Hantering av skyddade personuppgifter
Interpellation 2024/25:446 av Helena Vilhelmsson (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-02-20
- Överlämnad
- 2025-02-21
- Anmäld
- 2025-02-25
- Svarsdatum
- 2025-03-11
- Besvarad
- 2025-03-11
- Sista svarsdatum
- 2025-03-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Flera granskningar av medier och myndigheter har visat att skyddade personuppgifter röjs av rättsväsendet och att det händer återkommande. Det är särskilt alarmerande när röjningarna sker av polis, åklagare eller domstolar, eftersom det är rättsväsendet som ytterst ska skydda brottsoffer med skyddad identitet. Rapporter de senaste åren, både från Jämställdhetsmyndigheten och Socialstyrelsen, har visat att det finns stora brister hos myndigheter och att skyddade personuppgifter röjs inte bara i enstaka fall, utan att det kan ses som ett systemfel.
Kvinnor som lämnar en våldsam partner är helt beroende av att myndigheterna har kunskap om hantering av skyddade personuppgifter. Ytterst kan röjda uppgifter innebära att kvinnan mördas. Myndigheternas arbete med våldsutsatta kvinnor och barn måste därför vara rättssäkert; tilliten och tryggheten måste vara solid.
När rättssystemet skickar sekretesskyddade uppgifter direkt till den person som utför hoten är det ett bevis på oerhört allvarliga misstag. De förklaringar som myndigheterna hittills lämnat är långtifrån trovärdiga. Vi vet att många kvinnor med barn som lever gömda befinner sig i återkommande processer gällande ansökan om vårdnad och umgänge. De konflikterna blir en del av eftervåldet som utövas mot de våldsutsatta kvinnorna. Myndigheter riskerar då att bli indirekta verktyg i eftervåldet, och skadan som sker ifall skyddade personuppgifter röjs kan bli katastrofal.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till justitieminister Gunnar Strömmer:
- Avser ministern att vidta ytterligare åtgärder inom sitt ansvarsområde för att säkerställa trygghet för de personer som lever med skyddade personuppgifter?
- Vad är ministerns planer för att minska det utbredda eftervåldet som gömda kvinnor med barn ofta utsätts för?
- Har ministern fullt förtroende för att myndigheterna reparerar den förtroendekris som uppkommit efter de näst intill systematiska misstag som begåtts när det gäller röjande av sekretessbelagda personuppgifter?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:446
Webb-tv: Hantering av skyddade personuppgifter
Dokument från debatten
- Tisdag den 11 mars 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:81
- Protokoll 2024/25:81 Tisdagen den 11 marsProtokoll 2024/25:81 Svar på interpellation 2024/25:446 om hantering av skyddade personuppgifter
Protokoll från debatten
Anf. 62 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Helena Vilhelmsson har frågat mig om jag avser att vidta ytterligare åtgärder inom mitt ansvarsområde för att säkerställa trygghet för de personer som lever med skyddade personuppgifter, vad mina planer är för att minska det utbredda eftervåld som gömda kvinnor med barn ofta utsätts för och om jag har fullt förtroende för att myndigheterna reparerar den förtroendekris som uppkommit efter de näst intill systematiska misstag som begåtts när det gäller röjande av sekretessbelagda personuppgifter.
Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är en prioriterad fråga för regeringen, och en lång rad åtgärder vidtas på bred front för att öka tryggheten och friheten för kvinnor som lämnat våldsamma relationer och för deras barn. Som exempel kan nämnas att vi stärkt det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta, att vi stärkt skyddet för barn i frågor om vårdnad, boende och umgänge och att vi arbetar med en skärpt kontaktförbudslagstiftning. Därtill har vi tillsatt en utredning som ske se över regelverket för bodelning, då bodelning i vissa fall används som en form av ekonomiskt eftervåld.
Hanteringen av skyddade personuppgifter är en angelägen fråga. Jag ser mycket allvarligt på uppgifterna om att skyddade personuppgifter ska ha röjts. Personer som får skydd av staten i form av skyddade personuppgifter måste kunna lita på att det här skyddet upprätthålls av alla delar av det offentliga.
Regeringen genomför nu ett stort skifte i rättspolitiken och går från ett fokus på gärningsmannen till ett fokus på brottsoffers upprättelse och skyddet av brottsoffren. En del i detta handlar om att säkerställa att personer med skyddade uppgifter ska kunna känna sig trygga. Regeringen har därför bland annat beslutat om flera myndighetsuppdrag för att stärka arbetet med en säker hantering av skyddade personuppgifter.
Domstolsverket, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har i sina regleringsbrev för det här året, 2025, fått i uppdrag att redogöra för hur myndigheterna har säkerställt en säker hantering av skyddade personuppgifter. Regeringen har sedan tidigare även gett Jämställdhetsmyndigheten och Integritetsskyddsmyndigheten i uppdrag att öka kännedomen om hanteringen av skyddade personuppgifter.
Som ett resultat av tidigare uppdrag leder Skatteverket nu ett nätverk med över tio myndigheter för att skapa ökad enhetlighet och säkerhet i hanteringen av skyddade personuppgifter.
Jag har förtroende för att myndigheterna arbetar aktivt för att upptäcka och reducera sårbarheter som kan leda till att skyddade personuppgifter röjs, och jag kommer förstås fortsatt att följa den här frågan väldigt noggrant.
Anf. 63 Helena Vilhelmsson (C)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret!
Anledningen till att jag initierade denna debatt, som är oerhört viktig, var att Sveriges Television i en granskning före jul avslöjade att rättsväsendets myndigheter i stor utsträckning läcker skyddade personers – mest kvinnors – identitet vid utlämning av handlingar i beslutade ärenden. Ett sådant här sjabbel av myndigheter är oansvarigt, låt mig säga det. Det är förkastligt, och det är rentav livsfarligt för våldsutsatta kvinnor.
Jag ställde mig frågan vad myndigheterna gör, och vad regeringens plan är, för att detta inte ska ske igen. Hur ska dessa kvinnor få sitt normala liv tillbaka?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Att åklagare, polis eller domstol röjer våldsutsatta kvinnors namn, identitet eller adress är någonting som helt enkelt inte får ske. Det handlar om kvinnors liv och om barns mammor.
Tjänstepersoner gör sitt jobb, och man kan göra ett misstag. Men för den utsatta kan det i detta fall få enorma konsekvenser. Det kan faktiskt rent av leda till döden och till att barn mister sin mamma. Vi kan alla göra misstag, självklart är det så, men då måste det ju finnas ett system i våra myndigheter som säkrar upp att detta rättas till. Det kan handla om ett it-system som varnar, att flera personer kontrollerar innan ett beslut expedieras eller vad som helst. Det borde gå. Det måste gå.
Att Åklagarmyndigheten i detta sammanhang säger att de inte kan rå på den mänskliga faktorn – och inget mer än det – är rent av stötande. Larmklockan borde ha gått för länge sedan. Jag häpnar när Domstolsverket säger att dessa misstag ska bli så få som möjligt. Är inte målsättningen att inga misstag ska ske? Är det okej att några personer röjs och därmed riskera kvinnors liv? Är det verkligen så?
Att använda ett sådant språkbruk, ett sådant momentum, är farligt. Det leder till att man kanske tycker att det är okej.
När den utsatta kvinnan får sitt namn röjt av polisen och måste flytta igen är det ju inte bara så att hon måste börja ett nytt liv. Hon måste också skaffa nya kläder, ny lägenhet, nya möbler, försäkringar, abonnemang och så vidare. Då inställer sig frågan om hon får ersättning för detta, för det är ju något som staten har orsakat. Svaret är nej, det får hon inte. Hon får inte en krona. Man får söka stöd från kommunen, från socialtjänsten, vilket ju är näst intill ett hån. Det borde utgå ersättning automatiskt, utan att kvinnan ska behöva ansöka. Det borde betraktas som ett skadestånd.
Att myndigheter avslöjar skyddade identiteter är dessutom en flerfaldig bestraffning av kvinnan. Hon får inte bara leva med att den hon älskat misshandlar henne – rättssystemet kanske inte lyckas fängsla eller straffa gärningspersonen – utan hon straffas dessutom genom att staten utsätter henne för ytterligare fara.
Det är inte första gången det avslöjas att myndigheter röjer identiteter. Det har visat sig tidigare genom arbete och kartläggning från bland annat Skatteverket. Det som nu har hänt är att Sveriges Television konstaterat 44 fall de senaste fyra åren där en utsatt persons identitet avslöjats av polis, domstol eller åklagare. Jag frågar igen om regeringen tycker att detta är i sin ordning.
Jag borde inte jämföra våld med våld, men jag kan inte låta bli. Hade regeringen nöjt sig med de åtgärder som nu är vidtagna om det hade handlat om 44 personer som hade lämnat kriminella gäng och som hade skyddad identitet via till exempel ett exitprogram för att i stället medverka till att knäcka gängen?
Anf. 64 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag tackar Helena Vilhelmsson för möjligheten att i dag få diskutera de här väldigt viktiga frågorna!
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är självklart så att mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med samma kraft som den organiserade brottsligheten och gängkriminaliteten. Det finns inte någonstans någonting som ger stöd för ett påstående om att regeringen skulle ta lätt på den här uppgiften. Det finns varken i kommentarer eller i den praktiska politiska responsen på denna problematik och på de avslöjanden som har gjorts om hur olika aktörer i samhället har röjt skyddade personuppgifter.
Det är precis tvärtom. Eftersom flera av de exempel som har tagits upp i granskningar i medier den senaste tiden har träffat just rättsväsendet vill jag som justitieminister gärna säga att det är särskilt allvarligt. Konsekvenserna för enskilda som drabbas av att personuppgifter röjs på det här sättet kan bli oerhört ingripande, långtgående och farliga.
Enskilda måste i alla kontakter med det allmänna kunna lita på att skyddade personuppgifter är just skyddade och att de inte röjs för obehöriga. Det gäller i synnerhet i kontakter med rättsväsendet.
Det är också i det ljuset man ska se de uppdrag, eller skrivningar i regleringsbrev, som regeringen har lämnat till de aktuella myndigheterna om att redogöra för det arbete som görs för att säkerställa att skyddade personuppgifter inte röjs. I ljuset av en sådan redogörelse ska de naturligtvis också redovisa vilka ytterligare åtgärder som måste till för att säkerställa att det också blir på det sättet.
Som sagt finns det granskningar gjorda på det här området. Bland annat har Riksrevisionen pekat ut ett antal nyckelfrågor och nyckelreformer för att möta denna problematik. En sådan handlar just om att skärpa lagstiftningen när det gäller kontaktförbuden. Detta är alltså ett arbete som vi nu har genomfört. Vi har lämnat en remiss till Lagrådet och fått tillbaka denna. Vi kommer i närtid att återkomma till riksdagen med en proposition för att skärpa lagstiftningen kring kontaktförbud, inte minst för att skydda utsatta kvinnor och deras barn från våldsamma män.
En annan rekommendation som har kommit rör postförmedlingen. Det är ju också så att skyddade personuppgifter har röjts genom postförsändelser. När det gäller detta har vi tillsatt en utredning som ser över hur Skatteverkets postförmedling ska kunna regleras för att på ett bättre sätt än i dag garantera att den här typen av skyddade personuppgifter inte röjs. Detta uppdrag ska redovisas i sommar.
Jag har också varit inne på de uppdrag som går direkt till de berörda myndigheterna. De ska var för sig redogöra för det arbete som bedrivs, och för de ytterligare åtgärder som nu ska vidtas, i ljuset av de negativa erfarenheter som finns och som har fått väldigt allvarliga konsekvenser för enskilda.
Jag delar alltså Helena Vilhelmssons engagemang i frågan. Jag tycker att det är oerhört bra att frågorna lyfts upp till kritisk granskning och debatt. Jag tycker också att det är viktigt att säga att en respons på detta är just kraftfulla politiska åtgärder. Jag har redogjort för flera av dem här.
Anf. 65 Helena Vilhelmsson (C)
Herr talman! Jag betvivlar inte att engagemanget är precis lika stort hos regeringen och oppositionspartierna som hos undertecknad. Frågan gäller det som ministern nämnde på slutet, nämligen politiska åtgärder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tillåter mig att ta upp den åtgärd som ministern nämner gällande uppgifter i regleringsbreven. Där står det att myndigheten ska redogöra för hur man i sin verksamhet säkerställer en säker hantering av skyddade personuppgifter – punkt. Jag vet inte riktigt om det är en tillräckligt kraftfull markering gällande de misstag som faktiskt uppdagades i SVT:s granskning före jul.
De övriga uppdrag som ministern hänvisar till har getts tidigare, innan granskningen blev känd. Trots att uppdrag har getts till myndigheter långt tidigare har de här misstagen alltså ändå kommit upp till ytan. Regeringen skriver då en enda mening i regleringsbreven – som för övrigt ska redovisas efter ett år. Ska man hårdra det kan man säga att ytterligare tio eller elva kvinnor kanske får sin skyddade identitet röjd under det året. Sedan förstår jag att ministern har kontakter med myndigheterna under hand under året, men som uppdrag betraktat tycker jag att det är väldigt tunt.
Ett annat uppdrag som nämndes, och som också har getts till en myndighet tidigare, rör Integritetsskyddsmyndigheten. Det var även en fråga som togs upp i granskningen, med ganska märkvärdiga resultat. Det visar sig nämligen att domstolar i stor utsträckning inte anmäler incidenter till Integritetsskyddsmyndigheten när det gäller skyddade personuppgifter.
Domstolarna säger att det utreds internt. Man hänvisar också till domstolars integritet, vilket är lite fånigt i sammanhanget. Imy ska nämligen inte granska vad domstolarna har beslutat, utan de ska granska och sammanställa de misstag som har begåtts – just för att utreda om det handlar om systematiska misstag och vad vi i så fall kan göra åt dem. Därför är det lite provocerande att det av 241 anmälningar som kom in till Imy bara var 10 stycken som kom från rättsväsendet.
Jag och justitieutskottet kallade myndighetscheferna till justitieutskottet för att de skulle få berätta om det här och om vad de har för planer eller åtgärder på lut för att åstadkomma förbättring. Domstolsverket säger att domstolarna inte har någon skyldighet att anmäla till Imy utan att det görs på eget bevåg. Det är ju lite märkligt. Man sa också att det enda sättet att komma åt detta är att fatta politiska beslut. Det behövs ett politiskt beslut om att alla incidenter ska rapporteras till Imy.
Görs inte det blir det som när Domstolsverket säger att man gör egna, interna sammanställningar som är offentliga och vem som helst kan lyfta. Det blir ungefär som att erkänna: ”Vi gör fel, och vi har sammanställt det. Rapporten ligger här, och vill någon se den – läs! Men vi gör ingenting mer åt det.” En fråga till ministern är därför om regeringen är beredd att faktiskt fatta politiska beslut om att sådana här misstag ska anmälas till Imy, för att systematiska fel ska upptäckas och åtgärdas.
Anf. 66 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Om vi börjar med uppdragen till myndigheterna kan jag väl säga att det där är sedvanligt sätt att skriva till myndigheter i regleringsbrev. Jag tycker inte att man ska uppfatta avsaknaden av svavelosande resonemang kopplade till de skrivningarna som ett uttryck för bristande engagemang.
Det är mycket tydligt att alla de myndigheter vi nu talar om – domstolarna, polisen och Åklagarmyndigheten – till regeringen ska redogöra för hur de säkerställer att skyddade personuppgifter inte hamnar i orätta händer. I det ligger naturligtvis även implicit att de åtgärder som är ägnade att nå det målet vidtas. Det är naturligtvis också tydligt i de kontakter vi har med de aktuella myndigheterna att det uppdrag som framgår av regleringsbreven ska ses i ljuset av både ett antal avslöjanden på senare tid och en sedan tidigare känd problembild. Det gäller såväl vilka uppgifter som röjs som avsaknaden av rapportering av olika incidenter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När det gäller just personuppgiftsincidenter är det redan så att det som huvudregel finns en skyldighet att inom 72 timmar lämna sådana uppgifter till Integritetsskyddsmyndigheten när man har upptäckt incidenten. Det gäller oavsett om incidenten har skett i en dömande verksamhet eller i någon annan verksamhet som domstolarna bedriver. Det är klart att de uppgifter som ger underlag för misstanken att den typen av avrapportering inte har skett är en del av det som vi nu ber domstolarna att följa upp.
Oberoendefrågan ska man ändå inte bara vifta undan som ett slags politisk undanflykt. Det finns en principiell fråga i detta, som dessutom understryks av den grundlagskommitté som handlar om domstolars oberoende och som alla åtta partier i riksdagen har ställt sig bakom, nämligen vilka myndigheter som ska kunna utöva tillsyn över våra domstolar.
Oavsett om den tillsynen ska bedrivas av en extern myndighet, som Integritetsskyddsmyndigheten, om den ska bedrivas på ett annat sätt eller ersättas av ett system av internkontroll, så att säga, råder det ingen som helst tvekan om att skyddade personuppgifter ska vara skyddade. De ska inte hamna i obehöriga händer, och det måste finnas robusta system för att förhindra det. För den händelse det ändå sker måste det finnas system för att upptäcka, rapportera och åtgärda det på ett systematiskt sätt. I de delarna är regeringens budskap till de aktuella myndigheterna mycket klart.
Anf. 67 Helena Vilhelmsson (C)
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom de överenskommelser som har gjorts om domstolars oberoende, men i det här fallet handlar det inte om en fråga om tillsyn eller ej. Det var det som var min poäng.
Jag menar att incidenter måste rapporteras till någon för att hanteras och för att man ska granska om de är en del av en systematisk felhantering – särskilt i ett sådant här fall. Ministern sa tidigare att det finns en skyldighet att rapportera, vilket i så fall är tvärtemot vad Domstolsverket säger och tvärtemot vad som faktiskt redovisas, eftersom endast en tredjedel av tingsrätterna anmäler detta till Imy. Jag vill alltså skicka med att regeringen ska fortsätta jobba med det här och undersöka hur det faktiskt ligger till.
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag ställde tre frågor i min interpellation. Bland annat frågade jag vad planen och insatserna är för att minska det utbredda eftervåld som gömda kvinnor och barn ofta utsätts för. Jag fick svar om bland annat förbättrade hyresrätter för våldsutsatta, vilket är bra även om det inte löser alla problem. Det talades om förändringar när det gäller vårdnad, boende och umgänge, vilket är mycket bra och mycket efterlängtat. Sedan gäller det bara att det implementeras i våra domstolar och tingsrätter, och jag hoppas att regeringen är redo att avsätta medel för detta – för utbildning, information och så vidare. Även detta med bodelningar är mycket bra.
I övrigt tycker jag att man undviker att erkänna att även det som myndigheten har gjort i det här fallet är en del av eftervåldet. Jag tycker ändå att det som man har gjort med anledning av SVT:s rapportering, det vill säga att skriva in en mening i regleringsbreven, är lite tunt. Men jag ser fram emot vidare debatt, diskussion och dialog om detta.
Anf. 68 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag tackar än en gång Helena Vilhelmsson för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag.
Jag har hört interpellanten säga att det är lite tunt. Jag hade uppskattat ännu fler konkreta förslag om vad som ytterligare borde till.
Är det mer kraftfulla skrivningar i regleringsbreven som efterfrågas kan jag säga att kombinationen av det man kan säga är en sedvanlig skrivning i regleringsbrevet, i kombination med den myndighetsdialog som sker på det här området, har skapat en mycket stor tydlighet vad gäller regeringens insikt om allvaret i den här problematiken. Det handlar om enskilda människor som ger staten ett stort förtroende att skydda deras personuppgifter och ändå får se dem röjda – och dessutom av flera av statens allra mest centrala myndigheter, det vill säga polis, åklagare och domstolar.
Insikten finns alltså där, liksom tydligheten vad gäller att detta inte kan fortgå. De aktuella myndigheterna måste redovisa vilket arbete de bedriver och vilka ytterligare åtgärder som måste vidtas för att säkerställa att detta inte händer i framtiden.
Jag vill också invända mot beskrivningen att regeringen eller jag själv skulle undvika att uttrycka en sorts erkänsla för att detta skulle kunna vara en del av ett eftervåld. Så är det inte alls. Nu är detta inte ett eftervåld som utövas av våldsutövaren; det är ju oftast i det sammanhanget vi talar om eftervåld. Det kan exempelvis handla om att den starkare parten, som ofta är en man, använder bodelningen som ett slags ekonomiskt påtryckningsmedel mot den svagare parten, som ofta är en kvinna. Detta är dock en konsekvens som inträder efter våldet och som kan bli väldigt ingripande och allvarlig för den som berörs.
Just därför är det väldigt positivt att vi har fått möjlighet att diskutera dessa frågor i dag. Jag har väldigt höga förväntningar när det gäller vilka effekter åtgärderna som regeringen vidtar kommer att få. Jag är förstås alltid öppen för inspel om vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att komma åt detta allvarliga problem.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.