man faktiskt använder sig av möjligheten som man fick för ett antal år sedan.
Där ser jag inte vad som har hänt. Jag ser inte heller vad som har hänt när det gäller om man har gjort någon utvärdering av utbildningen på Polishögskolan. Ger den samma kunskaper och samma möjligheter att få utbildning i de här frågorna?
Det gäller också rättsväsendet i övrigt. Har man startat med utbildning där? Jag delar även där statsrådets uppfattning. Det handlar inte bara om dem som går på Polishögskolan utan naturligtvis också om alla poliser som finns där ute redan i dag, alla åklagare som finns i verksamheten i dag och alla domare som finns i verksamheten i dag. Det är den största gruppen som behöver ha utbildning och kunskap om detta.
Har man sett till att de har fått utbildning? Jag tycker inte att det framgår klart.
Anf. 26 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag kan inte svara på om vi har gjort någon utvärdering av förändringarna på Polishögskolan. Det kommer snart ett förslag om en ny polisutbildning och då finns det anledning att diskutera polisutbildning i vid mening så vi kanske får återkomma till det.
En viktig sak som möjligen skulle ha nämnts i svaret är att vi jobbar mycket för att systematisera upptäckten av hatbrott vid anmälningar. Ungefär hälften av alla anmälningar görs vid polisens kontaktcenter. Bland anmälningarna finns det naturligtvis hatbrott, och det gäller att upptäcka det. Därför har man vid RPS arbetat för att ta fram en utbildningsplan för att se till att man säkrar att personalen vid PKC utbildas i hatbrotts- och motivbildsproblematiken.
En arbetsgrupp med Sven-Erik Alhem, Göran Hellstrand som är kammaråklagare och en kriminalkommissarie har arbetat med hur det ska se ut.
I polisens anmälningsrutiner från 2008 uppdaterar man det IT-system som man använder när man tar emot samtalen och då kommer det att införas en funktion där anmälningsupptagaren, alltså den som svarar i telefon, måste svara ja eller nej på frågan om det aktuella ärendet är ett misstänkt hatbrott eller inte. På så sätt får man hela tiden en uppmärksamhet hos dem som tar emot anmälningar genom att de alltid frågar sig om det kan vara den typen av brott. Det tror jag kan göra att vi hanterar frågorna bättre än hittills.
Vi tror att det är verkningsfullt att utbilda personal och se till att vi har rutiner som gör att man påminns om att det ska göras en sådan bedömning. Jag tycker att vi har kommit en bit på väg. Det här är ett resultat av de riktlinjer som polisen har fått. Det är en viktig förbättring som kommer under innevarande år.
Anf. 27 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Man får väl säga att allt som är förbättringar är bra. Man kan också säga att vi får avvakta och se vad som händer med det som regeringen har infört.
Det är ju alldeles utmärkt att det finns ett stöd i IT-systemet när man hanterar anmälningar.
Jag tycker också att det är viktigt att vi på något bra sätt i framtiden även kan bedöma hur vi får ned antalet sådana här brott. Jag tycker att det saknas idéer om hur vi ska arbeta med det i framtiden. Jag tror att allt tillsammans kanske är ett bra sätt. Men vi måste ha klara och raka ambitioner för på vilket sätt man ska minska antalet hatbrott så att vi ser i statistiken att det blir färre hatbrott. Det är fortfarande ett problem i samhället.
Anf. 28 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Den långsiktiga ambitionen är ju att hatbrott inte ska förekomma. Vi vill väl inte ha ett samhälle där den typen av övergrepp sker. Det är väl den enda rimliga ambitionen.
Jag är nog rätt klar över att när man i IT-systemet för anmälningsupptagning av brott får en automatik i att ställa sig frågan om det kan vara ett misstänkt hatbrott och när man börjar utbilda mer personal, vilket rätt många myndigheter gör, kommer vi till en början att se en ökning.
Förändringar i arbetsmetodik kan ju vara ett skäl, men det som Börje Vestlund tog upp tidigare, nämligen om det sker en faktisk ökning är något som tål att fundera på. Det är ett väldigt tufft klimat där ute. Det sker en polarisering i många grupper som gör att vi får konfrontationer som är allvarliga. Det finns inga enkla svar på frågan. Det är något som vi måste arbeta med politiskt på olika sätt.
När det gäller statistiken påstår jag nog ändå att förbättrade rutiner och en större medvetenhet om att agera mot den här typen av övergrepp på människor kommer att leda till att vi synliggör en del av de dolda övergrepp som sker i dag och en del av de motiv som inte kommer till rättsväsendets kännedom. Det får vi nog ha en viss beredskap för.
Jag tror att det i grunden är bra. Jag tycker att det är viktigt att synliggöra problem så att man vet vad man jobbar med.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.