hästakuten vid Ultuna

Interpellation 2002/03:315 av Bill, Per (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-04-29
Inlämnad
2003-04-29
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-05-12
Sista svarsdatum
2003-05-14
Besvarad
2003-05-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 april

Interpellation 2002/03:315

av Per Bill (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om hästakuten vid Ultuna

Den 19 december 2002 stängde hästakuten vid veterinärutbildningen på Ultuna lantbruksuniversitet, Uppsala (SLU). Vid en interpellationsdebatt konstaterade jordbruksministern att det troligtvis inte rörde sig om en permanent stängning, utan att akuten troligtvis skulle öppnas igen i april 2003. Så har inte skett, och det finns ingenting som tyder på att akuten kommer att öppna igen inom en överskådlig framtid.

Undervisning och praktik vid hästakuten har utgjort en grundläggande del av den praktiska undervisningen för veterinärstuderande.

Det är beklagligt att hästakuten i Uppsala är stängd. Dels för att den är en viktig del av veterinärutbildningen, dels för att hästägarnas möjlighet till god djurhållning beskärs kraftigt.

Nu är det viktigare än någonsin att det finns en veterinärutbildning som väl förbereder studenterna på situationer som kan uppkomma. Med öppna gränser och ökad rörlighet kommer mycket gott, men även risker för smitta och sjukdom. Då förslår det inte att studenterna vid landets enda veterinärutbildning aldrig kommer i kontakt med hästar som är så sjuka att de inte kan komma på morgonen och trava hem på kvällen.

Vid den förra interpellationsdebatten verkade jordbruksministern intresserad av att hästakuten ändå skulle kunna öppnas igen. Men vad har konkret gjorts för att detta ska infrias?

Vilken åtgärd avser jordbruksministern att vidta för att säkerställa att svensk veterinärutbildning håller högsta klass och studenterna vid SLU åter får tillgång till en hästakut?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:315, hästakuten vid Ultuna

Interpellationsdebatt 2002/03:315

Webb-tv: hästakuten vid Ultuna

Protokoll från debatten

Anf. 35 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Per Bill har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att svensk veteri- närutbildning håller högsta klass och studenterna vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, åter får tillgång till en hästakut. Som Per Bill nämner i sin interpellation var det inte länge sedan jag besvarade en interpellation med i princip samma innehåll. Vid den tidpunkten hade jag fått den informationen att SLU skulle öppna häst- akuten i mitten av april igen. Låt mig inledningsvis beklaga att hästjouren vid SLU inte kunde öppnas i april som avsikten var. Det är beklagligt såväl ur studenternas som hästägarnas perspektiv. Huvudproblemet har, såvitt jag bedömt det, varit studenternas möjlighet att göra sin kliniska färdig- hetsträning vid hästjouren under den period som jou- ren varit stängd. Enligt den information som jag har erhållit, har nu ledningen vid Veterinärmedicinska fakulteten och de fackliga organisationerna vid SLU kommit överens om en lösning som garanterar en fullvärdig utbildning för veterinärstudenterna. Denna innebär att vissa kliniska inslag i utbildningen tillfäl- ligt kan förläggas till något av de andra djursjukhu- sen, Skara, Strömsholm eller Helsingborg. Formen för denna tillfälliga lösning kommer att utarbetas i samverkan med studenterna. Detta innebär att stu- denterna kommer att få sin kliniska färdighetsträning även vad gäller svårt sjuka hästar. Det hade naturligtvis varit smidigast för studen- terna om hästakuten vid Ultuna hade kunnat öppna som planerat, men på grund av olika faktorer måste SLU nu skjuta på öppnandet av hästakuten. Förutom de ekonomiska och personella problemen och lokal- anpassningen har det tillkommit en faktor som tidiga- re inte var känd. Mögelproblem har nämligen upp- täckts i vissa av lokalerna. Detta faktum gör det omöjligt att öppna akuten utan sanering. Vad gäller veterinärstudenternas kliniska utbild- ning uttryckte jag i svaret i februari mitt fulla förtro- ende för att SLU:s ledning skulle lösa de problem för veterinärstudenterna som uppstod i och med häst- akutens stängning. Jag förutsatte att studenterna på lämpligt sätt skulle få den kliniska utbildning som är nödvändig för att de ska klara jobbet som självstän- digt arbetande veterinärer efter avslutad examen. Som jag nyss sade har SLU också vidtagit åtgärder som på kort sikt löser de omedelbara problemen beträffande den kliniska utbildningen som stängningen orsakat. Det måste nu till även en långsiktig lösning för att studenterna även i framtiden ska få tillräcklig och adekvat klinisk träning för att klara sitt arbete som självständig veterinär. När hästakuten kan öppna igen och frågan lösts även på lång sikt är i dagsläget något ovisst, beroende på vilka saneringsåtgärder som Aka- demiska hus finner lämpliga. November månad 2003 är dock en tidpunkt som nämnts. Givetvis tycker jag, liksom Per Bill, att det är an- geläget att vi även fortsättningsvis utbildar veterinärer som även kan arbeta med svårt sjuka hästar och att utbildningen håller en hög kvalitet i såväl nationellt som internationellt perspektiv. Per Bill har också frågat vad som konkret har gjorts för att hästakuten ska kunna öppnas igen. Om Per Bill med frågan avser vad jag såsom jordbruks- minister konkret har gjort vill jag upprepa det jag sade i den förra interpellationen. Det är inte min upp- gift som enskild minister att påverka varken SLU:s sätt att fördela resurser eller hur SLU lägger upp sina utbildningar för att nå fastställda examensmål. Enligt gällande regelverk ankommer det på det enskilda universitetet att besluta om detta.

Anf. 36 Per Bill (M)
Fru talman! Tack för ett snabbt svar, jordbruks- ministern. Det är lustigt. När man frågar en enskild minister säger de ibland att de svarar som enskilda ministrar. Ibland säger de att de svarar för hela re- geringen. Oftast säger de att deras svar är ett kollek- tivt svar och att det gäller hela regeringen. Framför allt Pär Nuder brukar säga det alla de gånger som jag ställer en interpellation till statsministern och han inte behagar visa sig. Jag utgår ifrån att jordbruksminis- tern talar för hela regeringen och att det finns ett kollektivt stöd för det som jordbruksministern tar upp här i kammaren. Låt mig börja med det som är positivt, nämligen att jordbruksministern inser och erkänner de stora problem som finns nu när hästakuten har varit stängd ganska länge. Det är ett problem för hästägarna, deras oro för att deras kära ägodelar och vänner inte får den vård de behöver om de blir sjuka. De kanske får be- tydligt sämre vård eller får spendera flera timmar på en hästkärra för att ta sig till något annat ställe där de kan få hygglig vård. Samtidigt är hästägarna oroade för att de i framtiden kommer att ha veterinärer med sämre utbildning som ska hjälpa dem med hästarna. Jag tycker också, fru talman, att det här är ett pro- blem för Sveriges trovärdighet eftersom vi i stor poli- tisk enighet har varit väldigt nöjda och glada över att både det svenska jordbruket och svensk jordbrukspo- litik har satt djurens välbefinnande så högt på dag- ordningen. Svenskt jordbruk har verkligen gjort stora insatser där. Trovärdigheten för politiken att se till att djur inte lider i onödan minskar när man gör sådana här saker som att stänga hästakuten och dessutom mer eller mindre öppet också säger att man kanske måste stänga hela djursjukhuset i Uppsala. Det är naturligtvis ett problem för de blivande veterinärerna, den osäkerhet de har, den förtvivlan de känner över att få en utbildning som är sämre än vad den som de som gick ut året innan eller året innan eller året innan fick. Dessutom är det naturligtvis osmidigt att få delar av utbildningen på en helt annan ort. Det här kan möjligen vara något som man står ut med kortsiktigt, men långsiktigt hotar det hela kvali- teten på en av våra viktigaste utbildningar, en utbild- ning som bara ges på ett enda ställe. Jag vill att jordbruksministern ska se till att man får större anslag till Lantbruksuniversitetet. Vi behö- ver mer grundutbildningsanslag, högre fakultetsan- slag och mer fria forskningsmedel. Dessutom måste man fråga sig om staten inte har något ansvar utöver att ge pengar till Lantbruksuniversitetet för den djur- sjukvård som bedrivs i Sverige. Ska jag tolka svaret som att staten, bortsett från att man ger pengar till Lantbruksuniversitet, inte har något ansvar för de djursjukhus som finns i Sverige?

Anf. 37 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Jag tror att det är nödvändigt att vi har den här interpellationsdebatten i dag. Sedan vi hade interpellationsdebatt om hästakuten och SLU senast har det dessvärre inte skett någon större för- bättring. Dessvärre har det också kommit till vår kännedom att den veterinärmedicinska föreningen har tvingats slå larm om en kraftigt försämrad undervis- ning i hästkirurgi och -medicin. Man anser att man blivit bemött med nonchalans och okunskap, och det har skapat en väldig oro och förtvivlan. Därför har man gjort en JO-anmälan. När man får sådana signaler och dessutom brev sända direkt till sig som riksdagsledamot tycker jag att det är vårt ansvar att lyfta fråga upp frågan igen. Det kan inte vara så att jordbruksministern inte kan säga att staten måste ta ett ansvar. I andra frågor som har med penningtilldelning att göra - det handlar ju väldigt mycket om vilka resurser SLU får för att kunna upprätthålla en god kvalitet - har staten kunnat gå in och ge direkt öronmärkta pengar när man velat ta tag i problem. Veterinärmedicinska fakulteten vid SLU har den senaste tioårsperioden utsatts för kontinuerliga minskningar av det tilldelade statsanslaget. Redan 1998 resulterade studenternas oro i en strejk utanför den byggnad där styrelsen då sammanträdde. Dåva- rande rektorn meddelade då, samma dag, att han tänkte låta veterinärutbildningen gå med underskott 1999 för att kvaliteten skulle räddas. Så här har det fortsatt, och nu är vi framme vid år 2003. Då blir man inte bara som oppositionspolitiker utan också som riksdagsledamot verkligen irriterad när man ser att anslaget från staten återigen har dra- gits ned till det enda lantbruksuniversitet vi har i Sverige. För innevarande år har veterinärmedicinska fakulteten drabbats av ytterligare urholkningar av statsanslaget. Och detta är ju inte någon nyhet för jordbruksministern. Jag läser nästan innantill ur ett brev som jag vet att jordbruksministern har fått och som vi också har fått ta del av. Det handlar om många institutioner på SLU, inte bara om veterinärutbildningen. Det handlar om insti- tutionen för patologi, om institutionen för idisslarme- dicin och om institutionen för kirurgi och medicin för smådjur. Där är man direkt orolig: Blir man år 2004 tvungen att också stänga smådjursjouren? Det handlar också om institutionen för livsme- delshygien, och detta är någonting som drabbar oss som människor i hela Sverige. Det handlar om den tilltro vi i Sverige fortfarande har till den livsmedels- hygien och övriga hygien på området som finns. Detta är allvarliga saker. Man kan inte bara säga att man skjuter detta åt sidan och låter SLU:s ledning godtyckligt, höll jag på att säga, sköta utbildningen. Här måste staten gripa in. Här måste staten åtminsto- ne se till att upprätthålla de resurser man har rätt att kräva.

Anf. 38 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Jag uttryckte i mitt svar att jag delar Per Bills uppfattning att det är väldigt olyckligt att hästakuten inte kunde öppna som planerat i april beroende på ekonomiska och lokalmässiga förhållan- den. Jag vill dock understryka att trovärdigheten inte är rubbad när det gäller kvaliteten i veterinärutbild- ningen. I ett internationellt perspektiv har Sverige en veterinärutbildning av mycket, mycket hög klass. Det har vi mot bakgrund av att vi har högt ställda krav när det gäller djurskydd och djurhälsa. Där är jag också helt överens med Per Bill: Detta ska gå hand i hand. Vi ska ha en veterinärutbildning på hög nivå, och vi ska också ha höga ambitioner när det gäller djur- skydd, djurhälsa och djuromsorg. Detta är någonting som vi med olika medel arbetar med för att vara säkra på att vi har den här kvaliteten i veterinärutbildning- en. Jag kan berätta att Högskoleverket, inom ramen för sitt ansvar att utvärdera kvaliteten i den högre utbildningen, med viss periodicitet gör granskningar av olika områden, och 2006 är det veterinärutbild- ningens tur att utvärderas. Högskoleverket har dess- utom enligt sin instruktion kontinuerlig tillsyn över verksamheter inom sitt ansvarsområde, och ett ärende under beredning rör veterinärutbildningen vid häst- akuten. Dessutom har man på Ultuna initierat ett projekt för att få en översyn av organisationen och hur man ska se på den framtida veterinärutbildningen. Det är ett projekt som är förankrat hos personal och studen- ter och där det finns en tillförsikt om att här kommer vi att hitta långsiktiga lösningar för framtiden. Jag håller nämligen med om att vi måste hitta långsiktiga lösningar, och jag tycker inte att man kan säga att vi inte kommer att få långsiktiga lösningar om progno- sen nu är att hästakuten ska kunna öppna i november. Det är ju inte så att det inte inom en snar framtid finns en hästakut som fungerar. När det sedan gäller frågan om anslag blir jag lite förvånad över Rigmor Stenmarks inlägg. Det är klart att vi måste föra en ansvarsfull budgetpolitik. Jag antar att det är uppenbart för alla i kammaren vilka budgetproblem vi har och att vi måste ha en stram budgetpolitik. I ett sådant läge kan vi inte bara plussa på och säga: Här är öronmärkta pengar till den och den verksamheten. Här handlar det om att ta ett hel- hetsgrepp och också, givetvis, att lägga ett stort an- svar på ledningen, i det här fallet för Lantbruksuni- versitetet. Det handlar inte om att ledningen skulle göra sina prioriteringar på något godtyckligt sätt. Det är led- ningens uppgift att göra de här prioriteringarna inom en given ram. Och Lantbruksuniversitetet har en budgetram på 1 miljard. Det är inte småpengar man har att fördela.

Anf. 39 Per Bill (M)
Fru talman! Politik handlar väldigt mycket om att med en given mängd pengar prioritera vad som ska göras och vad som inte ska göras. Jag är personligen ganska övertygad om att när det gäller att upprätthålla vår höga ambitionsnivå i fråga om att djuren i Sverige ska ha det så drägligt som möjligt och att våra tam- djur ska ha ett gott hem så är ökade satsningar på Sveriges lantbruksuniversitet bland det mest högprio- riterade. Fru talman! Det bidde inte i april. Nu får jag en känsla av att det kanske inte bidde någonting i no- vember heller. För att travestera den gamla historien: Vad bidde det då? Bidde det ingenting? När jag pratar om trovärdighet för utbildningen handlar det om den tilltro studenterna själva känner till den utbildning de genomgår. Om studenterna själva är oroade över att de i dag, 2003, får en sämre utbildning än vad motsvarande studenter fick 2002, 2001 och 2000 är det för mig en larmsignal. Visst är det bra att Högskoleverket har börjat med ordentliga kvalitetsgranskningar av våra utbildningar. Men 2006 som start för kvalitetsgranskningen av veterinärutbildningen känns för mig väldigt långt bort i tiden. Jag tror att om ingenting görs ganska snart kom- mer det att höjas krav, kanske från oppositionen, om att Högskoleverket ska försöka ta tag i detta snabbare. Kanske kan den JO-anmälan som Rigmor Stenmark berättade om få till effekt att man faktiskt tidigareläg- ger den utvärdering som ska göras. Fru talman! Jag tror att Ultunas problem, Lant- bruksuniversitetets problem, väl sammanfattar vad många andra universitet och högskolor känner runtom i Sverige. De har fått större och större ansvar för fler och fler studenter, samtidigt har anslagen ökat med betydligt lägre siffror. Sveriges universitets- och högskoleförbund har räknat ut att grundutbildnings- anslagen - vad som satsas per student - har minskat med nästan 30 %. Om man dessutom lägger till att studenter bör få en god grund i aktuell forskning, den forskning som bedrivs i förhållande till antal studen- ter, är det även där en urgröpning på i storleksord- ningen 30 %. Sammantaget pratar dessa rektorer om att vi kan- ske borde tillföra universitets- och högskolesystemet som helhet någonstans kring 6 miljarder kronor. Inte ens i Moderaternas generösa budget när det gäller universitet och högskolor har vi pengar så att vi klarar allt detta på en gång, men vi har betydligt mer pengar för att omgående se till att vi satsar mer pengar på högre utbildning och forskning. Det är ett av de sämsta områdena att spara på. Det är betydligt bättre att försöka göra omprioriteringar.

Anf. 40 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! ".delar en oro", säger ministern. Dessvärre hjälper det inte att dela en oro, man måste också vidta några åtgärder. Det låter sympatiskt att dela en oro. Jag skulle också kunna säga till ministern att jag delar den vånda jag kan märka att ministern har när hon slänger ur sig att 1 miljard är mycket pengar. Visst, men 800 miljoner är också mycket pengar. Sådana slängar kan vi ge, men de hjälper dessvärre inte. I en demokrati har vi en regering som har ansvaret att verkställa saker och ting. Är man minister i en regering har man makt. Det är den makten som jag tycker att ministern ska använda sig av. Vi vet att det är budgetproblem i Sverige. Vi sitter också och vån- das över hur våra skuggbudgetar som vi lägger fram ska gå ihop. Det handlar alltid om att prioritera. Nå- gonting som absolut ska prioriteras i Sverige är ut- bildning, av vilket slag det vara må. Det handlar om framtiden för vårt land. I en demokrati synar opposi- tionen vad regeringen gör. När regeringen gör sådant som vi inte gillar hojtar vi till. Vi inte bara delar oron, utan vi nästan skriker högt: Snälla ministern, se till att SLU får pengar så att det går att hålla en hög standard på veterinärutbildningen värd det här landet.

Anf. 41 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Det är viktigt att vi kommer ihåg vad vi har för ansvarsfördelning mellan regering och förvaltning. Det vore fel av mig att gå in och ge pek- pinnar åt ledningen vid SLU när det gäller priorite- ringar och hur utbildningen utformas inom det givna regelverket. Vi pratar här om veterinärutbildningen, men det är ett generellt uppdrag för SLU:s ledning. Den tråd som Per Bill tar upp om satsning på forskning och utbildning i framtiden är en viktig ingång i en sådan här diskussion. Det är centralt att vi har en forskning och utbildning på hög nivå för att vi ska utveckla vårt samhälle. Det finns många aspekter på detta när det gäller vad SLU kan bidra till. Det handlar inte bara om veterinärutbildningen. Det finns också andra många viktiga verksamhetsområden. Inför de forskningsfrågor vi har på agendan för den närmaste tiden tror jag att vi på den punkten skulle kunna ha en konstruktiv diskussion. Samtidigt måste jag framhålla att vi måste hus- hålla med våra resurser. Vi måste vara beredda att ompröva arbetsformer, att effektivisera. Det är inte lätta uppdrag för exempelvis en ledning för ett uni- versitet, men det är en del i uppdraget. Per Bill var orolig för att vi skulle få vänta till 2006. År 2006 är den tidpunkt när Högskoleverket i det återkommande utvärderingsarbetet räknade med att komma fram till den veterinärmedicinska utbild- ningen i Ultuna. Med anledning av JO-anmälan som har överlämnats till Högskoleverket, kommer man att inom ramen för sin kontinuerliga tillsyn att nu över- väga ett tillsynsinitiativ som berör den veterinärmedi- cinska utbildningen och hästakuten. Per Bill undrar vad det bidde. Görs det ingenting? Jag vill hävda att det görs ett antal olika saker. Det är klart att man jobbar intensivt på Ultuna på hur man ska lösa problemen. Vi har fått ett mögelproblem, ett lokalproblem, där Akademiska Hus måste sanera lokalerna för att det ska bli en tillfredsställande ar- betsmiljö. Jag nämnde att man i ett styrelsebeslut från led- ningens sida har bestämt att pröva veterinärutbild- ningens innehåll, organisation, utbildningsmål och därvid anpassa utbildningen till omvärlden och sam- hällets behov. Vad jag har förstått finns det ett ökat förtroende från studenternas sida i den delen. I det kortsiktiga perspektivet erbjuds studenterna den kli- niska utbildningen vid andra utbildningsanstalter. Studenterna ska inte drabbas. Det blir lite obekväma- re för studenterna, men de ska kunna fullfölja sin utbildning. Sedan var det frågan om djursjukvården. Det är en annan fråga. Jag hävdar att det inte är den frågan vi diskuterar i dag. Vi diskuterar veterinärutbildningen och villkoren för veterinärutbildningen vid SLU.

Anf. 42 Per Bill (M)
Fru talman! Låt mig i mitt sista inlägg säga att jag tycker precis som jordbruksministern att lantbruks- universitetet självt ska prioritera sina medel. Univer- sitetet ska också självt se över utformningen av ut- bildningen. Jag skulle inte drömma om att vi ska sitta här i riksdagen eller någon annanstans och bestämma hur många timmar som ska ägnas åt olika ämnen, till exempel zoonoser. Det gör man bättre på lantbruks- universitetet. Däremot har vi att avgöra huruvida vi ska lägga in 1 miljard, 900 miljoner eller 1,1 miljarder på lant- bruksuniversitetet, om vi ska göra ordentliga sats- ningar på högre utbildning och forskning. För någon timme sedan stod jag här med utbildnings- och forsk- ningsminister Thomas Östros och pratade om vikten av att få fram en forskningsproposition 2004. Där skulle jag gärna se, i och med att forskningsministern har ett övergripande ansvar för all forskning, att man även tar upp det som rör lantbruksuniversitetets forskning. Det är viktigt att få en så bred exposé som möjligt av vad som sker. Fru talman! Det är väl alldeles utmärkt om vi nu kan få lite snabbare genomlysning av kvaliteten på utbildningen på Lantbruksuniversitetet och att stu- denternas JO-anmälning då faktiskt har visat att man kan få hjälpa till att förbättra sin utbildning även när man är student. Det tycker jag visar en del av den demokrati som vi faktiskt är väldigt stolta över. Låt mig avsluta och säga att den ökade öppenhet som jag tycker är så oerhört viktig i Europa i framti- den också ställer större krav. Vi måste lära oss mer om sjukdomar som kanske har varit utrotade länge i vårt land. Vi kommer också att ha mycket större rör- lighet när det gäller djur runtom i Europa. Då är det viktigt att dagens studenter snarare blir bättre än tidi- gare studenter.

Anf. 43 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Jag kan försäkra Per Bill att tankear- betet i Jordbruksdepartementet har kommit i gång när det gäller vad vi ska ha för olika ingångar inför den forskningsproposition som planeras för 2004. Jag menar att Lantbruksuniversitetet har ett antal spännande forskningsinriktningar på gång där vi kan komma långt och där vi också kan spela en mycket viktig roll i Sverige när det gäller att utveckla forsk- ningsområden. Givetvis ska vi titta på hela paketet och alla de olika verksamheter som pågår. Det här tror jag säkert är en fråga som vi kan ha anledning att återkomma till. Rörligheten i Europa har ju flera aspekter just när det gäller veterinärutbildningen. Bland annat handlar det om kompetensnivån och kvaliteten. Vi har en mycket hög kvalitet. Vi uppfyller ju med råge det regelverk som vi har gemensamt inom EU. Den andra aspekten handlar om djurskydd, djur- omsorg, och hur vi ska kunna upprätthålla detta när vi får en ökad rörlighet. Så det finns två väldigt viktiga ingångar. Och jag delar synen att det här också på- verkar hur vi ser på veterinärutbildningen i framtiden. Vi har från regeringens sida gett Jordbruksverket ett uppdrag att titta närmare på den framtida veteri- närutbildningen i ett 20-årigt perspektiv, i ett långsik- tigt perspektiv, för att se hur strukturer förändras när det gäller vad veterinärerna vill arbeta med, vilka det är som arbetar som veterinärer, hur efterfrågan ser ut och hur vi kommer att samarbeta nationellt och inter- nationellt med de här frågorna. Det är ett arbete som vi ska få avrapporterat i början av nästa år.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.